Ett Finland utan landsortskommuner. Den 10 oktober 2006

Helsingin Sanomat publicerade igår resultaten från en undersökning om influensområden, som gjorts av Finska Gallup och professorn i statistik Pentti Manninen. (Se HS.) Enligt Helsinginsanomats tolkning av undersökningen skulle antalet kommuner minska till 123, om kommungränserna drogs upp på basen av hur människor uträttar ärenden och anlitar tjänster. Om kommunsammanslagningen skulle göras på basen av marknadsområden skulle antalet kommuner bli endast 43. Speciellt noterar Helsinginsanomat att grankullaborna söker rikligt med tjänster från Esbo och sibboborna från Helsingfors. Tidningen presenterar även en lista enligt vilken Grankulla skulle sammanslås med Esbo och Sibbo med Helsingfors. Däremot skulle t.ex. Nurmijärvi, Vanda och Tusby inte fusioneras med någon annan kommun.

Det heter visserligen "lögn, förbannad lögn, statistik", men nog häpnar mig den vinklade tolkningen. Principerna som undersökningen följer för kommunindelningen går i samma riktning som den nya kommunindelningslagen, som torde träda i kraft vid årsskiftet. Med (potentiell) kommun tycks man nu förstå det samma som stad med omnejd. Skall vi i Finland i framtiden bara ha städer? Det är väl självklart att invånarna i landsortskommuner i stor utsträckning uträttar sina ärenden i (egentliga) städer. Det har man alltid gjort. Det är ju städernas ursprungliga funktion att man innanför städernas gränser får idka handel. Sibbobor har i alla tider handlat och idkat torghandel i så väl Helsingfors som Borgå. Det är ingen nyhet.

Ur finlandssvensk synvinkel är de förutsedda kommunsammanslagningarna speciellt problematiska. De flesta svenskdominerade kommunerna är ju landsortskommuner. Visserligen kan någon svekoman tilltalas av tanken på ett Stornärpes, men man skall komma ihåg att den språkfred som ingicks i början av Finlands självständighet i hög grad bygger på den kommunala självstyrelsen. En kränkning av sibbobornas kommunala självstyre är även ett brott mot språkfreden, mot samhällsfördraget. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Det är anmärkningsvärt att just Centern signalerar att man är villig att bryta mot språkfreden. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.) Svenska folkpartiet har ju varit Centerns trogna bundsförvant, speciellt då det gäller försvaret för landsbygden. Vad gäller förslaget till den nya ramlagen för kommunstrukturen är Centern, eller de traditionella centerväljarna, den stora förloraren. Centern är i likhet med Sfp stor i landsortkommuner, men svagt representerad i städer. Om Helsingin Sanomats visioner förverkligas blir ju landsortbefolkningen minoritet i de flesta kommuner, eftersom majoriteten av finländarna numera bor i (urbana delar av) städer. Så viktigt är det för Centern att vara med även i nästa regering att man inte bara sviker sin trogna bundsförvant, utan även driver igenom en reform vars mål är ett Finland utan landsortskommuner.

Landskapsförbund. Den 9 oktober 2006

I tisdags beslöt kommunstyrelsen i Sibbo att omedelbart ansöka om medlemskap i Nylands förbund. Detta beslut, som går emot kommunfullmäktiges beslut, motiverades med att Sibbo tydligt bör visa att man är beredd att ta ansvar för huvudstadsregionens utveckling. Sibbo och speciellt Sfp i Sibbo har gjort många eftergifter, vilket kan vara bra om man vill rädda kommunen. Det var dock endast en av Sfp:s styrelsemedlemmar som röstade för det vinnande förslaget. Det räckte för att förslaget skulle gå igenom med rösterna med rösterna 6-5. Sfp:s dilemma är som jag ser det att man inte vet om eftergifterna räddar kommunen. Jag undrar om man inte kunde ha ställt som krav på byte av landskapsförbund att Helsingfors planer på att annektera en del av kommunen inte förverkligas.

Om fallet Sibbo går till EG-domstolen kan det eventuellt vara en fördel att Sibbo inte hör till samma förbund som Helsingfors. (Se Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Jag saknar juridiska insikter, men jag kan föreställa mig att Europeiska stadgan om lokal självstyrelse skulle ge ett säkrare skydd åt Sibbo så länge kommunen hör till Östra Nyland. Landskapsförbunden är förlängningar av den kommunala självstyrelsen och motsvaras i många europeiska länder av landskap eller regioner med politisk ledning som valts genom direkta folkval.

Sibbofullmäktiges beslut att dröja med byte av förbund har speciellt kritiserats av samlingspartisten Tapani Mäkinen, som är ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Mylliemi även är styrelsemedlem. Då man kritiserat Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund har man emellertid inte tagit landskapsförbundens ursprungliga syfte och tillkomsthistoria i beaktande. Landskapsförbunden är mycket mera än regionplaneförbund. Landskapsförbunden bildades visserligen delvis utgående från regionplaneförbund då Finland blev medlem i EU, men samtidigt överfördes en del av länens ansvar till landskapen. Länsslakten i mitten av 1990-talet hängde ihop med Finlands medlemskap i Europeiska unionen, fastän det inte sades rent ut. Statsstyrda län kan inte ansöka om ekonomska bidrag, vilket kommuner och samkommuner kan göra. Östra Nylands förbund, med dess gläsbygd och speciella språkförhållanden, var skräddarsytt för EU-biddrag. Åtminstone vittnar EU:s bidragspolitik om att unionen ger hög prioritet åt landskapens och kommunernas självstyre. Månne inte EG-domstolen gör det samma?


Rektorerna vid universitet, högskolor och yrkeshögskolor i Helsingforsregionen har idag framställt ett krav på att man i nästa regeringsprogram tar med en "metropolpolitik", vilket i praktiken skulle betyda ökade budjetanslag för högskolorna i regionen. (Se HS.) I och för sig innehåller kravet ingenting nytt. Helsingforsregionen, som har en central betydelse som "lokomotiv" för hela landets ekonomi, är förfördelad då det gäller statsanslag till forskning och utbildning. Det nya är att man tar till det magiska ordet metropol. I metropolens namn tycks ju vilka krav så helst kunna finna statsrådets stöd. Rektorerna ställer dock Centerns metropolpolitik på prov. Ökat stöd till huvudstadsregionen torde betyda mindre stöd åt högskolor i det övriga landet. Det finns ju inga högskolor i Sibbo varifrån man kunde flytta resurser.

Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006

Sfp:s partiordörande Stefan Wallin intervjuvades igår i programmet Lördagssällskapet. Naturligtvis togs även fallet Sibbo upp. Wallin noterade att Helsingfors även i framtiden kommer att ha Sibbo som grannkommun, varför goda relationer till Sibbo borde vara i stadens intresse. Se där någonting för stadsdirektör Pajunen att tänka på! (Jämför Vinstvarning. Den 5 oktober 2006.)

Timo Kalli, som är orförande för Centerns riksdagsgrupp, gav i samma program en intressant antydan. Han noterade att Sfp är en pålitlig regeringspartner och att partiet för skärgårdens och kustområdenas del bedriver en liknande politik som Centern. Han uttryckte dock sin "egen" åsikt, enligt vilken Svenska folkpartiet i framtiden inte längre har en rätt att på språklig grund vara regeringsparti. Det är inte sökt att från uttalandet dra slutsatsen att Centern har en dold agenda när det gäller svenskans ställning. Om statsminister Vanhanens involvering i fallet Sibbo är orsak till eller verkan av denna agenda kan jag inte bedöma.

Timo Kalli gjorde samtidigt ett uttalande som visar att Centern även i frågan om Vuotos-projektet är beredd att köra över så väl lagen som miljöministern, vare sig han heter Wallin eller Enestam. I varje fall borde alla nu ha insett att Centern är villigt att ge upp det mångåriga samarbetet med Sfp. Därmed kanske det vore dags för Henrik Lax och Sfp att ifrågasätta Centerns plats i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centern hör inte hemma i denna grupp. Ett liberalt parti låter inte diskutabla "nationella intressen" gå före lagen och individens rätt. Naturligtvis bör lagen fortgående ses över i en föränderlig värld, men i ett liberalt demokratiskt samhälle bör medborgarna kunna lita på att deras rättigheter inte hotas av skräddarsydda lagar eller undantagslagar för specifika fall .

Till sist noterar jag att Wallin på sin blogg har kommenterat remissdebatten i riksdagen om ramlagen för kommun- och servicereformen:

Intressant var att samlingspartiet kallade lagen för inget mindre än "humbug" - för att i nästa ögonblick s[t]älla sig till uppbackarna. Det var i sanning ett dubbelspel. Har man löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa?

Jag skall i ett senare inlägg återkomma till den oheliga alliansen mellan regeringspartiet Centern och oppositionspartiet Samlingspartiet.

Utlåtande. Den 7 oktober 2006

Sedan i torsdags finns Helsingfors planer på inkorporering av mark i Sibbo och Vanda till offentligt till påseende. Lantmäteriverket har gjort ett utlåtande om den av Helsingfors förslagna nya gränsdragningen mellan Helsingfors och Sibbo. Jag har tidigare noterat att Helsingfors inte bara ansökte om ett uppseendeväckande stort område, utan även har ritat gränserna utan att visa det minsta lilla hänsynstagande. (Se Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006, Helgerån. Den 7 augusti 2006, Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006 och Barbarer eller klopare? Den 19 september 2006.)

Det förefaller inte speciellt intelligent att avslöja sin okunskap om det område som man gör anspråk på att få planera. Det är knappast smart att provocera fram största möjliga protester genom att dra gränserna så brutalt som Helsingfors har gjort. Därför har jag dragit slutsatsen att det är statsrådet eller centerministrarna som uppmanat Helsingfors att lämna in en oförskämd ansökan. Det skulle förmildra bilden av en brutal statsminister när regeringen gör ett beslut om att ansluta en (mindre) del av Sibbo till huvudstaden. (Jämför Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006.)

Lantmäteriverkets utlåtande bekräftar att Helsingfors ansökan var ett dåligt förberett hastverk. För det första noteras att den i ansökan bifogade kartan inte tar ställning till gränsdragningen söder om Rönn. Därtill noteras att fastighetsgränserna för fastigheter i yttre skärgården inte på något sätt beaktats. Inte heller har terrängobjekten beaktats. Mera anmärkningsvärt är ändå att den föreslagna landgränsen skulle gå genom ett flertal fastigheter, genom gårdsplanen vid fyra fastigheter samt vid två fastigheter rentav genom byggnaderna.

Taktlöst och tanklöst uttalande av stadsdirektören. Den 6 oktober 2006

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen kommenterar i dagens tidningar sin vinstvarning, som han gav i sitt blogginlägg i onsdags. Istället för att tala om "när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors", uttalar han sig nu om vad som skulle hända med bostadspriserna om sydvästra Sibbo amnsluts till Helsingfors. Pajunens "vinstvarning" var inte bara taktlös, den var även tanklöst otaktisk. Enligt blogginlägget växer stadens utbud på tomtmarker kraftigt oberoende av om sydvästra Sibbo inkorporeras. Därmed löser utbudet på tomtmark innanför stadens eget område problemet med de höga bostadspriserna, som har varit huvudargumentet för annekteringen. I gratistidningen Metro säger Pajunen "kun Vuosaaren satama valmistuu kahden vuoden päästä ja mukaan otetaan ehkä Sipoon läntiset rantaalueet, voimme lisätä tonttitarjontaa merkittävästi". I det ökade utbudet på tomter tas alltså Sibbos västra strandområden nu endast kanke med.

I samma artikel i Metro kommenterar OP-gruppens chefsekonom Timo Lindholm Pajunens uttalande: "Tontit ovat suhteellisen kalliita pääkaupunkiseudun uusilla alueilla, ja kun kalliille tonteille tehdään uusia taloja, eivät ne ole kovin halpoja". Lindholms kommentar kan man tolka så att inte ens inkorporeringen av sydvästra Sibbo skulle medföra en "balansering av bostadsmarknaden i huvudstadsregionen", vilket har varit stassminister Matti Vanhanens huvudargument för annekteringen. Slutsatsen är att antingen så behövs inte inkorporeringen av strandområdena i västra Sibbo eller så löser inte inkorporeingen de problem som den officiellt är ämnad att lösa.

Vinstvarning. Den 5 oktober 2006

Stadsdirektör Jussi Pajunen ger igår i sin blogg en "vinstvarning": priserna på bostäder i Helsingfors kommer att sjunka inom de närmaste åren. Det är dåliga nyheter för oss som under det senaste årtiondet köpt bostad. I minne har vi prissänkningen i början av 1990-talet, men så drastiskt torde inte priserna sjunka denna gång. Som orsak till de sjunkande priserna anger Pajunen att Helsingfors utbud på tomter inom de närmaste åren ökar kraftigt. Nya områden som frigörs för bostadsbebyggelse är Busholmen, Fiskhamnen, Mellersta Böle och Degerö oljehamn. Det råder alltså ingen brist på tomtmark!

Pajunen kunde ha tillagt Malms flygfält med omnejd, men istället nämner han "Sibbos västra strandområden": "Kun Sipoon läntiset ranta-alueet liitetään Helsinkiin, voidaan niiden rakentaminen aloittaa pikaisesti, jolloin pääasiallisena talotyyppinä ovat kaupunkimaiset pientalot." Pajunen skriver alltså inte "om", utan "när" . Just i går betonades det i ett aktualitetsprogram i TV att en stadsdirektör måste behärska diplomati, men Helsingfors stadsdirektör skriver alltså på stadens webbplats om när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors.

Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006

Riksdagen förde igår remissdebatt om kommunreformen. Så mycket debatt blir det inte när Centern ansvarar för en reform som initierats av de två andra stora partierna, av vilka det ena är oppositionsparti. Däremot uttrycktes entusiasm över de möjligheter som reformen ger att slå ihop kommuner. Under riksdagens debatt framlades även åsikter enligt vilken "hålkakemodellen" Esbo-Grankulla måste bort, eftersom "Grankulla bromsar utvecklingen." (Jämför "Esbos Sibbo". Den 1 oktober 2006.) Det går ett drev mot kommuner med Sfp-dominans.

Även Sibbofallet diskuterades. Svenska folkpartiets något tandlösa kritik kan bero på att partiet själv sitter med i regeringen och att man inte vill bränna broar. Enligt Hbl försvarade Manninen Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo med att "ett starkt allmänt intresse kan kräva att en kommuns åsikt förbises." Dess värre sägs det inte ut vilket detta "allmänna intresse" är. Det enda ärliga vore att medge att det handlar om Helsingfors stads ekonomi, men det kan centerministern naturligtvis inte medge. Minister Manninen sade även att annekteringen av Sibbo skulle vara en helt vanlig fortsättning på Helsingfors historia, som innefattar flera inkorporeringar under århundradets gång. (Se YLE24.)

Manninens tolkning av Helsingfors historia är fullständigt ohållbar. Men liksom andra uttalanden som minister Manninen gjort i Sibbofrågan återger han bara vad andra Centerpolitiker tidigare sagt. Den Centerpartistiske stadsfullmäktigeledamoten Laura Kolbe, som råkar vara professor i historia, har jämfört anslutningen av sydvästra Sibbo till Helsingfors med tidigare anslutningar och hävdat att ”Sipoo-osaliitos toisi jatkuvuutta pääkaupungin kehityshistoriaan.” (Se Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006.) Professor Kolbes tolkning av Helsingfors historia är dock en förvrängning av historien i politiskt syfte. Sydvästra Sibbo har ju på inget sätt vuxitihop med Helsingfors och kommer inte heller att göra det enligt Helsingfors aktuella planer. Annekteringen av sydvästra Sibbo skulle i högsta grad vara en anomali i Helsingfors historia - och inte bara i Helsingfors historia. Det är speciellt skäl att notera att Helsingfors (på finska Helsinki) hittills alltid har vuxit innanför Helsinge sockens eller Helsinge landskommuns (Helsingin pitäjä respektive Helsingin maalaiskunta) gränser. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)

Jag har själv tolkat regeringens stöd av Helsingfors annekteringsplaner som "benmjöl åt mjölkkon". Vare sig Helsingfors är en mjölkko eller inte så är det uppenbart det hela handlar om huvudstadens ekonomi. Föreningen För Sibbo r.f. har uttryckt det klart i sitt senaste pressmeddelande:

HELSINGFORS RÖVARTÅG

Helsingfors arroganta och lagvidriga planer på en annektering av sydvästra Sibbo skulle ha oerhört omfattande konsekvenser för demokratin och den kommunala självbestämmanderätten i vårt land. Planerna, som är ett exempel maktpolitik i dess värsta form, skulle vara ödesdigra för inte bara Sibbos, utan för hela landets, framtid. Helsingfors skulle göra en astronomisk vinst på kapet genom att bebygga sin egen, och efter en snabb tvångsinlösning även andras, mark. Samtidigt görs Sibbo till en krympling, såväl strukturellt som ekonomiskt. Man kan fråga sig om det egentligen är frågan om att helt utplåna Sibbo från kartan, vilket skulle leda att Helsingfors skulle få ännu mer billig mark att bygga på, efter ett snabbt och effektivt tvånginlösningsförfarande?

I detta fula maktpolitiska spel, där den större dikterar sina villkor för den mindre, ligger alla finländska kommuners öde i vågskålen. Den lagstadgade kommunala självbestämmanderätten skulle förlora sin betydelse i och med detta prejudikat. Anmärkningsvärt är även att detta sker med stöd av statsministern och kommunministern, som båda representerar centerpartiet.

Helsingfors lagvidriga planer gör narr av den demokratiska rättsstat vi lever i. Om de förverkligas innebär det grönt ljus för större kommuner eller städer att var som helst i landet och utan att desto mer motivera det, godtyckligt stycka mindre kommuner – för att inte tala om tvångssammanslagningar. Helsingfors ledning talar vackert om "landets väl" och hur viktigt det är att utveckla huvudstadsregionen. Vad är det egentligen frågan om? Inte kan väl hela landets utveckling vara beroende av att Helsingfors på ett lagvidrigt och omoraliskt sätt stjäl 20 % av Sibbos marker och mer än 25 % av kommunens skatteintäkter? Knappast kräver

Finlands framtida välfärd att resten av landet långt töms på unga, arbetsföra människor, då sydvästra Sibbo skall ta emot ca 50.000 människor utöver de redan inplanerade 230.000 tilläggsinvånarna i huvudstadsregionen under de kommande 30 åren?

KLEPTOKRATINS PRIS FÖR ÖVRIGA SIBBO

Att förlora sydvästra Sibbo skulle försätta den återstående delen av Sibbo i djup ekonomisk kris. Området som Helsingfors ansökt om att tvångsinlösa utgjorde i 2005 års beskattning ca 27 % av kommunens totala skatteintäkter. Ännu väsentligare är ändå att området har väldigt små kommunala kostnader. De löpande kostnaderna orsakas främst av tre lågstadier, fyra daghem, underhåll av Landbos gatubelysning och de fyra linjepumpstationerna i centralavloppssystemet.

Den resterande delen av Sibbo skulle alltså att bära ansvar för hela hälso- och åldringsvården, största delen av skolverksamheten samt nästan all idrottsservice. Uppskattningar visar att övriga Sibbos skatteprocent skulle bli ca 25-27% med de nuvarande statsandelarna. Det skulle vara finländskt rekord – ingen kommun i Finland har i modern tid haft så hög skatt! Om Helsingfors kleptokratiska avsikter förverkligas, förlorar såväl kommunallagen som demokratin sin betydelse – inte bara i Sibbo, utan i hela landet.