Soininvaara och Vapaavuori. Den 30 november 2007


I det senaste numret av Vihreä lanka, som utkom idag, ingår en artikel med rubriken "Paras-hankkeen pinnarit joutuvat valtion puhutteluun". Tidningen namnger "pinnarikunnat", bland dem Sibbo. Artikeln inleds med satsen "Kolmetoista kuntaa on pahasti jäljessä kunta- ja palvelurakenneuudistuksen puitteista ja velvoitteista." Vidare talas det i artikeln om "kolmannen luokan kolmetoista kuntaa". Man kan fråga sig vilket motivet var att pricka tretton kommuner, då man kräver ytterligare utredningar av hela 251 kommuner. När det gäller Sibbo är det ju inrikesministeriet som genom beslutet om en ändring i kommunindelningen bär skulden till att Sibbo inte uppfyller ramlagens villkor på ett befolkningsunderlag på ca 20 000.

Från grönt håll har man på senare tid uttalat sig i nedsättande ordalag om Sibbo. Speciallt Osmo Soininvaara har gått hårt åt Sibbo. Samtidigt har han strött lovord över bostadsminister Jan Vapaavuoris hårda linje. Jag citerar ur Soininvaaras blogginlägg från den 13 oktober:

Jan Vapaavuori uhkaa, että valtio puuttuu kuntien kaavoitukseen kovin keinoin jos nämä jatkavat yhdyskuntarakennetta hajottavaa kaavoitusta, joka todella lähestyykin ympäristörikosta. Näissä kermankuorijakunnissa on yleensä aika vanhva porvarienemmistö kaavoitusta toteuttamassa.

Vapaavuorelle ei riitä, että kaavoitetaan tiiviimpää yhdyskuntaa. Hän haluaa myös pois pientaloja ihannoivasta ajattelusta ja tilalle kunnon kerrostaloja. Tuotahan eivät edes Helsingin vihreät uskalla sanoa kuin kuiskaten. Helsingissä tehdään juuri asumisen ja maankäytön ohjelmaa, jossa kokoomus on voimakkaasti vaatinut lisää pientasloja.
...

Jos tämä johtaa siihen , että kokoomus erottaa Vapaavuoren, niin aina voi liittyä vihreisiin.

I det ovanciterade blogginlägget förundrar sig Soininvaara Vapaavuori, som bedrev valkampanjen "öykkärimäisiä oikeistomielipiteitä", kan driva riktigt "förnuftiga saker". Själv är jag inte så förvånad över att Vapaavuori kommer med uttalanden som Soininvaara gillar. Att Soininvaara och Vapaavuoris tankar möts kan delvis förklaras av att Vapaavuoris tal nu skrivs på miljöministeriet. Att Soininvaara öser beröm över Vapaavuori kan även ha att göra med att Soininvaara hoppas på att bli Hannu Penttiläs efterträdare som samarbetsdirektör vid SAD. För det behöver Soininvaara Samlingspartiets stöd, vilket inte är omöjligt. I Helsingfors måste Samlingspartiet kunna samarbeta med de gröna för att inte de gröna och socialdemokraterna, som ideologiskt står de gröna mycket närmare, skall bilda en allians och tränga ut Samlingspartiet. Att Soininvaara och Vapaavuori funnit varandra kan lika väl främst bero på att klimat- och miljöargumenten fungerar som redskap för Helsingfors maktpolitik och intressebevakning.

Soininvaaras avog mot Sibbo beror inte i så hög grad på vad Sibbo är, utan torde framför allt bero på vad Sibbo ser ut att bli. Om Sibbo skall kunna finansiera sin planerade oerhört snabba tillväxt, måste Sibbo, enligt Soininvaaras beräkning, locka till sig de bästa skattebetalarna och således vara en "kermankuorijakunta". Det är inte i Helsingfors intresse att Sibbo själv förverkligar Helsingfors visioner för Östersundom. Det var kanske bra att Sibbo visade beredskap att själv utvecka Östersundom, men för att minska på pressen från Helsingfors bör Sibbo huvudsakligen satsa på området kring järnvägen till Nickby. Det är skäl att notera att den nuvarande bostadsministerns syn på samhällsplanering stämmer relativt väl överens med Soininvaaras syn, medan den föregående bostadsministern Hannes Manninen hade en helt annan syn på hur samhällsstrukturen bör utvecklas.

Bilden ovan är från en presentation som den nuvarande samarbetsdirektören vid SAD förevisade den 22 oktober. Jag återkommer.

Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007


I samband med artikeln "Sipoolainen poliitikko purki Helsinki-katkeruutensa trilleriksi" har Helsingin Sanomat publicerat en tidsaxel över "maktkampen om sydvästra Sibbo".

Utgivaren av Jouko Tikkanens bok "Sipoon ryöstö" publicerade för ett par dagar sedan ett pressmeddelande med rubriken "Sipoon ryöstö - trilleri poliittisista tapahtumista". Jag citerar ur pressmeddelandet:

Helsingin kaupungin korkein johto päätti talvella 2006, että kaupunki valtaa lisää elintilaa Sipoosta. Valtausta valmistellaan salassa. Hanke saa yllättäen maan poliittisen kerman aktiivisen tuen.

Helsingin valtausvaatimus johtaa Sipoossa kunnallispoliittiseen myrskyyn. Vuosikymmeniä harjoitettu politiikka kääntyy kesähelteillä 180 astetta. Vaikka Sipoo alkaa itse kaavoittaa luvaten kolminkertaistan väkimääränsä, se ei pysäytä ryöstöä. Mistään ei löydy vastausta kysymykseen, miksi kuntarajat muutetaan vastoin lakia, vastoin moraalia ja vastoin asukkaiden mielipidettä. Eihän Suomessa voida toimia kuin Venäjällä?

Sipoon ja Helsingin välinen "rajakahakka" on nyt romaanin muodossa. Helsinki toimii Sipoon ryöstössä Venäjän liike-elämän bulvaanina. Se mikä ennen otettiin sotien, aiotaan ottaa nyt öljyrahalla. Presidentti Vladimir Kuzin haluaa turvallisen paikan Lounais-Sipoosta, jonne hän aikoo perustaa Monacon-kokoisen "valtakunnan" ja josta käsin hän aikoo johtaa Gaswest-yhtiön rahakkaita liiketoimia.

Pääministeri joutuu kiristyksen uhriksi. Puolueita voidellaan miljoonilla euroilla. Valtioneuvosto päättääkin kesäkuussa 2007 rajansiirrosta, mutta Sipoo valittaa Korkeimpaan hallinto-oikeuteen, sillä pitäisihän Suomen sentään olla oikeusvaltio. Tarvitaan raaka murha.

Romaanissa on kuvattu sitä, kuinka ulkopoliittinen johtomme alkaa olla yhtä vaikean tilanteen edessä kuin Kekkonen aikoinaan. Venäjä on menossa kohti Neuvostoliittoa. Viimeaikoina kuumentunutta Nato-keskustelua on romaanissa taustoitettu Sipoo-kysymyksellä. Suomen talousvesille laskettava, Venäjältä Saksaan menevä kaasuputki onkin enemmän kuin vain ympäristökysymys.

Sipoo-asia on hyvin ajankohtainen, sillä Sipoon valitus valtioneuvoston rajasiirtopäätöksestä ratkaistaan KHO:ssa vuoden vaihteessa. Toisaalta Venäjällä tapahtuu länsimaisittain katsoen kummia duuman ja presidentin vaalien yhteydessä.

Sipoon ryöstö, romaani
Kovakantinen, 267 sivua
© Jouko Tikkanen
ISBN 952-92-3074-5
Kustantaja: Tietoverkosto Eksakti Ky
Painopaikka: Silverprint, Sipoo

Lisätietoa puh.. 0400-46 2443/Jouko Tikkanen

Yle har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Roman om gränstvisten" .

Storören. Den 28 november 2007


I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken med rubriken "Beslutsfattare är rädda att förlora insynen". I artikeln behandlas beslutsfattandet i Sibbo, som befinner sig i undantagstillstånd som en följd av annekteringsplanerna och kommunens motdrag i form av egna planer på en snabb tillväxt. Det finns planer på bolagisering, som skulle betyda minskat inflytande för nämnderna. Som jag ser det är risken stor att beslutsfattarna ger bort det mandat som tillkommer dem. Redan nu har vissa tjänstemän och konsulter utnyttjat situationen på ett högst tvivelaktigt sätt. Kommunstyrelseordförande skrev i ett blogginlägg för en dryg månad sedan att hon först reagerade "med missnöje över att inte vara medveten om kommunens nya image på hemsidan" innan hon accepterade att hon "måste ha förtroende till att de som sköter hemsidan skall ha rätt att 'tänka själv'". Jag tycker tvärtom att styrelseordföranden borde ha slagit knytnäven i bordet. I en tid av snabba förändringar är traditioner och gamla symboler speciellt viktiga.

Redan igår publicerade Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Hjallis vill bygga båthamn". I morse berättade Yle i en liten notis att kommunstyrelsen i Sibbo på sitt möte går beslöt att en ändring i detaljplanen för Storören "kan göras för att tillmötesgå de planer affärsmannen Hjallis Harkimo har för området". Fastän jag för knappt två år sedan skrev på en adress mot en privatisering av småbåtshamnen vid Storören, tycker jag att "Hjallis" planer på en gästhamn verkar vettiga. Efter att Ilta-Sanomat i morse publicerade en notis med rubriken "Harkimo rakentaa sataman" publicerade Helsingin Sanomat en notis med den tvivelaktiga rubriken "Harkimo suunnittelee Sipooseen luksussatamaa". En "lyxhamn" skapar knappast den goodwill som Sibbo behöver för att försvara sina gränser och sin självständighet. Lika väl torde just Helsingfors annekteringspalaner ha aktualiserat de nya planerna för Storören.

För en tid sedan lyssnade jag på en intervju med Harry Harkimo. Harkimo sade här att han tror att Sibbo förlorar Östersundom enligt statsrådets beslut, men att nya gränsjusteringar kan förhindras genom att Sibbo utvecklas. Harkimo har även tidigare hävdat att Sibbo klopat genom att växa för långsamt. Jag är av helt annan åsikt. För det första finner jag det mycket osannolikt att HFD godkänner statrådets gränsbeslut. Inte heller tror jag att en snabb tillväxt i sig i fortsättningen tryggar kommunens gränser och självständighet. I sin rapport anger Pekka Myllyniemi visserligen Sibbos låga befolkningstäthet som en motivering till en ändring i kommunindelningen och skriver att "Sibbos befolkningstäthet på 50 invånare per kvadratkilometer är mycket låg jämfört med huvudstadsregionen och Sibbos grannkommuner i väster." Sibbos relativt låga befolkningstätheten är dock endast ett svepskäl, som har föga att göra med de verkliga strukturella problemen i Helsingforsregionen, som en ändring i kommunindelningen är ämnad att lösa.

Om Helsingfors genom lagstiftning vill ansluta hela Sibbo eller delar av Sibbo till Helsingfors, måste förutom Samlingspartiet även SDP och de gröna stöda en ändring av kommunindelningen. Socialdemokraterna och de gröna torde främst motievera en ändring i kommunindelningen med att Sibbo bygger oekologiskt eller skummar grädden av Helsingfors. Ju flera som med personbil pendlar till Helsingfors, desto starkare torde kraven på en ändring av kommunindelningen bli.

I samband med artikeln om att Hjallis vill bygga en modern båthamn publicerade Hufvudstadsbladet kartan ovan. På kartan har den "nya kommungränsen" mellan Helsingfors och Sibbo ritats ut. Gränsen går genast väster om Storören. I sin rapport skriver Myllyniemi att "I alternativ 2 stannar båthamnen jämte kommunens investeringar i ändan av Storörsvägen på Sibbosidan." Det kan förefalla som om Myllyniemi här tagit hänsyn till Sibbo, men gränsen går där den går av andra orsaker. I sin rapport redogör Myllyniemi för principerna bakom gränsförslagen:

När alternativen skapades var strävan att utnyttja naturliga rår och fastighetsgränser. Bygdevägar har använts som gräns på det sättet att bägge sidorna av vägen hör till samma kommun. På så sätt bibehålls det nuvarande enhetliga markanvändningssättet. Strävan har varit att service som Sibbo byggt ut, t.ex. skolbyggnader, skall bli kvar på Sibbosidan. Helsingfors markinnehav i området har beaktats litet olika beroende på alternativ. Helsingfors rätt omfattande markinnehav på Sibbo kommuns nuvarande område är en utmanande faktor med tanke på utformningen av alternativen.

