Året 2012. Den 30 december 2012

Så är det dags för årets sista inlägg på denna blogg. Någon egentlig årskrönika blir det inte denna gång, men jag skall ändå göra en tillbakablick på det gångna året. Från och med i juni har jag endast publicerat blogginlägg en gång i veckan, på söndagar. Fram till dess hade jag i sex års tid dagligen publicerat blogginlägg om Fallet Sibbo. Detta är i sig helt vansinnigt, men det har funnits anledning till det starka engagemanget. Totalt närmar sig antalet inlägg nu 2 200!

Under det gångna året har Helsingfors stadsplaneringskontor äntligen medgett att Natura-områdena utgör ett hinder för visionerna av Östersundom som en "havsnära" stadsdel. (Se "Ingen havsnära villastad. Den 11 november 2012".) Speciellt gav ELY-centralen tummen ner för planerna på Husö. (Se "Inget tillstånd beviljat. Den 16 september 2012".) De aktuella planerna var i sig mycket anspråkslösa, men ELY-centralens beslut torde utgöra ett prejudikat för planeringen av stränderna i Östersundom.

I november kom Helsingfors biträdande stadsdirektör med ansvar för stadsplaneringen Hannu Penttilä med det i sammanhanget intressana uttalandet "nyt pitäisi rakentaa länteen ja pohjoiseen". (Se "'Nyt pitäisi rakentaa länteen ja pohjoiseen.' Den 4 november 2012".) Nyhetsåret avslutades dock med ett återfall till argumenten från år 2006, då Yle i en intervjuavgående "Helsingin kaupunkisuunnittelun kehäkettu tähyää itään" med Helsingfors stadsplaneringskontor Tuomas Rajajärvi noterar följande:

Tähän mennessä pääkaupunki on levittäytynyt pohjoiseen ja länteen. Tasapainoa on haettava Östersundomin suunnalta.
- Yleiskaava tulee päätöksentekoon ensi keväänä. Itään levittäytyvällä Helsingillä ei ole merkitystä vain pääkaupungille vaan koko seudulle.
Rajajärven mukaan rakentamisen painopiste sijaitsee idässä. Myös rantametron eli Espoosta Östersundomiin aikanaan kulkevan metron ympärille painottuvan rakentamisen merkitys korostuu.
- Sen mahdollisuuksia täytyy samalla miettiä aina Porvooseen saakka.

Lyssna på inslag i Yle Uutiset Uusima, torsdag 15:30.

Årets märkligaste nyhet i anslutning till fallet Sibbo är att Pekka Myllyniemi deltar som utredningsman i finansministeriets metropolutredning, som även berör Sibbo. Den nya kommunutredningen aktualiserar inkorporeringen av sydvästra Sibbo speciellt genom den föreslagna gränsen för befolkningsunderlag för basservicen på 20 000. Dessutom meddelade metropolarbetsgruppens projektchef Jarmo Asikainen för några veckor sedan att "kommunstrukturen förändras för kommuner med ett invånarantal under 20 000". (Se "Tillbaka till KSSR. Den 16 december 2012".) Enligt senaste nummer av Sipoon Sanomat säger kommunminister Henna Virkkunen att Sibbo förpliktas göra en fusionsutredning, då kommunen inte för tillfället uppfyller kravet på 20 000 invånare. Även här har Myllyniemi lyckats trassla in sig genom ett fatalt räknefel i sin skandalösa Sibboutredning. Då Myllyniemi bedömde inkorporeringens inverkan på Sibbo kommuns förutsättningar att fortsätta som en självständig kommun och därmed den föreslagna gränsjusteringens laglighet räknade han felaktigt med att Sibbo skulle ha över 20 000 invånare redan år 2011. Då gränsen på 20 000 invånare kan vara nog så avgörande för Sibbo, har jag lagt till en ny etikett, "20 000".

Vapaavuoris män. Den 23 december 2012

Jyri Häkämies byte av regeringen mot EK föranledde en livlig diskussion. Tidpunkten för valet av ny VD för Finlands näringsliv EK har däremot inte diskuterats. Missnöjet mot Häkämies föregångare, som visserligen till en del kan vara en efterkonstruktion, hade pyrt länge. Huruvida Häkämies i själva verket tog emot tjänsten på EK för att ge rum för Jan Vapaavuori i regeringen har mig veterligen överhuvudtaget inte diskuterats. Hur det än förhåller sig med den saken, så torde det efter motgångarna med kommunreformen vara lättare för statsminister Jyrki Katainen att ha Vapavuori med i regeringen än att ha honom som gruppordförande. Det är ju i första hand Samlingspartiet och Helsingforspolitikerna med Vapaavuori i spetsen som krävt en ny kommunreform.

I kommunalvalet fick Vapavuori flera röster än någon annan och stärkte därmed sina positioner i Helsingforspolitiken. Om Vapaavuori velat, hade han naturligtvis fått posten som styrelseordförande, vilken han innehade före han blev bostadsminister i regeringen Vanhanen II. Nu hann dock ministerportföljen komma i vägen. Istället för Vapaavuori utsågs Tatu Rauhamäki till ny stadsstyrelseordförande. Rauhamäki hade visserligen en av de allra största valbudgetarna  men han blev med nöd och näppe invald i stadsfullmäktige i Helsingfors. Det är väl ganska uppenbart att Rauhamäki inte valdes till styrelseordörande på eget mandat, speciellt som han tidigare varit specialmedarbetare för bostadsminister Vaaavuori.

Även den avgående stadsstyrelseordföranden Risto Rautava är Vapavuoris man och har fungerat som stadsstyrelseordförande utan eget mandat. I likhet med Rauhamäki var Rautava ordförande i Helsingfors stadsplaneringsnämnd innan han blev styrelseordförande. Tidigare har Rauhamäki efterträtt Rautava både som viceordförande och som ordförande i stadsplaneringsnämnden. Nu byter alltså Rauhamäki och Rautava poster, så att Rautava åter blir ordförande för stadsplaneringsnämnden.

När Rautava nu återgår till stadsplaneringsnämnden är det på sin plats att påminna om att det var på Rautavas (och Vapaavuoris) initiativ som Helsingfors kring år 2006 gav upp planerna på att ta Sandhamn i bruk som bostadsområde för att istället "öppna gränsen" mot Sibbo. (Se "Sandhamn. Den 19 februari 2007".) När det begav sig var Rautava stadsstyrelsens representant i stadsplaneringsnämnden. Nu får han i egenskap av ordförande i stasplaneringsnämnden ta ansvar för att Östersundom faktiskt ersätter Sanhamn som bostadsområde.

Tillbaka till KSSR. Den 16 december 2012

I tisdags samlade kommunminister Henna Virkkunen (saml) medierna till en presskonferens, där det berättades att "metropolutredningen" är färdig i februari. Det här betyder att utredningen fördröjs med ett par månader. Samtidigt meddelade metropolarbetsgruppens projektchef Jarmo Asikainen att "kommunstrukturen förändras för kommuner med ett invånarantal under 20 000". Beskedet föranledde en artikel med rubriken "Sipoon itsenäisyys vaakalaudalla" i torsdagens nummer av Sipoon Sanomat.

I torsdags preciserade i sin tur den social- och hälsopolitiska ministerarbetsgruppen riktlinjerna för hur stort befolkningsunderlag som behövs för att basservicen. Gränsen går vid 20 000. Nyheten ledde till medieuppmärksamhet för Sibbo, vars invånarantal till en följd av inkorporeringen är under 20 000. Yle publicerade i fredags en nyhetstext med rubriken "Många frågetecken i Sibbo om hälsovårdsreformen". Här kan man bl.a. läsa följande:

Kommundirektören i Sibbo - Mikael Grannas - säger att det ännu finns många öppna frågor - och isynnerhet för just Sibbo, som idag har närmare 19.000 invånare.
Det första frågetecknet är invånarantalet. Hur precis är gränsen på 20 000, undrar Grannas. Är det ett exakt eller ett ungefärligt invånartal. Den andra frågan är om det är dagens invånarantal som räknas eller den mängd invånare som kommunen har efter nästa kommunalval år 2017. ...
Också det faktum att Sibbo skulle ha haft 20 000 invånare redan nu om inte Helsingfors hade annekterat en del av kommunen är en faktor att räkna med.

Även MTV3 intervjuade i fredags kommundirektören i Sibbo Mikael Grannas. I nyhetstexten "Kunnissa hämmästellään sote-takapakkia: Asukasrajasta päätös jo 2007" kan man läsa följande:

– Tuntuu siltä, että on palattu takaisin Paras-lakiin. Tämä on ikään kuin "Paras plus", nyt vaan tiukennetaan tätä kahdenkympin sääntöä, Sipoon kunnanjohtaja Mikael Grannas kommentoi.
Hallituksen ministeriryhmä päätti eilen, että alle 20 000 asukkaan kunta ei voi jatkossa vastata sosiaali- ja terveyspalveluista itsenäisesti, vaan sen pitää kuulua suurempaan alueeseen. Niin kutsuttu Paras-laki tuli voimaan vuonna 2007 ja se päättyy tämän vuoden lopussa. Myös siinä pyrittiin luomaan yli 20 000 hengen väestöpohjia sosiaali- ja terveyspalveluiden järjestämiseen.
– Tuntuu että jos tällä mennään, niin ihan hyvin voisi Paras-lakia jatkaa.

I samband med kommureformen KSSR (Paras) fick Sibbo dispens när det gäller gränsen på 20 000 invånare. Det var dock ingen självklarhet. Sibbo hamnade först på en "jumbolista", för att kommunen inte uppfyllde KSSR-ramlagens krav. (Se "Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007" och "20 000. Den 23 november 2007".) I maj 2008 beslöt "servicestrukturprojektets styrgrupp" att Sibbo trots allt uppfyller KSSR-lagens krav. Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina medgav att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet. (Se "Bekräftelse. Den 19 maj 2008".)

Pekka Myllyniemi: Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, s 55

En anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är att kommunindelningsutredaren Pekka Myylyniemi tog ramlagens krav på 20 000 invånare i beaktande då han bedömde lagligheten i sitt förslag till ändring i kommunindelningen. Enligt Myllyniemis rapport hotar den aktuella kommundelssammanslagningen inte Sibbos existens som självständig kommun, eftersom Sibbo med en tillväxt på 1,6 % uppnår ett invånarantal på 20 00 år 2011. Dess värre räknade Myllyniemi fel, vilket jag visat bl.a. i inlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".

Jaakko Jonkka belönades. Den 9 december 2012

http://fi.wikipedia.org/wiki/Tiedosto:Suomen_Leijonan_suurristin_rintat%C3%A4hti.png

På självständighetsdagen för två år sedan tilldelades den dåvarande presidenten för högsta förvaltningsdomstolen Pekka Halleberg den högsta utmärkelsen, Frihetskorsets I klass med kraschan. (Se "Pekka Halleberg. Den 6 december 2010".) Att HFD:s president tilldelas förtjänsttecken är i sig problematiskt, men speciellt problematiskt när det gäller Hallberg, som visat föga respekt för maktfördelningsprincipen. Jag vill här passa på att påminna om att Hallberg deltog i HFD:s kontroversiella avgörande i fallet Sibbo, fastän han tidigare deltagit i HFD:s beslut från den 23 maj 2007 angående Helsingfors stadsfullmäktiges beslut i det aktuella ärendet. (Se "Domarjäv. Den 5 juni 2010".)

I år på självständighetsdagen tilldelades justitiekansler Jaakko Jonkka det högsta förtjänsttecknet, storkorset av Finlands Lejons orden. Igen belönade den politiska makten den som borde övervaka lagligheten i de politiska besluten. Om Hallbergs betydelse för HFD:s avgörande kan man bara spekulera, men när det gäller Jonkka så är det klart att han försummade sin uppgift att bevaka lagligheten i fallet Sibbo. I Jonkkas fall fanns det även ett klart motiv till att inte ingripa i statsrådets Sibbo beslut. I inlägget "För många sammanträffanden. Den 20 augusti 2008" noterar jag att det är möjligt att det är ett rent sammanträffande att valet och utnämningen av Jonkka till justitiekansler sammanföll med statsrådets avgörande i fallet Sibbo. Det förhindrar dock inte att Jonkka i egenskap av vikarierande justitiekansler åtminstone hade  starka skäl att avvika från sin föregångare Paavo Nikulas tolkning av ministrarnas domarroll och jäv.

Som en kuriositet kan nämnas att Suomen Kuvalehti för ett par år sedan avslöjade att Jonkka år 1993 rev sönder skjortan på en polis, då han hamnade i häktet. Jonkka lär inte ha redogjort för händelsen innan han valdes till justitiekansler. (Se "Oikeuskansleri Jaakko Jonkan menneisyys: Poliisiin käsiksi, ei sakkoja".)

Skamligt att sälja. Den 2 december 2012

När Helsingfors fastighetsnämnd nyligen presenterade sin strategi hette det att "vakio-otsikko lautakuntakäsittelyssä" skulle vara "Köp av fastighet i Östersundom". I samband med inkorporeringen och planeringen av Östersundom har Helsingfors översatt flera dokument än normalt till svenska. Då ett ärende i fastighetsnämndens föredragningslista finns översatt till svenska handlar ärendet så gott som alltid om köp av fastighet i Östersundom. Att ärendet här översätts till svenska beror på att markägarna i Östersundom oftast är svenskspråkiga och att köparen vill vara taktfull och artig i affärerna.

Det är i sig ingenting speciellt med att det huvudsakligen är svenskspråkiga som äger mark i Östersundom. Så har det varit i största delen av Nyland. Att Finlands huvudstad ligger i ett traditionellt svenskspråkigt område har ibland föranlett extra utmaningar för samhällsplaneringen. Tidigare har svenskspråkiga markägare ofta förhållit sig negativt till en förfinskning av hembygden. Det torde fortfarande finnas markägare som hellre säljer mark åt svenskspråkiga. Det har väl rentav varit lite skamligt att av girighet sälja sin mark och därigenom bidraga till en förfinskning.

Idag betraktas det knappast som skamligt att sälja mark till en enskild finskspråkig köpare, men nog till rövarstaden Helsingfors. Varför skulle fastighetsnämnden i Helsingfors annars censurera namnen på säljarna av fastighet i Östersundom? Vid det senaste mötet den 29 november behandlade fastighetsnämnden köpet av en fastighet, vars ägare tydligen inte var svenskspråkig. Åtminstone hade ärendet denna gång inte översatts till svenska. Namnet på försäljaren hade dock även denna gång censurerats.

I föredragningslistan kan man om den aktuella fastighetsaffären läsa att "Myyjälle jää kiinteistöjen hallintaoikeus 31.3.2018 saakka." Före det torde Helsingfors inte ha några planer på att bebygga området.