Simsalö. Den 31 juli 2009

Igår kväll var jag på gitarr- eller jazzkonsert på Simsalö. Konserten var på fiskarfamiljen Lindströms gårdsplan, men jag passade på att ta en sväng via skolan, där jag har bott och gått i skola i min barndom. (Bilden ovan.) Mina vänner och vänners vänner kan på facebook se några bilder som jag tgit. Själv tog jag mig till Simsalö tillsamman med far och son med egen (pappas) båt, men största delen av publiken kom till ön med båttrasport från Storören. Arrangörerna har här på ett humoristiskt sätt använt sig av gränskartan med utredningsman Pekka Myllyniemis förslag för att markera Storören.

Personligen reagerade jag inte så starkt på Myllyniemis gränsförslag. Den arma utredningsmannen försökte bara göra sitt jobb och föreslå det område som högt uppsatta politiker redan kommit överens om. Det var istället Helsingfors stads gränsförslag som fick mig att reagera. Mycket berodde min starka reaktion på att Helsingfors föreslog att även Simsalö skulle anslutas till staden.

Arkiverat: Osmo Soininvaara. Den 30 juni 2009

nyckelord: Soininvaara

Osmo Soininvaaras roll i fallet Sibbo är knepigt att bedöma, eftersom han utövat stort inflytande genom andra representanter för De gröna och speciellt via Otto Lehtipuu. Av indirekt betydelse är det att Soininvaara år 2005 starkt förespråkade bostadsbebyggelse på Sandhamn. I detta skede argumenterade Soininvaara visserligen mot en exploatering av Östersundom. Ett år senare var det förslagna området på 5 000 hektar egentligen för litet för Soininvaara, som hade önskat att Helsingfors inkorporerat ett område som motsvarat "Ilaskivis förslag" och som inkluderat en betydligt större del av Sibbo storskog. Soininvaara var inte alls tillfredsställd med kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag på knappt 3 000 hektar stort område. Att Helsingfors markegendom i sydvästra Sibbo huvudsakligen råkar befinna sig innanför detta område har ur Soininvaaras perspektiv ingen större betydelse. Soininvaara föreställde sig istället att bebyggelsen skulle koncentreras längs en metrolinje från östra Helsingfors ända fram till Söderkulla. Frågan är om det inte i hög grad var Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni 2006 helt oförberett lade fram ett förslag på ett 5 000 hektar stort område. I de hektiska förhandlingarna i juni 2006 gick Soinvaara och De gröna inte med på en framställning gällande ett mindre område, speciellt som kommunminister Hannes Manninen redan hade lovat stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område ...

För att bedöma Soininvaaras betydelse är det även av stor betydelse att notera att han var medlem i strukturgruppen som förhandlade om kommunreformen.

Arkiverat: Rakel Hiltunen. Den 29 juli 2009

nyckelord: Hiltunen


År 2006 råkade Rakel Hiltunen befinna sig i rätt position vid rätt tidpunkt. Eller snarare satt hon samtidigt på två stolar, vilket möjliggjorde en koppling mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om kommunreformen. När det begav sig var Hiltunen ordförande för stadsfullmäktige i Helsingfors. Samtidigt var hon medlem i Hannes Manninens strukturgrupp som förhandlade om KSSR. Denna position torde Hiltunen ha fått i egenskap av medlem och viceordförande för Kommunförbundets styrelse. Då det begav sig i slutet av juni 2006 var det främst de stora regeringspartierna Centern och SDP representerade av Manninen respektive Hiltunen som förhandlade om KSSR. Pressen på förhandlarna att uppnå enighet var oerhört stor. Fastän Hiltunen formellt hade socialdemokraternas mandat så bevakade hon samtidigt även Helsingfors intressen i dessa förhandlingar. SDP fick kompromissa, men Manninen gav efter för Helsingfors krav. Formellt löstes dock Sibbofrågan som en separat fråga.

Arkiverat: Jan Vapaavuori. Den 28 juli 2009

nyckelord: Vapaavuori

Liksom Jussi Pajunen har Jan Vapaavuori synts och väckt känslor i samband med fallet Sibbo. Då Helsingfors lade fram sitt initiativ var Vapaavuori stadsfullmäktigeordförande och ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Då statsrådet tog sitt beslut i Sibbofrågan var Vapaavuori bostadsminister. Även om Vapaavuori jävade sig eller åtminstone inte deltog i statsrådets beslut, drev han frågan hårt inom regeringen. Sättet på vilket Vapaavuori "jävade" sig för att efter beslutet gå ut i medierna och applådera och kommentera beslutet är makalöst. Vapaavuoris viktigaste roll torde dock ha varit att så väl under regeringsförhandlingarna som efter ha pressat Matti Vanhanen att driva igenom Sibbobeslutet "enligt överenskommelse".

Att Vapaavuori själv tillsammans med Mari Kiviniemi efterträdde Hannes Manninen som minister är spektakulärt. Mindre kontroversiellt blir det hela inte av Vapaavuoris långa brottsregister, som många upplevde att stämde överens med de utpressningsmetoder som Vapaavuori utövat. Tillsammans med Risto Rautava lobbade Vapaavuori för en annektering av sydvästra Sibbo för att bevara Sandhamn i militärt bruk, vilket inte heller är en obetydlig faktor i sammanhanget. Personligen är jag dock mest imponerad över den judaskyss som Vapaavuori gav Rakel Hiltunen i sitt anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Arkiverat: Jussi Pajunen. Den 27 juli 2009

nyckelord: Pajunen

Jussi Pajunen har varit en synlig gallionsfigur i fallet Sibbo, men hans roll har knappast varit central. Pajunen har i egenskap av stadsdirektör ansvaret för Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen i juni 2006, men det mesta som Pajunen gjort i detta sammanhang är rena fiaskot. Pajunens fumliga agerande har närmast satt käppar i hjulen för inkorporeringen. Tillsammans med Jan Vapaavuori "sonderade" Pajunen våren 2006 Sibbos beredskap att formellt frivilligt avstå ett 3 000 hektar stort område, men förhandlingarna ledde inte till några resultat. Däremot avslöjade Helsingin Sanomat i september 2006 att Pajunen och Vapaavuori i själva verket utövade utpressning mot Sibbo, vilket de i offentligheten inte dementerat.

Det var Pajunen som ansvarade för Helsingfors skrattretande bristfälliga framställning till ändring i kommunindelningen. Inte blev det hela bättre av att Pajunen inte kunde skylla på tidsbrist, vilket i verkligheten torde förklara de fatala bristerna. Pajunens försök att på eget bevåg komplettera framställningen med ett antal dokument har visserligen inte uppmärksammats i medierna, men var även det en miss. Ännu värre blev det när Helsingfors på Pajunens initiativ skulle ta om beslutet om stadens förslag. Det är i högsta grad Pajunen som bär skulden till att samma opublicerade utredning kopierades i så väl kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen.

Det är även Pajunen som ansvarar för stadens högst amatörmässiga specialsidor om inkorporeringen, där stadsdirektörens pressmeddelande fanns översatt till svenska minuterna efter att HFD hade offentliggjort sitt avgörande i fallet Sibbo. Att Helsingfors på stadens hemsida fortfarande länkar till dessa sidor tyder på att Pajunen trots allt åtnjuter en viss respekt. Ingen vågar tillrättavisa överborgmästaren och upplysa honom om att kejsaren inte har några kläder.

Arkiverat: Utpressning. den 26 juli 2009

nyckelord: utpressning


Det torde i ett relativt tidigt skede våren 2006 ha stått klart att Helsingfors krav på att få inkorporera delar av Sibbo formellt skulle uppfyllas inom ramen för gällande kommunindelningslag och inte formellt som en del av kommunreformen. Problemet var dels att det var högst tvivelaktigt om den aktuella tvångsanslutning vore laglig, dels att Hannes Manninen och Centern absolut inte ville att inkorporeringen av fallet Sibbo skulle bli ett prejudikat. Därför gällde det att få Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen.

I september 2006 avslöjade Helsingin Sanomat att Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori tagit till rena utpressningsmetoder i de inofficiella förhandlingarna med Sibbos ledning våren 2006. (Se "Helsingin johto yritti kiristää Sipoota rajansiirtoo".) Däremot har inga medier uppmärksammat att det först och främst var Matti Vanhanen och Hannes Manninen som genom rena bedrägeriet försökte pressa beslutsfattarna i Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område. Vanhanen hävdade felaktigt samma dag som Helsingfors beslöt om sin framställning att Centern stöder initiativet, då det i själva verket bara var Manninen och Vanhanen tillsammans med Centern i Helsingfors som stödde initiativet. Manninen informerade några dagar tidigare Sfp om att han stöder en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Senare har det framkommit att en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område aldrig var ett reellt alternativ. Då utpressningstaktiken misslyckades och hotet måste förverkligas hade Helsingfors inte ens tillhanda en lämplig karta på vilken man med linjal kunde ha ritat ut hela förslaget. Helsingfors framställning från den 21 juni 2006 är så fatalt bristfälligt att det bör stå klart att förslaget plockats fram i en oerhörd brådska. På Helsingfors stadskontor hade man inte planerat lägga fram ett dylikt förslag. Talet om ett 5 000 hektar stort område var bara ett hot som Centerministrarna påstod sig stöda för att pressa beslutsfattarna i Sibbo att i panik gå med på att avstå från ett mindre område.

Arkiverat: Hannes Manninen. Den 25 juli 2009

nyckelord: Manninen

Att förre kommunministern Hannes Manninen (c) är ansvarig för inkorporeringen av sydvästra Sibbo är allmänt känt. Manninens motiv är däremot en desto bättre dold hemlighet. Att kopplingen mellan lösningen på Sibbofrågan och överenskommelsen om KSSR-ramlagen inte avslöjats kan kanske delvis förklaras av Manninen satt på två taburetter. Förutom region- och kommunminister var Manninen även bostadsminister. I offentligheten talade Manninen främst om bostadsbehovet och möjligheterna att bo i egnahemshus innanför Helsingfors gränser. Att en bostadsminister utnyttjar kommunministerns portfölj för att förverkliga bostadspolitiska målsättningar är i sig tvivelaktigt, men kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo är betydligt känsligare. Manninens huvudmotiv till att genomdriva inkorporeringen var minsann inte bostadspolitiska, utan det handlade om att rädda kommun- och servicestrukturreformen.

Om allt hade lyckats enligt planerna, skulle inkorporeringen kanske inte ha gett upphov till så mycket kontrovers. Kommunfullmäktige i Sibbo skulle formellt frivilligt ha gått med på att avstå ett 3 000 hektar stort område (inklusive Granö). Inrikesministeriet kunde ha avgjort Sibbofrågan, utan att ärendet kommit till statsrådets bord. Beslutet hade inte gett upphov till något prejudikat i tolkningen av 5 § i kommunindelningslagen. Som ersättning hade Helsingfors överlåtit (sålt) marken som staden pantat på i Nickby (och Pigby). Dess värre misslyckades försöket att pressa Sibbo att formellt frivilligt gå med på en ändring i kommunindelningen. Hannes Manninen fick inte fortsatt förtroende som minister i regeringen Vanhanen II, men i övrigt har han gått fri trots myglet i fallet Sibbo.