Zachrisbacken har har trots allt hamnat på Helsingfors sida om gränsen, som har dragit så att den tar hänsyn till Helsingfors markinnehav och principer för sammanhållning i samhällsstrukturen. Gränsen har därför dragits mellan Bäckängsvägen och Immersbyvägen enligt fastighetsgränserna. Därmed har Storören hamnat på Sibbos sida om gränsen.

Helsingin Sanomat har på kvällen publiceraten artikel med rubriken "Sipoolainen poliitikko purki Helsinki-katkeruutensa trilleriksi". I artikeln berättas att Sibbopolitikern Joukko Tikkanen (c) har skrivit en politisk triller med titeln "Sipoon ryöstö". Samtidigt har Helsingin Sanomat publicerat en annan artikel med rubriken "Lounais-Sipoon ryöväsikin vanha vainooja".

Helsingfors räknar med Heli-banan. Den 27 november 2007

Utlåtandet till kommunikationsministeriet, som Helsingfors stadsstyrelse antog i går, är på många sätt upplysande. Utlåtandet baserar sig på fastighetsnämndens utlåtande från den 18 september och speciellt på stadsplaneringsnämndens utlåtande från den 18 oktober. I FNB:s notis "Helsinki tahtoo lentokentän Porvooseen" heter det att "Helsingin mukaan lentokentän rakentaminen Porvoon Backasiin on hyvä ratkaisu, sillä se piristäisi Itä-Uudenmaan elinkeinoelämää." I stadsstyrelsens utlåtande heter det dock att "Backaksen kentän rakentaminen antaisi uutta elinvoimaa itäisen Uudenmaan elinkeinoelämään." Formuleringen, som härstammar ur stadsplaneringsnämndens utlåtande, avslöjar väl Helsingfors omsorg om Östnyland. Då konkurrenten Esbo inte vill gå samman med Helsingfors orienterar sig huvudstaden österut där det, så som Jussi Pajunen nyligen konstaterade, finns "en oerhörd utvecklingspotential".

I stadsstyrelsens utlåtande omnämns även överenskommelsen mellan Helsingfors och staten om att Malms flygfält skulle göras tillgängligt för bostadsbebyggelse:

Malmin lentokenttä on jo pitkään katsottu toiminnaksi, jonka siirtäminen muualla olisi perusteltua. Kuntien ja valtion välisissä neuvotteluissa jo lupailtiin, että Malmin kenttäalue vapautuisi asuntorakentamiseen vuonna 2006. Kaupunki käynnisti alueen suunnittelun luottaen tähän lupaukseen. Malmin kentän alueelle suunniteltiin pääosin tiivistä ja ma-talaa pientaloasumista, josta seudulla on suuri puute. Valtioneuvosto teki 11.5.2000 periaatepäätöksen valtion, pääkaupunkiseudun ja kehyskuntien välillä neuvotellun yhteistoiminta-asiakirjan hyväksymisestä. Asiakirja sisälsi paljon toimenpide-ehdotuksia seudun asuntotilanteen parantamiseksi ja siihen liittyvän yhdyskuntarakenteen, maankäytön ja liikennejärjestelmien kehittämiseksi. Eräs asiakirjan kohta käsitteli Malmin lentokenttää. Valtioneuvosto esitti, että valtio on valmis luopumaan Malmin lentokenttäalueesta 1.1.2006 lukien. Edellytyksenä oli mm., että Helsingin kaupunki kaavoittaa vapautuvat alueet pääosin asuntokäyttöön.

Sopimuksesta johtuen kaupunkisuunnitteluvirasto käynnisti alueen suunnittelun. Suunnittelun tavoitteeksi asetettiin pientaloista koostuvan kaupunginosan rakentaminen, koska seudulla ja erityisesti Helsingissä on sellaisesta ollut erityinen puute ja myös valtioneuvosto on hallitusohjelmassa painottanut tiiviin ja matalan pientalorakentamisen tärkeyttä.

I fastighetsnämndens utlåtande beskrivs förhandlingarna mellan staden lite kortare:

Malmin lentokenttä on jo pitkään katsottu toiminnaksi, jonka siirtäminen muualla olisi perusteltua. Kuntien ja valtion välisissä neuvotteluissa jo lupailtiin, että Malmin kenttäalue vapautuisi asuntorakentamiseen vuonna 2006. Kaupunki käynnisti alueen suunnittelun luottaen tähän lupaukseen. Malmin kentän alueelle suunniteltiin pääosin tiivistä ja matalaa pientaloasumista, josta seudulla on suuri puute.

Jag har bl.a. i blogginläggen "Vanhanens ställningstaganden för Malm. Den 31 januari 2007" och "Statsministerns relationer till Helsingfors. Den 2 februari 2007" redogjort för hur Matti Vanhanen saboterat Helsingfors planer för Malm, samtidigt som han krävt mera småhusbebyggelse i Helsingforsregionen. I blogginlägget "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007" har jag redogjort för hur Vanhanen och Centern har förespråkat en annektering av sydvästra Sibbo som ett alternativ till ett småhusområde i Malm. Det kan även nämnas att Centerns representant i stadsplaneringsnämnden Laura Kolbe lämnade in avvikande åsikt till stadsplaneringsnämndens utlåtande och att Centerns representant i stadsstyrelsen Terhi Peltokorpi röstade emot förslaget till utlåtande till kommunikationsministeriet.

I gårdagens blogginlägg noterade jag att Heli-banan omnämns i stadsstyrelsens utlåtande. Texten om Heli-banan härstammar huvudsakligen från stadsplaneringsnämdens utlåtande, där följande textavsnitt ingår:

Selvityksessä on päädytty siihen, että valtion intressien kannalta paras uuden kentän sijaintipaikka on Porvoon Backaksessa. Myös Helsinki on tulevina vuosina kehittämässä voimakkaasti kaupungin itäistä suuntaa, koska valtioneuvoston päätöksen mukaisesti Östersundom ympäristöineen liitetään Helsinkiin vuoden 2009 alussa. Päätöksestä on valitettu, mutta se ei vaikuta kehittämistarpeeseen.

Joukkoliikenteen järjestelyt tulevat olemaan olennainen osa suunnitelmaa. Metroa jatkettaneen Mellunkylästä itään. Ratahallintokeskus on omalta osaltaan selvittämässä mm. Heli-rataan liittyviä kysymyksiä. On ilmeistä, että raideliikenneyhteydet Backaksen suuntaan tulevat paranemaan.
...

Uusi tukikohta Sipoon Skarpmossenilla on kaupungin kannalta sinänsä hyvä vaihtoehto, koska idän suunnan joukkoliikenteen parantuessa myös yhteydet Skarpmosseniin paranevat.

Det är väl uppenbart att en förlängning av Mellungsbackametron med fem kilometer österut inte på ett relevant sätt skulle förbättra spårvägsförbindelserna till Backas i Borgå. Endast en Heli-bana med utrymme för regionaltågtrafik skulle förbättra förbindelserna till så väl Skarpmossen som Backas. En dylik järnväg skulle göra Sibbometron överflödig. Det verkar som om man i Helsingfors redan är viss om att Heli-banan förverkligas. Även i fastighetsnämndens utlåtande talas det om Heli-banan:

Uuden Malmia paljon monipuolisemman lentokentän sijoittamisella Porvooseen olisi varmasti merkitystä Porvoon seudun elinkeinoelämän kehittymisessä. Jos Heli-ratakin saataisiin rakennettua uuden kentän kautta itään, tulisi Itä-Uudellemaalle merkittävä kasvusysäys.

Helsingfors förefaller räkna med Heli-banan, men det kan man inte säga öppet innan HFD har gett sitt domslut över statsrådets Sibbobeslut. Motiveringarna för en ändring av kommunindelningen baserar sig på metron, men Heli-banan skulle göra metron och hela annekteringen överflödig.

Stor motiverings- och bevisningsskyldighet. Den 26 november 2007

I de lokala radionyheterna berättades det på eftermiddagen att Helsingfors vill börja bygga bostäder i Malm "genast efter år 2010". (Se t.ex. notisen "Helsinki haluaa lentokentän Porvoon Backakseen".) Helsingfors brådska att bebygga flygfältet i Malm är ett av många tecken på att man inte räknar med att HFD skall godkänna statrådets gränsbeslut. Ett bostadsområde i sydvästra Sibbo har speciellt för Centern varit ett alternativ till Malm.

Om inte statsrådets beslut faller på andra grunder, så torde det falla på bristande motiveringar. Statsrådets gränsbeslut baserar sig helt och hållet på inrikesministeriets beredning. Inrikesministeriets motiveringar baserar sig i sin tur på utredningsman Pekka Myllyniemis skandalösa utredning. Eftersom den aktuella ändringen i kommunindelningen hade krävt särskilt vägande grunder, borde statsrådet ha motiverat sitt beslut extra väl. I sin rapport ger Myllyniemi följande tolkning av "särskilt vägande grunder":

Statsrådet har rätt stor prövningsrätt när det gäller kommundelssammanslagningar om kommunerna inte motsätter sig sammanslagningen eller om den befolkning och det landområde som överförs till en annan kommun inte överskrider de lagstadgade gränsvärdena. I annat fal kan en kommundelssammanslagning verkställas endast under särskilt vägande i 3 § i nämnda förutsättningar. Vid kommundelssammanslagningar som överskrider gränsvärden och där någon berörd kommun motsätter sig sammanslagningen måste man således först undersöka om förutsättningar enligt 3 § i kommunindelningslagen överhuvud föreligger och därefter om de är särskilt vägande.

Med begreppen "särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder" har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds.

Formellt är det kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi som har undersökt om förutsättningar enligt 3 § i kommunindelningslagen föreligger och om de är särskilt vägande. I praktiken har Myllyniemi endast kopierat Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Statsrådet har i sin tur inte gett några andra bevis eller motiveringar till sitt gränsbeslut än inrikesministeriet prememoria. Inte heller har statsrådet gett någon relevant motivering till att man mot den föredragande ministern Mauri Pekkarinens välgrundade förslag valde att lite på den kontroversiella beredningen.

Pekkarinen torde efter sitt meddelande av avvikande åsikt och sina uttalanden vid presskonferensen efter statrådets gränsbeslut vara populär i Sibbo. I fredags informerade Sibbo kommun att handels- och industriminister Mauri Pekkari festtalar vid självständighetsfesten i Topeliussalen i Sibbo på självständighetsdagen.

Helingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsinki haluaa nopeuttaa Backaksen lentokentän rakentamista". Jag citerar ur artikeln:

Helsinki haluaa seudun toisen lentokentän Porvoon Backakseen.

Kaupunginhallituksen mukaan uusi kenttä tukisi Helsingin haluja levittää kaupunkirakennetta itään.

Korkein hallinto-oikeus päättää pian, saako Helsinki itselleen Lounais-Sipoon. Helsinki aikoo jatkaa Mellunmäen metrolinjaa itään.

Helsinki haluaa myös eroon Malmin lentokentästä mahdollisimman nopeasti, koska se haluaa tilalle asuntoja.

Uuden kentän rakentamisaikatauluksi on esitetty vähintään 10–15 vuotta. Helsinki haluaisi päästä rakentamaan Malmille kuitenkin jo heti vuoden 2010 jälkeen.

I artikeln heter det att Helsingfors ämnar förlänga metrolinjen från Mellungsbacka österut, men i själva verket talas det i "Lausunto liikenne- ja viestintäministeriölle", som antogs på stadsstyrelsemötet ikväll, om Heli-banan! Helsingfors nya Drang nach Ostern bygger inte på metron, utan på Heli-banan, såvida man inte ämnar dra metron via Skarpmossen ända till Backas i Borgå... Jag citerar ur utlåtandet:

Selvityksessä on päädytty siihen, että valtion intressien kannalta paras uuden kentän sijaintipaikka on Porvoon Backaksessa. Myös Helsinki on tulevina vuosina kehittämässä voimakkaasti kaupungin itäistä suuntaa, koska valtioneuvoston päätöksen mukaisesti Östersundom ympäristöineen liitetään Helsinkiin vuoden 2009 alussa. Päätöksestä on valitettu, mutta se ei vaikuta kehittämistarpeeseen.

Joukkoliikenteen järjestelyt tulevat olemaan olennainen osa suunnitelmaa. Metroa jatkettaneen Mellunkylästä itään. Ratahallintokeskus on omalta osaltaan selvittämässä mm. Heli-rataan liittyviä kysymyksiä. On ilmeistä, että raideliikenneyhteydet Backaksen suuntaan tulevat paranemaan.
...

Uusi tukikohta Sipoon Skarpmossenilla on kaupungin kannalta sinänsä hyvä vaihtoehto, koska idän suunnan joukkoliikenteen parantuessa myös yhteydet Skarpmosseniin paranevat.

Bugg. Den 25 november 2007


I min undervisning använder jag mig mycket av presentationsprogram. Tidigare använde jag alternativa program så som Corel Presentations och Star Office/ Open Office Impress, men den senaste tiden är det tyvärr för det mesta de facto-standardprogrammet Power Point som har gällt. Häromdagen upptäckte jag en oförarglig bugg. När man i en dia infogar en textruta och sedan ångrar förvinner inte alltid textrutan. Istället kan textrutan förflyttas upp på sidan, vilket användaren inte alltid noterar, eftersom fontstorleken kraftigt förminskas. Eventuellt kan rutan med den förminskade texten dyka upp på flera dior i samma presentationsfil. Detta är en möjlig förklaring till varför texten "VE 3" finns på ett fleratla kartor eller kartbilagor i Pekka Myllyniemis rapport. I Blogginlägget "VE 3. Den 9 september 2007" avslöjade jag att denna text endast var den sista raden i en lista över gränsbeteckningar, som hade glömts kvar på kartan. Listan blir synlig då Power Point-filen, ur vilken kartbilagan till prememorian för statsrådets gränsbeslut är skapad, behandlas så att kartbilden modiefieras till ett "drawing object". Motsvarande resultat fås om kartbilden "bryts ner" med Impress. (Se kartan till vänster på bilden ovan.)

Inrikesministeriets omdiskuterade kartbilaga består av en skild grupp och en bild med flera lager av vektorgrafik. När jag lyckasdes blottlägga listan med gränsbeteckningar kände jag mig lite som en hackare, fastän det inte krävdes några speciella kunskaper i informationsteknik. Jag hade i själva verket inte behövt göra annat än att ta en nogrannare titt på "bilaga 2" till den svenska översättningen av Myllyniemis rapport. Listan med VE 1, VE 2 och VE 3 synns här direkt på kartorna med alternativen 4a och 4b. (Se kartan till höger på bilden ovan.)

Jag har tidigare dragitslutsatsen att alternativet VE 3 på ca 5 000 hektar har funnits på samma karta som de seriösa alternativen VE 1 och VE 2. I likhet med VE 1 och VE2 uppfyller alternativet VE 3, enligt Myllyniemi, kommunindelningslagens krav på områdets enehetlighet. Detta krav uppfyller inte alternativen VE 4a och VE 4b, men enligt den motivering som Myllyniemi ger för att VE 4a inte fyller kravet på områdets enhetlighet, uppfyller inte heller Myllyniemis officiella förslag kravet på enhetlighet. (Detta har jag redogjort för i blogginlägget "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".) Å andra sidan säger Myllyniemi att problemet med detta alternativ även är att "det inte just beaktar Helsingfors stads innehav norr om E18".

I sin rapport skriver Myllyniemi att "När alternativen skapades var strävan att utnyttja naturliga rår och fastighetsgränser." I verkligheten är det endast i alternativen VE 1 och VE 2 som man har försökt att rita gränslinjen så att den stämmer överens med fastighetsgränser. VE 3 var aldrig ett seriöst alternativ, varför det fanns skäl att inte ta med detta alternativ på samma karta som alternativen VE 1 och VE 2. Enligt Myllyniemi skulle alternativet VE 3 "avsevärt försämra det resterande Sibbos utvecklingsmöjligheter." Däremot anser Myllyniemi att så väl det officiella förslaget VE 2 som förslaget VE 1 beaktar att "Sibbo efter ändringen skall vara en livsduglig och handlingskraftig kommun, 'som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för ordnandet och finansieringen av servicen'". Liksom jag noterade i gårdagens blogginlägg baserar sig Myllyniemis bedömning emellertid på ett räknefel.

Räknefel. Den 24 november 2007

Kanske har hotet om nedläggning av radiokanalen X3M bidragit till att de finlandssvenska medierna inte i högre grad reagerat på att hela fyra kommuner med stark svensk profil finns med på inrikesministeriets "jumbolista". Kommuniminister Mari Kiviniemis nitiskhet när det gäller ramlagens mål på ett befolkningsunderlag på "minst ungefär 20 000" invånare verkar inte trovärdig. Efter att Kiviniemi förra hösten i flera pressmeddelanden gick ut med påståendet att "etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalin kasvun esteenä" är det lätt att misstänka att inrikesministeriet i själva verket vill komma åt Sfp när man kallar bl.a. Sibbo och Grankulla till förhandlingar. Den 1 december ifjol gav Centern i Helsingfors ut ett pressmeddelande där man uttalade sitt stöd för Pekka Myllyniemis förslag och sade att "Näin tärkeän ja historiallisenkin ratkaisun kohdalla ei pidä tuijottaa kuntalain prosentteja." Här gällde det dock inte ramlagens mål för befolkningsunderlaget, utan § 5 i kommunindelningslagen, som säger att ett område som bebos av över 5 % av en kommuns befolkning inte mot kommunens vilja kan anslutas till en annan kommun.

Trots att man från Svenska folkpartiets håll har vidhållit att Sibbofrågan inte handlar om språkpolitik, så är det klart att det här finns en stark språklig dimension. Detta framgår redan av att de svenskspråkiga mediernas bevakning av fallet Sibbo klart har skilt sig från de finskspråkiga mediernas bevakning. Det paradoxala är att den aktuella ändringen i kommunindelningen i själva verket kunde ha stärkt de svenska strukturerna. Om inte Helsingfors ifjol först hade gått ut med sitt krav på ett 5 000 hektar stort område, så hade motståndet från Sfp:s sida knappast varit så kompakt. Genom Helsingfors initiativ och centrala ministrars uttalade stöd för initiativet kom fallet Sibbo att bli en viktig principfråga. Nu visar inrikesministeriets inkludering av Sibbo på "jumbolistan" lika väl att en ändring i kommunindelningen är ett hot mot Sibbos självständighet. Detta har man från Sibbos sida i och för sig hela tiden hävdat. I sin "utredning" kom Myllyniemi visserligen fram till att den aktuella kommundelssammanslagningen inte hotar Sibbos existens som självständig kommun och att Sibbo kommun med en tillväxt på 1,6 % uppnår ett invånarantal på 20 00 år 2011, men Myllyniemi har kalkylerat fel. Jag återger här beräkningarna i avsnittet "Inverkan av en ändring i kommunindelningen på Sibbos utvecklingsmöjligheter och ekonomi" i Myllyniemis rapport:

Åren 2000 – 2005 har Sibbos invånarantal ökat inom variationsintervallet 0,3 – 2,3 %. Om man antar att tillväxten 2006 och 2007 är ca 1,6 %, är invånarantalet 2008 ungefär 19 300. Ifall invånarantalet till följd av en inkorporering skulle minska med 2000 år 2008, skulle kommunens invånarantal med en 1,6 % tillväxt överskrida gränsen 20 000 invånare 2011. I förslaget till ramlag om kommun- och servicestrukturen har 20 000 invånare satt som mål för en kommun eller ett samarbetsområde. Avsikten är att lagen skall vara i kraft åren 2007-2012.

Hur Myllyniemi har kommit fram till en tillväxtprocent på 1,6 vet jag inte, men om vi antar att tillväxten är 1,6 % per år, är det lätt att räkna ut invånartalet år 2011. Vi antar liksom Myllyniemi att invånarantalet tre år tidigare är 19 300 - 2 000 = 17 300. Tillämpas en enkel formeln, som skolelever lär sig på klass 8 i grundskolan, ser uträkningen ut enligt följande: (1,016)3 · 17 300 = 18 144. Subtraheras 2 000 från talet 19 300 stiger befolkningen med en tillväxtprocent på 1,6 alltså endast till drygt 18 000. Myllyniemi torde ha räknat med talet 19 300 istället för 17 300. Detta visar följande uträkning: (1,016)3 · 19 300 = 20 241. Myllyniemis bedömning av de juridiska förutsättningarna för den föreslagna ändringen i kommunindelningen baserar sig alltså på ett simpelt räknefel.

20 000. Den 23 november 2007

Av de 13 kommuner som finns på inrikesministeriets "jumbolista" ägnar dagens nummer av Hufvudstadsbladet en skild artikel för Hangö. Sibbo behandlas endast i en mindre artikel tillsammans med Grankulla och Ingå. Rubriken lyder "Ministeriet väntar med Sibbo och Ingå". Jag citerar ur artikeln:

Inrikesministeriet förhandlar med Sibbo först då HFD:s beslut om gränsjusteringarna föreligger.
...

- För Sibbos del tor jag att staten inte beaktar vår egen utvecklingsstrategi. Vi utgår ju från att Sibbos befolkning ökar med 40 000 personer till år 2025, säger kommundirektör Markku Luoma.

Om Högsta förvaltningsdomstolen väljer att acceptera gränsjusteringen med Helsingfors betyder det att Sibbos befolkning tillfälligt krymper från nästan 20 000 till 17 000 personer.

- Vår inställning är att gränsjusteringen är olaglig och det är ojust att inte beakta våra egna utvecklingsplaner, säger Luoma.

I sitt besvär till Högsta förvaltningsdomstolen noterar Sibbo kommun att en ändring av kommunindelningen skulle medföra att "Sipoon kunnan väestöpohja jäisi ainakin lyhyellä aikavälillä selvästi alle Paras-hankkeessa tavoitteena olevan 20 000 henkilöä." I sin motförklaring kommer inrikesministeriet med följande motargument:

Kuten valituksen kohteena olevan päätöksen perusteluissa (edellä 3 luku kohta 8) todetaan, Sipoon kunnalla on kuntajaon muutoksen jälkeenkin pääkaupunkiseudun läheisyydessä ja Helsingin seutuun kuuluvana yli 17 000 asukkaan kuntana hyvät edellytykset toimia ja kehittyä omista lähtökohdistaan. Tehty kuntajaon muutos ei missään tapauksessa vaaranna Sipoon kunnan tulevaisuutta itsenäisenä kuntana, vaikka kuntajaon muuttaminen jossakin määrin heikentää tai hidastaa Sipoon kunnan väestön ja talouden kehitystä asukasmäärän pienetessä runsaalla 2 000 asukkaalla.

I sin rapport har utredningsman Pekka Myllyniemi faktiskt noterat ramlagens eller det dåvarande lagförslagets krav på ett befolkningsunderlag på minst 20 000 invånare. I en kopierad sats säger Myllyniemi att "Kunnan tai yhteistoiminta-alueella, joka huolehtii perusterveydenhuollosta ja siihen liittyvistä sosiaalitoimen tehtävistä, on oltava vähintään noin 20 000 asukasta." Om lagförslaget skriver Myllyniemi vidare följande:

Lakiehdotuksen 4 §:n mukaan kuntarakennetta vahvistetaan yhdistämällä kuntia ja liittämällä osia kunnista toisiin kuntiin. Lakiehdotuksen 5 §:n mukaan perusterveydenhuollosta ja siihen kiinteästi liittyvistä sosiaalitoimen tehtävistä vastaavan kunnan tai yhteistoiminta-alueen väestöpohjan tulee lähtökohtaisesti olla vähintään noin 20 000 asukasta.

När det gäller den aktuella kommundelssammanslagningen hävdar inte ens Myllyniemi att den skulle stärka kommunstrukturen, men han kalkylerar med att Sibbo trots en ändring i kommunindelningen skulle uppnå ett invånarantal på 20 000 före år 2012:

Sipoon asukasluku on kasvanut vuosina 2000- 20005 vaihteluvälillä 0,3- 2,3 %. Jos oletetaan, että kasvu vuosina 2006 ja 2007 on noin 1,6 %, on vuoden 2008 asukasluku noin 19 300. Mikäli alueliitoksen johdosta asukasluku vähenisi vuodesta 2008 2000:lla, kunnan asukasluku ylittäisi 1,6 prosentin kasvun perusteella 20 000 asukkaan rajan vuonna 2011. Kunta- ja palvelurakennetta koskeva puitelakiesityksen asukaslukutavoitteeksi kunnalle tai yhteistoiminta-alueelle on asetettu 20 000. Lain on tarkoitus olla voimassa vuosina 2007- 2012.

I det sista stycket i rapporten konstaterar utredningsmannen slutligen att "Selvittäjän ehdotuksessa on otettu huomioon myös se, että Sipoon tulee olla muutoksen jälkeen elinkelpoinen ja toimintakykyinen kunta, 'jolla on taloudelliset ja henkilöstövoimavaroihin perustuvat edellytykset vastata palveluiden järjestämisestä ja rahoituksesta'". Här citerar Myllyniemi ramlagens målsättning för kommuner.
Inrikesministeriets behandling av Sibbo är högst inkonsekvent, men genom att ta med Sibbo på sin "jumbolista" har inrikesministeriet i själva verket gjort Sibbo en tjänst. Om det faktiskt är så allvarligt att Sibbo efter en förverkligad ändring i kommunindelningen skulle ha under 20 000 invånare, så står statsrådets gränsbeslut inte i proportion till sitt syfte. Då strider beslutet även mot § 6 i förvaltningslagen.

Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007

Igår förmedlade Yle nyheten att regeringen kallar in Ingå och Hangö till extra förhandlingar. I Ingå var man upprörd över att kommunen fanns med på listan. På kvällen klarnade det att även Sibbo tillsammans med tolv andra kommuner finns med på listan då FNB publicerade en notis med rubriken "13 kommuner inte rustade för kommunreformen" och Helsingin Sanomat publicerade en notis med rubriken "Yli kymmenen kuntaa joutuu neuvotteluihin uudistuksesta". Av rubrikerna förefaller det som om kommunerna som finns med på listan prickats för att ha försummat den nya ramlagens förpliktelser, men i Helsingin Sanomats artikel kan man läsa följande:

Tällä hetkellä 74 kunnan suunnitelmat näyttävät täyttävän puitelain mukaiset järjestelyt.

Yli 250 kunnan suunnitelmat ovat vielä epäselviä, minkä takia niiltä pyydetään lisäselvityksiä.

Varför just Sibbo tillsammans med bl.a. Ingå, Hangö och Grankulla kallats till förhandlingar förstår jag inte. Med på listan finns t.ex. inte Borgnäs, som Sibbo har planarat samarbeta med. I Sibbo kommuns svar till statsrådet om kommun- och servicestrukturreformen svarar Sibbo nej på frågan om kommunen planerar en kommundelssamanslagning för "stärkande av kommunstrukturen". Det är egentligen inrikesministeriet som är skyldig ett svar på varför man genom statsrådets gränsbeslut för Sibbos del försvårat uppfyllandet av ramlagens krav.

Yles tolkning av varför 13 kommuner kallats till förhandlingar är att dessa inte bara släpar efter, utan "anses släpa efter rejält". Se notisen "Kommuner släpar efter i reformen", som publicerades på morgonen.
Yle har 8:40 publicerat en notis med rubriken "Sibbo krävs på förklaringar". Jag citerar ur notisen:

Sibbo hör till de kommuner som kallas till förhandlingar om strukturreformen. Totalt 13 kommuner kallas till extra förhandlingar vid Inrikesministeriet för att reformarbetet går för långsamt.
Enligt regeringen har Sibbo inte handlat tillräckligt aktivt för att bilda samarbetsområden för social- och hälsovården. Samarbetsområdena ska ha ett befolkningsunderlag på minst 20000 personer.

Lyssna på ett inslag om den aktuella nyheten på Yle arenan.

Inrikesministeriets kallelse av Sibbo till förhandlingar är farsartad med tanke på att den påstådda bristande aktiviteten är en direkt följd av statsrådets beslut om kommundelssammanslagning mellan Sibbo och Helsingfors. Detta framgår ur Sibbo kommuns besvär till Högsta förvaltningsdomstolen, där Sibbo hävdar att "on syytä todeta, että nyt tehty päätös itse asiassa on Paras-hankkeen tavoitteiden vastainen, sillä Sipoon kunnan väestöpohja jäisi ainakin lyhyellä aikavälillä selvästi alle Paras-hankkeessa tavoitteena olevan 20 000 henkilöä."

Borgåbladet har på eftermiddagen publicerat morgondagens ledare under rubriken "Regeringen utsätter Sibbo för inkonsekvens". Jag citerar ur artikeln:

Det är inte alltid lätt att förstå regeringens inkonsekventa budskap i kommunernas service- och strukturreform. Grundtanken är att kommuner med färre invånare än 20 000 inte kommer att klara av sina åligganden vis à vis sjukvården. Regeringen har sagt det undantagsvis går att godkänna ett invånarantal på 18 000. Kommuner som inte fyller detta krav skall antingen gå ihop med andra kommuner, eller bilda ett samarbetsområde med andra kommuner, så att kravet på befolkningsunderlag uppfylls. Så långt kan man tycka att beskedet är klart och entydigt.
Men sedan.
På onsdagen meddelade kommunminister Mari Kiviniemi (c) att 13 kommuner inte uppfyller de krav som lagen om kommunernas strukturreform kräver och att regeringen inleder förhandlingar med dessa kommuner.
En av kommunerna på listan är Sibbo. I slutet av fjolåret hade kommunen 19 060 invånare enligt den information den själv ger på sin webbplats. Under fjolåret hade invånarantalet ökat med 341 personer, vilket betyder att det inte räcker länge innan antalet går över stipulerade 20 000 om trenden håller i sig (vilket i och för sig är mera än sannolikt).
...
Regeringen har för sin del godkänt Helsingfors stads krav på att annektera de sydöstra delarna av Sibbo, vilket skulle betyda att kommunen förlorar ungefär 2 000 invånare. Är det detta regeringen avser med sin senaste ”förhandlingsinvit”?

Det verkar som om regeringen skulle ha fullständigt vattentäta skott mellan sina olika beslut. När man tar ställning till Helsingfors krav på annektering, så verkar det som om man inte kände till kommunreformen och annekteringens inverkan på den. När man sedan granskar kommunen ur reformsynpunkt så noterar man inte att genom eget beslut har försvårat reformens genomförande i Sibbo. Mari Kiviniemi borde vara intelligent nog för att kunna räkna ut att Sibbo just nu har svårt att välja väg i kommunreformen, eftersom kommunens framtida struktur är oklar så länge som annekteringsbeslutet är anhängiggjort i Högsta förvaltningsdomstolen. Det beror helt på domstolens beslut hur Sibbo går vidare i KSSR-processen.

Om kommunen stympas, så måste den söka någon form av samarbete med någon eller flera grannkommuner. Den är kanske det som regeringens Helsingforsfalang också räknar med, för då blir Helsingfors ett starkt alternativ och Sibbo knyts hårdare till huvudstadsregionen. Om annekteringen faller i HFD, så fyller Sibbo lagens krav om befolkningsunderlag och har betydligt större handlingsfrihet.

Kopplingen mellan KSSR och fallet Sibbo är absurd. Först ställer Helsingfors i samband med KSSR-diskussionen krav på att sydvästra Sibbo ansluts till "huvudstadsregionen". Sedan ger kommunminister Hannes Manninen, påhejad av Mari Kiviniemi, sitt stöd för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors, men hävdar att inkorporeringen ingenting har med KSSR att att göra. Sedan tar statsrådet ett juridiskt högst tvivelaktigt beslut om att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, med motiveringen att Sibbo klarar sig bra även utan kommunens sydvästra del. Sedan sänder inrikesministeriet en förfrågan till Sibbo med bl.a. en fråga om kommunen planerar en kommundelsammanslagning för ett "stärkande av kommunstrukturen". Eftersom Sibbo kommun i princip inte kan veta HFD domslut angående statsrådets gränsbeslut kan kommunen inte ge ett definitivt svar på hur kommunen ämnar uppnå ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för sjukvården. Då sänder inrikesministeriet en kallelse till förhandling till Sibbo kommun för att påminna om att ramlagens villkor om befolkningsunderlag även gäller Sibbo.

Cristel Liljeström har med anledning av inrikesministeriets lista publicerat ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad". Jag citerar ur inlägget:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets ”vanliga” tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska. Därmed fick jag också bekräftat att ministeriet ämnar invänta utslaget från Högsta Förvaltningsdomstolen innan man kontaktar Sibbo.

Men hoppsan - statsrådet sade ju att annekteringen inte försvårar Sibbos förutsättningar att verka som självständig kommun fastän kommunen skulle mista drygt 2 000 invånare. Ministeriet tycks då inte vara av samma åsikt. Detta bör vi väl då se till att HFD är medveten om.

Efter att Liljeström femtiden publicerat sitt blogginlägg har Borgåbladet en timme senare publicerat en ny artikel med rubriken "Sibbo blev Jumbokommun". Jag citerar ur artikeln:

Kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström (sfp) är förgrymmad över att Sibbo har satts med på listan.
– Jag var i kontakt med ministeriet idag och fick veta att de först väntar på HFD-s beslut om Helsingfors annektering innan de ser om de kallar oss till diskussion.
– Jag frågade en tjänsteman varför vi sattes på Jumbolistan och fick svaret att det var ett politiskt beslut.
Hon säger att visserligen, om man använder gamla befolkningsuppgifter och kapar de 2 000 invånare som försvinner om Helsingfors får rätt att annektera sydvästra Sibbo så klarar Sibbo inte gränsvärdena.
– Men vi har svarat enligt våra utvecklingsbeslut och ser framåt. Min näsa vädrar nog att man vill dra fötterna undan ett självständigt Sibbo.
Hon pekar på att statsrådet i sitt beslut om Sibbo sade att en gränsjustering inte har följder för Sibbo, men det man säger nu tyder tvärtom på att det just är det som menas.

Järnväg till Lojo. Den 21 november 2007

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har igen på sin blogg i ett inlägg med rubriken "Saako Pajunen Penttilästä vastaväittäjän" kommenterat diskussionsinlägg på föreningen För Sibbos webbplats. Oksanen tycker sig ha hitta en motstridighet mellan föreningens motförklaring och ett diskussionsinlägg...

Iltasanomat berättar i en notis med rubriken "Lehtomäen perhe muuttaa maalle" på morgonen att moderskapslediga miljöministern Paula Lehtomäki (c) med sin man flytter till egnahemshus i Sibbo och att "Ostettu talo sijaitsee Itäsalmessa, joka kuuluu Sipoosta pääkaupunkiin pakkoliitettävään alueeseen."
Turun Sanomat berättar idag att Elsa-banan skall skall strykas från kartan, men berättar samtidigt att "Ratahallintokeskus suunnittelee uutta ratalinjaa Turun ja Helsingin välille". Även den nya dragningen skulle gå via Lojo och Salo. Tanken på en järnvägsförbindelse till Lojo är alltså inte begravd, om den aktuella utredning närmast torde handla om att byta reservering för en järnväg från Helsingfors till Åbo via Lojo. I mitt blogginlägg "Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006" skrev jag följande: "Om Myllyniemis motiv att ta emot en orimlig uppgift kan man bara spekulera, men jag skulle rekommendera Helsingforspolitikerna och ministrarna att vänta med att uttala sitt stöd för de redan nedlagda planerna på en järnväg från Esbo till Lojo." Lika väl beslöt andskapsstyrelsen för Nylands förbund redan den 22 januari att "Espoo - Lohja - Salo-radan linjauksen selvitystyö kuntakaavoitusta varten käynnistetään vuonna 2007". (Se "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007".) Nu har initiativet alltså gått vidare till banförvaltningscentralen.

Jag hävdar inte att Myllyniemis Sibboutredning och förslag skulle ha föranlett banförvaltningscentralen utredning, men järnvägens aktualitet visar hur viktigt det varit för Myllyniemi att inom Nylands förbund samarbeta med Helsingfors. Dessutom har Elsa setts som en konkurrent till så väl Heli-banan som till kustbanan, som går via Karis. (Detta konstaterade jag med anledning av utredningsmannens jäv redan i blogginlägget "Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006".) Att Myllyniemi i egenskap av representant för Lojo i styrelsen för Nylands förbund även har anledning att ha ett ont öga till Sfp med anledning av Elsa-banan framgår ur Osmo Soininvaara blogginlägg "Histan aluetta ei voi rakentaa ilman rataa" från den 7 november:


Tämä Espoo-Salo rata korbaisi aikanaan viimeaikojen ehkä suurimman iframunauksen, Rantaradan, joka olisi alunperinkin pitänyt vetää tätä kautta. (Kun joskus kirjoitan kirjan, mitä kaikkea pahaa RKP on saanut aikaan, tämä munaus ansaitsee siinä kokonaisen luvun)

Leder för ödemarksvandring. Den 20 november 2007


I gårdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Sipoonkorven erämaat säilyvät ulkoilureittien ulottumattomissa". I artikeln berättas det att planen för friluftsleder i Sibbo storskog ("pääkaupunkiseudun lähikorpi") nyligen blivit färdig. Lite sent är Helsingin Sanomat ute. Själv förmedlade jag nyheten på min blogg för nästan tre veckor sedan i inlägget "Plan för Sibbo storskog. Den 31 oktober 2007". Precis som i Sibbo kommuns publikation "Plan för friluftleder och naturinventering" och berättas det i Helsingin Sanomats artikel att Sibbo storskog är ett nästan 7200 hektar stort område av skog och odlingsmark ("lähes 7200 hehtaarin suuruinen metsien ja viljelysten muodostama kokonaisuus"). Här inkluderas alltså även avvgränsande åkermarker. Enligt Sibbos publikation omfattar den enhetliga skogsmarken i Sibbo storskog drygt 4600 hektar.

En satellitbild av det aktuella området finns uppe till vänster på bilden ovan. På bilden synns det att skogen fortsätter söder om Borgå botorväg. Helsingin Sanomat har i samband med artikeln publicerat en egen karta av Sibbo storskog. (Se kartan nera till vänster på bilden ovan.) Gränserna för Sibbo storskog har här dragits längs motorvägen precis som på kartan i Sibbo kommuns publikation, men den avgränsade odlingsmarken har man inte tagit med, fastän det planerats friluftleder även genom dessa områden. Dessutom har man exkluderat ett litet område kring Lanbo. Det förefaller som om man inte helhjärtat velat ställa sig bakom Sibbo kommuns avgränsning av Sibbo storskog, som sammanfaller med den definition som gjorts av Nylands förbund och arbetsgruppen II för Sibbo storskog. Ifrågavarande avgränsning synns på kartorna till höger på bilden ovan. Båda kartorna är kopierade från "Plan för friluftleder och naturinventering", eller egentligen "Sibbo storskog – naturinventering och nuvarande rekreationsanvändning".

Avgränsningen har betydelse för bevarandet av storskogen, men den kan även ha juridisk betydelse i sambband med Högsta förvaltningsdomstolens behandling av statsrådets gränsbeslut. Helsingfors har därför hela tiden hävdat att "Sibbo storskog kan avgränsas regionalt endast i samband med planeringen av den kommande markanvändningen i området." Myllyniemi har i sin rapport ord för ord kopierat detta påstående och upprepat det hela tre gånger i samma avsnitt. I sitt svar på Pertti Salolainens skriftliga spörsmål om Sibbo Storskog gav miljöminister Kimmo Tiilikainen den 2 oktober en lite annorlunda förklaring till att en avgränsning inte kan göras i detta skede genom att hävda att "Eftersom markanvändningslösningarna i Sibbo storskog, markförvärven i skyddssyfte samt det utredningsarbete som regeringsprogrammet förutsätter fortfarande pågår är det i detta skede ännu inte möjligt att ta ställning till det slutliga skyddet och avgränsningen för Sibbo storskog." Vad "det slutliga skyddet" beträffar har Tiilikainen kanske rätt, men angående avgränsningen är hans svar tvivelaktigt. (Se "Miljöministeriet beaktar. Den 16 november 2007".)

För att maximera den av Helsingfors ägda markens andel av området, tog kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi tog med tusen hektar mark norr om motorvägen i sitt förslag. (Se "Maximering. Den 4 november 2007".) Det är här som Helsingfors huvudsakligen äger sin av statsministern omtalde "nästan 1000 hektar färdiga tomtmark". Det finns dock knappast några särskilt vägande i 3 § i kommunindelningslagen definierade skäl för en inkorporering av ett friluftsområde. I planeringen av lederna för ödemarksvandring i Sibbo storskog har markägarna deltagit. Vid sidan av staten är Helsingfors stad den största markägaren i storskogen. Flera leder har även ritats in på mark som Helsingfors äger inom det område som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors.

Helsingfors-Vanda-Sibbo. Den 19 november 2007

I en intervju i julnumret av tidningen Meidän Suomi lär Esbos stadsdirektör Marketta Kokkonen (saml) säga att "On ollut erittäin vahingollista, että erityisesti Helsingin suunnalta on jatkuvasti viritetty keskustelua kaupunkien yhdistämisestä." Det intressantan är att det på senaste tid främst har varit Kokkonens partikamrat Jan Vapaavuori som talat för en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Vapaavuori, som för några år sedan talade emot en sammanslagning av städerna, har upprepade gånger sagt att en sammanslagning inte torde vara realistisk. Även Vapaavuoris partikamrat, Nylands förbunds styrelseordförande Tapani Mäkinen hävdade nyligen att det inte går att få Esbo med i en fusion. Så varför fortsätter bostadsminister Vapaavuori då att förespråka en sammanslagning? Månne det inte handlar om att pressa Esbo till eftergifter, speciellt då det gäller att bygga förmånliga hyresbostäder.

På ledarsidan i Helsingin Sanomat den 11 november ingick med anledninga av Kokkonens uttalande en artikel med rubriken "Yhteistyö hakusessa" av ledarskribenten Keijo Himanen. Artikeln handlar om samarbetet i huvudstadsregionen. Artikeln ger bra bakgrundsinformation. Jag citerar ur artikeln:

Suur-Helsinki näyttää tällä haavaa olevan entistä kauempana. Espoo on päinvastoin tiivistämässä yhteistyötä läntisen naapurinsa Kirkkonummen kanssa. Vantaalaiset eivät helsinkiläisten puheista ole provosoituneet mutta eivät innostuneetkaan. Vantaan suunnalla on ollut hiljaista.

Helsinki, Espoo ja Vantaa tekevät juuri nyt kovasti töitä taloutensa ja kilpailukykynsä parantamiseksi. Espoo lähtee siitä, että elinvoimaiset ja itsenäiset kaupungit edistävät parhaiten koko seudun kilpailukykyä. Vantaa panostaa kaiken mahdollisen lentokenttäalueen ja Aviapoliksen kehittämiseen.

Helsinki yrittää päästä taloudellisesti jaloilleen ja riippumattomaksi Helsingin Energian tuloksesta. Se on myös hyvin tietoinen pääkaupunkiasemastaan ja haluaa olla seudun kuningas.

Juuri nyt pääkaupunkiseudun kaupungit elävät vahvasti omaa elämäänsä. Keskinäinen luottamus on koetuksella, vaikka ulospäin esiinnytään näennäisen sopuisasti.

Yhteistyön eteen toki tehdään koko ajan lujasti töitä. Sille antoi riuskan alkutahdin edellisen hallituksen kuntaministeri Hannes Manninen, joka keväällä 2004 ryhtyi Helsingin seudun yhteistyön kätilöksi. Hän uhkasi, että hallitus antaa lakiesityksen, jolla seutu pakotetaan yhteiseen päätöksentekojärjestelmään.

Manninen oli jo aikaisemmin pannut maaneuvos Jussi-Pekka Alasen pohtimaan seudun yhteistyön kehittämistä. Valtion toimet herättivät pääkaupunkiseudun kaupungit toimimaan, ja niin syntyi pääkaupunkiseudun neuvottelukunta. ...

Neuvottelukunnalla oli tärkeä rooli myös kuntauudistuksen valmistelussa.

Även Vapaavuoris föregångare Hannes Manninen använde sig av hot, men Manninens hot om statlig inblandning i regionalpolitiken riktade sig även till Helsingfors. Med Vapaavuori som bostadsminister och som Mari Kiviniemi som kommunminister behöver åtminstone inte Helsingfors vara rädd för statlig inblandning. Eftersom även de tre största partierna i Vanda förefaller vara för en sammanslagning, så är det nu främst Esbo som är offer för utpressning.

Då Samlingspartiet, socialdemokraterna och De gröna så väl i Vanda som i Helsingfors tydligen är för en fusion, kan man fråga sig varför man i Vanda och Helsingfors inte genast tar initiativ till en sammanslagning av de två städerna. En förklaring kan vara att man en tid till vill dra fördel av att kunna pressa Esbo till eftergifter. En annan förklaring kan vara att man vill koppla samman "Sibbofrågan" med sammanslagningen av Helsingfors och Vanda. Även i Esbo torde man förstå att inkorporeringen av sydvästra Sibbo eller hela Sibbo är ett alternativ till en sammanslagning av Esbo och Helsingfors-Vanda. Då den aktuella ändringen i kommunindelningen inte ser ut att få HFD:s godkännande, torde nästa steg vara att försöka förverkliga en inkorporering genom lagstiftning. En lag för en inkorporering av sydvästra Sibbo med Helsingfors verkar inte realistisk. En lag som skulle ge en helhetslösning och infatta så väl Vanda som Sibbo eller delar av Sibbo är kanske mera trovärdig.

En sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo ser ut att höra till Samlingspartiets strategiska planer. Mäkinens prat om en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo (se "Nya expertutlåtanden. Den 24 oktober 2007") kan även handla om att pressa Sibbo och Sfp till eftergifter.

"Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006". Den 18 november 2007


När Hannes Manninen för ett drygt år sedan utnämnde Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare protesterade man från Sibbos sida. Myllyniemi ansågs i egenskap av medlem i landskapsstyrelsen för Nylands förbund vara jävig. Medlemskapet i landskapsstyrelsen är problematiskt med tanke på att en utvidgning av Helsingfors österut samtidigt skulle innebära en östudvidgning för Nylands landkapsförbund. Dessutom är Myllyniemi i egenskap av representant för Lojo tvungen att gå Helsingfors ärenden för att främja Lojos intressen. I sin rapport ägnar Myllyniemi stort utrymme för Nylands förbunds intressen och föreslår en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund. Därmed visar han att han ingalunda agerat opartiskt som kommunindelningsutredare. Bättre blir det inte av att han i sin rapport utan att ange källa kopierat dokument, som författats inom Nylands förbund.

I sitt expertutlåtande över statsrådets inkorporeringsbeslut daterat den 27 juli noterar Erkki Mennola att Myllyniemi i sin rapport förutom Helsingfors dokument även plagierat texter skrivna av Nylands förbund. Han skriver om rapporten att "Se on ... plagiaatti Helsingin kaupungin ja Uudenmaan liiton teksteistä, kuten aiemmassa asiantuntijalausunnossani olen osoittanut." Desto mera har Mennola dock inte redogjort för Myllyniemis plagiat. Själv har jag i blogginlägget "Copy past-metoden. Den 11 augusti 2007" behandlat frågan om i vilken mån rapporten koperats från Nylands förbunds texter. När det gäller rapportens trovärdighet har det inte så stor betydelse om Myllyniemi kopierat Helsingfors stad eller Nylands förbund. Nylands förbund representerar alltid först och främst Helsingfors.

I vissa fall är det omöjligt att säga om Myllyniemi kopierat Helsinfors eller Nylands förbund. I avsnitt "2.1.1 Helsinki" i Myllyniemis rapport ingår en karta, "karta 1", som enligt brödtexten beskriver "inkorporeringarnas historia". (Se kartan till vänster på bilden ovan.) Myllyniemi uppger som källa "Helsingfors stad". En nästan identisk karta finns på sida 23 i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006". (Se kartan till höger på bilden ovan.) Bildtexten lyder på svenska "Nordsjö anslöts till Helsingfors år 1966. © Stadsmätningsavdelningen, Helsingfors 141/2006." Publikationen "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ("nyländsk regionplanering") är daterad den 16 oktober 2006. Publikationen fanns att få vid landskapsstyrelsens möte den 20 november, men publicerades på Internet först i slutet av april i år. Orsaken till att publiceringen på Internet dröjde är det inte så svårt att räkna ut.

I förordet till "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" redogör Aimo Lempinen för författarna till landskapsförbundets publikation:

Den här historiken är en samarbetsprodukt; för texten svarar sekreteraren för internationella ärenden Marja Alpola-Narinen och för bildbehandingen och lay-outen svarar landskapsarkitekt Tuula Palaste-Eerola. De arbetar bägge vid Nylands förbund och har en lång och gedigen erfarenhet av områdesplaneringens olika aspekter alltifrån Helsingfors regionplansförbund. En grupp av gamla kolleger har bistått dem i arbetet: Nylands förbunds biträdande direktör Osmo Järvenpää, förvaltningschef Anneli Palonen och Helsingfors regionplanförbunds avdelningschef Jussi Vuorinen.

Det torde vara Tuula Palaste-Eerola som ansvara för att stadsmätningsavdelningens karta hamnade i Nylands förbunds publikation samtidigt som en nästan identisk karta infogades i Myllyniemis rapport. Namnet Palaste-Eerola är även i övrigt intressant. Palaste-Eerola (grön) är medlem i Helsingfors byggnadsnämnd och har varit supleant i stadsplaneringsnämnden och medlem i Helsingin kaupungin asuntotuotantotoimikunta, där Pekka Korpinen varit ordförande. Brödtexten i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" är huvudsakligen skriven av Marja Alpola-Narinen, men det verkar troligt att Palaste-Eerola skrivit en del av texten som kommenterar bildbaterialet.

Avsnittet "2.1.1 Helsinki" i Myllyniemis rapport, där den ovannämnda kartan ingår, är huvudsakligen plagierat från Wikipedia, men i avsnittet ingår även ett par stycken som är kopierade från annat håll. Om detta vittnar bland annat faktumet att de komiska länkmarkeringarna saknas ur dessa stycken. Texten lyder enligt följande:

Helsingin esikaupungeista 1920-luvulla oli tehty kuntia ja kauppaloita. Niiden liittäminen Helsinkiin oli ollut vireillä jo 1920-luvun loppupuolelta saakka. Selvitysmies Yrjö Harvia laati vuonna 1936 valmistuneen mietinnön alueliitokseksi, josta päätettiin kuitenkin vasta vuonna 1944. Vuoden 1946 alusta Helsingin kaupunki laajeni alueeltaan yli viisinkertaiseksi, kun kaupunkiin liitettiin Haagan kauppala, Oulunkylän, Kulosaaren ja Huopalahden kunnat kokonaisuudessaan sekä huomattavia osia Helsingin maalaiskunnasta.
...

Kaupungin maapinta-alan lisäys oli yhteensä yli 16 000 hehtaaria. Pinta-ala oli aikaisemmin ollut vajaat 3000 hehtaaria. Helsingin maalaiskunta menetti lähes puolet asukasmäärästään. Pääkaupungin väkiluku oli nyt 340 000, kun se oli ollut 155 000 vuonna 1918.

Mellan de två ovanciterade styckena ingår ytterligare ett kopierat citat. Myllyniemi har med säkerhet inte själv skrivit den ovanciterade texten, för som kommentar till den ovannämnda kartan i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ingår följande text:

Esikaupunkien liittäminen Helsinkiin oli ollut vireillä jo 1920-luvun loppupuolelta saakka. Selvitysmies Yrjö Harvia laati vuonna 1936 valmistuneen mietinnön alueliitokseksi, josta päätettiin vasta vuonna 1944. Vuoden 1946 alusta Helsingin kaupunki laajeni alueeltaan yli viisinkertaiseksi, kun kaupunkiin liitettiin Haagan kauppala, Oulunkylän, Kulosaaren ja Huopalahden kunnat kokonaisuudessaan sekä huomattavia osia Helsingin maalaiskunnasta.

Kaupungin maapinta-alan lisäys oli yhteensä yli 16 000 hehtaaria, kun pinta-ala oli aikaisemmin ollut vajaat 3000 hehtaaria. Helsingin maalaiskunta menetti lähes puolet asukasmäärästään, mutta pääkaupungin väkiluku oli nyt 340 000, kun se oli ollut 155 000 vuonna 1918.

Jag hävdar inte att Myllyniemi direkt skulle ha plagierat "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet". Vad jämförelsen ovan visar är istället att delar av Myllyniemis rapport har samma författare som Nylands förbunds publikation. Det finns flera bevis på att detta är fallet. I avsnitt "2.2.1 Aluesuunnittelu" i Myllyniemis rapport behandlas Nylands förbunds historia. Jag citerar:

Vuoden 1993 alussa yhdistyivät Helsingin seutukaavaliitto ja Länsi-Uudenmaan seutukaavaliitto sekä myös Uudenmaan suomenkielinen maakuntaliitto. Alueeseen lisättiin kuntien anomuksesta valtioneuvoston päätöksellä kolme uutta kuntaa, Mäntsälä ja Pornainen Itä-Uudenmaan liitosta sekä Kirkkonummi Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta. Uusi kuntayhtymä sai nimen Uudenmaan liitto – Nylands Förbund. Vuoden 1994 alusta liiton alue käsitti 24 kuntaa, kun siihen liittyivät loputkin Läntisen Uudenmaan seutukaavaliiton kunnat. Liitosta tuli selkeämmin kaksikielinen. Uudellemaalle jäi kaksi liittoa Uudenmaan liitto ja Itä-Uudenmaan liitto.

Uudenmaan ruotsinkielisen maakuntaliiton arveltiin voivan edelleen toimia itsenäisenä, koska Uudenmaan liiton alue ei kattaisi koko maakunnan toimialuetta. Sittemmin liitto lakkautettiin ja siitä muodostettiin koko etelärannikolla toimiva Sydkustens landskapsförbund.

Aluepolitiikan alkuvaiheet ajoittuvat 1960-lukuun, jolloin luotiin määräaikainen lainsäädäntö kehitysalueita varten. Seuraavalla vuosikymmenellä säädettiin laki alueellisen kehityksen edistämisestä, missä lääninhallitusten rooli oli keskeinen. Alueellisia kehittämissuunnitelmia tuli laatia yhteistyössä seutukaavaliittojen ja piirihallintoviranomaisten kanssa ja kuulla tarvittaessa kuntia sekä elinkeinoelämän ja järjestöjen edustajia.
...

Maakunnan liitot saivat uuden tehtävän ja lisää vastuuta aluekehittämislain myötä vuonna 1994. Ympäristöasioiden aluehallintoa vahvistettiin vuonna 1995 perustamalla ympäristöministeriön alaiset alueelliset ympäristökeskukset, joihin yhdistettiin vesi- ja ympäristöpiirit ja lääninhallitusten ympäristöyksiköt.

Vuonna 1997 lääninhallinto koki suuren mullistuksen, kun läänien lukumäärää vähennettiin kahdestatoista kuuteen. Uudistuksen yhteydessä osa läänien tehtävistä siirrettiin maakunnan liitoille, osa valtion aluehallintoon perustetuille työvoima- ja elinkeinokeskuksille. Aluekehityslain perusteella maakunnan liitot vastasivat yleisestä alueiden kehittämisestä, edunvalvonnasta ja myös siihen liittyvistä kansainvälisistä tehtävistä.

På sidorna 99 - 101 i "Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet" ingår följande stycken:

Vuoden 1993 alussa yhdistyivät Helsingin seutukaavaliitto ja Länsi-Uudenmaan seutukaavaliitto sekä Uudenmaan suomenkielinen maakuntaliitto. Alueeseen lisättiin kuntien anomuksesta valtioneuvoston päätöksellä kolme uutta kuntaa, Mäntsälä ja Pornainen Itä-Uudenmaan liitosta sekä Kirkkonummi Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta. Uusi kuntayhtymä sai nimen Uudenmaan liitto – Nylands förbund. Vuoden 1994 alusta liiton alue käsitti 24 kuntaa, kun siihen liittyivät loputkin Läntisen Uudenmaan seutukaavaliiton kunnat. Uudellemaalle jäi siis kaksi liittoa: Uudenmaan liitto ja 11 kunnan muodostama Itä-Uudenmaan liitto. Uudenmaan liiton perussopimus astui voimaan vasta vuoden 1995 alusta, kun kaikki kunnat olivat sen hyväksyneet.
...

Uudenmaan ruotsinkielisen maakuntaliiton arveltiin voivan edelleen toimia itsenäisenä, koska Uudenmaan liiton alue ei kattaisi koko sen toimialuetta. Sittemmin liitto lakkautettiin ja siitä muodostettiin koko etelärannikolla toimiva Sydkustens landskapsförbund vuonna 1998.

Aluepolitiikan alkuvaiheet ajoittuvat 1960-lukuun, jolloin luotiin määräaikainen lainsäädäntö kehitysalueita varten. Seuraavalla vuosikymmenellä säädettiin laki alueellisen kehityksen edistämisestä, missä lääninhallitusten rooli oli keskeinen. Alueellisia kehittämissuunnitelmia tuli laatia yhteistyössä seutukaavaliittojen ja piirihallintoviranomaisten kanssa ja kuulla tarvittaessa kuntia sekä elinkeinoelämän ja järjestöjen edustajia.
...

Maakunnan liitot saivat uuden tehtävän ja lisää vastuuta aluekehittämislain myötä vuonna 1994. Käytännössä koko maan maakunnan liitot toimivat aluekehittämisviranomaisina vuoden 1994 alusta lähtien. Ympäristöasioiden aluehallintoa vahvistettiin vuonna 1995 perustamalla ympäristöministeriön alaiset alueelliset ympäristökeskukset, joihin yhdistettiin vesi- ja ympäristöpiirit ja lääninhallitusten ympäristöyksiköt. Suuressa ääninhallintouudistuksessa vuonna 1997 läänienlukumäärää vähennettiin kahdestatoista kuuteen. Uudistuksen yhteydessä osa läänien tehtävistä siirrettiin maakunnan liitoille, osa valtion aluehallintoon perustetuille työvoima- ja elinkeinokeskuksille. Aluekehityslain perusteella maakunnan liitot vastasivat yleisestä alueiden kehittämisestä, edunvalvonnasta ja myös siihen liittyvistä kansainvälisistä tehtävistä.

Rättsordningens uppgift. Den 17 november 2007

Föreningen För Sibbo har på föreningens webbplats publicerat sin motförklaring till inrikesministeriets förklaring. I motförklaringen refererar För Sibbo till Aimo Ryynänens utlåtande och betonar speciellt den kommunala självstyrelsen. Jag citerar ur motförklaringen:

Mahdolliselle rajan taakse jäävälle alueelle on muodostunut sipoolaisille tärkeäksi kokoontumiskeskittymäksi Sakarinmäen uusi koulu-, urheilu- ja kulttuurikeskus. Siellä on myös kiinteästi Sipooseen liitetty topeliaaninen maisema Topeliuksen Koivuniemineen. Alueella on monta muutakin sipoolaisille perinteistä ja tärkeää paikkaa, esim. Östersundomin kappeli hautausmaineen. Alue on vanhinta osaa Sipoota ja kultuurihistoriallisesti merkittävä.

Kuten professori Aimo Ryynänen toteaa oheisessa lausunnossaan, oikeusjärjestyksen yksi tehtävä on vakiintuneiden oikeusolojen turvan takaaminen. Siksi on myös korostettava sitä, että itsehallintoon kuuluu vakiintuneiden elinolosuhteiden suojaamisen vaatimus, mikä yhtäältä merkitsee historiallisen ja toimivan kuntayhteisön elämän suojaamisen vaatimusta. Siihen puuttuminen ja sen yksipuolinen järkyttäminen vaatii – kuten kuntajakolakikin edellyttää – erityisen vankat perusteet.

Miljöministeriet beaktar. Den 16 november 2007

Vikarierande miljöminister Kimmo Tiilikainen har redan den 2 oktober gett ett svar på Pertti Salolainens skriftliga spörsmål om Sibbo Storskog. Jag återger här de sista raderna ur svaret:

Eftersom markanvändningslösningarna i Sibbo storskog, markförvärven i skyddssyfte samt det utredningsarbete som regeringsprogrammet förutsätter fortfarande pågår är det i detta skede ännu inte möjligt att ta ställning till det slutliga skyddet och avgränsningen för Sibbo storskog. I samband med den slutliga skyddsstatuslösningen måste man också beakta statsrådets beslut 28.6.2007 om inkorporering av de sydvästra delarna av Sibbo med Helsingfors.

Miljöministeriet vill alltså inte ta ställning till avgränsningen för Sibbo storskog innan HFD har gett sitt domslut i angående statrådets Sibbosbeslut. Påståendet att man måste beakta statsrådets inkorporeringsbeslut är anmärkningsvärt. Det torde närmast vara Tiilikainen själv som måste beakta trycket från sin ministerkollega på miljöministeriet. En definition av för Sibbo storskog kunde vara en stötesten för statrådets beslut.

Vem bromsar metron? Den 15 november 2007


Hufvudstadsbladet har idag i svensk översättning publicerat FNB:s artikel "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään", men gett texten en rubrik som motsvarar innehållet. I papperstidningen och e-tidningen är rubriken "'Tio år är inte realistiskt'" (med citationstecken). På webbplatsen har artikeln rubriken "Sibbo tror inte på Helsingfors byggtidtabell". Jag citerar ur texten:

- Tio år är ingen realistisk uppskattning. Först behövs det en metroreservering såväl i landskapsplanen för Östra Nyland som generalplanerna i Sibbo och Vanda. Först efter det kan man börja göra upp detaljplaner.

Sibbo avvisar inte helt tanken på en östmetro. Men Normo tycker att man först borde vänta på kommunikationsministeriets utredning av den så kallade Heli-banan. Utredningen borde bli klar nästa vår.

Mellan Helsingfors och Luumäki planeras en ny järnväg för att göra trafiken mellan Helsingfors och S:t Petersburg snabbare. Normo anser att också VR:s närtrafik borde rymmas på banan.

- Båda är möjliga. Mycket beror på vad beslutet om Heli-banan blir. Det är inte nationalekonomiskt vettigt att bygga två tågbanor bredvid varandra, säger han.

Stor betydelse har också vad högsta förvaltningsdomstolen beslutar i frågan om Helsingfors stads annektering av östra Sibbo. Det beslutet kommer troligtvis först nästa år.

Även Borgåbladet har idag publicerat FNB:s artikel. Här lyder rubriken "Sibbo bromsar metron österut". Gratistidningen metro har publicerat artikeln under rubriken "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään", medan Uutislehti 100 har publicerat en kortare version av texten under den avkortade rubriken "Sipoo jarruttaa metroa".

Stadsplaneringsnämnden i Vanda godkände igår förslaget till ny generalplan för Vanda. Kartan ovan visar förslaget för Västersundoms del. På området som enligt generalplanen är markerat som kulturlandskap, grönområde och naturskyddsområde har Helsingfors och utredningsman Pekka Myllyniemi kalkylerat med metro, två metrostationer och bostäder för 20 000 nya invånare.

Märklig rubrik. Den 14 november 2007

Helsingin Sanomat har 5:30 på tidningens webbplats publicerat FNB:s notis med rubriken "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään". Rubriken är förefaller avsiktligt missvisande och motsvarar inte innehållet. Jag citerar ur texten:

Erimielisyydet pääkaupunkiseudun joukkoliikenteen kehittämisestä jatkuvat, semminkin kun Sipoo toppuuttelee metron rakentamista Itä-Uudellemaalle.

Helsingin kaupungin liikennelaitoksen mukaan metrot voisivat liikennöidä Sipooseen jo kymmenen vuoden päästä. Sipoon kaavoituspäällikkö Pekka Normo kuitenkin arvioi, että metron jatkaminen Itäsalmeen tulisi ajankohtaiseksi aikaisintaan viidentoista vuoden kuluttua.

"Kymmenen vuotta ei ole realistinen arvio. Ensin tarvittaisiin metrovaraus sekä Itä-Uudenmaan maakuntakaavaan että Sipoon ja Vantaan yleiskaavoihin. Sitten vasta voidaan lähteä tekemään asemakaavoja", Normo muistuttaa.

Ajatusta metrosta ei kuitenkaan Sipoossa täysin tyrmätä. Normon mielestä ennen metron rakentamispäätöstä tulisi odottaa liikenne- ja viestintäministeriön selvitystä Heli-radasta, jonka on määrä valmistua keväällä.
...

Päätöksissä merkittävässä roolissa on se, minkälainen ratkaisu Sipoon kunnan osaliitoksesta Helsinkiin tulee alkuvuodesta korkeimmasta hallinto-oikeudesta.

Uusi Suomi har publicerat en kortare version av notisen men under samma rubrik 3:31. Jag citerar de inledande raderna:

Sipoo toppuuttelee metron laajentamista itään. Kunnan ensisijaisena tavoitteena on VR:n lähiliikenteen jatkaminen Keravalta Nikkilään asti ensi vuosikymmenellä.

MTV3 har publicerat sin version av notisen 4:02. Även här är rubriken "Sipoo jarruttaa metron laajentamista itään". Ingressen lyder "Erimielisyydet pääkaupunkiseudun joukkoliikenteen kehittämisestä jatkuvat, kun Sipoo toppuuttelee metron rakentamista Itä-Uudellemaalle."

På vilket sätt Sibbo skulle bromsa förlängningen av metron österut framgår inte ur någon version av nyheten. Pekka Normo ifrågasätter bara möjligheterna att förverkliga metron inom tio år. Det har många andra gjort. Rubriken motsvarar den bild Helsingfors har velat ge av Sibbo, men vad innehållet beträffar stöder nyhetsartikeln snarare Sibbos sak. Metron är en central motiveringen för ändringen av kommunindelningen, men den av Helsingfors angivna tidtabellen är inte realstisk.

Överflödig motivering? Den 13 november 2007

Jag har tidigare noterat att inrikesministeriet i sin förklaring hävdar statrådets gränsbeslut till inga delar baserar sig på Helsingfors markägendomar. Sibbo kommun säger i sitt besvär att "Valtioneuvoston päätöksen keskenäisena perusteena on ollut Helsingin kaupungin maanomistukseen perustava yhdyskuntarakenteen laajentaminen Lounais-Sipooseen", inrikesministeriet avfärdar detta påstående. Inrikesministeriet går rent av så långt att man hävdae att Helsingfors markegendomar inte kan vara en grund för en ändring av kommunindelningen:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa. Kuntajaon muutoksessa on kysymys hallinnollisen jaon muuttamisesta.

Kuntajakoselvittäjä Myllyniemen selvityksessä on sen sijaan eri ratkaisumalleja arvioitaessa käsitelty myös Helsingin omistamia maita siirrettävillä alueilla. Päätösehdotuksensa oikeudellisissa perusteluissa hänkään ei ole vedonnut Helsingin omistamiin maihin vaan asunto- ja työpaikkarakentamisen tarpeisiin.

Här handlar det knappast bara om att försvara statrådets beslut. Med det ovanciterade påpekandet torde inrikesministeriet gardera sig mot ett prejudikat enligt vilket markegendom utgör en juridisk grund för en ändring av kommunindelningen. Samtidigt drar inrikesministeriet mattan under beslutet. Statrådets beslut baserar sig på Pekka Myllyniemis utredning och Myllyniemi hävdar uttrckligen i sin rapport att "Vaihtoehdossa 2 huomioidaan Helsingin maaomistuksia laajasti Knutersintien ja Puronniityntien väliin jäävällä alueella." Utredningamannen kan väl inte ta markegendomen i beaktande och samtidigt hävda att den inte har någon juridisk betydelse.

I verkligheten har Helsingfors markegendom varit det centrala argunentet för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Redan vid det gemensamma sammanträdet för stadsfullmäktigen i huvudstadsregionen den 22 maj 2006 i Finlandiahuset lär Kai Kalima ha angett som motivering för en inkorporering att "Helsingillä on Sipoossa 5000 hehtaari maata, ja sitä ei saa käyttää." (Se "Kalima. Den 21 mars 2007".) Kalimas uttalanden i Sibbofrågan har för det mesta varit både felaktiga och osakliga, men det bör inte finnas speciell anledning att ifrågasätta professor Kalimas juridiska kompetens. Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 28 februari sade Kalima följande:

Haluaisin sanoa valtuutettu Hakaselle, että kuntajakolain 3 ja 5 §, niitä pitää tulkita yhdessä. Niiden mukainen erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään.

Helsingfors stads stora marägendom i Sibbo angavs även som ett motiv till ändring i kommunindelningen i Helsingfors ursprungliga initiativ. I Helsingfors utlåtande från den 28 februariöver Myllyniemis förslag lyfts stadens markägendom likaledes fram:

Kuntajakoselvittäjän esitykseen sisältyy huomattava määrä eli noin 815 hehtaaria Helsingin kaupungin omistamaa maa-aluetta. Siirrettäväksi esitetyn alueen pohjoisreunassa kuntajakoselvittäjä on sisällyttänyt ehdotukseen kaupungin omistaman Immersbyn kylän tilan Kärret RN:o 4:20. Tilan pinta-ala on noin 2,6 hehtaaria. Toisaalta kuntajakoselvittäjä rajaa ehdotuksensa niin, että koilliskulmasta jäävät pois kaupungin omistamat Immersbyn kylän tilat Solberga RN:o 4:66 ja Pärskärr RN:o 4:67, joiden pinta-ala on yhteensä noin 9,6 hehtaaria. Näiden rajausten merkitys on kokonaisuuden kannalta vähäinen.

Det ovanciterade stycket återges även i inrikesministeriets prememoria. Där till skriver Helsingfors i sitt utlåtande även följande:

Helsingin kaupunki omistaa huomattavasti maata siirrettäväksi esitetyllä alueella, minkä vuoksi Helsingin kaupungilla ei olisi tarvetta lunastusmenettelyyn rakentamisen toteuttamiseksi. Helsingin kaupunki on muutenkin käyttänyt lunastusta varsin säästeliäästi. Pääsääntöisesti yksityisten maanomistajien kanssa tehdään vapaaehtoiset sopimukset kaavoituksesta ja siitä kunnalle aiheutuvien kustannusten korvaamisesta.

I verkligheten har Helsingfors medvetet överdrivit sin markegendom. Där till har man förtigit att en betydande del av marken som staden äger är helt olämplig för bebyggelse. Så sent som i juni motiverade Matti Vanhanen i tv-nyheterna lika väl en annektering med att Helsingfors äger nästan tusen hektar i sydvästra Sibbo. Om Helsingfors markägendomar inte utgör någon motivering till statrådets gränsbeslut kan man fråga sig varför denna motivering överhuvudtaget har behövts. Om faktiskt något av § 3 i kommunindelningslagen definierade villkor för en ändring i kommunindelningen uppfylls med särskild vikt borde det inte behövas några ytterligare motiveringar.

"I stora drag". Den 12 november 2007


I Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" ingår en karta över "Risto Ilaskivis förslag" från 19. Om Kartan skriver Mylltniemi att "I denna rapport har gränserna angetts endast i stora drag på karta 7, eftersom utredningen inte ledde till praktiska åtgärder." Jag har funnit Myllyniemis formulering lustig, emedan Ilaskivis förslag föresfaller vara det mest detalierade och exakt utritade. De övriga förslagen är ju synnerligen inexakta. Jag har dock delvis dragit fel slutsats. Gränslinjen för Ilaskivis förslag verkar vara exakt och detalierat för att förslaget följer by- och fastighetsgränser och för att dessa gränser är finskaligare i Hito och Massby än i Östersundom och Immersby. Att Ilaskivis förslag, som ursprungligen ritades av Jussi Kautto, är korrekt utritad har jag antagit utgående från att gränslinjen för "Ilaskivis förslag" i skärgården stämmer väl överens med gränslinjen för Helsingfors förslag i skärgården. Linjerna är dock inte helt exakta, vilket tyder på att de är skilt utritade. På bilden ovan är kartan uppe till vänster från kartan med från Ilsakivis förslag i Myllyniemis rapport medan kartan uppe till höger är från kartan med Helsingfors förslag i rapporten.

Överensstämmelserna mellan gränslinjerna för de två "förslagen" i Myllyniemis rapport är större än mellan "Helsingfors förslag" i Myllyniemis rapport och Helsingfors ursprungliga fösrlag. Kartan nere till vänster på bilden ovan är från det ursprungliga förslaget. Från detta har jag dragit den felaktiga slutsatsen att gränslinjen i Myllyniemis förslag är anpassad till by- och fastighetsgränsernas exakta kordinater. Så är dock inte fallet, vilket framgår från kartan nere till höger, som är från kartan med lantmäteriverkets korrigering av Helsingfors förslag. På dennna karta följer gränslinjen de korrekta kordinaterna för by- och fastighetsgränserna.

