Simsalö. Den 31 juli 2009



Igår kväll var jag på gitarr- eller jazzkonsert på Simsalö. Konserten var på fiskarfamiljen Lindströms gårdsplan, men jag passade på att ta en sväng via skolan, där jag har bott och gått i skola i min barndom. (Bilden ovan.) Mina vänner och vänners vänner kan på facebook se några bilder som jag tgit. Själv tog jag mig till Simsalö tillsamman med far och son med egen (pappas) båt, men största delen av publiken kom till ön med båttrasport från Storören. Arrangörerna har här på ett humoristiskt sätt använt sig av gränskartan med utredningsman Pekka Myllyniemis förslag för att markera Storören.




Personligen reagerade jag inte så starkt på Myllyniemis gränsförslag. Den arma utredningsmannen försökte bara göra sitt jobb och föreslå det område som högt uppsatta politiker redan kommit överens om. Det var istället Helsingfors stads gränsförslag som fick mig att reagera. Mycket berodde min starka reaktion på att Helsingfors föreslog att även Simsalö skulle anslutas till staden.


Arkiverat: Osmo Soininvaara. Den 30 juni 2009


nyckelord: Soininvaara

Osmo Soininvaaras roll i fallet Sibbo är knepigt att bedöma, eftersom han utövat stort inflytande genom andra representanter för De gröna och speciellt via Otto Lehtipuu. Av indirekt betydelse är det att Soininvaara år 2005 starkt förespråkade bostadsbebyggelse på Sandhamn. I detta skede argumenterade Soininvaara visserligen mot en exploatering av Östersundom. Ett år senare var det förslagna området på 5 000 hektar egentligen för litet för Soininvaara, som hade önskat att Helsingfors inkorporerat ett område som motsvarat "Ilaskivis förslag" och som inkluderat en betydligt större del av Sibbo storskog. Soininvaara var inte alls tillfredsställd med kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag på knappt 3 000 hektar stort område. Att Helsingfors markegendom i sydvästra Sibbo huvudsakligen råkar befinna sig innanför detta område har ur Soininvaaras perspektiv ingen större betydelse. Soininvaara föreställde sig istället att bebyggelsen skulle koncentreras längs en metrolinje från östra Helsingfors ända fram till Söderkulla. Frågan är om det inte i hög grad var Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni 2006 helt oförberett lade fram ett förslag på ett 5 000 hektar stort område. I de hektiska förhandlingarna i juni 2006 gick Soinvaara och De gröna inte med på en framställning gällande ett mindre område, speciellt som kommunminister Hannes Manninen redan hade lovat stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område ...

För att bedöma Soininvaaras betydelse är det även av stor betydelse att notera att han var medlem i strukturgruppen som förhandlade om kommunreformen.

Arkiverat: Rakel Hiltunen. Den 29 juli 2009


nyckelord: Hiltunen


År 2006 råkade Rakel Hiltunen befinna sig i rätt position vid rätt tidpunkt. Eller snarare satt hon samtidigt på två stolar, vilket möjliggjorde en koppling mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. När det begav sig var Hiltunen ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors. Samtidigt var hon medlem i Hannes Manninens strukturgrupp som förhandlade om KSSR. Denna position torde Hiltunen ha fått i egenskap av medlem och viceordförande för Kommunförbundets styrelse. Då det begav sig i slutet av juni 2006 var det främst de stora regeringspartierna Centern och SDP representerade av Manninen respektive Hiltunen som förhandlade om KSSR. Pressen på förhandlarna att uppnå enighet var oerhört stor. Fastän Hiltunen formellt hade socialdemokraternas mandat så bevakade hon samtidigt även Helsingfors intressen i dessa förhandlingar. SDP fick kompromissa, men Manninen gav efter för Helsingfors krav. Formellt löstes dock Sibbofrågan som en separat fråga.


Arkiverat: Jan Vapaavuori. Den 28 juli 2009


nyckelord: Vapaavuori

Liksom Jussi Pajunen har Jan Vapaavuori synts och väckt känslor i samband med fallet Sibo. Då Helsingfors lade fram sitt initiativ var Vapaavuori stadsfullmäktigeordförande och ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Där statsrådet tog sitt beslut i Sibbofrågan var Vapaavuori minister. Även om Vapaavuori jävade sig eller åtminstone inte deltog i statsrådets beslut, drev han frågan hårt inom regeringen. Sättet på vilket Vapaavuori "jävade" sig för att efter beslutet gå ut i medierna och applådera och kommentera beslutet är makalöst. Vapaavuoris viktigaste roll torde dock ha varit att så väl under regeringsförhandlingarna som efter ha pressat Matti Vanhanen att driva igenom Sibbobeslutet "enligt överenskommelse".

Att Vapaavuori själv tillsammans med Mari Kiviniemi efterträdde Hannes Manninen som minister är spektakulärt. Mindre kontroversiellt blir det hela inte av Vapaavuoris långa brottsregister, som många upplevde att stämde överens med de utpressningsmetoder som Vapaavuori utövat. Tillsammans med Risto Rautava lobbade Vapaavuori för en annektering av sydvästra Sibbo för att bevara Sandhamn i militärt bruk, vilket inte heller är en obetydlig faktor i sammanhanget. Personligen är jag dock mest imponerad över den judaskyss som Vapaavuori gav Rakel Hiltunen i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.



Arkiverat: Jussi Pajunen. Den 27 juli 2009


nyckelord: Pajunen


Jussi Pajunen har varit en synlig gallionsfigur i fallet Sibbo, men hans roll har knappast varit central. Pajunen har i egenskap av stadsdirektör ansvaret för Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen i juni 2006, men det mesta som Pajunen gjort i detta sammanhang är rena fiaskot. Pajunens fumliga agerande har närmast satt käppar i hjulen för inkorporeringen. Tillsammans med Jan Vapaavuori "sonderade" Pajunen våren 2006 Sibbos beredskap att formellt frivilligt avstå ett 3 000 hektar stort område, men förhandlingarna ledde inte till några resultat. Däremot avslöjade Helsingin Sanomat i september 2006 att Pajunen och Vapaavuori i själva verket utövade utpressning mot Sibbo, vilket de i offentligheten inte dementerat.


Det var Pajunen som ansvarade för Helsingfors skrattretande bristfälliga framställning till ändring i kommunindelningen. Inte blev det hela bättre av att Pajunen inte kunde skylla på tidsbrist, vilket i verkligheten torde förklara de fatala bristerna. Pajunens försök att på eget bevåg komplettera framställningen med ett antal dokument har visserligen inte uppmärksammats i medierna, men var även det en miss. Ännu värre blev det när Helsingfors på Pajunens initiativ skulle ta om beslutet om stadens förslag. Det är i högsta grad Pajunen som bär skulden till att samma opublicerade utredning kopierades i så väl kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen.


Det är även Pajunen som ansvarar för stadens högst amatörmässiga specialsidor om inkorporeringen, där stadsdirektörens pressmeddelande fanns översatt till svenska minuterna efter att HFD hade offentliggjort sitt avgörande i fallet Sibbo. Att Helsingfors på stadens hemsida fortfarande länkar till dessa sidor tyder på att Pajunen trots allt åtnjuter en viss respekt. Ingen vågar tillrättavisa överborgmästaren och upplysa honom om att kejsaren inte har några kläder.



Arkiverat: Utpressning. den 26 juli 2009



nyckelord: utpressning


Det torde i ett relativt tidigt skede våren 2006 ha stått klart att Helsingfors krav på att få inkorporera delar av Sibbo formellt skulle uppfyllas inom ramen för gällande kommunindelningslag och inte formellt som en del av kommunreformen. Problemet var dels att det var högst tvivelaktigt om den aktuella tvångsanslutning vore laglig, dels att Hannes Manninen och Centern absolut inte ville att inkorporeringen av fallet Sibbo skulle bli ett prejudikat. Därför gällde det att få Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen.

I september 2006 avslöjade Helsingin Sanomat att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori tagit till rena utpressningsmetoder i de inofficiella förhandlingarna med Sibbos ledning våren 2006. (Se "Helsingin johto yritti kiristää Sipoota rajansiirtoo".) Däremot har inga medier uppmärksammat att det först och främst var Matti Vanhanen och Hannes Manninen som genom rena bedrägeriet försökte pressa beslutsfattarna i Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område. Vanhanen hävdade felaktigt samma dag som Helsingfors beslöt om sin framställning att Centern stöder initiativet, då det i själva verket bara var Manninen och Vanhanen tillsammans med Centern i Helsingfors som stödde initiativet. Manninen informerade några dagar tidigare Sfp om att han stöder en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Senare har det framkommit att en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område aldrig var ett reellt alternativ. Då utpressningstaktiken misslyckades och hotet måste förverkligas hade Helsingfors inte ens tillhanda en lämplig karta på vilken man med linjal kunde ha ritat ut hela förslaget. Helsingfors framställning från den 21 juni 2006 är så fatalt bristfälligt att det bör stå klart att förslaget plockats fram i en oerhörd brådska. På Helsingfors stadskontor hade man inte planerat lägga fram ett dylikt förslag. Talet om ett 5 000 hektar stort område var bara ett hot som Centerministrarna påstod sig stöda för att pressa beslutsfattarna i Sibbo att i panik gå med på att avstå från ett mindre område.

