Enkät. Den 1 november 2006

Sibbo låter trots allt göra en enkät om vad kommuninvånarna tycker om Helsingfors planer på att tvångsinlösa delar av sydvästra Sibbo, uppger Yle Internytt. För en vecka sedan uppgav Yle Internet att Sibbo torde vänta med den planerade enkäten om en eventuell ändring av kommunindelningen tills utredaren Pekka Myllyniemi är klar med sin utredning i slutet av november. (Se Folkomröstning. Den 26 oktober 2006.) Som motivering angavs att det ansågs möjligt att Myllyniemi föreslår en folkomröstning. Nu heter det istället att kommunstyrelsen hade hoppats på att Myllyniemi själv låtit genomföra en opinionsmätning, men att han ansåg tidtabellen vara alltför stram.

Stämmer det att kommunindelningsutredaren ansett tidtabellen vara för stram för en opinionsmätning? Är det kanske snarare så att utredaren inte hinner ta i beaktande opinionsmätningens resultat, det vill säga invånarnas vilja. Det kan väl ändå inte vara så att utredarens uppdragsgivare inte vill bekosta en opinionsmätning. Själva opinionsundersökningen tar knappast lång tid att genomföra. För den som inte råkar bli uppringd av Taloustutkimus erbjuder jag i detta blogginlägg möjlighet att ta ställning. (Se nedan.) Tyvärr måste man logga in på Yahoo för att få delta i min opinionsundersökning.

I den aktuella opinionsundersökningen skall tusen sibbobor per telefon ställas mellan två och fem frågor. Det problematiska med en enkät är att Sibboborna efter att minister Hannes Manninen utnämnt en kommunindelningsutredare inte vet vilket eller vilka alternativ som är aktuella innan utedningen är klar. Sibbo planerar enligt Yle dock att senare även ordna en folkomröstning.

Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006

Fastän jag känner starka sympatier för landsbygden och den finländska glesbygden är jag villig att medge att Helsingfors och Helsingforsregionen är hela landets mjölkko. Visserligen har Helsingfors ett relativt lågt skatteöre på 17,5 %, men utan inkomsterna från Helsingfors Enerig skulle skatteprocenten vara betydligt högre. De som liksom jag har köpt sig en lägenhet i Helsingfors eller betalar hyra för en privatägd bostad har vanligtvis en ansträngd privatekonomi. Det är mycket förmånligare att bo på annat håll i landet, även om man måste betala högre kommunalskatt.

Under Matti Vanhanens regeringsperiod har även Centern visat en förståelse för huvudstadens behov. Utgående från nya teorier om ekonomin i en globaliserad värld vill man satsa på "Finlands enda metropol" och hela "metropolområdet". Centerpartiet, som av de mera urbana partierna kritiserats för att bedriva kvällsmjölkning, förefaller att ha insett att man inte kan svältföda den mjölkko som hela landets ekonomi är beroende av.

Centerministrarna vill nu ge ett litet bidrag för att stärka Helsingfors ekonomi, så att utmjölkningen kan fortsätta som förut. Istället för att rätta till systemet som missgynnar Helsingfors planerar man att knäcka en annan kommuns ekonomiska ryggrad och med benmjölet från den slaktade grannkommunen mata mjölkkon Helsingfors. Så här stöder man dock inte metropolområdets ekonomiska utveckling. Helsingfors önskar visserligen göra pengar på att bebygga den mark som man äger i Sibbo och få nya välbemedlade skattebetalare, eller snarare behålla de skattebetalare som vill byta höghuslägenheten mot egnahemshus. (Se Egnahemshus. Den 19 augusti 2006.) Kommunminister Manninens uttalande om att "vanliga Helsingforsbor skall ha rätt att bo i egnahemshus utan att byta kommun" avslöjar väl vad som ligger bakom planerna på att ansluta sydvästra Sibbo till huvudstaden.

Några bostäder för behövlig arbetskraft i servicebranschen lär Helsingfors inte i första hand planera i Sibbo. Å andra sidan är det främst i grannkommunerna Esbo och Vanda som de nya arbetsplatserna skapas. En annektering av sydvästra Sibbo skulle inte gynna "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". (Se Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.) Den skulle bara tillfälligt tysta huvudstadens och oppositionspartiet Samlingspartiets missnöjda röster.

Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006

Minister Hannes Manninen utnämnde i tisdags politices magister Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare för tiden 26.9.2006 – 30.11.2006 för att utreda "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." (Se inrikesministeriets pressmeddelande.) Utredningsmannens uppdrag definieras enligt följande:

Utredningen bör innehålla information på basis av vilken man kan dra slutsatser om behovet av en ändring i kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad samt vilket område ändringen skulle beröra. I utredningen bör även framgå om de föreskrivna förutsättningarna i kommunindelningslagen för ändring i kommunindelning uppfylls. Om området överskrider de i lagen föreskrivna gränsvärden angående invånarantal eller landareal, skall det i utredningen värderas om förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen uppfylls under särskilt vägande förutsättningar. Utredningen bör även innehålla en utredning om vilka konsekvenser ändringen skulle ha på de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna. Om utredningen resulterar i förslag för förändring av kommunindelningen skall utredaren uppgöra ett förslag om ändringen.

En förutsättning för att utredningsmannen skall hinna bli färdig i tid är att utredningen inte resulterar i förslag för förändring av kommunindelningen. Om utredaren Myllyniemi även skall undersöka de lagliga förutsättningarna för en utvidgning av Helsingfors stads område österut och därtill göra upp ett förslag till förändring är det fullständigt orealistiskt att bli färdig på ett par månader, såvida det inte redan finns en färdig utredning att utgå ifrån. Manninen har lovat att utredningsmannen skall börja från rent bord.

Om Mylliniemi trots allt föreslår en gränsförskjutning har han antingen inte varit oberoende eller så innehåller förslaget med nödvändighet fatala brister, genom att utredaren inte hunnit ta alla relavanta omständigheter i beaktande. Vad som är "särskilt vägande förutsättningar" är därtill i det närmaste omöjligt att objektivt bedöma. Detsamma torde gälla bedömningen av "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Observera att det här talas om huvudstadsregionens samhällsstruktur och inte om Helsingfors stads ekonomi, som enligt vad stadsdirektör Jussi Pajunen sagt idag är i obalans. Tar Mylliniemi ställning för en utvidgning av Helsingfors stads område österut styrker han de anklagelser som riktas mot honom om partiskhet. (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) I varje fall har han därmed förbrukat sin trovärdighet som utredningsman. Några flera utredningar lär det då inte bli för hans del.

Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006

Statsrådet godkände idag lagarna om en kommun- och servicestrukturreformen. (Se pressmeddelande.) Man kan fråga sig om Centern är så mån om att sitta i regeringen att man går med på att driva igenom vilket socialdemokratiskt projekt som helst. Reformen innebär bl.a. en ändring av kommunindelningslagen. Tvångssammanslagningar lär inte vara på kommande, men kommuner skall "uppmuntras" till samgång med ekonomiska medel. I praktiken betyder det att antalet kommuner i landet förväntas minska med ett hundratal. Enligt förslaget till ramlag skall en kommun eller ett samarbetsområde som ansvarar för primärvården och uppgifter inom socialväsendet ha minst 20 000 invånare. I lagförslaget heter det dock att man kan "avvika från nämnda krav på en funktionell helhet och invånarantal för samarbetsområdenas del om det inte är möjligt att bilda en dylik helhet med nämnda befolkningsunderlag på grund av skärgård eller långa avstånd eller en avvikelse är nödvändig för att trygga de finsk- eller svenskspråkiga invånarnas språkliga rättigheter eller för att trygga de rättigheter som gäller samernas språk och kultur."

Enligt lagförslaget skall huvudstadsregionen samt landskapens centralstäder och vissa bestämda kommuner omkring dem utarbeta en "plan för hur samordningen av markanvändningen, boendet och trafiken samt användningen av tjänster över kommungränserna skall förbättras i nämnda regioner". De berörda kommunerna skall kunna tvingas till samarbete. Sibbo räknades här inte till huvudstadsregionen, vilket är anmärkningsvärt. Sibbo hör nämligen inte heller till de övriga kommuner som bör utarbeta en plan av ovannämnt slag.

I ljuset av förslaget till ramlag för kommun- och servicestrukturen är statsrådets stöd för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo högst märkvärdigt. Inkorporeras sydvästra Sibbo med Helsingfors sjunker Sibbos invånarantal märkbart under det i lagförslaget nämnda minimigränsen på 20 000 invånare. Det förefaller som om man rektroaktivt önskar bestraffa Sibbo för att inte ha uppfyllt de i lagförslaget nämnda förpliktelserna till samarbete. Ändå ger inte heller de nya lagarna Sibbo några förpliktelser att samarbeta med huvudstadsregionen. Sibbo har aldrig brutit mot några lagstadgade förpliktelser till samarbete. Kommunen har endast i vissa fall vägrat att ge efter för en enskild kommuns, dvs Helsingfors ogrundade krav. När de nya lagarna enligt planerna träder i kraft den 1 januari 2007 hade regeringen haft alla möjligheter att tvinga Sibbo till samarbete med huvudstadsregionens kommuner när det gäller markanvändning, boende och trafik. Varför vill statsrådet inte ge Sibbo en chans?

Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006

Föreningen För Sibbo har idag lämnat över en adress med 14000 underskrifter åt kommunminister Hannes Manninen. (Se Yle Internytt, Radio Vega.) De finska TV-nyheterna valde dock att endast uppmärksamma överlämningen av en medborgaradress med en miljon underskrifter mot åt minister Paula Lehtomäki i Strasbourg. Adressen mot Europaparlamentarikernas pendlande mellan Bryssel och Strasbourg hade undertecknats av hela 100 000 finländare. Kanske valde För Sibbo en olämplig dag för sin adress. 14 000 underskrifter är dock oerhört mycket med tanke på Sibbos invånarantal.

I samband med överlämningen av adresserna påpekade föreningens representanter att en annnektering av sydvästra Sibbo skulle få långtgående följder, eftersom det vore ett prejudikat för starka kommuner att utöva sin rätt överallt i Finland. Jag är rädd för att argumentet inte håller vägen ut. Månne inte centerninistern i bakfickan har ett utkast till en speciallag för "metropolområdet", vilket skulle gardera de centerdominerade landsortkommunerna mot liknande hot som Sibbo nu upplever? Regeringen har gått in för att särbehandla "Finlands enda metropol". Å andra sidan har centerministrarna hävdat att regeringen redan gjort några liknande gränsjusteringar. Detta påstående är en väldig överdrift eller förvrängning, men det kan vara på sin plats att påminna statsministern om att han jämfört planerna på att justera gränsen mellan Helsingfors och Sibbo med andra gränsjusteringar. Håller centerministern fast vid sitt ord, så behövs det ingen speciallag för tvångsannekteringen av sydvästra Sibbo.

Inte heller Folktingets pressmeddelande fick någon uppmärksamhet i de finskspråkiga medierna. I sitt pressmeddelande, som sändes ut idag, säger Folktinget att det inte kan acceptera att kommuninvånare som har en stark minoritetsställning överförs till en uttalad minoritetsposition som följd av ett ensidigt förvaltningsbeslut. Kanske var det lika så bra att Folktingets uttalande inte fick någon större uppmärksamhet, för vädjanden om hänsynstagande till språkminoritetens situation riskerar just nu att bemötas med språkstridsyxor, speciellt om det finns någon anknytning till Sibbo.

Sibbos problem är kanske framför allt att kommunen är en traditionellt svenskspråkig ort. Det betyder att bönder, markägare och hembygdsvänner i Sibbo huvudsakligen är svenskspråkiga. (Jämför Språkpolitik. Den 23 september.) Om Sibbo varit en fiskspråkig kommun, hade Centern varit det dominerande partiet och då hade nog inte centerministrarna vågat köra över kommunen. Genom att bönder, markägare och hembygsvänner i Sibbo huvudsakligen är svenskspråkiga kan man tolka motståndet mot huvudstadens expansion som en språkpolitisk fråga. Nu är det istället för Centern och Samlingspartiet huvudsakligen Svenska folkpartiet som representerar markägarna och den ursprungliga lokalbefolkningen. Därmed är det enkelt att göra populistiska tolkningar om språkmurar som står i vägen för "metropolens" utveckling.

Tack vare att "Finlands enda metropol" befinner sig mitt i en traditionellt svenskspråkig bygd är det främst svenskspråkiga och därmed Sfp som stått i vägen för en snabb utveckling. Det är troligt att språkfrågan även haft avgörande betydelse för att Sibbo har förblivit relativt glesbebyggt. Å andra sidan så har många finskspråkiga flyttat till Sibbo just för att kommunen har en lantlig karaktär. Därmed har även den finsspråkiga befolkningen i Sibbo motsatt sig storskalig höghusbebyggelse.

I söndagens Helsinginsanomat deltar redaktör Esko Nurmi i den aktuella hetskampanjen mot finlandssvenskarna i allmänhet och Sibboborna i synnerhet. I sin artikel "Sipoo, Stalin och siirtoväki" föreställer sig Nurmi kanske att han ger tillbaka med samma mynt. Många har ju jämfört centerministrarnas stöd för Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo med Molotov-Ribbentrop-pakten. (Se Vanhanen som Hitler. Den 13 augusti 2006.) Det är dock skillnad på att kritisera politiskt spel och att hetsa mot folkgrupp. Om politiker och kolumnister begränsade sin smutskastning till ansvariga Sfp- och Sibbopolitiker, så hade jag inte så mycket att invända. Politiskt spel brukar vara smutsigt och den som går med i politiken får leva med spelets regler. Nu är det dock inte bara politiker som utsätts för smutskastning, utan helt valiga Sibbobor, finlandssvenskar, markägare och vänner av hembygden.

I sin artikel gräver Nurmi fram en känslig fråga i Finlands historia: evakuerade karelare efter kriget. När jordbrukslotter delades ut åt karelare ställdes kravet att den nyinflyttade karelska befolkningen inte avsevärt fick ändra på språkförhållandena i en kommun. Redaktör Nurmi hävdar att Sibbo behållit sig rätten att välja sina invånare och jämför dagens Sibbo med svenskspråkiga kommuner som restriktivt mottog karelare efter kriget. Behövs det en ny språkstrid för att majoritetsbefolkningen skall ställa sig bakom Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo? Eller vad är syftet med förtalet?

Metro-metropolen. Den 26 september 2006

Igår kväll följde jag via Internet med Esbo stadsfullmäktiges möte. Fullmäktige debatterade och tog ställning till förslaget om att dra en metrolinje till Esbo. Utgången var väl given, trots att man i Esbo tidigare förhållit sig mycket kritiskt till metron. Fullmäktiges beslut att förlänga metron västerut var bra för miljön och Helsingfors, men att en så stor majoritet röstade för förslaget överraskade åtminstone mig.

Bland de fullmäktigeledamöter som motsatte sig metroplanerna var det anmärkningsvärt många som hänvisade till fallet Sibbo. Många ansåg att Esbo utsatts för påtryckningar utifrån och att de som nu vänt kappan fruktade att Esbo riskerade ett liknande öde som Sibbo. Andra talade om ett frivilligt samarbete mellan städerna i huvudstadsregionen, men det var klart att man plötsligt var beredd att ta hela "metropolens" bästa i beaktande. Enligt reformen av kommun- och servicestrukturen, som minister Hannes Manninen ansvarar för, kan en kommun tvingas till samarbete (eller sammanslagning) om kommunen inte frivilligt samarbetar. Samarbetet handlar alltså om påtvingad frivillighet, dvs tvång.

Metron förefaller vara Helsingforsmetropolens kärna och röd-orangea tråd. Genom västmetron blir Helsingfors en metropol, även om staden aldrig blir en metropol. Helsingfors har i så väl metrons som metropolens namn gjort anspråk på att inkorporera sydvästra Sibbo. Det tas för givet att Helsingfors skall förlänga metrolinjen österut. Utan planerna på en förlängd metrolinje hade de gröna säkert inte stött Helsingfors annekteringsplaner. Knappast hade socialdemokraterna och vänsterförbundarna heller ivrat för saken.

Men vad finns det för garantier för att Helsingfors alls kommer att dra metron österut, även om sydvästra Sibbo ansluts till huvudstaden? De egnahemsboende skattebetalare som Helsingfors och stadens samlingspartistiska ledning egentligen är ute efter föredrar nog att åka personbil. En metrolinje till Sibbo skulle inte bli lönsam. Den skulle åtminstone förutsätta att det naturfagra sydöstra Vanda först byggdes ut. Och eftersom man nu skall börja bygga västmetron, tar det åtminstone tio år innan man kan börja bygga metron österut. De Grönas Osmo Soininvaara, som varit en ledande metroförespråkare, anser själv att metrolinjen bör byggas före bostadshusen. Med andra ord borde Helsingfors börja bygga sydvästra Sibbo kanske först om femton år. Därmed skulle Helsingfors annektering fördröja utbyggandet av området, men det är just brådskan att bygga som varit Helsingfors viktigaste argument på senaste tid.

Osmo Soininvaara har kritiserat Sibbo för att försumma kollektivtrafiken. I själva verket finns det redan nu goda möjligheter till kollektivtrafik för invånarna i det av de gröna kritiserade bostadsområdet Landbo norr om Borgå motorväg. Den buss som jag och troligen även Soininvaara själv brukar ta till Sibbo gör numera en extra sväng till Landbo. Dess värre är det sällan någon stiger på eller av där. Det är svårt att tvinga människor åka kollektivt.

Utvecklingen i Sibbo har försvårats och fördröjts av att Helsingfors äger den för bostäder lämpligaste marken i kommunen. I södra Sibbo försvåras utvecklingen även av reserveringar för Heli-banan, dvs en eventuell järnvägslinje till Borgå. Så länge som Heli-planerna finns kvar är det inte vettigt att förlänga metrolinjen österut. Med tanke på miljön och hela regionen vore Heli-banan i själva verket ett mycket bättre alternativ. Goda förbindelser till det så dynamiska Borgå borde vara i hela metropolområdets intresse. Månne den idag utnämnde utredningsmannen Pekka Mylliniemi har tid att ta en titt även på Heli-alternativet?

Hur det än går med Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo kommer metron knappast någonsin att dras till (det nuvarande) Sibbo. Sibbo blir kanske en del av metropolen, men knappast av metro-metropolen.

Jävig utredningsman. Den 25 september 2006

Kommunstyrelsen i Sibbo har i morse beslutit att godkänna socialdemokraten Pekka Myllyniemi som utreddningsman angående Helsingfors krav på att inkorporera sydvästra Sibbo. (Se Yle Internytt.) Några andra möjligheter torde man inte ha haft, eftersom Sibbo saknar vetorätt. Indirekt konstaterar styrelsen dock att Mylliniemi är jävig. Mylliniemi sitter nämligen i styrelsen för Nylands förbund, som uttryckt stöd för huvudstadens anspråk. Det kan dock vara till Sibbos fördel att utredningsmannen nu har bevisbördan att bevisa sig vara opartisk. Det är även bättre med en utredningsmann från det traditionella kommunslaktarpartiet än från det i de aktuella fallet starkast involverade partierna Centern och Samlingspartiet. Personligen har jag p.g.a. Sibbofallet tappat förtroendet för de två sistnämnda partierna och och deras representanter.

Gratistidningen Vantaan Sanomat, som i praktiken är en Vandaupplaga av Helsingin Uutiset, fortsätter att hetsa mot finlandssvenskarna med anledning av fallet Sibbo. Denna gång är det självaste Tapani Mäkinen som inte drar sig för att rubrisera sin kolumn "Nurkkapapatriotismi på svenska". (Artikeln har märkligt nog även publicerats på Nylands förbunds webbplats.) Samlingspartisten Mäkinen är inte bara ordförande för Vanda statsstyrelse, utan även ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Myllyniemi även är styrelsemedlem. (Eftersom landskapsstyrelsen har behandlat Helsingfors annekteringsplaner lär Mylliniemis ståndpunkt vara känd, fastän han inte uttalat sig i ärendet i offentligheten, då styrelsens möten inte är offentliga.) Landskapsstyrelseordförande Mäkinen kritiserar i sin spydiska kolumn Sibbo kommunfullmäktiges beslut att inte omedelbart ansluta kommunen till Nylands förbund. Han har naturligtvis rätt att kritisera politiska beslut, men man skulle förvänta sig att en stads- och landsskapsstyrelseordförande inte lät sin kritik gå ut över en hel folkgrupp.

I opinionsbildningen för Helsingfors rätt att annektera sydvästra Sibbo anses det legitimt att inte bara förvränga fakta och smutskasta Sibbo utan även ge sig på svenskspråkiga som grupp. Den politiska korrektheten har plötsligt försvunnit all sin kos. Speciellt gratistidningarna som hör till mediekoncernen Suomen Medialehdet har uppmuntrat till ett svenskhat, som florerar öppet på Internet. Gratistidningarnas läsare verkar ofta kritiktlöst svälja vad chefredaktör Risto Hietanen serverar dem. (Se Språkpolitik. Den 23 september.) Alla svenskspråkiga lokalpatrioter är inte Sfp-politiker eller kommunfullmäktigen. Jag accepterar inte landskapsstyrelseordförandens ordval. Det går kanske för sig på ett styrelsemöte, men inte i en tidning som läses av gemene man. Sibbo gör kanske klokt i att hålla sig borta från Nylands förbund under Mäkinens mandatperiod.