Torsdagen den 21 januari beslöt kommunfullmäktige i Lillkyro att utreda en kommunsammanslagning med Vasa. Följande vecka välkomnade fullmäktige i Vasa initiativet. En kommunsammanslagning i Vasaregionen har länge varit aktuell, men förslaget till en sammangång mellan Lillkyro och Vasa är intressant ur många synvinklar. För det första saknar Vasa och Lillkyro gemensam gräns. Enligt den nya
kommunindelningslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet, kan det i undantagsfall dock göras avkall från kravet på att en kommun skall bestå av ett sammanhängande område. (Se
"4 §. Den 25 november 2009".) Några korridoren som den mellan Savonranta och Nyslott behövs alltså inte längre. Å andra sidan hade en smal korridor genom Korsholm i ingen händelse varit en möjlighet i det aktuella fallet.
Den nya lagen innebär mindre press på Korsholm, som nu inte nödvändigtvis står i vägen för en kommunsammanslagning. Det är intressant att notera att även representanterna för Sfp i Vasa kommunfullmäktige välkomnade en sammanslagning med det enspråkigt finska Lillkyrö. I bakgrunden finns ett ställningstagande av Stefan Wallin, där Wallin uppmanar till ett snabbt agerande. Mellan raderna läser åtminstone jag att Wallin välkomnar en sammanslagning där även Korsholm skulle ingå. Kanske kan man se uttalandet även som en varning för att tvångssammanslagningar (av hela kommuner) kan bli aktuella efter 2012, speciellt ifall man inte lyckas åstadkomma tillräckligt många frivilliga sammanslagningar.
Speciellt har man på Sfp-håll bekymrat sig över att svenskan inte skulle vara ett förvaltningsspråk i en tvåspråkig kommun med finska som majoritetsspråk. Antalet kommun med svenska som majoritetsspråk minskar kraftigt som en följd av
kommunreformen. Kanske är man rädd för att Sfp:s potentiella väljare prioriterar statens "morotspengar", en lägre skattesats och kommunala tjänster fram om strukturer som stöder ett bevarande av svenskans ställning. Det senaste kommunalvalet med avhoppare och utbrytargrupper i bl.a. Oravais, Ingå och Sibbo visar att de svenska (borgerliga) väljarna och förtroendevalda inte längre är så lojala mot Sfp och de gemensamma svenska intressena.
Förslagen till kommunsammanslagning i Vasaregionen har ett direkt samband med fallet Sibbo. Inte minst med tanke på läget i Vasaregionen var det i samband med KSSR viktigt för Sfp att kommunernas rätt att själva bestämma om eventuella sammanslagningar bevarades. Sfp hade därför skäl att stöda
Hannes Manninen och
Centerns linje i kommunreformen. Liksom för Centern var det även för Sfp viktigt att Sibbo inte heller blev ett prejudikat på (partiella) tvångssammanslagningar. Med tanke på hela situationen med hot om en inkorporering av hela sydvästra Sibbo fram till Sibbo å och krav på en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden är det inte konstigt att Sfp före Helsingfors lade fram sitt initiativ den 21 juni 2006 förhöll sig "konstruktivt" till en frivillig inkorporering av Östersundom.
Enligt vad det berättades för tre år sedan skulle Sfp:s nuvarande två ministrar, som ingendera var minister då det begav sig, ha besökt Sibbo dagen före Helsingfors lade fram sitt förslag till en ändring i kommunindelningen. Syftet skulle ha varit att vägleda kommunstyrelsen i Sibbo att själv lägga fram ett förslag till en ändring i kommunindelningen. I Helsingfors verkar man även ha räknat med att lyckas pressa Sibbo till ett dylikt "frivilligt" initiativ. Åtminstone stod man helt handfallen då kommunstyrelsen i Sibbo endast erbjöd sig villig till förhandlingar. Området som det var tänkt att Sibbo formellt frivilligt skulle avstå ifrån torde motsvara området på den karta som man från Sibbo i misstag sände till Hbl. (Se t.ex.
"Hemliga kartor. Den 28 mars 2007" och
"Trovärdig vittnesbörd. Den 6 december 2007".) Området motsvarar i det stora hela utedningsman
Pekka Myllyniemis förslag och är i praktiken identiskt med ett område som nu är aktuellt för en
gemensam delgeneralplan.
Inlägg
