Kohandel som möjliggjorde inkorporeringen. Den 28 augusti 2016

I mitt senaste inlägg "Östersundomannekteringen. Den 31 juli 2016" skrev jag om kohandeln som låg till grund för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. I inlägget noterar jag att det är oklart vem som egentligen var motparten i kohandeln med centerministrarna Hannes Manninen och Matti Vanhanen. Med Helsingfors förhandlade Manninen om en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo; med regeringskumpanen SDP förhandlade Manninen om kommunreformen. I båda ärendena förhandlade Manninen med Rakel Hiltunen, som förutom Helsingfors stadsstyrelseordförande var socialdemokraternas representant i kommun- och servicestrukturgruppen, som skulle bereda och styra "projektet för kommun- och servicestrukturen". (Se "Projektet för kommun- och servicestrukturen tar fart".)

Hiltunen var socialdemokraternas förhandlare tack vare att hon var medlem i den ovannämnda gruppen i egenskap av representant för Kommunförbundets styrelse. Socialdemokraternas andra medlem i strukturgruppen var Leila Kostiainen i egenskap av statssekreterare. Eftersom strukturgruppen var en parlamentarisk grupp var även oppositionspartiet Samlingspartiet representerat. Samlingspartiets representant, som även representerade Kommunförbundets styrelse, var Maija Perho. Oppositionspartiet Samlingspartiet och dess representant i strukturgruppen hade ingen synlig roll i slutet av förhandlingarna om kommunreformen, men Vanhanen hade redan tidigare under våren förhandlat och kommit överens med partiordförande Jyrki Katainen om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Här gick Katainen inte sitt eget partis intresse, utan torde ha förhandlat under påtryckningar från Samlingspartiets i Helsingfors. Men Vanhanen hade inte behövt förhandla med oppositionsledaren, om inte beredningen av kommunreformen hade varit "parlamentarisk" och inkluderat oppositionen.

Ytterligare en partiledare var involverad i kohandeln om sydvästra Sibbo: Eero Heinäluoma, SDP. I själva verket skall partiordförandena från de tre stora partierna ha förhandlat om inkorporeringen redan innan Manninen och Hiltunen nådde den slutliga överenskommelsen. Även om Heinäluoma bodde i Helsingfors, där han även ställt upp i valet, representerade han snarare regeringen än Helsingfors. Det var även i Heinäluomas intresse att man uppnådde en överenskommelse om kommunreformen och undvek - eller löste - en regeringskris. I egenskap av finansminister fick han sköta ersättningen till Vanda för den så kallade Västerkulla kilen. Det gjorde han genom att ordna statlig finansiering av Ringbanan - en högst märklig kohandel i sig.



Östersundomannekteringen. Den 31 juli 2016




I det senaste inlägget skrev jag att medierna inte noterat att det gått 10 år sedan Helsingfors stads initiativ till ändring i kommunindelningen, men förra veckan gjorde Yle Östnyland (Vega) i samarbete med Yle Huvudstadsregionen en satsning med anledning av tioårsjubileet. Vega Östnyland och Huvudstadsregionen sände tre morgnar i rad intervjuer angående ämnet och publicerade intervjuerna i något modifierad form i textformat på webben. De tre intervjuerna fins fortfarande samlade på Yle Östnylands webbplats under rubriken "Östersundomannekteringen".

Måndagen den 18 publicerade Yle en intervju med Christel Liljeström under rubriken "När delar av Sibbo försvann - det började med en lunch". I intervjun säger Liljeström bla. följande:

- Vi levde i den ljusblå verkligheten att lagstiftningen är det som avgör, säger Liljeström och suckar djupt. Och lagen gav ju inga förutsättningar för en annektering som var så stor både arealmässigt och befolkningsmässigt. ...
- För mig själv så gav det nog en stor knäck åt känslan för rättsskapande, rättvisan och lagstiftning, säger Liljeström. Det att man får sätta så mycket subjektiv bedömning i en lagstiftning som ändå har tydliga gränser.

Följande tisdag publicerade Yle en intervju med Ari Karjalainen under rubriken "Tio år senare är Östersundom fortfarande en ickegodkänd generalplan".



På onsdagen publicerade Yle en intervju med mig under rubriken "Kohandel till grund för annektering av Sibbo". I Intevjun med mig kan man bl.a. läsa följande:

- När man förhandlade om kommunreformen, då var inkorporeringen av Sibbo en viktig förhandlingsfråga, säger Wadenström. Helsingfors krävde redan på våren 2006 att åtminstone sydvästra Sibbo skulle anslutas till huvudstadsregionen - eller snarare till Helsingfors.
Bakgrundsfaktorerna är väldigt komplexa.
- Det som egentligen möjliggjorde inkorporeringen var en sorts kohandel.

Kohandel, det vill säga politiska överenskommelser där man kopplar samman frågor som i princip inte har med varandra att göra, är inte i sig speciellt unikt inom finsk politik. Att Sibbofrågan handlade om kohandel mellan å ena sidan två centerministrar (Matti Vanhanen och Hannes Manninen) och å andra sidan Helsingfors stad kunde SDP:s dåvarande partisekreterare Maarit Feldt-Ranta redogöra för redan i oktober 2006. (Se "Kohandel kallas det. Den 30 oktober 2006".) Den aktuella kohandeln var ändå speciellt problematisk: För det första erbjöd centerministrarna ett område som hörde till en tredje part, alltså Sibbo. För det andra var metoden som centerministrarna och Helsingfors stads ledning försökte använda sig av för att möjliggöra inkorporeringen minst sagt problematisk, nämligen utpressning, hot och bluffande. För det tredje bör deltagandet i kohandeln ha gjort Vanhanen jävig att vid statsrådets sammanträde ta ställning till huruvida de juridiska villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes. För det fjärde är det oklart vem som egentligen var motparten i kohandeln med centerministrarna. Rakel Hiltunen, som var kommunminister Manninens huvudsakliga förhandlingspartner, representerade i egenskap av stadsfullmäktigeordförande Helsingfors stad, men var tack vare sin styrelsepost i kommunförbundet samtidigt regeringspartnern SDP:s förhandlare när det gällde kommunreformen.




Tio år senare. Den 26 juni 2016

I tisdags hade det gått jämt tio år sedan Helsingfors stadsfullmäktige i brådskande ordning beslöt att göra en framställning om en ändring i kommunindelningen. Om bakgrunden till förfarandet kan man läsa bl.a. i inlägget "Utpressning, hot och bluffande. Den 23 juni 2007". Medierna har inte uppmärksammat att det gått tio år sedan initiativet, men Helsingin Sanomat uppmärksammade redan i januari att det gått tio sedan Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen ställde krav på sydvästra Sibbo. (Se "Tio år. Den 17 januari 2016".) Beslutet att göra en framställning om en inkorporering togs alltså i brådskande ordning med motiveringen att det var skyndsamt med att utvidga samhällsstrukturen österut. Tio år senare finns det fortfarande inte ett aktuellt utkast till generalplan eller ens en ny landskapsplan för det inkorporerade området.

Det senaste nya om planeringen av Östersundom är ett nytt förslag till dragning av metrolinjen till Östersundom. Ett nytt förslag till generalplan med en metrolinje helt och hållet norr om Österleden och Nya Borgåvägen skall läggas fram våren 2017 meddelas det i ett meddelande med rubriken "Yleiskaavassa vaihtoehtona pohjoisempi metrolinjaus".



Nyhetsblad. Den 29 maj 2016


Under våren distribuerade Östersundom förening ett nyhetsblad. På Facebook delade jag länken till den digitala tidningen redan i början av april, men jag skall här kort referera publikationen. För det första kan man läsa att föreningen ordnar en fototävling för att dokumentera Östersundom, som förväntas genomgå stora förändringar. Här verkar man ha tagit intryck av föreningen För Sibbo, som i samarbete senaste sommar ordnade konstutställningen Reflektioner från Sibbo.



En annan aktivitet som föreningen informerar om i sitt nyhetsblad är en enkät om hur "tvångssammanslagningen" har påverkat boendet i Östersundom. Enkäten kan besvaras digitalt på föreningens webbsida.

Informationsbladet med visar att Östersundom-seura / förening har höga ambitioner samtidigt som man inom föreningen förhåller sig kritiskt till planeringen av det med tvång inkorporerade området.

Onödig skjutövning. Den 24 april 2016



KSF Medias tidningar publicerade den 6 april en artikel med rubriken "Vad pågår i Östersundom?" Här skulle byggas bostäder för 70 000". På Hbl:s webbplats publicerades tillsamman med en artikeln även en video. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Nästa år är det 10 år sedan Östersundom anslöts till Helsingfors.
Då hette det att området behövs för att Helsingfors växer så det knakar i fogarna, och att det är bråttom. Stora åkrar och skog skulle förvandlas till områden med flervåningshus, villor och townhouseboende. Invånarna i den nya stadsdelen skulle åka metro till centrum.
Sibbo fick åtta miljoner euro för Östersundom. Kravet var 200 miljoner. Summan räckte inte ens till avskrivningsvärdet i bokslutet för investeringarna som gjorts. ...
Bara minuterna efter att HFD:s beslut var offentligt öppnade Helsingfors stad en egen Sibbosajt. Planeringen av den nya stadsdelen började genast. Enligt stadsdirektör Jussi Pajunen skulle Östersundom vara en del av Helsingfors stadsstruktur inom 10–15 år.

I verkligheten anslöts Östersundom först den 1 januari 2009, medan statsrådet tog beslutet i juni 2007 och HFD i januari 2008.

Östersundom uppmärksammades även tre dagar senare i KSF Medias ledare "Stadsmiljöer som behövs", där man kan läsa följande:

Under nästan kuppartade former, med motdemonstrationer i mörkret och med protestgeneralen Christel Liljeström från Sibbo som språkrör under plakaten, införlivades det 30 kvadratkilometer stora Östersundomområdet i Sibbo med Helsingfors stad 2007. Rättsprocesser ledde ingenvart; Högsta förvaltningsdomstolen fastställde beslutet.
Helsingfors stadsstyrelse skålade för framgången, stödd av Centern som statsministerparti – ett parti som åtminstone under 00-talet ännu i övrigt höll hundrade kommuners suveränitet högt.
Vänsterledaren Paavo Arhinmäki talade som Helsingforspolitiker om "allas rätt att få bo i ett småhus" och att huvudstaden behövde marken – ett område som man borde ha insett består av stora Naturaområden och av gammal havsbotten som är knepig som byggnadsmark.
I dag har trenden vänt. Långtgående planer för stadsstrukturen i Helsingfors talar nu för en tätare stadsbebyggelse. Infartslederna, motorvägarna, skissas om till stadsboulevarder och hela Östersundommanövern framstår tio år senare som en onödig skjutövning.

Att argumenten för inkorporeringen av sydvästra Sibbo inte håller torde tio år efter initiativet vara uppenbart för de flesta. Tyvärr har medierna inte uppmärksammat de verkliga bakgrundsfaktorerna, som tvingade fram ohållbara argument: SandhamnMalm och kommunreformen KSSR. (Se Sammanfattning av fallet Sibbo.)


Årsberättelse. Den 27 mars 2016

Mitt senaste blogginlägg publicerade jag för för fyra veckor sedan. I inlägget skriver jag att jag för att spara tid framöver kommer att publicera blogginlägg endast en gång i månaden. Tid har jag sparat, men egentligen har det inte funnits något nytt att rapportera, varken om några kommunreformer eller om planeringen av Östersundom. Att utvecklingen av Östersundom helt stannat upp framgår även ur "Årsberättelse 2015 för Helsingfors stadsplaneringskontor". Jag återger här  det avsnitt som berör Östersundom:

ÖSTERSUNDOM-PROJEKTI
Östersundom-projektin keskeiset tehtävät vuonna 2015 ovat olleet Östersundomin yhteinen yleiskaava ja Karhusaaren kaavarunko. Lisäksi on jatkettu yhteistyötä cleantech-elinkeinotoiminnan edistämiseksi Östersundomin alueen toteuttamisessa.
Östersundomiin laaditaan kuntien yhteistä yleiskaavaa yhteistyössä Vantaan ja Sipoon kanssa. Alueelle suunnitellaan raideliikenteeseen tukeutuvaa pientalovaltaista kaupunginosaa n. 70 000 asukkaalle. Yhteistyötä tehdään myös Uudenmaan liiton kanssa, joka on valmistellut samanaikaisesti Östersundomin alueen 2. vaihemaakuntakaavaa.
Yleiskaavaehdotus asetettiin nähtäville keväällä 2015. Kaavaehdotuksessa yhdyskuntarakenteen ja asuntotuotannon tavoitteita on sovitettu yhteen alueen luontoarvojen kanssa. Valmistelun loppuvaiheessa kävi ilmeiseksi, että Natura-alueen tiettyjen lintulajien suojelutarpeet eivät ole sovitettavissa yhteen kaavoituksen muiden tavoitteiden kanssa. Kaavaehdotuksessa merkittävän haitan kynnyksen arvioidaan ylittyvän kolmen lintulajin osalta.
Kaavaratkaisua on kehitetty edelleen kaavaehdotuksesta annettujen lausuntojen ja muistutusten perusteella.
Natura-alueiden suojelukysymysten ratkaiseminen edellyttää joko merkittäviä muutoksia suunnitelmaan tai luonnonsuojelulaissa mainittua poikkeamismenettelyä suojelusta. Työ on keskittynyt erilaisten ratkaisuvaihtoehtojen suunnitteluun ja suunnitelmien arviointiin. Ensisijaisena tavoitteena on hyvä, toteuttamiskelpoinen kokonaisuus, joka on myös Naturan kannalta hyväksyttävissä.
Karhusaaren kaavarunko hyväksyttiin kaupunkisuunnittelulautakunnassa maaliskuussa 2015. Kaavarunko on osayleiskaavatasoinen Karhusaaren kokonaissuunnitelma, joka ohjaa tulevia asemakaavan muutoksia.
Jatkossa käynnistetään maanomistajien hakemuksien pohjalta ensivaiheessa sellaisia asemakaavan muutoksia, jotka mahdollistavat alueen vähäisen lisärakentamisen, mutta eivät edellytä kaupungilta suuria investointeja.
Östersundomin suunnittelussa on tavoitteena ilmastonmuutoksen hillitseminen, hiilineutraali kaupunkirakenne sekä vihreä talouskasvu. Vuonna 2015 käynnistettiin yhteistyössä kaupunginkanslian aluerakentamisyksikön ja elinkeino-osaston sekä Sitran kanssa Östersundomin ympäristötavoitteiden määrittely.
Yhdessä alueen avaintoimijoiden kanssa laadittu Östersundomin Smart&Clean -visio ja -ohjelma luo pohjan tulevalle suunnittelu- ja kehitystyölle.



Befolkningstillväxt. Den 28 februari 2016


För en månad sedan kunde man ta del av statistik enligt vilken Sibbbo är den nyländska kommun där befolkningsmängden relativt sett i fjol växte mest. Tillväxtprocenten i Sibbo var 1,9 medan medeltalet i Finland var 0,3 %. (Se t.ex. "Befolkningstillväxten i Sibbo bland de snabbaste i fjol".) Till den snabba tillväxten finns flera förklaringar, men en förklaring är åtminstone inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Konkret innebar inkorporeringen att Sibbo förlorade 2000 invånare, Med tanke på skatteunderlaget och serviceutbudet behövde bortfallet kompenseras. Samtidigt förutsattes det i kommunreformerna att en självständig kommun eller kommun med egen social- och hälsovård skulle ha minst 20 000 invånare.

Den snabba tillväxten i Sibbo har även setts som en följd  av inkorporeringen på annat sätt. Även om tillväxttakten ökade i Sibbo redan före inkorporeringen har inkorporeringsbeslutet tolkats som en markering som fick Sibbo att ändra politik. En som uttryckt eller åtminstone antytt denna åsikt är självaste utredningsman Pekka Myllyniemi, som för fyra år sedan hävdade att beslutet att inkorporera sydvästra Sibbo var rätt, för att utvecklingen av kommunen kom igång (först) efter inkorporeringen. (Se "'Päätös oli oikea ja lopulta hyödyksi myös Sipoolle'. Den 13 januari 2013" och "Bara positiv respons. Den 20 januari 2012".) Delvis stämmer det att inkorporeringen satte fart på planeringen i Sibbo. Efter initiativet till ändringen av kommunindelningen valde majoriteten av beslutsfattarna i Sibbo att tro på de falska beskyllningarna, enligt vilka Sibbos (läs Sfp:s) traditionella politik var orsaken till Östersundom måste anslutas till Helsingfors. När anslutningen av Östersundom i sig visat sig vara en missräkning legitimerar Sibbos egen nya politik och tillväxttakt inkorporeringsbeslutet. Som om inkorporeringen behövdes för Sibbos eget bästa.

Sibbo fortsätter att planera och växa som om det befolkningstillväxten behövdes för att förhindra framtida inkorporeringar. För vem planerar man egentligen? Vem är det som kräver att Sibbo skall ha en så hög tillväxttakt?

För att spara tid planerar jag att framöver publicera blogginlägg endast en gång i månaden.



Google+ Followers