Upprepar sig historien? Den 29 september 2013

HS 28.9 2013 s C 19

Helsingin Sanomat publicerade igår en insändarartikel av föreningen För Sibbo under rubriken "Onko Helsingistä tullut koko maan politiikkaa määräilevä kunta?" I insändaren noteras likheterna mellan situationen vid den förra kommunreformen Paras (KSSR) och vid den nu aktuella kommunreformen. Personligen är jag mycket tillfredsställd över att Helsingin Sanomat publicerar en text där förhållandet mellan KSSR och inkorporeringen av sydvästra Sibbo framhålls. Denna koppling torde fortfarande vara känslig, inte minst med tanke på Jyrki Katainens centrala roll i sammanhanget. Förhoppningsvis kan ett uppmärksammande av sambandet bidra till att historien inte upprepar sig.

I texten, som även finns att läsas på För Sibbos webbplats, kan man bl.a. läsa följande:

Nyt Hel­sin­ki ha­luai­si taas yh­dis­tyä Es­poon kans­sa, mut­ta Es­poo ei. Va­paa­eh­toi­set sel­vi­tyk­set poh­jau­tu­vat ai­toon yh­teis­työ­hön, jos­ta Hel­sin­gil­lä va­li­tet­ta­vas­ti ei ole näyt­töä.

Tu­lee väis­tä­mät­tä mie­leen, et­tä Si­poo­ta kaa­vail­laan jäl­leen "loh­du­tuk­sek­si" Hel­sin­gil­le – kun­ta­sel­vi­tyk­sen ha­lua­mi­nen Hel­sin­gin ja Si­poon vä­lil­le voi­si en­teil­lä tä­tä. On­ko taus­tal­la jo val­mis suun­ni­tel­ma Si­poon tai en­nen kaik­kea sen ete­lä­osan pak­ko­liit­tä­mi­ses­tä Hel­sin­kiin?



Allt eller inget. Den 22 september 2013


HS 22.9 2013


Helsingin Sanomat publicerade förra söndagen en lång artikel med rubriken "Uhkapeli" ("Näin syntyi hallituksen pelastuspaketti", "Rakennepaketti oli Urpilaisen uhkapeli"). Journalisterna på Helsingin Sanomat har gjort ett fantastiskt arbete, men de måste även ha haft tillgång till mycket goda, välinformerade källor. Texten handlar om hur regeringen i augusti nådde överenskommelse om strukturreformer (se "Tvångssammanslagningar. Den 1 september 2013"), men även om hur Jutta Urpilainen stärkte sin - och Jouni Backmans - makt inom SDP. Regeringens överenskommelsen om ett strukturpolitiskt program för strukturreformer byggde på att Urpilainen närma sig regeringskumpanen Samlingspartiet genom att i flera frågor avvika från socialdemokraternas tidigare linje. Backmans centrala roll kan delvis förklara hur det var möjligt att regeringen och i synnerhet socialdemokraterna kunde svika sina löften om att det inte blir tvångssammanslagningar. Det var Jouni Backman som vid regeringsförhandlingarna 2011 representerade SDP i gruppen som kom överens om regeringsprogrammet för kommunreformens del. (Se "Tre sammanslagningsivrare. Den 17 december 2011".)

Helsingin Sanomat berättar detaljerat om hur regeringen kom fram till att tvångssammanslagningar trots allt skall vara möjliga i stadsregioner. Den 26 augusti, samma dag som Jyrki Katainen stod värd för seminariet i Heureka, samlades en liten grupp socialdemokrater under Backmans ledning:

Samaan aikaan kokoontuu pieni joukko demareita ryhmänjohtaja Backmanin johdolla. Kokoomus haluaa rakennepakettiin kuntien pakkoliitospykälän, joka demareille kova pala. Backman tietää, että demareiden eduskuntaryhmä ei hevillä hyväksy pakkoliitoksia, joten pykälään kehitellään Sdp:n juristien avulla 'demokratialukko', seudullinen kansanäänestys, jonka tapana pakkoliitokset ovat. Vielä ei tiedetä, tarvitaanko loivennusta, mutta se halutaan tehdä varmuuden vuoksi.

Enligt Helsingin Sanomat krävde Sfp att möjligheten till tvångssammanslagningar inte skulle gälla metropolområdet:

Pakkoliitospykälä koskee tässä vaiheessa myös metropolialuetta, mutta Rkp vaatii sen metropolin osalta pois.
Sdp:n odotetaan olevan tiukempi pakkoliitosten suhteen, mutta toisin käy. Muissa ryhmissä ihmetellään, miksi kuntaasiat eivät olekaan demareiden kuntavastaavan Krista Kiurun hanskassa, vaan neuvotteluja käy Jouni Backman.

Det är alltså minister Krista Kiuru som i regeringen ansvarar för metropolområdet och metropolförvaltningen. Frågan är varför man här, enligt Helsingin Sanomtas uppgifter, gick med på ett krav från ett litet parti. Kanske för att det var lättare för Katainen och Urpilainen att skylla på krav från en regeringskumpan än från motståndare till tvångssammanslagningar inom det egna partiet? Sfp:s krav är delvis ideologiskt motiverat, men torde speciellt bygga på att Sibbo och Grankulla, där Sfp är det största partiet, hotas av sammanslagningar. Dess värre r det inte självklart att man kan lita på att regeringen respekterar kravet från Sfp. I regeringens strukturpolitiska program står det inte att ökningen av statsrådets befogenheter eller den föreslagna möjligheten till tvångssammanslagningar inte skall tillämpas inom metropolområdet.

Den 29 augusti samlades den socialdemokratiska riksdagsgruppen i riksdagens grupprum. Maarit Feldt-Ranta och Antti Lindtman lämnade rummet för en kort diskussion på tu man hand. Därefter godkänner den socialdemokratiska gruppen paragrafen om tvångssammanslagningar:

Palattuaan saliin Lindtman tekee esityksen, että pakkoliitospykälästä on käytävä jatkoneuvottelut, ja Maarit Feldt-Ranta tukee häntä. Kokousta johtanut Jouni Backman ilmoittaa, että rakennepakettia ei avata. Kyseessä on ota tai jätä -tilanne.
Kaksikko haluaa äänestyttää ryhmää asiasta.
Backman yrittää saada kaksikon luopumaan äänestyksestä tarjoamalla perääntymistien, mutta Feldt-Ranta ja Lindtman eivät luovu.
Ryhmälle ilmaistaan, että äänestyksessä ei ole kyse vain pakkoliitoksista vaan puheenjohtaja Urpilaisen luottamuksesta.
Äänestyksestä tulee Feldt-Rannalle ja Lindtmanille mahalasku. He saavat rinnalleen vain kolme muuta eli Jukka Gustafssonin, Sirpa Paateron ja Tuula Väätäisen. Piia Viitanen oli puheenvuorossaan vastustanut pakkoliitoksia, mutta hän ei ministerinä voi äänestää ministeriryhmän päätöksiä vastaan.

Den socialdemokratiska gruppen fick tydligen i praktiken inte rösta om tvångssammanslagningar. Gruppordförande Backman såg till att de som röstade mot tvångssammanslagningarna samtidigt röstade mot hela överenskommelsen om strukturprogrammet och mot förtroende för Urpilainen.


Vi får se. Den 15 september 2013

I augusti lät regeringen förstå att man kommit överens om att det blir en metropolförvaltning för Helsingforsregionen medan  tvångssammanslagningar skall vara möjliga i övriga stadsregioner. Samtidigt lämnades flera frågor öppna, inte minst för "metropolområdet". Speciellt har möjligheten av särskilda kommunindelningsutredningar och tvångssammanslagningar lämnats öppen. På fredagen kastade kommunminister Henna Virkkunen lite nytt ljus på läget. Enligt Verkkouuttiset sade Virkkunen på Kommunförbundets kommunmarknad angående möjligheten av särskilda kommunindelningsutredningar i Helsingforsregionen att "Itse lähtisin kyllä siitä, että tässä tulisi olla mukana ainakin Helsinki, Vantaa, Espoo, Kauniainen, Kirkkonummi ja Sipoo". (Se "Virkkunen: Jos metropolihallinto saisi sote-palvelutkin, käytännössä kyse olisi jo kunnasta".)

I fredags publicerade även Borgåbladet en artikel med rubriken "Östnyland kan falla i ett svart hål", där Mikaela Nylander om grundlagsutskottets kommande ställningstagande till regeringens lagförslag om tvångssammanslagningar säger följande:

Då avgörs om kommunerna kan försättas i olika position. Kan man tvinga en del kommuner att gå ihop men inte andra? Det kan bli  tummen ner för tvång överlag. Vi får se.

Om jag förstår Nylander rätt, så ifrågasätter hon möjligheten att möjliggöra tvångssammanslagningar i vissa regioner men inte i andra. Ett större problem torde för regeringen ändå vara en lag som möjliggör tvångssammanslagningar överlag. Om regeringen kommit överens om att tillämpa tvångssammanslagningar endast i vissa regioner, så är ju sammanslagningarna i regeringens händer.

Tidigare i veckan kom Virkkunen på kommunmarknaden med de lite överaskande påsttåendena att "pakkoliitokset eivät ole mikään tavoiteltavan toiminnan muoto" och "En ole mikään pakkoliitosten suuri kannattaja". (Se "Vain vasemmistoliitto puolusti pakkoliitoksia Kuntamarkkinoilla".) Det viktigaste är väl att regeringen och kommunministern kan hota med tvångssammanslagningar.


Särskilda kommunindelningsutredningar. Den 8 september 2013

I början av augusti lämnade Antti Kaikkonen (c) och Mari Kiviniemi (c) ett skriftligt spörsmål till regeringen, där de bl.a. ställde frågan "tänker regeringen inleda särskilda kommunindelningsutredningar i metropolområdet mot kommunernas vilja?" (Se "Svarte Petter. Den 18 augusti 2014".) Redan den 23 augusti besvarade kommunminister Henna Virkkunen spörsmålet. Något direkt svar på den ovanciterade frågan ger kommunministern inte, men den sista satsen i svaret lyder enligt följande:

Regeringen följer för närvarande med hur kommunindelningsutredningarna i metropolområdet sätter igång samt beslutar om fortsatta riktlinjer för en metropollösning och om att eventuellt inleda särskilda kommunindelningsutredningar i området under innevarande hösten.

Virkkunen gav svaret på det skriftliga spörsmålet före regeringen offentliggjorde resultatet från budgetmanglingen. Efter beskedet att regeringen kommit överens om att det skall bli en metropolförvaltning och möjlighet till tvångssammanslagningar är Kaikkonens och Kiviniemis spörsmål fortfarande högst aktuellt. Situationen är nu om möjligt ännu oklarare för de 14 kommunerna som ingår i metropolområdet. Situationen är inte minst oklar då det gäller möjligheten till tvångssammanslagningar.

Att Esbo skulle tvångssammanslås med Helsingfors är högst osannolikt. Virkkunen lät redan för två år sedan förstå att en sammanslagning mellan Esbo och Helsingfors inte blir av. (Se "Halva Sibbo till Helsingfors. Den 27 september 2011".) Det förefaller även som om man inom regeringen nu kommit överens om att inte direkt tvångssammanslå Vanda med Helsingfors. Däremot är det troligt att det kommer att förrättas en särskild  kommunindelningsutredning om en sammanslagning av de två städerna. Blir det en särskild kommunindelningsutredning, är det troligt att det även blir en folkomröstning, där majoriteten av de röstande vandaborna enligt nu gällande lag avgör om det blir en sammanslagning.

Under den gångna veckan har det i medierna inte talats om en utredning om en sammanslagning av bara Vanda och Helsingfors. Istället har det talats om en särskild kommunindelningsutredning om en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo. (Se t.ex. "Pk-seudulle oma kuntaliitosselvittäjä – Virkkunen väläyttää pakkoliitoksia".) Ingen torde räkna med att kommunfullmäktige i Sibbo skulle godkänna en dylik fusion, men där vandaborna frivilligt kan gå med på en sammanslagning (mot Vanda stadsfullmäktiges vilja) kunde man tillämpa en tvångssammanslagning på Sibbo. Även om möjligheten till tvångssammanslagningar inte i första hand är tänkt att tillämpas i Helsingforsregionen, kunde den undantagsvis tillämpas på Sibbo. Frågan är om kommunministern och statsministern redan lovat Sibbo åt Helsingfors.


Tvångssammanslagningar. Den 1 september 2013

Regeringen Katainen har fått utstå hård kritik för sin oförmåga att ta beslut. Speciellt svårt har regeringen haft att ta beslut då det gäller kommun- och sohä-reformen. När finansminister Jutta Urpilainen i början av augusti återvände till jobbet efter semestern gick hon ut med med budskapet att Finland befinner sig i en ekonomiska kris och att det inte finns alternativ till "strukturomvandlingar". Ingenting dramatiskt hade hänt i ekonomin under sommaren, men nu var tonläget ett helt annat än ännu under försommaren. Hållbarhetsunderskottet måste åtgärdas med reformer som "gör ont". Tre veckor senare samlades den finska makteliten i Heureka för att bygga upp ett krismedvetande och skapa konsensus om nödvändigheten av strukturreformer.

När regeringen senare i veckan samlades för budgetmangling i Ständerhuset var dramaturgin lånad från regeringsförhandlingarna. Trots löften om betydande inbesparingar kunde regeringen efter slutförda förhandlingar inte presentera så mycket till verkliga strukturomvandlingar. Däremot lovade man sätta in en "ny växel" i kommunreformen genom att komplettera den endast två månader gamla kommunstrukturlagen, så att tvångssammanslagningar skulle vara möjliga i de större stadsregionerna. I hållbarhetsunderskottets namn bröt regeringspartierna och speciellt socialdemokraterna sina löften om att inte göra tvångssammanslagningar, fastän det är högst tvivelaktigt att kommunsammanslagningar ens på långsikt medför inbesparingar. Kommunminister Henna Virkkunen säger visserligen i Iltalehtis artikel "Ministeri Virkkunen: Pakkoliitokset ovat perälauta" att tvångssammanslagningar blir aktuella endast då man inte frivilligt får till stånd sammanslagningar, men man kan fråga hur frivilliga sammanslagningarna är om alternativet till "frivillig" sammanslagning är tvångssammanslagning.

Mycket är oklart om överenskommelsen om att öka regeringens befogenheter att fusionera kommuner mot kommunernas vilja. Oklart är bl.a. huruvida tvångssammanslagningar även kunde göras i Helsingforsregionen, men kompletteras lagen enligt den aktuella överenskommelsen, så finns det väl inga juridiska hinder för tvångssammanslagningar. När det gäller det så kallade metropolområdet fick socialdemokraterna igenom sin vilja om metropolförvaltning. I princip förhindrar inte metropolförvaltningen kommunsammanslagningar, .

Enligt regeringens strukturpolitiska program skall tvångssammanslagningar vara möjliga då majoriteten i ett område stöder en sammanslagning. Kaarlo Tuori kritiserar i Helsingin Sanomats artikel "Perustuslakiasiantuntija kuntien pakkoliitospykälästä: Koko paketti horjuu" idén och säger att "kyse on samasta, jos Saddam Hussein olisi aikoinaan ehdottanut, että järjestetään kansanäänestys Kuwaitissa ja Irakissa siitä, liitetäänkö Kuwait Irakiin."

Vad regeringens nya strukturpolitiska program betyder för Sibbo är svårt att säga. Metropolförvaltningen gör på kort sikt en sammanslagning mindre sannolik, men en metropolförvaltning kan även fungera som ett steg mot kommunsammanslagningar. En lagförändring som utökar regeringens befogenheter att göra tvångssammanslagningar gör det även lättare för regeringen att slå samman Sibbo med Helsingfors. Enligt nugällande lag behövts det en särskild lag för en specifik tvångssammanslagning.


Google+ Followers