Arkiverat: Hannes Manninen. Den 25 juli 2009


nyckelord: Manninen

Att förre kommunministern Hannes Manninen (c) är ansvarig för inkorporeringen av sydvästra Sibbo är allmänt känt. Manninens motiv är däremot en desto bättre dold hemlighet. Att kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen inte avslöjats kan kanske delvis förklaras av Manninen satt på två taburetter. Förutom region- och kommunminister var Manninen även bostadsminister. I offentligheten talade Manninen främst om bostadsbehovet och möjligheterna att bo i egnahemshus innanför Helsingfors gränser. Att en bostadsminister utnyttjar kommunministerns portfölj för att förverkliga bostadspolitiska målsättningar är i sig tvivelaktigt, men kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo är betydligt känsligare. Manninens huvudmotiv till att genomdriva inkorporeringen var minsann inte bostadspolitiska, utan det handlade om att rädda kommun- och servicestrukturreformen.

Om allt hade lyckats enligt planerna, skulle inkorporeringen kanske inte ha gett upphov till så mycket kontrovers. Kommunfullmäktige i Sibbo skulle formellt frivilligt ha gått med på att avstå ett 3 000 hektar stort område (inklusive Granö). Inrikesministeriet kunde ha avgjort Sibbofrågan, utan att ärendet kommit till statsrådets bord. Beslutet hade inte gett upphov till något prejudikat i tolkningen av 5 § i kommunindelningslagen. Som ersättning hade Helsingfors överlåtit (sålt) marken som staden pantat på i Nickby (och Pigby). Dess värre misslyckades försöket att pressa Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Hannes Manninen fick inte fortsatt förtroende som minister i regeringen Vanhanen II, men i övrigt har han gått fri trots myglet i fallet Sibbo.

Arkiverat: kommunreformen. Den 24 juli 2009

nyckelord: kommunreformen


Redan namnet kommun- och servicestrukturreformen (KSSR) avspeglar en oenighet som rådde inom regeringen Vanhanen 1. Hannes Manninen och Centern ville reformera servicestrukturen och bevara kommunstrukturen, medan socialdemokraterna ville reformera kommunstrukturen och bevara servicestrukturerna. Inte minst med tanke på att Finland skulle fungera som EU-ordförandeland andra halvan av år 2006 var ministrarna i nyckelposition piskade att uppnå enighet för att undvika en regeringskris. Annekteringen av sydvästra Sibbo och en omtolkning av kommunindelningslagen var det pris som Manninen och Centern måste betala för att kunna genomdriva reformen utan desto större följder för kommunstrukturen. Priset var för Manninen och Centern på sätt och vis lågt, eftersom man gjorde Sibbo och Helsingfors till undantag. Det största priset torde i själva verket betalas av högsta förvaltningsdomstolen, som var pressat att ta ett beslut som skada domstolens trovärdighet.


Kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen torde vara uppenbar för dem som följt med denna blogg, även om det tog ett tag innan sammanhangen klarnade för mig själv. När Sibbofrågan diskuterades under första halvåret 2006 var det en självklarhet att frågan anknöts till KSSR. Efter Helsingfors initiativ i juni, som i själva verket togs på initiativ av vissa ministrar, lyckades man framställa Sibbofrågan som en helt separat fråga, trots att de centrala förhandlarna var de samma och förhandlingsresultaten uppnåddes samtidigt. Att medierna inte påtalat kopplingen är i sig högst anmärkningsvärt. Fallet Sibbo berättar en hel del om politiken, rättsväsendet och journalistiken i Finland.


Kommun/servicestruktur. Den 23 juli 2009


Igår besökte jag Sibbo kommuns webbsidor. Det var länge sedan senast. Kommunens nya hemsida med den nya grafiska profilen manifesterar ett Sibbo där jag inte känner mig hemma. Politiska krafter utnyttjade redan sommaren 2006 det yttre hotet mot kommunen som ett medel att ändra Sibbos linje och identitet. Även efter att inkorporeringen förverkligats utyttjas det yttre hotet för lokalpolitiska syften. Detta är möjligt på grund av att motiveringarna till inkorporeringen formulerades på ett sådant sätt att den gamla linjen kunde tolkas som skyldig till ändringen i kommunindelningen. Det yttre hotet existerar de facto även på grund av att Sibbo som en följd av inkorporeringen inte uppfyller KSSR-ramlagens krav på befolkningsunderlag.


Sedan jag senast besökte kommunens hemsidor har temat Helsingfors-Sibbo tagits bort från sidan med nyheter (aktuellt). Däremot finns temat Kommun/servicestruktur fortfarande kvar. Kommunreformen är på flera sett nära relaterad till fallet Sibbo. Dels hade statsmakten aldrig gått med på inkorporeringen om det inte var för kommunreformens skull, dels hade motsåndet mot inkorporeringen kanske inte varit lika stort om det inte varit för ramlagens krav på ett invånarunderlag på 20 0000 invånare för bashälsovården. Någon anknytning till inkorporeringen finns dock inte under rubriken "Kommun/servicestruktur" på Sibbos webbplats. Texten lyder i sin helhet enligt följande:



Kommunfullmäktige behandlade PARAS-frågorna på sitt möte 27.8.2007. Sibbo kommuns svar till statsrådet.
I februari-mars 2008 förhandlade Sibbo kommun med representanter frånfinansministeriet, då ramlagen förutsätter att befolkningssiffran skall uppgå till åtminstone ungefär 20 000 för hälsovårdstjänsternas del. Lag om en kommun- och servicestrukturreform
Finansministeriets kommunrespons åt Sibbo kommun 27.6.2008: ...Även om kommunen för tillfället inte uppfyller kravet på ca 20 000 invånare, har ledningsgruppen för KSSR (kommun- och servicestruktrurreformen) ansett att kommunens tillväxtstrategi kan vara betydelsefull för ärendet, ifall planerna har realiserats som beslut innan en redogörelse ges åt riksdagen... http://www.vm.fi/vm/sv/04_publikationer_och_dokument/03_ovriga_dokument/20080813Statsr/responssve.pdf.



Citatet ovan har jag inte noterat förut. Det stämmer inte alls överens med de motiveringar att stryka Sibbo kommun från finansministeriets jumbolista som jag presenterat på denna blogg. I inlägget "Exitkriterier. Den 27 maj 2008" noterade jag finansministeriets prememoria med alternativa motiveringar till varför Sibbo anses uppfylla ramlagens krav. Jag noterade här även att Timo Reina i Sipoon Sanomat medgett att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet att stryka Sibbo från den så kallade Jumbolistan med kommuner som inte uppfyller ramlagens krav. Däremot har jag inte tidigare noterat finansministeriets ovannämnda respons från den 27 juni 2008. Det ovan återgivna citatet ingår i själva verket inte i finansministeriets respons, som man länkat till på Sibbos webbplats. Man får förnmoda att citatet är ur "Kommun- och samarbetsområdsspecifik respons åt kommuner som lämnat in sina tilläggsutredningar", som torde ha ingått som bilaga i finansministeriets respons till Sibbo kommun. Denna bilaga skull jag gärna se. Vem har skrivit eller undertecknat bilagan? Vilka andra motiveringar ges i bilagan? Hur har man valt att lyfta fram det aktuella citatet ur bilagan?




Radio Vega / Västnyland i morgon:

>>Yle Västnyland frågar Tenalabor om de tror på att Raseborg kan skapa en metropol tillsammans med Åbo.<<


Byggnadernas placering. Den 22 juli 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en notis med rubriken "Helsingin kiinteistövirasto kartoittaa Karhusaarta". Helsingfors stad publicerade igår en nyhet med rubriken "21.07.09 Karhusaaren kartoitus jatkuu ". Fastighetskontoret publicerade på måndagen en nyhet med rubriken "Karhusaarta kartoitetaan kesällä". Med hjälp av mätningar skall man bestämma byggnadernas placeringar. Jag återger här början av den sistnämnda nyhetstexten:


Helsingin kaupunki jatkaa kartoitustöitä Sipoon ja Vantaan liitosalueilla. Kesän aikana kiinteistöviraston mittausryhmä liikkuu pääasiassa Karhusaaressa, mutta tarpeen mukaan mittauksia tehdään muuallakin. Mittausten avulla tarkennetaan kiinteistörajojen ja rakennusten sijaintia kartalla.
Liitosalueista on valmistunut uusi kantakartta, jota käytetään suunnittelun ja kaavoituksen apuna. Koska kantakartta tehtiin ilmakuvien perusteella, rakennukset saatiin kuvattua vain kattoja myöten. Siksi räystään ja seinän välinen erotus on imtattava erikseen.


Helsingfors har igen flyttat en skolbarack vid Zachrisbackens skolcentrum. (Jfr "En annan byggde sitt hus på lösan sand. Den 12 juli 2009".)


Dela. Den 21 juli 2009



Mitt bloggande om fallet Sibbo har långt handlat om att om att pröva medborgarjournalistikens och de internetbaserade mediernas möjligheter. Tröskeln för att få uppmärksamhet på svenska i Finland är inte hög, vilket har varit till min fördel. I övrigt har jag haft många odds emot mig. Tjänsten Yahoo! 360 var tänkt att fungera som ett socialt medium, men det gjorde den inte, åtminstone inte för mig. Det är egentligen anmärkningsvärt att man hittade min blogg så pass snabbt som man gjorde. När jag började skriva blogg om fallet Sibbo saknade jag de sociala nätverken. Mitt bloggande har mycket handlat om att skapa nätverk och återupprätta nätverk, som jag förlorat. Ändå har mitt skrivande mestadels varit en monolog.

En blogg eller en bloggtjänst är till skillnad från Facebook inte nödvändigtvis ett socialt medium. Mikrobloggar modell Twitter är någonstans mitt emellan en bloggtjänst och ett socialt medium. När det begav sig år 2006 missade jag att utnyttja mig av de (rätta) sociala medierna. Tjänsten Yahoo! 360 var definitivt ett felaktigt val. På tre år har å andra sidan de sociala medierna utvecklats. Det är länge sedan folk sökte upp intressanta hemsidor via länklistor på Internetportaler. Sökmaskinerna har för länge sedan gjort portalerna överflödiga, men det räcker inte heller längre att synnas på Google.

Idag är det mycket lättare att dela med mig av innehållet på min blogg än för tre år sedan. Flera torde sporadiskt kolla in mina inlägg via "anteckningar" på Facebook utan att besöka min blogg på Blogger/ Blogspot. Andra hittar mina inlägg via puffar och länkar på Twitter. Synd bara att jag inte längre har så mycket nytt att komma med och att slaget - enligt de flestas bedömning - redan är avgjort. Hur man i framtiden kommer att skriva historien, hur man tolkar bakgrunden till annekteringen är dock ännu inte avgjort. Hur det gör för Östersundom, Sibbo och Sibbo storskog är lika så öppet. Jag fortsätter därför en tid till att dokumentera. Och jag hoppas att folk även delar eller tipsar om min dokumentering. Nu är det hela mycket enklare än för tre år sedan. I går lade jag även till möjligheten att bokmärka och dela via tjänsten AddThis. Vill man dela ett speciellt inlägg kan det löna sig att först klicka på rubriken till inlägget. Då delas adressen/länken (och via t.ex. Facebook även innehållet) just till det specifika inlägget.


Kiviset. Den 20 juli 2009




Helsingfors fastighetskontor ger två gånger i året ut en tidskrift med namnet Kiviset. Årets första nummer, Kiviset - Helsingin kaupungin kiintöistöviraston sidosryhmälehti 1 2009 utkom redan i mars, men eftersom det i tidningen ingår hela sju sidor om inkorporeringsområdet, är numret värd en presentation. Artiklarna om inkorporeringsområdet harv rubrikerna "Liitosalueen maahankinnoilla helpotetaan kaavoitusta" och "Tuhansien nurkkien urakka". Dessutom ingår en kortare text med rubriken "Uudet helsinkiläiset haluavat äänensä kuuluviin". Jag återger här inledningen på den förstnämnda artikeln:


Suunnitelman mukaan liitosalueella on 25–30 vuoden päästä 30 000 asukasta ja 10 000 työpaikkaa. Raja-alueet kaavoitetaan yhteistyössä naapurikuntien kanssa, joten kokonaisuudessaan seudun asukasmäärävoi olla korkeampikin.Visioissa välkkyy kaupunkipientalovaltainen alue, jonka rakentamisessa huomioitaisiin energiatehokkuus. Alueen suunnitteluun liittyy monia kiperiäkysymyksiä.
Esimerkiksi vapaita ranta-alueita on hyvin vähän, ja noin puolet rantaviivasta on Naturan piirissä. Myösrakentamisesta saattaa tulla tavanomaista tyyriimpää.


I den sistnämnda texten låter Kiviset invånarna Jaana och Herkko Lehdonvirta komma även med kritiska synpunkter. Jag citerar:


Kun alueliitosta alettiin puuhata, Helsinki näyttäytyi kasvottomana koneistona Sipoon kotoisten palveluiden rinnalla.
”Tuntui ihan uskomattomalta, että joku tulee ja päättää, että nyt te kuulutte Helsinkiin. Kävimme mielenosoituksessakin, toista kertaa elämässämme”, Jaana Lehdonvirta kertoo.


Hus försvann i Östersundom. Den 19 juli 2009



I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Perhe asuu talossa, jota ei virallisesti ollut olemassakaan". Jag återger början av artikeln:


Poliisi pani auton käyttökieltoon, tytär sai sakot rekisteröimättömällä autolla ajamisesta ja laajakaistakin suljettiin.

Helsingin kuntaliitosalueella Östersundomissa asuvan Markku Hyötyläisen epäilykset heräsivät, kun postilaatikkoon ei tipahdellut kaikkia laskuja.

"Autoverot olivat maksamatta. Selvisi, että verotoimistolla ei ole meidän osoitetta, vain pelkkä postinumero", hämmästelee Keskon huoltopäällikkönä työskentelevä Hyötyläinen.

Ongelmat alkoivat vuoden alusta kuntaliitoksen jälkeen.

"Pajunen ja Vapaavuori sanoivat, että homma hoituu, eikä meidän tarvitsisi tehdä mitään. Ennen kaikki toimi hyvin, eikä kukaan uhannut sakoilla ja linnalla. Silloin oltiin vielä sipoolaisia!" Hyötyläinen täräyttää.


Arkiverat: metro. Den 18 juli 2009



nyckelord: metro


Planerna på en metrolinje till Östersundom har varit en central faktor i inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I själva verket så torde visionerna av en metrolinje ända till Söderkulla ha varit en förutsättning för De grönas stöd av inkorporeringen. Sättet på vilket Helsingforspolitiker med mera eller mindre framgång försökt få en metrolinje till Östersundom inritad på general- och landskapsplanerna är spektakulär. Även då det gäler metroplanerna går initiativet tillbaka till Raimo Ilaskivis utredning, eller en konsultutredning i samband med Ilaskivis utredning från 1989. Konsultutredningens förslag på en en metrolinje från Bastö i Nordsjö till Sottungsby i Vanda har dock inte mycket gemensamt med förlaget på en metrolinje till Söderkulla. Det är intressant hur man i medierna lyckades ge en bild av att Sibbo i årtionden stått i vägen för metrolinjen, som till slut blev ett centralt politiskt och juridiskt argument för inkorporeringen. Nu när inkorporeringen är förverkligad medger man motvilligt även från Helsingfors sida att metrolinjen är ekonomiskt olönsam.


I torsdagens nummer av Sipoon Sanomat ingick en artikel med rubriken "Itä-Helsingistä pikaraitiotie Porvooseen".

Gammal landskapsutredning. Den 17 juli 2009


I mitt blogginlägg "Rekreationsområden. Den 8 juli 2009" skrev jag om en artikel i Helsingin Sanomat med rubriken "Östersundomiin virkistysalueita merenrannasta Sipoonkorpeen". I artikeln berättas om en landskapsutrening som på beställning av Helsingfors stadsplaneringskontor gjorts av konsultbyrån FCG Planeko. Helsingfors stad hade den 2 juli på sina finska webbsidor berättat om utredningen "Rannikon laaksoista metsäylängölle - Osayleiskaavatasoinen maisemaselvitys Östersundomin alueelta" och samtidigt gett länken till pdf-versionen av dokumentet. Jag återger här nyheten, som inte längre finns på stadens webbplats:


02.07.09 Östersundomin alueen selvitys huomioi vanhan maiseman rytmin


Kaupunkisuunnitteluvirasto on teettänyt selvityksen Östersundomin, Sipoosta Helsinkiin liitetyn alueen, nykyisestä maisemakuvasta ja -rakenteesta sekä virkistyskäytöstä.
Maisemaselvitystä on tarkoitus käyttää taustamateriaalina, kun Lounais-Sipoota kehitetään osaksi kaupunkiympäristöä.
Selvityksen pohjalta laaditaan suunnitelma viheralueesta ja virkistyskäytöstä liittyen alueen yleiskaavoitukseen.
Selvityksessä toivotaan maiseman ja luonnonympäristön piirteiden huomioonottamista kuten avaamalla vesialueita, yhtenäistämällä rantareittejä sekä korostamalla arvokkaiden vanhojen rakennusten ja maiseman rytmiä kaupunkirakenteessa. Vesialueiden avaaminen on maisemahistoriallisesti katsoen tärkeää, sillä rantaviiva on vielä sata vuotta sitten ulottunut Uuden Porvoontien paikkeille saakka ja kirkko sekä Östersundomin kartano ovat sijainneet meren rannassa.
Umpeenkasvun myötä Östersundomin kartanon asema maiseman hierarkkisena päätepisteenä on heikentynyt. Kuvan keskivaiheilla kartano pilkottaa kasvillisuuden lomasta.
Liitosalueen maiseman arvot perustuvat alueen pitkään kulttuurihistoriaan, viljelymaisemaan, pienipiirteiseen saaristoa muistuttavaan maisemarakenteeseen, meren läheisyyteen, jylhiin kallioselänteisiin sekä useisiin yksittäisiin hienoihin maisematiloihin.
Mahdollisuudet käyttää aluetta monipuoliseen virkistyskäyttöön on valtaisa. Jo nyt alueella harrastetaan paljon; pyöräilyä, ratsastusta lintujen tarkkailua, uintia ja
veneilyä, kalastusta, metsästystä sekä koirien koulutusta. Merkittäviä luontoalueitakin voidaan käyttää ulkoiluun, kun reitit suunnitellaan ja opastetaan kunnolla ja kulku ohjataan siten herkkiä luontokohteita kiertäen.
Sipoonkorvesta halutaan kehittää Nuuksion veroinen ulkoilu- ja retkeilyalue, mikä käytännössä tarkoittaa mm. reittien, opasteiden ja levähdyspaikkojen järjestämistä Sipoonkorven metsiin.
Rakentamisen myötä maisema muuttuu voimakkaasti ja maaseudusta tulee kaupunkia. Nykyisen perinteisen viljelymaiseman rakenne on alueen vahvuus ja sitä voidaan hyödyntää tulevassa kaupunkimaisemassa selänteiden ja laaksojen vaihtelua korostaen.
Kulttuurihistoriallisesti merkittävät rakennukset ja kohteet ovat myös alueen tärkeitä ominaispiirteitä, joiden ympärille uusi kaupunki rakentuu säilyttäen paikan henkeä ja maisemallista identiteettiä.


Helsingfors stadsplaneringskontor publicerade nyheten i en kortare version den 30 juni:


Helsingin kaupunkisuunnitteluviraston tiedote julkaisusta, 38/2009, 30.06.2009

Rannikon laaksoista metsäylängölle - Osayleiskaavatasoinen maisemaselvitys Östersundomin alueelta Kaupunkisuunnitteluviraston teettämässä selvityksessä on inventoitu Sipoosta Helsinkiin liitetyn alueen nykyistä maisemakuvaa ja -rakennetta sekä virkistyskäyttöä. FCG Planeko Oy:n laatimassa selvityksessä on inventoitu myös alueen tielinjaukset ja niiltä aukeavat tiemaisemat.
Liitosalueelta on selvitetty niitä maisematekijöitä, jotka vaikuttavat oleellisesti alueen suunnitteluun. Liitosalueen maiseman arvot perustuvat alueen pitkään kulttuurihistoriaan, viljelymaisemaan, pienipiirteiseen saaristoa muistuttavaan maisemarakenteeseen, meren läheisyyteen, jylhiin kallioselänteisiin sekä useisiin yksittäisiin hienoihin maisematiloihin.
Työssä tehdään ehdotuksia alueen maiseman ja luonnonympäristön piirteiden huomioon ottamisesta ja jalostamisesta osaksi tulevaa kaupunkiympäristöä. Maisemallisista lähtökohdista vesialueiden avaaminen, yhtenäiset rantareitit sekä arvokkaita vanhoja rakennuksia ja maiseman rytmiä korostava kaupunkirakenne on toivottava. Työ pohjautuu kartta- ja ilmakuvatarkasteluihin, maastoinventointeihin sekä aikaisempiin selvitykseen mm. alueen kulttuuriympäristöistä ja luonnosta.
Lisätietoa julkaisusta: maisema-arkkitehti Kaisa Yli-Jama, p. (09) 310 37056



Utredningen var i själva verket färdig redan i början av mars. Jag har på min blogg noterat landskapsutredningen i inläggen "Utredningar. Den 31 mars 2009" och "Stor-Helsinge. Den 4 april 2009". Det enda nya är layouten och att rapporten nu finns i nytryckt upplaga till försäljning för 8 €. Tyvärr pdf-versionen av den nya upplagen i praktiken oläsbar. Med vissa pdf-läsare paras sidorna, så att man istället för en hel karta ser två halva kartor per uppslag. Jag rekommenderar därför den gamla versionen "Osayleiskaavatasoinen maisemaselvitys Östersundomin alueelta", som ingick som bilaga till föredragningslistan för stadsplaneringsnämndens möte den 2 april.


Innanför gränserna. Den 16 juli 2009



I gårdagens nummer av tidningen Vartti (Itä-Helsinki m.fl. upplagor) ingår en artikel med rubriken "Helsinki ei hamua maata naapurikunnilta". Vartti skriver att Helsingfors markegendom utanför stadens gränser sakta minskar. Enligt artikeln har Helsingfors inte på över tio år köpt mark i grannkommunerna, men däremot avstått från stora landområden i Sibbo storskog och Ahlberga i Esbo. Tidningen noterar även att den största delen av stadens markegendom är natur- och reakreationsområden.

En intressant fråga i sammanhanget är varför Helsingfors stad köpt upp mark i andra kommuner. Ett flertal årtionden tillbaka i tiden torde staden faktiskt ha köpt mark med avsikten att expandera. I Helsingfors hoppades man ännu i början av 1970-talet på att kunna inkorporera Ahlberga. I Sibbo har Helsingfors dock köpt upp mark av andra skäl. Dels har staden köpt upp mark för rekreationsbruk, dels har man köpt mark i förhoppning att kunna göra markbyten med staten. Mark som lämpar sig för bostadsbebyggelse har Helsingfors närmast ägt i Nickby (och Pigby). Ändå gjorde Helsingfors krav på "sitt" landområde i sydvästra Sibbo. Att Helsingfors här ägde "nästan 1000 hektar färdig tomtmark" var åtminstone statsministers motivering för en inkorporering. I verkligheten äger Helsingfors föga lämplig tomtmark i inkorporeringsområdet. Helsingfors måste därför fortsätta att köpa mark i Östersundom, men området ligger ju numera innanför stadens gränser.

Arkiverat: Metropol. Den 15 juli 2009





nyckelord: metropol

Att Helsingfors gör anspråk på att vara en metropol är både komiskt och pinsamt. Bättre blir det hela inte av att ambitionen att vara en metropol bygger på ett missföstånd eller en begreppsförvirring. En stad med förstäder kallas på engelska metropolitan area (inte metropol area). Därav benämningen Helsinki metropolitan area för huvudstadsregionen (Helsingforts, Vanda, Esbo och Grankulla). Idén om att Helsingfors är en metropol torde dock speciellt ha slagit igenom som en följd av OECD:s "metropolöversikt" av Helsingfors från 2002 (Territorial Review of Helsinki). (Se "Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006".) Det intressanta är att man i OECD:s rapport ger en helt annan innebör av benämningen metropolområde än den förstnämnda. Den delvis medvetna förväxlingen av betydelser är inte helt oförarglig, då påståendet att Helsingfors är Finlands enda metropol gjordes till en officiellt juridiskt motivering för inkorporeringen av sydvästra Sibbo.

Ännu igår fungerade den gamla bloggen på Yahoo! 360. Yahoo meddelade då att "We are closing down now..." Nu meddelar man istället att "Yahoo! 360 closed on July 13" och Yahoo! 360 har faktiskt lagts ner. Det betyder att alla länkar på sin "Fallet Sibbo" inte längre fungerar och att det i mina äldre blogginlägg finns många döda länkar. Nerkörningen av tjänsten 360 fungerade inte alls problemfritt och vill man, så kan man se det hela som ett tecken på att det går riktigt dåligt för Yahoo! En möjlig positiv följd av nedläggningen av Yahoo! 360 är att Googles sökmotor kommer att ge mina överflyttade inlägg på Blogspot högre prioritet då de inte längre tolkas som kopierade texter.


Sakkunniga domare. Den 14 juli 2009



I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en insändarartikel av JP Roos, som är professor i socialpolitik. Jag citerar ur artikeln, som har rubriken "Finland behöver en författningsdomstol":


Riksdagens grundlagsutskott brukar höra sakkunniga, det vill säga professorer eller högt uppsatta jurister. Dessa utgör på så sätt en informell grundlagsdomstol och är ovilliga att förlora sina positioner som inofficiella domstolsmedlemmar. De sakkunniga kan väljas och vrakas: utskottet behöver inte alltid använda samma sakkunniga varför dessa måste vara relativt försiktiga i sina ställningstaganden för att kunna fortsätta. De som inte vill göra kompromisser kan lätt bli ogiltigförklarade. "Domarna" är alltså inte oberoende.



Roos är delvis ute i samma ärende som Kaarlo Tuori i sin artikel "Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan" i Helsingin Sanomat den 17 februari 2008. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".) När några partiordföranden så bestämmer kan lagen inklusive grundlagen köras över. De juridiska experterna står i ett beroendeförhållande till den politiska makten. Det kan tilläggas att även domare i högsta förvaltningsdomstolen regelbundet av så väl grundlagsutskottet som av ministerier anlitas som sakkunniga.

Fallet Sibbo handlar inte bara om en korvikiosk, så som Tuori så fyndigt uttryckte det i en pik riktad till Kai Kalima. Fallet Sibbo är ett prov på hur långt domarna eller förvaltningsråden kan gå för att vara de politiska makthavarna till lags.


Statminister Matti Vanhanen skriver idag på sin blogg att han är sårad över misstankarna om att det finns ett samband mellan centerns valfinansiering och snöskoterfabriken i Rovaniemi. Då utredningsman Pekka Myllyniemi i december 2006 överlämnade sin utredning till Vanhanens partikamrat, dåvarande kommunminister Hannes Manninen sade Manninen att misstankarna om att utredningmannen var partisk var "sårande". Manninen måste dock redan vid detta tillfälle ha vetat att utredningsmannen direkt kopierat Helsingfors egen utredning.

Yahoo! har idag i princip stängt tjänsten 360, där jag ännu i våras bloggade. Ironiskt nog fungerar min blogg på adressen http://360.yahoo.com/wadenstrom nu bättre än på länge. Däremot fungerar mina sidor på Yahoo! Geocities inte som det var tänkt efter att de "frusits ner". På sidan "Fallet Sibbo" (www.wadenstrom.net/sibbo) länkar jag därför igen tillfälligt till de äldre inläggen på originaladressen på Yahoo! 360. Bara jag hinner kommer jag att byta ut länkadresserna, så att de leder till denna nya blogg på Blogspot. Egentligen är sidan "Fallet Sibbo" numera lite överflödig då samtliga inlägg även kan nås via blogaarkivet på min nya blogg. Dessutom syns nya inlägg inte genast på sidan "Fallet Sibbo", eftersom jag fört vid lämligt tillfälle uppdaterar sidan för hand med textredigerare.



Rikspolitik. Den 13 juli 2009

Ändringen av kommunindelningen i Tavastehusregionen och fallet Hattula har varit en lite känslig fråga, inte minst på grund av jämförelserna med fallet Sibbo. I mitt inlägg "Inget nytt Sibbo. Den 7 september 2007" citerade jag ur Helsingin Sanomats artikel "Suur-Hämeenlinna hamuaa viidennestä Hattulan kunnasta" från den 28 augusti 2007. Artikeln bygger på Tavastehus fullmäktigemöte dagen innan. Jag återger här en annan del av artikeln:

Hämeenlinnan valtuusto hyväksyi liitosesitykselle kaksi vaihtoehtomallia, joiden pohjalta edetään. Sisäministeriö ei kuitenkaan halua esitystä osakuntaliitoksesta, mikä on yllättänyt suurkunnan valmistelijat.

"Yllätyshän se oli, kun ministeriön virkamies soitti perjantaina ja kehotti luopumaan osaliitosesityksestä", Hämeenlinnan kaupunginjohtaja Tapani Hellstén sanoo. "Kyllä kunnilla täytyy olla oikeus tehdä esityksiä omassa asiassaan."

Ministeriön puuttumisesta kuntien päätöksentekoon kertoi maanantaina Aamulehti. Kun osaliitos on päätetty toteuttaa Sipoon ja Helsingin välillä, miksei sitä voisi toteuttaa muuallakin, Hellstén kysyy.


Hämeen Sanomat publicerade samma dag under rubriken "Näkyvissä vakinaisia kaupunginjohtajia" en artikel där det rapporteras från ovannämnda fullmäktigemöte. Jag citerar:


Eniten valtuutettuja kuohutti sisäasiainministeriön puuttuminen Hämeenlinnan itsemääräämisoikeuteen. Halllitusneuvos Arto Sulonen sattui soittamaan kaupunginjohtaja Hellsténille, kun lähes koko kaupunginhallitus oli paikalla ja kuuli keskustelun.

Se ymmärrettiin niin, että ministeriö yritti estää Hämeenlinnaa viemästä raja-asiaa koskevaa päätösesitystä valtuustoon.

- Tämä on isoa valtakunnan politiikkaa. Aivan ennenkuulumatonta sekaantumista kaupungin päätöksentekoon, kuului tuomio valtuuston molemmilta laidoilta.


Bilden nedan, som är ur Uusi Suomis nyhetsförmedling, har ingenting med fallet Hattula att göra.



Fallet Sibbo

En annan byggde sitt hus på lösan sand. Den 12 juli 2009



Jag har i mina inlägg "Tillfälliga utrymmen. Den 3 mars 2009", "Elevupptagningsområde. Den 9 mars 2009" och "Specialutrymmen. Den 15 mars 2009" förundrat mig över hur svårt Helsingfors stad har haft att bestämma sig för hur man skall ordna skolundervisning för de finskspråkiga sjundeklassisterna inkommande läsår. I inlägget "Zachrisbackens högstadium. Den 15 juni 2009" kunde jag emellertid bekräfta att man för ändamålet rest ett par baracker med några meters mellanrum vid Zachrisbackens skolcentrum. Nu ser det emellertid ut som om man även skulle ha svårt att bestämma sig för var dessa baracker skall stå. Bilden nedan är tagen igår.






Fallet Sibbo

Arkiverat: Centern. Den 11 juli 2009



nyckelord: Centern


Centern utgör fortfarande en garant för små landsortskommuner i Finland, men i fallet Sibbo bröt partiet mot sina principer. Att Centern med sitt agerande i fallet Sibbo ville stärka partiets ställning i Helsingfors är endast en liten del av förklaringen. I själva verket torde endast ett fåtal Centerpolitiker veta varför förre kommunministern Hannes Manninen gick in för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Som invigda kan jag utöver Manninen endast nämna Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi. Därtill är det troligt att Kommunförbundets styrelseordförande Pekka Nousiainen var invigd i kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. Om Centerns valfinansiering inte har tålt dagsljus, så har minsann inte Manninens och Vanhanens agerande i fallet Sibbo gjort det heller. Dess värre har Helsingin Sanomat med flere medier bedrivit underökande journalistik då det gäller valfinansieringen, men inte just alls i fallet Sibbo. Speciellt har medierna försummat att granska just Centerns roll i fallet Sibbo.

I fallet Keva har kommunminister Mari Kiviniemi och regeringsrådet Arto Sulonen, som ansvarar för övervakningen av Keva, hamnat i rampljuset. I fallet Sibbo fick de mygla utan någon större medieuppmärksamhet. Bilden nedan är ur onsdagens Hbl.



Fallet Sibbo

Diskussion om Sandhamn. Den 10 juli 2009

Luukkainen Rautava

I ett par inlägg tidigare denna vecka har jag lyft fram Sandhamns och Risto Rautavas betydelse i fallet Sibbo. Diskussionsprotokollet från Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 16 mars 2005 är mycket upplysande i detta sammanhang. Jag harciterat ur diskussionsprotokollet förut på på denna blogg, men här skall jag återge lite mera ur diskussionen som fördes om Sandhamn. Det kan noteras att Hannele Luukkainen (bilden uppe till vänster) 2005 ännu inte hade hoppat av från De gröna till Samlingspartiet. Notera att Luukkanen ännu 2005 föreslår att Helsingfors med staten byter ut mark i Sibbo mot Sandhamn. Även Arto Bryggare kommenterar möjligheten att flytta försvarsmaktens verksamhet från Sandhamn till Sibbo. Det var ju för detta ändamål som Helsingfors ursprungligen har gjort markaffärer i Sibbo. Slutresultatet blev dock närmast det rakt motsatta.


Valtuutettu Luukkainen

Helsingin saaristossa on yhteensä 283 saarta ja luotoa. Näistä valtio omistaa 75 kpl - joukossa lähes kaikki ulkosaariston suurimmat saaret - kattaen liki 60 % saarten maa-alasta. Puolustusvoimien massiivinen maanomistus paitsi estää ihmisiä käyttämästä saaria myös rajoittaa veneilyreittejä, koska suuri osa itäisen Helsingin merialueesta on varattu kovapanosammunnoille.

Valtio on suunnittelemassa joidenkin varuskuntien lakkauttamista. Santahaminan varuskunta ei kuitenkaan näytä vielä olevan lakkautettavien listalla. Kyseenalaistamatta Suomen itsenäistä puolustusta on syytä kyseenalaistaa kovapanosammuntojen ja ammusvarikon tarpeellisuus miljoonan asukkaan metropolin sydämessä. Santahaminan varuskunnan lakkauttamisen myötä Helsinki saisi kipeästi tarvitsemaansa maata asumis- ja virkistyskäyttöön.

Kysyn, aikooko kaupunginhallitus osaltaan edesauttaa Santahaminan varuskunnan lakkauttamista ja lisäksi ryhtyä pikaisesti maanvaihto- ja maanostoneuvotteluihin valtion kanssa, jotta sen omistamia saaria saataisiin kaupunkilaisten virkistyskäyttöön?


Vs. kaupunginjohtaja, apulaiskaupunginjohtaja Sauri

Helsingin kaupunkisuunnittelussa on varauduttu siihen, että Santahamina voi vapautua sotilastoiminnasta kokonaan tai osittain muuhun käyttöön.

Kaupunginvaltuuston 26.11.2003 hyväksymässä Yleiskaava 2002:ssa Santahamina on varattu sotilasalueeksi ja lisäksi alueeksi A, joka muutetaan asunto- ja virkistysalueeksi, jos yleiskaavakartalla osoitettu muu toiminta siirtyy alueelta pois. ... Santahamina on kooltaan noin 400 ha:n suuruinen ja perustamisolosuhteiltaan erinomainen alue, joka soveltuu hyvin tulevaan mahdolliseen kaupunkirakentamiseen. Yleiskaavan valmistelun yhteydessä Santahaminaa tutkittiin asunto-, toimitila- ja virkistyskäyttöön.

Yleiskaava 2002:ssa on osoitettu uusi metron varaus Pasilasta Meilahden kautta Töölöön ja siitä Kamppiin sekä edelleen Helsingin keskustaan ja keskustasta Katajanokan kautta Laajasaloon. Laajasalossa metron varaus kääntyy kohti Santahaminaa. Varauksen päähän on merkitty nuoli osoittamaan metron mahdollista jatkamista Santahaminaan. Yleiskaavan valmistelussa metron linjausta tutkittiin Santahaminaan. Metro välillä Kamppi-Santahamina maksaisi alustavien kustannusarvioiden mukaan noin 635 milj. euroa. ...

Varuskuntien lakkauttaminen on valtion asia. Kaupunki suhtautuu kuitenkin avoimesti mahdollisiin asian tiimoilta esitettäviin neuvottelupyyntöihin. ...

Saarten hankintaa ja maanvaihtoa vaikeuttaa yleisemminkin se, ettei valtiolla ole kaupungin omistamalle maalle kohdistuvia tarpeita.


Valtuutettu Luukkainen

Olen pettynyt vs. kaupunginjohtajan Saurin vastaukseen, koska siinä oli, että valittu passiivinen strategia. Kyse oli siitä, että ikään kuin, että Santahamina voi vapautua. ...

Nythän on tilanne sellainen, että juuri tällä hetkellä, kun meillä on Kepu-vetoinen hallitus, joka on Helsinki-vihamielinen hallitus, niin nythän olisi hyvä tilaisuus käyttää hyväksi tätä Kepu-vetoisen hallituksen Helsinki-vihaa ja tarjota itse aktiivisesti tällaista mahdollisuutta, että tältä alueelta voisi jotain valtion toimintoja lopettaa ja lakkauttaa, joka olisi kaupungin edun mukaista.

Ja vaihtomerkkeinä ja pelimerkkeinä, kun tänään on käsittääkseni puolustusministeriö oman ehdotuksensa tehnyt, niin siinä pääkaupunkiseudulta, tai Helsinki-seudulta, on esitetty lakkautettavaksi Hyrylän varuskuntaa. Miksei voisi tehdä vaihtarin sitten niin, että tarjotaan, että lakkautetaan Santahamina ja pidetään Hyrylä hengissä ja siirretään Santahaminan toimintoja sitten Hyrylän seudulle?

Toinen pelimerkki, mitä voisi tässä vaihdossa käyttää, on Helsingin Sipoossa olevia maa-alueita. Siellähän on hyvin paljon Helsingin kaupungin omistamia maita, joita voisi käyttää maavaihto-operaatiossa ja näissä kuvioissa.

Tämä asiahan ei etene, jos Helsinki jää vain paikalleen passiivisesti istumaan ja antaa tämän tyyppisiä vastauksia kuin vs. kaupunginjohtaja Sauri äsken antoi. Nimenomaan kaupungin pitää tässä ottaa nyt aktiivinen rooli ja käyttää tätä tilaisuutta hyväksi. Tämähän on ainutlaatuinen tuhannen ekun paikka tehdä tässä nyt jotain juuri tässä ja nyt ja lähitulevaisuudessa ja nopeasti.


Valtuutettu Kalima

Tämä on mitä ajankohtaisin asia. Mielestäni tätä tilannetta ei nyt saisi päästää käsistä, kun puolustusministeriö on näyttänyt vihreätä valoa ja sanonut, että pitää istua saman pöydän äärelle.

Mielestäni tuo vastaus ei niin huono ollut. Siinähän kävi ilmi, että valtiolla on valtava määrä myöskin muita saaria, jotka voitaisiin saada tehokkaampaan käyttöön.

Oma käsitykseni on se, että suurelta osin puolustusteknisesti ja -strategisesti tuo paikka on vanhentunut. Enää ei tarvita sellaista rannikkopuolustusta välittömästi pääkaupungin edessä. Se voi sijaita nyt muuallakin kuin aikaisemmin. ...

Se ei ole enää nykyaikaisen kaupungin olosuhteiden mukaista, että öisin jytisee kovin voimakkaasti. Siinä mielessä se on ihan ympäristösyistäkin järkevää, että siirrettäisiin tuo toiminta pois ja se tulisi kaupungille.


Valtuutettu Rautava

Valtuutettu Luukkaisen tekemä kysymys oli samankaltainen, minkälaisen aloitteen hän teki vuonna 1999, ja silloin siihen myös on pääesikunnan suunnalta vastattu. Sinänsä Santahaminan osalta ei mikään ole käsittääkseni muuttunut näinä aikoina. Täällä mm. todetaan, että "Puolustusvoimat arvioi jatkuvasti ja kriittisesti hallinnassaan olevien rakenteiden ja maa-alueiden tarvetta." Ja tänään, kun on julistettu näitä päätöksiä, niin niissä puheenvuoroissa, joita on käytetty, niin Santahaminassa oleva Kaartin Jääkärirykmentti kuuluu samalla tavalla kehitettävien joukkojen joukkoon kuin meidän valmiusprikaatimme tässä isänmaassa.

Näin ollen lisäksi pitää muistaa se, että tässähän nyt sanotaan, että elämme täällä miljoonan ihmisen metropolialueella. Yksi sellainen hyvä kysymys on, että eikö myös miljoonan ihmisen metropolialue tarvitse oman varuskunnan ja oman joukkonsa, varsinkin kun Hyrylässä toiminta loppuu ja se siirtyy Hämeenlinnan suuntaan? Elikkä helsinkiläisille on merkittävä arvo siinä mielessä Santahaminalla ja Kaartin Jääkärirykmentillä, että se on yksi palveluspaikka pääkaupunkiseudun varusmiehille, jotka sitten puolustavat tällä tavalla omaa kotiseutuaan.

Keskustelu, jota tästä käydään, on populistista, aika huolimatonta huulenheittoa, joka ei perustu mihinkään realismiin. Keskustelu kannattaisi pistää todellisiin vaihtoehtoihin ja esimerkiksi avaamalla Sipoon rajan niin, että Helsingin maa-alueet saataisiin siellä asuntokäyttöön.


Valtuutettu Vapaavuori

On vähintäänkin merkillistä, että puolustusministeri - joka tosin on kaukaa Savosta - on viikon aikana, saman viikon sisällä ensin lakkauttanut Helsingin Ilmatorjuntarykmentin - joka on Hyrylässä - ja sitten esittää Helsingin alueella olevan varuskunnan lakkauttamista.

Kaiken kaikkiaan tulee sellainen vaikutelma, että tässä on kyse kepulaisen hajasijoituksen ja vihreiden pasifismin epäpyhästä allianssista, joka pitäisi jättää omaan arvoonsa.

Kysymys Santahaminasta ei ole ajankohtainen. Keskustelu on ennen aikaista ja tarpeetonta. Helsingillä ei ole mitään syytä kiirehtiä mitään neuvotteluja tämän asian suhteen. Meillä on tuore yleiskaava. Meillä on tuore maakuntakaava. Meillä on vapautumassa isoja alueita asuntotuotantoon. Helsingillä ei ole siinä mielessä pulaa tämäntyyppisestä maasta eikä edes olisi käyttöä sille lähiaikoina.


Valtuutettu Arhinmäki

Arvostan komentaja Rautavan näkemyksiä, koska hänellä on korkea sotilasarvo. Aikaisempi majuri Rautava oli Che Quevaran tasoinen, mutta nyt hän on jo korkeampi kuin Che Quevara, joten hänen pitää olla suuri herra. Tästä huolimatta pidän vähän omituisena, että hän leimaa pyrkimykset siirtää Santahaminasta joukko-osastoja pois populistisiksi ja epärealistisiksi, koska hän silloin mm. puolustusministeri Seppo Kääriäisen leimaa populistiksi ja epärealistiksi. Päinvastoin, nyt on kerrankin kunnollinen mahdollisuus tehdä järkeviä päätöksiä, nimittäin tänään puolustusministeri Seppo Kääriäinen on julkistanut, että lakkautettavat varuskunnat ovat Hyrylä ja Mikkelissä Savon Prikaati.

