Tio år har gått. Den 30 december 2018

Nu vid årsskiftet har det gått tio år sedan Östersundom inkorporerades med Helsingfors. Med facit i hand är det uppenbart att inkorporeringen inte var berättigad och att argumenten för ändringen i kommunindelningen inte var giltiga. Tyvärr har de avgörande motiven och det värsta myglet aldrig fått någon betydande publicitet. Inte heller när det begav sig var det lätt att väcka mediernas intresse för mina scoop och redan innan statsrådet tog sitt beslut i juni 2007 avvisades mina tips med att man redan skrivit tillräckligt om Sibbofrågan. Tioårsjubileet efter att inkorporeringen förverkligades är eller var kanske den sista chansen att lyfta fram de avgörande sammanhangen.

Redan i början av november bjöd yle FEM med anledning av att det gått tio år sedan inkorporeringen på ett Spotlightavsnitt under rubriken "Varför händer ingenting i Östersundom?" För avsnittet hade man intervjuat självaste Matti Vanhanen som här säger att "Om någon berättat att ingenting kommer att hända där på tio år hade jag sagt nej." Troligtvis hade Vanhanen fått felaktig eller vilseledande information om den "färdiga tomtmarken" som Helsingfors ägde i syvästra Sibbo, men Vanhanen hade inte sagt nej, för han hade knappast några val, om han ville undvika en regeringskris inför Finlands EU-ordförandeskap år 2006. Vanhanens egen ställning inom Centern byggde dessutom på ett samarbete med Centern i Helsingfors liksom samarbetet mellan Centern och Helsingfors var den maktkonstellation som kommunreformen KSSR och regeringen Vanhanen II baserade sig på.

Det bästa sättet att blottlägga myglet och oegentligheterna bakom inkorporeringen hade kanske varit att polisanmäla vissa tjänstemän, men då det var aktuellt ville jag inte vara aktivist, utan bloggare och medborgarjournalist. Senare kom jag att kompromissa och verka inom föreningen För Sibbo. Nu är alla eventuella brott preskriberade.

Senaste juni gjorde jag en en framställning om ändring i kommunindelningen föra att lyfta fram oklarheterna angående den nya gränsen mellan Vanda och Helsingfors längs Österleden. Enligt kommunstrukturlagen borde stadsstyrelsen i Helsingfors ha tillställt finansministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden före årsskiftet, men min framställning togs inte till behandling i Helsingfors stadsstyrelse, utan utreddes endast, enligt stadens svar, vid "stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst". (Se "Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018".) Därför gjorde jag i oktober en ny framställning, som om den kommer ända till stadsstyrelsen torde behandlas först på våren.


Ny framställning om ändring i kommunindelningen. Den 25 november 2018

Liksom jag berättar i det senaste inlägget "Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018" gjorde jag i som ras en framställning om ändring i kommunidelningen mellan Helsingfors och Vanda. Eftersom Helsingfors inte ämnade behandla förslaget gjorde jag i oktober en ny framställning, som jag återger i sin helhet här:

I juni 2018 gjorde undertecknad en framställning till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Ur texten i e-postmeddelandet som den 26.6.2018 sändes till Helsingfors registratur hade några rader tyvärr fallit bort ur den egentliga framställningen, som bifogades som ett PDF-dokument. Framställningen återges här i sin helhet:

Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)














I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje. 

I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.




I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.














I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande: 

”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:  

”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”

I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:

”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.” 

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.













I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde. 





I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.” 

I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.





Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen. 

Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.

Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.

Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Den 18 oktober gavs följande svar:

Ni har föreslagit, att en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad är nödvändig, så att kommunindelningen skulle stämma överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Enligt er mening borde gränsen gå norr om fastigheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle överföras förutom fastigheten 91-895-2-45 även delar av fastigheten för allmän väg 91-895-2-46, del av fastigheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3, så att dessa fastigheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.
Saken har utretts vid stadsmiljösektorns markegendom och tomter –enhet samt vid stadskansliets rättstjänst.
De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår. De kamerala styckningarna av tomterna har genomförts och registrerats. Eftersom styckningarna har vunnit laga kraft och kommungränsen redan sammanfaller med styckningsgränserna är det inte skäl att vidta några nya åtgärder. Inte heller med hänsyn till Högsta förvaltningsdomstolens domslut från 2008 finns det grunder för en fortsatt granskning. Tiden för framställande av invändningar har gått ut fem år efter domslutet.

Att det har gått över fem år sedan lantmäteriverket gjorde en kameral indelning som strider mot statsrådets beslut om kommunindelningen torde inte ha någon betydelse. Den administrativa kommunindelningen ändras eller anpassas inte automatiskt med tiden till den kamerala indelningen. Enligt kommunindelningslagen från 2009 liksom enligt gällande kommunstrukturlag kan förrättningsmännen då vissa villkor uppfylls besluta om ändring av den administrativa kommunindelningen vid en fastighetsförrättning. Denna lag hade dock inte trätt i kraft vid årsskiftet 2008-2009, om än man på lantmäteriverket utanför protokollet hänvisade till lagändringen och fastighetsregisterförarens kommande rättigheter då man gjorde den modiga (om)tolkningen av statsrådets gränsbeslut. Till saken hör att Arto Sulonen, som i egenskap av tjänsteman på inrikesministeriet ansvarade för den bristfälliga beredningen av statsrådets beslut, var ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. Denna lag var även i övrigt ämnad att retroaktivt legitimera den aktuella ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors stad, Vanda stad och Sibbo kommun. Lantmäteriverket kunde enligt nuvarande lag eventuellt ta ett beslut om att ändra den administrativa kommunindelningen så att den motsvarar den kamerala indelningen, men det förutsätter att myndigheten medger att man år 2008 gjort en felaktig tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Några andra beslut om var den administrativa gränsen går torde alltså inte ha gjorts sedan statsrådets beslut i juni 2007. Framställningen till ändring i kommunindelningen från 26.6.2018 är ingen invändning mot något domslut och formellt sett inte heller någon invändning mot fastighetsförrättningen eller förhandsregistreringen från 2008 som resulterade i den kamerala indelningen som trädde i kraft 1.1.2009.

Att lantmäteriverket år 2008 kunde tolka gränsen mellan Helsingfors och Vanda så som man gjort beror på att statsrådets beslut var oklart. Det är dock uppenbart att statsrådet inte beslöt om att registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) skulle överföras till Helsingfors. Registerenheten räknas i statsrådets beslut inte upp bland de fastigheter och övriga registerenheter som skall överföras till Helsingfors och området för registerenheten för allmän väg finns inte med i området som skall överföras till Helsingfors på en enda officiell eller till påseende framställd karta med kommunindelningsutredarens förslag till ändring i kommunindelningen.

Lantmäteriverket har motiverar sin tolkning av gränsbeslutet med att det är funktionellt att Österleden i sin helhet hör till Helsingfors, men Helsingfors stad har lagt fram planer på att flytta vägen tillbaka söderut.

Eftersom det är oklart var gränsen mellan Helsingfors och Vanda går föreslår undertecknad nu att det formellt görs en ny ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad, så att gränsen vid Österleden går där den skulle gå enligt beredarens och inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut från år 2007. Se kartan nedan.



Även den nya föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.

Helsingfors den 22 oktober 2018

Framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Den 28 oktober 2018

I juni lämnade jag till Helsingfors stadsstyrelse en framställning om ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad. Enligt kommunstrukturlagen bör kommunstyrelsen tillställa [finans]ministeriet framställningen och kommunernas utlåtanden inom sex månader efter det att framställningen tagits emot. För en vecka sedan svarade man att "De åtgärder för justering av gränsen som ni föreslår är inte aktuella, eftersom gränsen mellan städerna redan nu är dragen på det ställe som ni föreslår." Sedan dess har jag gjort ett nytt förslag, men jag återger nedan det ursprungliga förslaget, som sänts och registrerats den 26.6. Någon bekräftelse på att det nya förslaget, som jag sände den 22.10, har registrerats har jag inte fått.




Enligt lantmäteriverkets fastighetsregister och kommunindelningsmaterial följer gränsen mellan Helsingfors och Vanda sedan den 1 januari 2009 den nuvarande, nya sträckningen för Österleden (regionalväg 170), som byggdes i samband med byggandet av Hamnvägen till Nordsjö hamn. Den nya vägsträckningen blev klar omkring ett år före Helsingfors och kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställningar till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. I dessa två framställningar från år 2006 följer förslaget till ny gräns mellan Helsingfors och Vanda i grova drag den gamla dragningen för Österleden, som går något längre söderut än den nuvarande. (I Helsingfors förslag ungefär längs vägens mittlinje, i Myllyniemis förslag söder om vägen.)













I lantmäteriverkets tolkning av utredningsman Myllyniemis förslag hade gränserna preciserats så att den föreslagna kommungränsen gick vid norra gränsen för vägverkets registerenhet för den gamla vägsträckningen (registerenheten 92-895-2-8). Detta förslag var framställt till påseende i början av år 2007 efter att kartorna hade kompletterats med svenskspråkiga namn. Då statsrådet tog sitt beslut om en ändring i kommunindelningen ingick i promemorian endast en karta som motsvarade förslaget i Myllyniemis rapport. Kartan hade tidigare använts i en powerpointpresentation då rapporten presenterades, eftersom det i själva utredningen inte fanns en entydig karta över kommunindelningsutredarens förslag. I den aktuella kartan hade gränsen längs Österleden ritats om så att den igen ungefärligen följde vägens mittlinje.

I statsrådets beslut om en ändring i kommunindelningen uppräknas alla fastigheter och registerenheter som helt eller delvis överförs till Helsingfors. I beslutet nämns bland områden som skall överföras från Vanda bl.a. ”en del av lägenheterna Harpas 6:71, Nikus 13:47 och Westerkulla 18:0”. På motsvarande sätt överfördes även delar av fastigheter från Sibbo. Vilken del av lägenheterna eller enheterna som skall överföras framgår inte ur beslutet. Tekniskt sett hade detta inte varit ett problem att exakt definiera gränsen mellan Helsingfors och Vanda utan hänvisning till en karta, eftersom gränserna för registerenheterna för allmän väg vid tidpunkten för beslutet var entydigt definierade. Där gränsen korsar järnvägen (och Ring III/Hamnvägen) kunde gränsen vid behov ha definierats med hjälp av existerande gränsrösen. Beslutstexten var, liksom beredningen i sin helhet, dess värre i högsta grad bristfällig. Utan hänvisning till en karta är det oklart var den nya gränsen går genom de fastigheter som endast delvis överförs till Helsingfors. Frågan var om det är inrikesministeriets karta, som ingick i beredningsmaterialet, eller lantmäteriverkets karta, som var framlagd till påseende, som definierade gränsen. I sitt besvär till högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets beslut hävdar således Sibbo kommun att beslutet är oklart och därför bör ogiltigförklaras. Till besväret bifogade kommunen en karta ur vilken skillnaden mellan inrikesministeriets och lantmäteriverkets tolkning av gränsen framgår.





I sin förklaring till dem som besvärat sig över statsrådets beslut bifogade inrikesministeriet en ny detaljerad karta (bilaga 5 i fyra delar) på grundkartbotten med lantmäteriverkets preciserade tolkning (korrigering) av kommunindelningsutredarens förslag. Ur kartan framgår det med största tydlighet att gränsen enligt inrikesministeriet skulle gå där Österleden tidigare hade gått genom Vanda. I inrikesministeriets utlåtande till HFD säges det att någon karta inte ingår i statsrådets i beslut och att beslutet inte avviker till någon del från Nylands lantmäteribyrås tolkning av kommunindelningsutredarens karta. Detta är beredarens tolkning av statsrådets förslag och i sitt avgörande bekräftade högsta förvaltningsdomstolen denna tolkning.














I sitt besvär över statsrådets beslut om ändringen i kommunindelningen skriver Sibbo kommun följande:

”Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står ’en del av lägenheten x’ eller ’en del av lägenheterna x’.”

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarheter:
 
”I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.”

I 43 § i den vid tidpunkten aktuella kommunindelningslagen står det följande:

”Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.”

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns yrkande är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastighetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis överförs till Helsingfors. Då fastigheten Westerkulla 18:0 hade en areal på ca 3 kvadratkilometer eller 300 hektar hade det självfallet varit nödvändigt att i statsrådets beslut specificera till vilka delar fastigheten skulle överföras till Helsingfors. Lantmäteriverket hade naturligtvis inte befogenhet att efter statsrådets beslut avgöra om en, två eller tre kvadratkilometer av Västerkulla gårds marker skulle överföras. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i promemorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid framgår gränsen tydligt ur kartbilagan i inrikesministeriets ovannämnda förklaring.











I sitt avgörande kommer högsta förvaltningsdomstolen inte med en giltig motivering till att statsrådets gränsbeslut skulle vara entydigt eller tillräckligt exakt, men man kan tolka avgörandet så att HFD ställer sig bakom inrikesministeriets tolkning av beslutet. Denna tolkning antog även Helsingfors stad, som under år 2008 publicerade flera kartor enligt vilken gränsen skulle gå vid Österledens gamla sträckning. Bl.a. tog statsstyrelsen i Helsingfors i juni 2008 ett beslut om att utlysa byggförbud i ett område vars gräns går längs vägens gamla sträckning. I april samma år beslöt stadsstyrelsen att gränsen för röstningsområdet 54G i Nordsjö skulle följa Österledens gamla sträckning. Detta beslut torde inte ha korrigerats (även om gränsen för röstningsområdet ritats om på nyare kartor), vilket betyder att ett område på 10 hektar mellan Österledens gamla och nya sträckning överhuvudtaget inte hör till något röstningsområde.

 



I ett e-postmeddelande till enheten statistik och forskning vid Vanda stad meddelade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i oktober 2008 att man beslutit att avvika från inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut om var den nya gränsen skall gå:

”Vantaasta Helsinkiin siirrettävän ns. Vesterkullan kiilan alueen karttarajausta on tarkennettu. Alkuperäisessä valtioneuvoston päätöksessä sekä päätöksen valmisteluaineistossa rajaus ja pinta-alatiedot perustuivat siihen, että Vantaan ja Helsingin välinen uusi kunnanraja muodostuu valtatien 170 (=Itäväylä) pohjoisreunaan niin että Itäväylän tiealue jää kaikilta osin Helsingin puolelle aina Sipoon kunnan (uudelle) rajalle asti. ...
Kun alueliitoksen lopullinen karttarajaus tehtiin, katsottiin, että alkuperäisen tarkoituksen mukainen ja teknisestikin tarkoituksenmukaisin rajaus syntyy siten, uusi kunnanraja muodostetaan hieman siirtyneen Itäväylän tiealueen pohjoisrajaan.”

I motiveringen till lantmäteriverkets tolkning av Helsingfors stads förslag till ändring i kommunindelningen från juni 2006 hade chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå framhållit att gränsen flyttats från Österledens mittpunkt norr om vägen så att inte fastigheten för allmän väg skulle behöva splittras, eftersom kamerala styckningar orsakar kostnader för staten. Denna målsättning uppnås även i inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut och kartan som varit framställd för påseende. På lantmäteriverket hade man dock eventuellt missat att själva vägen flyttats något norrut och att en ny fastighet för allmän väg utbrutits ur fastigheten Westerkulla. Denna miss försökte man tydligen korrigera genom att göra en ny tolkning av statsrådets beslut. Dess värre har man på lantmäteriverket inte beaktat att man genom omtolkningen av gränsen bekräftar att statsrådets beslut var öppet för tolkningar och HFD:s domslut därmed felaktigt.






Den korrigerade gränsen är hela 1,4 km lång, fastän avvikelsen vad arealen beträffar endast är 10 hektar. Av dessa 10 hektar hörde 2 hektar till Westerkulla gård och det övriga området till vägverket. (Sedan ändringen i kommunindelningen trätt i kraft har en del av fastigheten Labbacka utbrutits till en registerenhet för järnväg, medan en del av den äldre registerenheterna för allmän väg överförts till fastigheten Labbacka.) Till försvar för beslutet att flytta gränsen norrut framhöll chefen för geografisk information vid Nylands lantmäteribyrå i ett telefonsamtal i december 2008 att någon karta inte ingår i statsrådets beslut och att beslutet därmed kan tolkas så att det ger en möjlighet att korrigera gränsen.

Lantmäteriverket har alltså bekräftat att statsrådets beslut var oklart eller öppet för tolkningar. Därmed borde högsta förvaltningsdomstolens avgörande återbrytas och statsrådets gränsbeslut tas om. I praktiken skulle detta leda till enorma praktiska problem, varför en mera funktionell och pragmatisk lösning är att betrakta lantmäteriverkets gränstolkning som felaktig. Den kamerala indelningen är ett faktum och därmed har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. I statsrådets beslut heter det att inlösningsenheten 2:8 från lokaliseringsområdet 895 för landsvägar i sin helhet skall överföras till Helsingfors, men registerenheten för allmän väg 2:43 (nuvarande 91-895-2-45) omnämns inte.

Således föreslår undertecknad en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors stad och Vanda stad så att kommunindelningen stämmer överens med lantmäteriverkets fastighetsregister. Gränsen föreslås gå norr om registerenheten för allmän väg 91-895-2-45. Till Helsingfors skulle förutom registerenheten 91-895-2-45 även delar av registerenheten för allmän väg 91-895-2-46, del av registerenheten för järnväg 91-871-1-1 och fastigheten Labbacka 91-417-18-3 överföras till Helsingfors, så att dessa fastigheter och registerenheter i sin helhet skulle höra till Helsingfors.

Den föreslagna ändringen i kommunindelningen kan anses uppfylla kommunstrukturlagens krav på utvecklingen av kommunstrukturen (2 §) samt förbättra samhällsstrukturens funktionsduglighet i området. Ändringen i kommunindelningen skulle inte försämra funktionsförmågan hos vare sig Helsingfors stad eller Vanda stad eller städernas förutsättningar att ansvara för ordnandet eller finansieringen av servicen.


Helsingfors den 26 juni 2018

The Incorporation of the Southwest Part of Sipoo. Den 30 september 2018

I början av år 2017 sammanställde Camilla Weckström tillsammans med mig en rapport om fallet Sibbo, Case Sipoo for the Monitoring Committee, till Europarådets Monitoring Committee. Rapporten, som är 13 sidor lång baserar sig delvis på material som publicerats på denna blogg. Speciellt gillar jag appendixet med nyckelpersoner, fastän vissa noteringar om "current relevant positions"  är föråldrade. Jag återger appendixet här:

APPENDIX: Key persons behind the SW-Sipoo incorporation (in order of appearance in the text)

(1) political party membership
(2) relevant position(s) during the SW-Sipoo incorporation 
(3) current relevant positions and other relevant comments

Jan Vapaavuori
(1) National Coalition Party
(2) Chairman of the Helsinki City Board (2005-2007); Member of the City Board (2001–2005); Member of Parliament (2003–2015); Minister of Housing (Vanhanen II cabinet 2007-1010)
(3) Currently Vice President at the European Investment Bank (EIB) in Luxembourg. He has publically declared his wish to become the next Mayor in Helsinki.

Jussi Pajunen
(1) National Coalition Party
(2) Mayor of Helsinki
(3) Mayor of Helsinki

Risto Rautava
(1) National Coalition Party
(2) Chairman of the Helsinki City Board (2009-2012); Member of the City Board (2005-2008)
(3) Currently Chairman of the Finnish delegation of the Chamber of Local Authorities (Council of Europe). Member of the Helsinki City Council since 2001, and Chairman of Helsinki’s City Planning Committee since 2013.

Matti Vanhanen
(1) Centre Party; Chairman of the Centre Party 2003–2010
(2) Prime Minister in the Vanhanen cabinet I 2003-2007 and Vanhanen cabinet II 2007-2010; Chairman of the Centre Party 2003–2010
(3) Currently Member of the Parliament. He has publically declared his wish to become the next President of Finland.

Hannes Manninen
(1) Centre Party
(2) Minister of Municipality Affairs (Vanhanen I cabinet 2003-2007)
(3) (not known)

Eero Heinäluoma
(1) Social Democratic Party; Chairman of the Social Democratic Party 2005–2007
(2) Minister of Finance and Deputy Prime Minister (Vanhanen I cabinet 2005-2007); Chairman of the Social Democratic Party 2005–2007
(3) Member of Parliament since 2003, Member of the Helsinki City Council since 2009

Jyrki Katainen
(1) National Coalition Party; Chairman of the National Coalition Party 2004–2014
(2) Ministry of Finance and Deputy Prime Minister (Vanhanen cabinet II 2007-2010); Chairman of the National Coalition Party 2004–2014
(3) Currently Vice President at the European Commission since 2014; Prime Minister in 2011–2014 of the cabinet that tried to implement the reform to restructure municipalities and services (about which we have reported since November 2013).

Arto Sulonen (Master of Laws)
(1) (not known)
(2) Civil servant at the Ministry of the Interior
(3) Head of the legal department at the Association of Finnish Local and Regional Authorities since 2010

Mari Kiviniemi
(1) Centre Party
(2) Member of the Helsinki City Council (2005-2012) and Deputy Minister (Vanhanen I cabinet 2005-2006); Minister of municipality affairs (Vanhanen II cabinet 2007-2010).
(3) Currently Deputy Secretary-General at OECD. When the Vanhanen II cabinet resigned before its term in 2010, she became Prime Minister until 2011.

Pekka Myllyniemi (Master of Political Sciences)
(1) Social Democratic Party
(2) Appointed Merger investigator in the SW-Sipoo incorporation; Board member in the Helsinki-Uusimaa Regional Council 2001-2008
(3) Retired.

Eila Ratasvuori (Licentiate in Laws)
(1) (not known)
(2) Legal counsel at the city of Helsinki; Author of the ‘Ratasvuori memo’; Appointed City Administrator at the city of Helsinki in 2006
(3) Working as an expert at the Urban Facts unit of the city of Helsinki

Kari Prättälä (Licentiate in Laws)
(1) (not known)
(2) Head of the legal department at the Association of Finnish Local and Regional Authorities (subordinate: Heikki Harjula; on leave of absence)
(3) Performing special municipality investigations for the Ministry of Finance. Wrote the book ‘Municipality Law – Background and interpretations’(in Finnish) together with Heikki Harjula in 2007. The book also covers the Municipality Division Law.

Heikki Harjula (Master of Laws)
(1) (not known)
(2) Acting member of the Supreme Administrative Court (judge) ; On leave of absence from the position as the Leading legal counsel at the Association of Finnish Local and Regional Authorities (superior: Kari Prättälä)
(3) Retired. Wrote the book ‘Municipality Law – Background and interpretations’(in Finnish) together with Kari Prättälä in 2007. The book also covers the Municipality Division Law.

Missnöje med bostadsområdet "Sipoonranta". Den 26 augusti 2018

I juni uppmärksammade flera medier invånarnas missnöje med bostadsområdet "Sipoonranta" vid Storören eller på Lillören. Bl.a. publicerade Helsingin Sanomat den 26 juni en artikel med runbriken "Harry Harkimon alullepaneman Sipoonrannan uudet asunnot jäivät rakentajan käsiin – 'Se alue ei ole kiinnostusta herättänyt'". Yle punlicerade en artikel med rubriken "Invånarna i Sibbostrand trötta på att bo i ett byggprojekt - startade namninsamling" där man berättar om en namninsamling där man kräver att "Sibbostrandens framtid måste tryggas", att bygget fortsätter och att Sibbo kommun inte ska bevilja byggprojektet tilläggstid. Sipoon Sanomat publicerade den 12 juli en ledarartikel med rubriken "Sipoon ryöstö vaikuttaa yhä". Mia Tadic noterar här inledningsvis att "Sipoonrannan piti olla nopea vastaus Helsingin itälaajentumiselle" och det har hon rätt i. Däremot kan jag inte låta bli att anmäla avvikande åsikt angående påståendet att "Sipoon kunta vakuuttaa ottaneensa opikseen Östersundomin menetyksestä."

Orsaken till inkorporeringen var inte att Sibbo hade vuxit för långsamt. Sibbos tidigare långsamma tillväxt var bara en ursäkt för den lagstridiga ändringen i kommunindelningen. Tvärtom ville Helsingfors med inkorporeringen av sydvästra Sibbo förhindra att bebyggelsen breder ut sig utanför huvudstadsregionen. När det inte blivit någonting av Helsingfors planer för Östersundom, så har man legitimerat inkorporeringen med att Sibbo behövde en läxa för att ändra sin politik och att Sibbos förändrade politik bevisar att inkorporeringen var befogad. Politiken i Sibbo hade emellertid i alla händelser ändrats, dels för att Sfp inte längre har absolut majoritet i kommunfullmäktige, dels för att Sfp:s politik har och hade ändrat även utan inkorporeringen. Men visst har vanföreställningen om att förlusten av Östersundom var Sfp:s och Sibbos eget fel bidragit till den nuvarande överdrivna tillväxttakten.

Fastän Sibbo har den största procentuella tillväxten i landet har planerna för "Sipoonranta" inte förverkligats. Storören, som även efter "rånet" hör till Sibbo, är det enda området i Östersundom där Helsingfors visioner av en "havsnära" stadsdel är möjlig att förverkliga. Ändå har husen och bostäderna i Sibbostranden inte gått åt, vilket visar att Östersundom inte har förutsättning att bli den nya stadsdelen för goda skattebetalare som Helsingfors hoppades. Samtidigt är det klart att byggandet vid Storören kommit av sig delvis pga att Helsingfors visioner för Östersundom inte förverkligats. Det noterar även Helsingin Sanomat den 2 juli i en artikel med rubriken "Sipoonrantalaiset suuttuivat Hjallikselle, mutta todellisuudessa syrjäisen merenrantalähiön kohtaloon kiteytyy koko Helsingin seudun asuntopolitiikka" och underrubriken eller ingressen "Ilman Helsingin itäisintä kaupunginosaa Sipoonranta jäi yksin ja ilman palveluita." Att byggandet av Sibbostrand har stannat upp visar även att Sibbos eller utredningsmännen Harkimo och Ekströms planer att snabbt bygga ut Östersundom var orealistiska och att påståendet att Sibbo kunde ha förhindrat inkorporeringen genom att tidigare planera Östersundom saknar grund.

Innan projektet Sipoonranta kom igång hade Harry Harkimo år 2006 fungerat som "utredningsman" med uppgift att utreda finansieringsmodeller för hur Sibbo själv skulle kunna bygga ut kommunens sydvästra del. I det skedet hade Harkimo även kritiserat Sibbo och Sfp, vars fel det enligt Harkimo var att kommunen inte vuxit i den takt den borde. Innan projektet med Sipoonranta kom igång hade Harkimo lyft fram just Storören som ett område som Sibbo försummat att planera och utveckla. Det är ironiskt att (den egentliga) Störören nu ser mera övergiven ut än för ett årtionde sedan.

Besvär. Den 29 juli 2018


Fullmäktige för Nylands landskapsförbund godkände på sitt möte den 12 juni etapplandskapsplan 2 för Östersundomområdets del. (Se "Landskapsfullmäktige godkände landskapsplanen för Östersundom".) Beslutet gick inte smärtfritt. Borgå hade lobbat för en järnvägsförbindelse från Helsingfors till Borgå genom Östersundom och södra Sibbo, men man lyckade endast få med en kläm om att det är viktigt att man fortsätter reda ut kollektivtrafiklösningar eller tågtrafik mellan Helsingfors och Borgå. Landskaplanen ger nu inga svar på hur kollektivtrafiken till Borgå och södra Sibbo skall ordnas i framtiden. (Se "Tågtrafiken på agendan i landskapet".)

Dagen före landskapsfullmäktigets möte hade NTM-centralen publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Östersundomin Natura-alueen tulevaisuus on vielä auki". Trots varningen från NTM-centralen godkände utan att markera "Sundberg-området" som skyddsområde. Besvär mot landskapsplanen var att vänta.

Samma dag som landskapsfullmäktige godkände landskapsplanen för Östersundom-området publicerade Helsingfors stad ett meddelande om att "generalplanen för Östersundom tas upp till behandling i beslutande organ". Tidpunkten för meddelandet om Östersundom-kommitténs möte den 19 juni var knappast en tillfällighet. Landskapsplanen, som generalplanen borde utgå ifrån, är lika väl långt ifrån gällande.

Östersundom-kommittén godkände naturligtvis för sin del förslaget till generalplan, trots att det för området ännu saknas en landskapsplan annan än den från tiden för Östra Nylands förbund. Att landskapsplanen för Östersundomområdet kommer att träda i kraft i den form som landskapsförbundet godkände den är inte alls självklart.

Den 22 juli publicerade NMT-centralen ett pressmeddelande med rubriken "Landskapsplanen för Östersundom tryggar inte naturvärdena i Naturaområdet och anvisar inte tillräckligt med rekreationsområden". Det väsentliga innehållet är att NMT-centralen gjort ett besvär till Helsingfors förvaltningsdomstol.

Hållplats Östersundom. Den 24 juni 2018

Förslaget till tariffsystemet har jag flera gånger tidigare behandlat på denna blogg (se "Zongränser. Den 1 december 2007", "Zoner oberoende av kommungränserna. Den 2 december 2007" , "Långt från Helsingfors centrum. Den 25 januari 2012", "Zon C. Den 10 mars 2012""Undantaget Östersundom. Den 4 april 2012" och "Nytt tariffsystem. Den 5 januari 2014"), men tariffsystemet, som sent omsider skall träda i kraft vid årsskiftet, fick ny aktualitet under de senaste veckorna. Helsingin Sanomat publicerade den 6 juni en kort insändare under rubriken "Vyöhykeuudistus syrjii Östersundomia". Samma dag publicerade tidningen på sin webbsida en text med rubriken "Lippu-uudistus on Helsingin viimeisin potku östersundomilaisten päähän – alueen asukkaista on aiheestakin tulossa kuntapolitiikan marttyyreita". Här handlar det inte längre bara om de kommande priserna på kollektivtrafik:

Östersundomissa asukkaat ovat jo pitkään eläneet epävarmuudessa. Helsinki on asettanut suuren osan alueesta rakennuskieltoon. Pienimuotoisenkin rakentamisen pelätään häiritsevän tulevan yleiskaavan tulevaa toteuttamista.
Poliitikot käsittelevätkin parhaillaan sitä, pitäisikö jo kymmenen vuotta jatkunutta rakennuskieltoa jatkaa taas viidellä vuodella.
Östersundomin asukkaiden keskuudessa uuden isännän linjauksia sadatellaan. Kun rakentaminen kielletään, väkiluku ei kasva ja kun väkiluku ei kasva, palvelutkaan eivät kasva. Harmia aiheuttavat myös paikoin heikentyneet liikenneyhteydet.

Några dagar senare gav Hufvudstadsbladet en motsvarande bild av Östersundom i artikel med rubriken "Hållplats Östersundom är alltmer fjärran":

Snar tio år efter att Östersundom tvingades bli en del av Helsingfors är det inte mycket som tyder på huvudstadens vilja att verkligen ta hand om den nya stadsdelen. Det är åkrar och skog så långt ögat når. Planläggningen står stilla och i området gäller byggförbud, vilket gör livet surt för invånare och företagare då framtiden är oviss. På detta kommer beskedet om dyrare kollektivtrafik som drabbar Östersundom som arbetar i Helsingfors och de stadsbor som arbetar i Östersundom – i daghem, skolor och vårdscentraler.

Tågrevolt. Den 25 maj 2018

Yle uppmärksammade den 3 maj i en artikel med rubriken "Tågrevolt i östra Nyland - Borgå vill ha tåg till Helsingfors via Östersundom" att Borgå fortfarande strävar efter en tågförbindelse via södra Sibbo och Östersundom till Helsingfors. Samma dag publicerade Östnyland en artikel med rubriken "Spårtrafiken är igen på agendan". Tidigare har Borgå år 2012 och år 2015 tagit ställning för HELI-banan, men järnvägsförbindelsen ströks lika väl från landskapsplanen, t.o.m. från Östersundomområdet, där landskapsplanen från tiden för Östra Nylands förbund i övrigt fortfarande gäller. (Se "Borgå vill ha HELI. Den 9 juni 2012", "Borgå ger utlåtanden. Den 1 mars 2015".) I samband med Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen år 2006 anmärkte jag att planerna på en metrolinje till Helsingfors hotar planerna på en järnvägsförbindelse österut från Helsingfors. Som svar fick jag att påståendet inte stämmer, eftersom de två olika spårvägsförbindelserna inte går på varandra. Då var det ännu nödvändigt med metroplaner för att motivera en inkorporering. Nu är metroplanerna inte längre realistiska, men Helsingfors prioriterar en direkt järnvägsförbindelse till flygplatsen i Vanda framom en realistisk spårvägsförbindelse till Östersundom.


Varför så bråttom? Den 29 april 2018

Hufvudstadsbladet publicerade den 26 mars en lokalpolitisk artikel med rubriken "Varför var det bråttom att ta åkrarna i Sibbo?" (En finsk översättning publicerades på Malmi Airport följande dag under rubriken "Miksi oli niin kiire ottaa Sipoon pellot?") Trots rubriken handlar artikeln närmast om Malm, men visst lyfter artikelförfattaren Tommy Pohjola även fram inkorporeringen av Östersundom:

För tio år sedan var det bråttom för det skulle byggas bostäder för tiotusentals nya invånare i Helsingfors. Sibbo var hårt på tvären, invånarna samlade protestlistor och demonstrerade på gatan i Helsingfors och landsvägen i Sibbo, vilket regeringen inte brydde sig om. Rättslärda rasade och även Högsta förvaltningsdomstolen fick frän kritik för sin, som det uttrycktes, slentrianmässiga förhållning till kommunens självbestämmanderätt, och i dag är åkrarna fortfarande åkrar.
Det är inte länge sedan jag själv stod på en av de där dyra åkrarna och undrade vad det är som pågår.
För en knapp vecka sedan meddelade talmännen med Mauri Pekkarinens (C) mun att riksdagen inte får rösta om Lex Malm, medborgarinitiativet som skulle trygga flygets framtid och de kulturmärkta byggnaderna på Malms flygplats i norra Helsingfors. Enligt Pekkarinen skulle lagförslaget, om det skulle godkännas, vara en synnerligen knepig utstakning då det äventyrar samma autonomi som riksdagen 10–12 år tidigare valde att blunda för.

Det finns en poäng i att medborgarinitiativet "Lex Malm" förkastades med motiveringen att lagförslaget strider mot kommunens, alltså Helsingfors självbestämmanderätt, medan denna självbestämmanderätt för Sibbos del inte respekterades för ett årtionde sedan. Till saken hör dock att just Mauri Pekkarinen i juni 2007 fungerade som föredragande minister och att han, bl.a. med tanke på kommunens självbestämmanderätt, föreslog att framställningen till ändring i kommunindelningen förkastas.

För att gå tillbaka till rubriken så verkar Hbl fortfarande inte vara intresserad av att veta varför det var så bråttom för ett årtionde sedan. Då det begav sig bedrev tidningen föga undersökande journalistik, utan nöjde sig med att lyfta fram åsikter för och mot en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors. Fallet Sibbo är inte så lätt att överskåda. Det handlade framför allt om en överenskommelse i samband med kommunreformen KSSR, men det finns även en koppling till Malm. Det var faktiskt Centern och speciellt den lilla centergruppen i Helsingfors som ville bevara flygverksamheten i Malm. Under sin mycket korta period som försvarsminister hade Matti Vanhanen hunnit ifrågasätta överenskommelsen mellan Helsingfors och staten om att frigöra flygfältet i Malm för bostadsbebyggelse. När Vanhanen oväntat blev statsminister var relationerna till Helsingfors mycket inflammerade, men han höll fast vid Centerns åsikt om att Malm bör bevaras för flygverksamhet. Som ersättning för Malm erbjöd Vanhanen den "färdiga tomtmarken" i Östersundom, speciellt med tanke på att helsingforspolitikerna hade krävt en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen" i samband med hörandet och förhandlingarna om kommunreformen. Inför riksdagens sommarlov och Finlands ordförandeskap i EU var det i juni 2006 mycket bråttom att förhindra en regeringskris och uppnå ett förhandlingsresultat om kommunreformen. Sydvästra Sibbo var en viktig del i det förhandlingsresultat som tryggade Vanhanens möjlighet att för ett halvt år vara "Europas president".

Helsingfors tänker inte på grannkommunernas intressen. Den 25 mars 2018

I mitt förra blogginlägg "Stadsboulevarder. Den 25 februari 2018" noterade jag en en artikel i
Helsingin Uutiset med rubriken "Oikeuden päätös nostattaa alueliitoshaaveita". Här säger Vuokraturvans styrelseordförande Timo Metsola att motgångarna för "stadsboulevarderna" i Helsingfors generalplan aktualiserar nya inkorporeringar. Sipoon Sanomat kom den 1 mars i en artikel med rubriken "Sipoolta tuhkatkin pesästä?" med en uppföljare, där man tar fasta på konsekvenserna för Sibbos del:

Sipoon kannalta ei olisi ollut huono vaihtoehto, jos Helsingin kaupunkibulevardistrategia olisi edennyt kokonaisuudessaan, Metsola miettii.
– Helsinki on ajautunut hankalaan tilanteeseen. Sipoon liitosalueiden kaavoitus ei ole onnistunut alkuunkaan toivotulla tavalla suojelutekijöiden vuoksi.
Vuokramarkkinoiden kehitystä analysoiva Metsola ei usko, että täydennys- ja lisärakentaminen nykyisten asuinalueiden sisään riittää Helsingille.
– Pelkästään Vantaan itäisten osien nappaaminen mahdollistaisi Helsingin voimakkaan laajenemisen koilliseen aina Sipoon rajalle saakka.
Olisiko sitten vaarana, että Helsinki hamuaa Sipoon maita?
– Kyllä, Metsola ennakoi.
Metsola painottaa, että Helsinki ei mieti kasvupyrkimyksissään Vantaan kaupungin tai Sipoon kunnan etuja.

Yle publicerade den 10 mars en artikel med rubriken "Sibbo kommuns starka tillväxt är en större börda för personalen än för ekonomin", där man kan läsa följande:

20 000-strecket nått för andra gången
När Mikael Grannas för sju år sedan anställdes som kommundirektör, var tillväxten så pass hög som 8 procent.
- Det var en orealistisk tillväxt och hade säkert till en del att göra med att kommunen då försökte reparera det bortfall av invånare som blev följden av Helsingfors annektering av Östersundom, säger Grannas.
Sibbo kommun har nu i stort sett samma invånarmängd som kommunen hade före annekteringen.

Ända upp till 20 000 invånare kom inte Sibbo före inkorporeringen av Östersundom, utan som mest drygt 19 000. I samband med kommunreformen KSSR (Paras) för ett årtionde sedan var ett invånarantal på minst "ungefär 20 000" så viktigt med tanke på kommunens möjlighet att att förbli självständig att självaste kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi i sin berömda utredning måste visa att Sibbo trots en förlust på 2000 invånare med en tillväxt på 1,6 % skulle överskrida gränsen 20 000 invånare år 2011. Myllyniemis beräkning var dess värre helt fel och istället skulle Sibbo med den aktuella tillväxten ha uppnått invånarantalet 20 000 år 2011 om kommunen inte förlorat 2000 invånare. (Se "Räknefel. Den 24 november 2007".)

Stadsboulevarder. Den 25 februari 2018


Under den gångna månaden har Helsingfors förvaltningsdomstols beslut att förkasta Helsingfors generalplan då det gäller att omvandla Västerleden, Åboleden, Tavastehusleden och Lahtisleden till "stadsboulevarder" aktualiserat en diskussion om Östersundom. Skämtteckningen ovan är ur Helsingín Sanomat 18.2.2018. I Tidningen ingick den 10 februari en kolumn av redaktionschef Kimmo Pietinen under rubriken "Östersundom ei auta Helsinkiä" ("Oliko 'Sipoon ryöstö' turha? Helsingin kasvusuunnitelmat vaikeuksissa myös Östersundomissa"). Här kan man bl.a. läsa följande:

Ongelma on myös metron kustannusarvio (noin 800 miljoonaa euroa), jonka maksamisesta Vantaa ei ole lainkaan kiinnostunut ja jota Helsinki ei yksin tai yhdessä Sipoon kanssa pysty kustantamaan.
Lähes kolmen vuoden hiomisen jälkeen päätöksentekoon ollaan nyt tuomassa versiota, josta Uudenmaan ely-keskus on käytännössä ilmoittanut jo etukäteen, että se ei sitä hyväksy.

Helsingin Uutiset publicerade samma dag en artikel med rubriken "Oikeuden päätös nostattaa alueliitoshaaveita". Jukka Hämäläinen skriver här följande:

Vuokraturvan hallituksen puheenjohtaja Timo Metsola ehätti hahmottelemaan suunnitelma C:tä, kun Sipoon liitosalueidenkin hyödyntämisessä on ongelmia.
– Entinen Helsingin maalaiskunta voisi ratkaista Helsingin kaavoitushaasteet pitkälle tulevaisuuteen. Pelkästään Vantaan itäisten osien nappaaminen mahdollistaisi kaupungin voimakkaan laajenemisen, Metsola esittää.
Metsola muistuttaa, että Helsinki on tähän mennessä kasvanut jo 12 alueliitoksella.
Soininvaara ei uusille liitoshankkeille lämpene.
– Vantaa osaa kyllä kaavoittaa asuntoja mailleen. Haaste on se, että ihmiset haluavat asua Helsingissä. Sama ongelma on Östersundomissakin: se on kaukana.
– Ihmisten mielipiteet ovat muuttuneet Östersundomin hankinnasta. Kehyskunnissa asuntojen hinnat laskevat, täällä ne nousevat.

Före de två ovannämnda tidningarna hade Hufvudstadsbladet publicerat en ledare med rubriken eller ingressen "Notera att Helsingfors inte bara är helsingforsarnas stad. Men stoppa inte dess utveckling." ("Framtiden bor vid boulevarderna"). Jan-Erik Andelin skriver här följande:

Det är ett slags omvänd knäpp på näsan för Helsingfors som 2009 med regeringen i ryggen ansåg att grannkommunen Sibbo skulle ställa upp för nationens allmänna bästa och ge ifrån sig drygt 700 av sina ekonomiskt mest värdefulla hektar på kustremsan Östersundom.
Området ansågs nödvändigt för Helsingfors expansion, ett område som skulle få både metro och högintensivt byggande. Knappt tio år senare har ingenting av det förverkligats, med undantag för att Östersundomborna som sitter i de högre inkomstdecilerna fick Helsingfors lägre skatt – och HRT:s bussar något år innan det övriga Sibbo fick dem.
Är man lagd åt att älta oförrätter och gammal ost, kan man konstatera att domstolen nu stadgade det omvända: Helsingfors bör utvecklas också på Sibbobors och annat provinsiellt folks villkor.
I själva verket vore det rimligt att hela inkorporeringen nästa gång kommungränserna ändras kunde återgå till Sibbo, eftersom Helsingfors aldrig gjort någonting av området.
Är man lagd åt att älta oförrätter och gammal ost, kan man konstatera att domstolen nu stadgade det omvända: Helsingfors bör utvecklas också på Sibbobors och annat provinsiellt folks villkor. I själva verket vore det rimligt att hela inkorporeringen nästa gång kommungränserna ändras kunde återgå till Sibbo, eftersom Helsingfors aldrig gjort någonting av området.




Det nya förslaget till generalplan för Östersundom. Den 28 januari 2018

Det nya förslaget till generalplan för Östersundom är framlagt till påseende 11.1 - 9.2. Allt för mycket medieuppmärksamhet har förslaget inte fått under den gångna månaden, men innehållet i förslaget har varit tillgängligt en längre tid. (Se "Landskapsplanen ska fastställas först. Den 30 juli 2017".) Tidningen Östnyland publicerade ändå den 11 januari en artikel med rubriken "Östersundom ska få tätt och högt boende". I artikeln kan man bl.a. läsa att generalplanchefen i Sibbo Kaisa Jama, som tidigare jobbat med planeringen av Östersundom på Helsingfors stadplaneringskontor, säger att "Helsingfors kommer troligen inte att påbörja utbyggnaden i Östersundom på allvar förrän 2030-40, så vi måste räkna med att spårlösningarna blir aktuella först långt in i framtiden". Utbyggnaden skulle alltså börja minst ett kvart århundrade efter att det var så brottom med Helsingfors stadsfullmäktiges beslut att ärendet måste behandlas i brådskande ordning.

Det nya förslaget till gemensam generalplan för Östersundom har behandlats även i en artikel i Suomen Luonto under rubriken "Östersundomin uudessa kaavassa edelleen vakavia puutteita". I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Östersundomin edustalla oleva Granön saari olisi Savolan mukaan myös suojeluarvoiltaan merkittävää aluetta. Uudessa kaavassa se on kaavoitettu monitulkintaisella merkinnällä. Vaaleanruskea alue mahdollistaa alueen säilyttämisen virkistysalueena, mutta antaa myös mahdollisuuden rakentaa saaren täyteen esimerkiksi lomamökkejä ja urheilukenttiä.
Huomioitavaa on myös se, että uuden kaavan valkoinen alue ei suinkaan tarkoita sitä, että se jätettäisiin rakentamatta. Kyseessä on selvitysalue, jonka kaavoitus voidaan tehdä myöhemmin.