Svenskfinland är inte ett politiskt parti. Den 11 november 2006

Att fallet Sibbo har en stark språkpolitisk dimension kan inte förnekas. I konflikten med Helsingfors har det för Sibbo varit till nackdel att kommunen är starkt svenskspråkig, fastän majoriteten av invånarna har finka som modersmål. Dels är Center, vars ministrar visat beredskap att offra Sibbo, svagt representerad i kommunen, dels har det allmänna avoget mot finlandssvenskarna och Sfp utnyttjats för att stärka stödet för Helsingfors territoriella anspråk. (Se Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006, Språkpolitik. Den 23 september.) Å andra sidan har Sibbo fått stöd från hela Svenskfinland.

Då Svenska folkpartiet så väl i regeringen som i Helsingfors stadsfullmäktige ensamt försvarade Sibbo ville man tolka Sfp:s motstånd som språkpolitiskt, fastän partiet hävdade det motsatta. Sfp:s avvikande ställningstagande var ur Helsingfors synvinkel beklagligt, eftersom det fick fullmäktiges beslut att framstå som etiskt kontroversiellt. Det är lättare att handla omoraliskt då alla gör likadant.

Att andra partier kör över Sfp är i sig inte i sig så anmärkningsvärt. Däremot är det högst anmärkningsvärt när huvudstaden och landets regering kör över hela språkminoriteten. Efter de finlandssvenska socialdemokraternas kongress i Borgå för två veckor sedan står det klart att hela Svenskfinland kränkts i fallet Sibbo. Svenskfinland är inte ett politiskt parti som man kan spela ut och kritisera med sedvanlig politisk smutskastning.

Svenska folkpartiets dominerande ställning i Svenskfinland är på gott och ont. Finlandssvenskarna har laglit sett större rättigheter än de flesta motsvarande språkliga minoriteter i Europa. Detta kan delvis förklaras med att finlandssvenskarna i Sfp haft ett statsbyggande parti, som suttit med i de flesta regeringar. De jure är svenskan i Finland jämställd med finskan. De facto är de svenskspråkigas situation inte alltid så god. Man kan fråga sig i vilket EU-land som regeringschefen kunde ta ställning för en gränsjustering, där ett landskap och en stad som domineras av majoritetsbefolkningen skulle expandera i ett landskap och en kommun där språkminoriteten traditionellt har dominerat. Jag trodde inte att detta var möjligt i regionernas Europa, men Finland och Matti Vanhanen ser ut att vara undantag.

Kanske är det just Sfp:s stadsbyggande och finlandssvenskarnas statsbärande roll som gör det möjligt att köra över finlandssvenskarna i fallet Sibbo. Svenskans ställning i Finland tryggas endast på Åland av en regional autonomi. I det övriga riket har de svenskspråkigas ställning tryggats av språklagen och den kommunala självstyrelsen. Svenskfinland är en social konstruktion utan land. Det förhindrar inte att den kommunala självstyrelsen och kommungränserna utgör viktiga element i det finländska samhällskontraktet, på vars grund samhälls- och språkfreden bygger. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Svenska folkpartiets dominerande roll torde göra att Folktinget lätt uppfattas som partiets förlängda arm. Folktinget publicerade 27.9.2006 ett pressmeddelande, där man krävde att de språkliga rättigheterna i Sibbo måste respekteras och indirekt tog avstånd från en gränsjustering. I ett annat pressmeddelande publicerat 26.10 kräver Folktinget angående service- och kommunreformen att Svenskfinland och de svenskspråkiga förvaltningsområdena inte splittras. I samband med det senare pressmeddelandet gav Folktinget på begäran av riksdagens förvaltningsutskott ett utlåtande gällande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen. Vilken tyngd Folktingets uttalanden och utlåtande får återstår att se. I medierna har Folktinget åtminstone inte fått någon större publicitet. Kanske borde man som Folktingets nästa ordförande välja en representant för ett annat parti än Sfp.

Till sist undrar jag vad Borgå stift gjort för Sibbo i den aktuella marktvisten. Fallet Sibbo berör ju i högsta grad de evangelsikt lutherska församlingarna och Sibbo svenska församling i synnerhet. (Se Sorg och bedrövelse. Den 18 augusti 2006.) Kanske borde stiftet göra ett uttalande innan Borgå får en biskop som varit Sfp-minister.