Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006

Fullmäktige för Huvudstadsregionens Samarbetsdelegation SAD skall i fredag behandla ett utkast för trafiksystemplanen PLJ 2007. I utkastet ordnas projekten i viktighetsordning enligt hur skyndsamma de är. De viktigaste projekten är Ringbanan (till flygplatsen), metron till Esbo och Ring I. Sibbometron nämns naturligtvis inte i rangordningen, fastän man på vissa håll förefaller ta det för givet att den förverkligas inom några år. Även metron till Sibbo skall utredas, men finansieringen blir knappast möjlig innan Esbometron och Ringbanan är avklarade.

Sibbometron är en förutsättning för Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. Argumenten för inkorporeringen har i hög grad handlat om en "hållbar utveckling", som förutsätter metroförbindelse. De Grönas Osmo Soininvaara har rentav krävt att metron skall vara färdig innan de första invånarna flyttar till området. (Se "Sipoosta kadehdittu mallialue".) Man kan fråga sig när de första nya invånarna kan flytta in, om de måste vänta på metron.

Helsingfors har gett sken av att staden har för avsikt att bygga Sibbometron i rask takt, för att låtsas ha bråttom med att bebygga Sibbo. I sin webbdagbok skrev statsminister Matti Vanhanen att en förutsättning för annekteringen av sydvästra Sibbo är att Helsingfors omedelbart börjar bygga området. Någon markreservering kan, enligt statsministern, inte komma i fråga. Speciellt förväntar sig statsministern att Helsingfors i det annekterade området bygger egnahemshus, men det är dess värre just familjer med två bilar som flyttar till egnahemshus. Uppfyller Helsingfors de krav som statsminister Vanhanen ställer, kommer en metrolinje aldrig att löna sig. Men byggs inte metron till (nuvarande) Sibbo, har Helsingfors samlingspartistiska ledning bedragit de gröna, socialdemokraterna och vänsterförbundarna.

I framtidsvisionen för huvudstadsregionen PKS 2025 finns förutom Sibbometron även järnvägsförbindelsen österut, HELI-banan med. (Se kartan ovan.) Sibbometron och HELI-banan är dock varandra uteslutande alternativ. För att trygga en hållbar utveckling och för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" är HELI-banan ett mycket bättre altarnativ. Förhastade metro- och annekteringsbeslut hotar spårförbindelsen till Borgå och därmed utvecklingen av metropolområdets östra del.

Godtagbara skäl? Den 16 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har nu bara en och en halv månad kvar på sig att färdigställa sin utredning om huruvida det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att utredaren bara fått två månader på sig beror på att kommunminister Hannes Manninen vill att stadsrådet skall hinna ta ställning till en eventuell gränsjustering under regeringen Vanhanens regeringsperiod. Varför måste redan den sittande regeringen ta ställning i frågan? Det finns naturligtvis skäl, men finns det några godtagbara skäl att riskera förhastade beslut?

Orsaken till att Helsingfors stad hade bråttom med sin ansökan om en gränsjustering är uppenbar. Stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori har själv påpekat att Helsingfors har en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd" när det gäller anspråken på sydvästra Sibbo. (Se Bråttom. Den 8 augusti 2006.) Men om Helsingfors nu har en engångschans och det endast är regeringen Vanhanen som kan tillfredställa Helsingfors behov av att expandera österut, så kan expansionen inte vara så nödvändig som man låtit påskina. Är det kanske så att endast en Centerdominerad regering är beredd att köra över lagen. Har kanske Centern i sin kohandel lovat offra Sibbo och ta det politiska och moraliska ansvaret för rovet? Minister Manninen borde ställas mot väggen med frågan varför redan den sittande regeringen bör behandla förslaget till en gränsjustering fastän tiden är på tok för knapp.

Gränsjusteringar kräver politiska förutsättningar. Den 15 otober 2006

Delegationen för huvudstadsregionen beslöt i februari att Helsingfors och Vanda skulle byta områden så att Helsingfors skulle få den s.k. Västerkullakilen i utbyte mot Nedre Dickursby. I en utredningen vars namn är Reformen av kommun- och servicestrukturen: riktlinjer för huvudstadsregionen daterad 14.2.1006 tog delegationen samtidigt ställning för att "de västra områdena i Sibbo" skall införlivas med huvudstadsregionen.

En samhällsstruktur enligt principen för hållbar utveckling i regionen förutsätter att stadsstrukturen smidigt fortsätter österut och ansluts med spårtrafikförbindelser. I syfte att utvidga bosättningen kommer Helsingfors och Vanda att byta områden i Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. De västra områdena i Sibbo skall införlivas med huvudstadsregionen.

En administrativ införlivning av de västra områdena i Sibbo kan naturligtvis inte ske utan en inkorporering, såvida inte hela Sibbo införlivas med huvudstadsregionen, vilket visserligen en del förespråkare för inkorporeringen av sydvästra Sibbo kontradiktoriskt förespråkat. (Jämför Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006.) Planerna på att byta ut Nedre Dickursby mot Västerkullakilen har Helsingfors visserligen gett upp, emedan det visade sig att invånarna i Nedre Dickursby inte ville bli Vandabor. Istället beslöt stadsfullmäktige Helsingfors i juni att ansöka om att få inkorporera endast de sydligaste delarna av Västerkullakilen tilsammans med en stor del av västra Sibbo. Detta lilla område av Vanda har Helsingfors ingen användning av annat än som en korridor till Sibbo, då lagen inte tillåter en exklav. Området har inte så stort ekonomiskt värde för Vanda, men nog ett stort symboliskt och historikt värde, då det inbegriper Vandas enda havstrand. Skulle Helsingfors ha fått hela Västerkullakilen upp till Borgå motorväg, hade Helsingfors kunnat bebygga även området mellan Sibbo och Helsingfors nuvarande östrgräns.

Personligen är jag nöjd med att Helsingfors inte längre gör anspråk på området mellan Österleden (Nya Borgåvägen) och Borgå motorväg i Vanda. Svenska kommittén i Vanda tog även i mars avstånd från bytet av Västerkullakilen mot Nedre Dickursby. Motiveringen var att områdesbytet skulle vara dåligt och oekonomiskt för Vanda och dess invånare, att Västerkullakilen är ett område med stor framtida potential för Vanda stad och dessutom en kulturbygd väl värd att bevara. Vanda kommer knappast inom en nära framtid att börja planera och bygga Västersundom och Västerkulla gårds marker, vilket Helsingfors torde göra om området tillfaller huvudstaden. Då områdesbytet med Vanda inte blev av vågade Helsingfors inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, fastän en anslutning av området med Helsingfors med tanke på "utvecklingen av samhällstrukturen i Helsingforsregionen" borde vara att föredra framom en anslutning av sydvästra Sibbo. Helsingfors valde att inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, för att staden samarbetar med Vanda och eftersom det hade varit mycket svårare att köra över Vanda än Sibbo.

Då kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi skall starta från rent bord då han utreder "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur", borde han inte kunna negligera att det i själva verket är mera motiverat att ansluta hela Västerkullakilen än en del av Sibbo till Helsingfors. Det är inte Sibbo utan Vanda som utgjort ett hinder för "utvecklingen av samhälsstrukturen" i öster. Västerkullakilen torde dessutom kunna anslutas till Helsingfors utan att lagen kringås. Om Manninen i sin utredning kommer fram till att hela Västerkullakilen bör anslutas till Helsingfors, kommer utredningen emellertid att resultera i att det i Helsingforsregionen och regeringen inte längre finns en enig allians bakom Helsingfors krav på att få expandera österut. (Jämför Allianser. Den 14 oktober 2006.)

