I juni uppmärksammade flera medier invånarnas missnöje med bostadsområdet "Sipoonranta" vid Storören eller på Lillören. Bl.a. publicerade Helsingin Sanomat den 26 juni en artikel med runbriken "Harry Harkimon alullepaneman Sipoonrannan uudet asunnot jäivät rakentajan käsiin – 'Se alue ei ole kiinnostusta herättänyt'". Yle punlicerade en artikel med rubriken "Invånarna i Sibbostrand trötta på att bo i ett byggprojekt - startade namninsamling" där man berättar om en namninsamling där man kräver att "Sibbostrandens framtid måste tryggas", att bygget fortsätter och att Sibbo kommun inte ska bevilja byggprojektet tilläggstid. Sipoon Sanomat publicerade den 12 juli en ledarartikel med rubriken "Sipoon ryöstö vaikuttaa yhä". Mia Tadic noterar här inledningsvis att "Sipoonrannan piti olla nopea vastaus Helsingin itälaajentumiselle" och det har hon rätt i. Däremot kan jag inte låta bli att anmäla avvikande åsikt angående påståendet att "Sipoon kunta vakuuttaa ottaneensa opikseen Östersundomin menetyksestä."
Orsaken till inkorporeringen var inte att Sibbo hade vuxit för långsamt. Sibbos tidigare långsamma tillväxt var bara en ursäkt för den lagstridiga ändringen i kommunindelningen. Tvärtom ville Helsingfors med inkorporeringen av sydvästra Sibbo förhindra att bebyggelsen breder ut sig utanför huvudstadsregionen. När det inte blivit någonting av Helsingfors planer för Östersundom, så har man legitimerat inkorporeringen med att Sibbo behövde en läxa för att ändra sin politik och att Sibbos förändrade politik bevisar att inkorporeringen var befogad. Politiken i Sibbo hade emellertid i alla händelser ändrats, dels för att Sfp inte längre har absolut majoritet i kommunfullmäktige, dels för att Sfp:s politik har och hade ändrat även utan inkorporeringen. Men visst har vanföreställningen om att förlusten av Östersundom var Sfp:s och Sibbos eget fel bidragit till den nuvarande överdrivna tillväxttakten.
Fastän Sibbo har den största procentuella tillväxten i landet har planerna för "Sipoonranta" inte förverkligats. Storören, som även efter "rånet" hör till Sibbo, är det enda området i Östersundom där Helsingfors visioner av en "havsnära" stadsdel är möjlig att förverkliga. Ändå har husen och bostäderna i Sibbostranden inte gått åt, vilket visar att Östersundom inte har förutsättning att bli den nya stadsdelen för goda skattebetalare som Helsingfors hoppades. Samtidigt är det klart att byggandet vid Storören kommit av sig delvis pga att Helsingfors visioner för Östersundom inte förverkligats. Det noterar även Helsingin Sanomat den 2 juli i en artikel med rubriken "Sipoonrantalaiset suuttuivat Hjallikselle, mutta todellisuudessa syrjäisen merenrantalähiön kohtaloon kiteytyy koko Helsingin seudun asuntopolitiikka" och underrubriken eller ingressen "Ilman Helsingin itäisintä kaupunginosaa Sipoonranta jäi yksin ja ilman palveluita." Att byggandet av Sibbostrand har stannat upp visar även att Sibbos eller utredningsmännen Harkimo och Ekströms planer att snabbt bygga ut Östersundom var orealistiska och att påståendet att Sibbo kunde ha förhindrat inkorporeringen genom att tidigare planera Östersundom saknar grund.
Innan projektet Sipoonranta kom igång hade Harry Harkimo år 2006 fungerat som "utredningsman" med uppgift att utreda finansieringsmodeller för hur Sibbo själv skulle kunna bygga ut kommunens sydvästra del. I det skedet hade Harkimo även kritiserat Sibbo och Sfp, vars fel det enligt Harkimo var att kommunen inte vuxit i den takt den borde. Innan projektet med Sipoonranta kom igång hade Harkimo lyft fram just Storören som ett område som Sibbo försummat att planera och utveckla. Det är ironiskt att (den egentliga) Störören nu ser mera övergiven ut än för ett årtionde sedan.