Jag har via videosnuttar tagit del av träffarna med kommunindelningningsutredaren Pekka Myllyniemis i Sibbo förra veckan. (Se video 1, 2, 3 , 4) Fastän utredningamannen naturligtvis inte explicit avslöjade resultatet från sin utredning, var han så tydlig i sina uttalanden att jag rent av undrar om inte detta material vore tillräckligt för att dra de slutsatser som Kauppalehti Presso gjorde i lördagens tidning på basen av "uppgifter" som tidningen fått. (Se Ett mindre område. Den 25 november 2006.) Jag tycker att Myllyniemi antyder att det inte finns sådana särskilt vägande förutsättningar som lagen kräver för en att annektering av ett område som överskrider föreskrivna gränsvärden angående invånarantal (5 %) eller landareal.
Myllyniemi gör ett sakligt och sympatisk intryck. Det är dock klart att han, fastän han enligt uppgift började utredningen från rent bord, färdigt hade bestämda uppfattningar av vad som är god sammhällstruktur, samt att hans uppfattning i frågan var känd från förut. Det skall bli intressant att se om utredningsmannen tar hänsyn till de politiska realiteterna. (Se Gränsjusteringar kräver politiska förutsättningar. Den 15 otober 2006.) Gör han det inte, bör han i koncekvensens namn föreslå att en stor del av Vanda ansluts till Helsingfors, ifall han föreslår att en del av Sibbo inkorporeras med huvudstaden. De sydvästra delarna av Vanda hänger inte bara naturligt ihop med Helsingfors, utan skulle i princip möjliggöra stora bostadsområden. Vanda kommer inte i den närmaste framtiden att själv bygga områdena, eftersom byggandet av bostadsområden kring Ringbanan (Marjabanan) tar alla resurser. Det är dock osannolikt att Myllyniemi föreslår att ett större område av Vanda inkorporeras. Inför riksdagsvalet skulle det politiska motståndet bli stort. Vandas stadsstyrelseordförande, som aktivt stött Helsingfors förslag till gränsjustering, är dessutom styrelseordörande för Nylands förbund, där Myllyniemi är styrelsemedlem. Myllyniemi vågar knappast riskera samarbetet i så väl Huvudstadsregionen som i Nylands förbund.
Själv hoppas jag att de sista idylliska resterna av Helsinges gamla lands- och kulturbyggd förblir en del av Vanda. Med tanke på den (föreslagna) ekologiska korridoren från Svarta backen och Borgarstrandsviken till Sibbo storskog skulle detta även vara önskvärt. (Se Metron hotar den ekologiska korridoren. Den 22 november 2006.) Jag är dock jävig i denna fråga. Goda skidvintrar kan man skida hela vägen från Nordsjö, där jag bor, till Sibbo storskog, vilket är någonting jag sätter värde på.
Myllyniemis uppgift går ut på att utreda "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." I preciseringen av kommunindelningsutredarens uppgift talas det inte om tillgången på tomtmark, bostadspriser eller möjligheten för Helsingforsbor att bo i egnahemshus utan att byta hemkommun, vilket varit ministrarnas motiveringar till en annektering. Vad som är god samhällsstruktur kan man ha olika uppfattningar om. Hur högt "god samhällstruktur" bör prioriteras i förhållande till andra värden kan man även ha olika uppfattning om. Det är en värdefråga. Vilka medel som kan komma i fråga för att främja en bättre struktur är en moralisk och politisk fråga.
I Myllyniemis presentation av samhällstrukturen fastnade jag speciellt för hans tolkning av balannsen eller snarare obalansen i samhällstrukturen. Hela utredningen har enligt Myllyniemi som utgångspunkt "problemet" att Helsingforsregionen är betydligt glesare bebygd öster om huvudbanan än i kommunerna väster om huvudbanan. Detta är enligt Myllyniemi inte en rationell (tarkoituksenmukainen) samhällsstruktur. Det är i och för sig självklart att städer och kommuner med liten yta så som Kervo och Träskända är tätare bebygda än kommuner med stor yta så som Sibbo och Borgå, men även om man delar in området i mindre delar stämmer Myllyniemi analys. Huruvida detta är ett problem är en annan sak.
Fysikaliskt och matematiskt sett har en kropp alltid en tyngdpunkt. Homogena kroppars tyngdpunkter eller masscentrum sammanfaller med mittpunkten. För kroppar som inte är homogena är det svårare att beräkna tyngdpunkten. Jag har just idag i egenskap av matematiklärare lärt ut hur man hittar geometriska figurers symetriaxlar. En figur eller yta kan ha flera symetriaxlar, men axlarna går alltid genom mittpunkten. En icke-regelbunden kropp har på motsvarande vis potentiella rotationsaxlar som går genom tyngdpunkten. Roterar kroppen längs en dylig axel säger man att kroppen är i statisk balans.
Eftersom Helsingfors centrum ligger på en udde, kommer stadens centrum aldrig längre att kunna bli Helsingforsregionens eller metropolområdets tyngdpunkt, men man kan föreställa sig en axel som går genom Helsingfors centrum och genom tyngdpunkten. Man måste naturligtvis inte betrakta huvudbanan från Helsingfors norrut som idealisk symetri- eller rotationsaxel. Finska vikens kust går inte i östlig-västlig riktning, utan snarare i nordostlig-sydvästlig riktning. Vill man att symetriaxeln som går igenom Helsingfors centrum skall vara en normal till kusten, dvs stå vinkelrätt mot Väster- och Österleden, bör axeln vara vänd i nordvästlig riktning, medan huvudbanan i huvustadsregionen går i nordostlig eller nord-nordostlig riktning. För att något slags symetri överhuvudtaget skall vara möjlig, bör axeln luta vänsterut eller västerut på kartan. Axeln borde således gå ungefär längs Tavastehusleden. Detta betyder att den östra sidan av axeln redan nu är tyngre än den västra sidan!
Helsingforsregionen har huvudsakligen utvecklats kring huvudbanan till Tavastehus och järnvägen till Åbo. Detta torde vara god samhällsstruktur. Vill man flytta tyngdpunkten ytterligare i östlig riktning, utanför ring trean, bör man först bygga kustbanan via Borgå österut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar