"Metro" till Borgå. Den 29 februari 2008

Yle Östnyland publicerade igår en notis med rubriken "Östmetron ska sträcka sig till Borgå". Det är Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som är av åsikten att "metron" bör dras ända till Borgå. I förslaget till ny generalplan för Sibbo, som kommunstyrelsen i Sibbo behandlade i tisdags, har metron dragits ända till Söderkulla, men Pajunen går alltså ett steg längre. Å andra sidan finns även HELI-banan med i förslaget till generalplan.

Förslaget på en metrolinje ända fram till Borgå hör till det mest absurda man kan föreställa sig av en stadsdirektör. Metrolinjer med strömskenor med likspänning på 750 V istället för luftledning med växelspänning på 25 000 V byggs för tätorter och huvudsakligen tunnelbanor. Metrolinjer byggs där till så att det är kort avstånd mellan stationerna. Detta gör att metrotåg har en låg medelhastighet, men avståndena är å andra sidan korta. Till idén med en metrolinje hör dessutom att det är kort mellan turerna. Turintervallerna i Helsingfors kommer ytterligare att förkortas då Helsingfor metro om några år blir förarlös.

Det finns inga skäl att tvivla på att Pajunen hoppas på spårvägsförbindelser till Borgå, eller åtminstone till "Helsingfors nya flygpltas" i västra Borgå, men Pajunens tal om "metro" till Borgå är ytterligare ett bevis på att Sibbometron är en bluff. Istället räknar man i Helsingfors med en normal järnväg österut, vilket jag har noterat bl.a. i blogginlägget "Helsingfors räknar med Heli-banan. Den 27 november 2007". Att man i Helsingfors envisas med att tala om metro istället för HELI beror på att metron är ett centralt argument för annekteringen.

Helsingin Sanomat publicerade den 20 september en artikeln med rubriken "Minä ne rajat piirsin, mutta 1989" där Jussi Kautto på frågan om vem som ritade gränserna till Helsingfors förslag svarade "Minä". I själva verket var det gränserna till "Raimo Ilaskivis förslag" som Kautto ritade. Detta förslag finns publicerat i Pekka Myllyniemis Sibborapport, men liksom jag tidigare har påpekat är förslaget helt inofficiellt. Kauttos karta, som var hämligstämplad fram till år 2006, motsvarar Osmo Soininvaaras önskemål angående annekteringen: Ingmans mejeri skulle förbli på Sibbos sida av gränsen, men ett större område av Sibbo storskog skulle anslutas till Helsingfors.

I Sipoon Sanomat publicerades den 17 januari en bild från hösten 2006 där Kautto håller i en annan (?) karta som han ritat. Den lika så hemligstämplade kartan på bilden visar en metrolinje från Mellungsbacka till Söderkulla. (Se bilden ovan.) Kauttos förslag om en metrolinje till Söderkulla har föga gemensamt med förlaget till metro till Östersundom i konsultarbetet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som publicerades i anslutning till Ilaskivis utredning 1989. Det huvudsakliga syftet med att lyfta fram Kauttos inofficiella förslag istället för de officiella torde främst vara att gfe en (felaktig) bild av att Helsingfors initiativ länge varit aktuellt. Ett annat syfte kunde vara att vinna Soininvaaras och de grönas stöd för en annektering. Soininvaara har ju envist förespråkat att metrolinjen förlängs ända till Söderkulla. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".)

Det är med tanke på Soininvaaras ivrande för metro till Söderkulla anmärkningsvärt att metrolinjen på Kauttos karta går genom Helsingfors markägendom i Sibbo storskog långt norr om motorvägen.

Myllyniemi föreslår sammanslagning. Den 28 februari 2008

Lapin Kansa har publicerat en notis med rubriken "Selvitysmies esittää kuntaliitosta". Pohjolan Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Pelkosenniemen valtuutetut moittivat liitosselvitystä". Helsingin Sanomat har publicerat en kort version av FNB:s notis med rubriken "Kemijärven ja Pelkosenniemen kuntaliitoksesta suositus". Verkkouutiset har publicerat en längre version av notisen under rubriken "Kuntajakoselvittäjä suosittaa Kemijärven ja Pelkosenniemen yhdistämistä" och Kaleva en version under rubriken "Myllyniemi suosittaa Kemijärven ja Pelkosenniemen kuntaliitosta". Yle har publicerat ett audioklipp och en notis med rubriken "Myllyniemi yhdistämässä Kemijärven ja Pelkosenniemen" och där till under rubriken "Selvitysmies esittää Pelkoseniemen ja Kemijärven yhdistämistä" en längre text som även innehåller Mylyniemis framställning. Föga överraskande föreslår utredningsman Pekka Myllyniemi en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi. Motiveringarna är dock intressanta. Den stärker mina misstankar om att den aktuella utredningen snarare motiverats av stängningen av Stora Ensos fabrik i Kemijärvi än av Pelkosenniemis svaga ekonomiska förutsättningar. Det viktigaste förefaller vara att ansluta Pyhätunturi till Kemijärvi som ersättning för cellulosafabriken. Föga överraskande är det inte heller att Myllyniemis framställning innehåller märkligheter. Utredningen skall vara klar först om en månad, men rapporten skall presenteras den 3 mars och redan nu kan man i framställningen läsa följande:

Toimeksiannon mukaan selvityksen tulee olla asiasisällöltään valmiina niin, että se on mahdollista esitellä asianomaisten kuntien valtuustoille viimeistään helmikuun lopussa 2008.

Tämä tapahtuu valtuustojen yhteisessä seminaarissa Pyhätunturilla 27.2.2008.

Selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä on toimitettava valtiovarainministeriölle 30.3.2008 mennessä, jolloin selvitystyö päättyy.

Kuntajakoselvittäjä on kuvannut Suomen kuntajakoa, siinä tapahtuneita muutoksia, kunta- ja palvelurakenneuudistuksen vaikutuksia ja kuntajakolain sisältöä selvityksen kannalta tarpeellisilta osiltaan.

Kuntajakoselvittäjä on myös kuvannut selvitysaluetta Itä-Lappia yleisesti sekä tarkemmin Kemijärveä ja Pelkosenniemeä niin osin kuin sen on katsottava vaikuttavan arvion tekemiseksi kuntien yhdistymisen mahdollisesta tarpeesta.

Trots att det i framställningen talas om en eventuell folkomröstning, lär det inte ordnas någon folkomröstning. Framställningen avslutas nämligen med satsen "Kunnallisen kansanäänestyksen järjestämistä kuntajakoselvittäjä ei ehdota, koska käytettävissä oleva aika ei riitä sen järjestämiseen."

I blogginlägget "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008" har jag noterat att inrikesminsiteriet officiellt föreslog Myllyniemi som utredningsman redan den 18 december och att det redan då måste ha varit klart att HFD inte lyfter fram oegentligheterna i Myllyniemis Sibboutredning i sitt beslut. Att beslutet i praktiken var klart vid denna tidpunkt tyder även faktumet att den svenska översättningen av HFD:s beslut var klar senast den 14 januari, då pdf-filen med beslutet skapats.

Grundlagsutskottets ståndpunkt. Den 27 februari 2008

Gårdagens ledare i Vasabladet har rubriken "Räknas inte medborgarna i Sibbo?". I ledarartikeln utgår Henrik Stenbäck från Kaarlo Tuoris artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanomat den 17 februari. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 september 2008".) Jag återger de avslutande raderna i ledaren:

Att HFD:s beslut i Sibbofrågan ifrågasätts av rättslärda kommer knappast att ändra på Sibbo kommuns linje att acceptera rättens beslut. Kommunen vill efter en slitsam process förståeligt nog se framåt och självständigt utveckla de områden som finns kvar efter åderlåtningen.

I en kolumn i söndagens Kaleva lyfter Europaparlamentariker Henrik Lax (sfp) fram Europaparlamentet som politisk rättsskyddsmekanism för EU-medborgare - Sibbobor lika väl som andra.

Han kallar det för den överkörda medborgarens halmstrå. Lax hänvisar till 15 000 invånare i den spanska staden Valencia som med sin framställning vann en moralisk seger. Europaparlamentet ansåg att de spanska myndigheterna hade låtit bli att beakta lokalbefolkningens rättigheter under planläggningen av ett område.

Även om Sibbo kommun inte kan eller ens vill göra det, så kan medborgarrörelsen Pro Sibbo - med många medlemmar i det annekterade området - utnyttja detta halmstrå och be Europaparlamentets petitionsutskott att granska annekteringsbeslutet. 

Också Sibboborna skulle vara värda moralisk upprättelse, även om gränsen justeras i enlighet med statsrådets beslut som Högsta förvaltningsdomstolen, i motsats till flera utomstående rättsexperter, funnit juridiskt hållbart.

Delar av av Stenbäcks ledere återges under rubriken "Pressklipp" i dagens Borgåblad, som även ger stort utrymme åt frågan om Sibbos framtid. (Kartbilden ovan ingår tillsammans med en artikel med rubriken "'Kommungränserna får inte vara heliga'".) Henrik Lax kolumn "Poljettujen kansalaisten oljenkorsi" hittas även på Lax hemsida. Här finns även en sammanfattning på svenska under rubriken "Den överkörda medborgarens halmstrå". Jag skall återkomma till Lax kolumn i ett senare blogginlägg. Här vill jag speciellt uppmärksamma en detalj i HFD:s beslut som gått mig förbi, men som Stenbäck noterar. I sitt Sibbobeslut skriver HFD följande:

Den kommunala självstyrelsen, som regleras i 121 § i grundlagen, har inte behandlats i motiveringarna till statsrådets beslut, eftersom kommunindelningen inte är skyddad i grundlagen. Detta har konstaterats även i Sibbo kommuns besvärsskrift, där kommunen har citerat grundlagsutskottets utlåtande GrUU 24/1997 rd. Utskottet har gett utlåtandet med anledning av propositionen om revision av kommunindelningslagstiftningen.

I grundlagsutskottets utlåtande konstateras följande: "Enligt 5 § i den nya kommunindelningslagen är det möjligt att ändra kommunindelningen även om fullmäktige i någon kommun motsätter sig ändringen. En ändring som innebär att en ny kommun bildas eller att antalet kommuner minskas kräver dock med stöd av 4 § 2 mom. (och 1 § 3 mom.) en särskild lag, om fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig detta eller om ändringen inte understöds av majoriteten i samtliga berörda kommuner vid en eventuell kommunal folkomröstning. Bestämmelsen om självstyrelse i 51 § 2 mom. regeringsformen har inte ansetts erbjuda enskilda kommuner skydd mot ändringar i kommunindelningen. Ur författningsrättslig synpunkt finns det därför ingenting att anmärka mot punkterna om tvångssammanslagningar i propositionen."

Stenbäck skriver att HFD i sina motiveringar hänvisar till "riksdagens grundlagsutskott, som för tio år sedan intog den allmänna ståndpunkten att den kommunala självbestämmanderätten inte skyddar mot förändringar i kommunindelningen". Även här utgår Stenbäck från Tuori, som i sin artikel skriver följande:

Korkein hallinto-oikeus viittaa päätöksessään kunnalliseen itsehallintoon, mutta ei pysähdy erittelemään sen merkitystä. Päätöksen perusteluissa vain mainitaan eduskunnan perustuslakivaliokunnan kymmenen vuoden takainen lyhyt ja niin ikään erittelemätön kanta, jonka mukaan kunnallinen itsehallinto ei suojaa kuntajaon muutoksilta.

Mutta ei tätä kantaa tietenkään tulisi tulkita niin, että perustuslaillisella oikeudella itsehallintoon ei olisi mitään merkitystä kuntajaosta päätettäessä. Kyllä sillä on: se on lain soveltamista ohjaava tulkintaperiaate, jonka painoarvon tulisi olla sitä suurempi, mitä yksimielisempi kunnan ja alueliitoksen tarkoittaman alueen asukkaiden vastustava kanta on.

Tuori gör frågan om grundlagsutskottets position till ett allmänt spörsmål, men han påpekar även speciellt angående fallet Sibbo att "Korkein hallinto-oikeus sivuuttaa tyystin itsehallinnon aseman tulkintaperiaatteena." Det kan noteras att HFD inte är en konstitutionsdomstol som kan eller bör ta ställning till lagarnas lagenlighet, men att HFD däremot bör undersöka om enskilda beslut följer grundlagen. Liksom jag noterat i blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" skriver Pekka Myllyniemi i sin rapport att "vid en ändring i kommunindelningen måste man också beakta kommunindelningen som regional grund för invånarnas självstyrelse", men försummar lika väl att beakta invånarnas självstyre liksom statsrådet gör i sitt beslut. Just den lokala självstyrelsen har även en europeisk dimension.

Hur ritades gränsen ut? Den 26 februari 2008

I tidningen fjolårets första nummer av tidningen Tieto maasta, som utges av Lantmäteriverket, ingår en artikel med rubriken "Sipoo-Helsinki-Vantaa Kuinka kuntarajojen muutosehdotus kartalle tehtiin?". (Se bilden ovan ovan, där Mauri Asmundela pekar på en grundkarta.) Artikeln ingår även i en förkortad svensk version under rubriken "Sibbo - Helsingfors - Vanda Hur fick man förslaget till kommungränsändring på kartan?". Artikeln, som berör så väl Herlsingfor som Myllyniemis förslag, kritiserar främst det första förslaget. Jag cirerar:

Kuva kertoo enemmän kuin tuhat sanaa, sanoo vanha viisaus ja näin on myös kartan kanssa. Kun viivoittimella pienimittakaavaiselle kartalle tehty kuntarajaehdotus oli siirretty kiinteistörekisterikartalle, nähtiin, että se kulki useiden kymmenien kiinteistöjen halki ja halkaisi Immersbyn kylän ja yhden rakennuksenkin.

Myllyniemis förslag får här inte lika hård kritik:

- Myllyniemen kartan rajalinjat oli vedetty pienimittakaavaiselle kartalle. Ehdotettujen uusien kunnanrajojen suunnittelussa oli käytetty meidän aineistoja; Maastotietokantaa ja kiinteistörajakarttaa. Rajalinjaa ei enää oltu vedetty viivoittimella, vaan rajaehdotus noudatti kiinteistörajoja, joten rajan siirtäminen kiinteistörekisterikartalle sujui nopeasti, eikä raja enää halkonut kiinteistöjä, Mauri Asmundela kertoo.

Med "vårt material" torde här syftas på en vanlig grundkarta där by- och fastighetsgränserna finns utritade, även på vattenområden. Inrikesministeriet bifogade en dylik karta till sin förklaring i höstas. Det stämmer att linjalen inte använts då man ritat ut Myllyniemis förslag, men gränserna för Myllyniemis förslag följer fastighetsgränserna endast ungefärligt och endast till lands. Havsgränsen följer inte alls by- eller fastighetsgränser. Det var först i Lantmäteriverkets tolkning som även havsgränsen anpassades till fastighetsgränserna. HFD utrycker detta överslätande i sitt beslut på följande sätt:

På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser.

Vad man egentligen torde mena är att Lantmäteriverket inte behövde korrigera gränsen lika drastiskt på landområdena som på havet. Om man använt Lantmäteriverkets material för att planera Myllyniemis förslag, så som det föreslås i artikeln i Tieto maasta, så är det högst anmärkningsvärt att gränsförslaget inte alls följer fastighetsgränserna i Finska viken. Jag har i flera blogginlägg hävdat att Myllyniemi själv torde ha ritat havsgränsen, medan någon annan ritat landgränsen. Hur förslaget till ny kommungräns tillkommit återstår fortfarande att utreda.

Ironi? Den 25 februari 2008

I Iltasanomat ingick den 16 januari förutom en ledare som handlade om sydvästra Sibbo ett helt uppslag om annekteringen. Huvudartikeln har rubriken "Tässä on uusi Itä-Helsinki". Därtill finns det på uppslaget bl.a. en kritisk kommenterande artikel med rubriken "Oikeutettu naapurinryöstö". I samband med huvudartikeln finns en bild av det framtida "östra Helsingfors". Visionen som bilden illustrerar är idyllisk men fullständigt verklighetsfrämmande, liksom de visioner som Helsingfors har presenterat. Jag undrar om konstnären är ironisk.

Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008

I mitt studium av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" ("Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä") har jag noterat att Myllyniemi satt ihop sin utredning av texter, som skrivits av andra än han själv. Myllyniemi har bl.a. direkt kopierat Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", Wikipedia och dokument som författats på Nylands förbund. Rapportens andra kapitel, "Aluekuvaus ja alueen yhdyskuntarakenne" (ss 9 - 21) är huvudsakligen (i strid mot GNU) kopierat från Wikipedia, men kapitlet innehåller även textavsnitt som återfinns i dokument som publicerats av Nylands förbund. Kapitel 3, "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat ja tehdyt ehdotukset rakenteen kehittämiseksi" (ss 22 - 35) med bildmaterial är så gott som helt kopierat från Ratasvuoris utredning, men Myllyniemi har ändrat på ordningsföljden. Av mitt studium framgår det att Myllyniemi missförstått en del av texten som han infogat i kapitel 3. Myllyniemi har enligt egen utsaga bett om denna text, men det är uppenbart att man på Helsingfors förvaltningscentral inte tänkt sig att Myllyniemi direkt skulle kopiera Ratasvuoris utredning, eftersom Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen överstadens eget förslag baserar sig på samma text.

Kapitel 3, som Myllyniemi kopierat från Ratasvuoris utredning, är så till vida viktigt att det innehåller de specifika motiveringarna till utredningsmannens framställning. Det viktigaste kapitlet i rapporten är dock utan tvekan det sista kapitlet, kapitel 5, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus perusteluineen" (ss 42 - 60). Kapitlet är indelat i fem avsnitt: 5.1 Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä (ss 42 - 44), 5.2 Kuntajaon muutoksen tarve (ss 44 - 45), 5.3 Kunnanosaliitoksen vaihtoehdot (ss 46 - 47), 5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus (ss 48 - 53) och 5.5 Ehdotuksen oikeudellinen perustelu (ss 53 - 55). Bakom denna disposition av kapitlet döljer sig dock en annan struktur: Kapitlet består av fyra olika texter, som utredningsmannen kopierat och infogat.

Kapitel 5 innehåller för det första text som Myllyniemi själv torde ha skrivit. Hit hör korta tillägg och ändringar, genom vilka utredningsmannen försökt få texten att hänga ihop. Hit hör även största delen av det en sida långa avsnittet "Kuntajaon muutoksen vaikutus Sipoon kehittymisedellytyksiin ja talouteen" (ss 51 - 52), som ingår i avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus". I detta kota avsnitt gör sig författaren skyldig till ett fatalt räknefel och gör den på helt felaktifga premisser grundade slutsatsen att "jos arvioidaan, että siirtyvien asukkaiden vaikutus Sipoon verotuloihin on sama kuin asukasluvun osuus, 10,5 %, menettäisi Sipoo siirtymätilanteessa verotuloja vuoden 2005 tilinpäätöstilanteen perusteella arvioituna noin 5,9 miljoonaa euroa."

För det andra innehåller kapitel 5 text med beskrivningar av de olika alternativen VE 1, VE 2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Enligt ett expertutlåtande som Sibbo kommun bifogade till sitt besvär till HFD kan Myllyniemi inte själv ha författat denna text. Min egen uppfattning är att denna text levererats utredningsmannen tillsammans med kartorna med de olika alternativen, inklusive kommunindelningsutredarens officiella förslag VE 2.

För det tredje innehåller även kapitel 5 text som kopierats ur Ratasvuoris utredning. Det korta avsnittet 5.2, "Kuntajaon muutoksen tarve" är i sin helhet kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Även en stor del av avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" är kopierat från denna utredning. Myllyniemi ljög alltså bevisligen när han till Helsingin Sanomat i december 2006 hävdade att han själv skrivit "förslagsdelen" till rapporten. En pikant detalj i sammanhanget är att Ratasvuori som satt sitt namn under utredningen är före detta föredragande vid högsta förvaltningsdomstolen.

Största delen av kapitel 5 i Myllyniemis rapport består emellertid av textavsnitt som författats av en fjärde person. Av texten framgår att denna författare liksom Ratasvuori är jurist, men där till expert på kommunallagen, kommunindelningslagen och speciellt på ramlagen. Avsnittet 5.1, "Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä" är i sin helhet skrivet av denna toppjurist. Även i avsnittet 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" ingår avsnitt från toppjuristens text. Där till är nästan hela avsnittet 5.5, "Ehdotuksen oikeudellinen perustelu" kopierat från denna text.

Myllyniemi har inte infogat toppjuristens text som sådan i sin rapport, utan han har klippt och ändrat på ordningsföljden. Jag har själv försökt rekonstruera den ursprungliga texten genom att klippa och pånytt ändra på ordningsföljden. Min version av toppjuristens text är knappast identisk med den ursprungliga texten, men min version utgör i varje fall en sammanhängande helhet. Av texten framgår att toppjuristen inte tänkt sig att utredningsmannen skulle kopiera texten som sådan. Texten ger inte bara juridiska motiveringar till en inkorporering, utan ger speciellt råd till kommunindelningsutredaren hur han bör gå till väga för att motivera en ändring i kommunindelningen. En del av dessa råd har Myllyniemi dock inte följt. Detta gäller speciellt rådet "Vid en ändring i kommunindelningen måste man också beakta kommunindelningen som regional grund för invånarnas självstyrelse."

Av vad jag den senaste tiden redogjort för på min blogg, är det inte svårt att dra slutsatsen att toppjuristen som skrivit största delen av "förslagsdelen" i Myllynienis rapport är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman vid Kommunförbundet.

Bristfällig beredning. Den 23 februari 2008

I årets första nummer av Medborgarbladet ingår en text med rubriken "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen". I texten utrycker riksdagledamot Milaela Nylander sin syn på fallet Sibbo och högsta förvaltningsdomstolens beslut:

– I och med beslutet från högsta förvaltningsdomstolen har landets högsta juridiska expertis klartgjort var de juridiska gränserna för markannektering går. Det finns inget skäl att ifrågasätta denna juridiska statskunskap, konstaterade riksdagsledamot Mikaela Nylander då beslutet tillkännagavs.

– Problemet är människornas tilltro till demokratiska processer och till hela demokratin. Beslutet omprövar doktrinen om kommunernas självbestämmanderätt och fullmäktiges suveränitet i frågor som berör den egna kommunens angelägenheter. En majoritet av den sittande regeringen var beredd att ifrågasätta kommunens ställning i det nuvarande systemet, vilket är oroväckande, framhåller Nylander.

– Personligen upplever jag processen och Helsingfors stads agerande som direkt kränkande och oerhört föraktfullt mot demokratins grundläggande spelregler. Man kan med fog fråga sig vad som kan anses vara omöjligt att kräva av sina grannkommuner i framtiden undrar en oerhört besviken Nylander.

Det finns kanske inte skäl att ifrågasätta den juridiska statskunskapen hos "landets högsta juridiska expertis", men det finns alla skäl att ifrågasätta domarnas opartiskhet. Att man i HFD:s beslut beskyddar inblandade förefaller mig helt uppenbart. Varför skulle man annars sopa oklarheter undermattan? Jag skall ännu en gång citera ur justitiekansler Jaakko Jonkas svar på ett klagomål angående Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

JK ville inte se det som sitt ansvar att undersöka de påstådda osakligheterna i påståendet, utan gav ansvaret åt ministeriet, i praktiken regeringsråd Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen. Vad säger då HFD i sitt beslut? Jo följande: "Kommunindelningsutredaren utför sitt arbete självständigt och ministeriet ingriper inte i utredningsmannens arbete, övervakar till exempel inte användningen av källor."

HFD har rätt i att kommunindelningsutredarens arbete borde vara självständigt. Det torde även stämma att inrikesministeriet inte ingrep i Myllyniemis arbete eller granskade hans användning av källor. Om man på inrikeministeriet i tid hade granskat utredningen, hade man nog inofficiellt ingripit. Eftersom Myllyniemi använde sig av samma text som Helsingfors i sitt utlåtande till länsstyrelsen, såg sig Hannes Manninen tvungen att deklarera att Helsingfors utlåtande och därmed även Helsingfors förnyade framställnimng saknade betydelse. Plagieringen avslöjades lika väl och därmed var förtroendet för utredningsmannens opartiskhet hotad.

På inrikesministeriet var man lika väl medveten om vilka källor som utredningsmannen använde sig av. Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" fanns t.e.x. i överinspektör Suvi Savolainens mapp på inrikesministeriet. I förordet till sin rapport skriver Myllyniemi att han fått "gediget stöd" av bl.a. Savolainen. Vad man inte visste var att Myllyniemi direkt kopierade texten eller lät bli att uppge källa även för text som publicerats i andra sammanhang. Det var dock inte inrikesministeriets uppgift att övervaka utredningsmannens jobb. Däremot var det inrikesministeriets skyldighet att kontrollera de brister och osakligheter som påtalades i anmärkningarna mot Myllyniemis framställning. Lika väl lät Sulonen i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut bli att redogöra för bristerna i utredningen och dra slutsatser av bristerna. Genom att kritiken mot utredningen förtigs är beredningen inte bara bristfällig, utan även partisk. I sitt beslut hävdar HFD dock att "beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen".

Framställning. Den 22 februari 2008

I onsdags berättade Helsingin Sanomat att förläggaren Averssi drar tillbaka de tre sista böckerna som Maija Porman författat, eftersom Helsingin Sanomat i hennes senaste bok hittat textavsnitt som kopierats från en bok av en annan författare. Idag berättar Helsingin Sanomat att författarna Ritva Sarkola ja Tuula Sariola åtalas för grovt bedrägeri, för att Sariola tagit emot stipendier för texter som i verkligheten skrivits av Sarkola. Stipendierna har Sarkola redan tidigare fått betala tillbaka. När utredningsman Pekka Myllyniemi i eget namn publicerar en utredning, som i verkligheten huvudsakligen författats av Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori och andra skribenter, vägrar så väl justitieombudsmannen som högsta förvaltningsdomstolen befatta sig med påståendena om plagiat. Istället får Myllyniemi av kommunminister Mari Kiviniemi förtroende att göra nya utredningar.

I flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen påtalades bristerna och oklarheterna i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Att frågan är känslig framgår av att regeringsråd Arto Sulonen förtiger påståendena om plagiat och andra brister i så väl promemorian till statsrådets beslut som i förklaringen till HFD. Även HFD kringgår påståendena om brister i utredningen i sitt beslut. Jag citerar ur beslutet:

Enligt 8 § 3 mom. och 6 § 3 mom. i kommunindelningslagen skall kommunindelningsutredaren i sin framställning motivera behovet av ändring i kommunindelningen och en utredning som behövs för ärendets bedömning skall om möjligt bifogas. Avser framställningen överföring av ett eller flera områden från en kommun till en annan kommun eller till andra kommuner, skall områdena anges med behövlig noggrannhet.

Beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen. När det gäller noggrannheten av kommunindelningsutredarens framställning i allmänhet, måste i ärendet tas hänsyn till de krav som kommunindelningslagen på ovan nämnt sätt ställer på den utredning som i mån av möjlighet skall fogas till kommunindelningsutredarens framställning samt den exakthet med vilken de områden skall individualiseras som föreslås bli överförda till en annan kommun. Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.

HFD negligerar bristerna i utredningen och tar istället fasta på utredningsmannens framställning. Enligt § 6 i kommunindelningslagen skall alltså i framställningen "behovet av ändring i kommunindelningen motiveras, och en utredning som behövs för ärendets bedömning skall om möjligt bifogas". En utredningen (eller rapport från en utredning) skall alltså om möjligt bifogas till framställningen, men Myllyniemis framställning är i själva verket en del av utredningen eller rapporten. Å andra sidan gäller § 6 även initiativ som tas av ett fullmäktige eller en enskild invånare i en kommun. I § 8 specificeras villkoren då ministeriet bestämt att "det skall verkställas en särskild utredning, för vilken ministeriet efter att ha hört respektive kommuner tillsätter en eller flera kommunindelningsutredare":

Om utredningen visar att kommunindelningen bör ändras, skall utredaren uppgöra ett förslag till ändring i kommunindelningen och till de bestämmelser och beslut som behövs med anledning därav. Angående utredarens förslag gäller vad som bestäms om framställning till ändring i kommunindelningen.

Kommunindelningsutredare Myllyniemi har alltså formellt gjort både en utredning och ett förslag. Benämningen utredning kan dock betyda så väl själva utredningsarbetet som rapporten över utredningsarbetet. Utredningsmannens uppgift är i första hand att göra ett utredningsarbete och först i andra hand en framställan med ett förslag. Utredningsarbetet är naturligtvis inte bara någonting som "i mån av möjlighet skall fogas till kommunindelningsutredarens framställning". Om det finns brister i rapporten, så har även utredningen brister. HFD har i sitt beslut helt förbigått påståenden om oklarheter i utredningen, som i själva verket inneburit att utredningsmannen utan att uppge källa klippt och infogat texter som andra författat. Här har utredningsmannen och ministeriet rent av brutit mot lagen om upphovsrätt och det bör vara uppenbart att Myllyniemis låtsasutredning inte uppfyller kraven på en utredning som avses i § 8. Här hjälper det föga att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning". Men även om man som HFD negligerar utredningen och endast bedömer framställningen finns det uppenbara brister. Enligt § 6 skall alltså behovet av en ändring i kommunindelningslagen motiveras i framställningen.

Liksom jag ovan påpekade ingår Myllyniemis framställan i utredningen eller rapporten "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad". Det är dock inte alls klart vilka delar av Myllyniemis rapport som ingår kommunindelningsutredarens framställning. Att omfattningen av framställningen kan tolkas olika framgår även ur de anmärkningar som för ett år sedan lämnades in mot Myllyniemis framställning. Det minsta tänkbara alternativet är texten under rubriken "Förslag" på bilden ovan. Under denna rubrik ingår även följande motiveringar:

Varför behöver Helsingfors mera mark? Det är i första hand inte fråga om Helsingfors behov av mera mark utan om ett nödvändigt förenhetligande av samhällsstrukturen i huvudstadsregionen österut. För att förverkliga detta behövs en kommundelssammanslagning, vars omfattning motiveras ovan.

Det har gått 40 år sedan föregående expandering österut. Under denna tidsperiod har huvudstaden kunnat växa i endast två riktningar, varför samhällsstrukturen har splittrats, arbetsresetrafiken blivit allt livligare så att det förekommer stockningar och boendekostnaderna stigit okontrollerat. Kommungränserna är i princip avsedda att vara permanenta. De bör emellertid kunna ändras ibland, för att en faktisk förändring i samhällsstrukturen skall kunna beaktas även i kommungränserna. I detta syfte utgår kommunindelningslagen från behovet att utveckla kommunstrukturen. En ändring av kommungränserna försvagar på intet sätt karaktären och uppbyggnaden av den beslutmekanism som den lokala självstyrelsen grundar sig på och regleras i kommunallagen.

Det är klart att dessa besynnerliga motiveringar inte räcker för en framställning. Utredningsmannen hänvisar här själv till motiveringar "ovan". Vad som inkluderas i ovan är dock oklart. I praktiken syftas det här på hela rapporten, som där med i sin helhet borde betraktas som en framställning. Texten under rubriken "Förslag" ingår i avsnitt 5.4, "Kommunindelningsutredarens förslag", men motiveringarna till förslaget finns endast till en obetydlig del i detta avsnitt. Avsnitt 5.4 är en del av kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Det vore naturligt att betrakta detta kapitel i sin helhet som kommunindelningsutredarens framställning, men de speciella motiveringarna för den aktuella ändringen i kommunindelningen finns främst i kapitel 3, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen". Enligt § 8 i kommunindelningslagen skall kommunindelningsutredarens förslag inkludera ett förslag "till de bestämmelser och beslut som behövs med anledning därav". När ändringen i kommunindelningen skall träda i kraft ingår alltså i förslaget, men Myllyniemi nämnder tidpunkten "början av 2009" endast i förordet "Till inrikesministeriet" i rapporten.

När Myllyniemi i december 2006 i Helsingin Sanomat kommenterade påståendena om plagiat i utredningen sade han att "Tärkeintä on kuitenkin se, että ehdotusosassa teksti on omaa ja se myös poikkeaa oleellisesti Helsingin esityksestä". Vad Myllyniemi syftar på med "förslagsdelen" är oklart. Kapitel 3 i rapporten är till största delen identisk med text i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen, men liksom jag påvisat på denna blogg är texten direkt kopierad ur Helsingfors förvaltningscentrals eller Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Textavsnitt ur förvaltnincentralen utredning ingår även på många ställen i kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Avsnittet 5.4, "Kommunindelningsutredarens förslag" börjar med några rader som kopierats ur förvaltningscentralens utredning, men som även ingår i Jussi Pajunens anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006! Till och med i den korta texten under rubriken "Förslag" finns det element från förvaltningscentralens utredning och Pajunens tal. Det är dock endast en liten del av kapitel 5 som kopierats från förvaltningscentralens "utredning". Detta betyder inte att Myllyniemi själv skulle ha författat kapitlet. Till vem som egentligen skrivit huvuddelen av kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering" skall jag återkomma i ett senare inlägg.

Rättvisa. Den 21 februari 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en relativt lång insändare av historieprofessor Laura Kollbe (c), som är medlem i stadsplaneringsnämnden i helsingfors. I insändarartikeln, som har rubriken är "Sipoossa toteutettava uutta kaupunkisuunnittelua", kritiserar Kolbe samlingspartiet, SDP och de gröna för hur de skött annekteringen genom att säga att "Helsingin valtapuolueet hoitivat Sipoo-liitoksen kömpelösti. " I ett blogginlägg skrev Kolbe den 11 februari att "liitoksen valmistelu ... ei antanut suurille puolueille tähtipisteitä". Man kan fråga sig hur många stjärnpoäng Centern i Helsingfors förtjänar när det gäller inkorporeringen, men Centern torde inte ha haft mycket at säga till om efteratt man sommaren 2006 försökte ta åt sig så mycket ära av inkorporeringen som möjligt. De krav på planeringen av området som ställts av Hannes Manninen och Matti Vanhanen och som Pekka Myllyniemi återger i ett plagierat avsnitt i sin rapport är inte juridiskt bindande. Nu vill Kolbe i alla fall betona behovet av "eftervård" och ett nytt tänkesätt:

On näytettävä, että alue haluttiin uuden aikakauden kaavoituksen ja hyvän kaupunkiympäristön rakentamiseksi, ei vain ahneiden määrällisten tavoitteiden täyttämiseksi.

Sipoon kulttuurimaiseman ominaispiirteitä tulee vaalia ja kunnioittaa. Lounais-Sipoossa voidaan näyttää, että Helsingissä pystytään siihen, mitä muualla on tehty kestävän kehityksen hengessä.

On aika monipuolistaa Lounais-Sipoon suunnittelujärjestelmiä ja maankäytön ratkaisuja. On löydettävä aikaan sopivaa yksityistä ja julkista kumppanuutta suunnitteluun ja rakentamiseen.

Hufvudstadsbladet har idag publicerat ett ledarstick med rubriken "Det måste finnas någon rättvisa". I artikeln kritiserar Johanna Westman Centerns inkonsekvens när det gäller kommunsammanslagningar. Den välbärgade kommunen Muurame med under 9 000 invånare får förbli en självständig kommun när Jyväskylä landskommun och Korpilahti sammanslås med Jyväskylä stad:

Parallellerna till Grankulla och Sibbo är uppenbara. Också Muurame föredrar fortsatt självständighet, utan ekonomiskt ansvar för stadsregio­nens centrum.
Kommunminister Mari Kiviniemi (c) har en del att förklara. Varför skulle självständighetsviljan väga mera i Muurame än i Sibbo som stympas eller Grankulla, som hotas av ministerplaner på stor­fusion i huvudstadsregionen? Om det finns någon rättvisa måste centern göra mot sina egna som partiet gör mot andra.

Ledarskribenten Westman brukarar se det som ett problem att kranskommuner "själviskt" lockar till sig goda skattebetalare utan att bära ansvar för utvecklingen av regionen eller " stadsregio­nens centrum". I verkligheten är detta ett litet problem i Finland, då städernas centrum inte alls förslummats och då lansortkommunerna i regel har högre skatteöre än centralorterna. Invånarna i sydvästra Sibbo kan ju t.ex. inte betecknas som skattesmitare, då kommunalskatten är högre i Sibbo än i Helsingfors. Ändå upplevs det på många håll som osolidariskt när pendlande arbetskraft förvärvsarbetar i en kommun och betalar kommunalskatt i en annan. För minister Kiviniemi tycksdettadock inte vara ett problem. I blogginlägget "Demokratiska spelregler. Den 2 februari 2008" har jag noterat FNB:s notis "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus" från den 15 januari. Jag citerar här på nytt ur notisen:

Erikoistapauksena sitä myös perusteltiin valtioneuvoston päätöksenä. Kysymys oli metropolialueesta, jonka yhdessä osassa kasvu oli pysähtynyt. Se oli poikkeuksellista eikä samanlaisia esimerkkejä löydy maaseutujen keskuskaupungeista. Pikemminkin päinvastoin siellä on kilvan kaavoitettu keskuskaupunkien rajoille.

Ur Kiviniemis synvinkel motiveras annekteringen med att sydvästra Sibbo utvecklats för långsamt. Detta är även motiveringana till statsrådets Sibbobeslut och därmed är det även dessa motiveringar som högsta förvaltningsdomstolen godkänt. Enligt obekräftade uppgifter fann dock en del av domarna beslutet rättvist just med tanke på att en stor del av befolkningen i sydvästra Sibbo förvärvsarbetar i Helsingfors men betalar kommunalskatt i Sibbo.

Högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg har i flera sammanhang framhållit Olavi Petri princip att rättvisan eller rätten går före lagen eller att "laki on väline ja oikeus päämäärä". Eventuellt kan denna filosofi ha kommit till hjälp då HFD tänjde på lagen i Sibboärendet. Det är dock synnerligen problematiskt att avvika från lagen i ett domslut där olika uppfatningar om rättvisa står mot varandra. Domarna som själva är bosatta i Helsingfors torde här ha en helt annan uppfattning om rättvisa än Sibboborna. När det gäller beskattning står även olika politiska partier för helt olika uppfatningar om vad som är rättvist.

Det är möjligt att även förtalet av Sibbo påverkat domarnas uppfattning om rättvisa i Sibbofrågan. I verkligheten har Sibbo haft en hög tillväxt de senaste åren. För att ha råd att finansiera ny service och infrastruktur behövs det goda skattebetalare. Därför har jag svårt att uppfatta det som speciellt osolidariskt att Sibbo planerat ett bostadsområde för förmögna invånare på Björnsö. Motsvarande bostadsområden finns det även i Helsingfors. Speciellt svårt har jag att se någon rättvisa i att statsrådet tar ett beslut som innebär att skatteöret i Sibbo ytterligare måste höjas. Världen är orättvis, men man behöver inte ta beslut som öka ojämlikheten.

Lapin kansa berättar idag i en notis med rubriken "Pelkosenniemellä ei luoteta Kemijärven isännyyteen" att "kuntaselvittäjä, reservin tykistöupseeri Pekka Myllyniemi" igår besökte Pelkosenniemi. Se bilden ovan. I notisen noteras det visare att "Kuntaselvittäjä Pekka Myllyniemi korosti, ettei ole vielä tehnyt päätöstään esityksestä kuntaliitoksesta tai kunnan itsenäisyydestä."

HFD förvränger påståenden. Den 20 februari 2008

Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Rkp:n Achrén torjuu pääkaupunkiseudun kansanäänestyksen". Tidningen skriver att Ulla Achrén frågar sig "mistä Braxilla on herännyt innostus kansanäänestyksiin, kun vihreät torjuivat kansanäänestyksen Inkoossa eivätkä kunnioittaneet Sipoossa pidetyn kansanäänestyksen tulosta." Helsingin Sanomat har idag även publicerat en artikel med rubriken "Keskusta vaatii uutta päätöstä Malmin lentokentän kaavasta". I artikeln noteras det att "Sipoon alueliitoksen on arveltu vaikuttavan siihen, miten kiire Helsingillä on rakentaa kiistanalaisia alueita." Påståendet är i och för sig självklart, men är ändå av betydelse.

I sitt besvär över statsrådets Sibbobeslut tog Leena Liipola upp Centerns och speciellt statsminister Matti Vanhanens agerande för ett bevarande av flygfältet Malm. Jag citerar ur besväret:

Pääministeri Vanhanen on ilmaisut Helsingin Sanomien haastattelussa (liite 52) "erittäin voimakkaan" tukensa Helsingin tekemälle kuntajaon muutosesitykselle, ja kertonut samalla, että Helsinkiä rohkaistiin (ilmeisesti ministeritasolta) esityksen tekemiseen. Myös Jan Vapaavuoren puhe Helsingin kaupunginvaltuustossa 21.6.2007 (liite 50) viittaa samaan. Käsitys vahvistui edelleen, kun Vanhanen alkukesällä 2007 hetkeksi jääväsi itsensä asian käsittelystä, vedoten siihen, ettei halunnut vaarantaa päätöksen pitävyyttä mahdollisen esteellisyytensä vuoksi. Esteellisyytensä syyksi Matti Vanhanen ilmoitti sen, että katsoo olleensa yksi koko esityksen alkuunpanijoista, ja siksi olevansa jäävi osallistumaan päätöksentekoon esityksen kohtalosta päätettäessä, koska valtioneuvosto joutuu tekemään asiasta päättäessään sen luonteen mukaisesti myös juridista, ei ainoastaan poliittista harkintaa. Myöhemmin Vanhanen pyörsi jääviytensä, ja osallistui valtioneuvoston yleisistuntoon, jossa päätös tehtiin, äänestäen kuntajaon muuttamisen puolesta..

Pitäessään puheen asuntomessujen avajaisissa Espoossa 14.7.2006 (liite 49) Vanhanen meni kuitenkin vielä pidemmälle. Hän lausui seuraavaa: "myös vanhaa on vaalittava. Toivon siksi vakavasti, että Helsinki harkitsisi uudestaan Malmin kentän kohtaloa ja keskittäisi voimansa huomattavasti edullisempaa asuntokantaa tuottavaan Lounais-Sipooseen". Käytännössä tämä oli suora lupaus Helsingille siirtää pala itsenäistä kuntaa Helsingin haltuun ja lisäksi Vanhanen oli puolustanut Malmin kenttää jo aiemmissa puheissaan (liite 49). Jos kuntajaon muutoksessa olisi kyse pelkästä poliittisesta päätöksestä, tällainen lupaus ei tuottaisi juridista ongelmaa, mutta päättäessään kuntajaon muuttamisesta valtioneuvosto tekee lain mukaan toimiessaan ensisijaisesti juridisen päätöksen. Valtioneuvosto ottaa päätöksessään ensisijaisesti kantaa siihen, täyttyvätkö esityksen osalta kuntajaon muutokselle kuntajakolaissa asetetut reunaehdot. Vasta sen jälkeen jos se toteaa laillisuuden vaatimusten täyttyvän, se voi käyttää poliittista harkintavaltaa lain sallimissa rajoissa.

Den ovanciterade texten är bara en del av Liipolas motiveringar till att Vanhanen var jävig, men i sitt beslut sammanfattar högsta förvaltningsdomstolen Liipolas påstående om Vanhanens jäv på några rader enligt följande:

Statsminister Vanhanen har flera gånger offentligt kommenterat den partiella sammanslagningen. Redan innan beslutet fattades förespråkade han tydligt en flyttning av gränsen. Han har därför varit jävig att delta i ärendets behandling.

Det är sannolikt att ovanciterade text är den enda information om Liipolas påstående som föredragande förmedlat till HFD:s domare. HFD avfärdar i sitt beslut påståendena om Vanhanens jäv på följande sätt:

Statsminister Matti Vanhanen har inte blivit jävig att delta i beslutsfattandet i statsrådet på den i besvären anförda grunden att han i förväg i offentligheten har deltagit i debatten om saken och i egenskap av partiordförande vid överläggningar med andra partiordförande har diskuterat hur områdesindelningen i Helsingforsregionen skall utvecklas. Den omständigheten huruvida statsrådets arbete kan påverkas av att statsministern före beslutet i ett kommunindelningsärende deltar i den offentliga debatten saknar juridisk betydelse i ärendet. Statsrådets ledamöter skall i varje enskilt fall avgöra frågorna i den ordning som ifrågavarande bestämmelser föreskriver och under tjänsteansvar.

I besvären har inte heller framlagts några andra sådana grunder som avses i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen och som skulle ha medfört att statsminister Matti Vanhanen med stöd av dem hade varit jävig att behandla kommunindelningsärendet i statsrådet.

Flygfältet i Malm omnämns överhuvudtaget inte HFD:s över hundra sidor långa beslut. Förutom Liipola hävdade bl.a. även Sibbo kommun i sitt besvär att Vanhanen var jävig. Att HFD förvränger påståendena om jäv framgår dock speciellt tydligt i Liipolas fall. I beslutet säges det att Liipola anser Vanhanen jävig därför att han i offentligt kommenterat den partiella sammanslagningen och innan beslutet fattades förespråkat en flyttning av gränsen. I verkligheten hävdar Liipola framför allt att Vanhanen enligt egen utsaga är en av initiativtagarna till inkorporeringen och att han redan sommaren 2006 gav löften om en inkorporering.

Även om bevarandet av flygfältet i Malm har varit viktigt för Centern i Helsingfors har flygfältet inte varit ett tillräkligt motiv för Vanhanens stöd av en inkorporering. Vanhanen har naturligtvis inte heller personlig fördel av ett bevarande av flygfältet på ett sätt som skulle göra honom jävig att ta del av beslut som berör flygfältets framtid. Malm kan liksom statsministerns "tomtkriget" i själva verket betraktas som rökridåer för Vanhanens verkliga motiv. På denna blogg har jag i flera inlägg redogjort för hur vissa centerministrar försommaren 2006 lovade stöda en inkorporering för att rädda kommunreformen. Att Vanhanen på detta vis förhandlat om sydvästra Sibbo gör honom klart jävig, men bevisen för att Vanhanen i samband med PARAS-förhandlingarna lovade stöda en inkorporering finns inte svart på vitt. Därför har det betydelse att Vanhanen även i offentligheten på förhand lovade stöda en inkorporering, fastän han gjorde det med hänvisningar till Malm och markpolitik och inte till KSSR.

Påtänkta utredningsmän. Den 19 februari 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Liitosalueen sipoolaiset voinevat valita lastensa koulut joustavasti". "Flexibiliteten" innebär att invånarna i sydvästra Sibbo även efter att ändringen i kommunindelningen trätt i kraft kan utnyttja service som produceras av Sibbo kommun.

Förslaget på en rådgivande folkomröstning om ett Storhelsingfors är ett stort samtalsämne just nu. Fastän Helsingforsministerarnas initiativ till en omröstning tangerar vid Sibbofågan skall jag åtminstone inte i detta skede kommentera förslaget desto mera på denna blogg. Jag vill endast notera att initiativet av många uppfattas som både populistiskt och inkonsekvent, med tanke på att folkomröstningen i Sibbo ifjol inte gavs någon betydelse. Folkomröstningens betydelse är dock en annan när det gäller sammanslagningar av hela kommuner. Om fullmäktiget i någon berörd kommun motsätter sig en sammanslagning kan sammanslagningen enligt rådande kommunindelningslag ske endast om förslaget till sammanslagning understöds av majoriteten i en kommunal folkomröstning i den aktuella kommunen. När det gäller utvidgning eller minskning av en kommuns område har en folkomröstning inte samma juridiska betydelse, eftersom det här räcker med att det finns "särskilt vägande skäl". Det initiativet av ministrarna Brax, Kiviniemi och Vapaavuori gäller dock uttryckligen en rådgivande folkomröstning och endast om huruvida det bör göras en "objektiv och opartisk" utredning. Är det någon som längre tror på objektiva och opartiska utredningar? Här har nog kommunminister Mari Kiviniemi och hennes föregångare Hannes Manninen förbrukat medborgarnas förtroende.

Det skall bli intressant att se vem som gör utredningen om en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen, ifall en sådan blir av. Knappast Pekka Myllyniemi. Hur Kiviniemi ännu senaste månad kunde utnämna Myllyniemi till utredningsman för en eventuell sammaslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi är svårt att förstå. Utnämningen måste ju tära på hennes redan skamfilade rykte. Det förefaller som om man ville erbjuda det hårt prövade Kemijärvi en utredning som garanterat resulterar i ett förslag enligt vilken Pelkosenniemi sammanslås med Kemijärvi. Pelkosenniemi har protesterat mot utnämningen av Myllyniemi med anledning av att han i samband med samtliga utredningar har flöreslagit en sammanslagning. Jag citerar ur artikeln "Päätösvalta on ja pysyy valtuustolla", som publiserades av Kaleva Plus den 26 januari:

Myllyniemeä vastustettiin siksi, että Itä-Lapin perukoille oli kiirinyt tieto, että hän on kaikissa seitsemässä aikaisemmin tekemässään kuntajakoselvityksessä esittänyt kuntaliitosta.

Vankkaan vastustusrintamaan asettuneita ehkä helpottanee tieto, että kuntaliitos ei ole toteutunut tai että se on toteutunut vain osittain kolmessa tapauksessa.

När det gäller Myllyniemis nya utredning krävs det inga specialkunskaper i juridik. Den rådande lagen möjliggör inga tvångssammanslagningar. När det gällde Sibbofrågan hade man däremot behövt en juridisk expert som utredningsman. Helsingin Sanomat publicerade onsdagen den 13 september 2006 en notis med rubriken "Sipoo-selvitysmies nimettäneen lähipäivinä" där tidningen hävdade att "Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) pyrkii nimittämään Helsingin ja Sipoon rajansiirtoa tutkivan selvityshenkilön tällä viikolla." Kanske hade tidningen missförstått Manninen, för de berörda kommunerna måste höras innan en utredningsman kunde utnämnas. Ur ovannämnda notis framgår det även att inrikesministeriet sökte en expert på förvaltningsrätt. Jag citerar vidare:

Manninen on pyytänyt tehtävään henkilöä, jonka nimeä hän ei halua vielä paljastaa. Ministerin mukaan ehdokas selvittelee paraikaa kalenteriaan ja perehtyy rajansiirtohankkeen taustoihin.

Manninen on toiveikas selvitysmiesehdokkaan suostumisen suhteen.

"Tässä on kiire. Jos henkilö suostuu, selvityshenkilö nimitetään tällä viikolla", Manninen sanoi tiistaina.

Manninen ei halunnut vielä kertoa tarkemmin selvityshenkilön tehtävänannon yksityiskohdista.

Sisäministeriöllä on ollut vaikeuksia löytää riittävän uskottavaa henkilöä Sipoon rajansiirtoa tutkimaan. Selvitysmieheksi haetaan hallinnon tuntevaa huippuluokan juristia. Sopivia ehdokkaita on Suomessa vähän, ja tehtävään kysytyt ovat olleet kiireisiä.

Helsingin Sanomien tietojen mukaan selvitysmiestä kyseltiin muun muassa korkeimmasta hallinto-oikeudesta. Hanke kaatui kuitenkin jääviysongelmiin.

Minsann hade det lett till ett jävsproblem om man utnämnt ett förvaltningsråd från HFD till kommunindelningsutredare. Det vore ändå intressant att få ett svar på exakt varför man här såg ett jävsproblem. Förvaltningsråd Lauri Tarasti hade kanske i övrigt varit ett lämpligt namn även för denna utredning.

Personen som ville kolla sin kalender var knappast pensionären Pekka Myllyniemi, för i artikeln Sipoo-selvitysmieheksi esitetään Pekka Myllyniemeä skrev Helsingin Sanomat fredagen den 22 september 2006 följande:

Myllyniemen mukaan kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) otti häneen yhteyttä alkuviikosta.

"Ajattelin, että se on homma, joka täytyy joka tapauksessa hoitaa."

Myllyniemi ei tiedä vielä toimeksiantonsa yksityiskohtia. "Olen seurannut asiaa toistaiseksi vain tiedotusvälineistä. Sen tiedän, että asia on hankala."

Myllyniemi on sikäli yllätysnimi, että sisäministeriön tiedetään hakeneen selvittäjäksi alun perin juristia. "Minulle on luvattu juridista apua sekä ministeriöstä että Kuntaliitosta."

Det är klart att inrikesministeriet hade varit i kontakt med Kommunförbundets jurister innan Myllyniemi vidtalades, vare sig Manninen hade hoppats på att där finna en utredningsman eller ej. När man tar i beaktande hur inrikesministeriet beredde statsrådets Sibbobeslut, förefaller det mig uppenbart att man inte skulle ha erbjudit utredningsmannen hjälp från kommunförbundet, om inte dess jurister lovat hjälpa till att hitta juridiska motiveringar för en inkorporering. Om Helsingin Sanomats uppgifter om att man hört sig för om en utredningsman på högsta förvaltningsdomstolen stämmer, har inrikesministeriet av allt att döma diskuterat Sibbofrågan även med en eller flera förvaltningsråd redan i september 2006.

I förordet till sin Sibborapport omnämner Myllyniemi ingen jurist från inrikesministeriet, men däremot skriver Myllyniemi att han "fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." I ett senare inlägg skall jag återkomma till "stödet" från Prättälä. Det finns alla orsaker att kritiskt granska HFD:s eller statsrådets föreslag att utnämna ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet till tillfälligt förvaltningsråd för den tid som domstolen skulle behandla Sibboärendet.

Ombud. Den 18 februari 2008

Hufvudstadsbladet publicerade på lördag kvällen inom tio minuter FNB:s orginalversion av notisen "Professor: Sibbo-beslut trampade på grundlagsenliga rättigheter" (på FNB:s webbplats) och en kortare egen version av notisen under rubriken "'HD:s Sibbobeslut respekterade inte grundlagen'". Ingendera versionerna ingick dock i söndagens tidning. Idag har Hufvudstadsbladet istället publicerat en helt ny notis med rubriken "'HFD struntade i Sibbobornas rättigheter'". Aamulehti och Verkkolehti publicerade igår på Internet en längre finskspråkig version av den nya notisen under rubriken "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslaillisia oikeuksia". Notisen har här även en andra rubrik, som lyder "KHO:n presidentti ei halua kommentoida Sipoo-professorin kirjoitusta". I notisen påpekas "Sibbo-professorns" förbindelser:

Tuori on paitsi lainoppinut, myös sidoksissa Sipoo-kysymykseen. Hän laati osaliitosasiasta Sipoolle oikeustieteellisen lausunnon ja on siten asiamieheen rinnastuvassa asemassa.

Det är komiskt att Kaarlo Tuoris påstådda förbindelser uppmärksammas, då fallet Sibbo kryllar av outredda kopplingar och förbindelser. Då FNB den 15 januari publicerade sin notis "Kuntaliiton Prättälä: KHO:n Sipoo-päätös hyvin perusteltu" nämnde man ingenting om att det i själva verket var Kari Prättälä som ansvarade för den juridiska bedömningen i Pekka Myllyniemis utredning. I det första diskussionsinlägget till Tuoris artikel (eller lördagens notis om artikeln i söndagens tidning) på Helsingin Sanomats webbplats noteras det att "Olisi hyvä mainita, että Tuori laati asiasta Sipoon pyynnöstä oikeustieteellisen lausunnon ja toimi siten asiamieheen rinnastuvassa asemassa." Det ser ut som om FNB bara skulle ha kopierat text ur ett anonymt diskussionsinlägg, men ur den längre versionen av notisen "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslaillisia oikeuksia" framgår det att självaste president Pekka Hallberg påtalat Tuoris kopplingar! Jag citerar:

Tuorin mielestä keskustelua päätöksen perusteista on syytä jatkaa. KHO:n presidentti Pekka Hallberg sanoi sunnuntaina STT:lle, ettei hän halua kommentoida Tuorin kirjoitusta. Hän kuitenkin muistutti Tuorin taustasta Sipoo-asiassa.

Om Hallberg är så mån om att uppmärksamma kopplingar, varför lät han då tillfälliga förfaltningsrådet Heikki Harjula från Kommunförbundet deltaga i HFD:s avgörande av Sibbofrågan. Varför utredde HFD under Hallbergs ledning inte Matti Vanhanens, Arto Sulonens och Pekka Myllyniemis förbindelser i anslutning till Sibbofrågan?

Innan Sibbofrågan var avgjord skulle det ha varit fullständigt meningslöst att avfärda Tuoris expertutlåtanden med påståendet att han är "ombud till en av parterna i målen", eftersom det var just Tuoris utlåtanden som gav honom hans "taustasta Sipoo-asiassa". HFD negligerade i sitt beslut Tuoris utlåtanden, men nu när processen formellt är över försöker man släta över kritiken mot HFD:s Sibbobeslut med motiveringen att Tuori är ombud för den ena parten.

Man behöver knappast frukta att allt för många rättslärda skall riskera sina möjligheter till framtida uppdrag genom att kritisera statsrådets och HFD:s Sibbobeslut. Sibbo är trots allt en ganska obetydlig uppdragsgivare. Tuori är ändå inte det enda "ombudet" som vågat kritisera högsta förvaltningsdomstolen angående fallet Sibbo. Turun Sanomat publicerade redan den 16 januari en artikel med rubriken "Kuntaoikeuden asiantuntija hämmästyi KHO:n ratkaisusta". Här är det t.f. professorn i kommunalrätt Erkki Mennola som förvånar sig över beslutet. Jag citerar ur artikeln:

Korkeimman hallinto-oikeuden päätös hylätä valitus Sipoon alueiden liittämisestä Helsinkiin hämmästyttää kunnallisoikeuden dosentti Erkki Mennolaa. Hänen mielestään ratkaisu johtaa kysymykseen, "eletäänkö tässä enää oikeusvaltiossa".

Mennola kritiserar HFD:s beslut utgående från helt andra synpunkter än Tuori, men Mennolas kritik är minst lika hård:

Mennolan mukaan KHO:n päätös teki osasta lakitekstiä kuolleita kirjaimia. - Päätös ihmetyttää kovasti. Se merkitsee sitä, että kuntajakolailla ei ole merkitystä ja kuntien aluejaolla ei ole mitään suojaa. KHO:n päätös tarkoittaa Mennolan mielestä sitä, että valtioneuvosto ja "pari puoluepamppua voi tehdä mitä tahansa". Päätös jakaa Mennolan mielestä Suomen eriarvoisiin alueisiin. - Helsingin seudulla on erityisasema, jota laissa ei ole.

Mennola förundrar sig även över att HFD:s tidtabell var allmänt känd:

Mennola pohdiskelee, miksi Sipoon asian käsittelyn tarkka kulku on ollut yleisessä tiedossa. Ratkaisuhetket "on tiedetty etukäteen". - Herää kysymys, milloin nämä paperit (päätös) on kirjoitettu.

Artikeln noterar även Heikki Harjulas kontroversiella roll:

KHO:n päätöksenteon erikoisuutena on pidetty sitä, että ratkaisu on tehty epätavallisessa kokoonpanossa. Kuntaliiton johtava lakimies Heikki Harjula on ollut kolme kuukautta tilapäisenä hallintoneuvoksena KHO:ssa.

Borgåbladet har publicerat notisen "'HFD struntade i Sibbobornas rättigheter'" på tidningen webbplats, men liksom Hbl i en avkortad version.

Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008

Så har då Helsingin Sanomat publicerat en artikel av Kaarlo Tuori, som är professor i allmän rättsvetenskap vid Helsingfors universitet. Rubriken lyder "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'", men visst hävdar Tuori även att Sibbobornas grundlagsenliga rättigheter förbegicks i HFD:s Sibbobeslut. Tuoris artikel handlar i första hand om Sibbofrågan, men på ett högre plan även om större principiella frågor. Detta framgår ur de sista fyndigt formulerade raderna, som jag återger här:

Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätökseen liittyy isoja kysymyksiä.
Nakkikioskia paljon isompia.

Här handlar det om grundläggande frågor, men mellan raderna även om kritik mot professorkollegan Kai Kalima. Det var i ett anförande vid det spektakulära stadsfullmäktigemötet den 29 november 2006 som professorn i finansrätt Kai Kalima (sdp) yttrade de bevingade orden om knackkorvskiosken. Jag citerar här ur anförandet:

on turha kuvitella, että Sipoo voisi rakentaa metroa tai raideliikenneyhteyttä tai Sipoo voisi kaavoittaa järkevästi ympäristöä suojelevasti näitä alueitaan. Ei siellä ole resursseja. Se on nakkikioski meihin verrattuna. Tämä pitää muistaa.

Eli on turhan aikaista riemuita siitä, että jos huomenna ehdotus tulee olemaan ns. varovainen. Tämä ehdotukset tulevat toistumaan, kunnes asia on hoidettu.

I ett annat anförande vid samma möte omnämner Kalima även kollegan Tuori. Jag återger här valda bitar ur anförandet:

Oma käsitykseni on, toisin kuin professori Tuorilla - joka on tällä hetkellä oikeusteorian opettaja. Hän ei siis opeta kuntalainsäädäntöä eikä julkisoikeutta - on se, että 3 §:n edellytykset täyttyvät ilman muuta. Entä sitten 5 §? Onko olemassa erityisen painavia syitä? Jos Suomessa koskaan on niitä, niin nyt on. Voiko olla mitään muuta sellaista tilannetta, joka olisi ikään kuin painavampi kuin tämä tilanne? Vaikea kuvitella. Olen sitä mieltä, että ei Suomessa välttämättä muita kuin pakkoliitoksia edes tarvitakaan, että tämä riittää, kunhan se tulee riittävän suurena.
...

Aivan samalla tavoin meillä on takaportti. Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa.

Kalimas påpekande att professor Tuori är "lärare i rättsteori" saknar relevans då Tuori fram till 2003 var professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet. Så sent som år 2005 utredde Tuori hur de olika modellerna för kommunreformen stämmer överens med dagens lagstiftning. Man kan istället fråga sig vem en professor i finansrätt är att tolka kommunindelningslagen, men Kalimas argumentering handlar inte om juridik, utan om maktpolitik: Helsingfors har makten att bestämma hur lagen skall tolkas eller om så behövs driva igenom speciallagar. HFD:s Sibbobeslut visar att Kalima på sätt och vis hade rätt.

Avsaknaden av ett prejudikat erbjöd möjligheter att tolka kommunindelningslagen mot laggivarens avsikter, men Tuori hävdar i sin artikel att statsrådets och HFD:s beslut även strider mot grundlagen. Detta kan vara en tolkningsfråga, men det är helt klart att Tuori har rätt då han noterar att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut förbigår de negativa följder en ändring i kommunindelningen har för Sibbo. Det är i ögonstickande hur HFD i sina motiveringar inte alls tar ställning till påståenden i besvären mot statsrådets beslut. Jag citerar ur Tuoris artikel:

Avoin perusteleminen vaatii, että ratkaisussa punnitaan eri suuntiin viittaavia näkökohtia ja niiden painoa. Punninnan merkitys korostuu, kun noudatettavana on suhteellisuusperiaate.

Korkein hallinto-oikeus viittaa suhteellisuuteen, mutta luonnehtii sitä vain hallinto-oikeudelliseksi periaatteeksi. Se on kuitenkin myös valtiosääntöoikeudellinen vaatimus, jota on noudatettava varsinkin silloin, kun perustuslain takaamia oikeuksia rajoitetaan. Esimerkiksi perusoikeuksia on lupa rajoittaa vain silloin kun ja siinä määrin kuin se on välttämätöntä.

Utan att namn nämns kritiserar Tuori även Kari Prättälä och Olli Mäenpää, som låtit förstå att Sibbobeslutet inte är något prejudikat (se "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008"). Jag citerar ur Tuoris artikel:

Julkisuudessa on ehditty esittää, ettei ratkaisu ole ennakkopäätös. Korkein hallinto-oikeus itse näyttää olevan toista mieltä. Päätös tehtiin erityiskokoonpanossa, ja se on päätetty julkaista vuosikirjassa. Vuosikirjaan kootaan ratkaisut, joiden ennakkopäätösarvo on tuomioistuimen oman käsityksen mukaan suuri.

Hufvudstadsbladet har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Metropolen knappast något hot mot anrika Östersundom gård". Just när efterspelet håller på att komma igång publicerar Hbl en artikel, som inleds med följande ord: "Dammet har lagt sig efter det stora gränsbråket mellan Helsingfors och Sibbo. Processen är över."

Jurister kritiserar HFD:s beslut. Den 16 februari 2008

Jag har hoppats på att jurister skulle ta en titt på HFD:s Sibbobeslut och kommentera beslutet. Kai Kalima, Kari Prättälä och Olli Mäenpää har visserligen för medierna gett sina kommentarer, men liksom jag har noterat på denna blogg, kan man inte av någon av dessa rättslärda förvänta sig en opartisk analys av beslutet. (Se "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" och "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008".) Erkki Mennola kommentarer över beslutet skall jag spara till ett senare inlägg. Juristen Jan Vapaavuoris kommentarer över det beslut som han betecknat som ett "riemastuttava päätös" har ingenting med juridik att skaffa. Däremot vågade sig Astrid Thors i egenskap av jurist i ett blogginlägg omedelbart efter att HFD publicerade beslutet ifrågasätta domarnas motiveringar. Jag citerar ur inlägget:

Dagens första nyhet idag var det tråkiga beskedet att HFD godkänt regeringsmajoritetens beslut att annektera sydvästra Sibbo. Det var klart att tröskeln skulle vara hög för HFD att underkänna annekteringsbeslutet, men därför hänvisade vi i vår reservation till juridiska omständigheter.

Men nog måste jag som jurist vara förvånad att domstolen gav en sådan betydelse åt ett regeringsbeslut, de sk riksomfattande målen för områdesanvändningen från år 2000. (Kommer någon ihåg vem som var den minister som föredrog dem då?). Vår argumentation var att man inte kunde underkänna Sibbos planering - men det tycker jag att domstolen nu gjort eftersom man säger att byggnationen bäst kan förverkligas inom Helsingfors. Det är detta som är det farliga i beslutet.

Min fantasi ger nog ingen EU-dimension åt detta som skulle ge det en möjlighet att föra till Luxemburg domstolen. Inte ser jag heller att det skulle finnas möjligheter att få ärendet till människorättsdomstolen i Strasbourg.

Jag kommenterade själv i mitt blogginlägg "Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008" genast efter HFD:s avgörande HFD:s hänvisning till de "riksomfattande målen för områdesanvändningen". I sig kunde markanvändnings- och byggnadslagen från 2000, som beslutet om de riksomfattande målen stöder sig på, ha en viss relevans, men att på basen av ett kort avsnitt i dokumentet "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" hitta de särskilt vägande skäl som inkorporeringen krävde är orimligt. Det framgår allt för tydligt att syftet med att påtala Helsingforsregionens "specialstatus" inte är att motivera statsrådets gränsbeslut i sig, utan att försöka hindra att beslutet blir ett prejudikat som kan tillämpas på andra håll i landet.

Mina egna fantasier om möjligheterna att föra vidare fallet Sibbo till europeiska instanser är inte lika begränsade som Thors, men så är jag inte heller jurist. Enskilda EU-medborgare har i fallet Sibbo inte fått det opartiska bemötande av statliga instanser som de har rätt till. I alla skeden av processen har ärendet handhavts av partiska eller jäviga utredare, tjänstemän, ministrar eller domare. Europakortet bör dock i första hand ses som en påminnelse till finska myndigheter om att deras förhavanden trots allt kan granskas. Det är min övertygelse att det går att kräva att HFD själv återtar sitt beslut. Frågan är om det finns en tillräckligt stor vilja att ställa detta krav.

Att minister Thors vågat sig på att kritisera HFD:s motiveringar är anmärkningsvärt, fastän hon gör det på bloggen. Det är inte helt oproblematiskt att ministrar kritiserar domstolarnas agerande, fastän justitiekanslern nyligen slog fast att det inte är olagligt för en minister att kritisera rättsväsendet. (Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".)

De journalister som tänker kotakta Thors med anledning av fallet Sibbo bör enligt min bedömning vara beredda på att använda henne som en icke namngiven källa och garantera källskydd. Om myglet kring Sibbofrågan skulle komma fram i maktmedierna i allt sitt omfång, skulla regeringen knappast kunna sitta kvar. Indirekt skulle tunga avslöjanden hota Thors egen ministerportfölj. Thors torde vara en av de få som känner till de hemliga förhandlingarna om en annektering av sydvästra Sibbo i juni 2006. Thors har även insikter i kopplingen mellan KSSR och Sibbofrågan, vilket jag noterat i blogginlägget "Hot. Den 9 oktober 2007". Som pricket på i:et har Thors varit jurist på Kommunförbundet, vars ledande jurister är huvudinblandade i Sibbohärvan.

Förutom Mennola, som framfört sin kritik av HFD:s Sibbobeslut i Turun Sanomat den 16 januari, har nu även professor Kaarlo Tuori kritiserat beslutet. Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en artikel med rubriken "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslailliset oikeudet". Helsingin Sanomat skall imorgon publicera en artikel av Tuori.

Artikeln i morgondagens Helsingin Sanomat har redan väckt uppmärksamhet. Hufvudstadsbladet har en kvart i åtta publicerat FNB:s notis med rubriken "Professor: Sibbo-beslut trampade på grundlagsenliga rättigheter". Iltasanomat har publicerat notisen på finska under rubriken "Professori: Sipoo-päätös talloi perustuslaillisia oikeuksia". Under samma rubrik har MTV3 publicerat en något längre version av notisen. Uusi Suomi, Nelonen och Turun sanomat har publicerat notisen under rubriken "Professori: Sipoo-päätös sivuutti perustuslain".

Översvämningskartor. Den 15 februari 2008

Olägenheterna med annekteringen av sydvästra Sibbo noteras nu dagligen av medierna. Ändringen i kommunindelningen förorsakar problem för så väl Helsingfosr som Sibbo. Många frågor är öppna. Problemet med att ändringen i kommunindelningen sker mitt i läsåret uppmarksammas i Borgåbladet i en artikel med rubriken "Läraroffensiv i Sibbo". Även Yle har i en notis med rubriken "Skolskjutsar blir kvistig fråga" uppmärksammat problem, som annekteringen medför för undervisningssektorn. I en annan artilkel i dagens Borgåblad berättas det att östersundombor även i framtiden kan tänkas få hälsovård i Söderkulla i Sibbo. Kommun- och servicestrukturreforen skapar ytterligare problem för Sibbo då det gäller planeringen av hälsovården. Sfps:s kretsstyrelse i Nyland publicerade tidigare i veckan ett meddelande med rubriken "Problematisk inkonsekvens i kommunreformen", där man kriterar finansministeriet för en tolkning av ramlagen som för vissa kommuners del riskerar att försämra primärvården. Jag citerar ur meddelandet:

Statsrådets och högsta förvaltningsdomstolen beslöt att låta Helsingfors tvångsannektera sydvästra Sibbo och 2 000 invånare. Nu anser ministeriets tjänstemän att Sibbo med sina resterande 18 000 invånare inte längre fyller lagens krav på befolkningsunderlag när det gäller primärhälsovården. Detta saknar både rim och reson. Man kan med allt fog fråga sig om Finland längre är en rättsstat. Högsta förvaltningsdomstolens beslut har medfört att Helsingfors betraktar hela Helsingforsregionen snarare som sin bakgård än som jämbördiga samarbetsparter.

I flera blogginlägg har jag noterat hur tanken på en inkorporering av sydvästra Sibbo lyftes fram i Helsingfors stadsplaneringsnämnd, då det var aktuellt att börja planera Sandhamn och och flygfältet i Malm. Nu ser annekteringen ut att stoppa även andra byggnadsplaner. Själv bor jag alldeles invid Svarta backens friluftområde, där man planerat bostäder for 2 000 invånare. Nu har planerna lagst på is. I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Lisää asuntoja! Ei vaineskaan", som uppmärksammar problemet:

Helsingin hapuilevaa asuntopolitiikkaa kuvaa hyvin se, että samalla kun valtuusto hyväksyy huikean kunnianhimoisen asunto-ohjelman, poliittiset ryhmät sopivat Mustavuoreen suunnitellun 2 000 asukkaan pientaloalueen alasajosta.

Mustavuori on ensimmäinen kouriintuntuva esimerkki siitä, mitä seurauksia Lounais-Sipoon kaappaamisella on Helsingin asuntotuotannolle. Rakentamatonta maata on yhtäkkiä niin paljon, että vanhoista kiistakohteista voidaan luopua. Samalla unohtuu se, että suurikin meri muodostuu pienistä pisaroista.

Seuraavaksi asuntopolitiikan tuuliviirit pohtinevat sitä, mitä tehdä lähinnä veneiden talvisäilytyspaikkana toimivalle Koivusaarelle. Eihän sinnekään ole suunniteltu kuin kolmisentuhatta asukasta. Miksi kaivaa verta nenästä, kun lauttasaarelaiset vastustavat niin tuimasti?

Entä Malmin lentokenttä? Ainakin kaupungin kokoomusjohto lausui aikoinaan, että jos Helsinki saa Lounais-Sipoon, paineet kentän asuinrakentamiselta katoavat.

Entäpä Vartiosaari? Santahamina? Kiistakapuloita löytyy vaikka kuinka paljon, koska kaikki haluavat rakentaa, mutta jokainen jonnekin muualle.

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Översvämningskartor har gjorts upp". Jag har tagit en titt på kartorna som omtalas i notisen. Kartbilden ovan visar läget för Östersundoms del. Om det var någon som undrade varför de omtalade åkrarna och stränderna i Östersundom inte bebyggts och varför Helsingfors har fått marken i Husö by till ett så förmånligt pris, så torde översvämningskartorna ge svar.

Känslig byteshandel. Den 14 februari 2008

I blogginlägget "Nedre Dickursby. Den 9 februari 2008" noterade jag att Helsingfors förhandlare i juni 2006 av allt att döma lovade avstå Nedre Dickursby åt Vanda, i fall "Västerkullakilen" ansluts till Helsingfors. I gårdagens nummer av Vantaan sanomat ingår en artikel med rubriken "Ala-Tikkurilan havittelu saattaa jäädä Honkasuon jalkoihin", som bekräftar att så är fallet, åtminstone enligt Vandapolitikernas uppfattning. Jag citerar ur artikeln:

Vantaan kaupunginhallituksen 2. varapuheenjohtaja Petteri Niskanen (vihr) tahtoo, että Vantaa luopuu Ala-Tikkurilan havittelemisesta.
Hän painottaa blogissaan, ettei kannata tuhlata voimia suunnitelmaan, johon helsinkiläiset suhtautuvat todella penseästi.
Niskasen mukaan olisi paljon järkevämpää keskustella Helsingin kanssa alueista, jotka antaisivat Vantaalle mahdollisuuden uuteen asuntorakentamiseen.
– Tällaisia alueita ovat esimerkiksi Hakuninmaa ja Honkasuo.
...

Vantaan kaupunginjohtaja Juhani Paajanen pitää ehdotusta hyvänä avauksena.
– Honkasuo on kiintoisa vaihtoehto, Paajanen myöntää.
– Vielä on liian aikaista arvioida, miten Helsinki suhtautuisi alueen luovuttamiseen. Rajakysymys otetaan puheeksi seuraavan
kerran kesäkuussa, kun Vantaan ja Helsingin virkamiehet istuvat samaan pöytään.
Paajanen sanoo, että kysymys on arkaluontoinen erityisesti Helsingille. Hän korostaa, että asiassa pitää edetä varovaisesti.
– En halua ottaa kantaa siihen, pitäisikö Vantaan saada korvaus siitä, että Västerkullan kiila siirtyy Helsingille.

Petteri Niskanen har alltså i ett blogginlägg föreslagit att Helsingfors ersätter Vanda med Honkasuo istället för med Nedre Dickursby. Rubriken på inlägget är "Ala-Tikkurila vai Honkasuo". Jag återger det första stycket i inlägget:

Korkein hallinto-oikeus vahvisti pari viikkoa sitten Sipoon lounaisosien ja ns. Vesterkullan kiilan liittämisen Helsinkiin. Kun Helsinki oli Vantaan suuntaan keväällä 2006 ensimmäisiä kertoja yhteydessä alueliitoksen tiimoilta meille tarjottiin vaihdokiksi kiilasta Ala-Tikkurilan aluetta Kehä III:n ja Vantaanjoen välistä. Kyseessä on luontaisesti Tikkurilan palveluihin tukeutuva, mutta valmiiksi rakennettu pientalo ja pienteollisuusalue. Kesällä 2006 keskustelu Ala-Tikkurilasta tyrehtyi asukkaiden ehdottomaan vastustukseen. Kun joukkoliikennettä, lukiokorvauksia sekä vesilaitoksia koskevat yhteistyökuviot saatiin tammikuun alussa ratkaistuksi, Ala-Tikkurilan siirtäminen Vantaalle jäi yhdeksi niistä harvoista Vantaan, Espoon, Helsingin ja Kauniaisten kaupunginvaltuustojen toukokuussa 2006 Finlandiatalolla hyväksymään yhteistyösopimukseen sisältyvistä hankkeista, jonka osalta ei vielä ole siirrytty käytännön toimenpiteisiin.

Diskussionen om Nedre Dickursby är känslig då Helsingfors av allt att döma med löften om Nedre Dickursby köpte Vandas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo. Frågan är även känslig med tanke på att Jan Vapaavuori den 21 juni 2006 hävdade att frågan om en anslutning av Nedre Dickursby till Vanda är slutbehandlad. Alternativet Honkasuo kunde rädda ansikten och torde vara att föredra för Helsingforspolitikerna med tanke på kommunalvalet i höst.

Helsingfors har planerat att bebygga Honkasuo relativt glest. Niskanen föreslår att Vanda kunde bygga området tätare. Med tanke på vad Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen sade i sitt tal den 16 januari - dagen efter att HFD avgjorde Sibbofrågan - kunde det vara skäl att låta Vanda ta över ansvaret för planeringen av norra Helsingfors. Kanske kunde utvecklingen av Östersundom på liknande sätt utlokaliseras till Sibbo kommun. Jag citerar ur överborgmästarens tal:

Rakennusalan ylikuumentunut tilanne lisää taakkaamme. Tämä voi olla uhka koko kansantalouden kehitykselle, ellei mahdollinen suhdannekäänne tuo lievitystä siihen. Keskeinen kysymys on myös se, mistä otamme rahat rakennushankkeisiin. Emme selviä tilanteesta pelkästään vanhoilla keinoilla, vaan uudet neuvot ovat tarpeen.

Helsingin sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Lisää asuntoja! Ei vaineskaan".

Niohundra och en hektar. Den 12 februari 2008

Harry Bogonoloffs insändare i fredagens Hbl har resulterat i en storm på insändarsidorna. Hufvudstadsbladet har dessutom publicerat ett ledarstick med rubriken "Den personifierade arrogansen: Bogo". Johanna Westman skriver här att "En politiker som går ut med sådana åsikter som 'Bogo' måste utgöra en svår belastning för sitt parti." Kanske det, men hade Bogo publicerat sin insändare i ett annat medium, kunde han ha fått medhåll. Syftate med Bogos insändare verker vara att provocera, fastän han inte är den enda som föreslagit att Sibbo bör spjälkas. I augusti föreslog Bogomoloff i en insändare i Hbl att tidningen publicerar en bild av en Sibbobo som klarar av att slicka sig under svansen.

Bogomoloff är inte den enda Helsingforspolitiker för vilken Sibbo bara är en aptitretare. Helsingin sanomat publicerade den 16 januari en artikel med rubriken "Lounais-Sipoon saanut Helsinki tähyää jo pidemmälle itään". I denna artikel säger dock stadsdirektör Jussi Pajunen (saml) som stadsstyrelseordförande Suvi Rihtniemi (saml) att stadsstrukturen skall utvecklas österut i samarbete med Sibbo och Borgå, som enligt Rihtniemi är "överraskande nära". I samma artikel säger den socialdemokratiska stadsfullmäktigegruppens ordförande professor Kai Kalima att "Sipoo on saatava samaan maakuntaliittoon Helsingin kanssa. Muuten koko Sipoo on liitettävä Helsinkiin".

Man kan fråga sig vilken belastning Kalima är för sitt parti. Fastän Kalima är professor i finansrätt, är hans huvudargument att Helsingfors kan driva igenom en lagändring, så att hela Sibbo inkorporeras, ifall Sibbo inte fogar sig till huvudstadens krav. Nästan alltid när Kalima uttalat sig i Sibbofrågan har han kommit med hot. I juli 2007 publicerade Helsingin Sanomat en insändare av Kalima, där Kalima bl.a. sade följande:

Ministerien jääväysteatteria hämmästellen on saatu seurata niitä kannanottoja, joissa Sipoon kunnan johto kertoo jatkavansa taistelua rajansiirtoa vastaan.

On poliittista lukutaidottomuutta pyrkiä jatkamaan omaksutulla linjalla, jossa Helsingin kanssa ei edelleenkään neuvotella. Tällöin ainoaksi ratkaisuksi jää uuden kuntakokonaisuuden luominen, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa yhdistetään.

Att Sibbo inte skulle förhandla med Helsingfors är en lögn. Med "förhandla" torde Kalima i själva verket syfta på att Sibbo villkorslöst skulle foga sig efter Helsingfors krav. Den ovanciterade insändaren innehöll även flera direkta lögner och påståenden som saknade verklighetsförankring. Kalimas beskrivning av Helsingfors markägendom i Sibbo är här totalt skev. (Se "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007".) I en intervju med rubriken "Sipooseen jäi vielä kaavoitettavaa", som Uutispäivä Demari publicerade den 16 januari, fortsätter Kalima på samma linje. Enligt professorn i finansrätt har Helsingfors (moralisk) rätt att planera och rent av inkorporera den mark som staden äger i Sibbo, oberoende av var marken ligger. Jag citerar ur artikeln:

Valtuustoryhmän puheenjohtaja Kai Kalima ei kuitenkaan niele sitä, että kokoomus ottaa kaiken kunnian Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin.

Hän muistuttaa, että demari-apulaiskaupunginjohtaja Pekka Korpinen oli asiassa erittäin aloitteellinen jo kolme vuotta sitten.

- Meidän lähtökohtamme oli silloin, että tutkittaisiin koko Sipoon liittämistä Helsinkiin.

Helsingin kaupunki havitteli alun perin noin 50 neliökilometriä hallintaansa. Lopullisessa versiossa se kutistui 30 neliö-kilometriin, joka ei tyydytä täysin sosialidemokraatteja.

- Ulkopuolelle jäivät nyt virkistysalueet, ranta-alueet ja saaret, joiden kaavoittamisesta pitää sopia erikseen, Kalima huomauttaa.

Kaliman mukaan koko soppa syntyi siitä, että Sipoo ei antanut Helsingin käyttää omia maitaan Sipoon puolella eikä kaavoittanut alueita.

KHO:n ratkaisun jälkeen vielä 901 hehtaaria Helsingin omistamaa maata, eli yli puolet, jää edelleen Sipoon puolelle.

- Sipoo pitää saada pikaisesti mukaan Uudenmaan maakuntaliittoon, jotta Helsinki voi kaavoittaa loputkin maansa omaan käyttöönsä, Kalima vaatii.

Tanken att Helsingfors för eget bruk själv skulle planera mark som ligger i en annan kommun är mycket märklig. Men det märkligaste är att Kalima talar som om Helsingfors i sibbo skulle äga ytterligare "nästan 1000 hektar färdig tomtmark". Kalima är viceordförande i Helsingfors fastighetsnämnd, så han borde veta vilka fastigheter staden äger i Sibbo. De återstående niohundra och en hektar av Helsingfors mark som blir kvar i Sibbo ligger till största delen djupt inne i Sibbo storskog, som de gröna vill göra till nationalpark. Där till äger Helsingfors mark på öar i den inre och den yttre skärgården. Återstående mark utgörs huvudsakligen av de 57 hektar i Nickby som HFD samma dag som domstolen avgjorde Sibbofrågan gav Sibbo rätt att inlösa. Till saken hör att köpet av de 57 hektaren i Sibbo centrum var överenskommet då Helsingfors fastighetsnämnd i augusti 2004 plötsligt bordlade ärendet.

Man kan fråga sig vilken betydelse mytomanen Kalimas förtal av Sibbo har haft då hans juristkolleger töjt på kommunindelningslagen.