Skelett i garderoben. Den 31 juli 2008

I inlägget "Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008" berättade jag att en arbetsgrupp under ledning av regeringsrådet Arto Sulonen (bilden ovan) fram till slutet av februari skall bereda en revidering av kommunindelningslagen. Medlemmar i arbetsgruppen är bl.a. Rainer Alanen från finansministeriet samt Kari Prättälä och Arto Koski från Finlands Kommunförbund. Knappast är det en ren tillfällighet att arbetsgruppens mandatperiod inleddes en dryg månad efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Om högsta förvaltningsdomstolen hade upphävt statsrådets Sibbobeslut hade pressen på arbetsgruppen varit en helt annan än nu. Å andra sidan tyngs Sulonens och Prättäläs beredningsarbete nu av ett lik i lasten.

Efter annekteringen av sydvästra Sibbo behövs möjligheterna till partiella kommunsammanslagningar inte längre förbättras för Helsingfors skull. Dessutom var sydvästra Sibbo den ersättning som Helsingfors och SDP enligt överenskommelse fick för att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte togs med i kommunreformen. En eventuell revidering av kommunindelningslagen bör ses som en del av kommun- och servicestrukturreformen, som enligt överenskommelse inte inkluderar tvångssammanslagningar. Jag citerar ur finansministeriets pressmeddelande från den 27 februari:

Syftet med revideringen av kommunindelningslagen är att förtydliga lagen så att den skulle fungera bättre i praktiken och utgöra ett bättre stöd för ändringsprocesser när det gäller kommunindelningar. Lagen borde uppdateras så att den motsvarade de nya behov och förändrade omständigheter som föranleds av kommun- och servicestrukturreformen. Dessutom har man som mål att utveckla det kommunala beslutsfattandets ställning och kommuninvånarnas möjligheter till deltagande och påverkan. Man försöker också hitta metoder som hjälper att beakta olika parters sinsemellan motstridiga aspekter och intressen vid ändringsprocessen för kommunindelningen.

Arbetsgruppen har till uppdrag att vid beredningsarbetet fästa särskild uppmärksamhet vid de problem som under de senaste åren observerats i samband med tillämpningen av kommunindelningslagen. Revideringen ska huvudsakligen koncentrera sig på kontrollen över ändringsprocessen för kommunindelning både i kommunen och inom statsrådet, och på uppdateringen av förfarandebestämmelser som gäller processen. Arbetsgruppen borde också utreda eventuella behov att precisera förutsättningarna för ändrandet av kommunindelningen. Avsikten är att det fortfarande ska vara uteslutet att möjliggöra sammanslagningar av hela kommuner mot kommunernas vilja.

Eftersom Sulonen är en nyckelperson i kopplingen mellan Sibbofrågan och Paras-reformen utgör Sulonens orförandeskap i ovannämnda arbetsgruppen en garanti för att tvångssammanslagningar även i framtiden kommer att vara sällsynta. Sviker Sulonen överenskommelserna, kan man alltid påminna honom om hans skelett i garderoben. Sulonen borde sitta på åklagarbänken för tjänstefel i fallet Sibbo, men för oss som ogillar tvångssammanslagningar är det bra att ha Sulonen i arbetsgruppen för beredningen av en revidering av kommunindelningslagen.

Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008

En av kontroverserna i fallet Sibbo gäller tolkningen av ordet alue i kommunindelningslagen. Pekka Myllyniemi/Kari Prättälä har förfäktat en vidare tolkning av ordet alue än t.ex. Toivo Pihlajaniemi. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) De olika uppfattningarna av betydelsen av ordet alue (området) gäller 3 § i kommunindelningslagen. Paragrafen lyder enligt följande:

Allmänna förutsättningar

Kommunindelningen kan ändras, om ändringen

1) främjar ordnandet av service för invånarna i området,

2) förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området,

3) förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området, eller

4) främjar kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet.

Bestämmelser om beaktande av befolkningens språkförhållanden finns i grundlagen.

I den fjärde förutsättningen talas det alltså inte om "området", utan om kommunernas funktionsförmåga. I det aktuella fallet bör kommunerna vara Sibbo, Helsingfors och Vanda. I inrikesministeriets prememoria till statsrådets beslut säger regeringråd Arto Sulonen att "Kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen yleisten edellytysten täyttymistä on päätöksessä arvioitu mainitun säännöksen mahdollistamalla tavalla kokonaisuutena ja yhtä kuntaa laajemman alueen näkökulmasta." Det är självklart att man angående kommunernas funktionsförmåga måste se till mera än en kommun. Då den aktuella ändringen knappast kan anses förbättra Sibbos eller Vandas funktionsförmåga, måste man i bedömningen lika väl här ha bedömt förutsättningarna ur en enda kommuns synvinkel: Helsingfors. Ironiskt nog skriver Sulonen i satserna som föregår den ovanciterade satsen följande:

On ilmeistä, että pidemmällä aikavälill siirrettävän alueen rakentaminen ja asuttaminen myös edistää palveluiden järjestämistä alueen asukkaille.Kuntajaon muutoksen ei myöskään voida katsoa yleisesti heikentävän alueen asukkaiden elinolosuhteita. Valinta maaseutumaisen haja-asutuksen ja tiiviimmän kaupunkiasumisen välillä on arvostuskysymys.

Här bedömer Sulonen alltså inte förutsättningarna med tanke på ett större område, utan syftar entydigt på det "lantliga" område som enligt statsrådets beslut skall överföras till Helsingfors. Området som är större än en enskild kommun berör alltså endast den tredje förutsättningen som gäller verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området. I sin motivering till att de allmänna förutsättningarna uppfylls med särskild vikt hänvisar Sulonen till näringarnas verksamhetsmöjligheter, men även till "kommunernas funktionsförmåga och verksamhetens lönsamhet". Jag citerar:

Esityksen mukaiselle kuntajaon muutokselle on katsottava olevan kuntajakolain 5 §:n 2 momentissa tarkoitetut erityisen painavat edellytykset. Tärkeä alueen elinkeinojen toimintamahdollisuuksien sekä kuntien toimintakyvyn ja toiminnan taloudellisuuden turvaamiseen liittyvä yleinen etu vaatii Helsingin, pääkaupunkiseudun ja koko Helsingin seudun yhdyskuntarakenteen ja toimintaedellytysten kehittämistä.

Angående "ordnandet av service för invånarna i området" ger Sulonen ingen motivering till att förutsättningen skulle uppfyllas med särskild vikt, men förutsättningarna kan tolkas som alternativa. Eftersom det enligt en allmän tolkning räcker med att endast en av de fyra förutsättningarna uppfylls, är det intressant att Sulonen trots allt hävdar att levnadsförhållandena för invånarna i området inte objektivt försämras. Det förefaller som om Sulonen vill inkludera alla fyra alternativa villkor i sin helhetsbedömning.

Inte ens Sulonen i all sin partiskhet vågar hävda att den aktuella ändringen av kommunindelninge förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området. Det gör däremot Helsingfors stad i sina utlåtanden. Även Pekka Myllyniemi hävdar följande i sin utredning:

På lång sikt främjar en kommundelssammanslagning också ordnandet av service för invånarna i området och förbättrar levnadsförhållandena i området på det sätt som anges i 3 § i kommunindelningslagen.

Speciellt anmärkningsvärt finner jag det att HFD här ställer sig bakom Myllyniemis och Helsingfors uppfattning. I sitt beslut säger HFD följande:

Genom att utveckla samhällsstrukturen främjar man även ordnandet av service för invånarna i området så som avses i 3 § 1 mom. 1 punkten i kommunindelningslagen och gör det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området så som avses i 2 punkten i samma 1 mom. För denna ändring i kommunindelningen finns följaktligen de allmänna förutsättningar om vilka bestäms i 3 § 1 mom. 1- 4 punkten.

HFD hävdar alltså att de allmänna förutsättningar uppfylls, emedan samtliga förutsättningar som nämns i 3 § uppfylls. Motiveringen till att levnadsförhållandena för invånarna i området förbättras är dock synnerligen klena. En ändring av kommunindelningen skulle främja utvecklingen av samhällsstrukturen, vilket i sin tur skulle främja ordnandet av servicen för invånarna i området och göra det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området... Om HFD inte har bättre argument att komma med, kan man verkligen fråga sig varför HFD i konflikt med Sulonens motiveringar till statsrådets beslut hävdar att den aktuella ändringen av kommunindelningen göra det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området. Till råga på allt hävdar HFD i sitt beslut utan direkta motiveringar att förutsättningarna för ändringen i kommunindelningen även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen". Menar man att även förutsättningen som gäller levnadsförhållandena har särskild tyngd?

Kranskommuner. Den 29 juli 2008

Förre kommunministern och bostadsministern Hannes Manninens (c) påstående att "vanliga Helsingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun" var en ärlig motivering till inkorporeringen. De flesta andra motiveringar är rena hyckleriet. Fast Manninen menade egentligen inte att Helsingforsbor ska ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun att Helsingfors skall ha rätt att behålla sina invånare och skattebetalare även om de flytar till egnahemshus. Denna rättighet hade Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors äventyrat genom att stoppa planerna på att flygfältet i Malm omvandlas till ett område för egnahemshus. Att regeringen hade på sitt program att utöka andelen egnahemshus gjorde naturligtvis inte saken bättre. Och statsministern visade själv modell genom att bo i egnahemshus i den förhatliga kommunen Nurmijärvi. Så sent som i maj i år underströk Vanhanen att han konsekvent stött utvecklingen i kranskommunerna.

Jag har sagt det tidigare, men jag upprepar det här. Enligt Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen över Helsingfors eget förslag är det kommunerna i norr och väster som förorsakar problem. Att Sibbo är glesbebyggt jämfört med andra kranskommuner är inte i sig ett problem. Däremot skulle en inkorporering av sydvästra Sibbo motverka problemet med utflyttningen från Helsingfors till kranskommunerna i norr och väster. Det var i sig ganska självklart att Helsingforspolitikerna inte skulle godkänna Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform utan någon form av kompensation. Istället för att ändra på statsandelarna eller slå samman Esbo och Vanda med Helsingfors valde Manninen och Vanhanen att erbjuda sydvästra Sibbo åt Helsingfors, om än formellt utanför PARAS-reformen. Genom att sydvästra Sibbo anslöts till Helsingfors skulle huvudstaden själv kunna dra fördel av utvecklingen som - med Vanhanens konsekventa stöd - sker i kranskommunerna. Helsingfors skulle själv delvis bli en kranskommun.

Helsingin Sanomat publicerade i söndags en artikel med rubriken "Muuttoliike rankaisee suuria kaupunkeja miljoonien verotappioilla". Tillsammans med artikeln publicerades diagrammet ovan. Jag citerar ur artikeln:

Vilkas muuttoliike aiheuttaa vuosittain miljoonien eurojen verotulojen menetyksiä suurille kaupungeille kuten Helsingille, Turulle, Tampereelle, Oululle, Vaasalle, Kuopiolle ja Jyväskylälle.
...Voittoja keräävät yleensä suurkaupunkien naapurit eli kauluskunnat, kuten Espoo, Kirkkonummi, Nurmijärvi, Kangasala tai Tuusula.

Registerenheten 92-895-2-8. Den 28 juli 2008

Att den nya gränsen mellan Helsingfors och Vanda enligt statsrådets beslut går längs Österledens gamla sträckning är en direkt följd av bristerna i Helsingfors framställning till ändring i kommunindelningen fån juni 2006. I Helsingfors förslag drogs gränsen genom Västekulla och Västersundom mitt genom Österleden, liksom man drog gränsen mitt genom Sibbo å. I sin Sibboutredning har kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi inte alls diskuterat eller motiverat gränsdragningen genom nuvarande Vanda. Han har bara kopierat gränsen från Helsingfors förslag, som för Vandas del byggde på en överenskommelse. Myllyniemi har till och med kopierat beteckningen "V" från Helsingfors framställning. I sitt utlåtande den 24 juli 2007 över Helsingfors förslag skriver Nylands lantmäteribyrå följande:

Gränsdragningen gällande de områden som är föreslagna att överföras från Vanda till Helsingforr är entydig; gränsdragningen har ansetts följa gamla kommungränser samt den normativa mittlinjenen för landsvåg nr 170 (Österleden). Området har märkts ut på en överblickskarta (btlaga 1. skala 120 000) och omfattar i bilaga 2 uppräknade 36 st fastigheter eller andra registerenheter. Av dem är 5 st. delar av fastighet eller av annan registerenhet

För områdena i Vanda föreslår lantmåteribyrån att den föreslagna nya gränsen skulle dras på norra sidan om landsväg nr 170, så att kommungransen på vägområdet skulle följa nora gränsen for registerenheten 92-895-2-8. På så sätt skulle landsvägen vid inkorporeringen av områdena hela tiden gå mom Helsingfors område ända ftam till Sibbos nya kommungräns, varvid regiisrerenheten inom vägområdet inte heller på denna punkt skulle behöva delas upp i två separata registerenheter. Lantmäterikontorets förslaa har Inte beaktats I blagoma til detta utlåtande.

Lantmäteribyrån föreslår alltså att "den föreslagna nya gränsen skulle dras på norra sidan om landsväg nr 170, så att kommungransen på vägområdet skulle följa nora gränsen for registerenheten 92-895-2-8", men tar lika väl inte hänsyn till förslaget i sin tolkning eller i den bifogade förteckningen över registerenheter. Enligt bifogade förteckningen över registerenheter skulle skulle registerenheten 92-895-2-8 således endast delvis överföras till Helsingfors. Med tanke på hur många fastigheter som enligt Helsingfors förslag i varje händelse måste delas har ovannämnda förslag ingen störe betydelse ur lantmäteribyråns synvinkel. Däremot skulle förslaget ha haft betydelse med tanke på kommunindelningslagens krav på "kommunområdenas enhetlighet och samhällsstrukturens funktionsduglighet" (§ 1 mom. 2). Lantmäteribyråns förslag är emellertid oklart, då Österleden (landsväg nr 170) hade flytats norr om registerenheten 92-895-2-8. Man kan fråga sig om lantmäteribyrån inte noterat att Österledens dragning ändrats, men det är inte fastighetsregisterförarens uppgift att uttala sig om hur förslaget till ändring i kommunindelningen uppfyller kraven som definieras i § 1 i kommunindelningslagen.

I lantmäteribyråns utlåtande över utredningsman Myllyniemis förslag kommenteas inte gränsdragning längs Österleden. Lantmäteribyrån har bara justerat gränsen så att registerenheten 92-895-2-8 i sin helhet överförs till Helsingfors. Däremot går gränsen inte norr om Österleden, eftersom landsvägen delvis flyttats. Enligt kartan som bifogades till inrikesministeriets premomria till statsrådets beslut går gränsen enligt Myllyniemis förslag ungefär längs Österledens mittlinje, alltås där den även går enligt Helsingfors förslag. (Se bilden uppe till vänster.) Det förefaller alltå som om inte heller utredningsmannen tagit hänsyn till lantmäteribyråns förslag i utlåtandet över Helsingfors framställning. Kartan som bifogade till prememorian är emellertid inte identisk med kartorna i Myllyniemis rapport och förslag, utan är en inofficiell karta som ursprungligen gjorts med tanke på en presskonferens. (Se "Flera alternativ. Den 1 september 2007".) I Myllyniemis rapport finns det ingen karta med enbart kommunindelningsutredarens föslag, varför ovannämnda inofficiella karta har används i flera sammanhang. Enligt kommunindelningsutredarens verkliga förslag skall gränsen gå söder om Österleden och registerenheten 92-895-2-8. (Se bilden ovan till höger.) För fastighetsregisterföraren (lantmäteribyrån) hade det inte funnits några skäl att här avvika från kommunindelningsutredarens förslag. Det ser rent av ut som om fastighetsregisterföraren överskridit sina befogenheter, då man anpassat förslaget så att det bättre stämmer överens med § 1 i kommunindelningslagen. Förslaget att gränsen skall gå söder om Österleden strider helt mot de karv på områdets enhetlighet som Myllyniemi åberopar i sin rapport. (Se "HFD sopar misstag under mattan. Den 7 februari 2008".) Frågan är dock utgående från vilken karta lantmäteribyrån har gjort sin tolkning av Myllyniemis förslag. Har inrikesministeriet sänt den inofficiella och felaktiga kartan till lantmäteribyrån?

Man kan även fråga sig om inrikesministeriet på den aktuella kartan medvetet förbättrat Myllyniemis förslag eller bara klåpat då man kopierat förslaget. Kanske hade man rent av hoppats att lantmäteribyrån skulle justera gränsen enligt Österledens nya dragning, på liknande sätt som lantmäteriverket kan bestämma om en ändring i kommunindelningen då en bäck eller en å, vars mittlinje definierar kommungränsen, brutit en ny fåra. Landsvägar är emellertid inga naturliga gränser. För övrigt kan man fråga sig varför inrikesministeriet överhuvudtaget ritade om gränsen längs Österleden.

Lantmäteriverkets kartor. Den 27 juli 2008

Innan invånarna i de berörda kommunerna hördes om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen gjorde Nylands lantmäteribyrå en tolkning av förslaget, enligt vilket gränserna anpassades till gällande fastighetsgränser. Lantmäteribyrån sände med sitt utlåtande över kommunindelningsutredarens förslag förteckningar över berörda fastigheter i Sibbo och Vanda, en översiktskarta i skalan 1:50 000 i formatet A4 samt i en skild försändelse fem noggrannare kartor i skalan 1:10 000. Kartorna i formatet 1:10 000 har inte publicerats på Internet och jag har inte själv sett dem, såvida de inte är identiska med de kartor som bifogades till inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande" från den 7 september 2007. Det var länsstyrelsen som försåg de berörda kommunerna med materialet för hörandet. Kartan som den 4 januari - den 15 februari 2007 fanns till påseende motsvarade lantmäteriverkets karta, men jag vet inte om även de noggrannare kartorna var framlagda. Inte heller vet jag om Österledens nya dragning funnits med på någon karta som varit framlagd till påseende. (Kanske kan någon läsare upplysa mig?) Sibbo kommun har i sitt besvär över statsrådets beslut till HFD endast bifogat översiktskartan samt en karta ur vilken skillnaderna mellan lantmäterikontorets karta och kartbilagan som ingår i statsrådets beslut framgår. Den karta som bifogades till promemorian för statsrådets beslut motsvarade utredningsmannens beslut, medan förteckningen över fastigheter och delar av fastigheter som överförs från en kommun till en annan i statsrådets beslut motsvarade lantmäteribyråns tolkning. Om det i beslutet eller ens i promemorian hade refererats till lantmäteribyråns karta hade det enligt min bedömning inte funnits något större problem. Utan hänvisningen till lantmäteribyråns karta är beslutet oklart då det gäller fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Statsrådets beslut blev entydigt först efter att HFD i sitt beslut hänvisar till lantmäteribyråns karta, som bifogats till inrikesministeriets förklaring. Anmärkningsvärt nog valde HFD även här att förneka några formella fel. (Se "HFD sopar misstag under mattan. Den 7 februari 2008".)

I sitt beslut hävdar HFD att "när en partiell kommunsammanslagning är något mera omfattande, gör framställaren i allmänhet inte sin framställning med fastighetsregisterenheters noggrannhet." Påståendet kan ifrågasättas. Framställaren räknar inte alltid upp alla fastigheter som skall överföras till en annan kommun, men anger nog gränserna för det aktuella området med största noggrannhet. Då Helsingfors i sitt bristfälliga förslag inte ens hade försökt att ta hänsyn till fastighetsgränserna, kunde lantmäteribyrån inte anpassa gränsförslaget till existerande fastighetsgränser. Även Myllyniemis förslag var de facto relativt inexakt, men påståendet i Sibbo kommuns besvär gällde inte inexaktheten i Myllyniemis förslag, utan oklarheten och inexaktheten i statsrådets beslut, vilket är en helt annan sak.

Skillnaden mellan kartan som bifogades till inrikesministeriets premoria och lantmäteribyråns karta har jag behandlat i inlägget "Dåligt kopierad gränslinje. Den 20 augusti 2007". När jag skrev detta blogginlägg var jag ännu lite osäker på om gränsen verkligen skulle följa Österledens gamla sträckning, som avviker upp till 200 meter från nuvarande. (Se även "Var skall gränsen gå? Den 3 juli 2007".) Att så är fallet står nu klart. Dessutom torde gränsen längs Österleden genom nuvarande Vanda vara entydigt även utan en hänvisning till lantmäteriverkets karta, då det i statrådets beslut heter att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors. Bilden ovan visar ett utklipp från den jämförande kartan i Sibbo kommuns besvär. På kartan synns endast Österledens gamla dragning och Nordsjö hamnväg eller fortsättningen på Ring III saknas helt. Gränslinjen enligt lantmäteribyråns tolkning är ritad med röd färg medan gränslinjen enligt den karta som bifogades till inrikesministeriets promemoria är ritad i blå färg. Medan skillnaderna mellan gränslinjerna som störst är upp emot 500 meter på Granöfjärden, är skillnaden vid Österleden endast några meter. Skillnaden är alltså relativt liten, men lika väl av principiell betydelse. Speciellt anmärkningsvärt är emellertid att inte heller den blåa linjen motsvarar utredningsmannens förslag. I inlägget "Flera alternativ. Den 1 september 2007" har jag redogjort för ursprunget till kartan som bifogades till inrikesministeriets promemoria till statrådets Sibbobeslut. I detta inlägg visade jag att även denna karta till vissa delar något avviker från utredningsman Myllyniemis förslag. Just när det gäller gränsen längs Österleden är avvikelsen betydelsefull. Jag skall återkomma till detta i ett senare inlägg.

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Muuttoliike rankaisee suuria kaupunkeja miljoonien verotappioilla". Jag torde återkomma till artikeln.

Ordförande för arbetsgrupp. Den 26 juli 2008

I Sibbo kommuns besvär över statrådets beslut om ändring i kommunindelningen hävdas det att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har varit jävig att göra förslaget till ändring i kommunindelningen, eftersom han tidigare varit ordförande för den arbetsgrupp som beredde reformen av kommunindelningslagen. Jag tror att det finns starkare skäl än så att hävda att utredningsmannen var jävig, men visst är det intressant att Myllyniemi var ordförande för den arbetsgrupp vars generalsekreterare var Toivo Pihlajaniemi. Liksom tidigare har framkommit på denna blogg har Myllyniemi och Pihlajaniemi haft olika syn på så väl betydelsen av "allmännt intresse" som av begreppet område. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)

Det har gjorts rätt många sådana kommundelssammanslagningar där den befolkning och de landområden som överförts har underskridit gränsvärdena i 5 § i kommunindelningslagen. Allmänt taget kan man konstatera att stor vikt har lagts vid kommunernas egna åsikter och endast i sällsynta fall har en kommundelssammanslagning verkställts mot den kommuns vilja som förlorar befolkning och områden. Det finns emellertid fall där statsrådet genom att åberopa kommunindelningslagens förutsättningar för ändringar i kommunindelningen har verkställt dylika sammanslagningar mot kommunernas vilja.

Däremot finns det ingen rättspraxis för överföring av områden som överskrider gränsvärdena från en kommun till en annan mot kommunernas vilja genom att åberopa i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen avsedda särskilt vägande i 3 § nämnda allmänna förutsättningar för ändringar i kommunindelningen. Inte heller kommunindelningslagen och dess förarbeten bringar just någon klarhet i saken. Särskilt vägande förutsättningar torde emellertid i första hand föreligga när ett vägande allmänt intresse i anslutning till i 3 § nämnda förutsättningar kräver att kommundelssammanslagningen skall verkställas. Det är alltid fråga om en helhetsbedömning av olika förutsättningar och verkningar.

Myllyniemi åberopar alltså allmännt intresse, fastän så som Pihlajaniemi starkt betonat det allmänna intresset inte längre i nuvarande kommunindelningslag är en förutsättning för ändring i kommunindelningslagen. I Myllyniems rapport nämns även att benämningen allmännt intresse inte längre finns med i lagen från 1997. :

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen verkställas under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse”. I den gällande kommunindelningslagen har avsikten inte varit att avstå från kriteriet gällande vägande allmänt intresse när man skall bedöma om i 5 § 2 mom. avsedda särskilt vägande förutsättningar föreligger, utan man ville knyta bedömningen av vägande allmänt intresse till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen i 3 §.

Stycket ovan har inrikesministeriet tagit fasta på i sin förklaring, som i sin tur återges i HFD:s beslut i följande ordalag:

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen genomföras under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse.” I den gällande kommunindelningslagen har man inte haft för avsikt att lämna detta kriterium, “vägande allmänt intresse”, utan avseende vid bedömningen av om det finns sådana särskilt vägande förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som avses i lagens 5 § 2 mom., utan man ville knyta bedömningen av det vägande allmänna intresset till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen, om vilka bestäms i 3 § i kommunindelningslagen.

När det gäller lagstiftning finns det dock inte alltid en enda bestämd avsikt. Vaga formuleringar kan tvärtom vara en följd av olika avsikter och svårigheter att uppnå enighet. Då man inte uppnår enighet tyder man sig ibland till tvetydiga formuleringar och ger den förverkligande och och dömande makten fullmakten att avgöra vem som egentligen varit framgångsrikast i förhandlingarna. Den tolkning av kommunindelningslagen som precenteras i Myllyniemis rapport representerar på sätt och vis ett önsketänkande från socialdemokraten Myllyniemis och SDP:s sida. Fram till fallet Sibbo är det dock en annan tolkning av lagen som varit gällande. Fallet Sibbo, där kryphålen i kommunindelningslagen prövades och bekräftades, var på sätt och vis en möjlighet till revansch för Myllyniemi. Jag tror lika väl inte att revanschen var ett viktigt motiv för Myllyniemi. Det är knappast Myllyniemi som själv skrivit utredningen om det allmänna intresses roll i gällande lag, men kommunreformen och fallet Sibbo tvingade Kommunförbundets jurister och vissa centerministrar att ställa sig bakom en syn på kommunindelningslagen som motsvarade Myllyniemis uppfattning av hur lagen borde läsas.

Fastän Myllyniemi och inrikesministeriet motiverar ändringen i kommunindelningen med allmännt intresse, tar HFD egentligen inte ställning till det allmänna intressets relevans i sammanhanget. Åtminstone använder inte HFD i sin motivering benämningen allmännt intresse. Det är troligt att gällande kommunindelningslag inte flere gånger kommer att prövas juridiskt . Finansministeriet har i slutet av februari tillsatt en arbetsgrupp för att bereda en revidering av kommunindelningslagen. Arbetsgruppens mandatperiod slutar den 27 februari 2009. Denna gång är det regeringsrådet Arto Sulonen som är arbetsgruppens ordförande. Även denna gång är chefen för den juridiska enheten vid Kommunförbundet, Kari Prättälä medlem i arbetsgruppen.

Tyngre förutsättningar. Den 25 juli 2008

I gårdagens blogginlägg "Vägande förutsättningar. Den 24 juli 2008" skrev jag att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut i fallet Sibbo utan motiveringar hävdar att de påstådda allmänna förutsättningarna för ändringen i kommunindelningen även är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen". Det bara antyds att förutsättningarna är vägande, emedan "att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." Den lösa argumenteringen är anmärkningsvärd med tanka på att kommunindelningsutredare Pekka Myllynimi i sin rapport skriver att "Med begreppen 'särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder' har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds." Samtidigt som HFD gett statrådet en mycket vid prövningsrätt har man prutat på kravet på motiverings- och bevisningsskyldighet.

Den ovanciterade tolkningen av begreppet särskilt vägande förutsättningar noter varken i Arto Sulonens och inrikesministeriets prememoria för statrådets beslut eller i HFD:s beslut. Däremot ger HFD i sitt Sibbobesluten längre redogörelseför Sulonens och inrikesministeriets tolkning av begreppet förklaring i inrikesministeriets utlåtande från den 7 september 2007. Tolkningen av begreppet särskilt vägande förutsättningar, som HFD återger i sitt beslut, baserar sig till största delen direkt på ett avsnitt i Myllyniemis rapport. Jag citerar återgivningen:

Toivo Pihlajaniemi har i sin bok Kuntajakolaki selityksin (Edita 1998) behandlat tre olika exempel på fall där särskilt vägande förutsättningar kan finnas. Sådana kan enligt exemplen finnas när en enklav där det finns bosättning sammanslås med den kringliggande kommunen, när ett från kommunens huvudsakliga område med vatten åtskilt område överförs till den kommun som naturligt ansluter sig till det åtskilda området och när ett område där ett minoritetsspråk talas överförs till en grannkommun där språket används. I lagens förarbeten eller i boken behandlas däremot inte situationer där det finns ett viktigt allmänt intresse som är förknippat med de i 3 § i kommunindelningslagen föreskriva allmänna förutsättningarna för ändring i kommunindelningen och detta allmänna intresse förutsätter att områden överförs från en kommun till en annan.

Såsom konstateras i Pihlajaniemis ovan nämnda bok, ”bestäms i okmmunindelningslagen inte och är det kanske överhuvudtaget inte möjligt att bestämma ens relativa kriterier med vilka man kunde mäta när kommunindelningslagens krav på särskilt vägande förutsättningar skall anses vara uppfyllda. Huruvida kravet uppfylls eller inte måste bedömas särskilt från fall till fall.”

Enligt den lag om kommunindelning (73/1977) som upphävdes genom den gällande kommunindelningslagen kunde en ändring i kommunindelningen genomföras under särskilda förutsättningar ”om ändringen bör anses påkallad av vägande allmänt intresse.” I den gällande kommunindelningslagen har man inte haft för avsikt att lämna detta kriterium, “vägande allmänt intresse”, utan avseende vid bedömningen av om det finns sådana särskilt vägande förutsättningar för en ändring i kommunindelningen som avses i lagens 5 § 2 mom., utan man ville knyta bedömningen av det vägande allmänna intresset till de allmänna förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen, om vilka bestäms i 3 § i kommunindelningslagen.

I inrikeministeriets förklaring finns emellertid ett som innehåller ett litet tillägg, som HFD även återger. Jag citerar vidare ur HFD:s återgivning och markerar det lilla tillägget:

De motiveringar som statsrådet i sitt beslut har anfört för att förutsättningarna finns och är särskilt vägande, är mycket tyngre än de förutsättningar som Pihlajaniemi i sin bok har anfört som exempel på förutsättningar som eventuellt kommer i fråga som vägande förutsättningaroch som närmast kan betraktas som tekniska. Statsrådet har i sitt beslut ansett att särskilt vägande förutsättningar finns, eftersom ett viktigt allmänt intresse med anknytning till de förutsättningar som föreskrivs i lagens 3 § påkallar en partiell kommunsammanslagning mellan Sibbo, Helsingfors och Vanda. Bedömningen i statsrådet har varit en helhetsbedömning av olika förutsättningar och konsekvenser.

Toivo Pihlajaniemi har i offentligheten och i ett expertutlåtande bedömt statsrådets Sibbobeslag som olagligt. Frågan är om inrikesministeriet i sin förklaring och HFD i sitt beslut åberopar Pihlajaniemis bok för att Pihlajaniemi är en auktoritet på omådet eller speciellt för att Pihlajaniemi bedömt annekteringsbeslutet som olagligt.

Motiveringarna till statrådets gränsbeslut är tunga. Frågan är om de kan kopplas samman med de förutsättningar som definieras i § 3 i kommunindelningslagen. Der är även i högsta grav tvivelaktigt att de tunga motiveringarna är hållbara. Här har man tagit mycket lätt på bevisningsskyldigheten.

Vägande förutsättningar. Den 24 juli 2008

I sin förteckning över årsboksbeslut har HFD angett följande nyckelord för domstolens Sibbobeslut: kuntajako, hallintovalitus, erityisen painava syy och Helsingin seutu. Sibbobeslutet är prejudiserande, emedan det var örsta gåmgen under rådande kommunindelningslag som statsrådet bestämt om en ändring i kommunindelningen som krävt särskilt vägande skäl (erityisen painava syy). Unikt är även det sätt på vilket Helsingforsregionens (Helsingin seutu) "specialställning" åberopas. I själva verket förefaller åberopandet av Helsingforsregionens specielställning, vara ämnat att försöka göra Sibbo till ett specialfall och därmed förhindra att Sibbobeslutet blir ett prejudikat för ändringar i kommunindelningslagensom kräver särskilt vägande skäl. (Se "Part i målet. Den 23 juni 2008".) Många hade hoppats på att HFD skulle vända tummen ner för statrådets beslut, eftersom man knappast ville göra Sibbo till ett prejudikat. HFD lyckades dock godkänna statsrådets Sibbobeslut utan att göra Sibbo till ett prejudikat - eller lyckades man?

I pressmeddelandet som HFD publicerade den 15 januari lyfter man fram Helsingforsregionens betydelse. Jag citerar:

Eftersom Sibbo kommun motsatte sig beslutet att ändra kommunindelningen, kunde beslutet fattas bara om det fanns särskilt vägande skäl. I sin bedömning av beslutets lagenlighet tog högsta förvaltningsdomstolen hänsyn till Helsingforsregionens särdrag, det anslutna områdets läge och betydelse för regionens utveckling samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser som ändringen medförde.

Det förefaller som om förekomsten av särskilt vägande skäl motiveras med just med Helsingforsregionens särställning. Denna uppfattning får man lätt även om man läser själva beslutet. Jag citerar:

Sibbo kommun har motsatt sig ändringen i kommunindelningen. Dessutom fem procent och Helsingfors stads areal med mer än tio procent. Enligt 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen kan följaktligen ändringen i kommunindelningen genomföras endast under särskilt vägande i lagens 3 § nämnda förutsättningar.

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen. Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket. Ändringen i kommunindelningen överensstämmer även med de mål för en sådan ändring som anges i 1 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Det här är faktiskt allt som HFD säger om vägande skäl i sitt beslut. Man säger alltså inte att de påstådda allmänna förutsättningarna är vägande på grund av Helsingforsregionen har en "särställning", utan man motiverar endast förekomsten av allmänna förutsättningar med "det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen". Varför dessa allmänna förutsättningar är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen" säger HFD ingenting om i sitt beslut. Vad förhindrar att inte andra eventuella "allmänna förutsättningar" på ett liknande sätt utan motiveringar kan betraktas som särskilt vägande? Ingenting. Genom att ännu tydligare än inrikesministeriet i motiveringarna för statsrådets beslut framhålla att lagligheten i statsrådets beslut grundar sig på Helsingforsregionens specialstatus och särdrag har HFD förhindrat att Sibbobeslutet blir en modell för andra liknande ändringar kommunindelningen. Lika väl är beslutet ett prejudikat på att inga motiveringar behövs för att tolka allmänna förutsättningar som särskilt vägande. Därmed erbjuder § 5 i kommunindelningslagen inte längre något juridiskt skydd mot tvångsinkorporeringar. En annan sak är att inrikesministeriet och HFD med sina motiveringar kanske lyckades förhindra att Sibbo blir ett politiskt prejudikat.

En slutrapport till slut. Den 23 juli 2008

Jag misstänkte att utredningsman Pekka Myllyniemi inte åstadkommit någon slutrapport från sin senaste kommunindelningsutredning, som gällde förutsättningarna för en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. Inrikesministeriet publicerade Myllyniemis Sibborapport samma dag som rapporten formellt undertecknades och utredningsmannens mandatperiod gick ut. Finansministeriet hade gett Myllyniemi tid fram till den 30 mars [sic] att överlämna slutresultatet från den senaste utredningen till ministeriet, men ännu ett par månader senare hittades det ingen slutrapport. Den 18 juni har finansministeriet emellertid publicerat Myllyniemis slutrapport till ministeriet. Pdf-dokumentet med omslag är skapat en dag tidigare. Rapporten är undertecknad den 28 mars, som var den sista vardagen före den 30 mars. Motsvarande små märkligheter hittas i andra utredningar som finansministeriet publicerat, så Myllyniemi har inte nödvändigtvis specialbehandlats. Fördröjningen kan förklaras med att de berörda kommunerna redan tagit ställning till utredningsmannens förslag, varför publiceringen av rapporten inte varit brådskande.


Tidningen Länsi-Uusimaa skrev den 5 december 2006 att "Myllyniemelle on tarjottu jälleen töitä kahdesta liitoshankkeesta." (Se "Springpojken. Den 16 december 2006".) Lika väl var vi många som gapade av förundran då kommunminister Mari Kiviniemi den 17 januari utnämnde Myllyniemi för ett nytt uppdrag. (Se "Myllyniemi utreder igen. Den 17 januari 2008".) I inlägget "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008" noterade jag att finansministeriet tog beslutet att utse Myllyniemi den 16 januari, dagen efter att HFD hade offentliggjort sitt beslut i fallet Sibbo.

Det är anmärkningsvärt att Kiviniemi utnämnde en utredningsman vars rykte var förstört av en skandalös låtsasutredning. Det är möjligt att de som på kommunindelningsavdelningen vid finansministeriet bättre kände till bristerna och den omfattande plagieringen i Myllyniemis Sibboutredning inte vågade stoppa den nya utnämningen, eftersom det hade avslöjat myglet och bristerna i beredningen av statrådets Sibbobeslut. Å andra sidan hade Myllyniemi i sin Sibboutredning bevisat utredningsmannens viktigaste egenskap: lojalitet mot uppdragsgivaren. På grund av PARAS-reformen har det funnits en stor efterfrågan på kommunindelningsutredatre. Det är på sätt och vis anmärkningsvärt att Myllyniemi, som före sin Sibbo-utredning gjorde utredningar på löpande band, inte gjorde en enda utredning under år 2007.

I Myllyniemis slutrapport från den senaste utredningen har jag inte hittat mycket av intresse. Rapporten är nästan identisk med den rapport med förslag som Myllyniemi överlämnade till fullmäktige i Kemijärvi och Pelkosenniemi den 27 februari. Till slutrapporten har bara fogats bilagor, redogörelse för behandlingen av Myllyniemis förslag i stadsfullmäktige i Kemijärvi och i kommunfullmäktige i Pelkosenniemi, presentationsblad på finska, svenska och engelska, samt ett två sidor långt förord riktat till finansministeriet. I presentationsbladet har som utgivningsdatum uppgetts "maj 2008". På presentationsbladet kan man vidare läsa att "Kommunindelningsutredaren konstaterar utgående från sin utredning att förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen uppfylls i fråga om Kemijärvi stad och Pelkosenniemi kommun, och att denna sammanslagning samtidigt skulle förbättra de ovan nämnda regionernas utvecklingsmöjligheter även inom andra delområden." I förordet med rubriken "Valtiovarainministeriölle" upprepar Mylyniemi, med sina kännspaka markeringar (kursivering och fet stil), sitt förslag från den 27 februari:

Kuntajakoselvittäjän käsitys ei jatkoselvittelyn aikana ole muuttunut. Vielä selvemmin on käynyt ilmi, ettei Pelkosenniemen kunnalla ainakaan pitkällä aikavälillä ole edellytyksiä itsenäisenä kuntana turvata kuntalaisten peruspalveluita ja kehittää kuntaa.

Tämän mukaisesti kuntajakoselvittäjä ehdottaa, että Kemijärven kaupungin ja Pelkosenniemen kunnan yhdistyminen tulisi toteuttaa.

Kuntajakoselvittäjällä ei ole Kemijärven kaupunginvaltuuston ja Pelkosenniemen kunnanvaltuuston tekemien päätösten jälkeen ollut mahdollisuutta selvittää, miten kuntien yhdistymisen vaatima päätöksenteko tapahtuisi voimassa olevan lainsäädännön antamin mahdollisuuksin.

Myllyniemi säger alltså att förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen uppfylls, men konstaterar samtidigt att han inte efter besluten som tagits av respektive fullmäktige i Kemijärvi och Pelkosenniemi haft möjlighet att utreda hur den föreslagna kommunindelningsutredningen kunde ske under gällande lag. När det gäller sammanslagning av hela kommuner är kommunindelningslagen emellertid entydig. Tvångssammanslagningar är inte möjliga. Jag återge här § 4 i kommunindelningslagen:

En sådan ändring i kommunindelningen som innebär att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar kan verkställas på gemensam framställning av de berörda kommunernas fullmäktige. Framställningen kan då avslås, om ändringen i kommunindelningen skulle strida mot någon av de förutsättningar för ändring i kommunindelningen som anges i 1 och 3 §. (9.2.2007/170)

En ändring i kommunindelningen som innebär att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskar kan också verkställas om inte fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig detta, eller om det förslag av en kommunindelningsutredare som avses i 8 § 2 och 4 mom. vid en kommunal folkomröstning understöds av majoriteten i samtliga berörda kommuner. Om endast någon berörd kommun har motsatt sig ändringen i kommunindelningen kan ändringen verkställas, ifall kommunindelningsutredarens förslag vid en kommunal folkomröstning som ordnas i en sådan kommun understöds av majoriteten. (18.3.2005/167)

Eftersom kommunfullmäktige i Pelkosenniemi entydigt motsätter sig den föreslagna kommunsammanslagningen hade en folkomröstning där majoriteten av invånarna i Pelkosenniemi understött förslaget varit den enda återstående möjligheten för en sammanslagning. Myllyniemi säger emellertid i förordet att "kuntajakoselvittäjällä ei ole edellytyksiä esittää kunnallisen kansanäänestyksen järjestämistä". Myllyniemi antyder att representanterna för Pelkosenniemi förhindrat en folkomröstning:

Kunnallisen kansanäänestyksen järjestäminen edellyttäisi kuntien kesken neuvoteltua sopimusta siitä, millainen oli yhdistyneen kunnan rakenne. Kemijärven ja Pelkosenniemen kuntajakoselvitykseen kyllä sisältyy luonnos hallinnon ja palvelujen järjestämissopimukseksi, mutta se on kuntajakoselvittäjän ehdotus eikä siitä ole tämän työn yhteydessä kuntien kesken neuvoteltu. Pelkosenniemen edustajat korostivat koko selvitystyön ajan, ettei heillä ole oikeutta mistään neuvotella.

Här har motiveringarna retuscherats. I den äldre delen av rapporten säger Myllyniemi att "Kunnallisen kansanäänestyksen järjestämistä kuntajakoselvittäjä ei ehdota, koska käytettävissä oleva aika ei riitä sen järjestämiseen."

Kontroversiell hamn. Den 22 juli 2008

Igår provkördes farleden till Nordsjö hamn. Av mediebevakningen att döma förefaller det snarare ha handlat om PR än om verklig provkörning. Hufvudstadsbladet har denna gång dock inte förhållit sig helt okritiskt. Jag citerar ur artikeln "Den nya farleden får godkänt":

Enligt vissa bedömare är farleden alldeles för snäv med tanke på att den kommer att vara den huvudsakliga rutten för en fjärdedel av Finlands utrikeshandel. ... Vädret i dag var så gott som perfekt. Hur ska det gå på hösten och vintern när vinden börjar trycka på? – Det här är något som vi måste utreda. ... I hårda förhållanden är det nog bäst att stanna ute på havet och vänta på bättre väder.

Den lilla ön Tobben, som Helsingfors nyligen bytte åt sig, nämns inte i någon av de nyhetsartiklar om provkörningen som jag kollat upp. Däremot råkade jag i Helsingin Sanomat hitta en notis "Helsinki ja valtio pohtivat maanvaihtoja Lounais-Sipoossa" från den 1 mars. I notisen berättas det att "Neuvotteluja käydään paraikaa valtion omistaman Tobbenin saaren vaihtamisesta Helsingin omistamiin noin 50 hehtaarin alueisiin Sipoonkorvessa." Jag har faktiskt redan citerat notisen i mitt inlägg "Fördröjt markbyte. Den 2 mars 2008". Här tar jag dock endast fasta på satsen "Sipoonkorven etelärajaa ei ole vielä selvästi määritelty." Påstående är ett bra exempel på hur Helsingin Sanomat och medier i allmänhet okritiskt för vidare vinklad och direkt felaktig information från Helsingfors stadskontor.

Yle publicerade den 24 juni en notis med rubriken "Nordsjö hamn behöver mera utrymme".Yle berättade här att "Tanken är att utvidga hamnområdet i Nordsjö." Det visade sig dock att Helsingfors hamn endast var ute efter ön och fastigheten Tobben invid det smalaste stället på farleden in till Nordsjö hamn endast en dryg kilometer från hamnen. (Se "Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008" och "Granö by. Den 18 juli 2008".) Den bristande informationen om Helsingfors planer för Tobben är ett bra exempel på hur kommungränserna försvårat planeringen av hamnverksamheten, eller snarare av farleden in till hamnen. I inrikesministeriets motiveringar till statrådets Sibbobeslut skriver Arto Sulonen att "Vuosaaren sataman rakentaminen edellyttää maankäytön, asumisen, liikenteen ja muun alueiden käytön suunnittelua Helsingin nykyisiä rajoja laajemmalla alueella." (Se "Nordsjö hamn. Den 21 augusti 2007".) I sitt beslut i fallet Sibbo skriver även HFD att byggandet av Nordsjö hamn förutsätter att "markanvändningen, boendet, trafiken och annan områdesanvändning planeras på ett större område än inom Helsingfors nuvarande gränser." I en intervju Sipoon Sanomat i augusti ifjol sade dåvarande biträdande stadsdireltör Pekka Korpinen att "Vuosaaren sataman tukeutuvien toimintojen luontaiset ja taloudellisesti houkuttelevimmat kasvusuunnat ovat enemmänkin kehä kolmosen ja pääradan kuin esimerkiksi Porvoonväylän varrella." Frågan är om en inkorporering av Tobben hade varit nog för hamnens behov. Kommunindelningsutredaren lämnade dock den lilla ön utanför sitt förslag.

I sitt expertutlåtande från den 27 november 2006 har Erkki Mennola ganska omfattande behandlat Nordsjö hamns roll i Helsingfors motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Expertutlåtandet har getts före utredningsman Pekka Myllyniemis rapport publicerades, men Mylyniemi har i sin rapport, utan att uppge källa, kopierat motiveringarna ord för ord. Jag citerar ur Mennolas utlåtande:

Helsingin kaupunginvaltuuston 21.6.2006 pidetyn kokouksen asiakirjoissa ei Vuosaaren satamaa mainita lainkaan alueliitosesityksen yhteydessä. Sipoon kunnalla ei ole siten tähän mennessä edes voinut olla tiedossa, että tämäkin aihepiiri on ollut – mahdollisesti jo pitkään – liitoskaavailujen taustalla, eikä mahdollisuutta kommentoida esitettyjä kaavaluja. Vuosaaren sataman nostaminen esille Sipoon liitosesityksen yhteydessä on myös ristiriidassa Helsingin kaupungin aikaisemmin Vuosaaren satamahankkeen eri vaiheissa esittämien näkemysten kanssa. Sataman sijoituspaikkaa ja siihen liittyviä kaavoitus- ja muita maankäyttöasioita aiemmin käsiteltäessä Helsingin kaupunki on kaikissa yhteyksissä korostanut, että jo ennestään kaupungin käytettävissä olevat alueet riittävät kaikkien satamatoimintojen tarpeisiin. Nyt niihin yllättäen tarvitaankin esityksen mukaan myös Sipoon kunnan puolella olevia samoin kuin Vantaan kaupunkiin kuuluvia alueita. Helsingin kaupunki esittää lausunnossaan laveita ja yksityiskohtaisia teknisiä selostuksia Vuosaaren satamasuunnitelmista. Näillä tiedoilla ei valtaosaltaan ole mitään yhtymäkohtia kuntajaon muuttamista koskevaan esitykseen. Ne ovat vain tarpeetonta täytetietoa, joilla lausuntoa on näennäisesti yritetty tehdä asiapitoisemmaksi. Vuosaaren satamaa koskevaan osaan lausunnossa on kuitenkin sijoitettu myös sellaisia Sipoota koskevia suunnitelmia, jotka eivät ole olleet tätä ennen ollenkaan esillä. Tekstissä puhutaan ”Lounais-Sipooseen kehitettävästä yritystoiminnan alueesta ja sen ympärille rakennettavasta asutuksesta” . Kyseessä olisivat ” ulkomaankauppaan liittyvä ympäristöhäiriöitä aiheuttamaton tuotekehittely-, kokoonpano- ja jatkojalostustoiminta sekä niihin liittyvät toimisto- ja palvelutilat”. Jos tämäntapaisia Sipoon aluetta koskevia konkreettisia tarpeita ja hankkeita tulee yritysten taholta Vuosaaren sataman toiminnan kehittyessä esille, Sipoon kunta on varmasti valmis kehittelemään niille sopivia maankäyttö- ja tilaratkaisuja yhteistyössä elinkeinoelämän kanssa. On hyvin todennäköistä, että monessa tapauksessa tällaiset huolinta-, maahantuonti- ja muiden vastaavien, usein pienehköjen yritysten kaipaamat järjestelyt sujuisivat joustavammin ja kätevämmin Sipoon mittakaavassa henkilökohtaisilla kontakteilla kuin suuren Helsingin byrokratiassa. Kuntajaon muuttaminen olisi tästä lähtökohdasta siis pelkästään haitallista. ... Vuosaaren satama on suomalaisissa oloissa suuri satamahanke, mutta ei suinkaan mikään valtiovallan erityisessä suojeluksessa oleva kansallinen hanke, kuten Helsingin kaupungin lausunnossa virheellisesti annetaan ymmärtää. Se on päinvastoin sangen kiistanalainen ja muiden satamakaupunkien voimakkaasti kritisoima Helsingin kaupungin oma hanke, joka tulee kilpailemaan liikenteestä usean muun suomalaisen sataman kanssa ylikapasiteetista jo muutenkin kärsivällä alalla. Ei ole millään lailla hyväksyttävää, että kuntajaon muuttamista yritettäisiin käyttää keinona muuttaa satamien välisiä kilpailuasetelmia ja paikata siten Vuosaaren satamasuunnitelmissa mahdollisesti olevia epärealistisia perusteita ja lähtökohtia. Vuosaaren satamasta puhuessaan Helsingin kaupunki jälleen kehuskelee vuolaasti omilla aikaisemmilla aikaansaannoksillaan ja kokemuksellaan laajojen aluekokonaisuuksien suunnittelu- ja rakentamishankkeista. Kuntajaon muutosesityksen perusteluissa tällaiset mainososuudet ovat epäasiallisia, varsinkin kun kyse on maan pääkaupungista. Riitaisasti edennyttä Vuosaari – hanketta ei myöskään yleisesti pidetä esimerkkinä ” vuorovaikutteisuudesta” ja ” ympäristövastuullisuudesta”, kuten Helsinki väittää.

Bilden ovan av Tobben är tagen från muren vid Nordsjö hamn.

Förutsättningar. Den 21 juli 2008

Liksom jag i flera sammanhang noterat utgör metroförbindelsen från Mellungsbacka österut en central motivering till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I sin Sibboutredning har kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi återgett Helingfors ("stadsstyrelsens") nya motiveringar för en ändring i kommunindelningen. I två de fyra allmänna förutsättningarna nämns metron. Jag citerar:

En ändring i kommunindelningen skulle främja ordnandet av service för de nuvarande och framtida invånarna i såväl Helsingforsregionen som det område som föreslås bli överfört, eftersom resultatet vore en stadsstruktur som utnyttjar resurserna kostnadseffektivare än tidigare. Enligt utredningar använder sig Sibbos invånare i hög grad av service som produceras i Helsingfors. Av denna anledning skulle en utbyggnad av metron och annat effektiv ordnande av kollektivtrafiken på det område som förelås bli överfört förbättra servicens tillgänglighet. ...

En ändring i kommunindelningen skulle främja kommunernas funktionsförmåga i Helsingforsregionen och verksamhetens lönsamhet genom att producera ett i funktionellt och fysiskt hänseende mera balanserat metropolområde runt Helsingfors som har bättre möjligheter att klara av sina åligganden och mål att vara en livskraftig, stark och i framtiden ännu konkurrenskraftigare stadsregion i Finland och Europa. ... En utveckling av kollektivtrafiken så att den stödjer sig på metron skulle minska regionens kommuners kostnader för privatbilismen i form av byggande av trafikleder och parkeringsplatser.

I motiveringarna för att även en tredje allmän förutsättning uppfylls hänvisas indirekt till metron:

En ändring i kommunindelningen skulle förbättra levnadsförhållandena för de nuvarande och framtida invånarna i såväl Helsingforsregionen som det område som föreslås bli överfört. .... En utveckling av kollektivtrafiken skulle förbättra smidigheten hos trafiken i både det område som föreslås bli överfört och östra Helsingfors och skulle på så sätt spara i synnerhet den tid som används för arbetsresetrafiken. En utveckling av kollektivtrafiken skulle minska buller- och miljöolägenheterna för invånarna i flera kommuner.

Myllyniemi motiverar även påståendena om Sibbos ovilja till samarbete med att Sibbo reserverat sig mot östmetron. (Se "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007".) Även i avsnittet 5.4, "Kommunindelningsutredarens förslag" i MYllyniemis rapport hänvisas till metron, om än inte uttryckligen östmetron:

Med tanke på hela regionen borde hela den kommersiellaindustriella utvecklingskorridoren från Nordsjö hamn till Aviapolis i Vanda utnyttjas bättre än tidigare. På så sätt kunde de för finländska förhållanden exceptionella förutsättningar som huvudhamnen för utrikeshandeln och metron erbjuder för utvecklingen av hela regionens näringsliv utnyttjas fullt ut.

Myllyniemis enda argument för att ett mindre område, "Alternativ 1", inte räcker till är att metroförbindelsen kräver att att större område ansluts till Helsingfors. Till skillnad från Alternativ 1 kräver utredningsmannens förslag särskilt vägande skäl, men Myllyniemi ycks finna metron vara ett väganske skäl nog:

Alternativ 1 räcker emellertid inte till på lång sikt. Expanderingsområdet får enligt Helsingfors framställning ungefär 50 000 invånare inom metrons och anslutningslinjernas influensområde. Kommunindelningsutredarens förslag inte är lika omfattande som det som avses i Helsingfors stadsfullmäktiges beslut, men man måste ändå utgå ifrån att det i hela området med beaktande av även Vanda måste kunna planeras bostäder för ungefär 40 000 invånare och arbetsplatser för ungefär 10 000 arbetstagare. Av invånarna skulle minst 20 000 bosätta sig i nuvarande sydvästra Sibbo. En sådan ökning av invånarantalet ingår också i Generalplan för Sibbo 2025.

Bosättningen och arbetsplatserna måste stödja sig på effektiva kollektivtrafikförbindelser, av vilka en utbyggnad av metron från Mellungsbacka till Västerkulla i Vanda och vidare till Östersundom och det mest genomförbara och ekonomiskt förmånligaste lösningen som kan genomföras till relativt låga marginalkostnader. En metrostations influensområde har uppskattats till 3-4 km från stationen. Skall man stödja sig på metron krävs det två metrostationer i sydvästra Sibbo, av vilka den ena inte nödvändigtvis ryms inom området för Alterantiv 1.

För att förverkliga metron krävs i varje fall samarbete mellan Helsingfors och Vanda samt att staten går in som medfinansiär. Om det dessutom skulle krävas samarbete med Sibbo för att förverkliga metron, kan beslutsprocessen bli långdragen och komplicerad.
...

ALT 1 skulle uppfylla kommunindelningslagens krav på områdenas enhetlighet. Inom det område som avgränsas i alternativet vore det dock inte möjligt att placera det invånarantal som planerats öster om Helsingfors stads nuvarande gränser, och som på området i sydvästra Sibbo enligt denna utredning vore minst 20 000 invånare. Också planeringen av kollektivtrafikarrangemangen, framför allt metroförbindelserna, förutsätter inte bara ett tillräckligt stort invånarantal även tillräckligt exakt kunskap om hur områdets invånarantal kommer att utvecklas.

Sålunda är det inte möjligt att utveckla samhällsstrukturen på ett sätt som främjar områdenas enhetlighet så att på de områden som överförs från Sibbo till Helsingfors bor högst 5 % av Sibbos invånare.

Utan metroförbindelsen från Mellungsbacka till Östersundom faller motiveringarna för kommunindelningsutredarens förslag samman. Detär frapperande att framställningen liksom motiveringarna till statrådets beslut bygger på en metroförbindelse som egentligen inte har utretts, trots att Myllyniemi själv i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund - enligt landskapsförbundets, miljöministeriets och HFD:s tolkning - förutsatt vidare utredningar. I verkligheten torde hindren för att dra en metrolinje genom Västerkulla och Västersundom vara oöverkomliga.

Reserveringen i landskapsplanen för en metroförbindelse från Mellungsbacka österut går över åkern på bilden ovan. På västra sidan om åkern ligger ett väldigt kupperat rekreationsområde, där man bl.a. utövar bergsbestigning. På östra sidan om åkern ligger ett naturskyddsområde. För övrigt förefaller Helsingfors inte precis kunne ge "exakt kunskap om hur områdets invånarantal kommer att utvecklas", vilket enligt kommunindelningsutredaren är en förutsättning för metroförbindelsen.

Aggressiv landskapsstyrelse. Den 20 juli 2008

Då metroförbindelsen från Mellungsbacka österut är en synnerligen väsentlig motivering för den aktuella annekteringen av sydvästra Sibbo, är det av betydelse att metroreserveringen finns med i landskapsplanen för Nylands förbund, som miljöministeriet hade fastställt den 8 november 2006. Det är anmärkningsvärt att Pekka Myllyniemi, som var och är medlem i landskapsstyrelsen, inte i sin rapport omnämner metroreserveringen i landkspsplanen. Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som Myllyniemi plagierat är emellertidfrån den den 18 oktober 2006, då landskapsplanen ännun inte var fastställd.

Beslutet att förkasta samtliga besvär mot miljöministeriets beslut att fastställa landskapsplanen tog högsta förvaltningsdomstolen först den 15 augusti 2007, vilket jag noterat i mitt inlägg "HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008". Det hade varit riskabelt att motivera ändringen i kommunindelningen med en metroreservering vars lagliga status ännu var oviss. Lika väl hade det för HFD varit ännu svårare att godkänna statsrådets Sibbobeslut, ifall landskapsplanen ogiltigförklararts för metroreserveringens del. Därför är det anmärkningsvärt att HFD:s president Pekka Hallberg deltog i så väl beslutet att förkasta besvären mot lanskapsplanen som i beslutet att förkasta besvären mot statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen. Något större jävsproblem torde vi dock inte ha här. Det finns dessutom redan en domare som uppenbart var jävig att deltaga i HFD:s avgörande i fallet Sibbo: Heikki Harjula.

I sitt beslut i fallet Sibbo hänvisar HFD inte alls till reserveringen för metroförbindelsen i landskapsplanen eller till HFD:s beslut om landskapsplanen. En förklaring kan vara att bevären som lämnades in mot statsrådets Sibbobeslut inte direkt påtalar meteroförbindelsens betydelse som motivering till ändringen i kommunindelningen. Ett annat skäl till att inte hänvisa till HFD:s beslut om landskapsplanen och metroreserveringen i landskapsplanen är att den trots allt ger ett mycket begränsat stöd för planerna på en metroförbindelse från Mellungsbacka till Östersundom. Ett tredje skäl att inte refererar till landskapsplanen för Nylands förbund är kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemis medlemskap i landskapsstyrelsen, som aktivt drivit på en utvidgning av Helsingfors österut. Jag citerar ur Leena Liipolas besvär till HFD över statådets beslut:

Uudenmaan maakunnan tulevaa kehitystä on linjattu äskettäin hyväksytyissä, lakisääteisissä Uudenmaan maakuntasuunnitelmassa ja maakuntaohjelmassa (liitteet 11 ja 12). Kyseiset asiakirjat ovat käyneet läpi laajan asiantuntijavalmistelun, käyneet lausuntokierroksella ja tulleet sen jälkeen myös hyväksytyiksi Uudenmaan liiton lakisääteisissä poliittisissa toimielimissä (maakuntavaltuusto). Niillä on siis aivan toinen painoarvo kuin esim. kuntajakoselvittäjä Myllyniemen raportissa esiteltyjen MAL- neuvottelukunnan, pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan tai muiden päätösvallattomien poliittisten keskustelukerhojen julkilausumilla tai kannanotoilla. Näissä Uudenmaan liiton maakunta-asiakirjoissa aluerakennetarkastelua on ulotettu myös Sipoon puolelle, johtuen siitä, että Sipoolla on hyvin pitkä yhteinen raja Uudenmaan liittoon kuuluvien kuntien kanssa. Merkittävää näissä asiakirjoissa on kuntajaon muutosasian kannalta se, että niissä on esitetty mm. potentiaalisia kaupunkirakentamisen laajenemisalueita ja listattu ns. ”kärkihankkeiksi” Uudenmaan kehittämisen kannalta oleellisimpia liikenne- ym. hankkeita. Sipoon metroa ei näiden hankkeiden listalta löydy, Kerava-Nikkilä –radan avaaminen henkilöliikenteelle sen sijaan on listattu, mikä osoittaa että sitä pidetään tärkeänä, Sipoon metroa ainoastaan mahdollisesti selvitettävänä hankkeena. Maakuntasuunnitelman (liite12 ) sivulla 31 olevassa kartassa on esitetty karkealla skaalalla Uudellemaalle ja sen rajalle tavoiteltavaa aluerakennetta. Siinä Kerava-Nikkilä akseli on esitetty potentiaalisena lisärakentamisalueena, Lounais-Sipoo puolestaan tärkeänä osana pääkaupunkiseudun viherkehää. Tämä sama status Lounais-Sipoolla on myös sivun 30 kartassa. Niin ikään lakiin perustuvan pääkaupunkiseudun yhteistyövaltuuskunnan (YTV) tuoreessa liikennejärjestelmäsuunnitelmassa (PLJ 2007, liite 13) on mittava pääkaupunkiseudun kannalta tärkeimpien joukkoliikenne- ym. hankkeiden keskipitkän aikavälin kärkihankelista, eikä itämetron jatkaminen sisälly siihen. Näitä asiakirjoja voidaan pitää hyvänä esimerkkinä siitä, ettei Lounais-Sipoon rakentamista pidetä mitenkään oleellisena hankkeena sen paremmin pääkaupunkiseudun, Uudenmaan kuin varsinkaan koko maan menestyksen kannalta, ja siten hallituksen päätöksen perusteissa esitetty argumentti kuntajakolain 5 §:n tarkoittaman kuntajakolain 3 §:n mukaisten perusteiden toteutumisesta erityisen painavana Lounais-Sipoota koskevassa kuntajaon muutoksessa, koska kyse olisi valtakunnallisesti merkittävästä hankkeesta, on vailla asiapohjaa. Kokonaan toinen asia on, että Uudenmaan maakuntahallitus on todistettavasti esittänyt Sipooseen erittäin aggressiivisesti suhtautuvia, osittain maakuntasuunnitelman ja maakuntaohjelman kanssa ristiriidassa olevia kannanottoja, mutta maakuntahallitus koostuukin yksinomaan poliitikoista.

Kartan ovan publicerade Helsingin uutiset första gången den 16 augusti 2006 i samband med artikeln "Sippon metro voisi olla valmis kymenen vuoden päästä". I artikeln heter det att "Helsinin uutisten saamien tietojen mukaan Vantaalle tulisi kaksi asemaa Länsimäkeen ja Länsisalmeen." Metroförbindelsen på bilden ovan avviker från reserveringen i landskapsplanen, där metrolinjen i Västersundom går igenom ett område som på bilden ovan är markerat som naturskyddsområde. Man kan jun inte gärna bygga en metrostation i ett naturskyddsområde.

Tags: metro | Edit Tags

Metroförbindelse från Mellungsbacka österut. Den 19 juli 2008

I blogginlägget "Metro genom narurskyddsområde. Den 15 juli 2008" skrev jag om Nylands förbund en förklaring till besvären som lämnats in mot landskapsplanen. Förklaringen gavs den 21 september 2005. Den 23 november 2005 gav Nylands miljöskyddsdistrikt sin motförklaring till miljöministeriet. Metroförbindelsen har här fått ett eget avsnitt, som jag återger i sin helhet:

Metroyhteys Mellunmäestä itään

Uudenmaan liitto perustelee metrolinjausta valtakunnallisista alueidenkäytön tavoitteista löytyvällä velvoitteella varautua Helsingin seudulla raideliikenteen laajentamiseen ja tehokkuuden parantamiseen sijoittamalla riittävästi asuntotuotantoa ja työpaikkarakentamista raideliikenteen vaikutuspiiriin. Uudenmaan maakuntakaavassa osoitettuja uusia raideliikenneyhteyksiä ovat mm. Espoon metro, Helsingin metron laajennukset, metrolinjan ulottaminen Vantaan Hakunilaan, Kerava-Vuosaari -rata, Vantaa-Klaukkala -rata sekä Marja-rata.

Kaavassa ei ole esitetty erikseen työpaikka- ja asuinalueita, vaan niitä kuvaa yhteinen "taajamatoimintojen alue"-merkintä. Edellä mainitut ratayhteydet tuovat raideliikenteen piiriin runsaasti olemassa olevaa taajamarakennetta. Niiden vaikutusalueelle on myös esitetty runsaasti uusia taajamarakentamisen alueita mm. Nurmijärven Klaukkalaan, Helsingin Laajasaloon, Espoon Soukkaan, Saunalahteen ja Kauklahteen, Vantaan Koivukylään, Ruskeasantaan, Aviapolikseen ja Marja-Vantaan alueelle, Nurmijärven Klaukkalaan sekä Keravalle. Jo olemassa olevan rataverkon vaikutuspiiriin on myös esitetty runsaasti uusia taajama-alueita: Rantaradan varrelle mm. Siuntioon, Kirkkonummen keskustaan ja Masalaan, Espoon Kauklahteen, Espoon keskukseen, Tuomarilaan ja Leppävaaraan; Pääradan varrelle Helsingin Malmille, Vantaan Jokiniemeen, Hiekkaharjuun, Koivukylään ja Korsoon, Keravalle, Järvenpään Ristinummelle, Tuusulan Jokelaan sekä Hyvinkäälle; Lahden oikoradan varrelle Kellokoskelle sekä Mäntsälään. Itä-Uudenmaan liitto ja Sipoon kunta ovat suunnitelleet huomattavaa taajamarakentamista Kerava-Nikkilä -akselille, mikä riittää saattamaan myös Kerava-Nikkilän radan henkilöliikenteen käyttöön. Lisäksi Vuosaaren sataman valmistuminen vapauttaa huomattavia alueita asunto- ja työpaikkarakentamisen piiriin Helsingin Keski-Pasilasta (raideliikennesolmu), Sörnäisistä (metro) ja Jätkäsaaresta (metro). Nämä täyttävät VAT:in asettamat velvoitteet jo enemmän kuin hyvin, eikä metroyhteyttä Mellunmäestä itään voi siten perustella valtakunnallisilla alueidenkäytön tavoitteilla.

Uudenmaan liitto esittää myös, että metroyhteyden jatkamisen vaikutuksia Itä-Uudenmaan maakunnan alueella on tarkasteltu ns. Hespo-selvityksen (Helsinki-Porvoo aluerakenneselvitys) yhteydessä. Hespo-selvitys käsittelee neljää erilaista tulevaisuusskenaariota, joiden vaikutuksia on arvioitu laajasti, mutta ei monien aihepiirien osalta niin syvällisesti, että niiden osalta täyttyisivät MRL 9 §:n vaatimukset riittävistä tutkimuksista ja selvityksistä maakuntakaavatasoa ajatellen. Esimerkiksi minkäänlaisia luontokartoituksia ei selvityksen tueksi ole tehty, eikä skenaarioiden luontovaikutuksia Sipoon lounaisosassa ole eritelty lainkaan. MRL 9 § edellyttää myös vaikutusten selvittämistä koko siltä alueelta, jolle kaava-varauksella on olennaisia vaikutuksia, tässä tapauksessa siis myös Lounais-Sipoota. Lisäksi Hespo-selvityksessä todetaan:

• Mikään esitetyistä skenaarioista tuskin on sellaisenaan toteuttamiskelpoinen.
  
• Metro Mellunmäestä itään on Helsingin hanke, Vantaa ja Sipoo eivät ole siihen varautuneet.
  
• Lounais-Sipooseen ulottuvan metron vaikutukset olisivat kielteiset Itä-Uudenmaan aluerakenteen ja työpaikkaomavaraisuuden kannalta.
  
• Sipoonkorven merkitys pääkaupunkiseudulle on verrattavissa Nuuksion merkitykseen pääkaupunkiseudulle.

Västerkullan taajamavarauksen lainvastaisuutta on eritelty laajasti Uudenmaan ympäristönsuojelupiirin valituksessa. Valituksessa mainitut maisema-arvot selviävät liitteestä 4, jonka mukaan Västerkullan pellot on todettu Vantaan yleiskaavaselvityksessä vantaalaisittain arvokkaaksi maisemakokonaisuudeksi. Västerkullan alueelle on valituksessa esitettyjen perusteiden mukaan merkitty väärä päämaankäyttöluokka.

Uudenmaan liitto vetoaa vastineessaan myös maakuntahallituksen päätökseen 23.8.2004 tekemään päätökseen, joka edellyttää Västerkullan alueen kehittämisvaihtoehtojen selvittämistä jatkotyöskentelyssä eri viranomaistahojen kanssa. Västerkullan taajamavarauksen merkitseminen maakuntakaavakartalle on itse asiassa lainvastaisuutensa lisäksi myös tuon päätöksen vastainen, sillä merkintä jättää ainoaksi kehittämisvaihtoehdoksi taajamarakentamisen. Sen sijaan alueen merkitseminen kaavakartalle valkoisena- tai selvitysalueena olisi ollut päätöksen mukaista.

Uuden massiivisen taajamavarauksen sijoittaminen lähelle Natura-aluetta, vieläpä niin, että se sijoittuu kahden verrattain lähellä toisiaan sijaitsevan metsäisen Natura-alueen väliin heikentäen/katkaisten niiden välisen ekologisen yhteyden, vaatii luonnonsuojelulain 65 §:n mukaisen Natura-arvioinnin. Myös perustellusti oletettavissa oleva Mustavuoren Natura-alueeseen kohdistuvan käyttöpaineen raju lisääntyminen uuden taajaman aiheuttaman asukasmäärän kasvun vuoksi edellyttää Natura-arviointia. Kapean virkistysalueen sijoittaminen taajamavarauksen ja Natura-alueen väliin ei vapauta tästä velvoitteesta.

Bilden ovan är från rekreationsområdet i Västersunndom, genom vilket det i landskapsplanen för Nylands förbund går en reservering för en metroförbindelse. På torsdag kväll torde det ha skett en olycka i branten. På plats fanns två ambulanser samt Medi-Helis bil.

Granö by. Den 18 juli 2008

I onsdagens nummer av gratistidningen Helsingin uutiset ingår en notis med rubriken "Aluevaihdossa Sipoon saaret Helsingille". Med "Sipoon saaret" syftas här på Tobben och en ännu mindre kobbe som hör till samma fastighet. Helsingin uutiset skriver om öarna att "niiden omistuksen saaminen kaupungille on Vuosaaren sataman toiminnan kannaltä tärkeää". Jag önskar tillägga att öarnas anslutning till Helsingfors hade varit synnerligen viktig med tanke på verksamheten vid Nordsjö hamn - eller åtminstone för att Helsingfors utan att samarbeta med Sibbo skulle kunna trygga hamnverksamheten. I övrigt innehåller notisen ingenting väsentligt utöver vad jag har redogjort för i inlägget "Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008".


Inte heller protokollet från fastighetsnämndens möte den 24 juni innehåller någon ny information. Däremot innehåller föredragslistan för mötet en liten detalj som jag inte tidigare uppmärksammat. I mitt föregående inlägg om Tobben berättade jag att Tobbens tidigare ägare Werner Seydel besvärat sig till HFD över planerna på en hamn i Nordsjö med bl.a. motiveringen att hamnen skulle skada möjligheterna till rekreation på Tobben. Jag berättade även att överborgmästare Jussi Pajunen i april 2006 efter Seydels död föreslog att Helsingfors skulle ansöka om att Tobben överlåts till Helsingfors för rekreationsbruk. I föredragslistan nämns emellertid att "Hankittaessa vesialueita Vuosaaren sataman vesiliikennöintiä varten Helsingin sataman pyynnöstä syksyllä 2004 Tobbenin tilan RN:o 1:101 omistaja Werner Seydel ilmoitti neuvotteluissa halukkuutensa myydä koko tila kaupungille, tai vaihtaa se johonkin kaupungin omistamaan vapaa-ajan kiinteistöön." Helsingfors hamn har alltså redan år 2004 försökt förhandla åt sig Tobben - och säkert inte för rekreationsbruk. Liksom av kartan ovan framgår är Tobben i vägen för farleden in till hamnen. Lustigt nog vill Helsingfors inte säga på vilket sätt det med tanke på hamnverksamheten är viktigt att Tobben övergår i Helsingfors ägo.

I inlägget "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007" citerade jag ur Kai Kalismas insändarartikel i Helsingin Sanomat den 9 juli 2007, där Kalima säger att "Rajansiirtopäätös on helsinkiläisille veronmaksajille paitsi epäoikeudenmukainen myös alueellisesti torso." Jag citerar vidare ur artikeln:

Sipoon saarista Helsingin kaupunki omistaa Itä-Helsingin edustalla sijaitsevan Eestiluodon (43 hehtaaria), kaupunkilaisten hyvin tunteman Kaunissaaren (43 ha), pääosan Granöstä (136 ha) ja Husön (72 ha). Hallituksen päätöksen mukaan ne jäivät nyt Sipoon puolelle.

Näiden saarten käyttämisestä Helsinki ei niiden omistajana voi jatkossakaan vapaasti päättää, vaikka niiden virkistyskäyttötarpeet ovat merkittävät. ...

Alueellisesti torso valtioneuvoston rajansiirtopäätös on ennen kaikkea näiden saarten osalta. Merellisiä virkistystarpeita ei tällä ratkaisulla kyetty turvaamaan. Helsingin kaupunginvaltuusto teki 21.6. 2006 oman ehdotuksen noin 5000 hehtaarin siirtämisestä Helsinkiin. Alue olisi käsittänyt myös nuo saaret ja merkittäviä alueita muun muassa Östersundomissa.

Fastighetsnämndens viceordförande, professor Kai Kalismas redogörelse för "Sipoon saaria" har inte huvud eller fötter. Här skall jag nöja mig med att påpeka att Husö inte är en ö utan en by och att Husö by liksom hela Östersundom ingår i det område som enligt statsrådets beslut skall inkorporeras av Helsingfors, medan Fagerö (Kaunissaari) och Eslotan (Eestiluoto) inte ingick i Helsingfors förslag. I verkligheten begränsar sig Kalimas intresse till Granö eller Granö by, fastän Kalima inte vill fästa uppmärksamheten på Granö. Det är möjligt att fastighetsnämnden och Helsingfors har hemliga planer för ön Granö, men jag finner det inte omöjligt att planerna främst gäller ön Tobben, som enligt fastighetsnämndens föredragningslista hör till Granö by.


Det ser ut som om Helsingfors i sitt förslag på att inkorporera 5 000 hektar av Sibbo i första hand var ute efter den 1,6 hektar sora ön Tobben vid Helsingfors vattengräns. Tobben hade troligtvis anslutits till Helsingfors, ifall Helsingfors nöjt sig med ett måttligare förslag och Helsingin Sanomat inte den 15 juni 2006 som rubrik på en artikel valt "Vanhanen ei ottaisi saaristoa pois Sipoolta". Man kan fråga sig varför det är så svårt för Kalima och Helsingfors fastighetsnämnd att öppet medge att Tobben måste sprängas bort. Det är inte så lätt för Sibbo att samarbeta och ta Helsingfors önskemål i beaktande i planeringen, då staden talar om rekreationsanvändning när man menar någoting helt annat.

Kulturlandskap. Den 17 juli 2008

Helsingin uutiset publicerade igår en artikel med rubriken "Haaveet Lounais-Sipoon väkiluvusta romahtivat". Jag citerar ur artikeln:

Lounais-Sipooseen mahtuu suojelukohteiden, virkistysalueiden ja kulttuurimaisemien takia ehkä vain puolet poliitikkojen visioimasta asukasmäärästä. Lopullinen asukasluku jäänee kauas Helsingin haaveilemasta 30000:sta.

Omakotitaloalueen tehokkuudella Lounais-Sipooseen mahtuisi vain noin 14000 asukasta.

Fjortontusen invånare är på tok för lite för en metroförbindelse, men projektdirektör Matti Visanti ser möjligheter för ett större befolkningsunderlag:

Lounais-Sipoon suunnittelua vetävä projektipäällikkö Matti Visanti Helsingin kaupunkisuunnitteluvirastosta uskoo, että alueelle saadaan tarvittaessa 30000 asukasta. Se vain tarkoittaisi viheralueiden pienentämistä ja korkeita kerrostaloja metroasemien ympärille.

Höghus passar dock dåligt in i landskapsbilden, förutom att höghus inte motsvarar de förutsättningar som utredningsman Pekka Myllyniemi och statsminister Matti Vanhanen ställt på inkorporeringen. I Helsingin uustiset ingår även en fortsättande artikel med rubriken "Missä Sipoon hevoset laiduntaa, sinne ei voi Helsinki rakentaa". Kartan ovan har publicerats tillsammans med denna artikel. Jag citerar ur artikeln:

Helsingin kaappaama Lounais-Sipoo on maalaisidylliä parhaimmillaan: vehreitä laidunmaita, leppoisia kyläteitä, vanhoja ja uusia omakotitaloja isoine pihoineen.
Tämän kulttuurimaiseman kaavoittamisesta tulee painajainen Helsingin poliitikoille. Nämä haluavat tuskin itsekään rikkoa idylliä saati että jaksaisivat kuunnella äläkkää, jonka paikalliset nostavat jokaisesta täydennysrakentamisyrityksestä.
...

– Kulttuuriympäristöä, luonnonsuojelualueita, kallioita, pohjavesialueita, muinaismuistoja. Ja Sipoonkorpi, josta ainakin osin halutaan tehdä kansallispuisto, listaa säilytettäviä kohteita projektipäällikkö Matti Visanti Helsingin kaupunkisuunnitteluvirastosta.
Myös Helsingin haaveilema merenranta on muuta, kuin poliitikot ovat märissä unissaan kuvitelleet.
– Vielä parikymmentä vuotta sitten meri oli aivan tässä Östersundomin kappelin vieressä. Nyt näet sen tuolla kilometrin päässä, Sipoon kotiseutuyhdistyksen puheenjohtaja Sten Enbom viittilöi.
Siinä missä ennen oli vettä, kasvaa nyt parimetrinen kaislikko savipohjalla. Samanlaista onneliökilometreittäin Karhusaaren ja mantereen välissä.
Kelpaako se merimaisemaksi helsinkiläissiirtolaisille?

Medier har igår och idag publicerat Helsingfors byggnadskontors information om att slåtterarbetet inleds i Helsingfor. Här berättas det att byggnadskontoret har 250 hektar ängar och 417 hektar "landskapsåkrar" att sköta om. Den sammanlagda arealen av åker och äng är alltså närmare sju kvadratkilometer, det vill säga i samma storleksordning som den mark som Helsingfors äger i Sibbo. En del fält är olämpliga för bebyggelse, men det gäller speciellt åkrarna i Östersundom.

Avstånd till stadshuset. Den 16 juli

Maija Anttila, som är ordörande för stadsplaneringsnämnden i Helsingfors, har föreslagit att Helsingfors nuvarande stadshus vid Salutorget görs till hotell och att Tekniska högskolans gamla byggnad vid Sandvikstorget blir nutt stadshus. Enligt Anttila skulle stadshuset i Sanviken befinna sig "mer mitt i staden" än det gör nu. Jussi Pajunen, vars arbetsplats enligt Anttilas förslag skulle flytta, är av annan åsikt. Helsingin Sanomat skrev i en artikel igår att "Pajusen mukaan muuttorumbaan ei ole syytä lähteä siitäkään syystä, että Helsinki kasvaa tällä hetkellä itään ja muutto veisi kaupungintaloa kohti länttä." I en nyare version av artikeln skriver tidningen följande:

"Tällä hetkellä meillä on sellainen kaupunkirakenteen kehitys, että väestön painopiste on idässä. Siksi en myöskään haluaisi siirtää kaupungintaloa kohti länttä", Pajunen sanoi.

Pajunens argument är rörande. Idag befinner sig Pajunens stadskontor sex och en halv kilometer från gränsen till Esbo i väster, men hela tretton kilometer från gränsen till Vanda i nordost. Om stadshuset flyttar till Sanvikens torg skull det befinna sig endast fem kilometer från gränsen till Esbo vid västerleden, men nästan femton kilometer från gränsen till Vanda vid österleden. Enligt statsrådets och HFD:s beslut skall Helsingfors gräns i öst emellertid flyttas vid årskiftet. Helsingfors kommer då i nordost att sträcka sig tjugotre kilometer från det nuvarande statskontoret. En eller ett par kilometer till har i det sammanhanget föga betydelse. Men visst är det frapperande att stadens gränser i öster skall sträcka sig fem gånger längre än i väster från den plats som Anttila definierar som "mitt" i staden.

I dagens nummer av Helsingin uutiset ingår en artikel med rubriken "Haaveet Lounais-Sipoon väkiluvusta romahtivat". Jag återkommer till artikeln.

Metro genom narurskyddsområde. Den 15 juli 2008

Den 21 september 2005 gav Nylands förbund en förklaring till besvären som lämnats in mot landskapsplanen för nylands förbund. Nylands miljöskyddsdistrikt hade bl.a. krävt att reserveringen för en metroförbindelse från Mellungsbacka österut bör strykas ur landskapsplanen. I sitt försvar mot påståendena om bristande utredning av metroalternativet hänvisar Nylands förbund till landskapsstyrelsens beslut från den 23 augusti 2004 att området kring Västerkulla gård eller den så kallade Västerkullakilen görs till utredningsområde, eller att enligt Pekka Sauris förslag, som Pekka Myylyniemi understödde, "utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter". (Se "Inget utredningsområde. Den 20 december 2007".) Detta beslut har alltså inte bara fungerat som en grund för helsingfors att kräva att Västersundom markeras som utredningsområde i generalplanen för Vanda, utan har alltså vid sidan av HesPo-utredningen även fungerat som ett försvar för metroförbindelsen till Östersundom. Denna metroförbindelse är i sin tur en central motivering för Myllyniemis förslag. Jag citerar ur förklaringen som getts av Nylands förbund:

Maakuntakaavassa on osoitettu metron kaakkoiselle haaralle katkoviivamerkinnällä ohjeellinen linjaus Västerkullan alueen läpi Sipoon rajalle. Mahdollisen metroyhteydenjatkamisen vaikutuksia myös Itä-Uudenmaan alueella on tarkasteltu yhtenä vaihtoehtona ympäristöhallinnon, alueen maakunnan liittojen ja kuntien yhteistyönä laaditussa Helsingin seutu - Porvoo rakennetarkastelussa. Vaihtoehtoinen metrolinjaus Sipoon suuntaan on perusteltua säilyttää maakuntakaavassa yhtenä toteuttamisvaihtoehtona. Maakuntakaavassa on perusteltua varautua raideliikenneratkaisun edellyttämään yhdyskuntarakenteen eheyttämiseen ja taajaman laajenemiseen Västerkullan alueella Kaakkois- Vantaalla riippumatta metroradan linjauksen valinnasta. Maankäytön suunnittelua tullaan alueella jatkamaan myös maakuntatasolla hyväksytyn maakuntakaavaratkaisun suuntaviivojen mukaisesti, sillä Uudenmaan maakuntahallitus on päätöksellään 23.8.2004 edellyttänyt, että Västerkullan alueen kehittämisvaihtoehdot selvitetään vielä jatkotyöskentelyssä eri viranomaistahojen kanssa.

Berget och skogen på bilden ovan är i generalplanen för Vanda markerat som naturskyddsområde och i landskapsplanen för Nyllands förbund markerat som grönområde. Helsingfors har krävt att Vanda i generalplanen markerar området och friluftsområdet invid som "utredningsområde", eftersom "oikeusvaikutteisen yleiskaavan laajat virkistysaluemerkinnät merkitsevät käytännössä pääkaupunkiseudun itäisen kasvusuunnan kestävään kehitykseen perustuvan laajenemisen estymistä". Genom området på bilden går den den "riktgivande" metroförbindelsen i landskapsplanen.

Ansökan om ändring. Den 14 juli 2008

Den 8 december 2006 gjorde Nylands miljövårdsdistrikt en ansökan om ändring av landskapsplanen för Nylands förbund. I blogginlägger "HFD:s beslut om landskapsplanen. Den 7 juli 2008" berättade jag att HFD förkastade alla ansökningar om ändringar eller besvär mot landskapsplanen, vilket var ett ont omen för utgången av fallet Sibbo. Miljövårdsdistriktets besvär innehåller en lång rad krav på ändringar, men en tätortsmarkering i Västerkulla och en reservering för en metroförbindelse från Mellungsbacka österut har fått extra mycket utrymme. Av Helsingfors stads utlåtanden över utkastet och förslaget till generlaplan för Vanda samt av konflikten mellan generalplanen för Vanda och landskapsplanen för Nylands förbund framgår det tydligt att det är Helsingforspolitiker som står bakom de kontroversiella markeringarna på landskapsplanen. Det är även uppenbart att markeringarnas syfte varit att möjliggöra en utvidgning av Helsingfors österut. Miljövårdsdistriktets kräv på ändring motiveras dock inte med något bakomliggande syfte, utan framt med brist på utredningar. Jag citerar ur ansökan om ändring:

2.4 Ohjeellinen ratavaraus (metro) Mellunmäestä itään Itä-Uudenmaan maakunnan rajalle sekä taajamavaraus VANTAA Västerkulla

Valittaja viittaa siihen, mitä on lausunut aiheesta aiemmin Uudenmaan maakuntakaavan hyväksymistä koskevan valituksensa valitusasiakirjoissa (liite 108 s. 11-12, liite 109, s. 9-10).

Valittaja toteaa myös, että varauksella on jo nimensä (”ohjeellinen ratavaraus”) puolesta ohjaavaa vaikutusta. Kaavoittaja ja ministeriö ovat varauksella osoittanut käsityksensä siitä, missä rata tulevaisuudessa likimääräisesti kulkisi. Valittaja katsoo myös osoittaneensa jo em. valitusasiakirjoissa, että ratavarausta varten ei ole tehty MRL 9:n mukaisia selvityksiä ja tutkimuksia.

Ympäristöministeriön vahvistuspäätöksessä esittämät perustelut eivät sisällä mitään, mikä antaisi olettaa asian olevan toisin. Ratavaraus ei sisälly sen paremmin alueella voimassa olevaan taajamaseutukaavaan kuin Kaakkois-Vantaan oikeusvaikutteiseen osayleiskaavaankaan.

Ympäristöministeriö ei vahvistamispäätöksessään edes perustele, miksi ratavarausta koskevien, MRL 9:n mukaisten selvitysten kokonaan tekemättä jättäminen olisi oikeutettua, eikä myöskään siten perustele sitä, miten se on voinut varauksen vahvistaa. Mikäli maakuntakaavassa olisi käytetty ohjeellisen raideliikenneyhteyden sijaan Vantaan yleiskaavaluonnokseen (liite 115) sisältyvää ”raideliikenteen yhteystarve” merkintää, oikeudellista ongelmaa ei olisi syntynyt.

Edelleen ympäristöministeriö perustelee maakuntakaavassa Västerkullan alueelle osoitettua uutta taajamatoimintojen aluetta sillä, että maakuntakaavaan merkitty, jo voimassa olevassa taajamaseutukaavassa esitetty metroyhteys Mellunmäki-Hakunila vaatisi Västerkullaan uutta taajamatoimintojen aluetta. Väitettään ministeriö ei perustele nitenkään. Yhteys on esitetty niin taajamaseutukaavassa kuin yksityiskohtaisempaa suunnittelua edustavissa Kaakkois-Vantaan oikeusvaikutteisessa osayleiskaavassa ja Vantaan yleiskaavaluonnoksessa (liite 115 s. 1). Missään näistä ei ole nähty ratayhteyden kannalta tarpeelliseksi osoittaa Västerkullan alueelle taajama-aluetta. Kaksi jälkimmäistä myös perustuvat ratkaisultaan MRL 9 §:n mukaisiin tutkimuksiin ja selvityksiin.

Kaavaan tehtävillä aluevarausmerkinnöillä osoitetaan alueen pääasiallinen käyttötarkoitus eli pääkäyttömuoto. Sen muuttaminen alempiasteisessa kaavassa edellyttää myös maakuntakaavan muuttamista tai maakunnan liiton myöntämää poikkeamista maakuntakaavassa. Tästä syytä tulisi esitettäviltä aluevarauksilta MRL 9 §:n mukaisen riittävän selvitystason saavuttamiseksi selvittää myös alueiden yleisluonne. Näin voidaan määrittää, onko varauksen toteuttamiselle todennäköisesti olemassa sellaisia esteitä, jotka voivat kokonaan estää alueen ottamisen kaavassa esitettyyn käyttöön. Tällaisia esteitä ovat muun muassa

- lakisääteiset syyt (luonnonsuojelulaki, valtakunnalliset alueidenkäytön tavoitteet jne.)

- rakennustekniset esteet (maaperän laatu, topografia ym.).

Esimerkiksi VAT 4.3 luvun mukaan alueidenkäytön yhteydessä on otettava huomioon alueen maa- ja kallioperän soveltuminen suunniteltuun käyttöön.

Geologian tutkimuskeskuksen aineiston mukaan (liite 112) Västerkullaan Uudenmaan maakuntakaavassa esitetyn taajamavarauksen itäpuoliskon peltoalueesta huomattava osa on maaperältään huonosti rakentamiseen sopivaa. Rakentamisen suunnittelun perusteisiin kuuluu, että kun kyseessä on lähellä merenpinnan tasoa sijaitseva rannikon savipohjainen peltoalue, lähtöoletus on olettaa maaperän olevan heikosti rakentamiseen sopivaa, jollei tutkimuksin toisin todisteta. Kaava-aineiston (liite 124) perusteella Västerkullan taajamavaraus on lisätty maakuntakaavaan vasta kaavan ehdotusvaiheen jälkeen, eikä kaava-aineistosta käy ilmi, että varausta varten olisi tehty mitään selvityksiä. Aluetta on tosin maakuntakaavaehdotuksen käsittelyssä (liite 124) esitetty varsin viisaasti selvitysalueeksi, ja onkin arvoitus, miten se on päätynyt kaavaan suoraan ”taajamatoimintojen alue” -varauksena.

Kaavavarauksen länsiosan valittaja toteaa osoittaneensa jo kaavan hyväksymistä koskeneen valituksensa valitusaineistossa (liite 108 s. 15, liite 9/9) taajamarakentamiseen kelpaamattomaksi. Mitä tulee ministeriön esittämään väitteeseen siitä, ettei Västerkullan uusi taajamavaraus sijoitu Mustavuoren ja Sipoonkorven Natura-alueitten väliin, valittaja toteaa, että varauksen länsiosa on osa kaksihaaraista, kyseisten Natura-alueitten välistä metsäekologista yhteyttä (liite 115 s. 2). Siksi rakentaminen sen päälle heikentäisi yhteyden laatua. Uudenmaan maakuntakaavassa on osoitettu niin runsaasti uusia taajamatoimintojen alueita kohteille, joiden luonnetta ei ole selvitetty edes MRL 9 §:n maakuntakaavalta edellyttämällä minimitasolla. Niistä huomattava osa ei valittajan esittämien esimerkkien valossa ilmeisestikään sovellu taajamarakentamiseen. Siksi on kyseenalaista täyttääkö kaava myöskään kokonaisuutena arvioituna esimerkiksi VAT:n Helsingin seudun erityiskysymyksiin sisältyviä vaatimuksia tai MRL 28 §:n vaatimuksia tarkoituksenmukaisesta alue- ja yhdyskuntarakenteesta.

Mustavuoren Natura-alueesta valittaja toteaa, että vastoin ympäristöministeriön väitettä se ylettyy myös olemassa olevan seututien pohjoispuolelle, mikä käy ilmi mm. Uudenmaan maakuntakaavan kaavakartasta.

Edelleen valittaja toteaa, että sen vaatimus LSL 65 §:n mukaisesta Natura-arvioinnista perustuu:

(a) Västerkullan uuden taajamavarauksen sekä Sipoon puolelle jatkuvaan Metro-linjaukseen kiinteästi liittyvän uuden asutuksen Natura-alueiden tuntumaan tuoman - huomattavasti nykytilaa runsaamman - väkimäärän aiheuttaman, Natura-alueisiin kohdistuvan virkistyskäyttöpaineen arviointiin

(b) Natura-alueiden metsäisten tukialueiden menetyksen merkityksen arviointiin sekä

(c) Natura-alueitten välisen ekologisen yhteyden heikkenemisen merkityksen arviointiin. Nämä syyt valittaja toteaa esittäneensä myös kaavan hyväksymistä koskevassa valituksessaan. Ympäristöministeriö on vahvistuspäätöksessään käsitellyt aivan muita asioita, eikä sen siten voida katsoa käsitelleen valittajan valitusta tältä osin lainkaan.

Notera att miljöministeriet motiverat markeringen av tätortsområde på Westerkulla gårds marker med reserveringen för en metroförbindelse från Mellungsbacka till Håkansböle i Vanda, alltså inte till Östersundom i Sibbo. Trots att reserveringen för metroförbindelse till Östersundom uppenbarligen baserar sig på bristande eller obefintliga utredningar, delar jag inte miljövårdsdistriktets uppfattning om "visheten" i förslaget att hela den så kallade Västerkullakilen med Västerkulla och Västersundom görs till utredningsområde. Här handlar det istället om slughet. Med markeringen "utredningsområde" har man snarare velat undanröja eller dölja hindren för metroförbindelse och bostadsbebyggelse i området än åstadkomma en utredning. I inläggen "Inget utredningsområde. Den 20 december 2007" 0ch "Hinder för en utvidgning. Den 23 december 2007" har jag redogjort för hur Helsingfors med stöd av landskapsstyrelsen beslut från den 23 augusti 2004 krävt att Vanda i sin generalplan markerar hela det aktuella område som utredningsområde, eftersom de aktuella markeringarna för rekreationsområde förhindrar en tillväxt av huvudstadsregionen i ostlig riktning.

Bilden ovan är från området i Västersundom som i generalplanen för Vanda markerats som rekreationsområde, men som Helsingfors krävt att markeras som utredningsområde för att området skulle kunna reserveras för metro och bostadsbebyggelse. En pikant detalj, som jag påpekat tidigare, är att det var Pekka Myllyniemi som vid landskapsstyrelsemötet den 23 augusti 2004 understödde förslaget på att göra Västersundom ochVästerkulla till utredningsområde.