Alternativet Borgå. Den 30 april 2008

Igår offentliggjordes kommunindelningsuredare Christel von Martens utredning om kommunindelningen i Lovisa-nejden. En sammanslagning av de fem kommunerna hade redan fått grönt ljus från ministeriet, men nu får även modellen 4+1, där Lappsträsk lämnas utanför fussionen men samarbetar med det nya Storlovisa, ministeriets godkännande. I sin rapport noterar von Martens att "Lovisa nejdens invånarantal på ca 18 700 kan nog anses räcka till" fastän det "i Paras lagstiftningen stipuleras att i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialvården, som är nära anslutna till primärvården, skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." I artikeln "'Lovisafusion behövs'" i dagens Hbl säger även kommunminister Mari Kiviniemi att von Martens förslag "uppfyller våra kriterier och är en livskraftig och funktionell lösning". Man kan fråga sig varför finansministeriet tolkar lagen strängare då det gäller Sibbo, som på grund av inkorporeringen inte når upp till invånartalet 20 000. (Se "Ramlagens krav. Den 22 januari 2008", "Hemlig agenda. Den 1 februari 2008", "KSSR-kraven. Den 15 april 2008".)

I sin framställning föreslår von Martens att Haavisto-Vastila, som nu hör till Strömfors, överförs från till Pyttis, men i övrigt vill von Martens inte ändra Lovisa-nejdens yttre gränser. Pernå föreslås alltså i sin helhet anslutas till Storlovisa. Hela Pernå behövs för att befolkningsunderlaget inte skall bli för litet.

Igår publicerade Yle med anledningen av offentliggörandet av von Martens rapport en artikel med rubriken "4+1 blir svår nöt i Strömfors". Bilden ovan publicerades tillsammans med artikeln. Jag kan inte minnas att jag sett kartan förut. Har Yle publicerat den förut, är det länge sedan. Gränsförslaget stämmer ju inte alls överens med den senaste tidens förslag till kommunindelning. På kartan har östra Pernå anslutits till Lovisa och västra Pernå till Borgå, dit även Sibbo anslutits. För att Sibbo skulle kunna anslutas till Borgå, måste nog västra delarna av kommunen sammanslås med kommuner i Helsingforsregionen. Efter Helsingfors inkorporeringsinitiativ 2006 torde ingen Sfp- eller Sibbopolitiker våga föreslå denna modell. Det kan vara skäl att påminna om att Jussi Pajunen i sitt tal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 kritiserade Sibbo för att vara "merkittävältä osin suuntautunut Porvoon suuntaan". Påståendet har senare kopierats många gånger om, bl.a. i Pekka Myllyniemis Sibboutredning.

Redan i sitt inledande inlägg "Härmed börjar jag blogga!" från den 15 februari 2006 omnämner Stefan Wallin Sibbo på sin blogg. Wallin, som i egenskap av stadssekreterare vid denna tidpunkt var medlem i strukturgruppen, berättar här att det på kvällen bär av till "Sibbo, en av de orter där den mångomtalade kommun- och strukturreformen alstrar både värme och ljus". Följande inlägg, "Inga vargar Sibbo" från den 16 februari handlar redan helt och hållet om Sibbofrågan. I ett pressmedelande med rubriken "Statssekreterare Stefan Wallin: Orättvisa anklagelser mot Sibbo" berättar Wallin redan på kvälen den 15 februari mera om seminariet om kommun- och servicestrukturreformen i Sibbo, i vilket även Jan Vapaavuori deltog:

Enligt Wallin är debatten kring Sibbos påstådda bristande samarbetsvilja olustig. Sfp:s förtroendevalda förvaltar ett mandat de fått av en betydande del av väljarkåren i Sibbo. I det mandatet ingår inte att förvandla Sibbo till ett uppland för den övriga huvudstadsregionens markbehov.
- Till denna del påminner debatten om att inkorporera och spjälka upp Sibbo om ren nykolonialism och kleptokrati. Också gällande Grankulla hörs kraven på sammanslagning motiveras i otillåtet pubertala tongångar, sade Wallin.
Wallin betonade ändå att Sibbo också måste bereda sig på att status quo inte nödvändigtvis kan fortsätta. I såfall är en orientering mot Borgåhållet ett bättre alternativ, både med tanke på samhällsstrukturen och ur språklig synpunkt.

Eldorado. Den 29 april 2008


I dagens Helsingin sanomat ingår en artikel med rubriken "Vapaavuori haluaa Lounais-Sipoosta energiaa säästävän kaupunginosan". Början på artikeln lyder enligt följande:

Helsingille siirtyvästä Lounais-Sipoosta voisi asuntoministeri Jan Vapaavuoren (kok) mielestä tehdä kaupunginosan, jonka rakennukset käyttävät nykyistä selvästi vähemmän energiaa lämmittämiseen. "Siellä olisi loistava mahdollisuus kokeilla uusia malleja ja tekniikkaa, joilla vähennetään energian kulutuksen lisäksi myös päästöjä", Vapaavuori sanoo. Hän on myös Helsingin kaupunginvaltuuston jäsen.

Fastän sydvästra Sibbo omnämns i artikeln, finner ja rubriken sökt. Texten handlar om behovet av att utveckla nya lösningar då Finland förbundit sig att minska på utsläppen av koldioxid. Som om annekteringen vore lösningen även på detta problem. Om man vill pröva nya lösningar för att spara på energi i uppvärmningen, finns det ju många andra (nya) bostadsområden eller stadsdelar att välja. Om det byggs i sydvästra Sibbo, så är det i en oviss framtid. Utvecklingen av av nya modeller och ny teknik, måste nog komma igång långt innan man eventuellt kan börja bygga i sydvästra Sibbo.
Det är intressant att se hur annekteringen anses vara svaret på de mest avvikande utmaningar. Den föreställda jungfruliga marken torde inspirera Helsingforspolitiker till visioner av olika slag. Visioner behövs, men när det gäller sydvästra Sibbo handlar det snarare om utopier än om visioner.

Ordet utopi kommer från boken Utopia, som skrevs av filosfen Thomas More på 1500-talet. Även andra filosofer har skisserat utopier eller idealsamhällen, bland dem Platon. Karl Marx talade om utopisk socialism i en nedsättande bemärkelse, men hans eget kommunistiska samhällsideal kom i praktiken att fungera som en utopi med vilken den grymmaste stalinistiska politik motiverats. På ett motsvarande sätt var Hitlers idé om ett tusenårsrike ämnat att berättiga nazisternas framfart. Utopier är inte bara orealistiska, utan kan även utgöra hot mot lag och demokrati.


En intressant litterär utopi är Eldorado. Namnet Eldorado kommer från spankans el dorado "den förgyllde". Denna mytiska utopi har sitt ursprung i Sydamerika. Eldorade bidrog under början av nya tiden till att locka folk till Sydamerika. Den ursprungliga myten om Eldorado handlade om en hövding El Dorado, som härskade över en gyllene stad, där gatorna är gjorda av guld. Landet Eldorade stöter man även på i Voltairs satiriska roman Candide. På en resa till Sydamerika finner bokens huvudperson, Candide drömlandet Eldorado, där alla är lyckliga. I Eldorado leker skolbarnen med ädelstenar och på värdshuset äter man gratis, eftersom allt finns i överflöd. I Voltairs roman kritiseras samhället Eldorado indirekt för att gör invånarna lata, men som en metafor representerar Eldorado även det onåbara.

Att sydvästra Sibbo görs till en utopi, torde ha mycket att göra med att annekteringen annars uppfattas som orättfärdig. Det är även specielt de gröna som verkar ha ett behov av att utmåla den nya stadsdelen som ett framtida idealsamhälle, en stad med gator av guld. Att sydvästra Sibbo för de gröna varit ett Eldorado framgår redan ur Minerva Krohns anförande vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006. Jag citerar:

tässä keskustelussa onkin korostunut tietynlainen Eldorado -toiveiden ihmemaa. Tätä listaa ajattelin itsekin jatkaa, että miksi asiaa ei pidä palauttaa, vaan edetä. Ajattelen, että alueliitos mahdollistaa tällaisen Eldoradon syntymisen Helsinkiin. Eli alueliitos estäisi yhdyskuntarakenteen hajautumista ja sitä kautta vähentäisi autoilua ja vähentäisi ilmastomuutosta. Se aiheuttaisi Helsingin nykyisten rajojen sisäpuolelle vähemmän täydennysrakentamispaineita eli mahdollistaisi meille enemmän puistoja, vähemmän rakentamista Lääkärinkadun puiston kulmaan, lisää asuntoja, jotka mahdollistaisivat työvoimaa paitsi Helsingin kaupungille, myöskin erilaisille yrityksille, palvelualan yrityksille ja muille tällä kaupungin seudulla. Tämä mahdollistaisi tiivistä pientalokaavaa metron varteen ja sitä kautta enemmän isoja asuntoja lapsiperheille. Tämä mahdollistaisi Sipoon korven säästämisen luonto- ja virkistysalueena, joka on erittäin tärkeä, joka merkitys tämän myötä korostuisi ja se toisi lisää kilpailukykyä Suomelle, Helsingille lisää rahaa palveluihin.

Halleluja!

Fastigheter bakom gränsen. Den 28 april 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Prisnivån i Östersundom intresserar". Vega Östnyland har talat med Huoneistokeskus, som inte spår någon kraftig uppgång på priserna på fasigheter i Östersundom. Däremot noterar Jukka Karppinen, som är försäljningschef vid Huoneistokeskus, att "Östersundombor försökt sälja sin fastighet för att flytta, som de säger, till rätt sida av gränsen, alltså på Sibbosidan."

Konsensus. Den 27 april 2008

Konsensus är ett begrepp som - på gott och ont - karakteriserar finländsk politik. Konsensuspolitiken är delvis ett arv från kalla kriget, då Finland hade en mäktig yttre fiende och då det var speciellt viktigt att slå vakt om samhällsfreden. Konsensuspolitiken hänger även samman med att det i vårt land finns tre stora partier, som alla är beredda att ingå i koalistaionsregeringar med varandra och över blockgränserna. Som en följd av konsensuspolitiken har vi i Finland extremt stabila regeringar. Reformer och viktiga beslut bygger i regel på kompromisser och samförtsånd, vilket betyder att politiken inte behöver förändras då regeringen byts ut. Politiska program som gjorts upp i samförstånd mellan olika parter förväntas man inte ifrågasätta. Till de finska säregenheterna hör att även medierna har en tendens att foga sig. En annan säregenhet är att övenskommelser väger mera än lagen. Det finns ingen oberoende instans som på juridiska grunder kan fälla konsensusbeslut på hög nivå.

Sibbobeslutet var på inget sätt något typiskt konsesusbeslut. Beslutet saknade bred förankring och initiativet karakteriseras tvärtom av en hemlig beredning i snäva kretsar. Lika väl lade sig både medier och statliga instanser som trasor i fallet Sibbo. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att Kommunförbundets jurister ställde upp för den kontroversiella inkorporeringen. För att förstå fallet Sibbo, måste Sibbofrågan ställas i ett större sammanhang. Där Sibbobeslutet i sig inte var något konsnensusbeslut, handlar KSSR i desto högre grad om konsensuspolitik.

Ramlagen om kommun- och servicestrukturreformen är på många sätt speciell. Ramlagen är i kraft till slutet av 2012, men KSSR-kraven torde inte upphävas med den aktuella lagen. Reformen förväntas fortskrida över flera riksdagsval och lagändringar. Reformen eller projektet att reformera strukturerna är mera fundamental än själva ramlagen. Samförståndet gäller i första hand själva reformen. Om reformen så kräver, anpassa lagen - eller tolkningarna av lagen - till reformen.

För att uppnå samförstånd bakom kommunreformen inkluderade strukturgruppen, som beredde reformen, även representanter från de dåvarande oppositionspartierna. Dessutom hade kommunerna, i praktiken främst genom Kommunförbundet och dess ledande jurister, en central roll i beredningen av ramlagen. Modellen med baskommuner på minst 20 000 invånare lär ha varit Kommunförbundets, medan dåvarande kommunminister Hannes Manninen i ett tidigt skede talade för en modell som skulle ha gett landskapsförbunden en större roll. Det slutliga förslaget var i högsta grad ett kompromissförslag, men det såg lika väl in i det sista ut som om strukturgruppen inte skulle uppnå enighet. Det föreföll som om Helsingforspolitikerna skulle fälla Manninens kompromissförslag. För statsministern var det speciellt beklämmande att det var regeringspartern SDP:s förhandlare och representant i strukturgruppen, Rakel Hiltunen som strätade emot. Oppositiomnspartiet Samlingspartiets gruppordförande Jan Vapaavuori gjorde in i det sista stort nummer av denna "regeringskris". Efter att man uppnått samförstånd i Sibbofrågan lyckades man dock i sista stund uppnå enighet kring KSSR.

Det torde vara uppenbart att Kommunförbundet eller åtminstone dess jurister ställde upp för att ro kommunreformen i hamn. På grund av jävighetsproblem kunde man inte hitta någon utredningsman vare sig på Kommunförbundet eller högsta förvaltningsdomstolen (se "Påtänkta utredningsmän. Den 19 februari 2008"), men direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet, Kari Prättälä ställde upp och hjälpte utreddningsman Pekka Myllyniemi med den svåraste juridiska biten av Sibboutredningen. (Se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008".) Ledande juristen vid Kommunförbundet Heikki Harjula ställde för sin del upp som tillfälligt förvaltningsråd vid HFD, då domstolen behandlade Sibbofallet.

Wallins blogg. Den 26 april 2008

Våren 2006 kopplades Sibbofrågan allmänt samman med kommunreformen, men efter Helsingfors initiativ i juni 2006 är det som om man plötsligt skulle ha godtagit dåvarande kommunminister Hannes Manninens påstående om att Sibbofrågan ingenting har med KSSR att skaffa. Tvärtom strider inkorporeringen för Sibbos del mot reformens officiella målsättningar. Tvärtom medför inkorporeringen att Sibbo koomn inte uppfyller ramlagens krav för en självständig kommun. Kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR (PARAS) är dock av central betydelse i fallet Sibbo. Jag har i flera blogginlägg redogjortför hur Hannes Manninen och Matti Vanhanen från Helsingfors sida pressades att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo för att rädda kommunreformen. ( Se "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007", "KSSR. Den 1 augusti 2007", "Förtal och hyckleri. Den 2 augusti 2007", "Samtidshistoria. Den 5 augusti 2007", "Avtal. Den 8 augusti 2007", "Koplaus. Den 29 oktober 2007", "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008", "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) Jag har även låtit förstå att Sfp-ledningen känner till betydligt mera om KSSR-kopplingen än vad som medierna uppmärksammat. I själva verket har den när det begav sig nyvalda partiordföranden Stefan Wallin på sin blogg i juni 2006 antytt en hel del om kopplingen.

Den 20 juni 2006 skrev Wallin ett inlägg med rubriken "Ljus i tunneln - trots allt". Inlägget är skrivet samma dag som Helsingin Sanomat avslöjade att Helsingfors planerar ta ett initiativ och dagen före det "historiska" beslutet. Samma dag ingick i Helsingin Sanomat en text med rubriken "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta". Av texten framgick det att Manninens strukturgrupp hade misslyckats i att nå enighet och att kommunreformen returnerats till trion bestående av de tre partiordförandena. Men se, nu fanns det plötsligt ljus i tunneln för ramlagen. Jag citerar:

Veckan har varit en balansgång mellan tvivel och hopp då det gäller kommun- och servicestrukturreformen. Arbetet med den ramlag, som borde bli det politiska verktyget för hela reformen, har gått i stå. Speciellt de två stora regeringspartierna är långt ifrån varandra i vissa frågor. Som väntat - men kanske lite väl sent.

Idag satt vi i samansättningen “de tres gäng” (Vanhanen, Heinäluoma, Wallin) med varsin förhandlare - Ulla-Maj Wideroos från sfp - i två timmar för att få klarhet i läget. Kontentan blev att förhandlingarna fortsätter med sikte på en lösning nästa vecka. Sen kommer semestrarna och EU-ordförandeskapet emot. Tiden tar slut. Men som vanligt ät jag optimist. Jag anar ljus i tunneln - nästa vecka.

Inspirerade av reformen har de stora grabbarna med hängslen i Helsingfors stad beslutat sig för att sluka en del av västyra Sibbo. Risken har hängt i luften ett tag, men nu tycks Maktpartierna vilja omsätta detta märkliga grannelag till konkreta förslag. Mer lär vi veta efter att Helsingfors stadsfullmäktige träffats på onsdagskvällen.
Att göra anspåk på grannens marker och till sin hjälp ropa på statsrådet - jo, de lagliga redkapen finns nog - är naturligtvis dialogens nederlag. Kleptokrati, har jag kalat det. Men stilpoäng tycks Helsingforsarna inte heller vara intresserade av. Nu får man hoppas att det ens blir möjligt med konstruktiva förhandlingar, helst en förhandlingslösning.

Frågan kvarstår förstås: varför har den här processen kommit igång på detta vis? Svaret skyldiga är uttryckligen de politiker och partier, som anser att Helsingfors stad har en subjektiv rätt att växa till vilket pris som helst. Svaret skyldiga är de som tycks kalla en svällande huvudstadsregion för önskvärd regionalpolitik.

Wallin frågar sig alltså hur fallet Sibbo kommit igång. Det är inte han själv som är svaret skyldig, men jag förmodar att Wallin vet mera än han redogjort för. Klart är att KSSR inte bara "inspirerade" Helsingfors till sitt kleptokratiska dåd, utan även skapade förutsättningarna. För övrigt vore jag även intresserad av vad för "förhandlingslösning" Wallin ännu dagen före Helsingfors lade fram sin framställning hoppades på, men den frågan är inte så viktig.

Den 22 juni, dagen efter Helsingfors stadsfullmäktihges beslut, publicerade Wallin ett nytt blogginlägg under rubriken "Den starkes rätt. Men fel.". Jag citerar ur inlägget:

Nu marscherar då den samlingspartitisk-socialdemokratisk-gröna bastionen Helsingfors till inrikesminisreriet - den röda mattan är utrullad - med sin framställan. Orsak: behöver mark för mer invånare för att bli en, tjohej, metropol! Metod: att åberopa kommunindelningslagen och dess kriterier för särskilda förutsättningar. Politiskt redskap: regeringspartierna – utom sfp. Som alltid stött sibboborna – och, banne mej, gör det den här gången också.

Beredningen av ärendet har pågått i en liten krets – på axeln Helsingfors-inrikesministeriet. Sent förankrades den hos regeringspartiernas ledare, däribland även sfp:s. Två av ledarna kvitterade planerna bums, till och med entusiastiskt. Den tredje gjorde det inte.

Om KSSR noterar Wallin i detta inlägg bara att "ramlagen vilar (igen)". Följande blogginlägg, som är från den 29 juni, handlar igen huvudsakligen om kommunreformen, men här noteras även en koppling till Sibbofrågan. Jag citerar ur inlägget, som har rubriken "Vit rök - en ramlag!":

Många gånger denna vecka har vi haft andra, dystrare tankar kring ramlagens födslovåndor. I ett läge verkade krystningarna så tafatta att kejsarsnitt verkade sannolikt - i det här byråkratiska fallet en ny sits mellan de tre regeringspartiernas ordförande. Nu förblev vi en taktisk reserv, låt vara att jag själv satt "på två stolar", alltså i själva strukturgruppen också.
...

Efter presskonferensen kände nog alla en stor lättnad. Ramlagen var i hamn. Men så återstår också flera problem. Ett av dem är Sibbo - eller snarare den helsingforsiska vrålhungern efter 5000 hektar av denna sin granne. Detta kan vara bra att veta: Sibbofrågan var aldrig uppe i strukturarbetsgruppen för diskussion. Inte en gång. Också det här bevisar vilka mörkrets krafter som opererat bakom ridån.

Mycket tydligare kunde Wallin inte säga att en lösning av "Sibbofrågan" var nödvändig för att ro ramlagen i hamn.

Ett oprövat fall. Den 25 april 2008

I dagens Hufvudstadsblad ingår en insändarartikel av professor J P Roos. Artikeln, som är ett inlägg i en mera allmänn diskussion om den bristande rättssäkerheten i Finland, har rubriken "Ingen ordentlig prövning". Jag återger här det avslutande stycket:

Det ofta upprepade påståendet att Finland är en rättsstat är en sanning med modifikation. Vi är snarare en stat där högre instanser egentligen inte behöver följa lagen om de inte vill.

Roos ger i sin artikel flera färska exempel på fall som i det rådande systemet inte har någon chans att bli ordentligt prövade. Ett av exemplen är följande:

Helsingfors annektering av västra Sibbo, som kan anses bryta mot enskilda medborgares mänskliga rättigheter och där högsta förvaltningsdomstolen tolkade lagen på ett minst sagt märkvärdigt sätt

Stefan Wallin har idag hållit ett tal om "regeringes första år" vid Sfp:s partistyrelsemöte. Redan i andra satsen omnämndes fallet Sibbo:

Jag vill sammanfatta regeringens första år som intressant, också framgångsrikt men även turbulent. På minussidan bokför vi naturligtvis Sibbobeslutet, men också motvinden i förvaltningsfrågorna.

Uppdrag för en obunden grupp. Den 24 april 2008

Radio Vega Östnyland hade i morse ett inslag om den nya politiska gruppen "Vårt enade Sibbo", som igår höll sitt första planeringsmöte. I inslaget säger Caspar Berntzen att Sibbo behöver en obunden grupp, som inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå. Resonemanget är intressant. Enligt min bedömning är det faktum att de tre stora rikspartierna alla är svagt representerade i Sibbo en viktig bidragande orsak till den aktuella inkorporeringen. En obunden grupp förbättrar inte situationen ur denna synvinkel. Påståendet att en obunden grupp inte är bunden av politiska partiers beslut på riksnivå föranleder å andra sidan frågan om Sibbopolitikernas möjligheter att värja attacken från Helsingfors begränsats av politiska band. Åtminstone har varken Eero Seppänen (saml) eller Jouko Tikkanen (c) i fallet Sibbo sparat på kritiken mot den egna respektive partiledningen. Hur är det då med Sfp? Har Svenska folkpartiets representnater tvingats att ta hänsyn till direktiv från partiledningen? Var man rent av tvungen att ge lillfingret åt Helsingfors, för att partiet pressades i KSSR-förhandlingarna våren 2006?

Det är klart att kommunledningen är tvungen att ta hänsyn i olika riktningar och även i en konflikt med Helsingfors agera diplomatiskt. En obunden grupp har däremot större möjligheter till aktivism. Det finns mycket man kunde göra: Anmäl Pekka Myllyniemi och Arto Sulonen för oegentligheter i bedredningen av statsrådets Sibbobeslut; kräv att HFD:s Sibbobeslut återbryts med motiveringen att Heikki Harjula på flera grunder kan betraktas som jävig; försök föra vidare Sibbofrågan till så väl EG-domstolen som Europeiska människorättsdomstolen.

Skatteinkomster. Den 23 april 2008

I en artikel med rubriken "Tarvitaanko Espoota yhtään mihinkään?" i dagens Helsingin Sanomat citeras Jukka Relander, som säger följande:

Mutta eikö Helsingin olisi kannattanut Sipoon lounaisosien sijaan haukata Otaniemi ja Keilaniemi. Miettikää niitä verotuloja!

I verkligheten hade Helsingfors många gånger hellre valt Otnäs och Kegelviken än sydvästra Sibbo, men det fanns inga politiska förutsättningar för en västexpansion. Den nu aktuella inkorporeringen hade aldrig aktualiserats, om Helsingfors hade haft möjlighet att expandera västerut. Relanders förslag är dock knappast allvarligt menat. Om Helsingfors vill komma över Otnes och Kegelviken, måste hela huvudstadsregionen slås samman. Egentligen har det inte så stor direkt ekonomisk betydelse för Helsingfors att Nokias huvudkontor ligger i Esbo och inte i huvudstaden, emedan kommunerna inte längre får bolagsskatt enligt bolagens hemort. Så till vida träffar Relander ändå rätt att Helsingfors intresse för sydvästra Sibbo i första hand egentligen handlar om skatteinkomster.

Många Helsingforspolitiker har ansett att Helsingfor bör få sydvästra Sibbo för att Esbo har sitt Westend. I sin skandalomsusade Sibboutredning gör Pekka Myllyniemi den tokiga kalkyleringen att då Sibbo förlorar 10,5 procent av sin befolkning, så förlorar kommunen (bara) 10,5 % av skatteinkomsterna. Däremot precenterar Myllyniemi i en tabell i avnitt 2.1 i sin rapport troligen hellt korrekta siffror som visar skatteintekterna per ivånare för de tre berörda kommunerna år 2005. Siffrorna är följande: Helsingfors 3 535, Vanda 3 260, Sibbo 3 028. Trots att Sibbo redan från förut har en högre skatteprocent än både Vanda och Helsingfors, har Sibbo de lägre skatteinkomster per invånare.

Samlingspartiets linje. Den 22 april 2008

Borgåbladet berättar på eftermiddagen i en notis med rubriken "Ny fullmäktigegrupp i Sibbo" att Eero Seppänen uteslöts ur samlingspartiets fullmäktigegrupp i Sibbo och nu bildar en egen "grupp" med namnet "Vårt enade Sibbo". Det är lätt att ironisera över enigheten i en enmansgrupp. Jag har även i blogginlägget "Följder för kommunalvalet. Den 10 april 2008" uttryckt mitt tvivel mot den tänkta gruppen "Vårt förenade Sibbo". Jag vill ändå i detta sammanhang uttrycka min respekt för Seppänens val att inte ställa upp för Samlingspartiet i nästa val. Enligt vad Seppänen tidigare sagt hade Samlingspartiets ordörande Jyrki Katainen i somras sagt till Seppänen att det är Samlingsparteiets linje att inkorporeringen bör förverkligas och att Seppänen kan byta parti, om han inte kan omfatta denna linje. (Se "Osakliga grunder. Den 3 november 2007".)

När Seppänen valde att inte ställa upp för samlingspartiet i kommunalvalet drog han koncekvenserna av partiets och dess ordförandes oacceptabla bemötande. Man kan för övrigt fråga sig om det även var "Samlingspartiets linje" att inkorporeringen hade lagliga förutsättningar. Samlingspartiets "linje" är speciellt intressant med tanke på att statsministern ännu vid presskonferensen efter statsrådets beslut framhöll att huvudvikten i beslutet låg på den juridiska bedömningen och att ministrarna enskilt för sig tog ställning till de juridiska förutsättningarna först vid statsrådets sammanträde.

Den överkörda medborgarens halmstrå. Den 21 april 2008

I det senaste numret av Medborgarbladet (nr 2/2008), har Sfp nu även i tryckt form publicerat Henrik Lax pressmeddelande "Den överkörda medborgarens halmstrå" från den 22 februari. (Se "Halmstrån. Den 8 mars 2008" och "Lax och Europaparlamentet. Den 7 april 2008".) Eftersom det handlar om ett pressmeddelande, återger jag här texten i sin helhet:

Europaparlamentariker Henrik Lax (sfp) lyfter fram EU-medborgarnas framställningsrätt i sin kolumn publicerad idag lördag i tidningen Kaleva.

- En framställning till Europaparlamentet är en politisk rättsskyddsmekanism, en grundrättighet som ger medborgarna en möjlighet att få sin sak prövad i en oberoende offentlig granskning. Sibbo-frågan aktualiserar behovet av en författningsdomstol i Finland. Då en sådan inte finns kan finländska medborgare vända sig till olika europeiska instanser, skriver Lax.
- Den som idag känner sig överkörd är sibbobon. Hans uppfattning är att statsmakten med stöd av Högsta förvaltningsdomstolen åsidosatt den kommunala självbestämmanderätten och utan att lyssna på kommuninvånarna låtit Helsingfors stad roffa åt sig de bästa bitarna av Sibbo, konstaterar Lax.
- Det finns motsvarande fall i Europa. I Valencia vann 15,000 invånare med sin framställning en moralisk seger. Europaparlamentet ansåg att de spanska myndigheterna hade låtit bli att beakta lokalbefolkningens rättigheter under planläggningen av ett område. Följaktligen uppmanades myndigheterna att förbättra medborgarnas möjlighet att delta i beredandet av markanvändningsplaner, upplyser Lax om i kolumnen.
- I Sibbofallet fråntogs sibboborna inte bara rätten att delta i beslutet gällande markanvändningen utan också själva markområdena, avslutar Lax sin kolumn.

Det kan vara skäl att påpeka att en framställning till Europaparlamentet eller petitionsutskottet inte är Sfp:s eller kommunens halmstrå i Sibbofrågan. Det är uttryckligen medborgatnas eller invånarnas rättigheter som EU ämnar trygga. Sibbo kommun har inte behandlats rättvist eller jämlikt av de statliga myndigheterna, men det är invånarna som måste söka upprättelse.

Sfp och inkorporeringen. Den 20 april 2008

I sin Sibborapport har utredningsman Pekka Myllyniemi avslöjat planerna bakom Raimo Ilaskivisi (saml) inofficiella förslag till ändring av kommunindelningen från år 1989. Förslaget var så gott som identiskt med det förslag som Helsingfors lade fram vintern och våren 2006:

- till Vanda stad ansluts de områden mellan Ring III och Dickursby som i funktionellt hänseende hör dit och Vanda överlåter ett mindre område i Västersundom till Helsingfors stad.
- från Sibbo kommun ansluts delar av södra Sibbo till Helsingfors stad.

Myllyniemi understryker att områdesregleringen skulle vara frivillig i enlighet med följande principer:

Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.

