Dålig beredning. Den 22 mars 2015

Kunnat.net publicerade i måndags en kolumn eller ett blogginlägg av Arto Sulonen med rubriken "Hyvän lainvalmistelun periaatteet poliittisen ohjauksen puristuksessa". En svensk översättning med rubriken "Politiken körde över principen om god lagberedning" publicerades ett par dagar senare på Kommuntorget.fi. Motsvarande budskap hittar man även på Kunta.tv under rubriken "Sulonen: Hyvän lainvalmistelun periaatteet syrjäytettiin". Sulonens kritik av lagberedningen i samband med kommun och sote-reformen är i sig berättigad, men Sulonen, som numera är direktör för juridiska ärenden vid kommunförbundet, är inte rätt person att här komma med kritik. Sulonen går i sin text i hög grad egna ärenden. Inför senaste riksdagsval lär det ha varit tänkt att kommunförbundets jurister genom en "parlamentarisk beredning" skulle ha en ledande roll i beredningen av den nya kommunallagen och eventuella andra lagar som berör kommunerna. Det blev dess värre ingen parlamentarisk beredning, vilket Sulonens föregångare som direktör för juridiska ärenden Kari Prätttälä, bittert kritiserat. I den ovannämnda texten förespråkar även Sulonen en parlamentarisk beredning.

I samband med den förra kommunreformen KSSR (Paras) blev Sibbo offer för en parlamentarisk beredning där kommunförbundet hade en central roll, vilket Sulonen måste vara väl medveten om. Sulonen har även något nyare erfarenhet av lagberedning. I egenskap av tjänsteman vid kommunavdelningen vid finansministeriet var han ordförande för kommunindelningslagarbetsgruppen som beredde kommunindelningslagen från år 2009. På bilden ovan överlämnar Sulonen förslaget till lag, som retroaktivt skulle legitimera inkorporeringen av sydvästra Sibbo (se "Retroaktiv legitimering. Den 11 april 2009"), till kommunminister Mari Kiviniemi.

Beredningen av sote-lagen var dålig åtminstone så till vida att lagförslaget stoppades av riksdagens grundlagsutskott, men Sulonen har själv sysslat med dålig beredning på en helt annan nivå. Det var Sulonen som ansvarade för beredningen av statsrådets inkorporeringsbeslut år 2007. Sulonen sopade här de fatala bristerna i kommunindelningsutredarens utredning och framställning under mattan, fastän justitiekanslern framhållit att det var ministeriets uppgift att påtala eventuella brister och oegentligheter. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".)

Komplettering och ändring av kommunindelningslagen till kommunstrukturlag. Den 18 november 2012

Under den gångna veckan har man kunnat läsa att regeringens ministerarbetsgrupp för förvaltning och regional utveckling har enats om riktlinjerna för kommunreformen. Hur det egentligen är med enigheten inom regeringen angående den aktuella frågan kan man dock fråga sig. (Kanske var det nödvändigt att bli av med Jan Vapaavuori från posten som den samlingspartistiska riksdagsgruppens ordförande, för att regeringspartierna skulle kunna enas om en urvattnad reform.) I varje fall publicerade finansministeriet den 15  november ett pressmeddelande med rubriken "Kommunstrukturlagen på remiss vecka 47" ("Kuntarakennelakiluonnos lausuntokierrokselle viikolla 47"). Tillsammans med pressmeddelandet publicerades ett förslaget till ändringar i kommunindelningslagen eller "kommunstrukturlagen", som lagen omdöpts till. Man har alltså till den gällande kommunindelningslagen fogat krav på sammanslagningsutredningar och de sammanslagningsframställningar som skall ges före april 2014. Tanken är väl att kommunindelningslagen (eller "kommunstrukturlagen") skall revideras igen om några år.

Lagförslaget ser delvis ut som en PR-text, eller vad säges om följande? "Syftet med kommunstrukturreformen är att trygga högklassig och likvärdig kommunal service utifrån kundernas behov i hela landet ..." Den aktuella formuleringen är i själva verket kopierad och infogad från regeringsprogrammet.

Med anledning av ministerarbetsgruppens besked publicerade Yle i fredags en nyhet med rubriken "Nu måste kommunerna sluta tveka". Motsvarande nyhet ingick som ett inslag i TV-nytt samma dag. (Se ovan.) I nyhetstexten kan man bl.a läsa följande:

En av de stora frågorna är vad som ska hända med lilla grannen Sibbo. Alternativen är att Sibbo upptas i det nya stor-Helsingfors eller i ett eventuellt stor-Borgå. För SFP:s Mikaela Nylander, riksdagsledamot och ordförande i Borgå stadsfullmäktige, är saken klar.
- Östra Nyland är ganska beroende av Sibbo. Det kan bli svårt för oss att bevara vår nuvarande hälsovård och övriga service om inte Sibbo är med, säger Nylander.

Sibbo kunde kanske utreda en kommunsammanslagning med Borgå utan risk för att därmed försämra sina förutsättningar att förbli en självständig kommun. I Helsingfors lär man föredra ett självständigt Sibbo framom ett stor-Borgå dit även Sibbo skulle höra. Ett alternativ vore en utredning om en (orealistisk) sammangång med Grankulla, men det kunde uppfattas som en provokation. Problemet med en utredning om en kommunsammanslagning med Borgå är att en orientering mot Borgå är i Sfp:s intresse. Därför kan det vara svåt att få övriga politiska grupper i Sibbo att gå med på en sammanslagningsutredning som skulle gälla en sammanslagning med Borgå. En hurudan sammanslagningsutredning Sibbo kan göra beror även på hur "Helsingfors metropolområde definieras". I förslaget till kommunstrukturlag heter det enligt följande:

Kommuner i Helsingfors metropolområde ska i stället för det som föreskrivs i 1–3 mom. utreda en sammanslagning på områden som har ett betydande behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och trycket på att den ska växa och som bildar en funktionell helhet samt som är motiverade med avseende på områdets helhet.

Huruvida Borgå räknas till "Helsingfors metropolområde" är öppet. I en fotnot i utkastet till lagförslag kan man läsa att "Kommunerna preciseras på basis av utredningen om kommunindelningsutredningsområdena och metropolförvaltningen i området." Med "utredningen om kommunindelningsutredningsområdena" torde man syfta på "kartövningen" som redan gjorts. Med utredningen om metropolförvaltningen syftar man däremot på utredningen som bl.a. Pekka Myllyniemi för tillfället är med om att utföra. Om Sibbo inte utgående från en sammanslagningsutredning lagt fram något sammanslagningsförslag före den 1 april 2014 kan finansministeriet besluta att förrätta en särskild kommunindelningsutredning. Vem vet, kanske Myllyniemi än en gång ställer upp som kommunindelningsutredare?

Trettio kilometer. Den 31 oktober 2011

Sipoon Sanomat 27.10 2011 s 2

I gårdagens blogginlägg "Pilkotaan pikkukunnat. Den 30 oktober 2011" skrev jag om Monika Hämäläinens insändare i Sipoon Sanomat, Uusimaa, Vartti Itä-Uusimaa och Borgåbladet. I senaste nummer av Sipoon Sanomat har Christel Liljeström svarat på Hämäläinens insändare i Sipoon Sanomat den 20 november. (Se "Liten maktelit. Den 24 oktober 2011".)

Sipoon Sanomat 27.10 2011 s 2

Ledaren i senaste nummer av Sipoon Sanomat har rubriken "Parantaisiko 30 kilometrin matka keskustaan palveluja?" och handlar om grannkommunernas intresse att inkorporera delar av Sibbo i samband med den nya kommunreformen. i ledarartikeln noteras det att det från Sibbos nuvarande centrum Nickby skulle vara 30 km till kommunens centrum, ifall Sibbo slogs samman med Helsingfors.

I medierna har det starkt lyfts fram att den nya kommunstrukturen skall bygga på pendelområden. Principen om pendelområde är dock inte ny. I den nugällande kommunindelningslagen, som stiftades efter att den gamla lagen förbrukats av kreativ lagtolkning i fallet Sibbo, talas heter det redan att målet är att en kommun ska bestå av en pendlingsregion:

När kommunindelningen utvecklas är målet en livskraftig och regionalt enhetlig kommunstruktur med en fungerande samhällsstruktur. Målet är också att en kommun ska bestå av en pendlingsregion eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska förutsättningar och på personella resurser grundade förutsättningar att svara för ordnandet och finansieringen av servicen för kommuninvånarna.

I själva verket heter det i den gamla kommunindelningslagen, som gällde då sydvästra Sibbo inkorporerades, att "en kommun skall bestå av en pendlingsregion eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska förutsättningar och på personella resurser grundade förutsättningar att ansvara för ordnandet och finansieringen av servicen."

Kati Vierikko skrev i lardags ett blogginlägg med rubriken "Helsingin sanomat: Östersundomin rakentaminen uhkaa luontoarvoja".

Kan agera på egen hand. Den 18 januari 2011

Medierna har igår och idag noterat Vanda stadsstyrelses beslut att inte stöda en utredning om en kommunsammanslagning med Helsingfors. Så även Hufvudstadsbladet, som publicerat en artikel med rubriken "Vanda nobbar Helsingfors". I artikeln hävdas det att stadsstyrelsen i Helsingfors skall behandla frågan på sitt möte nästa vecka, men i en notis med rubriken "Helsingfors väntar med fusionsbeslut" på samma sida i tidningen säger Hbl att man inte kommer att ta några beslut före stadsfullmäktigemötet den 31 januari. Notisen avslutas med påpekandet att "Gränsjusteringen med Sibbo visar att Helsingfors kan agera på egen hand."


I fallet Sibbo agerade Helsingfors inte alls på egenhand, utan i sanarbete med kommunministern. Den nya kommunindelningslagen möjliggör inte heller ett agerande där Helsingfors skulle ta ett initiativ utan att Vanda förts har hörts. (Se "Ett hån mot Sibbo. Den 20 september 2009".) I samarbetete med (finans)ministeriet kunde Helsingfors dock i princip kunna få till stånd en "särskild kommunindelningsutredning". Att stadsstyrelsen i Vanda motsätter sig en utredning visar att ledande beslutsfattare i vanda även motsätter sig en sammanslagning. I princip kan en sammanslagning på initiativ av en kommunindelningsutredare förverkligas emot Vanda stadsfullmäktiges önskan, ifall majoriteten av befolkningen i en folkomröstning skulle stöda förslaget om en sammanslagning. En särskild kommunindelningsutredning förefaller dock osannolik, inte minst med tanke på att sammanslagningen mellan Helsingfors och Vanda inte är ett mål i sig, utan endast är tänkt som ett medel att utöva påtryckningar mot Esbo och tvinga Esbo med i en fusion.

Arkiverat: kommunindelningslagen. Den 1 juli 2009

nyckelord: kommunindelningslagen

Tolkningarna och speciellt omtolkningarna av kommunindelningslagen i samband med fallet Sibbo är högst märkliga. Det är skäl att "arkivera" kommunindelningslagen redan med tanke på att den aktuella lagen snart torde vara ersatt av en ny lag. Hur förslaget till ny kommunindelningslag formulerats för att retroaktivt legitimera annekteringen av sydvästra Sibbo är ett kapitel i sig, som avslöjar en hel del både om aktörerna bakom statsrådets Sibbobeslut och om den politiska kulturen i Finland i allmänhet. På bilden nedan överräcker lagarbetsgruppens ordförande, regeringsrådet Arto Sulonen kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till kommunminister Mari Kiviniemi. (Se finansministeriets nyhetsbrev 8/2009.)

Fallet Sibbo

En mera omfattande lösning. Den 19 juni 2009

Juss-Pekka Alanens utredning med förslag till ändring i kommunindelningen mellan Tusby, Träskända och Kervo "Rajat kuntoon, veturi vauhtiin" är daterad den 17 september 2007. Inrikesministeriet/finansministeriet avslog inte omedelbart Alanens framställning, men ministeriets beslut har dröjt. Inofficiellt har kommunminister Mari Kiviniemi för länge sedan meddelat att ministeriet inte komer att godkänna den föreslagna partiella kommunsammanslagningen, men ännu förra veckan, den 11 juni, publicerade Keski-Uusimaa en notis med rubriken "Kaikkonen hoputtaa Ristikytö-ratkaisua Kiviniemeltä". I onsdags, den 27 juni, tog eller offentliggjorde finansministeriet äntligen sitt beslut. Beslut om ändringar i kommunindelningen görs ofta i slutet av juni, eftersom ändringar träder i kraft den 1 januari och beslutet måste tas mins ett halvår före ändringen träder i kraft. I onsdags beslöt finansministeriet om tre små partiella kommunsammanslagningar och samtidigt beslöt ministeriet att avslå framställningen om en ändring i kommunindelningen mellan Tusby, Träskända och Kervo. (Se "Finansministeriet beslutade om partiella kommunsammanslagningar".) Ministeriets motiveringar till det sistnämnda beslutet är intressant:

Finansministeriet har den 17 juni 2009 beslutat att avslå Träskända stads och Kervo stads framställningar om överföring av vissa områden från Tusby kommun. Kervo stads framställning gällde ett område på 5,23 km² i Tusby kommun, och Träskända stads framställning områden på sammanlagt 9,70 km² i Tusby kommun.
Tusby kommun motsatte sig framställningarna. Förverkligandet av dem skulle ha förutsatt att villkoren för ändring av kommunindelningen hade uppfyllts på ett synnerligen vägande sätt. Det kan inte anses att villkoren för ändring av kommunindelningen uppfylls på ett synnerligen vägande sätt, eftersom den föreslagna ändringen av kommunindelningen inte skulle ha löst utvecklingsbehoven för områdena i fråga och deras omgivning på ett heltäckande sätt. Framställningarna innehåller tydliga utvecklingsplaner för områdena, men ett helhetsinriktat utvecklande av områdena i fråga och deras omgivning samt förenhetligandet av samhällsstrukturen förutsätter dock en mera omfattande lösning än den som ingår i framställningen.

Finansministeriet hade befogenheten att avslå framställningen, men eftersom Tusby kommun motsatte sig förslaget till ändring i kommunindelningen, hade ministeriet inte haft befogenheten att besluta i enlighet med Alanens förslag. På liknande sätt avslog inrikesministeriet den 28 juni 2007 Helsingfors framställning från juni 2006, medan kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställning gick vidare till statsrådet. (Frågan är om Kiviniemis ersättare Mauri Pekkarinen hade kunnat avslå framställningen, så att den aldrig hamnat på regeringen bord.) Enligt en allmän tolkning kan ministeriet, liksom regeringen, avslå en framställning, även om de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen uppfylls. Finansministeriet har dock valt att även denna gång ge juridiska motiveringar till beslutet.


Finansministeriets eller kommunavdelningens/Kiviniemis/Centerns linje är att tvångssammanslagningar godkänns endast då de möjliggör (frivilliga) sammanslagningar mellan hela kommuner. Om det hade gällt att skapa en korridor som skulle möjliggöra en sammanslagning av Träskända och Kervo, så hade Kiviniemi tvingat Tusby att avstå från en liten del av kommunen. Till saken hör att förslaget till inkorporering inte bara gäller "Ristikytö" (Ristinummi och Tuomala) mellan Kervo och Träskända, utan även Purola och Vanhakylä nordväst om Träskända. Alanens förslag går emot ministeriets agenda, men beslutet motiveras juridiskt, inte politiskt.

Finansministeriet hävdar i sina motiveringar att förverkligandet av den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade förutsatt att [de juridiska] villkoren uppfyllts på ett synnerligen vägande sätt (erityisen painavina). Ministeriets påstående bygger på att den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade inneburit en ändring av Kervos och Träskändas areal på över 10 %, fastän ändringen för Tusbys del hade varit klart mindre än 10 %. Att 10 %-regel även gäller förändringen i den mottagande kommunens eller de mottagande kommunernas areal hade Alanen och arbetsgrupperna som utarbetade framställningen ursprungligen inte noterat. Därför kompletterades Alanens utredning senare med ytterligare motiveringar i utredningen "Kuntajakolain vaikutukset Järvenpään, Keravan ja Tuusulan osaliitokseen" från den 26 oktober 2007. (Se "Regeln 10/5. Den 9 december 2007" och "Alanen är tillbaka. Den 10 december 2007".) Det kan noteras att inte heller Myllyniemi, eller de som stod bakom Myllyniemis förslag, noterat att 10 %-regeln även gäller Helsingfors areal. Kommunindelningslagarbetsgruppen, som Alanen själv är medlem i, har för övrigt i sitt förslag till ändring i kommunindelningslagen föreslagit att procentgränsen helt och hållet slopas. I sin promemoria skriver lagarbetsgruppen speciellt att "prosenttirajojen asettaminen myös suhteessa alueen vastaanottavaan kuntaan on nähty säännöksen tarkoituksen kannalta tarpeettomana". (Se "'Onödig' procentgräns. Den 26 april 2009".)

Det är alltså på mycket formella grunder som ministeriet hävdar att den föreslagna ändringen i kommunindelningen hade krävt att de juridiska villkoren uppfylls på ett "synnerligen vägande sätt". Motiveringarna till att villkoren inte uppfylls på ett synnerligen vägande sätt är istället desto mera subjektiva. Motiveringen är alltså att "den föreslagna ändringen av kommunindelningen inte skulle ha löst utvecklingsbehoven för områdena i fråga och deras omgivning på ett heltäckande sätt." Igen påtalar ministeriet "utvecklingsbehov", fastän utvecklingsbehov inte hör till de fyra alternativa villkoren för en ändring i kommunindelningen som enligt gällande lag borde uppfyllas med särskild vikt. Däremot heter det i förslaget till ny kommunindelnuingslag att "Kuntajaon muuttamisen edellytyksiä arvioidaan myös alueen tulevan kehityksen kannalta." Man kan ju fråga sig varför den föreslagna ändringen i kommunindelningen inte skulle lösa utvecklingsbehoven, men egentligen borde utvecklingsbehoven inte ännu ha juridisk relevans - så vida man inte ser fallet Sibbo som ett prejudikat.

Kervo och Träskända hade knappast gjort sina framställningar till ändring i kommunindelningen, om inte Sibbofrågan hade varit aktuell. Ursprungligen var det dock inte tänkt att inkorporeringen av delar av Tusby skulle kräva att de juridiska villkoren uppfylls med särskild vikt, men just med tanke på detta krav är fallet Sibbo ett prejudikat speciellt i detta fall. Inkorporeringen av Östersundom är det det första och enda fallet hittills där det krävts att villkoren uppfylls med särkild tyngd. I sitt avgörande i fallet Sibbo ger HFD emellertid inga direkta motiveringar till varför de allmänna villkoren uppfylls med särskild tyngd. Istället noterar HFD i sitt beslut bara att utvecklingen av Helsingforsregionen som har betydelse "inte bara för området i fråga utan även i vidare bemärkelse för södra Finland och även för hela riket." (Se "Tänjningar. Den 3 augusti 2008".) HFD motiverar, liksom inrikesministeriet, beslutet i fallet Sibbo med att Sibbo enligt miljöministeriets definition hör till Helsingforsregionen, vars utveckling har betydelse för hela Finland. Enligt samma definition hör även Tusby, Träskända och Kervo till Helsingforsregionen.

Jag menar inte att finansministeriet gjorde fel då man lät Tusby behålla "Ristikytö". Jag vill bara påtala inkonsekvensen. Keski-Uusimaa skrev igår att Träskända och Kervo överklagar ministeriets beslut. (Se "Järvenpää ja Kerava valittavat ministeriön Ristikytö-päätöksestä" och "Inget frågetecken. Den 18 juni 2009".) Någon större risk för att HFD ändrar på beslutet kan jag inte se, men en eventuell process kan bli intressant. Det sannolika är att Träskända och Kervo tolkar signalerna från ministeriet om "ett helhetsinriktat utvecklande" och "en mera omfattande lösning" och föreslår en sammanslagning av Träskända och Kervo. Då ligger Ristinummi och Tuomala mellan Kervo och Träskända illa till. Då är det snarare Hattula (se "Hattula. Den 27 december 2008") än Sibbo som utgör ett prejudikat, men kommunindelningslagen torde ändras innan några juridiska prejudikat blir aktuella. Keski-Uusimaa har faktiskt idag publicerat en artikel med rubriken "Tapio Bergholm pitää Keravan ja Järvenpään yhdistymistä vaihtoehtona".

Christel Liljeström har sent igår kväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Edunvavonta heikoilla jäillä".

Fallet Sibbo

Utlåtande av Sibbo kommun. Den 21 maj 2009

I mitt inlägg "Sarvilinnas utlåtande över ersättningsfrågan. Den 10 maj 2009" skrev jag om Helsingfors stadsfullmäktiges utlåtande till finansministeriet om förslaget till ny kommunindelningslag. Den 11 maj skall även Sibbo kommun ha gett ett utlåtande, men på kommunens webbplats jag har inte hittat något protokoll eller någon föredragningslista där utlåtandet omnämns. Sibbos utlåtande hade intreserat mig, eftersom beredningen av en ny kommunindelningslag i högsta grad är ett efterspel till fallet Sibbo.

Fallet Sibbo

Sarvilinnas utlåtande över ersättningsfrågan. Den 10 maj 2009

I gårdagens blogginlägg "Utlåtande över lagförslag" noterade jag att Helsingfors stad anser att förslaget till ny kommunindelningslag motsvarar den linje som högsta förvaltningsdomstolen antog i sitt avgörande i fallet Sibbo. Det förefaller som om man skrivit om lagen så att beslutet i Sibbofrågan i efterhand skulle få lagstiftarens moraliska välsignelse. Åtminstone har man tagit i beaktande "tillämpningsproblemen" i den rådande kommunindelningslagen. Att Helsingfors har beretts möjlighet att ge ett utlåtande om lagförslaget torde motiveras med att Helsingfors har erfarenhet av den nugällande kommunindelningslagen. Emellertid är fallet Sibbo inte ännu slutbehandlat. Frågan om ersättning återstår ännu för förvaltningsdomstolen och troligtvis HFD att ta ställning till. Då avgörandet i fallet Sibbo i övrigt bedöms utgående från kommunindelningslagsarbetsgruppens syn på behov av ändring i lagen som fallet Sibbo uppenbarat, kan man fråga sig om inte lagförslaget kan tänkas påverka avgörandet i ersättningstvisten. Den nya lagen kan ju rent av ha trätt i kraft innan avgörandet tas, fastän man borde döma enligt den lag som gällde 2007. Från Helsingfors sida verkar man ha sett sin möjlighet att via sitt utlåtande kunna påverka utgången i ersättningsfrågan. Största delen av Helsingfors utlåtande handlar i själva verket om 36 § i lagförslahet, som gäller ekonomisk utredning i samband med partiella kommunsammanslagningar. Jag återger här valda delar ur utlåtandet:

Lakiesityksen 36 § koskee taloudellisen selvityksen toimittamista siirrettäessä kunnan osa toiseen kuntaan. Sen perusteluiden mukaan muutettujen säännösten tarkoituksena on ilmaista nykyistä täsmällisemmin, mitkä alueiden siirtymiseen liittyvät taloudelliset menetykset selvityksessä tulee ottaa huomioon ja korvata toiselle kunnalle. Kaupunginhallitus pitää tavoitetta oikeaan osuneena, kun otetaan huomioon, että voimassa olevan kuntajakolain säännökset ovat osoittautuneet tältä osin jossain määrin ongelmallisiksi Helsingin kaupungin ja Sipoon kunnan vuoden 2009 kunnanosaliitosta toimeenpantaessa. ...

Esityksen 36 §:n 2 momentin lisäys siitä, että siirtyvällä alueella sijaitsevien ns. palvelukiinteistöjen lisäksi myös kiinteistöillä sijaitseva palveluirtaimisto siirtyy kunnalta toiselle, on perusteltua kirjata lakiin. Kunnallisten palveluiden jatkuvuuden kannalta momenttiin olisi tarpeen sisällyttää myös maininta siitä, että palveluomaisuuden hallintaoikeus siirtyy kunnalta toiselle samaan aikaan kun kuntajaon muutos tulee voimaan.

Lakiesityksen 36 §:n 3 momentti koskee siirtyvästä omaisuudesta suoritettavaa korvausta. ... Esitettyä sääntelyä ja sen perusteluja on pidettävä käyttökelpoisina tilanteessa, jossa kunnat pyrkivät keskenään sopimukseen taloudellisen selvityksen sisällöstä. Ne ovat kuitenkin liian väljiä sovellettaviksi sellaisinaan esityksen 37 §:n mukaisessa välitysmenettelyssä tai hallintolainkäyttömenettelyssä. Näin erityisesti siksi, ettei esityksessä ole kiinnitetty juurikaan huomiota siihen kustannussäästöön, joka alueen luovuttavalle kunnalle syntyy sen palveluvelvoitteen pienentyessä. Palveluomaisuuden täyteen hintaan arvostamista tulee ilman muuta rajata, mutta ei yksinomaan sillä perusteella, että alueen väestö on jo luovuttavan kunnan asukkaina osallistunut sen rahoittamiseen. Rajaus on paikallaan myös sillä painavammalla perusteella, että palveluomaisuus on ainakin lähipalveluiden (esimerkiksi koulut ja päiväkodit) osalta yleensä tarkoitettu juuri siirtyvien asukkaiden palvelemiseen eikä alueeltaan pienenevällä kunnalla siten ole sille enää samanlaista tarvetta. Tämä vastaisi myös lakiesityksen perusteluissa omaksuttua periaatetta siitä, ettei taloudellisessa selvityksessä ole kyse yksityisoikeudellisesta oikeustoimesta vaan julkisoikeudellisesta omaisuusjärjestelystä.

Att man i utlåtandet ser en möjlighet att påverka utgången i ersättningsfrågan är speciellt uppenbart i det utlåtande från den 16 april som rättstjänsten vid Helsingfors stads förvaltningscentral har gett. Utlåtandet ingår som bilaga till föredragningslistan för stadsstyrelsemötet den 27 april. Nästan hela Helsingfors stads utlåtande över lagförslaget härstammar i själva verket ur utlåtandet som getts av rättstjänsten vid Helsingfors stads förvaltningscentral och undertecknats av stadsjurist Sami Sarvilinna.

Fallet Sibbo

Utlåtande över lagförslag. Den 9 maj 2009

Finansministeriet har av Helsingfors stad begärt ett utlåtande om kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommuindelningslag. Utlåtande lär ha varit framme först den 6 maj, men Helsingfors stadsstyrelse antog stadens utlåtande på sitt möte den 27 april. Redan inledningen på utlåtandet är anmärkningsvärt. Jag citerar:

Työryhmän ehdotus uudeksi kuntajakolaiksi on pääosin oikeansuuntainen ja tuo nykyiseen kuntajakolakiin tarpeellisia tarkennuksia lain soveltamisongelmien tultua käytännössä esille myös Helsingin kaupungin, Vantaan kaupungin ja Sipoon kunnan vuoden 2009 alusta voimaan tulleen kunnanosaliitoksen yhteydessä.

Lakiesitys selkiyttäisi päätöksentekoa edellä mainitun kunnanosaliitoksen kaltaisissa tulevissa tilanteissa, kun laissa ei enää säädettäisi tiukoista siirtyvän alueen asukasmäärää tai pinta-alaa koskevista rajoista, vaan kuntajaon muutoksen perusteena voisi olla sen laajempi merkitys kunnille ja se, että alueen kehittäminen edellyttää tällaista muutosta. Esitys vastaa tältä osin Korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisussaan KHO 2008:1 omaksumaa linjaa.

Enligt utlåtandet motsvarar alltså lagförslaget den linje som HFD antog i sitt avgörande i fallet Sibbo. Problemet är att HFD naturligtvis borde ha gjort sitt avgörande utgående från den gällande lagen. Indirekt hävdar Helsingfors det samma som Helena Tuuri-Tammela antytt i sitt blogginlägg "Kuntajakolain muutosesityksestä" och i sin kolumn i Ilkka "Alueellinen eheys on yhteisen kuntarajan vaatimus": Lagförslaget har formats så att det anpassats till beslutet i fallet Sibbo. (Se "Retroaktiv legitimering. Den 11 april 2009".) Detta är desto mera anmärkningsvärt då regeringsrådet Arto Sulonen fungerat som ordförande för lagarbetsgruppen, i vilken även Kari Prättälä från Kommunförbundet varit medlem i. Det var Sulonen som ansvarade för ministeriets skandalösa beredning av statrådets Sibbobeslut, medan Prättälä var utredningsman Pekka Myllyniemis juridiska rådgivare.



Fallet Sibbo

Nya befogenheter för fastighetsregisterföraren. Den 27 april 2009

I ett flertal blogginlägg har jag uppmärksammat den oklara eller kontroversiella kommungränsen vid Österleden. Vad jag kan se finns det formellt två möjligheter: Antingen har lantämteriverket begått ett fel då man inte följt statsrådets beslut, eller så har statsrådets beslut varit oklart. Den ansvarige personen på lantmäteriverket har sagt åt mig i ett telefonsamtal att lantmäteriverket inte avvikit från statsrådets beslut, då ingen karta ingick i beslutet. Därmed hävdar lantmäteriverket indirekt att statsrådets beslut var oklart, vilket var en besvärsgrund i Sibbo kommuns besvär mot beslutet. Ett sätt att slå fast vilket dera som är fallet vore att göra en framställning om ändring i kommunindelningen, så att den administrativa gränsen skulle sammanfalla med den kamerala indelningen, dvs med fastighetsgränserna. Om finansministeriet avslog framtällningen, skulle man indirekt medge att statsrådest beslut var oklart och HFD:s avgörande felaktigt. Det sannolika är att man skulle hävda att lantmäteriverket gjort en felaktig tolkning av beslutet. Man kan dock fråga sig om beslutet verkligen var klart, då inte ens lantmäteriverket viste var gränsen skulle gå. Om den administrativa och den kamerala indelningen avviker, borde lantmäteriverket enligt nugällande lag antingen korrigera den kamerala indelningen eller till finansministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. Lanmäteriverket kommer knappast på eget initiativ att göra någondera, eftersom man inte vill medge att man - efter noga övervägande - begått ett fel. Förslaget till ny kommunindelningslag kan dock kanske möjliggöra en diskret korrigering.

I 46 § i kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommunindelningslag bestäms vad fastighetsregisterföraren skall göra om den administrativa kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra. Jag citerar ur paragrafen:

Jos kuntajako ja kameraalinen jaotus ovat kiinteistötoimituksen vuoksi tai muuten muusta kuin kuntajaon muuttamista tai rajan sijaintia koskevasta päätöksestä johtuen muodostuneet toisistaan poikkeaviksi, kiinteistörekisterin pitäjä voi 1) päättää kameraalisen jaotuksen muuttamisesta kuntajaon mukaiseksi; 2) päättää kuntarajan muuttamisesta kameraalisen jaotuksen mukaiseksi, jos kameraalisen jaotuksen muuttaminen ei ole tarkoituksenmukaista ja 45 §:n 2 momentin 1—2 kohdassa säädetyt edellytykset täyttyvät; tai 3) tehdä ministeriölle esityksen kuntajaon muuttamisesta, jos kameraalisen jaotuksen muuttaminen ei ole tarkoituksenmukaista ja 45 §:n 2 momentin 1—2 kohdassa säädetyt edellytykset eivät täyty.

Alternativ 2 är nytt för lagförslaget. Då avvikelsen mellan den administrativa och den kamerala indelningen i det aktuella fallet är under 50 hektar, vilket är gränsen som definieras i 45 §, kan lantmäteriverket kanske vid behov ändra eller bekräfta den administrativa kommunindelningen vid Österleden då den nya kommunindelningslagen träder i kraft.


Fallet Sibbo

"Onödig" procentgräns. Den 26 april 2009

I kommunindelningslagarbetsgruppens prememoria från den 25 mars kan man läsa följande om 18 § i förslaget till ny kommunindelningslag:

>>Pykälän 2 momentissa säädettäisiin siitä, milloin kunnan osan siirtämisestä toiseen untaan voitaisiin päättää, vaikka yhden tai seamman muutoksen kohteena olevan kunan valtuusto sitä vastustaisi.

Tällaisesta muutoksesta voitaisiin ensinnäin päättää momentin 1 kohdan mukaisesti illoin, jos muutos on muutoksen kohteena levan kunnan kannalta vähäinen. Säännös vastaisi asiallisesti lähinnä voimassa olevan ain 5 §:n 1 momentin 2 kohdassa säädettyä. Voimassa olevan lain mukaisista kunnan asukasmäärää (5 prosenttia) tai pinta-alaa (10 prosenttia) koskevista rajoista ehdotetaan kuitenkin luovuttavaksi. Nämä prosenttirajat ovat osoittautuneet käytännön tilanteisiin sovellettuina varsin sattumanvaraisiksi. Kaavamaisilla asukasmäärää tai maapinta-alaa koskevilla prosenttirajoilla ei myöskään kaikissa tilanteissa tavoiteta sitä merkitystä, joka kunnan osan siirtämisellä voi olla erityisesti alueen luovuttavalle kunnalle. Toisaalta prosenttirajojen asettaminen myös suhteessa alueen vastaanottavaan kuntaan on nähty säännöksen tarkoituksen kannalta tarpeettomana.<<

Att lagarbetsgruppen föreslår att procentgränserna slopas är intressant. Den aktuella inkorporeringen av sydvästra Sibbo borde ha förhindrats även av att inkorporeringsområdet utgör över 10 % av Helsingfors tidigare areal. I fallet Sibbo överskreds alltså både gränsen på 5 % av invånarantalet och 10 % av landarealen. Detta noterade dock inte kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi - eller de som skrev texten i Myllyniemis Sibborapport. (Se "Regeln 10/5. Den 9 december 2007".) I inriksministeriets promemoria till statsrådets Sibbobeslut noterar regerinsrådet Arto Sulonen visserligen att området som öveförs från Sibbo till Helsingfors utgör 14, 3 % av Helsingfors stads landareal och området som överförs från Vanda till Helsingfors 1,1 procent av Helsingfors landareal. Sulonen drar dock inte här av slutsatsen att både gränsen på 10 % av landarealen och 5 % av invånarantalet överskrids. I sitt avgörande i fallet Sibbo noterar däremot HFD att ändringen inverkar "på invånartalet i Sibbo kommun med mer än fem procent och Helsingfors stads areal med mer än tio procent." Eftersom gränsen på 5 % i varje fall överskreds hade Myllyniemis ovannämnda miss kanske inte så stor betydelse. En desto mera fatal miss var det av Jussi-Pekka Alanen att i sin utredning och framställning om ändring i kommunindelningen mellan Kervo, Träskända och Tusby inte notera att förslaget för Kervos och Träskändas del innebar en förändring på långt över 10 % av landarealen. (Se "Alanen är tillbaka. Den 10 december 2007".) Det är inte så konstigt att "man" finner den nuvarande gränsen på 10 % omotiverad i vissa fall.

Fallet Sibbo

Initiativ i brådskande ordning. Den 17 april 2009

Liksom jag i flera blogginlägg har noterat, kan kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommunindelningslag ses som ett försök till retroaktiv legitimering av beslutet i fallet Sibbo. Lagförslaget är format och formulerat så att det stämmer mycket bättre överens med inkorporeringen av sydvästra Sibbo än vad den nu gällande lagen gör. På alla punkter har lagförslaget dock inte anpassats till de prejudikat som fallet Sibbo föranledde. Enligt lagförslaget skulle ett initiativ till ändring av kommunindelningen under inga omständigheter kunna göras på det sätt som Helsingfors gjorde i juni2006. Jag återger här 13 § i lagförslaget:

>>13 § Kunnan tai kunnan jäsenen esityksen sisältö
Yksittäisen kunnan ja kunnan jäsenen esityksessä kunnan osan siirtämisestä toiseen kuntaan on perusteltava kuntajaon muuttamisen tarve ja selvitettävä, miten 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen ja 18 §:n 2 momentissa säädetyt päätöksenteon edellytykset täyttyvät.
Kunnan esityksestä tulee ilmetä, miten asiaa on valmisteltu muiden muutoksen kohteena olevien kuntien kanssa. Esitykseen tulee liittää muiden kuntien valtuuston lausunto.
Esityksessä on tarpeellisella tarkkuudella ilmoitettava kyseessä olevat alueet.<<

Lagarbetsgruppen omnämner i sin promemoria inte fallet Sibbo i sina kommentarer till 13 §, men tankarna går osökt till Helsingfors initiativ och framställning från juni 2006. Jag citerar ur promemorian:

>>Pykälän 2 momenttiin ehdotetaan uutta säännöstä, jonka mukaan kunnan tekemästä esityksestä kunnan osan siirtämiseksi tulisi ilmetä, miten asiaa on valmistelu muiden muutoksen kohteena olevien kuntien kanssa.
Esitykseen tulisi myös liittää muiden kuntien valtuustojen lausunnot asiasta. Säännöksen tarkoituksena on varmistaa, että kaikki muutoksen kohteena olevat kunnat tulevat tietoisiksi asiasta ja voivat lausua kantansa siitä ennen esityksen tekemistä ministeriölle. Yksittäinen kunta ei siten enää voisi ilman toisten kuntien kuulemista panna vireille kunnan osan siirtämistä toiseen kuntaan.<<

I promemorian och lagförslaget förefaller man försvara inrikesministeriets och statsrådets agerande, men ta avstånd från det sätt på vilket Helsingfors lade fram sitt förslag. Det är dock skäl att minnas att det var kommunminister Hannes Manninen och statsminister Matti Vanhanen som önskade att Helsingfors skulle ta beslutet om en framställning i brådskande ordning. Och Helsingfors hävdar fortfarande på sina specialsidor om inkorporeringen att "Inkorporeringen inleddes på initiativ av Helsingfors". (Se bilden ovan.)



Fallet Sibbo

Område. Den 15 april 2009

En av de stora juridiska kontroverserna i fallet Sibbo gällde tolkningen av ordet område (alue) i 3 § i kommunindelningslagen. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008" och "Levnadsförhållanden. Den 30 juli 2008".) Enligt den nurådande lagen kan kommunindelningen ändras, om ändringen främjar ordnandet av service för invånarna i området, förbättrar levnadsförhållandena för invånarna i området eller förbättrar verksamhetsmöjligheterna för näringarna i området. I motiveringarna till statsrådets beslut i fallet Sibbo säger säger regeringsrådet Arto Sulonen att "Kuntajaon muuttamiselle kuntajakolain 3 §:ssä säädettyjen yleisten edellytysten täyttymistä on päätöksessä arvioitu mainitun säännöksen mahdollistamalla tavalla kokonaisuutena ja yhtä kuntaa laajemman alueen näkökulmasta." Sulonens tolkning av ordet alue stöddes av Pekka Myllyniemi och Kari Prättäläs, men tolkningen kritiserades starkt av Toivo Pihlajaniemi, som i likhet med Myllyniemi och Prättälä var med i arbetsgruppen som beredde den aktuella lagen. En annan kontroversiell tolkning i motiveringarna sitt statsrådets Sibbobeslut var att ordet invånare i ovannämnda lagparagraf inkluderade framtida invånare. I förslaget till ny kommunindelningslag görs en precisering av begreppet område. Samtidigt tas områdets framtida utveckling med som ett juridiskt kriterium, så att lagen anpassas till motiveringarna till Sibbobeslutet. Jag citerar ur 4 § i lagförslaget, som definierar de allmänna förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen:

>>Kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa 1) kunnan toiminnallisia ja taloudellisia edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä tai muutoin edistää kunnan toimintakykyä; 2) alueen asukkaiden palveluja tai elinolosuhteita; 3) alueen elinkeinojen toimintamahdollisuuksia; tai 4) alueen yhdyskuntarakenteen toimivuutta.
...

Edellä 1 momentissa alueella tarkoitetaan yhden tai useamman kunnan tai niiden osan muodostamaa aluetta, johon kuntajaon muutos vaikuttaa. Kuntajaon muuttamisen edellytyksiä arvioidaan myös alueen tulevan kehityksen kannalta.<<

Den fjärde allmänna förutsättningen för en ändring i kommunindelningen, "muutos parantaa alueen yhdyskuntarakenteen toimivuutta", är ny, men den motsvarar motiveringarna för inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Utvecklingen av området som en förutsättning för en överflyttning av ett område från en kommun till en annan omnämns även i 18 § i lagförslaget . Några gränser på 5 % av invånarna eller 10 % av landarealen finns inte längre kvar, men om ändringen inte är "obetydlig" krävs det att utvecklingen av området förutsätter en ändring i kommunindelningen. Dessutom får ändringen inte äventyra den berörda kommunens funktionsmöjligheter och förutsättningar att ordna service. Undantaget råkar exakt motvara motiveringarna till Sibbobeslutet. Några andra förutsättningar för en tvångsinkorporering av ett icke-obetydligt område ger lagförslaget inte. Jag återger här den aktuella paragrafen:

>>Kunnan osan siirtämisestä toiseen kuntaan voidaan päättää, jos minkään muutoksen kohteena olevan kunnan valtuusto ei vastusta muutosta.
Kunnan osan siirtämisestä toiseen kuntaan voidaan päättää valtuuston vastustuksesta huolimatta, jos 1) muutos on muutoksen kohteena olevan kunnan kannalta vähäinen; tai 2) 4 §:n 3 momentissa tarkoitetun alueen kehittäminen edellyttää muutosta eikä muutos merkittävästi heikennä muutoksen kohteena olevan kunnan toimintakykyä ja edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä tai rahoituksesta.<<

I dagens nummer av Tidningen Vartti (Itä-Helsinki) ingår en artikel med rubriken "Östersundomin busit jättävät vaihtopysäkille".

Fallet Sibbo

Förbjudet att överklaga. Den 14 april 2009

I dagens Helsingin Sanomat finns en ledarartikel med rubriken "Kirkkonummi on pystynyt pitämään päätösvallan itsellään". Indirekt upprepar tidningen här sin förklaring till inkorporeringen av Östersundom: Sibbo valde en annan väg än Kyrkslätt. (Jfr "Jäviga domare. Den 23 januari 2008" och "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008".) Jag citerar:

Kirkkonummella on kuntarakenteen muutospaineessa vaihtoehtoja, koska se valitsi ajoissa toisen tien kuin Helsingin itäpuolella sijaitseva Sipoo. Toisin kuin Sipoon ruotsinkielinen hallinto Kirkkonummen ruotsinkieliset kuntapäättäjät oivalsivat, että kunta ei voi käpertyä vaan sen tulee avautua. Jo 1970-luvulla Kirkkonummella avattiin ovia muualta muuttaville ja teollisuudelle.

I flera blogginlägg har jag noterat hur fallet Sibbo präglar kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommunindelningslag. Lagförslaget anpassas till ministeriets och HFD:s många gånger märkliga tolkning av den nuvarande kommunindelningslagen. Det är som om man hoppades att den nuvarande lagen skall vara bortglömd då man i framtiden bedömer lagligheten i statsrådets Sibbobeslut. Det finns många exempel på försök till retroaktiv legitimering i lagförslaget. Här ett exempel:

54 § Muutoksenhakukiellot
Kuntien yhteisen esityksen mukaiseen valtioneuvoston päätökseen kuntien yhdistymisestä ei saa hakea muutosta.
Edellä 15 §:ssä tarkoitettuun ministeriön päätökseen, joka koskee erityisen kuntajakoselvityksen määräämistä, ei saa erikseen hakea muutosta.

I sin promemoria refererar lagarbetsgruppen angående moment två i 15 § direkt till HFD:s beslut från den 12 december 2006 att inte låta Sibbo kommun skilt besvära sig över utnämnandet av Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare:

Pykälän 2 momentissa säädettäisiin muutoksenhakukiellosta ministeriön päätökseen, joka koskee erityisen kuntajakoselvityksen määräämistä. Päätökseen ei saisi erikseen hakea muutosta, koska kyse on kuntajaon muutosta koskevan asian valmistelusta. Säännös vastaisi voimassa olevasta laista oikeuskäytännössä (KHO 12.12.2006/3431) noudatettua tulkintaa.

Fallet Sibbo

Domslut föregår lagen. Den 6 april 2009

Helsingin Sanomat har publicerat en artikel med rubriken "Harva vantaalainen yltäisi yhdistetyn suur-Helsingin valtuustoon". Jag har behandlat samma ämne i mitt inlägg "Apropå. Den 8 november 2008".

Svenska Yle har publicerat en notis med rubriken "Vanda behandlar fusionsutredning" och finska Yle en notis med rubriken "Helsingin ja Vantaan yhdistymiskaavailuista tutkintapyyntö". Jag citerar ur den senare notisen:

Yksityishenkilön jättämä tutkintapyyntö koskee Vantaan kaupunginhallituksen puheenjohtaja Tapani Mäkistä (Kok.) ja Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajusta.
Tutkintapyynnössä esitetään, että Mäkinen ja Pajunen ovat yhdistymisselvityksestä ja sen vaikutuksista neuvotellessaan painostaneet muita päätöksentekijöitä.

Vartti har publicerat en notis med rubriken "Väite: Jussi Pajunen painostanut päättäjiä".
Helena Tuuri-Tammela, vars pro gradu avhandling "Kunnallisen jaotuksen muuttaminen: Oikeudelliset edellytykset ja kunnallinen itsehallinto" jag berört i blogginläggen "Jura novit curia. Den 17 januari 2009", "Absurda slutsatser. Den 20 januari 2009" och "En hälsning från Storkyro. Den 3 februari 2009", har på sin blogg följt med beredningen av revideringen av kommunindelningslagen. Redan en dag före kommunindelningslagsarbetsgruppen överlämnade sitt förslag skrev Tuuri-Tammela ett blogginlägg med rubriken "Yhteisen kuntarajan vaatimus perustuu nykyiseen kuntajakolakiin", där hom bl.a. noterade följande angående den nuvarande kommunindelningslagen:

Oikeudellisten edellytysten täyttyessä ministeriö voi päättää kuntajakomuutoksen, jolleivät kunnat vastusta asiaa. Muunlaisessa tapauksessa päätösvalta kuuluisi valtioneuvostolle, jonka kuntajakolaille melko vieraita tulkintaperusteita oli nähtävissä jo tapauksessa Sipoo-Helsinki-Vantaa. Eikä Korkein Hallinto-oikeus tuota päätöstä kumonnut, vaikka VN:n Sipoo -päätöksen lainmukaisuutta on kyseenalaistettu monen kunnallisoikeudellisen tutkijankin toimesta, koska kyse oli suuresta alueesta ja liitosta vastustettiin Sipoossa yli 90 %:sti.

Dagen efter att arbetsgruppen hade överlämnat sitt lagförslag till kommunminister Mari Kiviniemi skrev Tuuri-Tammela ett mycket betydelsefullt inlägg på sin blogg. Jag citerar här ur inlägget, som har rubriken "Kuntajakolain muutosesityksestä":

Nykyään voimassa olevan kuntajakolain tulkinnoista on viimeisin suuri kärhämä käyty siis Sipoo-Helsinki kuntajakomuutoksessa. KHO ei valtioneuvoston tekemää Sipoon huomattavien osien pakkoliitosta kumonnut, vaikka VN:n Sipoo -päätöksen lainmukaisuutta, etenkin pakkoliitokselle vaadittujen edellytysten erityistä painavuutta, on kyseenalaistettu monen kunnallisoikeudellisen tutkijankin toimesta.
Joka tapauksessa selkein valta ratkaista kuntajakomuutosten oikeudelliset edellytykset on eduskunnalla säätämällä asiasta laki. Lakikäsittely olisi ollut Sipoon tapauksessa myös reilumpi toimintalinja, eikä vain päätöksen perustelujen kirjoittaminen sopivan näköiseksi.
Tuon Valtioneuvoston tekemän Sipoo -ratkaisun perustelujen kirjoittanut esittelijä Arto Sulonen oli nyt laatimassa uutta kuntajakolakiesitystä. Nyt tästä esitetystä kuntajakolakimuutoksesta on poistettu kriteerejä, joiden varassa Sipoon ratkaisu oli erityisen kummallinen.
Ilmeisesti Suomessa on myös ajauduttu lainsäädännössä malliin, jossa oikeuden päätösten mukaan muutetaan lainsäädäntöä eikä siten, että laki määrittelee, miten oikeuden tulee päättää. Onko valta kansalla, joka valitsee lainsäätäjän, vai jossain muualla?

Fallet Sibbo

Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår ett ledarstick med rubriken "Kuntajakolain muutos tulee tarpeeseen". Jag citerar ur ledarartikeln:

>>Nykyisen lain tai sen tulkinnan eräitä byrokraattisuuksia karsitaan. Enää tuskin tarvitsee perustaa kapeita käytäviä yhdistämään liittyviä kuntia, kuten Hämeenlinnan seudulla tehtiin. Vastaavasti Sipoon osan liittäminen Helsinkiin edellytti maakiilaa Vantaalta.

Sipoon ja Helsingin korvausriitojen ei tulevien säännösten mukaan olisi tarvinnut mennä oikeusistuimeen, vaan olisi voitu käyttää uutta kevyempää välitysmenettelyä.

Lainvalmistelun lähtökohdaksi oli annettu kuntaliitosten vapaaehtoisuus.<<

Ledarskribenten antyder att den så kallade Västekullakilen anslöts till Helsingfors för att den nuvarande kommunindelningslagen förutsätter att en kommun består av ett sammanhängande område. Inkorporeringen av Västerkullakilen motiveras dock inte bara av lagen. Utan en gemensam landgräns skulle det allt för tydligt ha framgått att inkorporeringen av Östersundom handlade om rena kolonialismen.

Det finns minsann ett behov av en ny kommunindelningslag och det är i högsta grad fallet Sibbo som framkallat det behovet. Och det handlar inte bara om erfarenheter i den nuvarande lagen som uppenbarats i samband med inkorporeringen av Östersundom. HFD:s avgörande i fallet Sibbo betyder enligt flera experter att den nuvarande kommunindelningslagen punkterats. Utan inkorporeringen av Västerkullakilen hade inkorporeringen av en "korridor" av Hattula knappats varit möjligt. (Se "Hattula. Den 27 december 2008".) Jag finner det intressant och anmärkningsvärt att finansministeriet i samband med inkorporeringen av 28 kvadratkilometer av Hattula noterar att beslutet inte kommer att ge upphov till ett prejudikat, emedan man kommer att förnya kommunindelningslagen. Logiken verkar vara att ministeriets (ny)tolkning av lagen automatiskt blir ett prejudikat, som vid behov välsignas av HFD. Trots alla förnekanden om att fallet Sibbo skulle bli ett prejudikat, så är det just vad det blivit. Inte minst därför måste kommunindelningslagen nu förnyas.

Trots att hela 2 760 hektar av Hattula, om än mindre än 10 % av kommunen, vid årsskiftet mot Hattulas vilja anslöts till Tavastehus, för att den nya staden skulle bilda ett "sammanhängande" område, är korridoren mellan de tidigare kommunerna Renko och Kalvo på minst tre ställen under 50 meter bred! Inte heller finns det några vägförbindelser genom korridoren. Se här ministeriets tolkning av ett sammanhängande område! (En del aven aktuella korridoren kan ses på kartorna ovan.)

Den nuvarande kommunindelningslagen ger, eller borde ha gett, ett skydd mot allt för stora ändringar i kommunindelningslagen mot en berörd kommuns vilja. Gränserna på 10 % av landytan eller 5 % av befolkningen är objektiva kriterier som är svåra att bryta mot. I fallet Sibbo utnyttjades möjligheterna att överskrida gränserna då särskilt vägande käl föreligger. Samtidigt förlorade gränserna sin betydelse. Enligt det nya förslaget till kommunindelningslag är kommunernas rättssäkerhet även de jure beroende av ministeriets eller statsrådets subjektiva bedömning i enskilda fall. I sitt tal "Ministeri Kiviniemi kuntajakolakityöryhmän muistion luovutustilaisuudessa", som kommunministern höll den 25 mars i samband med kommunindelningslagarbetsgruppens överlämnande av sitt förslag, förbegick Kiviniemi flera väsentliga aspekter av lagförslaget, men hon noterade att man föreslår att de ovannämnda gränserna för kommundelssammanslagningar slopas. Jag citerar ur talet:

>>Työryhmä ehdottaa kuntajaon muuttamisen edellytyksiä osin täsmennettäväksi. Ehdotetut täsmennykset perustuvat lain soveltamisessa käytännössä havaittuihin ongelmiin. Esimerkiksi kunnat voisivat kuntajakoselvittäjän ehdotuksesta yhdistyä poikkeuksellisesti myös niissä tilanteissa, joissa yhdistyvillä kunnilla ei ole yhteistä maarajaa. Yhteisen maarajan vaatimuksesta poikkeaminen olisi mahdollista silloin, kun riittävän painavat toiminnalliset perusteet puoltavat kuntien yhdistymistä.

Kunnan osaa koskevissa kuntajaon muutoksissa ehdotetaan luovuttavaksi kaavamaisista alueen asukasmäärää ja pinta-alaa koskevista prosenttirajoista niissä tilanteissa, joissa kunnan valtuusto vastustaa siirtoa. Päätöstä tehtäessä otettaisiin nykyistä paremmin huomioon muutoksen todellinen merkitys kyseisille kunnille. Vähäisiä ja alueen kehittämisen edellyttämiä aluesiirtoja kuntien välillä voitaisiin vastaisuudessakin tehdä vastoin kunnan valtuuston tahtoa, kunhan muutos ei merkittävästi heikennä kunnan toimintakykyä ja edellytyksiä vastata palvelujen järjestämisestä ja rahoituksesta.

Ehdotukset tarjoavat uusia ratkaisumalleja kuntajaon muutosprosessiin liittyvien ristiriitaisten intressien yhteensovittamiseen. Tästä voi mainita esimerkkinä uuden välitysmenettelyn, jota työryhmä ehdottaa kunnan osan siirtämiseen liittyvän taloudellisen selvityksen tekemiseen.<<

Yle har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Fusion med Vanda dyr för Helsingfors".

Fallet Sibbo

Kommunindelningslagarbetsgruppens förslag. Den 28 mars 2009

Senaste onsdag publicerade finansministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Snabbare och enklare förfarande vid ändring av kommunindelning" (Kuntajaon muuttamisen menettelyt nopeammaksi ja yksinkertaisemmaksi ). Det var i samband med publicerandet av detta meddelande och Kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria, somkommunminister Mari Kiviniemi (c) tog avstånd från möjligheten till tvångssammanslagningar bara för några få problemkommuners skull. (Se "Vandas sak är Sibbos. Den 25 mars 2009" och "Skiljeförfarande. Den 26 mars 2009".) Jag citerar ur pressmeddelandet:

>>Den av finansministeriet tillsatta kommunindelningsarbetsgruppen överlämnade idag den 25 mars 2009 sin promemoria åt förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi. Arbetsgruppen har berett ett förslag till en ny kommunindelningslag.

Det föreslås att kommunindelningslagen ändras så att den skulle svara mot de nya behov och förändrade omständigheter som beror på kommun- och servicestrukturreformen (KSSR). Det föreslås speciellt att förfarandena vid beredningen av och beslutsfattandet i fråga om ändring av kommunindelningen skulle förenklas och göras snabbare. Lagen föreslås innehålla skilda bestämmelser för förfaranden vid fusioner av hela kommuner samt för överföring av delar av en kommun till andra kommuner.

Det föreslås att kommunindelningslagen på ett tydligare sätt än i dagsläget skulle lyfta fram kommunernas avgörande roll vid anhängiggörandet och beredningen av samt beslutandet om ändringar i kommunindelningen. Man föreslår att kommunfusioner skulle förutsätta en proposition som kommunerna berett tillsammans. Även när en partiell kommunsammanslagning bereds, ska ärendet enligt förslaget behandlas i samtliga kommuner som berörs av ändringen, så att ingen av kommunerna blir överraskad av propositionerna. ...

Förutsättningarna för ändring av kommunindelningen föreslås bli preciserade. Kommunerna ska på förslag av kommunindelningsutredaren kunna slås samman även i sådana fall där kommunerna i fråga inte har någon gemensam markgräns. Då man trots kommunfullmäktiges motstånd beslutar att överföra en del av en kommun till en annan kommun, ska man enligt förslaget slopa procentgränserna som gäller befolkningsmängden i och arealen för området som ska överföras. Mindre områdesöverföringar som förutsätts av regionutvecklingen ska enligt förslaget även i framtiden kunna göras mot kommunfullmäktiges vilja, förutsatt att ändringen inte på ett väsentligt sätt försvagar kommunens handlingskraft eller förutsättningar att svara för ordnandet och finansieringen av service. ...

Det föreslås också att lagen skulle inkludera bestämmelser om ett nytt förlikningsförfarande i situationer där kommunerna annars inte kommer överens om en ekonomisk utredning då en del av en kommun flyttas till en annan kommun. Inga förändringar föreslås till kommunindelningslagens bestämmelser om det ekonomiska stödet för kommunfusioner eller om personalens ställning. ...

Arbetsgruppen har också berett separata förslag om i ramlagens 9 § avsedda tvångsförändringar av kommunindelningen som gäller kommuner som befinner sig i en speciellt svår ekonomisk ställning, ifall regeringen skulle anse det nödvändigt att vidta åtgärder. Bestämmelserna i fråga ingår inte i arbetsgruppens förslag till kommunindelningslag.<<

Det är uttryckligen med tanke på KSSR som kommunindelningslagarbetsgruppen under ledning av förvaltningsrådet Arto Sulonen lägger fram ett förslag till reform av kommunindelningslagen. Att arbetsgruppen har berett separata förslag om tvångsförändringar av kommunindelningen visar att tvångssammanslagningar av hela kommuner inte i princip strider mot vare sig KSSR eller ramlagen. Att ett lagförslag som utarbetats på initiativ av en centerpartistisk kommunminister inte inbegriper tvångssammanslagningar av hela kommuner är i sig inte speciellt anmärkningsvärt. Däremot är det förvånande att ingen omedelbart tycks protestera mot att tvångssammanslagningarna föreslås utebli, om än en utlåtanderunda ännu återstår. En förklaring är att man, liksom Kiviniemi sagt rent ut, kommit överens om att inte inkludera tvångssammanslagningar av hela kommuner i KSSR, men vad är det för en överenskommelse hon syftar på? Jag finner inga andra svar en det som jag redan gett på denna blogg. Centerministrar i nyckelposition lovade i juni 2006 sköta Sibbofrågan som en separat fråga och ett specialfall mot att KSSR inte behövde inkludera tvångssammanslagningar.

Hbl har på eftermiddagen publicerat en artikel med rubriken "Vanda avböjer fusion".

Fallet Sibbo

Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008

Så har då Helsingin Sanomat publicerat en artikel av Kaarlo Tuori, som är professor i allmän rättsvetenskap vid Helsingfors universitet. Rubriken lyder "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'", men visst hävdar Tuori även att Sibbobornas grundlagsenliga rättigheter förbegicks i HFD:s Sibbobeslut. Tuoris artikel handlar i första hand om Sibbofrågan, men på ett högre plan även om större principiella frågor. Detta framgår ur de sista fyndigt formulerade raderna, som jag återger här:

Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätökseen liittyy isoja kysymyksiä.
Nakkikioskia paljon isompia.

Här handlar det om grundläggande frågor, men mellan raderna även om kritik mot professorkollegan Kai Kalima. Det var i ett anförande vid det spektakulära stadsfullmäktigemötet den 29 november 2006 som professorn i finansrätt Kai Kalima (sdp) yttrade de bevingade orden om knackkorvskiosken. Jag citerar här ur anförandet:

on turha kuvitella, että Sipoo voisi rakentaa metroa tai raideliikenneyhteyttä tai Sipoo voisi kaavoittaa järkevästi ympäristöä suojelevasti näitä alueitaan. Ei siellä ole resursseja. Se on nakkikioski meihin verrattuna. Tämä pitää muistaa.

Eli on turhan aikaista riemuita siitä, että jos huomenna ehdotus tulee olemaan ns. varovainen. Tämä ehdotukset tulevat toistumaan, kunnes asia on hoidettu.

I ett annat anförande vid samma möte omnämner Kalima även kollegan Tuori. Jag återger här valda bitar ur anförandet:

Oma käsitykseni on, toisin kuin professori Tuorilla - joka on tällä hetkellä oikeusteorian opettaja. Hän ei siis opeta kuntalainsäädäntöä eikä julkisoikeutta - on se, että 3 §:n edellytykset täyttyvät ilman muuta. Entä sitten 5 §? Onko olemassa erityisen painavia syitä? Jos Suomessa koskaan on niitä, niin nyt on. Voiko olla mitään muuta sellaista tilannetta, joka olisi ikään kuin painavampi kuin tämä tilanne? Vaikea kuvitella. Olen sitä mieltä, että ei Suomessa välttämättä muita kuin pakkoliitoksia edes tarvitakaan, että tämä riittää, kunhan se tulee riittävän suurena.
...

Aivan samalla tavoin meillä on takaportti. Me voimme säätää lain Länsi-Sipoon liittämisestä Helsingin kaupunkiin ja tästä eduskunnan päätöksestä ei kukaan voi valittaa.

Kalimas påpekande att professor Tuori är "lärare i rättsteori" saknar relevans då Tuori fram till 2003 var professor i förvaltningsrätt vid Helsingfors universitet. Så sent som år 2005 utredde Tuori hur de olika modellerna för kommunreformen stämmer överens med dagens lagstiftning. Man kan istället fråga sig vem en professor i finansrätt är att tolka kommunindelningslagen, men Kalimas argumentering handlar inte om juridik, utan om maktpolitik: Helsingfors har makten att bestämma hur lagen skall tolkas eller om så behövs driva igenom speciallagar. HFD:s Sibbobeslut visar att Kalima på sätt och vis hade rätt.

Avsaknaden av ett prejudikat erbjöd möjligheter att tolka kommunindelningslagen mot laggivarens avsikter, men Tuori hävdar i sin artikel att statsrådets och HFD:s beslut även strider mot grundlagen. Detta kan vara en tolkningsfråga, men det är helt klart att Tuori har rätt då han noterar att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut förbigår de negativa följder en ändring i kommunindelningen har för Sibbo. Det är i ögonstickande hur HFD i sina motiveringar inte alls tar ställning till påståenden i besvären mot statsrådets beslut. Jag citerar ur Tuoris artikel:

Avoin perusteleminen vaatii, että ratkaisussa punnitaan eri suuntiin viittaavia näkökohtia ja niiden painoa. Punninnan merkitys korostuu, kun noudatettavana on suhteellisuusperiaate.

Korkein hallinto-oikeus viittaa suhteellisuuteen, mutta luonnehtii sitä vain hallinto-oikeudelliseksi periaatteeksi. Se on kuitenkin myös valtiosääntöoikeudellinen vaatimus, jota on noudatettava varsinkin silloin, kun perustuslain takaamia oikeuksia rajoitetaan. Esimerkiksi perusoikeuksia on lupa rajoittaa vain silloin kun ja siinä määrin kuin se on välttämätöntä.

Utan att namn nämns kritiserar Tuori även Kari Prättälä och Olli Mäenpää, som låtit förstå att Sibbobeslutet inte är något prejudikat (se "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008"). Jag citerar ur Tuoris artikel:

Julkisuudessa on ehditty esittää, ettei ratkaisu ole ennakkopäätös. Korkein hallinto-oikeus itse näyttää olevan toista mieltä. Päätös tehtiin erityiskokoonpanossa, ja se on päätetty julkaista vuosikirjassa. Vuosikirjaan kootaan ratkaisut, joiden ennakkopäätösarvo on tuomioistuimen oman käsityksen mukaan suuri.

Hufvudstadsbladet har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Metropolen knappast något hot mot anrika Östersundom gård". Just när efterspelet håller på att komma igång publicerar Hbl en artikel, som inleds med följande ord: "Dammet har lagt sig efter det stora gränsbråket mellan Helsingfors och Sibbo. Processen är över."

Regeln 10/5. Den 9 december 2007

Författaren till boken Sipoon ryöstö Jouko Tikkanen är huvudredaktör för tidningen Tukkutori. På tidningens webbplats finns en sida där man kan beställa boken. Här finns även textprov ur boken.

En liten detalj i kommunindelningslagen har gått mig förbi. I Sipoon ryöstö låter Tikkanen [Tuomas] Autere påpeka att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag (VE 2) inte uppfyller 10 %-villkoret. Enligt moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen får en ändring i kommunindelningen inte inverka "på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Enligt inrikesministeriets prememoria för statsrådets gränsbeslut är arealen för "VE 2" 26,557 km² och landarealen för området "V", som enligt Myllyniemis förslag skulle överföras från Vanda till Helsingfors 2,181 km². Eftersom Sibbos landareal enligt Myllyniemis rapport är 364,1 km² utgör landarealen för "VE 2" endast 7,3 % av Sibbos totala landareal. Tillsammans är det område som enligt Myllyniemis förslag skulle inkorporeras med Helsingfors 28,738 km² medan Helsingfors landareal enligt Myllyniemis rapport är 184,5 km². Detta innebär att den föreslagna ändringen i kommunindelningen för Helsingfors del skulle betyda en inverkan på landarealen med 15, 6 %, vilket klart är över gränsen på 10 %.

I sin helhet lyder villkoret som definieras i moment 2 i 5 § i kommunindelningslagen att en ändring i kommunidelningen kan förverkligas om "ändringen inte inverkar på invånarantalet i någon kommun med mer än fem procent eller på arealen i någon kommun med mer än tio procent, räknat enligt landarealen". Eftersom antalet invånare på området VE 2 utgör 10,50 % av Sibbos totala befolkning och där med klart över gränsen på 5 % uppfylls i inga händelser villkoren som definieras av moment 2, vilket betyder att ändringen kan förverkligas "endast under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar". Det sistnämnda har även Myllyniemi noterat. Det intressanta är att Myllyniemi i sin rapport om sitt förslag VE 2 skriver att i "alternativ 2 stannar landarealen ... under 10 % (ca 30 km² )".

Myllyniemi hävdar även gällande alternativet "VE 4b", som klart överstiger 10 % av Helsingfors areal, att "regeln 10/5 följs". Det är dock knappast Myllyniemi själv som här har gjort en felberäkning. I rapporten berättar Myllyniemi att det i området för alternativ 4b bor 855 personer, men den beräkningen har han åtminstone inte gjort själv. Som ett argument mot alternativet 4b nämner Myllyniemi att det skulle uppstå "en oändamålsenlig avsnörning (där det t.o.m. ingår mark som ägs av Helsingfors)". Även här avslöjar Myllyniemi att Helsingfors markägendom varit ett centralt kritierium i valet av förslag, men dess värre ingår det i "avsnörningen" inte alls mark som ägs av Helsingfors.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Järvenpää ja Kerava eivät tingi liitosvaatimuksesta". Jag citerar ur artikeln:

Kuntaministeri Mari Kiviniemi (kesk) ei ole pitänyt Keravan ja Järvenpään alueliitosvaatimuksia perusteltuina. Ministeriö teettänee joka tapauksessa lääninhallituksella kenttäkierroksen Järvenpään ja Keravan valtioneuvostolle jättämästä esityksestä.

Asuntoministeri Jan Vapaavuori (kok) pitää tärkeänä, että radan varren rakentamattomat asuinalueet otetaan käyttöön. Vapaavuori tähdentää, että Ristikydön kehittämien asuntotuotantoon on tärkeämpää kuin se, minkä kunnan alueella se on. "Kuntien on pystyttävä seudulliseen yhteistyöhän", Vapaavuori sanoo.

"Ristikydön ja Purolan alueen kehittäminen on Länsi-Sipoon, Länsimetron ja Kehäradan mittainen hanke. Järvenpää ja Kerava ovat sitoutuneet tähän kehittämiseen päinvastoin kuin Tuusula", perustelee liitosvaatimuksia Järvenpään kaupunginjohtaja Erkki Kukkonen.

Man kan fråga sig varför det inte får finnas obebygda områden vid stambanan, då det finns råd med golfbanor vid kustbanan både i Tali och Alberga. Lika väl bör det vara mycket lättare att finna juridiska grunder för en annektering av Ristikytö än för en annektering av sydvästra Sibbo. Däremot torde det vara svårare att motivera anslutningen av området Purola till Träskända, men det bryr man sig knappast om i Kervo. Fastän Kervo och Träskända på ett farsartat sätt själva utnämnde Jussi-Pekka Alanen till uträdningsman är trovärdigheten i Alanens rapport av helt annan klass än trovärdigheten hos Myllyniemis rapport. Mari Kiviniemi kommer inte att ha det lätt att förklara sin inkonsekvens.

Det kan för övrigt noteras att arealen av områdena som Alanen föreslår att skall anslutas till Kervo och Träskända överstiger 10 % av respektive stads areal. Inverkan skulle enligt mina beräkningar för Kervos del vara 16,9 % och för Träskändas del hela 25,9 %. Lika väl skriver Alanen i rapporten Rajat kuntoon, veturi vauhtiin att "Osaliitosten alueet eivät yhdessäkään ylitä kuntajakolain 5 §:n 10 %:n rajaa (osuus on 6,6%)." Alanen har emellertid den 26 oktober gjort ett tilläg till rapporten med titeln "Kuntajakolain vaikutukset järvenpään, keravan ja tuusulan osaliitokseen". Behovet av ett förtydligande framgår ur följande citat ur tillägget:

Ristikydön/Ristinummen/Tuomalan ja Purolan/Vanhakylän alueiden (jatkossa käytetään lähinnä alueen asemien nimeä Ristikytö ja Purola) yhteinen kartalta ilmenevä pinta-ala on noin 14,9 km² (8,6+6,3 km²). Tuusulan kunnan maapinta-ala taas on noin 225 km². Osaliitokset ovat yhdessä noin 6,6 % Tuusulan maapinta-alasta eivätkä näin ylitä kymmenen prosentin rajaa.

Raja ei kuitenkaan saa ylittyä minkään kunnan osalta eli tarkastelu on ulotettava myös Järvenpäähän ja Keravaan. Järvenpäälle osaliitosselvityksessä esitettyjen Purolan ja Ristikydön alueiden yhteispinta-ala on 9,7 km². Kun sitä verrataan Järvenpään
maapinta-alaan, joka on 37,6 km², osuudeksi tulee 25,7 %. Vastaavasti Keravan 5,2 km²:n osaliitos on 17 % kaupungin 30,6 km²:n maapinta-alasta. Molemmat ylittävät selvästi 10 %:n raja-arvon.

Lagstiftarens intention. Den 22 oktober 2007

Nu har det bekräftatas att Paula Lehmuskallio (och Maj-Britt Vääriskoskis) avvikande åsikt inte har bifogats till Vandas stads förklaring. Det kan vara skäl att bifoga den avvikande åsikten till motförklaringar till Vanda stads förklaring. Liksom Helsingfors i sin förklaring basera sig den juridiska argumenteringen i Vandas förklaring på regeringsproposition 135/1997 och på tolkningar av lagstiftarens intentioner. Detta är symtomatiskt för ett fall där det saknas prejudikat att utgå i från. Just för att det saknas prejudikat kommer även fallet Sibbo att bli ett prejudikat, ifall Högsta förvaltningsdomstolen godkänner statsrådets gränsbeslut.

I fall Sibbo blir ett prejudikat, är Centern den stora förloraren. Därför är det Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi som ivrigast av alla hävdat att Sibbo inte blir ett prejudikat. Ett synnerligen svagt argument för att Sibbo inte blir ett prejudikat gav statsministern under presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni. Statsministern påpekade att den föregående regeringen gjorde tre mindre (partiella) kommunsammanslagningar och att dessa inte beraktades som prejudikat... Därtill påpekade statsministern att varje fall bedöms skilt för sig. Så är det naturligvis, men om Sibbobeslutet godkänns, finns det inte längre några juridiska hinder för godtyckliga inkorporteringar.

För en månad sedan sade Mari Kiviniemi angående partiella kommundelssammanslagningar till Yle att "Det krävs mycket starka motiveringar, vilket också inskrivits i kommunindelningslagen". Dess värre kan Kiviniemi inte vara helt säker på den saken innan HFD tagit sitt beslut. I sin förklaring är åtminstone Vanda av annan åsikt:

Vantaan kaupunginhallitus viittaa ... kuntajakolakia koskevan hallituksen esityksen (HE 135/1997) perusteluihin, joissa todetaan edellytyksistä yleisesti, että "edellytykset säädettäisiin niin yleisluontoisiksi, että ne sellaisenaan täyttyisivät kohtalaisen helposti".

I citatet ovan ger Vanda Helsingfors ett juridiskt stöd som inrikesministeriet av förekommen anledning inte kunde ge. Helsingfors stad är i sin egen förklaring, som skrivits av förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, på samma linje som Vanda:

De handlingar som hänför sig till beredningen av kommunindelningslagen innehåller inga exempel på situationer där förutsättningarna i 5 § i lagen uppfylls. Statsrådet är den enda myndighet som tillämpar denna paragraf då den beslutar om ändringar i kommunindelningen. Lagstiftaren gav med andra ord statsrådet stor prövningsrätt när det gäller att bedöma om särskilda förutsättningar föreligger. Statsrådets tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen måste ges stor vikt.

I praktiken gjorde statsrådet den 28 juni i ingen tolkning av innehållet 5 § i kommunindelningslagen. Liskom statsministern sade vid presskonferensen byggde statsrådets tolkning helt på beredningen som gjorts under tjänstemanna ansvar. I stället för statsrådet var det beredande tjänsteman Arto Sulonen som juridiskt prövade och tolkade innehållet i 5 § genom att återge utredningsman Pekka Myllyniemi tolkning, som ord för ord är kopierad från förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. Det var knappast lagstiftarens intention att ge speciellt stor vikt åt förvaltningsdirektörens tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen.