Utvalda inlägg VIII. Den 28 juni 2012

Fastän kommunreformen KSSR (Paras) nu och då nämndes i samband med Sibbofrågan, var det först i mars 2007 som jag började inse hur fallet Sibbo hängde samman med kommunreformen. Det var speciellt Jan Vapaavuoris judaskyss, där han lyfter fram Rakel Hiltunens betydelse, som öppnade mina ögon för kommunreformens betydelse i sammanhanget. Inlägget där jag första gången noterar Hiltunens roll har rubriken "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007".

Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007

Nylands förbund har på landskapsförbundets webbplats publicerat ett meddelande om besluten som landskapsstyrelsen fattade igår. På föredragningslistan fanns ett utlåtande om generalplanen för Sibbo 2025. Beslutet i ärendet har i meddelandet getts rubriken "Sipoon yleiskaavan rakenneratkaisut oikeita, mitoitusta syytä tarkistaa". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavassa on varauduttu sekä metron että HELI-radan linjauksiin pääkaupunkiseudun ja eteläisen Sipoon välillä. Sipoon ja Helsingin seudun välisen yhdyskuntarakenteen ja liikenteen kehittämisen kannalta on tärkeää, että taajamajunaliikenne Kerava - Nikkilä välillä käynnistyy ja että Etelä-Sipoon raideliikenneyhteys toteutuu yhtä aikaa uusien alueiden rakentumisen kanssa.

Yleiskaavan Lounais-Sipoota koskevia väestösuunnitteita on tarpeen jatkossa tarkistaa siten, että ne tukevat raideliikenneratkaisuja. Maankäyttöratkaisujen yhteen sovittaminen edellyttää rajat ylittävää suunnitteluyhteistyötä maakuntakaavoituksessa ja Helsingin seudun maankäytön kokonaistarkastelussa erityisesti Lounais-Sipoon ja Vantaan Vesterkullan alueella.

Jag har i blogginlägget "Ett nytt besvär till HFD. Den 22 mars 2007" kommenterat förslaget till utlåtande, som jag tolkar som ett indirekt ställningstagande för en annektering. Jag hoppas att utlåtandet inte leder till nya panikreaktioner i Sibbo.

Även landskapsstyrelsen för Östra Nylands förbund gav på sitt möte igår ett utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo 2025. Christel Liljeström har i ett blogginlägg kommenterat mötet och vissa representanters "tvådelade inställning". Jag återger här det sista stycket i inlägget:

Man skall inte slås av storhetsvansinne bara för att pressen mot Sibbo kräver exceptionellt stora tilltag. Men samtidigt skall vi inte heller vara rädda för att tänka annorlunda. Då vi förut planerade i storleksordning 10 skall vi nu tänka i storleksordning 100. Vill vi ha spårbunden kollektivtrafik till Nickby kan vi inte bygga typ “golf-semester-bostad”. Men vi behöver inte heller bygga fyrkantiga betong-lådor utan själ och arkitektur.

Jag hoppas verkligen att Liljeström har prövat bromsarna, speciellt i Östersundom.
Jag har länge låtit mig vilseledas av Sibbos motförklaring från den 31 oktober. I motförklaringen står det följande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä ylimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ännu tagit ställning till Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni, men jag tar risken att ifrågasätta den ovanciterade slutsatsen. Mina egna förklaringar till brådskan gör inte Helsingfors förfarande mera legitimt. I verkligheten beslöt statdsstyrelsen i Helsingfors redan på det ordinarie mötet måndagen den 19 juni sammankalla ett extra styrelsemöte på morgonen onsdagen den 21 juni. I protokollet från styrelsemötet den 19 ingår följande paragraf:

869 §
KAUPUNGINHALLITUKSEN YLIMÄÄRÄINEN KOKOUS
Khs

Kaupunginhallitus päätti kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Merkittiin, että esittelijä ehdotti, että kaupunginhallitus päättäisi kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Kaupunginhallitus hyväksyi esittelijän ehdotuksen.

I föredragningslistan för styrelsemötet onsdagen den 21 juni anges inga ärenden utöver "Kokouksen laillisuuden ja päätösvaltaisuuden toteaminen sekä pöytäkirjan tarkastajien valinta" och "Tämän kokouksen päätösten täytäntöönpano". Enligt protokollet behandlades inte heller några andra ärenden. I verkligheten torde sammankallandet av det hemliga styrelsemötet ha varit orsaken till att nyheten om att det i hemlighet förberedda förslaget läckte ut till Helsingin Sanomat. Varför skulle man ha sammankallat ett extra möte, om det inte var för att stadsfullmäktige samma dag skulle kunna ta ställning till styrelsens förslag i Sibbofrågan? Det är visserligen i prinsip möjligt att alla styrelsemedlemmar inte kände till syftet med det extra mötet. Styrelsemedlem Osku Pajamäki (sdp) säger i förbifarten i ett svar på sin blogg den 3 december att han inte hade hört om Sibboprojektet (Sipoon-hanke) före styrelsemötet på morgonen den 21. Han var dock frånvarande från det ordinarie stadsstyrelsemötet måndagen den 19. Den gröna fullmäktigegruppens ordförande Olli Lehtipuu sade visserligen tisdagen den 20 juni till Hufvudstadsbladet (i numret som publicerades den 21 juni) att han ingenting vet om "något möte som skulle behandla de här frågorna", men Lehtipuu måste ha känt till ärendet för det extra styrelsemötet. Enligt diskussionsprotokollet från stadsfullmäktigemötet den 21 sade stadsstyrelsens andra viceordörande Sirkka-Liisa Vehviläinen (sdp) dessutom följande som ett svar på stadsstyrelsemedlem Birgitta Dahlbergs påstående att "stadsstyrelseledamöterna fick femton eller trettio minuter på sig för att sätta sig in i ärendet":

Tämän aamun kokouksessa kaupunginhallituksessa todella oli 15 - 20 minuuttia aikaa tutustua ennakkoon esityslistaan. Saimme kyllä maanantaina [19.6] selonteon esiin tulevasta ylimääräisestä kokouksesta, että emme ihan niin heikon ennakkotiedon varassa olleet kuin valtuutettu Dahlberg antoi kuvan.

Då Hbl talade med Lehtipuu hänvisade han till styrelseordförande Jan Vapaavuori, men även Vapaavuori var enligt Hbl förtegen den 20 juni. Han sade sig dock vara mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt ordinarie möte samma dag. På protokollet från kommunstyrelsemötet den 20 juni omnäms inga frågor som berör tvisten med Helsingfors, men protokollet har inte justerats. Enligt protokollet från stadsstyrelsemötet den 21 juni sade Dahlberg på mötet på morgonen att "Sipoon kaupunginhallitus on kokouksessaan 20.6 päättänyt ottaa yhteyttä Helsingin kaupunkiin uudestaan toivoen uusia neuvotteluja, joiden avulla pyrittäisiin kumpaakin kuntaa tyydyttävään ratkaisuun pääkaupunkiseudun maankäyttö-, asunto- ja liikennepolitiikkaan."

Det ser ut som om Helsingfors ville hemlighålla ärendet för styrelsemötet den 21 juni för att kommunstyrelsen i Sibbo inte skulle kunna dokumentera sin förhandlingsvilja. I en artikel med rubriken "Nederlag för dialog" i Hufvudstadsbladet den 21 juni säger Sfp:s nyvalde ordförande att "Eventuellt är det så att Helsingfors inte velat komma överens." Statsminister Matti Vanhanen torde redan tidigare på våren ha signalerat sin beredskap att stöda en gränsjustering, såvida Sibbo och Helsingfors inte förhandlingsvägen kunde komma överens om en planering av sydvästra Sibbo. (Se "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007".)

En förklaring till det extraordinarie stadsstyrelsemötet onsdagen den 21 är att förslaget till stadsfullmäktige inte ännu var färdigt vid det ordinarie mötet måndagen den 19. Förslaget var dock till flera delar halvfärdigt ännu på onsdagen. I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 anger stadsstyrelseorförande Jan Vapaavuori som orsak till att ärendet lämnades till sista stund att Helsingfors ännu i början av veckan förhandlade med Vanda. Jag antar att Helsinforspolitikerna där till förde interna förhandlingar in i det sista.

Rädslan för att Sibbo skulle visa förhandlingsvilja kan åtminstone delvis förklara hemlighetsmakeriet, men den förklarar inte helt den oerhörde brådskan med att föra fram ett förslag. Förslaget visade sig senare vara ett katastrofalt hastverk. Så väl själva förslaget till ny kommunindelning som motiveringarna för förslaget förbereddes uppenbarligen i en oerhörd tidsbrist. Varför denna brådska?

Tisdagen den 20 juni släppte Helsingin Sanomat nyhetsbomben om att Helsingfors med statsrådets stöd planerade att svälja sydvästra Sibbo. Hufvudstadsbladet kunde den 20 ännu inte berätta om några annekteringsplaner. Däremot ingick den 20 juni i Hbl en artikel med rubriken "Ingen enighet i kommunreformen". Jag citerar ur artikeln:

Få framsteg har gjorts i konflikten kring den stora kommun- och servicestrukturreformen. Ytterligare ett försök ska göras nu för att pressa fram samförstånd i den beredande gruppen före midsommar.

Lyckas inte det flyttas hela reformfrågan över till regeringens bord. Det var finansminister Eero Heinäluomas besked i går efter det att motsättningarna mellan centern och sdp än en gång förhindrat beslut i strukturgruppen, där förutom regeringspartierna också oppositionen är representerad.
...

Eventuellt har det ändå i någon mån rört på sig i minister Maninens senaste förslag, vars innehåll ännu inte gavs offentlighet. Sdp:s Rakel Hiltunen uttalade sig nämligen förvånansvärt positivt om det.

I ett pressmeddelande från den 19 juni säger Manninen att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Strukturgruppens nästa sammanträdande skulle vara den 21 juni. I Hufvudstadsbladet torsdagen den 22 juni ingick på samma uppslag som artiklarna om fallet Sibbo en notis med rubriken "Kommunreformen bereds en vecka till". En vecka senare publicerade inrikesministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Kunta- ja palvelurakenneuudistus etenee - rakenneryhmä pääsi yksimielisyyteen puitelain sisällöstä".

Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Rakel Hiltunen var alltså liksom Osmo Soininvaara och Stefan Wallin med i den strukturgrupp som beredde kommun- och servicestrukturreformen. Efter nyheten i Helsingin Sanomat tisdagen den 20 var det inte mera så förvånansvärt att Hiltunen måndagen den 19 plötsligt uttalade sig positivt om Manninens förslag.

Manninen var inte nödvändigtvis lätt att övertala att stöda en annektering. I en artikel med rubriken "Statsledningen stöder ny Sibbogräns" skrev Camilla Berggren i Hufvudstadsbladet onsdagen den 21 juni följande:

Speciellt kommunminister Hannes Manninen har hittills talat för den kommunala självbestämmanderätten. Inga tvångssammanslagningar skall ske, men Helsingfors har lobbat flitigt och aggressivt och center- och sdp-ministerarna har nu tagit till sig argumenten att huvudstaden och metropolområdet måste få växa.

Det hade varit ett stort misslyckande för Manninen om reformfrågan hade sändts tillbaka till regeringen. Det förefaller som om representanter för Sdp och samlingspartiet krävde Manninens och stöd för en annektering för att kunna godkänna Manninens förslag i reformfrågan. Det uttalade stödet måste komma före midsommar, men före ministrarna kunde uttala sitt stöd måste Helsingfors stadsfullmäktige ge ett förslag. I efterhand verkar ministrarnas uttalade stöd märkligt. Genom sina ställningstaganden gjorde de sig jäviga samtidigt som ministrarnas stöd fick Sibbo att ta Helsingfors förslag på allvar och mobilisera ett starkt motstånd. Manninens eget ställningstagande gjorde även att kommunindelningsutredningen från första början saknade trovärdighet. Det uttalade stödet kan emellertid tolkas som ett bindande löfte om en tvångsinkorporering, som ingick i en överenskommelse.

Ur Vapaavuoris anförande framgår att Helsingfors i själva verket hade en vecka på sig att plocka fram ett förslag. Jag citerar:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.
Toiseksi:
Kuntaliitos vie positiivisenkin tahtotilan olemassa ollessa aikansa. Asian todellinen edistäminen vaatii konkreettista esitystä valtiovallalle. Tiedostetaan, että seuraavat eduskuntavaalit järjestetään varsin pian. Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella.

Hiltunens betydelse för att övertala Manninen framgår även ur Vapaavuoris anförande vid stadsfullmäktigemötet. Jag återger här avslutningen på anförandet, som är riktat till fullmäktigeordförande Rakel Hiltunen. En verklig judaskyss:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Nyhetsarkiv. Den 18 juli 2011

En av förutsättningarna för inkorporeringen av sydvästra Sibbo var att medierna missade sambandet mellan Sibbofrågan och kommunreformen. Kommunminister Hannes Mannines motiv att stöda inkorporeringen förblev för medierna och därmed även för allmänheten en öppen fråga. Inkorporeringen stred mot Centerns och Manninens allmänna linje, men ändå lovade Manninen att stöda en ändring i kommunindelningen. Manninen uppmanade tillsammans med statsminister Matti Vanhanen rentav Helsingfors före midsommaren 2006 att i brådskande ordning lägga fram ett förslag till ändring i kommunindelningen. Under den aktuella perioden hade Manninen minsann annat att fundera på. Jag har på svenska Yles nyhetsarkiv sökt nyheter där Manninen nämns under perioden 17.6.2006 - 30.6.2006.

Några nyheter om Sibbofrågan där Manninen nämns finns här inte, men istället desto flera nyheter om kommunreformen:

"Manninen: Kommunreformen i fara." (Publicerad 2006-06-17)
"Kommunreformen stampar på stället" (Publicerad 2006-06-19)
"Paus i arbetet med kommunreformen" (Publicerad 2006-06-20)
"Kommunreformen skjuts fram" (Publicerad 2006-06-20)
"Kommunförhandlingarna i kritiskt skede" (Publicerad 2006-06-28)
"Kompromiss om kommunreformen" (Publicerad 2006-06-28)

Den sista nyhetstexten är längre än de övriga. Här kan man bl.a. läsa att "Kommunförbundet uppskattar de resultat som hittills nåtts i reformen av kommun- och servicestrukturen" och att "I arbetsgruppen som region- och kommunminister Hannes Manninen (c) har lett har statssekreterare och riksdagsledamöter från sex partier från Kommunförbundets styrelse deltagit."

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten  från Kommunförbundets styrelse hette Rakel Hiltunen. Det var framför allt hon som förhandlade med Manninen om kommunreformen, men även om Sibbofrågan. Hennes namn nämns dock inte i någon nyhet i Yles nyhetsarkiv från den aktuella tiden. De flesta nyheter som gäller Sibbofrågan från denna tid handlar istället om Siibbos "motangrepp mot Helsingfors" i form av en nya tillväxtstrategi samt en förtroendekris i Sibbo. I en nyhet med rubriken "Helsingfors vill ha 5000 hektar av Sibbo" säger Jan Vapavuori att "Förslaget kom nu eftersom statsrådet har gett positiva signaler". Varför "statsrådet" just vid den aktuella tidpunkten gav "positiva signaler" borde ha varit uppenbart. Åtminstone bör det vara uppenbart nu i efterskott.

Sök i finska Yles nyhetsarkiv från den aktuella perioden ger inte heller några träffar för Hiltunen, men Hiltunen syns på illustrationen till nyheten "Kuntauudistuksesta päästiin sopuun". I fiska Yles arkiv hittar man bl.a. en artikel med rubriken "Vanhanen tukee Helsingin alueliitoksia". Här kan man läsa följande:

Naapurikunnista Vantaa on luovuttamassa alueensa kernaasti; vastalahjaksi metro ulotetaan todennäköisesti sinne asti. Sen sijaan Sipoolle uusi rajanveto on kitkerämpi pala. Kunta menettäisi 14 prosenttia maa-alastaan ja viidesosan väestöstään.

Alueliitokselle on kuitenkin Helsingin johdon mukaan annettu jo valtioneuvoston alustava siunaus. Sen takana ovat sekä pääministeri Vanhanen että valtionvarainministeri Heinäluoma.

Halmstrå. Den 23 april 2011

Resultatet i riksdagsvalet har konsekvenser för fallet Sibbo och denna blogg. Matti Vanhanens och Mari Kiviniemis maktposition baserade sig på en konstellation som möjliggjorde metropolpolitiken och beslutet i Sibbofrågan. Märkligt nog uppmärksammades samarbetet mellan Centerministrarna och Helsingforspolitikerna inte av medierna, men å andra sidan stödde åtminstone Helsingin Sanomat denna maktkonstellationen. Denna blogg förmedlade således insikter som i princip var politisk brännstoff. Nu har Vananen och Kiviniemi fått sina politiska domar, utan hjälp av avslöjandena på denna blogg. Fallet Sibbo är därmed delvis historia. Det återstår dock att uppmärksamma mygel och maktmissbruk i högsta förvaltningsdomstolen och Kommunförbundet.


Metropolpolitiken är inte helt förbi. Yle publicerade den 21 april en nyhetstext med rubriken "Kommunförbundet vill skära i antalet kommuner". Jag har inte funnit något stöd för påståendet i rubriken anat än en ledarartikel i Pohjolan Sanomat den 20 april med rubriken "Kuntapolitiikassa odottaa muutos". Här noteras det att "Vaali-ilta ei ehtinyt vielä vaihtua yöksi, kun SDP:n Rakel Hiltunen hihkui televisiossa intoa, että kuntarakenteissa alkaa nyt iso remontti." Att Kommunförbundets modell går ut på att kraftigt misnka antalet kommuner är nog Rakel Hiltunens och Yles egen tolkning. Åtminstone hittar jag inte stöd för påståendet i det pressmeddelande med rubriken "Kommunförbundet: Starka primärkommuner är grunden för kommunstrukturen" och den presentation som Kommunförbundet publicerade den 20 april.




Det är inte sökt att dra paralleller till fallet Sibbo, där Rakel Hiltunen utnyttjade sin post som styrelseordförande i Kommunförbundet och sin plats som SDP representant i strukturgruppen för att förhandla sig till inkorporeringen. Formellt är väl Kommunförbundet kommunernas intressebevakare, men de facto slår styrelsemedlemmarna i första hand vakt om partipolitiska intressen. Undantaget är ordförande Hiltunen, som driver Helsingfors stads intressen på grannkommunernas bekostnad. Hiltunens utspel skall ses mot bakgrunden av regeringsförhandlingarna och regeringsprogrammet. Går de kommande regeringspartierna med på att stöda en sammanslagning av kommunerna i Huvudstadsregionen, så kan man ge efter för kravet på sammanslagningar på annat håll.


Centerns katastrofala valnederlag är inte ett resultat av fallet Sibbo, men däremot har nog metropolpolitiken i allmänhet bidragit till misstroendet. Det är svårt att se hur metropolpolitikens inkarnation Mari Kiviniemi kunde fungera som en oppositionsledare som kunde återvinna förtroendet för Centern.


Även De gröna förlorade stort i riksdagsvalet. Även detta kommer att få följder för metropolpolitiken. Efter nästa kommunalval kan samarbetet mellan Samlingspartiet och De gröna i Helsingfors vara slut, vilket man även måste ta i beaktande då man planerar Östersundom.



Osmo Soninvaara undrar i ett blogginlägg "Mikä meni vikaan?" från den 18 april vad som gick fel för de De gröna i valet. En förklaring är planeringen av Östersundom. Sininvaara skriver:

Joidenkin mielestä vihreät ovat liian vähän ja toisten mielestä liian paljon ympäristöpuolue. Se näkyy vaikkapa Östersundomin kaavoituksessa, jossa toisten mielestä vihreät sallivat sinne liikaa rakentamista ja toisten mielestä pilaavat hyvän kaupunginosan liialla suojelulla.

Soininvaara hör själv till dem som på goda grunder beskyllts för att svika naturskyddet i Östersundom. Knappast har de gröna däremot förlorat väljare för att en del gröna velat skydda mera natur än vad stadsplaneringskontoret i Helsingfors föreslagit.




Slutligen noterar jag att Vartti Itä-Uusimaa den 14 april publicerade en artikel med rubriken "Jatkuuko Lounais-Sipoo -kiista vielä?". Vartti noterar att "Sipoon oljenkortena voi olla ... yksilönoikeuksien vaarantuminen, johon EU voisi mahdollisesti puuttua." Efter HFD: föregående beslut fanns det flera halmstrån, som man av någon anledning dock inte prövade. Frågan är om man inte kunde knyta ihop de två olika besluten.

Arkiverat: Rakel Hiltunen. Den 29 juli 2009

nyckelord: Hiltunen


År 2006 råkade Rakel Hiltunen befinna sig i rätt position vid rätt tidpunkt. Eller snarare satt hon samtidigt på två stolar, vilket möjliggjorde en koppling mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. När det begav sig var Hiltunen ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors. Samtidigt var hon medlem i Hannes Manninens strukturgrupp som förhandlade om KSSR. Denna position torde Hiltunen ha fått i egenskap av medlem och viceordförande för Kommunförbundets styrelse. Då det begav sig i slutet av juni 2006 var det främst de stora regeringspartierna Centern och SDP representerade av Manninen respektive Hiltunen som förhandlade om KSSR. Pressen på förhandlarna att uppnå enighet var oerhört stor. Fastän Hiltunen formellt hade socialdemokraternas mandat så bevakade hon samtidigt även Helsingfors intressen i dessa förhandlingar. SDP fick kompromissa, men Manninen gav efter för Helsingfors krav. Formellt löstes dock Sibbofrågan som en separat fråga.

Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008

Efter HFD:s avgörande i Sibbofrågan beklagade man sig från socialdemokratiskt håll över att Samlingspartiet tog åt sig äran för annekteringen. Även socialdemokraterna hade haft en central roll, fastän man inte riktigt kunde redogöra för vilken denna roll varit. Efter Helsingfors initiativ till ändring i kommunindelningen i juni 2006 ville även Centern ta åt sig en del av äran. Vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen" och vidare att "Haluan kiittää myös meidän alue- ja kuntaministeriämme jo etukäteen, että tämä asia tulee loppuun saatetuksi." Vid samma möte sade Peltokorpis partikamrat Laura Kolbe "Helsingin keskusta ja Keskustan valtuustoryhmä tukevat sekä tätä hanketta että alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen tavoitetta liittää nyt osia Länsi-Sipoosta ja Vantaan Västerkullan kiilasta Helsinkiin." Mari Kiviniemi sade ännu den 2 december 2006 i pressmeddelandet "Sipoon alueiden liittäminen Helsinkiin vietävä maaliin" att "Tarvittiin keskustalainen alue- ja kuntaministeri, jotta tässä ikuisuuskysymyksessä päästiin eteenpäin" Även om partierna i juni 2006 tävlade om vem som starkast drev Sibbofrågan, gav den samlingspartistiska stadstyrelseordföranden Jan Vapaavuori vid fullmäktigemötet den 21 juni 2006 den största äran åt den socialdemokratiska fullmäktigeordföranden Rakel Hiltunen. Jag citerar ur Vapaavuoris anförande:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Vilken var Hiltunens nationellt "betydande ställning"? Vilka var de därtill hörande goda personrelationer? Hiltunens viktigaste nationella upprag utöver medlemskap i riksdagsutskott är hennes position som viceordförande för styrelsen för Kommunförbundet. År 2006 var Hiltunen dessutom medlem i strukturgruppen, som beredde Paras-reformen (KSSR). Jag har tidigare redogjort för hur förhandlingarna om Sibbofrågan fördes samtidigt med förhandlingarna om Paras. Jag har även noterat att det i slutskedet huvudsakligen var Hiltunen och Manninen som förhandlade om Paras-reformen. Medlemskapet i strukturgruppen och positionen som SDP:s förhandlare om reformen och Paras-ramlagen var våren och sommaren 2006 otvivelaktigt Hiltunens viktigaste nationella plattform, men utan sin post i Kommunförbundet hade Hiltunen inte varit medlem i strukturgruppen.
Till kommun- och servicestrukturgruppen hörde förutom kommunminister Hannes Manninen (c) och några tjänstemän så som stadssekreterare Antti Mykkänen (c) ett antal riksdagsledamöter från så väl oppositions- som regeringspartier. Dessa riksdagledamöter representerade emellertid samtidigt styrelsen för Kommunförbundet. Det var alltså uttryckligen i egenskap av styrelsemedlem i Kommunförbundet som Hiltunen var SDP:s representant i strukturgruppen. Centerns politiska representant i strukturgruppen var Pekka Nousiainen, som förutom riksdagsledamot är Kommunförbundets styrelseordförande. Av förståeliga skäl var det inte mellan partikamraterna Nousiainen och Manninen eller mellan inrikesministeriet och Kommunförbundet som de svåraste förhandlingarna fördes. Det var uttryckligen de två stora regeringspartierna SDP och Centern som var på kollissionskurs tills man plötsligt den 20 juni kunde konstatera att det trots allt fanns förutsättningar att uppnå enighet. Nousianen hade dessutom valts till ordörande för Kommunförbundets styrelse efter att hans föregångare Hannes Manninen utnämnts till kommunminister.
Med tanke på Kommunförbundets centrala roll i kommunreformen är det kanske inte så märkligt att Kommunförbundets jurister Kari Prättalä och Heikki Harjula, som även personligen deltog i beredningen av ramlagen, ställe upp för annekteringen av sydvästra Sibbo. Däremot har vi här ett allvarligt jävproblem.
Bilden ovan publicerades i Helsingin Sanomat den 29 juni 2006. Personerna på bilden är från vänster Antti Mykkänen (c), Rakel Hiltunen (sdp) , Pekka Nousiainen (c) och Hannes Manninen (c).

Fördes Hiltunen bakom ljuset? Den 14 april 2008

Att Helsingfors statsstyrelses ordförande Rakel Hiltunen (sdp) undertecknat ett lagförslag enligt vilket en större del av den mark som Helsingfors äger i sydvästra Sibbo skall anslutas till en nationalpark finner jag anmärkningsvärt. (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".) Man kan fråga sig om Hiltunen var medveten om att all mark som staden äger norr om Borgå motorväg ingår i lagförslaget. Behovet av tomtmark och Helsingfors markegendom var ju ett centralt argument för inkorporeringen. Om Helsingfors inte bygger norr om motorvägen, så blir det inte mycket mark över att bygga på.

Det är möjligt att Hiltunen trots allt anser att Helsingfors kan eller bör bygga norr om motorvägen, men jag finner det även möjligt att hon hela tiden ansett att gränsen för Sibbo storskog bör gå vid motorvägen. Av denna åsikt har även Hiltunens gröna kollega i strukturgruppen, Osmo Soininvaara varit. Det var framför allt Hiltunen som fick dåvarande kommunminister Hannes Manninen att stöda en annektering. Det är möjligt att Hiltunen inte var informerad om att Helsingfors egentligen fått grönt ljus endast för ett område som motsvarar det förslag som utredningsman Pekka Myllyniemi senare lade fram. Det var detta område som Pajunen och Vapaavuori i hemliga förhandlingar försökte få Sibbo att frivilligt acceptera. Hiltunens stöd av lagförslaget till nationalpark aktualiserar på nytt bakgrunden till Helsingfors katastrofalt bristfälliga förslag i juni 2006. Hiltunen torde liksom Osmo Soininvaara ha krävt det större området, medan Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hade nöjt sig med ett mera realistiskt förslag, som baserade sig på Helsingfors markegendomar.

Fallet Vanhanen. Den 2 april 2008

I utländska medier har man igår och idag dragit paralleller mellan fallet Kanerva och fallet Vanhanen. Jag behöver knappast upprepa likheterna mellan de två fallen. Kanervas fall har tolkats som ett tecken på mediernas ökade bevakning av politiken. Själv ser jag spektaklet snarare som ett tecken på underhållningens ökade betydelse inom nyhetsförmedlingen. Bevakningen av SMS-Ikes privatliv har föga med politisk journalistik att skaffa. Å andra sidan kan det vara relevant information att utrikesministern saknar omdöme eller karaktär och håller sig med farliga förbindelser. Till liknande slutsatser kom Helsingfors tingsrätt i rättsfallet Vanhanen. Att mediernas bevakning av politiken inte alltid fungerar visar fallet Sibbo. Fallet Sibbo har kanske varit allt för komplicerat att gestalta, men jag tycker mig bakom mediernas försiktighet även se en ovilja att ifrågasätta en rådande koncensus. Försöket att uppnå samförstånd misslyckades i Sibbo-frågan, men centrala maktutövare inklusive Helsingin Sanomats ledarskribenter höll sig till den överenskomna linjen.

I dagens nummer av Borgåbladet omnämns Joukko Tikkanen som en "kändis" med anledning av "trillern" Sipoon ryöstö. (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I sin bok växlar Tikkanen fakta och fiktion på ett problematiskt sätt. Jag undrar om inte Tikkanen kunde stämmas för ärekränkning med anledning att läsarna omöjligen alltid kan veta var gränsen mellan saga och sanning går. I likhet med Susan Ruusunen (Kuronen) torde Tikkanen även förmedla information som han fått i förtroende. Helt klart torde det dock vara att Tikkanens förklaring av Vanhanens stöd för en inkorporering är ren fiktion. I Sipoon ryöstö blir statsministern förförd av en kvinna, som visar sig vara en lockfågel. Smygfilmade erotiska scener används för att utpressa statsministern att stöda en inkorporering. Fallet Kanerva visar att Tikkanens förklaring inte är helt orealistisk. Så väl statministerns som den förre utrikesministerns textmeddelanden kunde ha använts i utpressningssyfte.

Min egen förklaring till Vanhanens och förre kommunministern Hannes Manninens motiv i fallet Sibbo är inte alls lika mediesexig som statsministerns privatliv. Men även min förklaring handlar om en kvinna som mera eller mindre utpressade Manninen och Vanhanen att stöda Helsingfors krav.

Nya tolkningar. Den 11 februari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Kiviniemi: Sibbofrågan slutbehandlad". Kiviniemi har uttalat sig med anledning av Harry Bogomoloffs insändare i fredagens Hbl. (Se "Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008".) Bogomoloffs förslag att splittra Sibbo uppmärksammades även i dagens Helsingin Sanomat i en kort notis med rubriken "Harry Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan". Rest-Sibbo kan tacka Bogo för kommunministerns besked. Det kan visa sig betydelsefullt. För min egen del är fallet Sibbo dock inte slutbehandlat.

På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.

Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:

Mitä tarkoittaa suomen kielen sana alue?

Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.

Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.

"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.

Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...

Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.

Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.

"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...

Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.

Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.

Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.

Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:

Sopimus puitelaista syntyi 28. kesäkuuta pitkän ja vaikean väännön jälkeen. Loppumetreillä keskeiset neuvottelijat olivat kuntaministeri Hannes Manninen (kesk.) ja kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd.).

Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.

Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.

Snäva kretsar. Den 10 februari 2008

Efter statsrådets Sibbobeslut kommenterade Rakel Hiltunen beslutet i flera medier. Hiltunen trodde inte att HFD skulle fälla beslutet, eftersom domstolen avvisat två tidigare besvär från Sibbo kommun. Hiltunens åsikt återgavs bl.a. i Päivälehti Demari i en artikel med rubriken "Helsingfors Rakel Hiltunen ei usko Sipoo-päätöksen kaatuvan":

Hiltunen ei usko, että päätös tulee kaatumaan korkeimmassa hallinto-oikeudessa. Hän toivoo, ettei juridinen prosessi kestä pitkään.

- Helsingin hakemus on käynyt läpi valituskierroksen, eivätkä siinä olleet argumentit johtaneet palautukseen tai kielteiseen päätökseen. On vaikea ajatella, että valtioneuvoston päätökseen löytyisi uusia muutosperusteita. En usko, että päätös tulee muuttumaan.

Hiltunens argumentering var ologisk, emedan det enligt så väl Helsingfors förvaltningsdomstol som högsta förvaltningsdomstolen uttryckligen var först statsrådets beslut som Sibbo hade rätt att besvära sig över. Till saken hör att det var speciellt Hiltunen som pressade statsminister Matti Vanhanen att inte jäva sig. Kanske hade Hiltunen ändå skäl att förutse HFD:s beslut?

Vad jag har noterat är det bara två experter på kommunallagen och i förvaltningsrätt som ur ett juridiskt perspektiv försvarat inkorporeringen av sydvästra Sibbo: Kari Prättälä och Olli Mäenpää. Om Prättäläs bindningar har jag redogjort för i blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008". När det gäller Mäenpää har jag inte hittat några klara motiv för hans uttalanden.

Den 15 och 16 januari publicerade flera medier en notis från FNB, där Mäenpää säger att "HFD:s beslut är välmotiverat". Rubriken i bl.a. Päivälehti Demari och Iltalehti var "Oikeusoppinut: Sipoo-päätös on hyvin perusteltu", i Vasabladet "Hfd-beslutet inget prejudikat" och i Kuntalehti "Kuntaliiton Prättälä: KHO:n Sipoo-päätös hyvin perusteltu". Att även Prättälä finner beslutet välgrundat framgår tydligt ur Kuntalehti, men det är uttryckligen Mäenpää som säger att "KHO:n ratkaisu oli hyvin perusteltu". För läsare av Vasabladet var det kanske intressantare att notera att direktören för juridiska ärenden på Kommunförbundet anser att beslutet inte är ett prejudikat för andra städer som vill utvidga sig, men med tanke på legitimeringen av inkorporeringen var det viktigare att en expert stiger upp och säger att beslutet är välgrundat. Jag citerar ur notisen:

Mäenpää anser att HFD:s beslut är välmotiverat.

- Det framkommer klart att statsrådet följt kommunindelningslagen i sitt beslut om att Helsingfors får de sydvästra delarna av Sibbo.

Beslutet var förutsägbart eftersom Helsingfors förde fram de motiveringar som krävs i kommunindelningslagen redan i det skedet när frågan kom till HFD.

Vad Mäenpää syftar på med motiveringar som Helsingfors förde fram "när frågan kom till HFD" förstår jag inte. Handlar det här om Helsingfors förklaring, tidigare uttlåtanden eller rentav om utredningsmannens motiveringar, som ord för ord är kopierade från Helsingfors förvaltningscentrals egen "utredning"? I första hand borde väl HFD ha undersökt om det fanns tillräckligt med motiveringar för en inkorporering då statsrådet tog sitt beslut. Och det var väl inte Helsingfors uppgift att motivera beslutet? Kanske har FNB tolkat Mäenpää fel, men varken Jussi Pajunen eller kommunavdelningen vid finansministeriet kunde ha beställt ett bättre uttalande än att beslutet var förutsägbart och välmotiverat. Mari Kiviniemi har där till all anledning att vara tacksam över att expertisen intygar att Sibbo var ett "specialfall". Då två av de absolut stösta auktoriteterna på området gör dylika uttalanden kan även domarna vid högsta förvaltningsdomstolen känna sig trygga.

HFD:s Sibbobeslut torde vara välmotiverat så till vida att det är långt och innehåller referenser. Mäenpääs uttalande ger ändå en skäv bild av beslutet, som enligt min bedömning inte tål en kritisk granskning. Om Mäenpää inte satt sig in i frågan, borde han inte ha kommit med sitt uttalande, men då han uppenbarligen är insatt, borde han veta bättre. Mäenpää har även tidigare med anledning av Sibbofrågan uttalat sig i medierna. I juni gällde det ministrarnas jäv. Yle publicerade den 13 juni 2007 en notis med rubriken "Professori: Mielipide ei tee jääviksi" där Mäenpää. citeras. Jag citerar vidare:

Mäenpää korostaa YLEn Aikaisen haastattelussa, että ministerien on jopa suotavaa ilmaista mielipiteensä eri asioista.

- Minusta se, että on asian valmistelussa ollut esittämässä jotain mielipidettä tai että valmistelee jotain tähän liittyvää, kuten metropoliasiaa, ei tee esteelliseksi, Mäenpää toteaa.

Mäenpää muistuttaa, että Suomessa on tekeillä isoja yhteiskunnallisia päätöksiä, jotka tehdään lain määrittelemissä rajoissa. Mäenpää nostaa esimerkiksi lähitulevaisuudessa tehtävän ydinvoimalapäätöksen.

- Minusta olisi aika onnetonta, jos nyt siinäkin ne jotka kannattaa tai vastustaa sitä olisivat jäävejä. Ei sinne jäis päätöksentekijöitä hallitukseen ollenkaan, professori huomauttaa.

I princip är det lätt att hålla med Mäenpää om att ministrar bör få yttra sina åsikter under beredningen av ett ärende. Då Mäenpää kritiserat Vanhanen för att ha satt munkavel på ministrarna, stöder jag helt hans kritik. Men Sibbofrågan handlade om ett administrativt beslut, som inte kan tas tillbaka av en ny regering och som därmed inte är underställt parlamentarisk kontroll. Och liksom statsministern själv upprepade gånger framhållit var statsrådets beslut i Sibbofrågan i första hand ett juridiskt beslut. Hade regeringen valt att bereda en speciallag för Sibboannekteringen, hade ministrarna haft en helt annan frihet att uttala sig och förhandla.

Vanhanen hade inte bara diskuterat "metropolen" eller uttalat sina åsikter. Han hade i offentligheten gjort uttalanden som kunde tolkas som löften om en inkorporering och hade helt uppenbart förbundit sig till att rösta för utredningsmannens förslag. Jag finner det sannolikt att Mäenpääs uttalande hade en avgörande betydelse för Vanhanens deltagande i Sibbobeslutet. Det hade varit pinsamt för Mäenpää om statrådets beslut hade fallit på Vanhanens jäv, så professor Mäenpää hade all anledning att extra noga följa med HFD:s behandling av ärendet.

Det är möjligt att Mäenpää inte kände till den förtigna kopplingen mellan ramlagen och Sibbofrågan. Åtminstone har jag inte hittat några klara bindningar som skulle motivera Mäenpääs vilseledande uttalanden. Å andra sidan är Mäenpää ett bra exempel på hur snäva maktens kretsar är i Finland.

Olli Mäenpää har sedan 1992 varit professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet, vid samma institution för offentlig rätt där Kai Kalima är professor i finansrätt och Kalimas adept Eila Ratasvuori är doktorand. Åren 1998-2003 var Mäenpää dekan för juridiska fakulteten, vars nuvarande vicedekan heter Kai Kalima. Mäenpää har i flera lagberedningar hörts som sakkunnig tillsammans med bl.a. Kalima, Heikki Harjula och Kari Prättälä. Mäenpää var även sakkunnig då Pekka Myllyniemi år 2001 gjorde sin utredning om nödcentralsverksamheten. Åren 1994 och 2006 har Mäenpää i likhet med Harjula varit tillfälligt förvaltningsråd, det vill säga domare vid högsta förvaltningsdomstolen. År 2002 gav Mäenpää på beställning av Kommunförbundet ett bedömande enligt vilket begränsandet av kommunernas rätt att driva in samfundssaktt strider mot kommunernas självstyrelse. (Rakel Hiltunen på bilden ovan är Kommunförbundets stryrelses I:a vice ordförande, men även stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors, vars intressen det här de facto handlade om. Bilden är lånad från Kuntalehti 21/2002.)

I september 2007 tillsatte Mari Kiviniemi ett förvaltnings- och ledningsvetenskapligt råd, i vilket Mäenpää är medlem. Samma månad tillsatte justitieministeriet en kommitté för utveckling av förvaltningsprocessen. Till ordförande för kommittén, där även Prättälä från Kommunförbundet och förvaltningsråd Matti Pellonpää från HFD är medlemar, utsågs Olli Mäenpää. Till ständig sakkunnig för kommittén utsågs förvaltningsråd Anne Niemi, som deltog i HFD:s avgörande av Sibboärendet.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan".

Vem utpressade vem? Den 7 april 2007

Missarna i Helsingfors inkorporeringsförslag från den 21 juni fortsätter att fascinera mig. Några definitiva svar på varför Helsingfors inte lyckades åstadkomma ett bättre förslag har jag inte, men allt tyder på tidsbrist. Att Helsingfors ritade in den föreslagna gränsen längs den gamla vägsträckningen av Österleden i nuvarande Vanda kan förklaras med att Helsingfors ännu samma vecka som annekteringsbeslutet gjordes förhandlade med Vanda. (Se flygfotot och kartan ovan.) Inte heller utredningsman Pekka Myllyniemi har i sitt förslag noterat att riksväg 170 vid avtaget till Ring III har flyttat ett par hundra meter norrut. Var den föreslagna nya gränsen i Västersundom eller Västerkulla skulle gå var kanske oklart in i det sista. Däremot borde Helsingfors ha haft tid på sig att med omsorg rita ut sitt gränsförslag i öster.

Av kartorna nedan är den vänstra från Helsingfors förslag (bilaga till föredragningslistan för stadsfullmäktugemötet den 21 juni), medan den högra är från Myllyniemis rapport. I Myllyniemis rapport följer gränserna i presentationen av Helsingfors förslag lantmäteriverkets tolkning av gränserna. I sitt utlåtande från den 24 juli skriver Nylands lantmäteribyrå att "I skärgården följer gränsen, som börjar i Sibboviken och slutar vid södra sidan av Simsalö för det mesta befintliga bygränser, eftersom indelningen på Helsingfors stads karta tydligt strävar till att följa dessa." I verkligheten har Helsingfors inte alls medvetet strävat efter att följa befintliga bygränser i Sibboviken. Bygränserna följs endast i den egentliga skärgården från Rågholmen söderut, där Helsingfors gräns sammanfaller med Ilaskivis gräns från det inofficiella och tidigare hemliga förslaget från 1989. Istället har Helsingfors använt sig av linjalen även då man dragit gränsen genom Sibboviken.

Annekteringsbeslutet borde inte ha tagit Helsingfors på säng. I en debattartikel med rubriken "Sibbo Sfp sidsteppades inte" i Hufvudstadsbladet den 17 augusti skriver dåvarande miljöminister Jan-Erik Enestam (Sfp) följande:

Oberoende av de inofficiella kontakterna har stadens planer varit kända länge. Det har också varit känt att både centern och socialdemokraterna känner för saken. Jag har därför varit i regelbunden kontakt med sfp:s ledande förtroendevalda i Sibbo. Jag har också hållits informerad om de diskussioner som Sibbo och Helsingfors fört.

Sfp i Sibbo kände till både Helsingfors allmänna planer och Centerns och SDP:s stöd för planerna i god tid. Att inkorporeringsbeslutet skulle tas i brådskande ordning torde man dock inte ha räknat med vare sig i Sibbo eller Helsingfors. Enestam lär ha informerats av Hannes Manninen om Manninens stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst. Jubileumsgudstjänseten var den 23 maj, det vill säga dagen efter Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen sammaträdde i Finlandiahuset och godkände samarbetsavtalet mellan städerna.

I mina blogginlägg "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" och "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" har jag föreslagit att Helsingfors eller Sdp:s huvudförhandlare i strukturgruppen, som råkar vara stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors, hade pressat Manninen att lova stöda en inkorporering före midsommaren. En alternativ förklaring är att det tvärtom var Manninen som pressade Sdp:s huvudförhandlare att godkänna Manninens kompromissförslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Helsingfors torde redan i maj ha känt till att Manninen kunde tänka sig att stöda en annektering. Kanske hotade Manninen att ta tillbaka sitt stöd för en annektering? Troligtvis lovade Manninen en snabb behandling av annekteringsfrågan, ifall Sdp godkände Manninens förslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Att det i själva verket var Manninen som idkade utpressning kunde förklara varför Helsingfors trots allt togs på säng.

Rakel Hiltunen. Den 2 april 2007

Jag har idag igen besökt olika bibliotek. Jag lånade häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som skrevs i anslutning till Raimo Ilaskivis utredning (se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007"), samt Helsingin esikaupunkiliitos i två tjocka volymer av Yrjö Harvia från år 1936. Dessutom tittade jag på mikrofilmer av Helsingin Sanomat från i juni ifjol.
Artiklarna i Helsingin Sanomat finns tillgängliga (för en liten kostnad) i Helsingin Sanomats digitala arkiv, men för att använda sig av det digitala arkivet måste man veta vad man söker. Dessutom får man en bättre helhetsbild då man tittar på tidningarna. Denna gång fastanade jag först för en artikel med rubriken "Ministeri Manninen: Kuntauudistus vaakalaudalla" som publicerades söndagen den 18 juni. I artikeln säger minister Hannes Manninen att "Maanantaina meillä pitäisi olla kokous, jossa asia ratkaistaan, mutta sopua ei tällä hetkellä vielä ole." Jag citerar vidare ur artikeln:

Kuntauudistuksen päälinjojen on ollut määrä valmistua juhannukseksi, ja sitä valmistelevalta rakennetyöryhmältä odotetaan puitelakiehdotusta maanantaina.

Jos rakennetyöryhmä ei saa ratkaisua aikaan, asian on arveltu siirtyvän hallituksen avainministerien muodostaman niin sanotun kolmen koplan ratkottavaksi.

Manninen noterar ytterligare att "Jos ratkaisu ei synny maanantaina, niin ei se rakenneryhmässä ilman uusia eväitä enää synny." Ny vägkost var dock på kommande, vilket Manninen redan visste.
Tidsdagen den 20 juni ingick i Helsingin Sanomat - förutom en artikel där Helsingfors annekteringsplaner avslöjas - ett par artiklar om kommun- och servicestrukturreformen. Rubrikerna var "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta" och "Oppositio: Kiville menee että kulisee". Artikeln med den senare rubriken har underrubriken "Hallitukselle tarjottiin jo eropyynnön jättämistä". Ur artiklarna framgår att oenigheten i strukturgruppen var besvärlig för regeringen, men alldeles speciellt för Manninen.

Onsdagen den 21 juni ingick i Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Hallitus otti jälleen aikalisän kuntauudistuksen valmistelussa" och underrubriken "Kolmen koplan palautti puitelain valmistelun kuntaministerin ryhmään". Helsingin Sanomat skriver att trojkan, dvs regeringspartiernas ordföranden, samlades på Manninens begäran. Trojkans svar till Manninen var dock enkel: "rakenneryhmä tehköön työnsä valmiiksi". Trojkan hade alltså redan den 21 juni bedömt att det fanns förutsättningar för beslut i Manninens strukturgrupp. En vecka senare antog arbetsgruppen en kompromiss, som motsvarade Manninens förslag.

Det var i september eller kanske först i oktober som jag insåg att det fanns ett starkt inofficielt samband mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. Det första blogginlägget där jag behandlade reformen var "Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006". Den 28 september fattade regeringen, enligt ett pressmeddelande, ett beslut om innehållet i en proposition med förslag till lagar om kommun- och servicestrukturreformen samt lagar om ändring av kommunindelningslagen. Följande gång jag tog upp kommun- och servicestrukturreformen var i inlägget "Allianser. Den 14 oktober 2006". Detta inlägg var inspirerat av ett blogginlägg av Stefan Wallin, där Wallin undrar om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Betydelsen av kommun- och servicestrukturreformen för fallet Sibbo undanskymdes för min dela av att statsminister Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors hade egna motiv bakom en annektering. Dessutom har Manninen själv i egenskap av bostadsminister haft andra skäl än ett räddande av kommun- och servicestrukturreformen. (Se "Två taburetter. Den 10 februari 2007".)

Om jag underskattat Manninens betydelse i fallet Sibbo, så har jag även underskattat Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunens (sdp) betydelse. I blogginlägget "Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006" citerade jag en ledare i Helsingin Sanomat, där Hiltunens roll lyftes fram, men jag hade då inte noterat hennes koppling till kommun- och servicestrukturreformen. (HS skriver att "hankkeen valmistelussa oli mukana valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen".) I blogginlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" lyfte jag för första gången fram Hiltunens centrala roll. Först idag när jag tittade på mikrofilmer noterade jag att Hiltunen inte bara var medlem i strukturgruppen, utan även var Sdp:s huvudförhandlare i gruppen.

Då det gäller kommunreformen delar jag långt Manninens linje. Jag är för små identitetskommuner och en ny mellanstegsförvaltning typ Kajana eller Åland. Socialdemokraterna och Samlingspartiet, som var representerade i Manninens strukturgrupp, har motsatt sig en mellanstegsförvaltning. Samlingspartiet har hävdat att en mellanstegsförvaltning skulle öka byrokratin. Socialdemokraterna har förespråkat stora primärkommuner i demokratins namn. Socialdemokraternas argument kommer dock på skam i socialdemokraternas eller åtminstone Hiltunens eget myglande i strukturgruppen och Sibbofrågan. Sällan har ord och handling stått så långt från varandra som då Hiltunen utnyttjat sin ställning i strukturgrupen för att driva Helsingfors intressen.

Jag är visserligen glad att socialdemokraterna inte drev igenom sina krav i kommun- och servicestrukturreformen, men man kan fråga sig om Hiltunen fötrtjänade Sdp:s förtoende. Hiltunen nöjde sig med en kompensering för Helsingfors del och lurade partiordföranden Eero Heinäluoma med i ett fult spel. I efterskott kan man å andra sidan fråga sig om Sdp och Samlingspartiet i verkligheten var så starkt emot minister Manninens kompromissförslag för PARAS. Åtminstone för Hiltunens del lönade det sig att pressa minister Manninen. Hiltunen lyckades pressa, för att inte säga utpressa, Manninen till ett stöd för Helsingfors planer att sluka sydvästra Sibbo.

Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007

Nylands förbund har på landskapsförbundets webbplats publicerat ett meddelande om besluten som landskapsstyrelsen fattade igår. På föredragningslistan fanns ett utlåtande om generalplanen för Sibbo 2025. Beslutet i ärendet har i meddelandet getts rubriken "Sipoon yleiskaavan rakenneratkaisut oikeita, mitoitusta syytä tarkistaa". Jag citerar ur meddelandet:

Uudenmaan maakuntakaavassa on varauduttu sekä metron että HELI-radan linjauksiin pääkaupunkiseudun ja eteläisen Sipoon välillä. Sipoon ja Helsingin seudun välisen yhdyskuntarakenteen ja liikenteen kehittämisen kannalta on tärkeää, että taajamajunaliikenne Kerava - Nikkilä välillä käynnistyy ja että Etelä-Sipoon raideliikenneyhteys toteutuu yhtä aikaa uusien alueiden rakentumisen kanssa.

Yleiskaavan Lounais-Sipoota koskevia väestösuunnitteita on tarpeen jatkossa tarkistaa siten, että ne tukevat raideliikenneratkaisuja. Maankäyttöratkaisujen yhteen sovittaminen edellyttää rajat ylittävää suunnitteluyhteistyötä maakuntakaavoituksessa ja Helsingin seudun maankäytön kokonaistarkastelussa erityisesti Lounais-Sipoon ja Vantaan Vesterkullan alueella.

Jag har i blogginlägget "Ett nytt besvär till HFD. Den 22 mars 2007" kommenterat förslaget till utlåtande, som jag tolkar som ett indirekt ställningstagande för en annektering. Jag hoppas att utlåtandet inte leder till nya panikreaktioner i Sibbo.

Även landskapsstyrelsen för Östra Nylands förbund gav på sitt möte igår ett utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo 2025. Christel Liljeström har i ett blogginlägg kommenterat mötet och vissa representanters "tvådelade inställning". Jag återger här det sista stycket i inlägget:

Man skall inte slås av storhetsvansinne bara för att pressen mot Sibbo kräver exceptionellt stora tilltag. Men samtidigt skall vi inte heller vara rädda för att tänka annorlunda. Då vi förut planerade i storleksordning 10 skall vi nu tänka i storleksordning 100. Vill vi ha spårbunden kollektivtrafik till Nickby kan vi inte bygga typ “golf-semester-bostad”. Men vi behöver inte heller bygga fyrkantiga betong-lådor utan själ och arkitektur.

Jag hoppas verkligen att Liljeström har prövat bromsarna, speciellt i Östersundom.
Jag har länge låtit mig vilseledas av Sibbos motförklaring från den 31 oktober. I motförklaringen står det följande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä ylimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ännu tagit ställning till Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni, men jag tar risken att ifrågasätta den ovan citerade slutsatsen. Mina egna förklaringar till brådskan gör inte Helsingfors förfarande mera legitimt. I verkligheten beslöt stadsstyrelsen i Helsingfors redan på det ordinarie mötet måndagen den 19 juni sammankalla ett extra styrelsemöte på morgonen onsdagen den 21 juni. I protokollet från styrelsemötet den 19 ingår följande paragraf:

869 §
KAUPUNGINHALLITUKSEN YLIMÄÄRÄINEN KOKOUS
Khs

Kaupunginhallitus päätti kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Merkittiin, että esittelijä ehdotti, että kaupunginhallitus päättäisi kokoontua ylimääräiseen kokoukseen keskiviikkona 21.6.2006 klo 8.00.
Kaupunginhallitus hyväksyi esittelijän ehdotuksen.

I föredragningslistan för styrelsemötet onsdagen den 21 juni anges inga ärenden utöver "Kokouksen laillisuuden ja päätösvaltaisuuden toteaminen sekä pöytäkirjan tarkastajien valinta" och "Tämän kokouksen päätösten täytäntöönpano". Enligt protokollet behandlades inte heller några andra ärenden. I verkligheten torde sammankallandet av det hemliga styrelsemötet ha varit orsaken till att nyheten om att det i hemlighet förberedda förslaget läckte ut till Helsingin Sanomat. Varför skulle man ha sammankallat ett extra möte, om det inte var för att stadsfullmäktige samma dag skulle kunna ta ställning till styrelsens förslag i Sibbofrågan? Det är visserligen i princip möjligt att alla styrelsemedlemmar inte kände till syftet med det extra mötet. Styrelsemedlem Osku Pajamäki (sdp) säger i förbifarten i ett svar på sin blogg den 3 december att han inte hade hört om Sibboprojektet (Sipoon-hanke) före styrelsemötet på morgonen den 21. Han var dock frånvarande från det ordinarie stadsstyrelsemötet måndagen den 19. Den gröna fullmäktigegruppens ordförande Olli Lehtipuu sade visserligen tisdagen den 20 juni till Hufvudstadsbladet (i numret som publicerades den 21 juni) att han ingenting vet om "något möte som skulle behandla de här frågorna", men Lehtipuu måste ha känt till ärendet för det extra styrelsemötet. Enligt diskussionsprotokollet från stadsfullmäktigemötet den 21 sade stadsstyrelsens andra viceordörande Sirkka-Liisa Vehviläinen (sdp) dessutom följande som ett svar på stadsstyrelsemedlem Birgitta Dahlbergs påstående att "stadsstyrelseledamöterna fick femton eller trettio minuter på sig för att sätta sig in i ärendet":

Tämän aamun kokouksessa kaupunginhallituksessa todella oli 15 - 20 minuuttia aikaa tutustua ennakkoon esityslistaan. Saimme kyllä maanantaina [19.6] selonteon esiin tulevasta ylimääräisestä kokouksesta, että emme ihan niin heikon ennakkotiedon varassa olleet kuin valtuutettu Dahlberg antoi kuvan.

Då Hbl talade med Lehtipuu hänvisade han till styrelseordförande Jan Vapaavuori, men även Vapaavuori var enligt Hbl förtegen den 20 juni. Han sade sig dock vara mycket intresserad av vad kommunstyrelsen i Sibbo besluter på sitt ordinarie möte samma dag. På protokollet från kommunstyrelsemötet den 20 juni omnäms inga frågor som berör tvisten med Helsingfors, men protokollet har inte justerats. Enligt protokollet från stadsstyrelsemötet den 21 juni sade Dahlberg på mötet på morgonen att "Sipoon kaupunginhallitus on kokouksessaan 20.6 päättänyt ottaa yhteyttä Helsingin kaupunkiin uudestaan toivoen uusia neuvotteluja, joiden avulla pyrittäisiin kumpaakin kuntaa tyydyttävään ratkaisuun pääkaupunkiseudun maankäyttö-, asunto- ja liikennepolitiikkaan."

Det ser ut som om Helsingfors ville hemlighålla ärendet för styrelsemötet den 21 juni för att kommunstyrelsen i Sibbo inte skulle kunna dokumentera sin förhandlingsvilja. I en artikel med rubriken "Nederlag för dialog" i Hufvudstadsbladet den 21 juni säger Sfp:s nyvalde ordförande att "Eventuellt är det så att Helsingfors inte velat komma överens." Statsminister Matti Vanhanen torde redan tidigare på våren ha signalerat sin beredskap att stöda en gränsjustering, såvida Sibbo och Helsingfors inte förhandlingsvägen kunde komma överens om en planering av sydvästra Sibbo. (Se "Centern i Helsingfors. Den 17 februari 2007".)

En förklaring till det extraordinarie stadsstyrelsemötet onsdagen den 21 är att förslaget till stadsfullmäktige inte ännu var färdigt vid det ordinarie mötet måndagen den 19. Förslaget var dock till flera delar halvfärdigt ännu på onsdagen. I sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 anger stadsstyrelseorförande Jan Vapaavuori som orsak till att ärendet lämnades till sista stund att Helsingfors ännu i början av veckan förhandlade med Vanda. Jag antar att Helsinforspolitikerna där till förde interna förhandlingar in i det sista.

Rädslan för att Sibbo skulle visa förhandlingsvilja kan åtminstone delvis förklara hemlighetsmakeriet, men den förklarar inte helt den oerhörda brådskan med att föra fram ett förslag. Förslaget visade sig senare vara ett katastrofalt hastverk. Så väl själva förslaget till ny kommunindelning som motiveringarna för förslaget förbereddes uppenbarligen i en oerhörd tidsbrist. Varför denna brådska?

Tisdagen den 20 juni släppte Helsingin Sanomat nyhetsbomben om att Helsingfors med statsrådets stöd planerade att svälja sydvästra Sibbo. Hufvudstadsbladet kunde den 20 ännu inte berätta om några annekteringsplaner. Däremot ingick den 20 juni i Hbl en artikel med rubriken "Ingen enighet i kommunreformen". Jag citerar ur artikeln:

Få framsteg har gjorts i konflikten kring den stora kommun- och servicestrukturreformen. Ytterligare ett försök ska göras nu för att pressa fram samförstånd i den beredande gruppen före midsommar.

Lyckas inte det flyttas hela reformfrågan över till regeringens bord. Det var finansminister Eero Heinäluomas besked i går efter det att motsättningarna mellan centern och sdp än en gång förhindrat beslut i strukturgruppen, där förutom regeringspartierna också oppositionen är representerad.
...

Eventuellt har det ändå i någon mån rört på sig i minister Maninens senaste förslag, vars innehåll ännu inte gavs offentlighet. Sdp:s Rakel Hiltunen uttalade sig nämligen förvånansvärt positivt om det.

I ett pressmeddelande från den 19 juni säger Manninen att "Den av mig ledda strukturgruppen som beredde kommun- och servicestrukturreformen kunde inte behandla innehållet i ramlagen eftersom regeringsgrupperna inom beredningen inte har kunnat uppnå samförstånd." Strukturgruppens nästa sammanträdande skulle vara den 21 juni. I Hufvudstadsbladet torsdagen den 22 juni ingick på samma uppslag som artiklarna om fallet Sibbo en notis med rubriken "Kommunreformen bereds en vecka till". En vecka senare publicerade inrikesministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Kunta- ja palvelurakenneuudistus etenee - rakenneryhmä pääsi yksimielisyyteen puitelain sisällöstä".

Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Rakel Hiltunen var alltså liksom Osmo Soininvaara och Stefan Wallin med i den strukturgrupp som beredde kommun- och servicestrukturreformen. Efter nyheten i Helsingin Sanomat tisdagen den 20 var det inte mera så förvånansvärt att Hiltunen måndagen den 19 plötsligt uttalade sig positivt om Manninens förslag.

Manninen var inte nödvändigtvis lätt att övertala att stöda en annektering. I en artikel med rubriken "Statsledningen stöder ny Sibbogräns" skrev Camilla Berggren i Hufvudstadsbladet onsdagen den 21 juni följande:

Speciellt kommunminister Hannes Manninen har hittills talat för den kommunala självbestämmanderätten. Inga tvångssammanslagningar skall ske, men Helsingfors har lobbat flitigt och aggressivt och center- och sdp-ministerarna har nu tagit till sig argumenten att huvudstaden och metropolområdet måste få växa.

Det hade varit ett stort misslyckande för Manninen om reformfrågan hade sändts tillbaka till regeringen. Det förefaller som om representanter för Sdp och samlingspartiet krävde Manninens och stöd för en annektering för att kunna godkänna Manninens förslag i reformfrågan. Det uttalade stödet måste komma före midsommar, men före ministrarna kunde uttala sitt stöd måste Helsingfors stadsfullmäktige ge ett förslag. I efterhand verkar ministrarnas uttalade stöd märkligt. Genom sina ställningstaganden gjorde de sig jäviga samtidigt som ministrarnas stöd fick Sibbo att ta Helsingfors förslag på allvar och mobilisera ett starkt motstånd. Manninens eget ställningstagande gjorde även att kommunindelningsutredningen från första början saknade trovärdighet. Det uttalade stödet kan emellertid tolkas som ett bindande löfte om en tvångsinkorporering, som ingick i en överenskommelse.

Ur Vapaavuoris anförande framgår att Helsingfors i själva verket hade en vecka på sig att plocka fram ett förslag. Jag citerar:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Toiseksi:

Kuntaliitos vie positiivisenkin tahtotilan olemassa ollessa aikansa. Asian todellinen edistäminen vaatii konkreettista esitystä valtiovallalle. Tiedostetaan, että seuraavat eduskuntavaalit järjestetään varsin pian. Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella.

Hiltunens betydelse för att övertala Manninen framgår även ur Vapaavuoris anförande vid stadsfullmäktigemötet. Jag återger här avslutningen på anförandet, som är riktat till fullmäktigeordförande Rakel Hiltunen. En verklig judaskyss:

Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.

Avtackningar. Den 6 december 2006

I går på eftermiddagen spred sig ryktet om min blogg till riksdagen, landskapsförbund, nyhetsbyråer och medier. Jag har inte haft tillgång till bloggens besöksinformation, men många besökare tog sig omvägar där de lämnade efter sig språr. Några nyheter om en partisk spökskrivare bakom Myllyniemis rapport har ändå inte förmedlats av vare sig pressen eller etermedierna. Tystnaden är nästan spöklig. Visserligen är mitt scoop kanske en liten nyhet jämfört med nyheten att en "kylig och grym" minister "bara ville ha sex" eller att "Seabuckthornberry", alias Susans profil, tagits bort från ett webbgalleri, men det anses allmänt vara mediernas uppgift att förmedla relevant information till medborgarna och väljarna. Kanske vill man göra välgrundade avslöjanden själva eller så är det självständighetsbalen som står i vägen.

Det kan väl ändå inte vara så att medierna saknar resurser att läsa igenom svenskspråkigt material? Det egentliga heta materialet är ju dessutom finska citat. Publicitet är i och för sig inte det viktigaste. Det viktiga är att bevisen på Pekka Myllyniemis partiskhet håller i högsta förvaltningsdomstolen. Det kunde dock vara bra att fallet Sibbo definitivt avgörs innan förhandlingarna om ett regeringsprogram där Sibbo-frågan ingår kommit allt för långt.

Sibbo kommun har alltså redan lämnat in ett besvär angående utnämnandet av Myllyniemi till kommunindelningsutredare. (Se t.ex. Kuntalehti.) Med besväret bifogades en utredning om utredningsmannens tidigare ställningstaganden i egenskap av medlem fullmäktige för Nylands förbud. Igår publicerade jag på min blogg bevismeterial, som lyfter fram Myllyniemis ställningstaganden i egenskap av medlem i Nylands landskapsstyrelse.


Ledaren i dagens Helsingin Uutiset har rubriken "Välitysmies aukaisi portit". Ledarskribenten skriver att "Lähinnä kielipoliittisista syistä noussut vastustus ei ole tässä mittakaavassa riittävä peruste hankkeen jarruttamiselle." Vidare hävdas det att en andlig mur har fallit och att "Siitä piitää kiittää niitä, jotka uskalsivat murta poliittiset lukot asian ympäri." Följande personer får i nedannämnd ordning ledarskribentens tack: [Hannes] Manninen, Eero Heinäluoma, Matti Vanhanen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Rakel Hiltunen, Tapani Mäkinen, Markku J. Jääskeläinen, Otto Lehtipuu och Timo Juurikkala. En bakgrundskraft som Helsingin Uutiset inte nämner, men som även förtjänar att uppmärksammas, är Pekka Korpinen.

Tags: besvär | Edit Tags