Kanske har hotet om nedläggning av radiokanalen X3M bidragit till att de finlandssvenska medierna inte i högre grad reagerat på att hela fyra kommuner med stark svensk profil finns med på inrikesministeriets "jumbolista". Kommuniminister Mari Kiviniemis nitiskhet när det gäller ramlagens mål på ett befolkningsunderlag på "minst ungefär 20 000" invånare verkar inte trovärdig. Efter att Kiviniemi förra hösten i flera pressmeddelanden gick ut med påståendet att "etelässä meri ja idässä poliittinen ja kielimuuri ovat olleet normaalin kasvun esteenä" är det lätt att misstänka att inrikesministeriet i själva verket vill komma åt Sfp när man kallar bl.a. Sibbo och Grankulla till förhandlingar. Den 1 december ifjol gav Centern i Helsingfors ut ett pressmeddelande där man uttalade sitt stöd för Pekka Myllyniemis förslag och sade att "Näin tärkeän ja historiallisenkin ratkaisun kohdalla ei pidä tuijottaa kuntalain prosentteja." Här gällde det dock inte ramlagens mål för befolkningsunderlaget, utan § 5 i kommunindelningslagen, som säger att ett område som bebos av över 5 % av en kommuns befolkning inte mot kommunens vilja kan anslutas till en annan kommun.
Trots att man från Svenska folkpartiets håll har vidhållit att Sibbofrågan inte handlar om språkpolitik, så är det klart att det här finns en stark språklig dimension. Detta framgår redan av att de svenskspråkiga mediernas bevakning av fallet Sibbo klart har skilt sig från de finskspråkiga mediernas bevakning. Det paradoxala är att den aktuella ändringen i kommunindelningen i själva verket kunde ha stärkt de svenska strukturerna. Om inte Helsingfors ifjol först hade gått ut med sitt krav på ett 5 000 hektar stort område, så hade motståndet från Sfp:s sida knappast varit så kompakt. Genom Helsingfors initiativ och centrala ministrars uttalade stöd för initiativet kom fallet Sibbo att bli en viktig principfråga. Nu visar inrikesministeriets inkludering av Sibbo på "jumbolistan" lika väl att en ändring i kommunindelningen är ett hot mot Sibbos självständighet. Detta har man från Sibbos sida i och för sig hela tiden hävdat. I sin "utredning" kom Myllyniemi visserligen fram till att den aktuella kommundelssammanslagningen inte hotar Sibbos existens som självständig kommun och att Sibbo kommun med en tillväxt på 1,6 % uppnår ett invånarantal på 20 00 år 2011, men Myllyniemi har kalkylerat fel. Jag återger här beräkningarna i avsnittet "Inverkan av en ändring i kommunindelningen på Sibbos utvecklingsmöjligheter och ekonomi" i Myllyniemis rapport:
Hur Myllyniemi har kommit fram till en tillväxtprocent på 1,6 vet jag inte, men om vi antar att tillväxten är 1,6 % per år, är det lätt att räkna ut invånartalet år 2011. Vi antar liksom Myllyniemi att invånarantalet tre år tidigare är 19 300 - 2 000 = 17 300. Tillämpas en enkel formeln, som skolelever lär sig på klass 8 i grundskolan, ser uträkningen ut enligt följande: (1,016)3 · 17 300 = 18 144. Subtraheras 2 000 från talet 19 300 stiger befolkningen med en tillväxtprocent på 1,6 alltså endast till drygt 18 000. Myllyniemi torde ha räknat med talet 19 300 istället för 17 300. Detta visar följande uträkning: (1,016)3 · 19 300 = 20 241. Myllyniemis bedömning av de juridiska förutsättningarna för den föreslagna ändringen i kommunindelningen baserar sig alltså på ett simpelt räknefel.
Trots att man från Svenska folkpartiets håll har vidhållit att Sibbofrågan inte handlar om språkpolitik, så är det klart att det här finns en stark språklig dimension. Detta framgår redan av att de svenskspråkiga mediernas bevakning av fallet Sibbo klart har skilt sig från de finskspråkiga mediernas bevakning. Det paradoxala är att den aktuella ändringen i kommunindelningen i själva verket kunde ha stärkt de svenska strukturerna. Om inte Helsingfors ifjol först hade gått ut med sitt krav på ett 5 000 hektar stort område, så hade motståndet från Sfp:s sida knappast varit så kompakt. Genom Helsingfors initiativ och centrala ministrars uttalade stöd för initiativet kom fallet Sibbo att bli en viktig principfråga. Nu visar inrikesministeriets inkludering av Sibbo på "jumbolistan" lika väl att en ändring i kommunindelningen är ett hot mot Sibbos självständighet. Detta har man från Sibbos sida i och för sig hela tiden hävdat. I sin "utredning" kom Myllyniemi visserligen fram till att den aktuella kommundelssammanslagningen inte hotar Sibbos existens som självständig kommun och att Sibbo kommun med en tillväxt på 1,6 % uppnår ett invånarantal på 20 00 år 2011, men Myllyniemi har kalkylerat fel. Jag återger här beräkningarna i avsnittet "Inverkan av en ändring i kommunindelningen på Sibbos utvecklingsmöjligheter och ekonomi" i Myllyniemis rapport:
Åren 2000 – 2005 har Sibbos invånarantal ökat inom variationsintervallet 0,3 – 2,3 %. Om man antar att tillväxten 2006 och 2007 är ca 1,6 %, är invånarantalet 2008 ungefär 19 300. Ifall invånarantalet till följd av en inkorporering skulle minska med 2000 år 2008, skulle kommunens invånarantal med en 1,6 % tillväxt överskrida gränsen 20 000 invånare 2011. I förslaget till ramlag om kommun- och servicestrukturen har 20 000 invånare satt som mål för en kommun eller ett samarbetsområde. Avsikten är att lagen skall vara i kraft åren 2007-2012.
Hur Myllyniemi har kommit fram till en tillväxtprocent på 1,6 vet jag inte, men om vi antar att tillväxten är 1,6 % per år, är det lätt att räkna ut invånartalet år 2011. Vi antar liksom Myllyniemi att invånarantalet tre år tidigare är 19 300 - 2 000 = 17 300. Tillämpas en enkel formeln, som skolelever lär sig på klass 8 i grundskolan, ser uträkningen ut enligt följande: (1,016)3 · 17 300 = 18 144. Subtraheras 2 000 från talet 19 300 stiger befolkningen med en tillväxtprocent på 1,6 alltså endast till drygt 18 000. Myllyniemi torde ha räknat med talet 19 300 istället för 17 300. Detta visar följande uträkning: (1,016)3 · 19 300 = 20 241. Myllyniemis bedömning av de juridiska förutsättningarna för den föreslagna ändringen i kommunindelningen baserar sig alltså på ett simpelt räknefel.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar