Kohandel som möjliggjorde inkorporeringen. Den 28 augusti 2016

I mitt senaste inlägg "Östersundomannekteringen. Den 31 juli 2016" skrev jag om kohandeln som låg till grund för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I inlägget noterar jag att det är oklart vem som egentligen var motparten i kohandeln med centerministrarna Hannes Manninen och Matti Vanhanen. Med Helsingfors förhandlade Manninen om en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo; med regeringskumpanen SDP förhandlade Manninen om kommunreformen. I båda ärendena förhandlade Manninen med Rakel Hiltunen, som förutom Helsingfors stadsstyrelseordförande var socialdemokraternas representant i kommun- och servicestrukturgruppen, som skulle bereda och styra "projektet för kommun- och servicestrukturen". (Se "Projektet för kommun- och servicestrukturen tar fart".)

Hiltunen var socialdemokraternas förhandlare tack vare att hon var medlem i den ovannämnda gruppen i egenskap av representant för Kommunförbundets styrelse. Socialdemokraternas andra medlem i strukturgruppen var Leila Kostiainen i egenskap av statssekreterare. Eftersom strukturgruppen var en parlamentarisk grupp var även oppositionspartiet Samlingspartiet representerat. Samlingspartiets representant, som även representerade Kommunförbundets styrelse, var Maija Perho. Oppositionspartiet Samlingspartiet och dess representant i strukturgruppen hade ingen synlig roll i slutet av förhandlingarna om kommunreformen, men Vanhanen hade redan tidigare under våren förhandlat och kommit överens med partiordförande Jyrki Katainen om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Här gick Katainen inte sitt eget partis intresse, utan torde ha förhandlat under påtryckningar från Samlingspartiets i Helsingfors. Men Vanhanen hade inte behövt förhandla med oppositionsledaren, om inte beredningen av kommunreformen hade varit "parlamentarisk" och inkluderat oppositionen.

Ytterligare en partiledare var involverad i kohandeln om sydvästra Sibbo: Eero Heinäluoma, SDP. I själva verket skall partiordförandena från de tre stora partierna ha förhandlat om inkorporeringen redan innan Manninen och Hiltunen nådde den slutliga överenskommelsen. Även om Heinäluoma bodde i Helsingfors, där han även ställt upp i valet, representerade han snarare regeringen än Helsingfors. Det var även i Heinäluomas intresse att man uppnådde en överenskommelse om kommunreformen och undvek - eller löste - en regeringskris. I egenskap av finansminister fick han sköta ersättningen till Vanda för den så kallade Västerkulla kilen. Det gjorde han genom att ordna statlig finansiering av Ringbanan - en högst märklig kohandel i sig.