Yle har idag publicerat notiser med rubrikerna "Sibbos Östersundomnota till Hfors" och "Sibbo kräver ersättning av Helsingfors". I ett inslag i Radio Mellannyland fick Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström frågan om de pengar som Sibbo vill ha i ersättning är ett plåster på såret. På den frågan svarade Liljeström att det i "den här frågan" är många andra tankar och principer (än de ekonomiska) som fått sig en törn och att dessa inte kompenseras med pengar. Men visst handlar det även om pengar, då Sibbo förutom planeringsmonopol, investeringar i infrastruktutr och förväntningsvärden förlorar 14 % av kommunens skattebas. Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Grunderna för hur Helsingfors skall ersätta Sibbo avgörs idag". Här berättas det att representanter för Helsingfors och Sibbo idag möts för att slå fast principerna för hur Sibbo skall kompenseras. Når man inte enighet måste ärendet gå vidare till Helsingfors förvaltningsdomstol och eventuellt ända till högsta förvaltningsdomstolen.
I dagens Borgåblad ingår även en annan artikel med anknytning till fallet Sibbo. Rubriken är "Clara Lindqvist lämnar sfp". I artikeln berättas det att Clara Lindqvist lämnar Svenska folkpartiet för att i kommunalvalet ställa upp för den tvåspråkiga gruppen Vårt enade Sibbo. Den oberoende gruppen Yhteinen Sipoomme - Vårt enade Sibbo grundades uttryckligen som en följd av anneketeringen. Gruppens enda nuvarande fullmäktigeledamot är Eero Seppänen, som fick sparken från den samlingspartistiska gruppen. En annan förgrundsfigur för Vårt enade Sibbo är Caspar Berntzen, som tidigare profilerat sig som en representant för föreningen För Sibbo. Liksom i Seppänens fall handlar bytet av grupp om ett missnöje med det egna partiets agerande i fallet Sibbo. Där Seppänens missnöje handlar om Samlingspartiets agerande som riksparti handlar Lindqvist s missnöje dock om den lokala gruppens - och de lokala gruppernas - agerande. Jag citerar:
Fastän det inte sägs i artikeln torde Lindqvists avhopp även handla om misstro mot Sfp i Sibbo och kanske speciellt mot Christel Liljeström, som inte är sen att kritisera sina partikamrater. Så som Lindqvist har gått sin egen väg i viktiga frågor har hon garanterat fått hård kritik, men Lindqvist verkar från första början ha misstrott det sätt på vilket Sfp i Sibbo skött konflikten med Helsingfors.
Efter Helsingfors initiativ i juni 2006 var politikerna i Sibbo mycket splittrade. "Oppositionen" bestående av Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern gav Sfp och Liljeström skulden för den aktuella krisen. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern ställde sig bakom Helsingfors beskyllningar mot Sibbo och Sfp:s traditionella politik samtidigt som man misstänkte Sfp och Liljeström för att ha prioriterat Sfp:s maktposition och medlemskapet i Östra Nylands förbund framom försvaret av Sibbos gränser. Här intog Lindqvist långt samma perspektiv som Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern.
Då Liljeström efter Sibbos interna utredning fått fortsatt förtroende som styrelseordförande ställde sig Sfp bakom en ny linje, som långt utstakats av den den tidigare oppositionen. Sfp hade kanse inte så många val, speciellt som gruppens egna led var splittrade.
Den 26 juni 2006, en knapp vecka efter att Helsingfors lagt fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen, sammankom kommunstyrelsen i Sibbo för att bl.a. föreslå för fullmäktige att godkänna ett utkastet till "Generalplan för Sibbo 2025". I kommundirektörens förslag ingick bl.a. följande:
Alla styrelsemedlemmar fann inte detta förslag tillräckligt. Paula Hiidenuhma-Valtonen från Samlingspartiet föreslog en ändring till föredragarens förslag, enligt vilket generalplanen skulle utarbetas så att man i sydvästra Sibbo och på Östersundomområdet kunde bygga bostäder för hela 40 000 nya invånare. Förslaget understöddes av Lindqvist, som dock förlorade med rösterna 3 mot 9. Understödet av Hiidenuhma-Valtonens förslag kan kanske tolkas som en desperat panikreaktion, men det antyder även en misstro mot Sfp.
Nästa gång Lindqvist röstade mot den egna gruppen i ett viktigt beslut gällde det medlemskapet i landskapsförbundet. Lindqvist blev nu tungan på vågen då styrelsen röstade för ett medlemskap i Nylands förbund. (I början av december 2006 återtog styrelsen dock beslutet, vars laglighet betvivlades.)
I september 2007 undertecknade Lindqvist en motion för flygfält till Sibbo, som initierades av Samlingspartiet och Eero Seppänen, men som starkt kritiserades av Liljeström. Meningsfullheten i motionen för ett flygfält i Sibbo kan ifrågasättas, då utredningar talar emot förslaget och då initiativet kom allt för sent för att kunna påverka avgörandet i "Sibbofrågan". Speciellt tyder Lindqvist agerande även i denna fråga på misstro mot Sfp och Liljeström.
