Helsingfors marker i Sibbo. Den 15 augusti 2006

Nämnden för teknik och miljö i Sibbo beslöt i går kväll att föreslå för kommunstyrelsen att Sibbo inlöser de markområden som Helsingfors äger i Sibbo. Vilka möjligheterna att förverkliga detta förslag är kan jag inte bedöma. Rätten att inlösa mark kan beviljas av miljöministeriet, vid vilket Jan-Erik Enetsam (Sfp) råkar vara minister.

Helsingfors stad torde i tiden ha köpt upp mark i Sibbo med syftet att senare byta marken med staten. Staten äger i Helsingfors mark, som brukas av försvarsmakten. Försvarsmakten har dess värre inte velat lämna sina fina stränder i Helsingfors, varför Helsingfors stad har förblivit markägare i Sibbo. Sibbo har i sin tur dröjt med att planera de områden där staden äger mark. Istället planerade Sibbo i Östersundom ett köpcentrum, vilket kanske provocerade Helsingfors till stadens drastiska beslut. Sibbo har redan hunnit skrota planerna på ett köpcentrum i Östersudom, men de politiker som envist stödde planerna har skäl att ångra sig. Man backade för långsamt, kanske för att rädda sina ansikten. När nu Helsingfors eventuellt straffar Sibbo för kommunens illojala planer på ett köpcentrum bör man minnas att Sibboborna, eller åtminstone en majoritet av invånarna i sydvästra Sibbo, starkt motsatte sig planerna på ett köpcentrum i Östersundom.

Det faktum att Helsingfors äger mark i Sibbo ger på inget sätt staden rätt att inkorporera sydöstra Sibbo. Det är ändå just stadens markegendomar som står bakom stadens önskan att få ta över en femte del av Sibbos yta. Att Helsingfors stad har en god ekonomi är lika mycket av nationellt intresse som att Sibbo och alla andra städer och kommuner i Finland har en god ekonomi. Att hävda att annekteringen av sydöstra Sibbo är av nationellt intresse är däremot att försöka dölja de verkliga motiven.

22:05

Kommunstyrelsen i Sibbo beslöt i kväll att ansöka om att få inlösa landområden som Helsingfors äger i Sibbo. (Se MTV3 nyheter.) Om inte tidigare så åtminstone nu torde det stå klart hur allvarligt man i Sibbo ser på Helsingfors fientliga expansionsplaner.

Storhelsingfors. Den 14 augusti 2006

Storhelsingfors (Suur-Helsinki) är ett diffust begrepp. Några anspelningar på Storfinland (Suur-Suomi), en högerextremistisk finsk-nationalistisk idé från medlet av förra seklet, har dock sällan gjorts. Nu är det aktuellt att dra paralleller åt det hållet.

Ofta förstår man med Storhelsingfors det samma som Helsingfors med förstäderna Vanda och Esbo (och Grankulla). Många Helsingforspolitiker skulle gärna se att dessa städer gick samman. En samgång skulle åtminstone vara funktionellt motiverad, eftersom städerna nu har svårt att samarbeta och göra vettiga gemensamma planer.

Ett av Helsingfors stora problem är att stadens västra gräns ligger alldeles intill stadens centrum. Istället sträcker sig staden långt österut. För att Helsingfors skall kunna gå samman med Esbo och Vanda krävs dock statsrådets medling och politiskt mod. Många hade säkert hoppats på att regeringen Vanhanen hade haft det modet. Istället erbjuder regeringen ett alternativt Lill-Storhelsingfors, som bara ytterligare förvärrar stadens geografiska obalans.
Jämförelserna med Storfinland haltar åtminstone på en punkt. Den tänkta kolonin i Sibbo saknar landförbindelse med moderstaden. Dylika kolonier strider inte bara mot FN:s principer om rätt till självständighet, utan även mot Finlands lag. Därför skall nu även Vanda tvingas avstå från sin havsstrand. (Se "Utpressning. Den 11 augusti 2006".) Den planerade korridoren är på det smalaste stället dock endast en kilometer bred. Det behövs bara lite växthuseffekt till, så finns det inget sammanhängande landområde kvar.

Till slut lite pressklipp. Juristen Toivo Pihlajaniemi hävdar i en intervju för YLE att Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo strider mot lagen.

Vanhanen som Hitler. Den 13 augusti 2006

Att jämföra någon med Adolf Hitler anses grovt kränkande, samtidigt som jämförelsen med största sannolikhet indirekt förringar Hitlers grymhet. För drygt tio år sedan ansågs Finlands dåvarande president Matti Ahtisaari indirekt ha jämfört motståndare till ett finländskt medlemskap i EU med nazister. Det föranledde naturligtvis protester. De hemliga överennskommelserna mellan statsrådet och Helsingfors ledning angående sydvästra Sibbo har under den gångna sommaren av många jämförts med Molotov-Ribbentrop-pakten. De som gått längst har liknat Helsingfors stadsstyrelses ordförande Jan Vapaavuori med Hitler. (Se Hbl den 4 augusti.) Försvararna av Helsingfors anspråk på att få expandera österut har hävdat att jämförelsen haltar. De har rätt. De var inte Hitler som anföll Finland. Hitler bara erbjöd Finland åt Stalin.

Vem som i denna analogi motsvarar Stalin och Molotov är inte helt entydigt. Däremot är det, åtminstone för mig, klart att Matti Vanhanen skall tilldelas Hitlers roll och Hannes Manninen rollen som Ribbentrop - om några roller överhuvudtaget behöver tilldelas. Inte ens jag anser att Vanhanen bör jämföras med Hitler i sig. Det skulle åtminstone kunna tolkas som ett grovt förringande av de brott som nazisterna begick mot vissa människor och folkgrupper.

Parallellerna skall inte dras för långt. Analogier och metaforer skall inte övertolkas och inte heller tas allt för bokstavligt. Bildliga uttryck kan vara medvetna överdrifter eller hyperboler. Då det gäller överenskommelsen om tvångsannekteringen av sydvästra Sibbo tycker jag att jämförelsen med Molotov-Ribbentrop-pakten är mycket träffande. När jag själv först tog del av Helsingfors planer gick mina tankar omedelbart till Molotov-Ribbentrop-pakten. Jag har inga andra bekanta modeller; jag kommer inte på någon överenskommelse som vore brutal nog att jämföra med.

Topelius och Sibbo. Den 12 augusti 2006

Sibbo har länge uppmärksammat Zacharias Topelius (1879-1898), som i knappt tjugo år bodde på Björkudden i sydvästra Sibbo. Man har namngett vägar, salar och skolor efter Topelius. Varje år arrangerar man den sk Topeliusveckan. Nu gör Helsingfors anspråk på den del av Sibbo där Björkudden ligger.

Det skall medges att Topelius, som var född i Nykarleby, torde ha valt att bosatt sig i Sibbo på grund av närheten till Helsingfors. Sibbo eller Östersundom var på 1800-talet dock ingen förort till huvudstaden. Topelius betonade mycket starkt hemmet, hembygden och fäderneslandet. Han säger i Boken om vårt land att vi bör ha medlidande med folk som saknar ett fädernesland:

Då är en människa såsom på vida havet: hon ser ingen strand, hon har ingen hamn, hon lever och dör som en främling på jorden.

"Finlands svenska befolkning" äger dock ett fädernesland:

Antingen jag på finskt språk kallar det Suomi, eller jag på svenskt språk kallar det Finland, är det dock alltid samma land. Alla dess söner och döttrar äro samma folk, vad språk de än tala.

Den finska territorialstaten, statsnationen och språkfreden bygger långt på den runebergsk-topelianska synen på nationen bestående av två språkgrupper. Eftersom finlandssvenskarna och finnarna utgör en nation, har det varit fritt fram för finskspråkiga att bosätta sig i traditionell svenskbyggd, inklusive Sibbo. Finlandssvenskarna har varit lojala och patriotiska medborgare och så vänskapligt inställda till det finska språket att svenskans ställning är hotad. Finlandssvenskarna har inte betraktats som en skild nation med regional autonomi eller en ursprungsbefolkning med rätt till land. Istället har samhällsfördraget och språkfreden utgått från den kommunala självstyrelsen. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Respekteras inte den kommunala självstyrelsen och finlandssvenskarnas rätt att inom den kommunala självstyrelsens ramar främja det svenska språkets fortbestånd, då har samhällskontraktet och språkfreden upphört att gälla. Då gäller inte längre doktrinen om två språk, men en nation. Då kan Finlands svenska befolkning i egenskap av ursprungsbefolkning göra anspråk på inte bara Sibbo skärgår, utan på hela huvudstadsregionen!

Första avsnittet i Boken om vårt land handlar om hemmet, det andra om fäderneslandet. Avsnittet om fäderneslandet inleds med ett salomonskt ordspråk, som är speciellt aktuellt i dessa onda tider:

Flytta icke de gamla råmärken, som dina fäder gjort hava.

Utpressning. Den 11 augusti 2006

Kommundirektören i Sibbo Markku Luoma berättar i dagens Hufvudstadsblad hur det gick till när han och kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström (sfp) träffade Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori den 21 april. Gick det till som Luoma säger handlade det om rena utpressningen.

I Sibbo har en utredningskommitté förhört Luoma och Liljeström. I Sibbo finns det de som menar att Luoma och Liljeström inte har skött förhandlingarna med Helsingfors väl. Att tala om förhandlingar är dock att använda ett starkt förskönande uttryck.

Dagens Borgåblad kommenterar Helsingfors biträdande statsdirektör Pekka Korpinens uttalanden i gårdagens Helsinginsanomat. (Se Minoritetsförtryck. Den 10 augusti 2006.) Luoma kritiserar här Helsingfors planer på att bygga sydvästra Sibbo med ett effektivitetstal på 0,9, vilka han finner helt orealistiska. (Siffran 0,9 lär skall betyda tre gånger tätare än normalt i Helsingfors.) Luoma noterar att det hela i grunden handlar om stadens ekonoiska intressen:

Sist och slutligen torde det hela handla mera om pengar. Om Helsingfors får ta sydvästra Sibbo och planlägger attraktiva byggområden där, så kan staden sälja tomtmarken och göra hundratals miljoner euro i vinst.

Jag gjorde på förmiddagen en cykeltur i det lilla område i Vanda som Vanda måste avstå till Helsingfors för att huvudstaden skall få en korridor till sydvästyra Sibbo. Jag tog ett antal bilder. (Se även ovan.) Det är uppenbart att Vanda har vanskött södra delen av den sk Västerkullakilen, fastän området har stadens enda havsstrand. Till (de hemliga) planerna torde länge ha hört att Vanda byter bort området med Helsingfors för att iställe få Nedre Dickursby. Invånarna i Nedre Dickursby visade sig dess värre inte vilja bli vandabor, så nu lär Vanda bli utan ersättning för det natursköna men förfallna området.

Ett bisarrt inslag i Västerkullakilen är ett antal kanoner som en privatperson riktat mot Helsingfors. Grannen till kanonernas ägare visste inte om kanonerna går att avfyra, men han var övertygad om att slaget redan var förlorat.

Vid gränsen till Sibbo vid Nya Borgåvägen har man för någon månad sedan bytt ut skyltarna som visar var Sibbo och Östra Nyland börjar - än så länge. Tidigare fanns här skyltar med namnen först på svenska, men nu har man bytt ut dem så att de motsvarar de nya språkförhållandena i Sibbo. På andra ställen har man inte brytt sig om att byta ut skyltarna. Det skulle kosta tiotusentals euro att byta ut dem alla. Vem månne har beställt de nya skyltarna vid Nya Borgåvägen?

Minoritetsförtryck. Den 10 augusti 2006

Hufvudstadsbladet offrar idag ett helt uppslag på Helsingfors planer på att inkorporera Sibbo. Bland annat berättar Hbl om att minister Enestam (Sfp) hölls utanför diskussionerna mellan Helsingfors och statsrådet och att de finlandssvenska socialdemokraterna motsätter sig tvångsannekteringen. Tack och lov finns det svenskspråkiga även i andra partier än Svenska folkpartiet.

Dagens Helsingin Sanomat tillägnar nästan en hel broadsheet-sida på Sibbofrågan. Helsingfors biträdande statsdirektör Pekka Korpinen säger här att det är en omöjlighet att Sibbo kunde få behålla västra ("sydvästra") skärgården. Här står hans ord alltså mot statsminister Vanhanens ord. (Se Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006.)

Dagens Helsinginsanomat ställer frågan "vem ritade Helsingfors nya gränser?" Svaret är att de ritades under ledning av Tuomas Rajajärvi. Korpinen hävdar att gränserna ritades med omsorg och sakkunskap! Om så är fallet, vilket jag visserligen betvivlar, är de som valt och ritat gränserna brutala sadister och minoritetsförtryckare. Angreppet mot Sibbo förtjänar internationell uppmärksamhet.

Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006

Olika politiska partier representerar olika intressegrupper: socialdemokraterna fackorganisationerna och de fackligt anställda, Samlingspartiet företagarna och höginkomsttagarna, centerpartiet landsbyggden och jordbrukarna. Av förståeliga skäl har Centern varit svagt representerad i städerna. Även på traditionell svenskspråkig landsbyg, så som Sibbo, är det få som röstar på centerpartiet, eftersom även jordbrukarna här röstar på Svenska folkpartiet. Att Center inte får svenskspråkiga röster torde partiet uppleva som ett mindre problem. Partiets svaga stöd i städerna har man under senare år däremot sett allvarligt på.

De som hör till respektive intressegrupp är relativt partilojala. I valkampanjer strävar partierna således främst att nå sk rörliga väljare med hjälp av imagereklam. Även mellan valen är man mån om att göra ett bra intryck på potentiella väljare. Imagen eller mediebilden behöver inte motsvara partiernas politiska linje, men reklambudskapet kan inte heller stå i direkt konflikt med den bedrivna politiken. Eftersom vi i Finland har koalisationsregeringar och vi saknar egentlig oppositionspolitik, är det dock ofta oklart vilken politik partierna står för. (Partierna vill inte bränna broar inför kommande regeringsförhandlingar.)

Det parti som under den senaste riksdagsperioden i högsta grad slagit vakt om sin mediebild är Centern. Imagen går före väljarnas intressen. Matti Vanhanen hade aldrig övertalat Tanja Saarela (fd Karpela) att ställa upp som minister, om det inte varit för att partiet desperat behövde förnya sin mediebild. Ett märkligt finländskt fenomen är att partiernas mediebild kan lida av oppositionsrollen. I andra länder är det ju tvärtom regeringsansvaret som belastar partiernas rykte. De partier som är i opposition kan i Konsensusfinland utfrysas och utsättas för medial trakassering. Detta har åtminstone centerpartiet fått erfara. Att statsminister Matti Vanhanen går emot partiets linje förklaras därför inte bara av att ett regeringsparti måste representera en hegenomi, som ser till det "allmänna intresset". Den som blivit mobbad väljer ofta att angripa en svagare, för att skona sig själv.

Det är fegt av statsministern att erbjuda (en del av) Sibbo åt Helsingfors, när en samgång med Vanda och Esbo hade motsvarat ett verkligt behov.