Nyt olisi syytä esittää Helsingin suunnalta ehdotus siitä, että Kaartin Jääkärirykmentti siirtyisi Santahaminasta Hyrylään. Ajallisesti matka Helsingin keskustaan on käytännössä sama Hyrylästä kuin kahden, kolmen sillan takaa Santahaminasta. Vasemmistoliiton kaupunginvaltuustoryhmä onkin jättänyt tänään kaupunginhallitukselle kirjelmän, jossa pyydetään kaupunginhallitusta tekemään välittömästi puolustusministeriölle esityksen selvitystyön aloittamisesta Kaartin Jääkärirykmentin varuskunnan siirtämisestä Santahaminasta Hyrylään ja on tässä tarkoituksessa yhteydessä myös Tuusulan kuntaan. Eli nyt kun Seppo Kääriäinen on avannut mahdollisuuden tähän asuinrakentamiseen Santahaminaan ja toisaalta Hyrylästä on vapautunut tiloja, niin tässä meillä on tuhannen taalan paikka, joka kannattaa käyttää hyväksi.


Valtuutettu Sumuvuori

On ollut ilahduttavaa kuulla, miten moni täällä on esittänyt saman idean, jota me Rauhanliikkeessä olemme pohtineet jo ainakin kaksi päivää eli Santahamina Hyrylään. ...

Suurin osa Santahaminasta olisi saatava asuin- ja virkistyskäyttöön, mutta en vihreänä pasifistina ole esittämässä, että Puolustusvoimilta vietäisiin tuhkatkin pesästä. Itse olen sitä mieltä, että Maanpuolustuskorkeakoulu voi hyvin jatkaa Santahaminassa ja samoin merivalvontaan liittyvät tutka- ja kuunteluasemat voi säilyttää siellä aidattuna ja vartioituna.

Täytyy muistaa, että Seppo Kääriäisen visio Santahaminan kehittämisestä pohjautui siihen, että asuin- ja varusmiestoiminnot pystyisivät olemaan siellä rinnakkain. Se ei ole realismia. Se on erittäin huono idea. Mutta nyt kun Kääriäinen on avannut tämän pään näille neuvotteluille, niin näkisin, että Helsingin kaupungin täytyy ottaa oma neuvotteluosapuoli tosissaan ja lähteä aktiivisesti matkaan, niin kuin valtuutettu Luukkainenkin täällä esitti.

Haluaisin vielä todeta, että valtuutettu Kalima esitti erittäin hyvin Santahaminan ongelmallisuuden pääkaupunkiseudun puolustuksen osalta. Se on todellakin kahden sillan takana kaukana mantereesta. Konkreettisesti se olisi erittäin toimintakyvytön, jos tänne oikeasti iskettäisiin.


Valtuutettu Bryggare

Asia ei ole varmasti kovinkaan yksinkertainen. Esimerkkinä Hyrylän varuskunnan alue ei millään tavalla riitä näihin vaihtokauppoihin. Tietysti puolustuspolitiikkaa pitää tehdä - niin kuin täällä valtuutettu Rautava sanoi - ajassa ja on pohdittava kaikkea sitä mitä tällä seudulla tarvitaan. En usko siihen, että tältä seudulta poistuu missään vaiheessa itsenäisen Suomen historiasta Puolustusvoimien aluetta. Mutta missä se on, se on toinen kysymys.

Toivon, että Helsingin kaupunki on aktiivinen neuvotteluissa Puolustusvoimien kanssa siitä, millä tavalla Santahaminan asuinkäyttö voidaan jollakin aikataululla mahdollistaa. ...

Toivon, että tästä asiasta keskustellaan kiihkottomasti ja ymmärretään myös ne tarpeet asumisen suhteen. Meillä on alueita tällä Helsingin suurella alueella, jossa näitä ratkaisuja voidaan pohtia. Hankalaa tässä asiassa on tietysti loppujen lopuksi raha. Uuden varuskunnan perustaminen esimerkiksi Sipooseen ei ole ihan helppo juttu.


Valtuutettu Soininvaara

Minun täytyy sanoa, että valtuutettu Vapaavuoren ilmoitus, että Helsingillä on yllin kyllin rakennusmaata ja asuntotuotantoon eikä se tarvitse sen takia 300 ha:n lisäystä on käsittämätön. Luulen, että siihen tullaan törmäämään aika monen kaavariidan yhteydessä. Silloinhan meillä ei ole mitään motivaatioita kaavoittaa oikeastaan yhtään mitään, koska rakennusmaata joka tapauksessa on yllin kyllin olemassa.

Minun käsitykseni tästä tilanteesta on aivan toisenlainen. Pääkaupunkiseutu hajautuu voimakkaasti, koska Helsingillä ei ole riittävästi rakennusmaata. Sen takia mielestäni olisi kiire saada osa Santahaminasta asuinkäyttöön.

Minun käsitykseni tästä Seppo Kääriäisen aloitteesta on se, että silloin tietenkään Puolustusvoimien harjoittelumaasto ei voi sijaita Santahaminassa, mutta siellä voi totta kai sijaita tutka-asemia, kuunteluasemia, rannikkotykistö, ilmatorjuntaa ja sitten Kadettikoulu - vai mikä? - Maanpuolustuskorkeakoulu.

Helsingin tulisi ehdottomasti olla tässä asiassa aloitteellinen. Jos meillä on nyt erimielisyys valtuuston enemmistön ja virkamiesjohdon välillä, niin melkein pitäisi teettää valtuustolla päätös siitä, mikä on kaupungin kanta tässä asiassa.


Valtuutettu Hellström

Toivon, että kaupunki lähtee aktiivisesti neuvottelemaan valtion suuntaan siitä, että Santahamina viimein saataisiin siviilikäyttöön ja asumiskäyttöön.

Tuntuu siltä, että valtio on halukas hajasijoittamaan kaiken sen, mistä Helsinki ei halua luopua ja haluton siirtämään sitä, mistä olisimme valmiita luopumaan. Samahan koskee Malmin kenttää, jolle ei toista paikkaa näytä löytyvän millään.

Nyt olisi oiva tilaisuus muidenkin varuskuntien lakkauttamisen yhteydessä lopettaa Santahamina, koska rahaa tuntuu olevan vähän ja muitakin varuskuntia lakkautetaan. On ylipäänsä ihmeellistä, miten voi olla varaa pitää näin kallista varuskuntaa yllä siinä vaiheessa, kun muitakin joudutaan lakkauttamaan.


Apulaiskaupunginjohtaja Sauri

Kun keskustelu tähän mennessä on käyty lähinnä tiedotusvälineitten palstoilla, on varmaan viisainta, että odotan, että asiasta varsinaisesti vastaava kollegani saapuu kaupunkiin, minkä jälkeen istumme hänen kanssaan alas ja katsomme, mihin toimiin tähänastinen keskustelu mahdollisesti antaa aihetta.




Fallet Sibbo

Arkiverat: Risto Rautava. Den 9 juli 2009


nyckelord: Rautava

Risto Rautava är någonting av en doldis i fallet Sibbo. När det begav sig 2005-2006 var Rautava, som varit kommendör i Sandhamn, stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden. Sedan dess har Rautava blivit ordförande i stadsplaneringsnämnden och ordförande för den samlingspartistiska fullmäktigegruppen. Nu är han även aktuell som ny stadsstyrelseordförande. Ur Rautavas synvinkel torde Sibbofrågan framför allt ha handlat om hur Sandhamn kunde förbli i militärt bruk. Det var kanske bara ett sammanträffande att Sandhamn blev aktuellt för bostadsbebyggelse samtidigt som kommunreformen, men frågan är om Helsingfors hade krävt en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors, ifall inte Rautava hade föreslagit ett "öppnande" av Sibbogränsen som ett alternativ till bostadsbebyggelse på Sandhamn.


Fallet Sibbo

Rekreationsområden. Den 8 juli 2009



I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Östersundomiin virkistysalueita merenrannasta Sipoonkorpeen". Jag citerar ur artikeln:



Sipoosta ja Vantaasta Helsinkiin liitetyn Östersundomin alueen tuleville asukkaille suunnitellaan virkistysmahdollisuuksia niin merenrantaan, peltoaukioille kuin Sipoonkorpeenkin. Helsingin teettämässä maisemaselvityksessä ehdotetaan muun muassa ulkoilureittejä merenrannalle ja ylängön pienten lampien hyödyntämistä kalastamiseen. ...



Tämän vuoden alusta Helsinkiin liitetty alue on runsaat 29 neliökilometriä. Siitä kuuluu Natura-alueeseen noin kolme neliökilometriä. Liitosalueella sijaitsevat muun muassa Mustavuoren lehto ja Östersundomin lintuvedet.
Selvitysalueella on rantaviivaa noin 24,5 kilometriä. Rannasta 12 kilometriä on Natura-alueella ja yli yhdeksän kilometriä asuttua rantaa, jota ei voi käyttää jokamiehenoikeudella.
Östersundomiin suunnitellaan asuntojen rakentamista vähintään 30 000 asukkaalle. Työpaikkoja on Helsingin arvion mukaan tulossa noin 10 000.


I dagens nummer av Vartti (Itä-Helsinki) ingår en notis med rubriken "Liitosalue yhä vailla omalääkäriä".




Angående fallet Keva vill jag tipsa om mitt inlägg "Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008". Bilden nedan av regeringsrådet Arto Sulonen är från den 19 juni.




Fallet Sibbo

Arkiverat: Sandhamn. Den 7 juli 2009

nyckelord: Sandhamn

I fallet Sibbo är Sandhamn för Samlingspartiet vad Malm är för Centern. År 2005 var det aktuellt att frigöra Sandhamn för bostadsbebyggelse. Planerna stöddeses framför allt biträdande staddirektör Pekka Korpinen (sdp) samt Osmo Soininvaara (grön). Planerna motarbetatdes främst av kommendör Risto Rautava (saml), som fick stöd av Jan Vapaavuori. Ratava föreslog att Helsingfors istället skulle bygga i Sibbo.

En ironisk poäng i sammanhanget är att Helsingfors i tiden köpte upp mark i västra Sibbo för att med staten och försvarsmakten kunna byta mark och ta över Sandhamn för bostadsbebyggelse.


Bilden nedan har ingenting med Sandhamn att göra. Istället är bilden av kommunminister Mari Kivinimi och regeringsrådet Arto Sulonen från dagens presskonferens, där utredningen över Kevas relationer till Nova Group presenterades.




Fallet Sibbo

Arkiverat: Malm. Den 6 juli 2009


nyckelord: Malm


Under sin mycket korta period som försvarsminister hann Matti Vanhanen räta upp beslutsfattarna i Helsingfors riktigt ordentligt. Staden och staten hade redan kommit överens om att Malm skulle frigöras för bostadsbebyggelse, när försvarsminister Vanhanen tog ställning för flygplatsens bevarande. När Helsingfors i samband med kommunreformen gjorde anspråk på sydvästra Sibbo, kunde Vanhanen slå två flugor i en smäll.


Jag följer med bl.a. Tour de France på Twitter. Mitt kvittrande på twitter har inte nödvändigtvis någonting med fallet Sibbo att göra, men mina uppdateringar på twitter synns även nere till höger på denna blogg.



Fallet Sibbo

Arkiverat: Pekka Korpinen. Den 5 juli 2009


nyckelord: Korpinen


När det begav sig sommaren 2006 var Pekka Korpinen ännu biträdande stadsdirektör med ansvar för stadsplaneringen. Korpinen förväntades vara en central aktör bakom Helsingfors initiativ till ändringen i kommunindelningen. Det är i princip möjligt att Korpinen försåg sin partikamrat Pekka Myllyniemi med material till kommunindelningsutredarens rapport och framställnng, men i övrigt torde Korpinen trots allt inte ha haft en så stor roll i fallet Sibbo. I det fördolda hade Korpinen en längre tid förhandlat med så väl Vanda som Sibbo om planering och ändring av kommunindelningen. Men förhandlingar ledde inte till några resultat. Istället valde Helsingfors under samlingspartistiskt ledarskap och under en av regeringen förorsakad tidspress att bryta förhandlingarna och köra över sina grannar. På denna blogg har jag inte så mycket att avslöja om Korpinen. Istället har Korpinen själv avslöjat desto mera.



Fallet Sibbo

Borgåmått. Den 4 juli 2009


Den 25 juni publicerade Helsingin Sanomat på tidningens webbplats en notis med rubriken "Itä-Helsingistä Porvooseen harkitaan pikaraitiotietä". (Se "Snabbspårvagn till Borgå. Den 25 juni 2009".) I notisen noterar Helsingin Sanomat avslutningsvis att "Asiasta kertoi Ylen alueuutiset". Helsingin Sanomats notis bygger helt och hållet på Yles nyhet. I själva verhet var det endast det faktum att Yle lyfte fram saken som gjorde saken till en nyhet. Själv hade jag på denna blogg redan för snart ett år sedan i inlägget "Metrolinje längs väg 170. Den 13 september 2008" avslöjat att Helsingfors planerar snabbspårvagn istället för metro och att man gjort det redan hösten 2007. I dag har Helsingin Sanomat plötligt i papperstidningen publicerat en lätt modifierad version av notisen, denna gång under rubriken "Porvooseen harkitaan pikaraitiotietä". Det är dock inte i Borgå som man planerar en snabbspårvagnsväg. Inte heller planerar man en snabbspårvagnsväg från Helsingfors till Borgå. Istället utreder man möjligheterna att dra en snabbspårvagnsled längs Österleden/ Nya Borgåvägen från Östra Centrum eller Botby till Östersundom och eventuellt vidare till Söderkulla eller Hitå i Sibbo.

Snabbspårvagnsleden är tänkt som ett alternativ till metrolinjen, som Helsingfors i samband med Sibbofrågan påstått sig planera. I Helsingin Sanomats (nya och gamla) notis heter det att "Itä-Helsingin ja Porvoon välille suunniteltu metrolinja saatetaan toteuttaa vaihtoehtoisesti myös pikaraitiotienä", men någon metrolinje har i verkligheten nog inte planerats till Borgå, inte ens mätt med Borgåmått. Fornuleringen är även i övrig märklig. En metrolinje kan inte förverkligas som snabbspårvagnsväg, för en snabbspårvagnsväg är ingen metrolinje. När det bgavs sig sommaren 2006 hette det att Sibbo rest en mur mot metron, som slutade som mot väggen i Melungsbacka. Från Mellungsbacka var det bara ett par kilometer till den dåvarande Sibbogränsen. Om Sibbometron ersätts med en snabbspårvagnsväg, dras vägen längs Österleden från Östra Centrum eller Botby gård österut. Från Botby är det 6 km till Sibbos gamla gräns, från Östra Centrum närmare 7 km.


Fallet Sibbo

Motstridig politik. Den 3 juli 2009


I gårdagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "En strålande framtid bakom sig?" I artikeln, som ingår i serien "Partierna med andras ögon", får ett antal personer kritisera Centern. Man kan fråga sig vilken logiken var när Hbl publicerade kritiska, för att inte säga negativa, texter om Sfp och De gröna före EU-valet, medan man publicerar motsvarande texter om övriga partier efter valet. Nu var det i varje fall Centerns tur att utsättas för skoningslös kritik. En av dem som erbjudits möjlighet att se med "andras ögon" på Centern är Folktingets ordförande Anna-Maja Henriksson (sfp). Jag citerar ur hennes kritik av Centern:


– Också annars verkar det som om Centern inte skulle veta på vilket ben de ska stå. Å ena sidan försvarar de glesbygden och lantbruket, det är deras huvuduppdrag. Å andra vill de växa i det urbana Finland. Politiken ter sig motstridig. Som när de i princip försvarar små kommuner men sedan beter sig som de gjorde mot Sibbo.




Fallet Sibbo

Arkiverat: Sibbo storskog. Den 2 juli 2009

nyckelord: Sibbo storskog


Många av mina blogginlägg handlar om Sibbo storskog. Frågan om och till vilka delar storskogen skall bevaras är delvis en från Sibbofrågan separat fråga, men storskogen utgör en central faktor i fallet Sibbo. Att Sibbo lämnat storskogen obebyggd var åtminstone i början av år 2006 ett argument för en anslutning av "västra" eller sydvästra Sibbo till Helsingfors. Östra Nylands förbund och samarbetet mellan Sfp och De gröna i Sibbo utgjorde en garant för skogens bevarande. Inkorporeringen och Helsingfors expansion österut hotar nu skogen, men lika väl har De gröna i Helsingfors försökt lansera inkorporeringen som en möjlighet att grunda en nationalpark.



Fallet Sibbo

Arkiverat: kommunindelningslagen. Den 1 juli 2009


nyckelord: kommunindelningslagen


Tolkningarna och speciellt omtolkningarna av kommunindelningslagen i samband med fallet Sibbo är högst märkliga. Det är skäl att "arkivera" kommunindelningslagen redan med tanke på att den aktuella lagen snart torde vara ersatt av en ny lag. Hur förslaget till ny kommunindelningslag formulerats för att retroaktivt legitimera annekteringen av sydvästra Sibbo är ett kapitel i sig, som avslöjar en hel del både om aktörerna bakom statsrådets Sibbobeslut och om den politiska kulturen i Finland i allmänhet. På bilden nedan överräcker lagarbetsgruppens ordförande, regeringsrådet Arto Sulonen kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till kommunminister Mari Kiviniemi. (Se finansministeriets nyhetsbrev 8/2009.)



Fallet Sibbo

Google+ Followers