Svarte Petter. Den 18 augusti 2013

För en dryg vecka sedan lämnade Antti Kaikkonen (c) och Mari Kiviniemi (c) ett skriftligt spörsmål till regeringen. I spörsmålet ställer de följande fråga eller fråga:

Milloin hallitus päättää jatkolinjauksista pääkaupunkiseudun metropolialueen kuntauudistuksesta ja mitä ne sisältävät, miten hallitus suhtautuu metropolialueen kuntien esittämiin omiin suunnitelmiin selvitysalueista, jotka poikkeavat hallituksen 8.2.2012 julkaiseman ns. kuntakartan sekä metropolialueella teetetyn esiselvityksen selvitysalue-ehdotuksista, millaisia tehtäviä ja kuinka laajalle alueelle hallitus kaavailee ylikunnallista metropolihallintoelintä ja aikooko hallitus käynnistää metropolialueella erityisiä kuntajakoselvityksiä vastoin kuntien tahtoa?

I Helsingin Sanomat 12.8 2013 ställs motsvarande frågor till undervisningsminister Krista Kiuru (sdp), som  fortfarande ansvarar för "metropolfrågor", fastän hon inte längre är bostadsminister. I artikeln "Metropolin kihlaparit auki" ("Krista Kiuru: Kaupankäynti Helsingin seudun kuntaliitoksilla ei käy") kan man läsa att den ansvariga ministergruppen torde avgöra frågan om utredningsområden i metropolområdet i månadsskiftet augusti-september. Om "metropollagen" för "metropolförvaltningen" säger Kiuru att den kan börja beredas på hösten och stiftas sommaren 2014, då man vet vilka kommunsammanslagningar som blir av.

Socialdemokraten Kiuru säger att en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo inte kan ersätta ett förvaltningsorgan för de 14 kommunerna i Helsingforsregionen:

Kaupankäynti Helsingin seudun kuntaliitoksilla ei käy Sdp:n varapuheenjohtajalle, ministeri Krista Kiurulle (sd).

Hän ilmoittaa HS:n haastattelussa selvästi, ettei Helsingin, Vantaan ja Sipoon liitosselvitystä voi alkaa puuhata vastineeksi koko alueen ylikunnallisen yhteishallinnon edistämisestä.

Kytkyä yritti tänä kesänä useiden HS:n haastattelemien lähteiden mukaan kokoomus, kun hallituksen ministeriryhmä yritti päästä sopuun Helsingin seudun 14 kunnan liitoskumppaneista.

"Helsingillä oli toiveita Sipoosta, mutta Sipoo selvittää muita liitoksia. Antaa myös huonon käsityksen, jos Helsinki ja Vantaa pannaan selvittämään liitosta toisen kerran", Kiuru näkee.

Om jag förstår texten rätt, så har Samlingspartiet, som inte egentligen vill ha en metropolförvaltning, drivit på en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo som ersättning för metropolförvaltningen! Detta går dock inte för Kiuru, som säger att det utan metropolförvaltning inte blir någon kommunreform i Helsingforsregionen.

HS 12.8 2013 s A 16

Det ser dåligt ut för kommunreformen, inte minst i Helsingfors regionen. Detta betyder inte att faran är över, snarare tvärtom. Senaste gång Helsingfors ville ha en sammanslagning av städerna i Huvudstadsregionen erbjöds huvudstaden sydvästra Sibbo. Månne Helsingfors denna gång nöjer sig med mindre?

Samma dag som Helsingin Sanomat publicerade den ovannämnda artikeln gjorde Jussi Pajunen en lång statusuppdatering på Facebook. I uppdateringen skriver stadsdirektören inledningsvis följande:

Vapaaehtoisen valmistelun pohjalta etenevä Suur-Espoon kunta merkitsee voimakasta seudullista eriytymiskehityksen vahvistumista. Pääkaupunkiseutu ajetaan entistä enemmän Musta Pekka -peliin kilpailemaan hyvistä veronmaksajista ja yrityksistä. Samaan aikaan maahanmuuttajataustaisen väestön osuus kasvaa voimakkaasti ja jakautuu epätasaisesti.

Helsingfors blir med Svarte Petter och de afrikanska invandrarna, medan de högre utbildade asiatiska invandrarna bosätter sig i Esbo. Pajunen förefaller se pessimistiskt på kommunreformen. Det är i hög grad på grund av kraven från Helsingfpors som städerna och kommunerna i Huvudstadsregionen tvingas utreda sammanslagningar, men medan Esbo är en potentiell vinnare ser Helsingfors ut att bli den stora förloraren. Pajunen ställer inga förhoppningar till en metropolförvaltning, utan kritiserar tvärtom att Helsingforsregionen gjorts till en specialfråga. Han kritiserar även det faktum att Borgå inte räknas till Helsingforsregionens  14 kommuner, fastän regionens östra utveckling, enligt Pajunen, kommit starkt igång.

Tre dagar senare skrev Pajunen ytterligare en statusuppdatering, där han angående kommunstrukturen och social- och hälsovården svarar på frågan "Olisiko aika pohtia koko Suomen menestystä yhtenä kokonaisuutena?"

Språkfrågan. Den 11 augusti 2013

I mitt förra inlägg "Bakgrundsfaktorer. Den 4 augusti 2013" återgav jag första delen av sammanfattningen av fallet Sibbo. Här kommer den andra delen, språkfrågan.

I samband med den så kallade Sibbofrågan lyfte man år 2006 fram Helsingfors tidigare stadsdirektör  Raimo Ilaskivis initiativ från år 1989. Ilaskivi föreslog att Sibbo genom att avstå från sin sydvästra del kunde förbli en svenskspråkig kommun. På tjänstemannanivå torde man ha förhandlat eller diskuterat om en ändring i kommunindelningen under flera år. År 2006 var Ilaskivis förslag dock inte längre möjligt att förverkliga. Majoritetsspråket i Sibbo var redan finska, Sfp hade inte längre absolut majoritet i kommunfullmäktige och även inom Sfp hade synen på språkets roll förändrats. Östra Nylands förbund och Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund var dock fortfarande viktigt ur en språkpolitisk synvinkel. Dessutom var kommunstyrelseordförande Christel Liljeström ordförande för Östra Nylands landskapsstyrelse.

Våren 2006 kontaktade Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori Sibbos ledning för att inleda förhandlingar om en formellt frivillig ändring i kommunindelningen. Om Sibbo kommunfullmäktige i Sibbo inte frivilligt gick med på en gränsjustering, skulle Helsingfors ta hela sydvästra Sibbo med skärgården fram till Sibbo å. Därtill skulle Helsingfors inte sälja stadens mark i Nickby och Östra Nylands förbund skulle slås samman med Nylands förbund. Om Sibbo frivilligt gick med på en i hemlighet föreslagen mindre gränsförskjutning (som motsvarar utredningsmannen Pekka Myllyniemis förslag) skulle Östra Nylands förbund däremot få bestå och Sibbo skulle få köpa marken i Nickby.

Fördelen med en formellt frivillig sammanslagning var att beslutet om en ändring i kommunindelningen enligt den då gällande kommunindelningslagen kunde ha tagits av inrikesministeriet. En formell frivillighet var i själva verket en förutsättning för att inkorporeringen skulle kunna ske i enlighet med den allmänna tolkningen av kommunindelningslagen. De hemliga förhandlingarna mellan ledningen för Helsingfors och Sibbo kom i medierna att betecknas som ren utpressning, men ur ett hemligstämplat förhörsprotokoll från ett förhör av kommundirektör Markku Luoma och kommunstyrelseordförande Christel Liljeström från augusti 2006 framgår indirekt att även Hannes Manninen liksom Matti Vanhanen deltog i ett försök till utpressning.

Då utpressningsförsöket misslyckades och Helsingfors, för att inte avslöja utpressningsförsöket, var tvunget att lägga fram en framställning till ändring i kommunindelningen var bearbetningen av den allmänna opinionen av central betydelse. I Helsingfors stadsfullmäktige röstade Sfp mot förslaget till ändring i kommunindelningen, varmed Sfp:s linje gjordes till en språkfråga. I medierna framhölls det att Sfp hade byggt en "språkmur", som förhindrat Finlands enda metropol att växa österut, fastän de obebyggda grönområdena omedelbart öster om Helsingfors i själva verket hörde till Vanda.

En följd av anklagelserna om en "språkmur" var att de övriga politiska grupperna (med undantag av de gröna) i Sibbo ställde sig bakom kritiken mot Sfp:s språkpolitik och anklagade Sfp för att Helsingfors och kommunministern krävde en ändring i kommunindelningen. Kritiken mot "språkpolitiken" stärktes av att Luoma och Liljeström inte omedelbart informerat om förhandlingarna med Helsingfors. Sibbos ledning hade dock närmats utpressats att hålla tyst.

Bakgrundsfaktorer. Den 4 augusti 2013

Under sommaren har jag jobbat lite på min sammanfattning av fallet Sibbo, men sammanfattningen är ännu långt från färdig. I sammanfattningen försöker jag få med det viktigaste ur min blogg. Tyvärr är det inte så många som läser sammanfattningen, så jag skall i några vanliga inlägg återge avsnitt ur den. Här kommer det första avsnittet: Tre centrala bakgrundsfaktorer:


På min blogg lyfter jag fram tre centrala bakgrundsfaktorer som möjliggjorde inkorporeringen. För det första bröt Matti Vanhanen (c) ett avtal mellan Helsingfors och staten om att frigöra flygfältet i Malm för bostadsbebyggelse. Det ledde till att relationen mellan statsministern och Helsingfors blev mycket inflammerad. Vanhanen var pressad att erbjuda ett ersättande område för småhusbebyggelse och lovade Östersundom som ersättning.

För det andra fanns det ett starkt tryck på att ta Sandhamn i bruk som bostadsområde. Helsingfors stad hade i tiden köpt mark i Östersundom för att med försvarsmakten kunna byta åt sig Sandhamn. Nu var försvarsmakten beredd att avstå från Sandhamn. I denna situation kom före detta kommendör Risto Rautava (saml), som ville bevara Sanhamn i milittärt bruk, med motförslaget att "öppna Sibbogränsen". Rautava fick stöd av stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml), som först hävdade att Helsingfors inte har behov av mera tomtmark, men senare kräva en gränsjustering med tanke på behovet av tomtmark.

För det tredje hade den centerpartistiska kommunministern (och bostadsministern) Hannes Manninen tagit initiativ till en kommunreform (Paras / KSSR). I samband med beredningen av och förhandlingarna om kommunreformen krävde Helsingfors stad att Sibbos västra del skulle anslutas till "huvudstadsregionen". Då det såg ut som om de två stora ledande regeringspartierna Centern och Sdp inför sommarledigheten och Finlands EU-ordförandeskap inte skulle kunna komma överens om innehållet i kommunreformen och tillhörande ramlag lovade centerministrarna att ordna en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors och Sibbo. Förhandlingarna underlättades av att ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors Rakel Hiltunen i egenskap av viceordförande för Kommunförbundet var socialdemokraternas förhandlare även då det gällde kommunreformen. I själva verket bestod den så kallade strukturgruppen, som kom överens om innehållet i kommunreformen, huvudsakligen av representanter för kommunförbundets styrelse. Strukturgruppen var en så kallad parlamentarisk kommitté, där även oppositionspartiet Samlingspartiet var representerat. Således kom Jyrki Katainen (saml) tillsammans med ordförandena för de två stora regeringspartierna överens om KSSR - och lösningen på "Sibbofrågan". Denna överenskommelse fortsatte att gälla efter valet 2007, då Samlingspartiet ersatte socialdemokraterna i regeringen.

Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos. Den 28 juli 2013

Helsingin Uutiset 27-28.7 2013 s 5

I veckoslutets nummer av Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Rauhamäki yllyttää vantaalaisia kapinaan". I Vantaan Sanomat har artikeln publicerats under rubriken "Rauhamäki: Vantaalaiset kapinaan". I artikeln "förundrar" sig Helsingfors stadstyrelseordförande Tatu Rauhamäki (saml) över att vandaborna nöjer sig med sämre service än invånarna i grannkommunerna. Underförstått menar Rauhamäki att invånarna i Vanda borde kräva att staden slås samman med Helsingfors, så att de skulle få samma nivå av service som invånarna i Helsingfors. Eftersom det enligt Rauhamäki är Vandas socialdemokratiska beslutsfattare som är emot en sammanslagning, borde invånarna göra uppror mot beslutsfattarna. Rauhamäki "förundrar" sig speciellt över att socialdemokraterna i Vanda även är emot en utredning om en sammanslagning av huvudstadsregionen.

Vantaan Sanomat 27-28.7 2013 s 4-5

I verkligheten lär Rauhamäki inte alls förundra sig. Han antar att ett självständigt Vanda är en viktig plattform för socialdemokraterna. (Se "Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013".) Där till hoppas han på att en majoritet av invånarna i Vanda skulle rösta för en sammanslagning. Något annat "uppror" än ett ja till sammanslagning i en folkomröstning behövs inte heller för att ansluta Vanda till Helsingfors. Problemet har varit att få till stånd en utredning, en framställning till sammanslagning och en folkomröstning. Kommunreformen erbjuder en lösning på det problemet. Varken Vanda eller Helsingfors har hittat några frivilliga partners att utreda kommunsammanslagningar med. Detta ger finansministeriet anledning att mot Vandas vilja besluta att förrätta en särskild kommunindelningsutredning angående en sammanslagning av Vanda och Helsingfors. Vid en särskild kommunindelningsutredning kan utredningsmannen föreslå att det ordnas en folkomröstning.

Dess värre är det troligt att även Sibbo inkluderas i en kommunindelningsutredning med Helsingfors och Vanda, fastän Sibbo redan beslutat utreda sammanslagningar tillsammans med KUUMA-kommunerna och kommunerna i Östnyland. Helsingin Uutiset skriver följande:

Vantaa ei kannata Helsinki-Espoo-Kauniainen-Vantaa -liitoksen selvittämistä, eikä edes Helsinki-Vantaa-Sipoon -liitoksen selvittämistä.

– Helsingin mielestä koko pääkaupunkiseudun yhteenliittäminen olisi selvitysten ykkösvaihtoehto. Mutta jos länsipuolelle ollaan rakentamassa Espoo-Kirkkonummi-Vihti liitosta, silloin on selvitettävä myös Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos, Rauhamäki arvioi.

Esbo, Kyrkslätt och Vihtis planerar i verkligheten ingen sammanslagning, utan bara en påtvingad utredning, men med tanke på symmetrin kan utredningsområdet väster om Helsingfors stöda Helsingfors krav på att även ta med Sibbo i en utredning med Helsingfors och Vanda. I övrigt är det inte speciellt konsekvent att kräva att Sibbo skall utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda) men inte Esbo. Det handlar om rå politisk realism. Regeringen kan inte köra över Esbo, men nog över Sibbo.

Ekonomiskt sett har Helsingfors ingenting att vinna på en sammanslagning med Vanda, men en sammanslagning skulle ge huvudstaden större politiska muskler, speciellt i förhållande till Esbo. Södra Sibbo vill Helsingfors ha dels för att kunna bygga attraktiva villaområden för goda skattebetalare, dels för att kunna vända utvecklingen och investeringarna i en riktning bort från Esbo.

Samhällsekonomisk miss. Den 21 juli 2013

HS 16.7 2013 s A 19

I tisdagens nummer av  Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Väljä kaupunki on kallis ja tehoton", som handlar om den nya generalplanen för Helsingfors. Inkorporeringsområdet, som hör till området för den gemensamma generalplanen för Östersundom, berörs inte direkt av generalplanen för Helsingfors, men i samma tidning ingår en annan artikel med rubriken "Uudisraivaus ei ole tiivistämistä", som handlar om Östersundom. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Helsingin johdon pyynnöstä Matti Vanhasen (kesk) hallitus otti vuonna 2007 Östersundomin alueen Sipoolta ja antoi sen Helsingille. Hallitus perusteli päätöstä etenkin yhdyskuntarakenteen kehittämisellä. Sipoolaisten lisäksi kritiikkiä tuli myös niiltä, jotka olivat katsoneet karttaa.

Östersundomin rakentaminen ei eheytä kaupunkirakennetta, se hajauttaa sitä. Vastaavalla etäisyydellä Helsingin keskustasta alkaa maaseutu. Poikkeuksena on lähinnä pääradan varsi.

Med anledning av artiklarna i Helasingin Sanomat publicerade Borgåbladet följande dag en ledare med rubriken "När motorvägar blir gator", där man bl.a. kan läsa följande:

Plötsligt ser också Östersundom-manövern 2007 rätt så gammaldags ut, trots allt ont blod det väckte när Helsingfors fräckt tog en del av Sibbo. Nu visar det sig att det som då ansågs vara av riksintresse kan ha varit en samhällsekonomisk miss.

I måndagens nummer av tidningen ingår en artikel med rubriken "Muslimien hautausmaalta puuttuu yhä paikka". Här säger biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä att det kunde finnas plats för en begravningsplats för muslimer i Östersundom.

HS 15.7 2013 s A 24

I Östersundom finns det plats för begravniingsplatser för så väl muslimer som andra, så vida området inte exploateras för bebyggelse. Istället för att utvidga och grunda nya begravningsplatser i det egentliga Helsingfors kunde Helsingfors stad satsa på begravnimngplatser i Östersundom. Begravningsplatser skulle passa mycket bättre i kulturlandskapet än urban bebyggelse. I Östersundom kunde staden även låta bygga galplaner och koloniträdgårdar. För tillfället finns det fyra golfplaner i Helsingfors och man har planerat att utvidga en del av dem. Helsingfors stad planerar även att utvidga en del koliniträdgårdar, som ligger på gångavstånd från metro- och järnvägsstationer. Ekonomiskt sett skulle det löna sig för Helsingfors att satsa på förtätning av samhällstrukturen i det egentliga Helsingfors invid befintliga spårvägsförbindelser och bevara Östersundom för andra behov. För att bygga begravningsplatser, golfplaner och koloniträdgårdar var inkorporeringen emellertid helt onödig.

Expertutlåtanden. Den 14 juli 2013

I samband med grundlagsutskottets behandling av regeringens förslag till kommunstrukturlag bad utskottet om utlåtanden från ett flertal experter. I medierna har det noterats att juridiska experter ansåg att lagförslaget hade brister eller rentav stred mot grundlagen, men expertutlåtandena har inte publicerats i sig. Expertutlåtandena är offentliga och kan begäras från riksdagens grundlagsutskott, men riksdagen publicerar inte utlåtandena på Internet. Det går således inte att länka till utlåtandena, som skyddas av upphovsrätt. Däremot är det tillåtet att citera ur expertutlåtandena, vilket jag gör i detta blogginlägg. En del av utlåtandena gäller regeringens ursprungliga proposition, andra tillägget till regeringens förslag.


Olli Mäenpää

Toisaalta on otettava huomioon, että kunnalliseen itsehallintoon sisältyy myös kuntien oikeus toimia erilaisissa yhteistoimintajärjestelyissä ja -elimissä. Kuntien oikeus yhteistoimintaan on turvattu myös Euroopan paikallisen itsehallinnon peruskirjan 10 artiklassa. Kuntajakoa määrittelevällä lailla ei siten voida olennaisesti rajoittaa kuntien oikeutta yhteistoimintaan.

Kuntia ei myöskään voidaan yhteistoimintaan siten, että yksittäinen kunta saisi yhteistoiminnassa yksipuolisen määräämisvallan (PeVL 22/2006 vp; PeVL 37/2006 vp). Myöskään kuntien yhteinen toimielin ei siten voi perustua siihen, että yksittäisellä kunnalla olisi toimielimessä enemmistö tai tosiasiallisesti määräävä asema. Kun otetaan huomioon kunnallisen itsehallinnon perustuslainsuoja, on tuskin mahdollista, että kunnat myöskään keskinäisin sopimuksin voisivat pätevästi poiketa itsehallintonsa perusteista luovuttamalla päätösvaltansa yksittäisen kunnan käytettäväksi.

Aimo Ryynänen

Ehdotuksen 18 §:n 3 momentin mukaan valtioneuvosto voi päättää 16 a §:ssä tarkoitetusta kuntajakoselvittäjän esityksestä erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevaa kuntaa koskevasta kuntajaon muuttamisesta muutoksen kohteena olevan kunnan tai kuntien valtuustojen vastustuksesta huolimatta, jos muutos on tarpeen erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevan kunnan asukkaiden lakisääteisten palvelujen turvaamiseksi ja 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttyvät. ... Ehdotus on arveluttava myös sen vuoksi, koska voidaan katsoa, että Suomessa on hyvin harvassa sellaisia kuntia, jotka eivät olisi erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa ja joissa ei olisi vaikeuksia perusoikeuksien toteuttamisessa.

Kuntarakenteen radikaalin muutoksen, mihin ehdotus antaa mahdollisuuden ja mitä sillä tavoitellaan, seurauksena on väistämättä kunnan asukkaiden tosiasiallinen ja otaksuttavasti myös ideologinen etääntyminen kunnasta, lähinnä sen organisaatiosta. ... Kehitys olisi ristiriidassa sen perinteisesti hyväksytyn kannan kanssa, jonka mukaan Perustuslain 121 § merkitsee kunnan hallinnon perustumista luottamushenkilöiden määräävään asemaan. Tällainen kehitys merkitsee olennaista muutosta kunnan asemassa ja toiminnassa, erityisesti kunnan ja kunnan asukkaan välisessä suhteessa. Tällainen kehitys on myös ristiriidassa perustuslain 14 §:n 4 momentin kanssa, jossa julkisen vallan tehtäväksi asetetaan edistää yksilön mahdollisuuksia osallistua yhteiskunnalliseen toimintaan ja vaikuttaa häntä itseään koskevaan päätöksentekoon. Kun tiedetään tutkimusten perusteella, että näissä yksilön mahdollisuuksissa on jo nykyisin runsaasti puutteellisuuksia ja kehittämistarvetta, on uhkaava kehityssuunta kansanvallan kannalta vakava.

Perustuslain 121 §:n mukaisen kunnallisen itsehallinnon keskeinen lähtökohta on, että asukkaiden itsehallintoa toteuttaa valtuusto käyttämällä kunnan päätösvaltaa. Esityksen mukaan vastuukunnan kunnanhallituksella tai valtuustolla ei olisi toimivaltaa. Lisäksi perustason alueen yhteinen toimielin valitsisi alueen edustajan sote-alueen hallintoon, eivätkä siis suinkaan asianomaisten kuntien valtuustot. Jos alle 20 000 asukkaan kunta järjestää perustason yhteistoimintamallilla, kunnan edustajana laajan perustason hallinnossa toimii yhteisen toimielimen valitsema koko perustason alueen yhteinen edustaja tai edustajat. Esityksen mukaan alle 20 000 asukkaan kunnan perustaessa perustason alueen yli 20 000 asukkaan kunnan kanssa, ei tällä alle 20 000 asukkaan kunnalla ole oikeutta omaan edustajaan sote-alueella, vaan koko perustason alueen edustaja tai edustajat valitsee perustason yhteinen toimielin. Miten on perusteltavissa, että tällaisella kunnalla on rahoitusvastuu, mutta ei päätösvaltaa sen suhteen, miten kuntaa edustetaan ja miten kunnan puhevaltaa käytetään? Esitys on ainutlaatuinen suomalaisen kunnallisen itsehallinnon historiassa ja poikkeaa täysin aiemmin kuntayhteistyön toteuttamista koskevista periaatteista.

Suomen Hallitusmuodon ja nykyisen Suomen Perustuslain mukainen hallintorakenne perustuu kuntia suurempiin hallintoalueisiin (maakuntiin) ja niitä pienempiin kuntiin. Sama hallintorakenteen periaate ilmenee Euroopan neuvoston paikallisen itsehallinnon peruskirjasta ja suosituksista: on oltava erikseen kuntataso ja maakuntataso, joiden toiminta nojaa itsehallintoperiaatteelle. Ehdotetun sääntelyn toteutuminen veisi tosiasiallisesti tämän rakenteen mukaiselta sääntelyltä perustan. Kunnista tulisi itse asiassa maakuntia, joista perustuslain 121 §:n 4 momentissa edellytetään säädettäväksi erikseen.

Kaarlo Tuori

Lakiesityksessä kunnille asetettujen velvollisuuksien painopiste on selvitysvelvollisuudessa. Hallituksen esityksen perusteluissa tehdään kuitenkin selväksi, että tavoitteena on toteuttaa laaja kuntajaotuksen muutos, jonka yksityiskohdatkin selviävät esityksen yksityiskohtaisista perusteluista. Kuntien velvollisuudeksi säädettäisiin kuntarakennelain 4 b §:n 1 momentissa selvittää yhdessä muiden kuntien kanssa 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttävää kuntien yhdistymistä 4 c—4 f §:ssä säädettyjen selvitysperusteiden mukaisesti. Yhdistymisselvityksen tavoitteena on pykälän 4 momentin mukaan 6 §:ssä tarkoitettu esitys kuntien yhdistymisestä ja siihen liittyvä 8 §:ssä tarkoitettu yhdistymissopimus. ... Sen, että tarkoituksena on todella, että selvitys tuottaa yhdistymisesityksen, vahvistaa ehdotuksen 4 j §. Sen mukaan ”ministeriö voi, sen ohella mitä 4 i §:n 2 momentissa ja 4 luvussa säädetään, tarvittaessa määrätä erityisen kuntajakoselvityksen toimittamisesta 4 §:ssä säädetyt edellytykset täyttävällä alueella, jos kunta ei ole viimeistään 1 päivänä heinäkuuta 2014 tehnyt kuntien yhdistymisesitystä”. Kysymys ei siis ole vain selvitysvelvollisuudesta vaan yhdistymisesityksen tekemisvelvollisuudesta. Jo tämä hämärtää kuntien vapaaehtoisen yhteenliittymisen ja pakkoliitosten välistä rajaa.

Linjausten mukainen vastuukuntamalli on siis kahdessa keskeisessä suhteessa ristiriidassa perustuslain 121 §.n takaaman kunnallisen itsehallinnon kanssa. Ensinnäkään se ei takaa alle 20 000 asukkaan kunnille lainkaan edustusta sote-alueiden tai erva-alueiden huolimatta, vaikka kunnilla on rahoitusvastuu myös näiden tasojen palveluista. Myöskään 20-50 000 asukkaan kunnilla ei ole vaikutusmahdollisuuksia erva-tasolla, koska kuntayhtymän jäseninä ovat vain sote-alueiden vastuukunnat. Toiseksi niissäkin tapauksissa, joissa edustus yhteisessä toimielimessä, linjaus mahdollistaa perustuslakivaliokunnan tulkintakäytännön vastaisesti vastuukunnan yksipuolisen määräämisvallan. Myös tässä tilanteessa muiden kuin vastuukuntien asukkaat menettävät oikeutensa itse valitsemiinsa toimielimiin samoin kuin oikeutensa päättää kuntansa taloudesta.

Hallituksen ehdotus kuntarakennelaiksi ja siihen liittyvä sote-linjaus sisältävät useita sellaisia aineksia, jotka lähentävät menettelyä suoranaisiin pakkoliitoksiin. Voimakas yhdistymispaine kohdistuu erityisesti alle 20 000 asukkaan kuntiin ja niin sanottuihin kehyskuntiin.

Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013

I mitt senaste blogginlägg "Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013" noterar jag att Helsingin Uutiset och Vantaan Sanomat publicerat en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling förra veckan borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet, men att beslutet sköts upp till augusti, föra att de två största ministergrupperna inte kom överens. Även i förvaltningsutskottets betänkande över regeringens proposition till kommunstrukturlag kan man läsa att "Enligt uppgift till utskottet ska ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling i juni 2013 bestämma hur arbetet med metropolområdet ska gå vidare." Det var väl för den skull finansministeriet begärt ett utlåtande om förhandsutredningen över metropolområdet med bl.a. kommunernas förslag till utredningsområden redan före den 22 maj. I onsdagens ledaren i Helsingin Uutiset / Vantaan sanomat / Länsiväylä tar chefredaktör Risto Hietanen fasta på Samlingspartiets och socialdemokraternas svårigheter att komma överens om metropolområdet. Enligt Hietanen motsätter sig socialdemokraterna en sammanslagning (och en sammanslagnimngsutredning) av Helsingfors och Vanda för att Vanda är den enda strstaden där SDP styr och för att Antti Lindman behöver en "spelplan".

Vantaan Sanomat 3.7 2013 s 9

I sin ledare hävdar Hietanen att Vandas linje leder till tre stora städer: ett västligt Esbo, ett nordligt Vanda och ett ostligt Helsingfors. Det ostliga Helsingfors är naturligtvis inte dagens Helsingfors, utan skulle bestå av Helsingfors och Sibbo eller Helsingfors och södra Sibbo samt möjligen sydöstra Vanda. De politiska realiteterna gör det omöjligt att slå samman Esbo och Helsingfors (och Vanda) eller ens utreda en sammanslagning av Esbo och Helsingfors. Om det alls blir några sammanslagningar i "metropolområdet" så kommer Helsingfors - med finansministeriets stöd - att göra anspråk på (södra) Sibbo.

Helsingfors och i synnerhet stadsdirektör Jussi Pajunen har denna gång hållit låg profil, men statsmakten har gjort sitt bästa för att leverera argument för en sammanslagning av Sibbo med Helsingfors. I förvaltningsutskottets ovannämnda betänkande kan man för övrigt läsa följande:

Av kommunstrukturpropositionen framgår att de utredningsgrunder som avser själva försörjningsgraden i fråga om arbetsplatser samt pendling och samhällsstruktur inte är avsedda att tilllämpas [sic] inom metropolområden. I stället ska de fjorton kommunerna i metropolområdet med stöd av den föreslagna lagen utreda en sammanslagning på områden där det finns ett stort behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och trycket på att den ska växa.

Med tanke på huvudstadsregionen som helhet är det ingenting som säger att Helsingfors just borde växa mot Sibbo. Etapplandskapsplanen (eller förslaget till etapplandskapsplan) utgår visserligen från det vinnande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vison, enligt vilket Helsingfors och huvudstadsregionens utveckling skall koncentreras till södra Sibbo, East Coast Town, men "trycket" på Helsingfors att växa österut bygger på att huvudstaden måste kunna konkurrera med Esbo. Bidaget som blev tvåa i samma tävling utgår ifrån att en enhetligare samhällstruktur skapas genom att staden växer och förtätas norrut och västerut. (Se "Sibbo i metropolen. Den 15 december 2009" och nedan.)

Sibbo har genom att deltaga i den gemensamma generalplanen för Östersundom och genom planerna för "Sibbesborg" undergrävt kommunens förutsättningar att förbli självständigt. I Helsingfors har man just lyft fram planerna för Majvik och "Sibbesborg" samt metrolinjen till Söderkulla som argument för en sammanslagning av (södra) Sibbo med Helsingfors. (Se "Helsingfors anmäler intresse för södra Sibbo. Den 31 mars 2013".)

Om ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling, där för övrigt Jan Vapaavuori numera är med, bestämmer att Helsingfors och Sibbo skall bilda ett utredningsområde, så kommer man troligtvis att plocka fram de gamla bekanta argumenten förenhetligande av samhällsstrukturen och behov att utvidga samhällstrukturen. Och så kommer man att komma fram till att Sibbo saknar resurser att förverkliga planerna för södra Sibbo.