I dagens Borgåblad ingår även en annan artikel med anknytning till fallet Sibbo. Rubriken är "Clara Lindqvist lämnar sfp". I artikeln berättas det att Clara Lindqvist lämnar Svenska folkpartiet för att i kommunalvalet ställa upp för den tvåspråkiga gruppen Vårt enade Sibbo. Den oberoende gruppen Yhteinen Sipoomme - Vårt enade Sibbo grundades uttryckligen som en följd av anneketeringen. Gruppens enda nuvarande fullmäktigeledamot är Eero Seppänen, som fick sparken från den samlingspartistiska gruppen. En annan förgrundsfigur för Vårt enade Sibbo är Caspar Berntzen, som tidigare profilerat sig som en representant för föreningen För Sibbo. Liksom i Seppänens fall handlar bytet av grupp om ett missnöje med det egna partiets agerande i fallet Sibbo. Där Seppänens missnöje handlar om Samlingspartiets agerande som riksparti handlar Lindqvist s missnöje dock om den lokala gruppens - och de lokala gruppernas - agerande. Jag citerar:
Clara Lindqvist är hemma från Östersundom och har varit väl förtrogen med alla de känslosvall som Helsingfors annektering väckte. Partitillhörigheten inom sfp blev en barlast i något skede av processen.
– Jag vill inte gå in på exempel. Men jag tycker att man ska kunna jobba på kommunalnivå så att man tänker på kommunens bästa – inte partiets. Nu blev det lite väl mycket tanke på partierna – inom alla grupper, säger Lindqvist.
– Jag vill inte gå in på exempel. Men jag tycker att man ska kunna jobba på kommunalnivå så att man tänker på kommunens bästa – inte partiets. Nu blev det lite väl mycket tanke på partierna – inom alla grupper, säger Lindqvist.
Fastän det inte sägs i artikeln torde Lindqvists avhopp även handla om misstro mot Sfp i Sibbo och kanske speciellt mot Christel Liljeström, som inte är sen att kritisera sina partikamrater. Så som Lindqvist har gått sin egen väg i viktiga frågor har hon garanterat fått hård kritik, men Lindqvist verkar från första början ha misstrott det sätt på vilket Sfp i Sibbo skött konflikten med Helsingfors.
Efter Helsingfors initiativ i juni 2006 var politikerna i Sibbo mycket splittrade. "Oppositionen" bestående av Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern gav Sfp och Liljeström skulden för den aktuella krisen. Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern ställde sig bakom Helsingfors beskyllningar mot Sibbo och Sfp:s traditionella politik samtidigt som man misstänkte Sfp och Liljeström för att ha prioriterat Sfp:s maktposition och medlemskapet i Östra Nylands förbund framom försvaret av Sibbos gränser. Här intog Lindqvist långt samma perspektiv som Samlingspartiet, socialdemokraterna och Centern.
Då Liljeström efter Sibbos interna utredning fått fortsatt förtroende som styrelseordförande ställde sig Sfp bakom en ny linje, som långt utstakats av den den tidigare oppositionen. Sfp hade kanse inte så många val, speciellt som gruppens egna led var splittrade.
Den 26 juni 2006, en knapp vecka efter att Helsingfors lagt fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen, sammankom kommunstyrelsen i Sibbo för att bl.a. föreslå för fullmäktige att godkänna ett utkastet till "Generalplan för Sibbo 2025". I kommundirektörens förslag ingick bl.a. följande:
Sydvästra Sibbo och Östersundomområdet anvisas som ett område för samhällsbyggande. Utbyggnaden av området bör därtill kopplas till den behövliga helhetsgranskning av trafiksystem och markanvändning i hela Helsingforsregionen där nödvändigheten och genomförandeordningen av planerade och sinsemellan konkurrerande trafik- och spårvägsprojekt utreds.
Alla styrelsemedlemmar fann inte detta förslag tillräckligt. Paula Hiidenuhma-Valtonen från Samlingspartiet föreslog en ändring till föredragarens förslag, enligt vilket generalplanen skulle utarbetas så att man i sydvästra Sibbo och på Östersundomområdet kunde bygga bostäder för hela 40 000 nya invånare. Förslaget understöddes av Lindqvist, som dock förlorade med rösterna 3 mot 9. Understödet av Hiidenuhma-Valtonens förslag kan kanske tolkas som en desperat panikreaktion, men det antyder även en misstro mot Sfp.
Nästa gång Lindqvist röstade mot den egna gruppen i ett viktigt beslut gällde det medlemskapet i landskapsförbundet. Lindqvist blev nu tungan på vågen då styrelsen röstade för ett medlemskap i Nylands förbund. (I början av december 2006 återtog styrelsen dock beslutet, vars laglighet betvivlades.)
I september 2007 undertecknade Lindqvist en motion för flygfält till Sibbo, som initierades av Samlingspartiet och Eero Seppänen, men som starkt kritiserades av Liljeström. Meningsfullheten i motionen för ett flygfält i Sibbo kan ifrågasättas, då utredningar talar emot förslaget och då initiativet kom allt för sent för att kunna påverka avgörandet i "Sibbofrågan". Speciellt tyder Lindqvist agerande även i denna fråga på misstro mot Sfp och Liljeström.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar