Bråttom. Den 8 augusti 2006

Helsingfors beslöt i brådskande ordning att ansöka om att få inkorporera sydvästra Sibbo. Orsaken till den brådskande ordningen är dock inte att Helsingfors har bråttom att planera och bebygga Sibbo. Istället torde det handla om, liksom stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori säger i en intevju i lördagens Hufvudstadsblad, att staden erbjudits en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd". Det är inte staden som har bråttom. Det är de centerpartistiska ministrarna som har bråttom att bevisa sitt stöd för Helsingfors. Nästa riksdagsval är redan i mars.

Helgerån. Den 7 augusti 2006

Liksom jag påpekar i gårdagens blogginlägg hamnar Simsalö i Helsingfors, om Helsingfors får inkorporera det område som staden ansökt om. Detta har Astrid Thors noterat i sin blogg redan den 21 juni (Sibbo i kläm). Thors skriver att "om tex Simsalö skulle hänföras till Helsingfors, då talar vi inte mera om att respektera språklagen och grundlagen!"

Om Helsingfors anspråk förverkligas skulle även Sibbesborg, Ingmans mejeri och AI Virtanens hem hamna några meter in på Helsingfors sida av gränsen. (Månne man i Helsingfors ens visste om att det finns en kulle som kallas Sibbesborg, där enligt legenden Sibbos historia börjar?) Därtill skulle Östersundom kapellkyrka och Topelius hem Björkudden hänföras till Helsingfors. Med andra ord vill Helsingfors lägga beslag på nästan allt som sibbobor byggt sin identitet och hembygdskänsla på.

Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006

Att det i själva verket är Statsrådet (Finlands regering) som uppmuntrat Helsingfors att göra anspråk på sydvästra Sibbo (se Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006) kan förklara det faktum att Helsingfors stadsstyrelse hade förberett sitt beslut i frågan mycket illa. När Helsingfors dragit upp nya gränser för Helsingfors, Vanda och Sibbo har man dragit gränsen rakt genom Sibbo skärgård, så att skärgårdens centrum Simsalö just hamnat på Helsingfors sida. Antingen förhåller man sig i Helsingfors brutalt okänsligt till skärgården och skärgårdsborna eller så är man totalt okunnig om förhållandena i Sibbo. När det gäller Sibbo skärgård så är den språkpolitiska dimensionen speciellt uppenbar. Sibbo skärgård är, när sommargästerna åkt hem, fortfarande ett praktiskt taget enspråkigt svenskt område.

Statsminister Vanhanen har hunnit säga att Sibbo bör få behålla skärgården, eftersom Helsingfors inte behöver den. Det kan för någon vara ett lugnande besked, men personligen uplever jag det mycket obehagligt att Statsministern tror sig maktfullkomligt kunna bestämma över Sibbos framtid. Som tur är har vi i Finland en maktfördelning mellan verkställande, lagstiftande och dömande makt. Huruvida rättsväsendet kan rädda Sibbo återstår att se.

Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006

Ledande politikers och tjänstemäns uttalande i Sibbifrågan är så märkliga att jag, som annars förhåller mig mycket skeptisk till konspirationsteorier, här misstänkt överenskommelser som inte tål dagsljus. (Se Sibbo och Nordsjö hamn. Den 4 augusti 2006 .) Enligt en intervju med stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuor i dagens Hufvudstadsblad berättar Helsingfors styrelseordförande att statsminister Matti Vanhanen (c), finansminister Eero Heinäluoma (sdp) och kommunminister Hannes Manninen (c) direkt uppmuntrata Helsingfors att ta initiativ i frågan. Såväl Hannes Manninen som Matti Vanhanen har under diskussioner med stadens ledning poängterat huvudstadsregionens behov.

Om Vapaavuri talar sanning, så är det inte Helsingfors stads ledning som Sfp, finlandssvenskarna och Sibboborna bör rikta sitt agg mot. Det är kommunminister Manninen och framför allt statsminister Vanhanen som offrar Sibbo för sina egna syften. Vilka motiven är är det inte svårt att gissa. Det är troligt att centerministrarna - i konflikt med Centerns kommunpolitiska linje - offrar Sibbo för att socialdemokraterna och finansminister Heinäluoma i budgetförhandlingarna i gengäld skall stöda centerns krav på stöd till landsbygden. Då handlar det inte bar om kohandel utan om överenskommet rov. Alternativet är att centerministrarna betonar "huvudstadsregionens behov" för att Centern ("City-Centern") i helsingforsbornas och speciellt Helsingforsmediernas ögon skall förefalla helsingforsvänligt, urbant och hippt.

Sibbo och Nordsjö hamn. Den 4 augusti 2006

När det gäller viktiga kommunalpolitiska beslut av ekonomisk betydelse görs förberedelserna och överenskommelserna i det fördolda, trots politikernas vackra tal om öppenhet. Det här torde i hög grad ha gällt planerna av Nordsjö hamn (Helsingfors nya lasthamn). Det gäller helt uppenbart Helsingfors planer på att inkorporera sydvästra Sibbo. Det torde finnas ett starkt samband mellan dessa två jätteprojekt. Jag har ingen insideinformation i frågan; hade jag det skulle jag vara belagd med munkavle. Följande resonemang är därför endast spekulationer.

Nordsjö hamn är ett strategiskt projekt av nationell betydelse, trots att valet av plats för Helsingfors nya hamn kanske delvis avgjordes av Helsingfors ekonomiska intressen. (Alternativet Pickala hade legat utanför stadens gränser, vilket hade tvingat Helsinfors hamn att bolagisera sin verksamhet, vilket i sin tur hade fått skatteekonomiska följder.) Nordsjö hamn är inte bara ämnad att betjäna Helsingforsregionens behov. Lahtisbanan (en ny järnväg mellan Helsingfors och Lahtis) hade inte byggts, om det inte för den nya hamnens skull funnits ett behov av att förbättra förbindelserna till Vladivostok. Helsingfors (och Vanda) skall inte bara vara Gateway City när det gäller lufttrafik. Ambitionerna är större än så.

Att hamnen byggs i Nordsjö vid (vatten)gränsen till Sibbo betyder att trycket på en expansion österut ökar. Planerna på att förlänga metrolinjen (tunnelbanan) östeut till Sibbo, fastän metrospåret västerut tar slut ett par kilometer från Helsingfors centrum, har nu och då lagts fram, men Helsingfors "beslut" att ansluta sydvästra Sibbo till huvudstaden kom nog mycket överraskande för de flesta. Beslutet gjordes ju dessutom i brådskande ordning, vilket kan leda till juridiska problem. Att det officiella beslutet att kolonialisera Sibbo kom så sent och plötsligt torde ha att göra med projektet Nordsjö hamn. Offentliga planer på att flytta Helsingfors, Sibbos och Vandas gränser skulle ha kunnat satt igång besvärsprocesser som ytterligare försenat eller rent av omöljliggjort bygget av Nordsjö hamn.

Eftersom Nordsjö hamn är ett strategiskt projekt av nationell betydelse kunde Helsingfors kommunalpolitiker aldrig föra en öppen diskussion i saken där de verkliga argumenten lyftes fram. Dels måste även lura invånarna i sydvästra Sibbo och Sibbo skärgård till lugn, dels måste man anslutande nationella projekt och överenskommelser. I slutna kabinett samarbetade staden och staten för hamnprojektets förverkligande. Man har sedan forsatt att samarbeta och göra överenskommelser när det gäller annekteringen av sydvästra Sibbo. Utvecklingen av Sibbo är dock i verkligheten ingen betydelsefull nationell fråga, annat än som prejudikat för den kommunala självstyrelsen. Det är bara den stora markägaren Helsingfors stad som här har ekonomiska intressen. Helsingfors vill få ett bra pris för sina (fel)investeringar i Sibbo. Men kanske ingår Sibbos öde i en större inofficiell överenskommelsen mellan staden och staten?

City-Centern. Den 3 augusti 2006

Centerpartiet i Finland, vars officiella namn på svenska numera är Centern i Finland, har tidigare försvarat landsbygden och glesbygden. Partiet har en dominerande ställning i största delen av landet, men är svagt representerat i de större städerna, speciellt i Helsingforsregionen. Partiets låga understöd i huvudstadsregionen kan delvis förklaras med att det i första hand bevakat jordbrukarnas och landsbygdens intressen, men på senare tid har partiet även lidit av ett imageproblem. Under Esko Ahos partiordförandeskap förekom direkt mobbning från de Helsingforscentrerade mediernas sida. Sedan dess har centerpartiet medvetet satsat på en urban profil. Under partiordförande Matti Vanhanens ledarskap har partiet börjat tala för utvecklingen av "Helsingfors metropolområde". Ökad inflyttning till "metropolområdet" betyder ökad utflyttning från landsbygden och är därmed inte i de traditionella centerväljarnas intresse. En Helsingforsvänlig image är däremot kortsiktigt i partiets eller partiledningens intresse.

En äkta urban representant har Centern lyckats värva i Laura Kolbe. Kolbe invaldes i Helsingfors kommunfullmäktige vid det senaste kommunalvalet och är sedan 2005 professor i Europas historia vid Helsingfors universitet. (Hon sökte även den svenskspråkiga professuren för några år sedan.) Vad som dragit Kolbe, som uppger städer som sitt stora intresse, till det åtminstone tidigare så agrara centerpartiet har jag svårt att se. Nu har hon i alla fall tagit det som sin uppgift att förespråka metropolens sak i allmänhet och Helsingfors rätt till Sibbo i synnerhet. De som efter annekteringen av Sibbo kommer att sakna ortens lantliga idyll har många rurala orter att välja mellan, hävdade Kolbe nyligen i en artikel.

I en kolumn i det senaste numret av gratistidningen Helsingin uutiset fortsätter Kolbe att argumentera för nödvändigheten av att ansluta Sibbo till Helsingfors. (Hon talar här faktiskt inte bara om en del av Sibbo). Det kan anmärkas att hon i detta sammanhang tituleras centerpartistisk stadsfullmäktige, inte professor. I sin kolumn kombinerar Kolbe sina historiska, politiska och ekonomiska insikter och visioner med billiga propagandaargument. Visionerna är bekanta från förut: Vi lever i ett globaliseringens tidevarv, då nationalstaternas betydelse minskar och storstädernas ("metropolernas") betydelse ökar. Därför är det enligt Kolbe viktigt att Helsingfors växer. Ändå vädjar Kolbe till nationalstatens intresse. Annekteringen av Sibbo ses alltså som ett nationellt intresse, fastän Helsingfors fullmäktige enbart torde söka stadens egna ekonomiska intressen.

Under Matti Vanhanens ledarskap har Helsingforsregionens utveckling blivit en nationell fråga, speciellt för Centern. Men just genom att förespråka det nationella intresset och nationalstatens suveräna rätt att bestämma över regionala gränser bevisar man att man lever kvar i ett förlegat politiskt paradigm. Ute i världen utvecklas de verkliga metropolerna allt mera oberoende av de nationella regeringarnas styrning. För dem som liksom Kolbe drömmer om att få bo i en riktig storstad finns det många att välja mellan: Sankt Petersburg, Calcutta, Mexico City.

Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006

Osmo Soininvaara, som hör till försvararna av Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo (se Motstridiga målsättningar. Den 29 juli 2006), har i något sammanhang föreslagit att den finska (finländska) politiken gällande landets tvåspråkighet bygger på ett samhällskontrakt. (Denna tolkning var från Soininvaaras sida ämnat som ett försvar för finlandssvenskarnas rättigheter.) Jag tror att teorin om ett samhällskontrakt är fruktbar då det gäller att förstå den officiella tvåspråkigheten och relationerna mellan språkgrupperna i Finland. Varför tillåter den finska majoriteten svenskspråkiga skolor, institutioner och enheter? Varför motarbetar inte finlandssvenskar finskspråkig inflyttning i svenska bygder med mordhot och terrorism? I Finland råder det i det stora hela språkfred.

Samhällskontraktet mellan språkgrupperna går ut på att finlandssvenskarna och de finsktalande finländarna utgör en enda nation och att finskan och svenskan i princip är jämbördiga nationella språk. Den kommunala självstyrelsen är även en viktig hörnsten i samhällskontraktet. Detta samhällskontrakt har gett finlandssvenskarna betydande rättigheter till offentlig service på svenska, men det har även möjliggjort att finskspråkiga fritt har kunnat bosätta sig i traditionella svenskspråkiga orter. Utvecklingen har i Nyland lett till att språkförhållandena under några årtionden radikalt förändrats. Svenskan blir allt mera träng och med det svenska språket förträngs de lokala traditionerna.

I Helsingforsregionen, till vilken man allt oftare även räknar Sibbo, är det endast Sibbo som förblivit relativt svenskspråkigt. Orsaken är en relativt konservativ planering, som delvis har varit språkpolitiskt betingad. Å andra sidan har just kommunens lantliga karaktär varit det viktigaste skälet för många finskspråkiga att bosätta sig i kommunen. Sibbo växer för tillfället snabbare än de flesta kommuner, men enligt Helsingforspolitikerna inte tillräckligt snabbt. Därför skall Sibbo eller en del av kommunen anslutas till Helsingfors. Indirekt skall Sibbo nu med stats- och kommunministrarnas stöd bestraffas för sin moderata språkpolitik, som i alla tider haft Svenska folkpartiets och finlandssvenskarnas stöd.

Annekteras sydvästra Sibbo bryter man mot det samhällskontrakt som nationen och samhällsfreden bygger på. Kontraktsbrott är inte bara moraliskt förkastliga. De får även följder.