Senaste söndag ingick i Helsingin Uutiset en artikel av bostadsminister Jan Vapaavuori (saml). I artikeln, som har rubriken "Selvitetään ennen kuin yhdistetään, mutta selvitetään nyt ihmeessä", frågar sig Vapaavuori varför man är rädd för en utredning över en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Bostadsministern gör sig här enfaldigare än han är. Då justitieminister Tuija Brax flera gånger sagt att regeringen måste ta sitt ansvar, ifall en kommunsammanslagning visar sig vara det vettigaste, är det uppenbart att de som motsätter sig en sammanslagning har skäl att frukta en utredning. Politiska utredningar är inga objektiva vetenskapliga avhandlingar.
Utredningar är ofta beställningsarbeten, vars uppgift är att legitimera färdigt tagna beslut. När förre kommunminister Hannes Manninen (c) utnämnde Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare angående Sibbofrågan intygade han att utredningen skulle börja från rent bord. Det visade sig emellertid att utredningen blev ett plagiat av Helsingfors egen utredning av Helsingfors förslag til ändring i kommunindelningen. Att utredningsmannen til stora delar missförstått den text som han kopierat hindrade inte statsrådet och högsta förvaltningsdomstolen från att formellt tro på Myllyniemis utredning.
Den finlandssvenska tankesmedjan Magma publicerade faktiskt igår en rapport om huvudstadsregionen av den svenska professorn Henry Bäck, "Helsingforsregionen: Vad är problemet? Vad bör göras?" Tyvärr har licensen till programmet med vilken pdf-dokumentet skapats gått ut, vilket försämrar textens läsbarhet. I rapporten diskuterar Bäck fördelarna med en sammanslagning. Även den så kallade Sibbofrågan diskuteras. Bäck har bl.a. läst Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" och Henrik Hägglunds artikel "Fallet Sibbo – när kommunindelningen ändras" på Kommunförbundets webbplats Kommunerna.net.
Bäck har inte gjort någon utredning från rent bord, utan snarare en sammanfattning av tidigare utredningar. Med tanke på referenserna skall man inte förvänta sig en allt för mångsidig beskrivning av Sibbofrågan i Bäcks rapport. Jag återger här ett par stycken ur rapporten:
>>Urban sprawl innebär vanligen att den funktionella regionen växer över de administrativa gränserna, vilket medför svårigheter att planera och reglera verksamheter och samspel. Detta problem har varit utgångspunkten för kraven att inkorporera delar av Sibbo i Helsingfors stad. I denna mening är också Sibbo-frågan ett uttryck för den territoriella differentieringsdimensionen. ...
Det inhemska materialet är betydligt mer sparsamt när det gäller att argumentera för kommunsammanslagning (vilket kanske kan tas som intäkt för att OECD-rapporten har rätt i sin förmodan om det ofinska i förslaget). Det finns både hos Alanen och i stadsregionplanen (citerad i samarbetsutvärderingen) argument mot fragmenteringen med frivilligt samarbete som mycket liknar OECD-rapportens argumentering. Samma slutsats dras emellertid inte. Jag har också redan tidigare påpekat att kraven att inkorporera en del av Sibbo med Helsingfors, även om det är i smått, bygger på samma logik som konsolideringsscenariot: När funktionaliteten kräver lösningar över kommungränsen är bästa lösningen att ta bort gränsen.<<
