Fädernestranden. Den 22 december 2006

Fädernestranden. Den 22 december 2006

Yle Internytt noterar att namninsamlingen för Västerkullakilen, mot annekteringen, går bra. Adressen finns alltså på adressen http://www.hakunila.fi/fi-fi/adressit, men länken fungerar inte hela tiden. Den direkta adressen till adressen är http://www.hakunila.fi/fi-FI/adressit/LueAloite.aspx?PID=37572b75-98c8-4241-b7d5-027634aeaeba. Klockan 11:15 idag fredag hade 563 personer underteckant adressen, som öppnades på onsdag.

Det är speciellt många Sibbobor och finlandssvenskar som har undertecknat adressen för att Vikkulla eller Västerkullakilen skall bevaras som en del av Vanda. I Sibbo vill man gärna ha en buffert mellan sin kommun och huvudstaden, inte minst för att förhindra att en dela av kommunen inkorporeras med Helsingfors. Vikkullas betydelse för Vanda skall dock inte förringas. Vikkulla har Vandas enda havsstrand, Borgarstrandsvikens östra strand.

Borgarstrandsviken är så väl ekologiskt som kulturhistoriskt värdefull, men speciellt har den för Vanda ett symboliskt värde. Och när jag säger symboliskt värde, så menar jag inte att Borgarstrandsviken saknar praktisk betydelse för Vanda och vandaborna. Tvärtom är det symboliska ofta någonting mycket betydelsefullt, även om värdet inte kan mätas i pengar. Att värdet inte kan mätas i pengar betyder inte heller att det saknar ekonomisk betydelse. I affärsvärden byter börsnoterade bolag hemort av imageskäl. Folk väljer till och med bostad efter gatunamnet. Själv flyttade jag för drygt sex år sedan från Saanatunturivägen till Stora Ullholmsvägen. Det är knappast en tillfällighet att det bor mycket flera svenskspråkiga och före detta skärgårdsbor på adressen Stora Ullholmsvägen än på Saanatunturivägen ett par kilometer från min nuvarande hemgata. (Saanatunturui är ett fjäll i Enontekiö; Stora Ullholmen är en ö i f.d. Helsinge skärgård.)

Helsinge var tidigare en kustkommun med en lång havsstrand och skärgård i likhet med Sibbo och de flesta andra traditionellt svenskspråkiga kommuner i Nyland. Efter 1966, då Nordsjö inkorporerades med Helsingfors, förlorade Helsinge det sista av sin skärgård, men ett par kilometer havsstrand blev kvar i Vikkulla. Denna havsstrand saknar inte betydelse. För nylänningar har havsstranden alltid haft en stor symbolisk betydelse. Havstranden är en central faktor i nylänningarnas hembygdskänsla. Låt mig vara patetisk och citera Nylänningarnas marsch av Theodor Lindh:

Det stormande havets mäktiga sång
vart hjärta ibland oss känner,
vid vår vagga den ljöd i vår barndom en gång,
och den fostrar oss upp till männer.
När molnen sig skocka, när luften känns kvav,
när det mörknar ibland uppå färden,
som en fläkt från det friska, det fria hav
käckt storma vi ut i världen.

Framåt bjuder vågornas väldiga lek,
framåt glatt vindarna tåga,
framåt då, I bröder, mot våld och svek,
framåt mot det usla och låga!
Som vågen blott strävar med jublande mod
att få dö vid de älskade landen,
o, så låtom oss offra vårt liv, vårt blod,
allt, allt, för fädernestranden!

Låtom oss offra vårt liv, vårt blod, allt, allt, för fädernestranden! Eller låtom oss åtminstone skriva under adressen för bevarandet av Vandas sista havsstrand!

I dagens Helsingin Uutiset kommenterar Jussi Pajunen Sibbos initiativ till samarbete. Liksom notisens rubrik "Pajunen tyrmää" antyder avvisar Pajunen Sibbos erbjudande:

Helsingin valtuusto on tehnyt oman esityksensä, samoin selvitysmies Pekka Myllyniemi. Nyt katsomme, miten ne etenevät. Sen jälkeen Helsinki on valmis parhaaseen mahdolliseen yhteistyöhön

Men tänk, ärevördige överborgmästare, tänk om det generösa erbjudandet inte längre gäller efter att statsrådet har tagit ställning till Helsingfors och utredningsmannens förslag. Då kan det bli aktuellt med en inlösning av Helsingfors marker till råmarkspris.