I mitt senaste inlägg
"Avtal. Den 31 maj 2015" undrade jag vad det var för avtal mellan staten och Helsingfors angående bl.a. Östersundom som Matti Niiranen syftar på i sitt blogginlägg. Svaret hittas i föredragningslistan för Helsingfors stadsstyrelsemöte. I måndags var det sista ärendet på listan
"Lausunto Östersundom-toimikunnalle Östersundomin yhteisestä yleiskaavaehdotuksesta". Fastän Helsingfors borde ha gett sitt utlåtande till Östersundomkommittén för över två månader sedan bordlade man som väntat ärendet, som därför finns på nytt på föredragningslistan för morgondagens möte. Det viktiga i Helsingfors föreslagna utlåtande är inte vad stadens beslutsfattare tycker om det nya framlagda förslaget till gemensam generalplan, utan att stadsstyrelsen ber Östersundomkommittén att ansöka om undantagstillstånd av statsrådet gällande Natura 2000-bestämmelserna.
I argumenten för ett undantagstillstånd upprepas argumenten för inkorporeringen av sydvästra Sibbo, men man citerar inte utredningsman
Pekka Mylliniemis plagierade rapport eller den ursprungliga rapporten, utan i stället låter man Högsta förvaltningsdomstolen stå för argumenten:
Korkein hallinto-oikeus on 15.1.2008 päätöksessään koskien valtioneuvoston päätöstä 28.6.2007 kuntajaon muuttamisesta Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä todennut, että kun otetaan huomioon liitosalueen sijainti ja sen merkitys Helsingin seudun yhdyskuntarakenteen hallitulle ja tasapainoiselle kehittämiselle sekä liitoksen luomat edellytykset parantaa Helsingin seudun asuntorakentamista sekä liikenneyhteyksiä valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden mukaisesti, kuntajakolain 3 §:n yleiset edellytykset täyttyvät kuntajakolain 5 §:n 2 momentissa tarkoitetulla tavalla myös erityisen painavina.
Korkein hallinto-oikeus toteaa edelleen, että Helsingin seudun kehittämisellä on merkitystä paitsi alueelle itselleen myös laajemmin Etelä-Suomessa ja valtakunnallisestikin.
Logiken är att om det fanns särskilt vägande skäl för inkorporeringen, så bör det finnas ett starkt allmänt intresse som gör det nödvändigt att förverkliga det aktuella förslaget till generalplan. Även HFD:s Sibbobeslut var politiskt och inte tål närmare granskning, torde det ha relativt stor tyngd. Däremot är det lätt att avslöja påståendet om ett avtal mellan staten och Helsingfors som en ren bluff: I förslaget till utlåtande till Östersundomkommittén kan man läsa följande:
Östersundomin merkitys on nostettu esille myös valtion ja Helsingin seudun kuntien elokuussa 2014 solmimassa sopimuksessa suurten infrahankkeiden tukemiseksi ja asumisen edistämiseksi. Neuvottelutulosta selventävässä ja täydentävässä allekirjoituspöytäkirjassa todetaan, että Helsingin lisäkaavoitus kohdistuu ensisijaisesti Malmin ja Östersundomin alueille.
I
förhandlingsresultatet daterat 25.8.2014 nämns Malm, men inte Östersundom eller östmetron. I ett skilt dokument
"Valtion ja Helsingin seudun kuntien välinen sopimus suurten infrahankkeiden tukemiseksi ja asumisen edistämiseksi - Allekirjoituspöytäkirja" nämns faktiskt Östersundom, men bara i följande sats:
"Helsinki toteaa, että lisäkaavoitus kohdistuu ensisijaisesti Malmin ja Östersundomin alueille." Det är alltså Helsingfors som konstaterar. Men Helsingfors vill tolka det så att staten förbundit sig att för Östersundom bevilja undantag från Natura 2000.
Om statsrådet får till uppgift att ta ställning till huruvida det finns en tillräcklig grund för undantag från natura 2000-bestämmelserna kommer ministrarna att göra en juridisk bedömning i likhet med den i avgörandet i Sibbofrågan 2007. En intressant fråga är huruvida Anu Vehviläinen (c) kommer att betraktas som jävig, emedan hon deltog i Sibbobeslutet. Det kan påpekas att Vehviläinen i juni 2007 avbröt sin semester för att rösta för inkorporeringen. Med Vehviläinen som kommun- och utvecklingsminister och
Matti Vanhanen som Centerns gruppordförande skulle det inte överraska om statsrådet skulle hitta ett allmänt intresse som gör förverkligandet av de aktuella planerna för Östersundom "nödvändigt".
