Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos. Den 28 juli 2013

Helsingin Uutiset 27-28.7 2013 s 5

I veckoslutets nummer av Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Rauhamäki yllyttää vantaalaisia kapinaan". I Vantaan Sanomat har artikeln publicerats under rubriken "Rauhamäki: Vantaalaiset kapinaan". I artikeln "förundrar" sig Helsingfors stadstyrelseordförande Tatu Rauhamäki (saml) över att vandaborna nöjer sig med sämre service än invånarna i grannkommunerna. Underförstått menar Rauhamäki att invånarna i Vanda borde kräva att staden slås samman med Helsingfors, så att de skulle få samma nivå av service som invånarna i Helsingfors. Eftersom det enligt Rauhamäki är Vandas socialdemokratiska beslutsfattare som är emot en sammanslagning, borde invånarna göra uppror mot beslutsfattarna. Rauhamäki "förundrar" sig speciellt över att socialdemokraterna i Vanda även är emot en utredning om en sammanslagning av huvudstadsregionen.

Vantaan Sanomat 27-28.7 2013 s 4-5

I verkligheten lär Rauhamäki inte alls förundra sig. Han antar att ett självständigt Vanda är en viktig plattform för socialdemokraterna. (Se "Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013".) Där till hoppas han på att en majoritet av invånarna i Vanda skulle rösta för en sammanslagning. Något annat "uppror" än ett ja till sammanslagning i en folkomröstning behövs inte heller för att ansluta Vanda till Helsingfors. Problemet har varit att få till stånd en utredning, en framställning till sammanslagning och en folkomröstning. Kommunreformen erbjuder en lösning på det problemet. Varken Vanda eller Helsingfors har hittat några frivilliga partners att utreda kommunsammanslagningar med. Detta ger finansministeriet anledning att mot Vandas vilja besluta att förrätta en särskild kommunindelningsutredning angående en sammanslagning av Vanda och Helsingfors. Vid en särskild kommunindelningsutredning kan utredningsmannen föreslå att det ordnas en folkomröstning.

Dess värre är det troligt att även Sibbo inkluderas i en kommunindelningsutredning med Helsingfors och Vanda, fastän Sibbo redan beslutat utreda sammanslagningar tillsammans med KUUMA-kommunerna och kommunerna i Östnyland. Helsingin Uutiset skriver följande:

Vantaa ei kannata Helsinki-Espoo-Kauniainen-Vantaa -liitoksen selvittämistä, eikä edes Helsinki-Vantaa-Sipoon -liitoksen selvittämistä.

– Helsingin mielestä koko pääkaupunkiseudun yhteenliittäminen olisi selvitysten ykkösvaihtoehto. Mutta jos länsipuolelle ollaan rakentamassa Espoo-Kirkkonummi-Vihti liitosta, silloin on selvitettävä myös Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos, Rauhamäki arvioi.

Esbo, Kyrkslätt och Vihtis planerar i verkligheten ingen sammanslagning, utan bara en påtvingad utredning, men med tanke på symmetrin kan utredningsområdet väster om Helsingfors stöda Helsingfors krav på att även ta med Sibbo i en utredning med Helsingfors och Vanda. I övrigt är det inte speciellt konsekvent att kräva att Sibbo skall utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda) men inte Esbo. Det handlar om rå politisk realism. Regeringen kan inte köra över Esbo, men nog över Sibbo.

Ekonomiskt sett har Helsingfors ingenting att vinna på en sammanslagning med Vanda, men en sammanslagning skulle ge huvudstaden större politiska muskler, speciellt i förhållande till Esbo. Södra Sibbo vill Helsingfors ha dels för att kunna bygga attraktiva villaområden för goda skattebetalare, dels för att kunna vända utvecklingen och investeringarna i en riktning bort från Esbo.

Samhällsekonomisk miss. Den 21 juli 2013

HS 16.7 2013 s A 19

I tisdagens nummer av  Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Väljä kaupunki on kallis ja tehoton", som handlar om den nya generalplanen för Helsingfors. Inkorporeringsområdet, som hör till området för den gemensamma generalplanen för Östersundom, berörs inte direkt av generalplanen för Helsingfors, men i samma tidning ingår en annan artikel med rubriken "Uudisraivaus ei ole tiivistämistä", som handlar om Östersundom. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Helsingin johdon pyynnöstä Matti Vanhasen (kesk) hallitus otti vuonna 2007 Östersundomin alueen Sipoolta ja antoi sen Helsingille. Hallitus perusteli päätöstä etenkin yhdyskuntarakenteen kehittämisellä. Sipoolaisten lisäksi kritiikkiä tuli myös niiltä, jotka olivat katsoneet karttaa.

Östersundomin rakentaminen ei eheytä kaupunkirakennetta, se hajauttaa sitä. Vastaavalla etäisyydellä Helsingin keskustasta alkaa maaseutu. Poikkeuksena on lähinnä pääradan varsi.

Med anledning av artiklarna i Helasingin Sanomat publicerade Borgåbladet följande dag en ledare med rubriken "När motorvägar blir gator", där man bl.a. kan läsa följande:

Plötsligt ser också Östersundom-manövern 2007 rätt så gammaldags ut, trots allt ont blod det väckte när Helsingfors fräckt tog en del av Sibbo. Nu visar det sig att det som då ansågs vara av riksintresse kan ha varit en samhällsekonomisk miss.

I måndagens nummer av tidningen ingår en artikel med rubriken "Muslimien hautausmaalta puuttuu yhä paikka". Här säger biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä att det kunde finnas plats för en begravningsplats för muslimer i Östersundom.

HS 15.7 2013 s A 24

I Östersundom finns det plats för begravniingsplatser för så väl muslimer som andra, så vida området inte exploateras för bebyggelse. Istället för att utvidga och grunda nya begravningsplatser i det egentliga Helsingfors kunde Helsingfors stad satsa på begravnimngplatser i Östersundom. Begravningsplatser skulle passa mycket bättre i kulturlandskapet än urban bebyggelse. I Östersundom kunde staden även låta bygga galplaner och koloniträdgårdar. För tillfället finns det fyra golfplaner i Helsingfors och man har planerat att utvidga en del av dem. Helsingfors stad planerar även att utvidga en del koliniträdgårdar, som ligger på gångavstånd från metro- och järnvägsstationer. Ekonomiskt sett skulle det löna sig för Helsingfors att satsa på förtätning av samhällstrukturen i det egentliga Helsingfors invid befintliga spårvägsförbindelser och bevara Östersundom för andra behov. För att bygga begravningsplatser, golfplaner och koloniträdgårdar var inkorporeringen emellertid helt onödig.

Expertutlåtanden. Den 14 juli 2013

I samband med grundlagsutskottets behandling av regeringens förslag till kommunstrukturlag bad utskottet om utlåtanden från ett flertal experter. I medierna har det noterats att juridiska experter ansåg att lagförslaget hade brister eller rentav stred mot grundlagen, men expertutlåtandena har inte publicerats i sig. Expertutlåtandena är offentliga och kan begäras från riksdagens grundlagsutskott, men riksdagen publicerar inte utlåtandena på Internet. Det går således inte att länka till utlåtandena, som skyddas av upphovsrätt. Däremot är det tillåtet att citera ur expertutlåtandena, vilket jag gör i detta blogginlägg. En del av utlåtandena gäller regeringens ursprungliga proposition, andra tillägget till regeringens förslag.


Olli Mäenpää

Toisaalta on otettava huomioon, että kunnalliseen itsehallintoon sisältyy myös kuntien oikeus toimia erilaisissa yhteistoimintajärjestelyissä ja -elimissä. Kuntien oikeus yhteistoimintaan on turvattu myös Euroopan paikallisen itsehallinnon peruskirjan 10 artiklassa. Kuntajakoa määrittelevällä lailla ei siten voida olennaisesti rajoittaa kuntien oikeutta yhteistoimintaan.

Kuntia ei myöskään voidaan yhteistoimintaan siten, että yksittäinen kunta saisi yhteistoiminnassa yksipuolisen määräämisvallan (PeVL 22/2006 vp; PeVL 37/2006 vp). Myöskään kuntien yhteinen toimielin ei siten voi perustua siihen, että yksittäisellä kunnalla olisi toimielimessä enemmistö tai tosiasiallisesti määräävä asema. Kun otetaan huomioon kunnallisen itsehallinnon perustuslainsuoja, on tuskin mahdollista, että kunnat myöskään keskinäisin sopimuksin voisivat pätevästi poiketa itsehallintonsa perusteista luovuttamalla päätösvaltansa yksittäisen kunnan käytettäväksi.

Aimo Ryynänen

Ehdotuksen 18 §:n 3 momentin mukaan valtioneuvosto voi päättää 16 a §:ssä tarkoitetusta kuntajakoselvittäjän esityksestä erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevaa kuntaa koskevasta kuntajaon muuttamisesta muutoksen kohteena olevan kunnan tai kuntien valtuustojen vastustuksesta huolimatta, jos muutos on tarpeen erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevan kunnan asukkaiden lakisääteisten palvelujen turvaamiseksi ja 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttyvät. ... Ehdotus on arveluttava myös sen vuoksi, koska voidaan katsoa, että Suomessa on hyvin harvassa sellaisia kuntia, jotka eivät olisi erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa ja joissa ei olisi vaikeuksia perusoikeuksien toteuttamisessa.

Kuntarakenteen radikaalin muutoksen, mihin ehdotus antaa mahdollisuuden ja mitä sillä tavoitellaan, seurauksena on väistämättä kunnan asukkaiden tosiasiallinen ja otaksuttavasti myös ideologinen etääntyminen kunnasta, lähinnä sen organisaatiosta. ... Kehitys olisi ristiriidassa sen perinteisesti hyväksytyn kannan kanssa, jonka mukaan Perustuslain 121 § merkitsee kunnan hallinnon perustumista luottamushenkilöiden määräävään asemaan. Tällainen kehitys merkitsee olennaista muutosta kunnan asemassa ja toiminnassa, erityisesti kunnan ja kunnan asukkaan välisessä suhteessa. Tällainen kehitys on myös ristiriidassa perustuslain 14 §:n 4 momentin kanssa, jossa julkisen vallan tehtäväksi asetetaan edistää yksilön mahdollisuuksia osallistua yhteiskunnalliseen toimintaan ja vaikuttaa häntä itseään koskevaan päätöksentekoon. Kun tiedetään tutkimusten perusteella, että näissä yksilön mahdollisuuksissa on jo nykyisin runsaasti puutteellisuuksia ja kehittämistarvetta, on uhkaava kehityssuunta kansanvallan kannalta vakava.

Perustuslain 121 §:n mukaisen kunnallisen itsehallinnon keskeinen lähtökohta on, että asukkaiden itsehallintoa toteuttaa valtuusto käyttämällä kunnan päätösvaltaa. Esityksen mukaan vastuukunnan kunnanhallituksella tai valtuustolla ei olisi toimivaltaa. Lisäksi perustason alueen yhteinen toimielin valitsisi alueen edustajan sote-alueen hallintoon, eivätkä siis suinkaan asianomaisten kuntien valtuustot. Jos alle 20 000 asukkaan kunta järjestää perustason yhteistoimintamallilla, kunnan edustajana laajan perustason hallinnossa toimii yhteisen toimielimen valitsema koko perustason alueen yhteinen edustaja tai edustajat. Esityksen mukaan alle 20 000 asukkaan kunnan perustaessa perustason alueen yli 20 000 asukkaan kunnan kanssa, ei tällä alle 20 000 asukkaan kunnalla ole oikeutta omaan edustajaan sote-alueella, vaan koko perustason alueen edustaja tai edustajat valitsee perustason yhteinen toimielin. Miten on perusteltavissa, että tällaisella kunnalla on rahoitusvastuu, mutta ei päätösvaltaa sen suhteen, miten kuntaa edustetaan ja miten kunnan puhevaltaa käytetään? Esitys on ainutlaatuinen suomalaisen kunnallisen itsehallinnon historiassa ja poikkeaa täysin aiemmin kuntayhteistyön toteuttamista koskevista periaatteista.

Suomen Hallitusmuodon ja nykyisen Suomen Perustuslain mukainen hallintorakenne perustuu kuntia suurempiin hallintoalueisiin (maakuntiin) ja niitä pienempiin kuntiin. Sama hallintorakenteen periaate ilmenee Euroopan neuvoston paikallisen itsehallinnon peruskirjasta ja suosituksista: on oltava erikseen kuntataso ja maakuntataso, joiden toiminta nojaa itsehallintoperiaatteelle. Ehdotetun sääntelyn toteutuminen veisi tosiasiallisesti tämän rakenteen mukaiselta sääntelyltä perustan. Kunnista tulisi itse asiassa maakuntia, joista perustuslain 121 §:n 4 momentissa edellytetään säädettäväksi erikseen.

Kaarlo Tuori

Lakiesityksessä kunnille asetettujen velvollisuuksien painopiste on selvitysvelvollisuudessa. Hallituksen esityksen perusteluissa tehdään kuitenkin selväksi, että tavoitteena on toteuttaa laaja kuntajaotuksen muutos, jonka yksityiskohdatkin selviävät esityksen yksityiskohtaisista perusteluista. Kuntien velvollisuudeksi säädettäisiin kuntarakennelain 4 b §:n 1 momentissa selvittää yhdessä muiden kuntien kanssa 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttävää kuntien yhdistymistä 4 c—4 f §:ssä säädettyjen selvitysperusteiden mukaisesti. Yhdistymisselvityksen tavoitteena on pykälän 4 momentin mukaan 6 §:ssä tarkoitettu esitys kuntien yhdistymisestä ja siihen liittyvä 8 §:ssä tarkoitettu yhdistymissopimus. ... Sen, että tarkoituksena on todella, että selvitys tuottaa yhdistymisesityksen, vahvistaa ehdotuksen 4 j §. Sen mukaan ”ministeriö voi, sen ohella mitä 4 i §:n 2 momentissa ja 4 luvussa säädetään, tarvittaessa määrätä erityisen kuntajakoselvityksen toimittamisesta 4 §:ssä säädetyt edellytykset täyttävällä alueella, jos kunta ei ole viimeistään 1 päivänä heinäkuuta 2014 tehnyt kuntien yhdistymisesitystä”. Kysymys ei siis ole vain selvitysvelvollisuudesta vaan yhdistymisesityksen tekemisvelvollisuudesta. Jo tämä hämärtää kuntien vapaaehtoisen yhteenliittymisen ja pakkoliitosten välistä rajaa.

Linjausten mukainen vastuukuntamalli on siis kahdessa keskeisessä suhteessa ristiriidassa perustuslain 121 §.n takaaman kunnallisen itsehallinnon kanssa. Ensinnäkään se ei takaa alle 20 000 asukkaan kunnille lainkaan edustusta sote-alueiden tai erva-alueiden huolimatta, vaikka kunnilla on rahoitusvastuu myös näiden tasojen palveluista. Myöskään 20-50 000 asukkaan kunnilla ei ole vaikutusmahdollisuuksia erva-tasolla, koska kuntayhtymän jäseninä ovat vain sote-alueiden vastuukunnat. Toiseksi niissäkin tapauksissa, joissa edustus yhteisessä toimielimessä, linjaus mahdollistaa perustuslakivaliokunnan tulkintakäytännön vastaisesti vastuukunnan yksipuolisen määräämisvallan. Myös tässä tilanteessa muiden kuin vastuukuntien asukkaat menettävät oikeutensa itse valitsemiinsa toimielimiin samoin kuin oikeutensa päättää kuntansa taloudesta.

Hallituksen ehdotus kuntarakennelaiksi ja siihen liittyvä sote-linjaus sisältävät useita sellaisia aineksia, jotka lähentävät menettelyä suoranaisiin pakkoliitoksiin. Voimakas yhdistymispaine kohdistuu erityisesti alle 20 000 asukkaan kuntiin ja niin sanottuihin kehyskuntiin.

Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013

I mitt senaste blogginlägg "Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013" noterar jag att Helsingin Uutiset och Vantaan Sanomat publicerat en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling förra veckan borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet, men att beslutet sköts upp till augusti, föra att de två största ministergrupperna inte kom överens. Även i förvaltningsutskottets betänkande över regeringens proposition till kommunstrukturlag kan man läsa att "Enligt uppgift till utskottet ska ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling i juni 2013 bestämma hur arbetet med metropolområdet ska gå vidare." Det var väl för den skull finansministeriet begärt ett utlåtande om förhandsutredningen över metropolområdet med bl.a. kommunernas förslag till utredningsområden redan före den 22 maj. I onsdagens ledaren i Helsingin Uutiset / Vantaan sanomat / Länsiväylä tar chefredaktör Risto Hietanen fasta på Samlingspartiets och socialdemokraternas svårigheter att komma överens om metropolområdet. Enligt Hietanen motsätter sig socialdemokraterna en sammanslagning (och en sammanslagnimngsutredning) av Helsingfors och Vanda för att Vanda är den enda strstaden där SDP styr och för att Antti Lindman behöver en "spelplan".

Vantaan Sanomat 3.7 2013 s 9

I sin ledare hävdar Hietanen att Vandas linje leder till tre stora städer: ett västligt Esbo, ett nordligt Vanda och ett ostligt Helsingfors. Det ostliga Helsingfors är naturligtvis inte dagens Helsingfors, utan skulle bestå av Helsingfors och Sibbo eller Helsingfors och södra Sibbo samt möjligen sydöstra Vanda. De politiska realiteterna gör det omöjligt att slå samman Esbo och Helsingfors (och Vanda) eller ens utreda en sammanslagning av Esbo och Helsingfors. Om det alls blir några sammanslagningar i "metropolområdet" så kommer Helsingfors - med finansministeriets stöd - att göra anspråk på (södra) Sibbo.

Helsingfors och i synnerhet stadsdirektör Jussi Pajunen har denna gång hållit låg profil, men statsmakten har gjort sitt bästa för att leverera argument för en sammanslagning av Sibbo med Helsingfors. I förvaltningsutskottets ovannämnda betänkande kan man för övrigt läsa följande:

Av kommunstrukturpropositionen framgår att de utredningsgrunder som avser själva försörjningsgraden i fråga om arbetsplatser samt pendling och samhällsstruktur inte är avsedda att tilllämpas [sic] inom metropolområden. I stället ska de fjorton kommunerna i metropolområdet med stöd av den föreslagna lagen utreda en sammanslagning på områden där det finns ett stort behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och trycket på att den ska växa.

Med tanke på huvudstadsregionen som helhet är det ingenting som säger att Helsingfors just borde växa mot Sibbo. Etapplandskapsplanen (eller förslaget till etapplandskapsplan) utgår visserligen från det vinnande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vison, enligt vilket Helsingfors och huvudstadsregionens utveckling skall koncentreras till södra Sibbo, East Coast Town, men "trycket" på Helsingfors att växa österut bygger på att huvudstaden måste kunna konkurrera med Esbo. Bidaget som blev tvåa i samma tävling utgår ifrån att en enhetligare samhällstruktur skapas genom att staden växer och förtätas norrut och västerut. (Se "Sibbo i metropolen. Den 15 december 2009" och nedan.)

Sibbo har genom att deltaga i den gemensamma generalplanen för Östersundom och genom planerna för "Sibbesborg" undergrävt kommunens förutsättningar att förbli självständigt. I Helsingfors har man just lyft fram planerna för Majvik och "Sibbesborg" samt metrolinjen till Söderkulla som argument för en sammanslagning av (södra) Sibbo med Helsingfors. (Se "Helsingfors anmäler intresse för södra Sibbo. Den 31 mars 2013".)

Om ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling, där för övrigt Jan Vapaavuori numera är med, bestämmer att Helsingfors och Sibbo skall bilda ett utredningsområde, så kommer man troligtvis att plocka fram de gamla bekanta argumenten förenhetligande av samhällsstrukturen och behov att utvidga samhällstrukturen. Och så kommer man att komma fram till att Sibbo saknar resurser att förverkliga planerna för södra Sibbo.