I blogginlägget "Kalima. Den 21 mars 2007" noterade jag att Kai Kalima i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet i Helsingfors den 29 november 2006, förutom att han hävdade att Sibbo är en korvkiosk jämfört med Helsingfors, hotade med att "Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa." Som jurist och professor i finansrätt bör Kalima veta att möjligheten att inkorporera sydvästra Sibbo genom lagstiftning endast är teoretisk, även om det vore helt lagligt. Jag har inte tidigare på denna blogg påpekat är att även juristen Jan Vapaavuori i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 enligt diskussionsprotokollet påpekade att "Selvyyden vuoksi on vielä hyvä todeta, että eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja."
Det är inte så svårt att gissa att adressen här var beslutsfattarna i Sibbo. Helsingfors initiativ var naturligtvis inte ett utkast till en lagmotion. Kombineras Vapaavuoris antydan om möjligheten till en inkorporering genom lagstiftning med Hannes Manninens påstådda stöd av alternativet på 5000 hektar och Matti Vanhanens lika så lögnaktiga påstående att Centergruppen stöder förslaget, är det inte konstigt om beslutsfattarna i Sibbo i juni ifjol greps av panik. Det är egentligen anmärkningsvärt att kommunstyrelsen i Sibbo vid sitt möte den 20 juni 2006 inte antog Vapaavuoris anbjudande och uttalade sitt stöd på förslaget på endast 3000 hektar.
På sin hemsida har Vapaavuori publicerat ovannämnda anförande under rubriken "Helsinki tarvitsee alueita Sipoosta 21.06.2006". Här anger Vapaavuori källan för sitt påstående, nämligen regeringsproposition 135/1997:
Asia on ilmaistu hieman selkeämmin hallituksen kuntajakolakia koskeneessa esityksessä, jonka mukaan "pykälän 2 momentin nojalla voitaisiin pykälässä tarkoitettuja muutoksia tehdä .... suurempinakin valtuustojen tahdon vastaisesti, mikäli 3 §:n edellytykset toteutuisivat niissä erityisellä painavuudella." Kaupunginhallituksen tulkinnan mukaan kaikki nämä edellytykset täyttyvät ja täyttyvät vieläpä erityisellä painavuudella ja täten liitos on mahdollinen valtioneuvoston päätöksellä myös tässä laajuudessa. Selvyyden vuoksi on vielä hyvä todeta, että "eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja" (HE 135/1997)
Vapavuori citerar alltså regeringspropositionen, där det i sin helhet står att "Kuntajaon muutosmenettelyn oikeudellista statusta ehdotetaan selkeytettäväksi määrittämällä se säädösvallan käytöksi niin, että eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja mutta muutoin siitä voidaan säätää valtioneuvoston tai ministeriön päätöksellä sen mukaan kuin kuntajakolaissa säädettävät delegointiedellytykset sallivat." I kommunindelningslagen heter det endast kort att "Om ändring i kommunindelningen bestäms genom lag eller beslut därom fattas av statsrådet eller ministeriet, enligt vad som bestäms nedan." Vapaavuori hävdade i sitt anförande även, så som det av citatet framgår, att enligt statsstyrelsens tolkning samtliga fyra alternativa villkor som definieras i 3 § i kommunindelningslagen uppfylls med särskild vikt för Helsingfors förslag på 5000 hektar. Enligt inrikesministeriets beslut från den 28 juni i år uppfylls för detta förslag överhuvudtaget inget av de allmänna villkoren och därmed inget av villkoren heller med särskild tyngd. Även här kan man fråga sig vad som var syftet med den orimliga lagtolkningen från Helsingfors och juristen Vapaavuoris sida.
I Uudenmaan uutisets tv-nyheter ingick i torsdags ett inslag om riksdagsmännens utfärd till Sibbo storskog. Inslaget finns ännu på Yle Areena. Jussi Pajunens uttalande är intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar