Vägande förutsättningar. Den 24 juli 2008

I sin förteckning över årsboksbeslut har HFD angett följande nyckelord för domstolens Sibbobeslut: kuntajako, hallintovalitus, erityisen painava syy och Helsingin seutu. Sibbobeslutet är prejudiserande, emedan det var örsta gåmgen under rådande kommunindelningslag som statsrådet bestämt om en ändring i kommunindelningen som krävt särskilt vägande skäl (erityisen painava syy). Unikt är även det sätt på vilket Helsingforsregionens (Helsingin seutu) "specialställning" åberopas. I själva verket förefaller åberopandet av Helsingforsregionens specielställning, vara ämnat att försöka göra Sibbo till ett specialfall och därmed förhindra att Sibbobeslutet blir ett prejudikat för ändringar i kommunindelningslagensom kräver särskilt vägande skäl. (Se "Part i målet. Den 23 juni 2008".) Många hade hoppats på att HFD skulle vända tummen ner för statrådets beslut, eftersom man knappast ville göra Sibbo till ett prejudikat. HFD lyckades dock godkänna statsrådets Sibbobeslut utan att göra Sibbo till ett prejudikat - eller lyckades man?

I pressmeddelandet som HFD publicerade den 15 januari lyfter man fram Helsingforsregionens betydelse. Jag citerar:

Eftersom Sibbo kommun motsatte sig beslutet att ändra kommunindelningen, kunde beslutet fattas bara om det fanns särskilt vägande skäl. I sin bedömning av beslutets lagenlighet tog högsta förvaltningsdomstolen hänsyn till Helsingforsregionens särdrag, det anslutna områdets läge och betydelse för regionens utveckling samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser som ändringen medförde.

Det förefaller som om förekomsten av särskilt vägande skäl motiveras med just med Helsingforsregionens särställning. Denna uppfattning får man lätt även om man läser själva beslutet. Jag citerar:

Sibbo kommun har motsatt sig ändringen i kommunindelningen. Dessutom fem procent och Helsingfors stads areal med mer än tio procent. Enligt 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen kan följaktligen ändringen i kommunindelningen genomföras endast under särskilt vägande i lagens 3 § nämnda förutsättningar.

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen. Att Helsingforsregionen utvecklas är något som har betydelse inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket. Ändringen i kommunindelningen överensstämmer även med de mål för en sådan ändring som anges i 1 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Det här är faktiskt allt som HFD säger om vägande skäl i sitt beslut. Man säger alltså inte att de påstådda allmänna förutsättningarna är vägande på grund av Helsingforsregionen har en "särställning", utan man motiverar endast förekomsten av allmänna förutsättningar med "det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen". Varför dessa allmänna förutsättningar är "vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen" säger HFD ingenting om i sitt beslut. Vad förhindrar att inte andra eventuella "allmänna förutsättningar" på ett liknande sätt utan motiveringar kan betraktas som särskilt vägande? Ingenting. Genom att ännu tydligare än inrikesministeriet i motiveringarna för statsrådets beslut framhålla att lagligheten i statsrådets beslut grundar sig på Helsingforsregionens specialstatus och särdrag har HFD förhindrat att Sibbobeslutet blir en modell för andra liknande ändringar kommunindelningen. Lika väl är beslutet ett prejudikat på att inga motiveringar behövs för att tolka allmänna förutsättningar som särskilt vägande. Därmed erbjuder § 5 i kommunindelningslagen inte längre något juridiskt skydd mot tvångsinkorporeringar. En annan sak är att inrikesministeriet och HFD med sina motiveringar kanske lyckades förhindra att Sibbo blir ett politiskt prejudikat.