Frågan är varför de två gränslinjerna på kartorna i Myllyniemis rapport stämmer så väl överens med varandra, fastän de inte exakt stämmer överens med by- och fastighetsgränserna. Till detta kan jag finna flera möjliga förklaringar. Det troliga är i alla fall att Helsingfors, så som Myllyniemi antyder, har sänt utredningsmannen eller inriksministeriet Ilaskivis förslag endast "i stora drag". Det är väl även möjligt att Tuomas Rajajärvi när han i hast i juni 2006 ritade ut gränserna för Helsingfors förslag hade tillgång till Ilaskivis förslag endast i stora drag. I varje fall har utredningsmannen eller inrikesministeriet fått gränserna för Ilaskivis förslag i stora drag från Helsingfors stad. Från det hållet torde även de övriga förslagen i Myllyniemis rapport ha kommit.

En liten prick. Den 11 november 2007


I Pekka Myllyniemis rapport "Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä" finns sju kartor med gränsförslag som alla har samma kartbotten. På samtliga kartor har de nuvarande kartgränserna infogats i vektorsgrafik. Med undantag av kartan med alternativet VE 3 finns texten "VE 3" uppe i mycket liten text på samtliga kartor. (Se "VE 3. Den 9 september 2007".) På samtliga kartor finns även en liten ljusröd prick. (Se kartan uppe till vänster på bilden ovan.) Den lilla pricken finns även som ett litet streck på kartan som bifogades till inrikesministeriets prememoria, fastän pricken eller strecket inte alls synns då powerpoint-filen visas som diashow. (Se kartan uppe till höger.) Även om pricken är knappt urskiljbar på kartorna i Myllyniemis rapport, saknar den inte betydelse. Den lilla pricken berättar en hel del om utredningsmannens förslag.

I Helsingfors förslag från den 21 juni 2006 hade den föreslagna nya landgränsen helt och hållet ritats ut med linjal. Istället för att gränsen skulle följa by- och fastighetsgränser består landgränsen av en linje, eller egentligen två räta linjer. Gränslinjen är alltå bruten och och linjen bryts just på det ställe där den lilla punkten finns på kartorna i Myllyniemis rapport. (Se kartan nere till vänster på bilden ovan.) Även i Myllyniemis alternativ VE 3 består gränsen i norr av en bruten linje, som bryts vid samma kordinat som gränslinjen i Helsingfors förslag. Det samma gäller gränslinjen i Myllyniemis alternativ VE 4b, där linjen bryts exakt vid den ljusröda punkten. Den lilla punkten eller det lilla strecket har tydligen varit ett hjälpmedel då gränslinjerna ritats ut, men punkten är mera än ett hjälpmedel.

Redan på kartan som Hufvudstadsbladet i misstag publiserade den 21 juni 2006 några timmar före Helsingfors tog fram sitt förslag bryts gränslinjen i norr vid den ovannämnda kordinaten. (Se kartan nere till höger.) Kartan torde visa det område som Helsingfors på våren under hot hade krävt av Sibbo. Ur kartan i Hbl framgår även betydelsen av kordinaten: Genom att låta gränslingen gå via denna kordinat maximeras den Helsingforsägda markens andel av området. På kartan som publicerades i Hufvudstadsbladet synns däremot inte Bäckängsvägen, som här har en central roll. Den aktuella kordinaten står även för det ställe där Bäckängsvägen eller Bäckängsvägens inflytande slutar.

Den lilla ljusröda pricken avslöjar två utgångspunkter för Myllyniemis förslag VE 2. Helsingfors ursprungliga krav, som förutom i Hufvudstadsbladet senare även publicerats i Helsingin Sanomat, bygger på samma utgångspunkter som Myllyniemis förslag. Skillnaden är att Myllyniemis förslag (ungefärligen) följer fastighetsgränserna. Myllyniemi har dock knappast själv förbättrat gränsförslaget. Inte heller har han redogjort för Bäckängsvägens betydelse för sammanhållningen i samhällsstrukturen, utan skriver bara att "Vaihtoehdossa 2 huomioidaan Helsingin maaomistuksia laajasti Knutersintien ja Puronniityntien väliin jäävällä alueella."

Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007

I kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport finns det sju kartor på samma kartbotten: Helsingfors förslag från den 21 juni 2006, "Ilaskivis förslag" från 1989, samt Myllyniemis fem alternativ VE 1, VE2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Myllyniemis två seriösa förslag VE 1 oc VE 2 finns på samma karta, men kartan finns i två identiska exemplar i rapporten. Jag har tidigare påpekat att endast gränsförslaget i alternativen VE 1 och VE 2 tar fastighets- och bygränserna i beaktande. Jag har även argumenterat för att Myllyniemi, med undantag av havsgränsen, inte själv dragit gränserna. Syftet med att på samma karta presentera två olika förslag var kanske att ge inrikesministeriet alternativa förslag, varav endast det ena hade "särskilt vägande skäl", men förfarandet undergräver ytterligare trovärdigheten i utredningsmannens förslag och rapport.

Helsingfors, eller åtminstone Kai Kalima, torde ha varit särskilt mån om att Granö skulle ingå i utredningsmannens förslag. Myllyniemi var dock allt för lyhörd mot statsministern eller Helsingin Sanomats tolkning av statsministerns tal vid bostadsmässan med följden att Myllyniemi kapade av Granö från samtliga fem alternativ. Så länge Helsingfors inte redogör för sina planer för Granö finns det inga lagliga grunder att inkorporera ön, men Granö kunde ha ingått i utredningsmannens förslag utan att ytterligare försämra de juridiska förutsättningarna för förslaget. Granö ligger ju invid Helsingfors nuvarande gräns och skulle naturligt ha hängt ihop med utredningsmannens förslag. Med andra områden som ingick i Helsingfors förslag är det annorlunda. Irikesministeriet skriver i sin motförklaring följande:

Suhteellisuusperiaate tarkoittaa kunnan osaliitospäätöksissä sitä, että vastoin asianomaisen kunnan tahtoa kunnasta ei voida siirtää toiseen kuntaan suurempaa aluetta kuin kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen kuntajaon muutosten edellytysten täyttymisen näkökulmasta on tarpeen.

Om proportionalitetspribcipen i statrådets gränsbeslut och utredningsmannens förslag skriver inrikesministeriet följande:

Hallintolain 6 §:ssä säädetty suhteellisuusperiaate on päätöksessä otettu huomioon siten, että Helsinkiin on siirretty alueita vain sen verran, kun kuntajaon muutoksen taustalla olevat maankäytön, asumisen, liikenteen ja elinkeinojen kehittämiseen liittyvä tavoitteet edellyttävät. Siirretyn alueen ulottaminen pohjoisessa Sipoonkorpeen on perustunut siihen kuntajakoselvittäjän selvityksessä esitettyyn johtopäätökseen, että Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan sen merkittävät luontoarvot huomioon ottaen tehdä vasta alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä.

Myllyniemi lyfter även fram proportionalitetsprincipen i sin rapport:

Kommunindelningsutredarens förslag beaktar proportionalitetsprincipen, som förutsätter att man inte ansluter ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Av denna anledning har utredaren i sitt förslag stannat för ett mindre område än vad Helsingfors stad har föreslagit.

Alla motiveringar för utredningsmannens förslag har Myllyniemis kopierat från Ratasvuoris utredning, som Helsingfors förvaltningscentral har levererat utredningsmannen. Förvaltningsdirektörens motiveringar med beskrivning av området handlar emellertid om det av Helsingfors föreslagna 5000 hektar stora området. Utgående från proportionalitetsprincipen har Myllyniemi lika väl valt att föreslå ett 3000 hektar stort område, som motsvarar det område som Helsingfors ursprungligen krävde, frånsett Granö. Eftersom Myllyniemi presenterar två seriösa, möjliga alternativ VE 1 och VE2, måste utredningsmannen skilt motivera varför det mindre alternativet inte är nog. Inannför det mindre området bor mindre än 5 % av Sibbos befolkning, så alternativet hade enligt kommunindelningslagen inte krävt "särskilt vägande skäl". Myllyniemi och inrikesministeriet tog dock risken och föreslog det större området som krävde särskilt vägande skäl i dubbel bemärkelse.

Innanför gränsen för utredningsmannens förslag VE 2 bor över 5 % av kommunens befolkning, varför förslaget till skillnad från alternativet VE 1 kräver att något av villkoren som defienineras i 3 § i kommunindelningslagen uppfylls med särskild vikt. Det räcker dock inte med att området som helhet uppfyller något villkor med särskild vikt. Enligt utredningsmannens egna ord (?) betyder proportionalitetsprincipen att man inte kan ansluta ett större område än vad särskilt vägande förutsättningar kräver. Vad jag kan förstå betyder detta att det även måste finnas särskilt vägande skäl att ansluta hela området VE 2 istället för bara det mindre området VE 1. Men Myllyniemi har inte speciellt övertygande argument för att ansluta det större området istället för det mindre. Jag återger argumenten i sin helhet:

Vaihtoehto 1 ei kuitenkaan pitkällä tähtäyksellä ole riittävä. Laajennusalueelle tulee Helsingin esityksen mukaan tulla noin 50 000 asukasta metron ja liityntälinjaston vaikutuspiiriin. Koska kuntajakoselvittäjän ehdotus ei ole yhtä laaja kuin Helsingin kaupunginvaltuuston päätöksen tarkoittama, on kuitenkin lähdettävä siitä, että koko alueelle Vantaa huomioon ottaen tulee voida suunnitella asunnot noin 40 000 asukkaalle sekä työpaikat noin 10 000 työntekijälle. Asukkaista vähintään 20 000 sijoittuisi nykyisen Lounais-Sipoon alueelle. Tällainen asukasmäärän lisäys on myös Sipoon yleiskaava 2025:ssä.

Asutuksen ja työpaikkojen on tukeuduttava tehokkaisiin joukkoliikenneyhteyksiin, joista metron laajentaminen Mellunkylästä Vantaan Länsimäkeen ja edelleen Itäsalmeen on toteuttamiskelpoisin ja taloudellisesti edullisin ja suhteellisin pienin rajakustannuksin toteutettava ratkaisu. Metroaseman vaikutuspiiriksi on oletettu 3-4 km:n matka metroasemalta.

Metroon tukeutuminen vaatisi Lounais-Sipoon alueelle kaksi metroasemaa, joista toinen ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle. Metron toteuttamisessa tarvitaan joka tapauksessa yhteistyötä Helsingin ja Vantaan kesken sekä valtiota osarahoittajana. Jos lisäksi tarvittaisiin erityisesti metrosta toteuttamisen vaatimaa yhteistyötä Sipoon kanssa, metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi.

Näin tarkasteltuna Vaihtoehto 1:n mukainen alue ei ole riittävän suuri, vaan sitä on laajennettava itään.

Vaihtoehtoa 1 laajemmalle alueelle sijoittuu myös merkittävät luontoarvot tarjoava Sipoonkorven alue. Sen luontoarvot tarjoavat tärkeän ja luontevan lähtökohdan suunnittelulle. Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä. Helsingissä on pitkät perinteet sovittaa luontoarvot osaksi tiivistä kaupunkirakennetta.

Vaihtoehto 1:ssä on lisäksi se ongelmallinen piirre, että se huomioi vain hyvin rajoitetusti Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Att Helsingfors markegendom öster om Landbo inte rymms med i alternativ VE 1 kan inte vara ett särskilt vägande skäl, emedan inrikesministeriet i sin motförklaring skriver följande:

Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla. Kunnan osaliitoksia ei vakiintuneen laintulkinta- ja hallintokäytännön mukaisesti ole tehty sillä perustella, että kunta, henkilö tai joku muu taho omistaa kiinteistöjä toisessa kunnassa.

Att två metrostationer "ei välttämättä mahtuisi Vaihtoehto 1:n alueelle" kan knappast vara ett särskilt vägande skäl, då den tänkta metrolinjen även förutsätter två metrostationer på områden i Vanda som enligt förslaget till generalplan för Vanda är definierade som grönområden. Att en eventuell fjärde metrostation vid en eventuell metrolinje eventuellt måste byggas i Sibbo kan inte vara ett särskilt vägande skäl. Den fjärde stationen är dessutom den station som senast skulle behöva stå färdig. Att "metron toteuttaminen saattaisi muodostua päätöksenteossa pitkäaikaiseksi ja monimutkaiseksi" ifall Helsingfors förutom med staten och Vanda även måste samarbeta med Sibbo, kan i ingen händelse betraktas som ett särskilt vägande skäl. Trovärdigheten i de ovanciterade motiveringarna ökar inte av att de huvudsakligen är kopierade ur Ratasvuoris utredning. Även påståendet om att "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä kuitenkin vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä" är direkt kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Till saken hör att Östra Nylands förbund redan har definierat gränserna för Storskogen.

Google+ Followers