Ilaskivis motiveringar har, liksom jag tidigare noterat på denna blogg, likheter med det erbjudande till "frivilligt" områdesreglering som Jussi Pajunen (saml) och Jan Vapaavuori (saml) i lade fram i hemliga förhandlingar våren 2006. Även om kommunledningen och Sfp kunde ha gått med på arrangemanget, är det klart att övriga politiska grupper i Sibbo inte kunde gå med på ett dylikt förslag. Inte heller kunde Sfp öppet medge att arrangemanget vore attraktivt. Det visade sig att initiativet till en inkorporering på det nationella planet väckte största avsky just bland Sfp: s traditionella väljare.

Trots att Sfp är det enda riksparti som (efter Helsingfors initiativ i juni 2006) koncekvent motsatt sig annekteringen, är det på kort sikt Sfp som drar den största nyttan av annekteringsbesluten. Sfp:s framång i kommunalvalet i Sibbo är tryggat och även Sfp i Helsingfors kan dra nytta av nya "svenska" väljare.

I en artikel med rubriken "Pigan måste locka på två språk" igårdagens Hbl framhåller Henry Wiklund problemet med att Sfp kan uppfattas som ett nejsägarparti: "Efter en rad nej på både riks- och kommunal nivå mot polisdistriktsindelningen, mot Sibboannekteringen uppfattas sfp i dag som det motarbetande partiet." Liksom den nyvalda kretsordföranden Henrik Wrede framhöll är det dock ett mindre problem att Sfp säger nej i viktiga frågor en än att partiets reppresentanter uppfattas som yes-men. Ett större problem är kanske att förlusten i fallet Sibbo kan uppfattas som en prestigeförlust, som gör Sfp:arna till förlorare. Lokalt är dock förlusten framför allt långsiktlig: På grund av annekteringen uppfyller Sibbo inte KSSR-kraven.

Tack vare ramlagens krav på "minst omkring 20 000" invånare kan finansministeriet pressa Sibbo att planera för våldsam tillväxt (se "Vem är staten? Den 17 april 2008"), vilket betyder att Sibbo förfinskas och urbaniseras mycket snabbt, trots inkorporeringen.

Spaningsflygningar. Den 19 april 2008


I senaste numret av gratistidningen Vartti ingår en notis med rubriken "Sipoon rajaa kartoitetaan ilmassa pörräten". I dagens Borgåblad ingår en notis med rubriken "Lågflygande plan kartlägger Sibbo". I notiserna berättas det att Helsingfors fastihetsverk sänder ut flygplan och helikopptrar för att kartlegga de områden i Vanda och Sibbo som skall anslutas till huvudstaden. Flygmätningarna inleds kanske redan idag.

I dagens Helsingin Sanomat ingår flera texter om potentiella översvämningsområden i Helsingfors. En av artiklarna har rubriken "Suunnittelija: Helsingissä rakennettava neljä metriä merenpinnan yläpuolelle". I artikeln konstateras inledelsevis att "Uudet kaupunginosat pitäisi rakentaa vähintään neljä metriä meren pinnan yläpuolelle, jos Helsinki haluaa varautua nopeasti etenevään ilmastonmuutokseen." Det är Kari Silfverberg från Helsingfors miljöcentral som anser att gränsen borde höjas till fyra meter. För närvarande är det två och en halv meter över havsnivå som gäller i Helsingfors. Även om gränsen 2,5 meter får gälla ligger en avsevär del av området i Vanda och Sibbo som skall anslutas till Helsingfors under gränsen. Detta framgår bl.a. ur kartan ovan, som publicerats av Nylands förbud. De grönfärgade områdena ligger under 2,5 meter över havsnivå.

Om Helsingfors går in för att ansluta området norr om Borgå motorväg till en nationalpark, så återstår det av annekteringsområdet inte mycket mera än naturaområden och översvämningsområden. Kanske hittar Helsingfors fastighetsverk under sina spaningsflygningar ändå något område som man finner lämpligt för en utfyllnadsbacke.

Excess i nödvärn. Den 18 april 2008

I gårdagens blogginlägg "Vem är staten? Den 17 april 2008" skrev jag om Forum Östra Nylands seminarium "Kan en by ha 5000 invånare?" I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "I byn gror ingen rotlöshet", som handlar om seminariet. Borgåbladet skriver att Jonas Junger på seminariet, som handlade om Sibbo massiva tillväxtpolitik, undrade om inte den planerade våldsamma expansionstakten handlade om självförsvar mot annekteringsplanerna. Jag citerar:

Jungar undrade om den våldsamma expansionstakt som Sibbo planerar är excess i nödvärn.
– Är inte hotet redan avvärjt i och med annekteringen av sydvästra Sibbo?

Det är i högsta grad skäl att fråga sig i vilken mån annekteringen används för att motivera en tillväxt i konflikt med invånarnas vilja och i vilken mån tillväxtplanernas syfte faktiskt är att avvärja nya hot. Det är klart att det finns starka politiska krafter som vill sammanslå hela Sibbo med Helsingfors. Frågan är på vilket sätt Sibbo bäst värjar sig mot det hotet. Svaret på den frågan vet ingen med säkerhet. Klart är att Sibbo efter att annekteringen (eventuellt) förverkligas fortast möjligt åter bör komma upp till KSSR-kraven på "minst ungefär 20 000" invånare.

Enligt Bårgåbladet svarade både Christel Liljeström och Caspar Berntzen på Jungars fråga att det fortfarande finns hot. Jag citerar:

Både Berntzen och Liljeström svarade med att hotet ingalunda är undanröjt. Det ställs krav på Sibbo från många håll. Kommunen måste visa att den klarar av att vara självständig.

Det är möjligt att Liljeström har kunskap som jag saknar, men våldasam expansionsartad tillväxt hör inte till ramlagens krav. Efter Helsingfors annekteringsinitiativ 2006 blev man i Sibbo medvetna om hoten, men hotet mot Sibbos ställning som självständig kommun var enligt min bedömning större före Helsingfors tog sitt officiella initiativ och Manninens strukturgrupp uppnådde enighet i juni 2006. Att man i Sibbo allmännt tror att en snabb och massiv tillväxt är nödvändig beror åtminstone delvis på att man saknar insikt i bakgrunden till Helsingfors initiativ.

Vem är staten? Den 17 april 2008

Yle skriver att "Sibbo-frågan" dryftades på Forum Östra Nylands seminarium igår, men i verkligheten var det Sibbos nya tillväxtplaner som diskuterades. Rubriken var "Kan en by ha 5000 invånare?" Fastän fallet Sibbo redan är avgjort i HFD forsätter Sibbo på den nya tillväxtlinjen, som var ämnad att värja annekteringshotet. Som en följd av inkorporeringsbeslutet uppfyller Sibbo inte KSSR-kraven på minst ungefär 20 000 invånare. Från finansministeriet har det dock kommit signaler om att man kan tänka sig att anse att Sibbo uppfylla ramlagens krav och låta Sibbo fortsätta som självständig kommun, ifall kommunen i sin generlaplan kan påvisa förutsättningar för tillväxt. I en intervju för Yle Östnyland i samband med gårdagens seminarium sade kommunstyrelseordförande Christel Liljeström att "Vi klararen inte av att bygga ut samtliga byar som nu finns så att det skulle täcka den volym statsmakten har satt på oss." Men om tillväxtmålet bara är att uppfylla ramlagens krav på 20 000 invånare, behövs det minsann inte nya "byar" med tusentals invånare. Vilka är egentligen statsmaktens krav och vem är i detta fall staten? Är det bostadsministern alias Bålabisin?

Misslyckad utredning. Den 16 april 2008

Kommunindelningsutredningar av olika slag är högaktuella. I dagens Hufvudstadsblad ingår insändarartikel med rubriken "Varning för utredningar". I artikeln skriver Silvio Hjelt om utredningar i allmänhet, men även Sibboutredningen omnämns. jag citerar ur artikeln:

En utredning i politisk mening har inte alltid någonting med den fullständiga sanningen att göra, men med den politiska verkligheten desto mera. Vill man göra det snyggt tillsätter man en obunden utredningsman som gör grovjobbet. Skam den utredningsman som då inte kan bevisa att uppdragsgivarens åsikt är den enda riktiga. Om det inte låter sig göras utan att trovärdigheten helt går förlorad har utredningsmannen misslyckats. Det behöver förstås inte ändra på slutresultatet, men det ser lite fulare ut (jämför till exempel inkorporeringen av en del av Sibbos skattebetalare). En utredning är alltså ofta detsamma som att motivera ett aningen illa grundat beslut som man någonstans redan anser vara fattat.

Kvaliteten på Pekka Myllyniemis Sibboutredning var så låg att den borde ha underkänts. Det är pinsamt att utredningen överhuvudtaget publicerades. Det speciella med Sibboutredningen är dock att den inte bara var ämnad att politiskt motivera och legitimera ett beslut som inoficiellt redan var fattat. Sibboutredningen fungerade även som juridiskt bevis på att de i kommunindelningslagen definierade villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes med särskild vikt. I sitt beslut i fallet Sibbo var även högsta förvaltningsdomstolen tvungen att hänvisa till Myllyniemis skandalösa utredning, men domstolen undvek i sitt beslut att alls kommentera påståendena om brister och oegentligheter i utredningen. Före fallet kom till HFD hade justitiekanslern vägrade att undersöka oegentligheterna eller ta ställning till påståendena om brister i utredningen. I ministeriets motförklaring till besvären mot statsrådets besklut förbegick även föredragande tjänsteman påståendena om oegentligheter. Han borde redan i sin beredning kommit fram till att Myllyniemis utredning var värdelös. Personligen anser jag att så väl lagliga som mänskliga rättigheter kränkts då ingen statlig myndighet befattat sig med påståendena om oegentligheterna, trots anmärkningar, klagomål och besvär.

KSSR-kraven. Den 15 april 2008

Senaste vecka ingick i Sipoon Sanomat en artikel med rubriken "Paras-kelpoisuus riippuu yleiskaavasta". Enligt artikeln beror det på den kommande generalplanen om finansministeriet anser att Sibbo uppfyller ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på "ungefär minst 20 000" invånare. Som en följd av annekteringen kommer Sibbo att ha en för liten befolkning för att fortsätta som självständig kommun. Finansministeriet kan nu ställa krav, som stämmer dåligt överens med den kommunala självstyrelsen. Överhuvudtaget är väl hela KSSR och ramlagen problematisk med tanke på den kommunala självstyrelsen. I sitt tal "Puitelain soveltaminen ja kuntien toimeenpanosuunnitelmat" sade Hannes Manninen den 2 februari 2007 att "Verkställandet av ramlagen är inte så mycket juridik utan mera politik" och vidare "Att syssla med hårklyverier om vad som uppfyller detaljerna i lagen, som t.ex. en gräns på 20 000 invånare, bidrar inte till genomförandet av det fundamentala målet i reformen." Jag undrar vilket "det fundamentala målet" är. På grund av oklarheter i hur ramlagen skall tolkas kunde inte heller HFD ta ställning till i vilken mån annekteringen försvårar Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun.

Efter annekteringsbeslutet är det för Sibbo viktigt att kommunen har en klar plan för hur kommunen snabbt skall komma upp till 20 000 invånare. Sibbo behöver inte växa bara för att undvika nya inkorporeringar, utan även för att uppfylla ramlagens krav. KSSR-kraven kan emellertid lätt bli ett kort med vilket man kör över kommuninvånarnas vilja. För att komma upp till invånartalet 20 000 behövs det inte några nya bostadsområden. Snabbast växer kommunen om man satsar resurserna på utveckling av befintliga centra. Visst är det absurt att Helsingfors och huvudstadregionen i samband med KSSR-hörandet och förhandlingarna kring ramlagen krävde en gränsändring som medför att Sibbo inte uppfyller KSSR-lagens krav. Än mera absurt är det att Manninen av allt att döma gick med på kraven för att lagförslaget skulle accepteras av Helsingfors.

Fördes Hiltunen bakom ljuset? Den 14 april 2008

Att Helsingfors statsstyrelses ordförande Rakel Hiltunen (sdp) undertecknat ett lagförslag enligt vilket en större del av den mark som Helsingfors äger i sydvästra Sibbo skall anslutas till en nationalpark finner jag anmärkningsvärt. (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".) Man kan fråga sig om Hiltunen var medveten om att all mark som staden äger norr om Borgå motorväg ingår i lagförslaget. Behovet av tomtmark och Helsingfors markegendom var ju ett centralt argument för inkorporeringen. Om Helsingfors inte bygger norr om motorvägen, så blir det inte mycket mark över att bygga på.

Det är möjligt att Hiltunen trots allt anser att Helsingfors kan eller bör bygga norr om motorvägen, men jag finner det även möjligt att hon hela tiden ansett att gränsen för Sibbo storskog bör gå vid motorvägen. Av denna åsikt har även Hiltunens gröna kollega i strukturgruppen, Osmo Soininvaara varit. Det var framför allt Hiltunen som fick dåvarande kommunminister Hannes Manninen att stöda en annektering. Det är möjligt att Hiltunen inte var informerad om att Helsingfors egentligen fått grönt ljus endast för ett område som motsvarar det förslag som utredningsman Pekka Myllyniemi senare lade fram. Det var detta område som Pajunen och Vapaavuori i hemliga förhandlingar försökte få Sibbo att frivilligt acceptera. Hiltunens stöd av lagförslaget till nationalpark aktualiserar på nytt bakgrunden till Helsingfors katastrofalt bristfälliga förslag i juni 2006. Hiltunen torde liksom Osmo Soininvaara ha krävt det större området, medan Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hade nöjt sig med ett mera realistiskt förslag, som baserade sig på Helsingfors markegendomar.

Inga juridiska hinder för en låtsasutredning. Den 13 april 2008

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Experter vill ha utredning – och det snabbt". "Experterna" som kräver utredning om en fusion i huvudstadsregionen är Laura Kolbe, Eeva Luhtakallio och Pia Bäcklund. Experterna har dock inte tagit ett gemensamt initiativ, utan det torde vara Hbl som valt intervjuoffer. Hufvudstadbladet noterar även att "de är av olika åsikt om Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda måste gå samman." Däremot lär de vara eniga om att en utredning omedelbart bör göras. Enligt artikeln förstår experterna inte varför en fusionsutredning är så svår att få till stånd.

Hufvudstadsbladet noterar själv att historikern Kolbe inte är en ren expert, utan har en dubbelroll då hon är fullmäktigemedlem i Helsingfors. Kanppast har experterna i verkligheten så svårt att förstå motståndet mot en utredning. Om utredningen inta var så kontroversiell, kunde Kolbes partikamrat, kommunminister Mari Kiviniemi när som helst utnämna en eller flera kommunindelningsutredare. De berörda kommunerna måste visserligen höras, men om samma lag gäller som fallet Sibbo, behöver ministeriet inte notera kommunernas eventuella invändningar. En utredning som görs på ministeriets initiativ kunde väl bifogas till ett initiativ till en ändring i kommunindelningen, det vill säga en sammanslagning. Så länge en utredning inte har gjorts är det däremot svårt att göra en framställning om en fusion. Utan hela regionens eller invånarnas mandat vågar knappast Kiviniemi eller finansministeriet ta initiativ till en utredning, fastän flera ledande Helsingforspolitiker säger att det inte behövs en folkomröstning om en utredning.

Efters Pekka Myllyniemis skandalösa Sibboutredning, där centrala delar författades på Helsingfors stadskontor, är det inte konstigt om beslutsfattarna i Esbo, Vanda och Grankulla motsätter sig en utredning. En låtsasutredning modell Myllyniemi vore visserligen politiskt otänkbar, men efters HFD:s beslut i fallet Sibbo finns det prejudikat på att man juridiskt sett inte behöver ställa några som helst krav på en kommunindelningsutredning. Å andra sidan skulle en utredning om en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen inte ha samma centrala juridiska betydelse som den hade eller borde ha haft i Sibbofrågan. En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen torde kräva en speciallag, då knappast en majoritet av invånarna i Grankulla eller Esbo skulle rösta för en sammanslagning.

Problem i samhällsstrukturen. Den 12 april 2008

Obalansen och problemen med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen var den väsentliga motiveringen till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Det tredje kapitlet i Pekka Myllyniemis Sibboutredning har rubriken "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen ". Liksom jag har noterat i blogginlägget "Videoklipp. Den 9 februari 2007" torde det ursprungligen ha varit meningen att det fjärde kapitlet "Generalplan för Sibbo 2025", som innehåller bl.a. avsnittet 4.2.4, "Harkimos – Ekströms genomförandemodell", skulle ha ingått i kapitel 3. 3.2.7. Det sista avsnittet i kapitel tre blev dock avsnitt 3.2.7, " Sibbo kommuns besvär över Helsingfors framställning och strukturmodellerna i generalplanen för Sibbo kommun 2025". Kapitel 4, "Generalplan för Sibbo 2025" är egentligen en fortsättning på detta avsnitt.

Kapitel 3 "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen" är indelat i två delar: 3.1, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen" och 3.2, "Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen". Del 1 har Myllyniemi i sin helhet plagierat från Helsingfors förvaltningscentrals opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", medan del 2 till största delen bygger på de bilagor med följebrev med vilka Jussi Pajunen den 30 juni 2006 kompleterade Helsingfors framställning. (Se "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007".) Analysen att det överhuvudtaget finns ett problem med strukturen i huvudstadsregionen och att Sibbo och Östra Nylands förbund förorsakat problemet är inte författat av utredningsmannen själv. Istället torde det vara Jussi Pajunen eller Eila Ratasvuori som skrivit den analysen. När Heikki Harjula betraktar denna analys som en "beskrivande del" av utredningen torde han medvetet ha spritt dimridåer. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Här handlar det minsann inte om en objektiv "beskrivning" av faktiska förhållande, utan om en högst vinklad tolkning.


Avsnitt 3.2, "Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen" handlar om olika initiativ som tagits från Helsingfosr stads och Nylands förbunds sida. I sig visar dessa initiativ inte på några "problem i samhällstrukturen", men i Myllyniemis rapport presenteras initiativen uttryckligen med syfte att styrka påståendena om problem i samhällsstrukturen. I rapporten tolkas även utkastet till generalplan för Sibbo som ett bevis på att det finns ett problem, som måste åtgärdas genom en snabb och massiv utveckling av sydvästra Sibbo.

Sibbos egna planer borde ha varit ett tillräckligt argument mot en annektering, men de verkliga motiven till en ändring i kommunindelningen var naturligtvis helt andra än några "problem i samhällsstrukturen". Naturligtvis finns det problem i samhällsstrukuren av olika slag, men dessa problem löses minsann inte med den aktuella inkorporeringen. Genom att Sibbo ensidigt betonade kommunens egen vilja att utveckla området, medgav man i praktiken att en inkorporering skulle vara en lösning på ett påstått problem. Enligt min bedömning borde man från Sibbos sida främst ha satsat på att argumentera för att de påstådda problemen inte är verkliga och att påvisa att det aktuella området inte lämpar sig för massiv bebyggelse. Kanske berodde den ensidiga satsningen på Sibbos egna tillväxtplaner på att det fanns krafter i Sibbo som önskade att kommunen själv skulle exploatera området?

Hyckleri. Den 11 april 2008


Matti Vanhanens och Centerns förhoppningar om att en annektering av sydvästra Sibbo skulle rädda flygfältet i Malm ser inte ut att uppfyllas. Det hjälpte inte att Vanhanen på bostadsmässan i Esbo sommaren 2006 uppmanade Helsingfors att koncentrera krafterna på sydvästra Sibbo istället för att bygga i Malm. (Se "HFD förvränger påståenden. Den 20 februari 2008".) Helsingin Sanomat har idag publicerat en notis med rubriken "Vihti etsii korvaavaa kenttää Malmin lentokentälle". Enligt notisen skall Vichtis utreda möjligheterna att flytta flygverksamheten från Malm till Vichtis. Helsingin Sanomat skriver att man kommit överens om saken med Helsingfors.

