Landskapsförbund. Den 9 oktober 2006

I tisdags beslöt kommunstyrelsen i Sibbo att omedelbart ansöka om medlemskap i Nylands förbund. Detta beslut, som går emot kommunfullmäktiges beslut, motiverades med att Sibbo tydligt bör visa att man är beredd att ta ansvar för huvudstadsregionens utveckling. Sibbo och speciellt Sfp i Sibbo har gjort många eftergifter, vilket kan vara bra om man vill rädda kommunen. Det var dock endast en av Sfp:s styrelsemedlemmar som röstade för det vinnande förslaget. Det räckte för att förslaget skulle gå igenom med rösterna med rösterna 6-5. Sfp:s dilemma är som jag ser det att man inte vet om eftergifterna räddar kommunen. Jag undrar om man inte kunde ha ställt som krav på byte av landskapsförbund att Helsingfors planer på att annektera en del av kommunen inte förverkligas.

Om fallet Sibbo går till EG-domstolen kan det eventuellt vara en fördel att Sibbo inte hör till samma förbund som Helsingfors. (Se Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Jag saknar juridiska insikter, men jag kan föreställa mig att Europeiska stadgan om lokal självstyrelse skulle ge ett säkrare skydd åt Sibbo så länge kommunen hör till Östra Nyland. Landskapsförbunden är förlängningar av den kommunala självstyrelsen och motsvaras i många europeiska länder av landskap eller regioner med politisk ledning som valts genom direkta folkval.

Sibbofullmäktiges beslut att dröja med byte av förbund har speciellt kritiserats av samlingspartisten Tapani Mäkinen, som är ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Mylliemi även är styrelsemedlem. Då man kritiserat Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund har man emellertid inte tagit landskapsförbundens ursprungliga syfte och tillkomsthistoria i beaktande. Landskapsförbunden är mycket mera än regionplaneförbund. Landskapsförbunden bildades visserligen delvis utgående från regionplaneförbund då Finland blev medlem i EU, men samtidigt överfördes en del av länens ansvar till landskapen. Länsslakten i mitten av 1990-talet hängde ihop med Finlands medlemskap i Europeiska unionen, fastän det inte sades rent ut. Statsstyrda län kan inte ansöka om ekonomska bidrag, vilket kommuner och samkommuner kan göra. Östra Nylands förbund, med dess gläsbygd och speciella språkförhållanden, var skräddarsytt för EU-biddrag. Åtminstone vittnar EU:s bidragspolitik om att unionen ger hög prioritet åt landskapens och kommunernas självstyre. Månne inte EG-domstolen gör det samma?


Rektorerna vid universitet, högskolor och yrkeshögskolor i Helsingforsregionen har idag framställt ett krav på att man i nästa regeringsprogram tar med en "metropolpolitik", vilket i praktiken skulle betyda ökade budjetanslag för högskolorna i regionen. (Se HS.) I och för sig innehåller kravet ingenting nytt. Helsingforsregionen, som har en central betydelse som "lokomotiv" för hela landets ekonomi, är förfördelad då det gäller statsanslag till forskning och utbildning. Det nya är att man tar till det magiska ordet metropol. I metropolens namn tycks ju vilka krav så helst kunna finna statsrådets stöd. Rektorerna ställer dock Centerns metropolpolitik på prov. Ökat stöd till huvudstadsregionen torde betyda mindre stöd åt högskolor i det övriga landet. Det finns ju inga högskolor i Sibbo varifrån man kunde flytta resurser.