Det är med blandade känslor som jag noterar att projektet att grunda en nationalpark i Sibbo storskog är i medvind. (Se Yles notis "Tiilikainen pitää Sipoonkorven suojelualuetta tärkeänä" från igår.) En utredning av möjligheterna att grunda en nationalpark ingår i regeringsprogrammet. Tarja Cronbergs uttalande om att "liitos tekee mahdolliseksi Sipoonkorven kansallispuiston perustamisen" tyder på att nationalparksprojektet inofficiellt kopplats samman med Sibbofrågan. (Se "Kopplingar. Den 21 januari 2008".)

Det första initiativet till det nu aktuella lagförslaget togs emellertid av Suomen luonnonsuojeluliitto och Natur och Miljö i mars 2006. Naturskyddsförbundet har hela tiden kritiserat och tagit avstånd från Helsingfors annekteringsplaner, men lika väl ställde de gröna Helsingforspolitikerna Anni Sinnemäki, Tuija Brax och Osmo Soininvaara den 11 juli 2006 ett skriftligt spörsmål där man hävdade följande:

Suomen luonnonsuojeluliitto ja Natur och Miljö ovat tehneet esityksen kansallispuiston perustamisesta Sipoonkorpeen. Kokonaisuudessaan Sipoonkorpi on lähes 5 000 hehtaarin laajuinen metsämanner, josta järjestöjen ehdotuksessa on mukana 2 700 hehtaaria valtion ja kuntien omistamaa maata. Suurin osa tästä alueesta on suojelun piirissä nytkin. Keväällä Sipoonkorven valtionmaille päätettiin perustaa 1 440 hehtaarin luonnonsuojelualue, jota ministeri Enestam luonnehti ensiaskeleeksi alueen luonnonsuojeluratkaisun löytämisessä.

Sipoonkorven eteläinen reuna on siinä osassa Sipoota, jota Helsinki on ehdottanut liitettäväksi osaksi pääkaupunkia. Helsingin hakemuksen käsittelyn on arvioitu kestävän lausuntokierroksineen puoli vuotta. Käsittelyn yhteydessä on odotettavissa keskustelua Sipoonkorven suojelusta ja Helsingin kaavoitussuunnitelmista. Helsinki on tunnustanut Sipoonkorven merkityksen seudullisena viheralueena ja sitoutunut suuntaamaan metron linjausta ja alueen kaavoitusta niin, etteivät Sipoonkorven suojelu tai viheryhteydet vaarannu.

Paras ratkaisu olisikin, että Sipoonkorven kansallispuiston perustamisesta päätetään samanaikaisesti alueliitoksen kanssa. Kansallispuiston perustaminen edellyttää neuvotteluita kansallispuistoon liitettävistä maista. Keskeisimmät kansallispuistohankkeen neuvottelukumppanit ovat samat kuin alueliitoshankkeen osapuolet: valtio sekä maanomistajana että päätöksen tekijänä, Helsingin ja Vantaan kaupungit sekä maanomistajina että kansallispuiston sijaintikuntina ja Sipoon kunta kansallispuiston suurimman osan sijaintikuntana. Sopiva aika näiden neuvotteluiden käymiselle on alueliitosneuvotteluiden yhteydessä.

Kansallispuiston perustaminen alueliitoksesta päättämisen yhteydessä olisi mielekästä myös siksi, että silloin ratkaisut sekä alueen luonnonsuojelusta että maankäytön suurista linjoista tehtäisiin yhtäaikaisesti. Kokonaisuus olisi tasapainoinen sosiaalisesta, taloudellisesta ja ympäristönäkökulmasta. Kansallispuistopäätös myös todennäköisesti lisäisi alueen nykyisten asukkaiden myötämielisyyttä alueliitosta kohtaan, koska he voisivat olla varmoja, että heidän lähivirkistysalueensa ja tärkeät metsänsä säilyvät jatkossa koskemattomina.

Ovannämnda text är bara ett av många tecken som tyder på en koppling. De gröna Helsingforspolitikernas spörsmål är i mina ögen höjden av hyckleri. I sitt pressmeddelande "Nationalpark av Sibbo storskog" från den 23 mars 2006 hade naturskyddsförbunden noterat att "Mest brådskande är att säkerställa att byggande inte klipper av förbindelserna mellan Sibbo storskog och Naturaområdet Svarta backen-Östersundom" och i sitt pressmeddelande "Radanvarren virheistä opittava Helsingin itäkasvussa" från den 29 april 2004 hade naturskyddsförbundet starkt understrukit att metron inte bör dras till Östersundom. I pressmeddelandet "Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi" från den 11 februari 2006 hade naturskyddsförbundet dessutom starkt fördömt Helsingfors planer. Jag återger här det sistnämnda pressmeddelandet i sin helhet. Bilden ovan ingår i pressmeddelandet.

Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi

(11.2.2006) Luonnonsuojeluliiton Uudenmaan piiri tuomitsee Pääkaupunkiseutusopimuksen Sipoonkorpea uhkaavat suunnitelmat. Asiaan on otettava aikalisä.
Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi

Kuva: UYSP/Jussi Pesola

"Sipoonkorpi, pääkaupunkiseudun itäinen Nuuksio, on vaarassa", sanoo luonnonsuojelusihteeri Tapani Veistola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä.

Pääkaupunkiseutusopimuksen luonnoksesta saatujen tietojen mukaan Helsinki vaihtaisi Vesterkullan kiilan Vantaan kanssa ja kaappaisi Länsi-Sipoon. Lisäksi Itä-Uudenmaan liitto alistettaisiin Uudenmaan liiton osaksi.

"Sipoonkorven rakentaminen pirstoisi yhden Uudenmaan viimeisistä metsämantereista", Veistola sanoo. "Alue on tärkeä sekä luonnolle että virkistyskäytölle. Etelä-Sipoonkorvenkin rakentaminen katkaisi Sipoonkorven ja Mustavuori-Östersundomin Natura-alueiden väliset tärkeät ekologiset yhteydet."

"Pääkaupunkiseutusopimusta on ajettu kiireellä ja salailulla", Veistola arvostelee. "Ratkaisujen tulee syntyä yhteistyössä ja asukkaiden mielipiteitä kuunnellen. Nyt on aika pistää Pääkaupunkisopimuksen luonnos pöydälle ja arvioida esityksen ympäristövaikutuksiakin rauhassa."

I bildtexten till bilden ovan citerar naturskyddsförbundet ur Helsingin sanomats artikel "Pääkaupunkiseudun kunnat sopineet laajasta yhteistyöstä" från den 9 februari 2006. Artikeln inleds med konstaterandet "Tänään julkistettava pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan vastaus sisäministeriölle kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta esittää, että seudun kaupunkien ja valtion kesken solmitaan pääkaupunkiseutusopimus." Staten torde aldrig formellt ha undertecknat avtalet, men det var omedelbart efter att Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen den 22 maj 2006 hade godkände samarbetsavtalet mellan städerna som dåvarande kommunminister Hannes Manninen meddelade Jan-Erik Enestam att han stöder en inkorporering av sydvästra Sibbo. (Se "Avtal. Den 8 augusti 2007".) Samarbetsavtalet var till innehållet det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR. Artikeln i Helsingin Sanomat berättar mera om innehållet i (det kommande) avtalet:

Helsingin seutua kehitettäisiin yhdistämällä Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan liitot.

Neuvottelukunta edellyttää valtiolta tukea yhdyskuntarakenteen kehittämiseen ja tarpeellisiin kunta- ja aluejakojen toteuttamiseen.

Asutuksen laajentamiseksi Helsinki ja Vantaa ryhtyvät aluevaihdoksiin Ala-Tikkurilan ja ns. Vesterkullan kiilan kohdalla. Sipoon läntiset alueet tulee liittää osaksi pääkaupunkiseutua eli käytännössä osaksi Helsinkiä, lausunto sanoo.

Det är rena hyckleriet då HFD i sitt Sibbobeslut säger att Matti Vanhanen genom att "deltaga i debatten" inte gjort sig jävig i Sibbofrågan. Det är uppenbart att staten hade ingått avtal med Helsingfors och att Vanhanen minsann inte bara "diskuterat" och "deltagit i debatten".

Följder för kommunalvalet. Den 10 april 2008

Höstens kommunalval fyller redan nu nyhetssändningarna och dagstidningarna. I Helsingin Sanomat ingår idag en notis med rubriken "Lounais-Sipoosta tehtiin oma äänestysalue". Igår ingick det i Helsingin Sanomat en notis med rubriken "Helsinki valitsee ensimmäiset sipoolaiset luottamustoimiin". Nyheterna är egentligen självklarheter: Sydvästra Sibbo blit ett nytt röstningsområde (se "55A. Den 26 mars 2008") och centralvalnämnden i Helsingfors får nya medlemmar från sydvästra Sibbo. Från Helsingfors sida har man betonat att inkorporeringen får följder "redan" för kommunalvalet i höst. I övrigt förefaller man i Helsingfors sakna visioner om hur det nya området skall integreras med nuvarande Helsingfors.

Inkorporeringen får följder för kommunalvalet även i Sibbo. Samlingspartiet i Sibbo förlorar inte bara sitt starkaste område och sin riksdagsledamot. Samlingspartiet förlorar även Eero Seppänen, som skall ställa upp för en ny grupp. Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "'Vårt enade Sibbo' vill in i fullmäktige". Bbl skriver: "Fullmäktigemedlem Eero Seppänen (saml) säger att han blev så totalt besviken på nationella samlingspartiets agerande i Sibbofrågan att han bara inte längre kan arbeta i partiet." Seppänen ämnar nu ställa upp för den nya gruppen.

Om Sibbopolitikerna sommaren 2006 hade visat en enig front utåt, hade man haft bättre förutsättningar att värja attacken från Helsingfors. Genom att skylla krisen på varandra och speciellt på kommunledningen gav man vatten på kvarn för den kritik som i syfte att legitimera en inkorporering riktades mot Sibbo. Det var inte minst Seppänens fel att Sibbo i kommunens ödesstund stod splittrad. Kommunledningen fick sitta kvar efter att man anammat den tillväxtlinje som Seppänen et co förespråkade, men man lyckades inte avvärja attacken med den nya linjen. På senare tid förefaller det som om Sibbos sköna nya linje och tillväxtpolitik inte får ifrågasättas ens internt. Jag hoppas att det inte är denna "enighet" som den nya gruppen vill bevara.

Två lungor. Den 9 april 2008


Hufvudstadsbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Ex-miljöaktivist vill representera sfp". "Ex-miljöaktivisten", som ställer upp för Sfp i kommunalvalet är före detta informatören för Greenpeace Mikael Sjövall. Jag citerar ur artikeln:

Sjövall har jobbat för gröna politiker, bland andra Satu Hassi.
Sina gröna värden har han kvar men litar inte längre på gröna förbundet.
– De grönas inställning till exempel i Sibbofrågan och till svensk hemvårdsservice har gjort mig djupt besviken.

Det är skäl att notera att Sjövall kandiderar i Helsingfors. Under hälften av helsingforsborna stöder inkorporeringen av sydvästra Sibbo, men alla rikspartier förutom Sfp har verkat för en inkorporering. Sfp torde försöka rida på fallet Sibbo i kommunalvalet, speciellt för att (åter)erövra gröna väljare. I fallet Sibbo var de gröna på samma linje som SDP, samlingspartiet och Centern, men det var främst de gröna som här solde sina ideal. De som röstat på de gröna har förväntat sig ge sina röster åt ett parti som står för öppenhet och värnar om naturen. Därför skadar fallet Sibbo speciellt de grönas trovärdighet.

I lanskapsöversikten för Nylands förbund finns en karta som visar naturens grundstruktur för landskapsutvecklingen. På kartan synns en ekologisk korridor eller "skogszon" kring Ring III och två stora skogsområden väster respektive öster om Helsingfors. De två skogsområdena befinner sig på samma breddgrad och nästan på exakt samma avstånd från Helsingfors centrum. (Se ovan.) Skogsområdet i väster har status som nationalpark, medan skogsområdet i öster, som sträcker sig från Nordsjö i Helsingfors till Sibbo storskog nu officiellt betraktas som ett "problem i samhällsstruktruren". Det torde finnas många väljare som inte kan förlåta att de gröna svek huvudstadsregionens östra lunga.

När Finlands naturskyddsförbund och Natur och Miljö i mars 2006 föreslog att Sibbo storskog skyddas som en nationalpark sade verksamhetsledare Bernt Nordman från Natur och Miljö i pressmeddelandet "Nationalpark av Sibbo storskog" att "Huvudstadsregionen behöver två lungor och Sibbo storskog kan ses som ett östligt Noux". I pressmeddelandet underströks det även att "mest brådskande är att säkerställa att byggande inte klipper av förbindelserna mellan Sibbo storskog och Naturaområdet Svarta backen-Östersundom." Tyvärr förstod Sibbo inte att utnyttja de argument mot huvudstadens expansion som den verkliga miljörörelsen levererade mot påståendena om "problem i samhällsstrukturen".

Utvecklingsutsikter. Den 8 april 2008

Yle har publicerat en längre notis med rubriken "Kemijärven valtuusto pohtii sellutehtaan pakkolunastusta". I notisen noteras det att "Kemijärven kaupunginhallituksen puheenjohtaja Heikki Nivala uskoo lunastusmahdollisuuteen ja vertaa sitä tuoreeseen Sipoon tapaukseen."

Jacob Söderman har igår på sin blogg på finska och svenska kommenterat lagmotionen om en nationalpark. Han noterar bl.a. att "Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Rakel Hiltunen ... stödde projektet". Jag finner det i sammanhanget betydelsefult att Hitunen inte bara är Rakel Hiltunen, utan uttryckligen även Helsmingfors stadsfullmäktiges ordförande. Våren och försommaren 2006 förhandlade stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen med dåvarande kommunminister Hannes Manninen och statsminister Matti Vanhanen om en anslutning av den av Helsingfors ägda marken till huvudstaden samtidigt som SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen förhandlade med kommunminister Hannes Manninen om KSSR. De officiella motiveringarna till en inkorporeringen var behovet av tomtmark. Nu har Hiltunen undertecknat en lagmotion enligt vilken Helsingfors "färdiga tomtmark" i Sibbo ansluts till en nationalpark. Fastän HFD i sitt beslut upprepar beskyllningarna om att Sibbo inte utvecklats så som andra kommuner i Helsingforsregionen och påstår att "mycket olika utvecklingsutsikter" ännu år 2005 var möjliga i södra Sibbo, anser jag att man från Sibbos sida borde ha argumenterat mot utredningsmannens förslag med att framhävda områdets naturvärlden istället för att lägga fram egna massiva planer, som hotade miljön. Även efter statsrådets och HFD:s beslut tycks det ju finnas mycket olika utvecklingsutsikter.

För övrigt är statsminister Vanhanen inte den enda som talat om "nästan 1000 hektar färdig tomtmark" i sydvästra Sibbo. När Helsingfors stadsstyrelses representant i stadsplaneringsnämnden, kommendör Risto Rautava, som numera är ordförande för den samlingspartistiska fullmäktigegruppen, hösten 2005 ville bevara Sandhamn i militärt bruk, föreslog han på ett stadsfullmäktigemöte att man istället för på Sandhanmn kunde bygga utanför stadens gränser och att "hyvä sellainen kohta, missä voitaisiin aloittaa, mielestäni on Sipoon suunta, jossa Helsinki - huom. Helsinki - omistaa jo noin 800 ha suhteellisen valmista rakennusmaata". (Se "Småhusområde invid metron. Den 11 februari 2007".) Samanlagt torde Helsingfors äga cirka 1700 hektar mark uttspritt över Sibbo. Jag vore mycket intresserad av att veta vilka 800 hektar av dessa som Rautava betraktar som "relativt färdrig byggnadsmark" och hur han kommit fram till just talet 800. Talet 800 råkar för övrigt motsvara den mark som Helsingfors äger innan för det område som utredningsman Pekka Myllyniemi föreslog att skulle anslutas till Helsingfors.

Lax och Europaparlamentet. Den 7 april 2008

Borgåbladet har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sibbo fick hopp om fortsatt självständighet". De hoppingivande signalerna kommer från finansministeriet, men jag kan inte låta bli att undra vad Helsingfors hade tyckt om att Sibbo tvingats till samarbete och valt att samarbeta med Borgå. Att sammanslagning av de samarbetande kommunerna är nästa steg i kommunreformen förefaller vara PARAS-reformen dolda agenda. Dessutom torde det vara oklokt av finansministeriet att inte försöka nå samförstånd när det gäller Sibbo. Trots att fallet Sibbo föranlett stor kontrovers och hårt motsånd, torde inkorporeringen ha förutsatt ett visst tyst medgivande, som man inte har råd att äventyra.

En Sfp-politiker som inte torde vara bunden vid några uttalade eller outtalade överenskommelser är europaparelamentariker Henrik Lax, speciellt eftera att han idag meddelat att han inte kandiderar i Europaparlamentsvalet. Jag hade räknat med att Lax skulle ställa upp i valet, speciellt efter att han gjort sig ett namn i presidentvalet 2006. (Se min text "Vad är meningen med presidentkandidaten?".) Det var på Sfp:s partistyrelsemöte den 18 januari som Lax rådde sibboborna att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott. (Se "Petitionsutskottet. Den 19 januari 2008".) I en artikel med rubriken "Poljettujen kansalaisten oljenkorsi" i tidningen Kaleva den 23 februari utvecklade han sedan vidare sin syn på möjligheterna för Sibbo att söka upprättelse via Europaparlamentet. (Se "Grundlagsutskottets ståndpunkt. Den 27 februari 2008" och "Halmstrån. Den 8 mars 2008".) Själv sitter Lax trots allt kvar i Europaparlamentet ett tag till, eftersom Europaparlamentsvalet är först nästa år.

Kampen fortsätter. Den 6 april 2008

Senaste vecka (den 27 mars) publicerade Sipoon sanomat en artikel med rubriken "'Me voitamme tämän taistelun'". Artikeln handlar om en förevisning av Hanna Myllys dokument "Sipoon puolesta", men om mycket mera än så. Jag återger här valda bitar ur texten:

Sipoolaiset eivät ole vielä lannistuneet, vaikka Korkein hallinto-oikeus päätti hylätä heidän valituksensa. Taistelu jatkuu, eivätkä sipoolaiset hellitä tippaakaan.
- On surullista huomata kuinka vähän muut suomalaiset tietävät asian todellisen laidan. Kaikki on median varassa, mutta paljon tärkeitä asioita on jäänyt pimentoon, Mika Natunen miettii.
...

Hannele Saaristo, Mika Natunen ja Hannele Räsänen muistuttavat, että sipoolaisille ei ole perusteltu syntynyttä päätöstä.
Jälkipyykki jäi kokonaan pesemättä ja sipoolaiset odottavat edelleen vastauksia.
Päätös tuli heidän mielestä poliittisin perustein, josta rehellisyys oli kaukana.

Nationalpark. Den 5 april 2008

I dagens Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Kansanedustajat kiirehtivät Sipoonkorven kansallispuistoa". I samband med notisen har tidningen publicerat kartbilden ovan. (Jämför med kartorna i inlägget "Leder för ödemarksvandring. Den 20 november 2007".) Enligt det aktuella lagförslaget innefattar nationalparken enast 2 700 hektar, eller bara drygt hälften av området som markerats på kartan ovan, men i förslaget ingår den mark som Helsingfors äger norr om Borgå motorväg inom det område som enligt statsrådets beslut skall inkorporeras med Helsingfors. (Se förslaget nedan.) Det är denna mark som statsminister Matti Vanhanen betecknade som "färdig tomtmark" och som utgör den centrala utgångspunkten för utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Jag välkomnar lagförslaget till nationalpark, men kan inte låta bli att förundra mig över att Rakel Hiltunen undertecknat förslaget. I fredagens diskussion i riksdagen om lagförslaget sade Hiltunen bl.a. att "minä uskallan tulkita, että Helsingin kaupungin valtuusto on ajatuksissaan sitoutunut edistämään tätä hanketta."

Fullmäktigeorförande Hiltunen har först pressat regeringen att ansluta området till Helsingfors för att sedan föreslå att området ansluts till en nantionalpark.

Av kartan nedan framgår att det aktuella lagförslaget till nationalpark motsvarar det initiativ som Finlands naturskyddsförbund tog i mars 2006. (Se pressmeddelandet "Sipoonkorpi kansallispuistoksi" och mitt blogginlägg "Spörsmål om Sibbo storskog. Den 6 september 2007".) Den 21 januari 2006 hade naturskyddsförbundet gått ut med pressmeddelandet "Luonnonsuojelijat: Näpit irti Sipoonkorvesta!" , där det heter att "Helsingin valloitussuunnitelmat idässä saavat tuomion Luonnonsuojeluliiton Uudenmaan piiriltä sekä sen Helsingin, Sipoon ja Vantaan paikallisyhdistyksiltä."

Fientligt anbud. Den 4 april 2008


Yle (Mellannyland) har idag publicerat en notis med rubriken "Sibbo storskog får draghjälp i Riksdagen". I notisen heter det att "Sibbo Storskog består av ett 4800 hektar stort skogsområde." Ställer sig Helsingfors bakom den definitionen, ser det relativt ljust ut för Storskogen, samtidigt som definitionen ger ytterligare anledning att ifrågasätta motiveringarna till inkorporeringen. (Se karta.) Lika väl är hoten påhängande. Jag citerar här ur talet som Jacob Söderman höll i riksdagen idag:

Delar av området har skyddats enligt naturskyddslagen. Trots det kommer områdets särart att vara ytterst hotad i en nära framtid, då Helsingfors stad och Sibbo kommun påbörjar en massiv byggnadsverksamhet i områdes närhet och tyvärr delvis inom detsamma. Därför vore det av största betydelse att med lag upprätta en nationalpark för Sibbo storskog i syfte att bevara detta rara område. I europeiskt perspektiv är det ett femstjärnigt rekreationsområde för naturvänner, ja, för stressade stadsbor.

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Vänner?" . Liljeström kommenerar här svenska Yles nyhet enligt vilken "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." (Se "Vårt kommunala system. Den 3 april 2008".) Enligt min bedömning är inkluderingen av Sibbo bara en felaktig formulering, eller så bygger den på missförstånd. Den 11 februari betraktade kommunminister Mari Kiviniemi själv Sibbofrågan som slutbehandlad. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ministerit ajavat sittenkin selvitystä pääkaupunkiseudun yhdistämisestä". Tidningen skriver att enligt Kiviniemi har klimatet blivit mera motagligt för en folkomröstning. Det kan ha betydelse, då man inte kan ordna folkomröstning om en folkomröstning. Syftet med den aktuella folkomröstningen skulle vara att förbigå de folkvalda och få invånarnas direkta mandat för en kontroversiell utredning. För att kunna få till stånd en folkomröstning är Helsingforsministrarna beredda att ändra lagen. Jag skulle kalla det missbruk av ställning, då man för Helsingfors specifika intresses skull försöker ändra de demokratiska spelreglerna. Ändå har Jan Vapaavuori mage att låta förstå att man försöker följa "vårt kommunala system".

Enligt rådande kommunindelningslag kan en sammanslagning förverkligas fastän fullmäktige i en berörd kommun motsätter sig sammanslagniong, så vida majoriteten i en folkomröstning i den aktuella kommunen röstar för en sammanslagning. Det är i sista hand invånarna som här har makten att bestämma, liksom den lokala självbestämmanderätten i sista hand tillkommer invånarna. Lika väl är det främst de kommunalt anställda och kommunalpolitikerna som berörs av en sammanslagning. Det är främst de kommunala tjänstemännen och lokalpolitikerna som är och bör vara lokalpatrioter. Det Helsingforspolitikerna nu planerar kan jämföras med ett fientligt anbud i affärsvärlden. Jag är själv kommunalt anställd i den "magnifika metropolen", men det är nog Vanda stad och inte metropolen som betalar min lön. Och det är traditionerna från Helsinge - inte Helsingfors - som min arbetsgivare och arbetsplats förvaltar. Att jag är Sibbopatriot beror på liknande vis delvis på att mina båda föräldrar varit kommunala tjänstemän i Sibbo. Att jag numera är invånare i Helsingfors har här mindre betydelse.


En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle främst gynna de högst uppsatta tjänstemännen och lokalpolitikerna i Helsingfors. Jussi Pajunen räknar nog med att förbli överbormästare liksom ett stadsfullmäktige i Storhelsingfors huvudsakligen skulle bestå av nuvarande Helsingforsbor. Samtidigt skulle en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen göra annekteringen av sydvästra Sibbo onödig, emedan det främsta motivet till inkorporeringen var konkurransen mellan Esbo och Helsingfors.

Vårt kommunala system. Den 3 april 2008

Helsingin Sanomat har på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Pääkaupunkiseudun kuntaliitos myötätuulessa". Tidningen skriver i en notis på Internet att lagen, enligt kommunminister Mari Kiviniemi, hinner ändras före kommunalvalet i höst så att en rådgivande folkomröstning i samband med valet är möjlig. I en notis med rubriken "Folkomröstning i Hfrsregionen kan bli av" skriver Yle att "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." Månne det ändå inte bara är folkomröstningen som skulle gälla även Sibbo, eftersom en del av Sibbo enligt statsrådets beslut skall sammanslås med Helsingfors? I en annan notis med rubriken "Eventuell kommunfusion ska diskuteras" skriver Yle (Mellannyland) om Kiviniemis och Vapaavuoris initiativ att "I samband med höstens kommunalval borde fullmäktigeordföranden från huvudstadsregionens städer träffas vid ett morgonkaffe för att diskutera en sammanslagning av kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla." Yle har även bublicerat en notis med rubriken "Heinäluoma: Kuntaliitosta harkittava pääkaupunkiseudulla".

Hufvudstadsbladet har publicerat en text med rubriken "Kiviniemi vill utreda Storhelsingfors". I artikeln citeras Kiviniemi, som säger att "Jag har svårt att förstå att städerna inte ens skulle vilja göra en utredning." Kommunministern förstår nog mycket väl oviljan. Finansministeriet eller regeringen kunde i princip egenmäktigt bestämma att det görs en utredning, men det vågar man inte göra, eftersom en utredning vore ett stort steg mot en sammanslagning. Därför vill Helsingforsministrarna ha invånarnas direkta mandat. Jan Vapaavuori bekräftar:

Förstås kan regeringen besluta om en utredning för de fyra städerna.

– Men det skulle inte se snyggt ut och inte passa i vårt kommunala system. Vi vill fortsätta att tala om frivilliga lösningar, säger Vapaavuori.

Hoppsan. Hur var det med Sibboutredningen? Hur passade den tvångsutredningen in i "vårt kommunala system"?

Fallet Vanhanen. Den 2 april 2008


I utländska medier har man igår och idag dragit paralleller mellan fallet Kanerva och fallet Vanhanen. Jag behöver knappast upprepa likheterna mellan de två fallen. Kanervas fall har tolkats som ett tecken på mediernas ökade bevakning av politiken. Själv ser jag spektaklet snarare som ett tecken på underhållningens ökade betydelse inom nyhetsförmedlingen. Bevakningen av SMS-Ikes privatliv har föga med politisk journalistik att skaffa. Å andra sidan kan det vara relevant information att utrikesministern saknar omdöme eller karaktär och håller sig med farliga förbindelser. Till liknande slutsatser kom Helsingfors tingsrätt i rättsfallet Vanhanen. Att mediernas bevakning av politiken inte alltid fungerar visar fallet Sibbo. Fallet Sibbo har kanske varit allt för komplicerat att gestalta, men jag tycker mig bakom mediernas försiktighet även se en ovilja att ifrågasätta en rådande koncensus. Försöket att uppnå samförstånd misslyckades i Sibbo-frågan, men centrala maktutövare inklusive Helsingin Sanomats ledarskribenter höll sig till den överenskomna linjen.

I dagens nummer av Borgåbladet omnämns Joukko Tikkanen som en "kändis" med anledning av "trillern" Sipoon ryöstö. (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I sin bok växlar Tikkanen fakta och fiktion på ett problematiskt sätt. Jag undrar om inte Tikkanen kunde stämmas för ärekränkning med anledning att läsarna omöjligen alltid kan veta var gränsen mellan saga och sanning går. I likhet med Susan Ruusunen (Kuronen) torde Tikkanen även förmedla information som han fått i förtroende. Helt klart torde det dock vara att Tikkanens förklaring av Vanhanens stöd för en inkorporering är ren fiktion. I Sipoon ryöstö blir statsministern förförd av en kvinna, som visar sig vara en lockfågel. Smygfilmade erotiska scener används för att utpressa statsministern att stöda en inkorporering. Fallet Kanerva visar att Tikkanens förklaring inte är helt orealistisk. Så väl statministerns som den förre utrikesministerns textmeddelanden kunde ha använts i utpressningssyfte.

Min egen förklaring till Vanhanens och förre kommunministern Hannes Manninens motiv i fallet Sibbo är inte alls lika mediesexig som statsministerns privatliv. Men även min förklaring handlar om en kvinna som mera eller mindre utpressade Manninen och Vanhanen att stöda Helsingfors krav.

Tio små ministrar... Den 1 april 2008


Det är med en viss skadeglädje som jag den senaste tiden via medierna bedrivit tirkistely i vissa ministrars privatliv. Sms-Ike var en av de åtta ministrar som den 28 juni röstade för Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Speciellt skadeglad är jag ändå med tanke på att Ilkka Kanerva är en av ministrarna i regeringen Vanhanen II, vars ordförande inte har kunnat motstå påtryckningarna från Helsingfors och själv har sms-meddelanden i garderoben. Övriga ministrar som röstade för en inkorporering är Jyrki Katainen (saml), Liisa Hyssälä (c), Suvi Lindén (saml), Anu Vehviläinen (c), Paula Risikko (saml) och Tarja Cronberg (grön). Ministrarna Mari Kiviniemi och Jan Vapaavuori jävade sig formellt i Sibbofrågan, men de fick sina ministerportföljer för att garantera att den förre kommun- och bostadsministern Hannes Manninens löften till Helsingfors uppfylls.

Google+ Followers