Kommer utredningsmannen att ta hänsyn till de politiska förutsättningarna? Myllyniemi, som representerar Socialdemokratiska partiet i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, skulle göra sitt parti en stor tjänst om han saboterade samarbetet mellan Centern och Samlingspartiet genom att i sin utredning medvetet förbise de politiska förutsättningarna för huvudstadens expansion österut. Formellt borde kommunindelningsutredaren inte kunna beakta de politiska betingelserna för eventuella gränsjusteringar.

Allianser. Den 14 oktober 2006

Politik handlar i ett demokratiskt samhälle i hög grad om kompromisser. Det gäller att finna kompromissförslag och paket av förslag, som en majoritet kan ställa sig bakom. I Sverige är det ordagrant en allians som har tagit över regeringsmakten. I Finland, var vi alltid har koalitionsregeringar, har det alltid behövts allianser mellan tegeringspartier, medan socialdemokraterna i Sverige har satsat på allianser med stödpartier, som står utanför regeringen. Emellertid har även regeringen Vanhanen i Finland skaffat sig ett stödparti utanför regeringen. I själva verket prioriterar Centern samarbetet med det största oppositionspartiet Samlingspartiet framom regeringspartnern Svenska folkpartiet. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.)

Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.

Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.

I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".

Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)

I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.

Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi besökte Sibbo i onsdags. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Enligt Borgåbladet berättade Sibbo kommunfullmäktiges samlingspartistiske viceordförande Eero Seppänen att man under utredaren Myllyniemis besök diskuterat hur huvudstadsregionen ser ut om 20 till 30 år. Seppänen noterade att "det är mycket troligt att huvudstadsregionens ekonomiska centrum då ligger runt Helsingfors-Vanda flygplats." Det skulle på ett annat sätt än idag göra (hela) Sibbo till en del av huvudstadsregionen. (Se Bbl.)

Utredningmannens uppgift är uttryckligen att utreda förutsättningarna för utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur, inte bara huvudstadens behov. Då Sibbo i framtiden torde vara en del av huvudstadsregionen, vore det synnerligen motsägelsefullt att för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" förstöra förutsättningarna till utveckling i Sibbo genom en tvångsanslutning av sydvästra Sibbo med Helsingfors.

Det talas mycket om Helsingfors metropolområde och utvecklingen av "metropolen" och metropolområdet har varit ett ofta upprepat argument för Helsingfors annekteringsplaner. Till metropolområdet räknas emellertid även Borgå, vilket betyder att Sibbo ligger innanför metropolområdet, vars utveckling just nu anses vara så viktig för hela Finland. Med tanke på hela metropolområdets ekonomiska utveckling borde HELI-banan byggas åtminstone till Borgå. Det skulle det vara oförnuftigt att bygga ut metrolinjen österut innan HELI-banans öde är avgjord, men Helsingfors annekteringsplaner förutsätter att metron dras till (nuvarande) Sibbo.

För en gynsam utveckling av huvudstadsregionens samhällsstruktur borde de centrala delarna av huvudstaden byggas tätare. Därtill borde Helsingfors och Helsingforsregionen ingå i ett nätverk av ekonomiskt vitala städer. Inkorporeras sydvästra Sibbo med Helsingfors finns det stora risker för att det tänkta bostadsområdet i Malm inte förverkligas på årtionden. (Se HS 7.7.2006.) Även andra byggnadsprojekt i Helsingfors skulle fördröjas. Det anses att Sibbo har bromsat utvecklingen i öster, men i verkligheten är största delen av området ytter om Ring III lika glesbebygt som i Sibbo. Undantaget utgör området kring huvudbanan från Helsingfors norrut. Vill man utveckla Helsingforsregionen i österled bör man inte satsa på att flytta metrons ändstation österut, utan bygga järnvägsförbindelse ända till den ekonomiskt så livskraftiga Borgå-regionen.

Tar Myllyniemi i sin utredning ställning för en justering av Helsingfors gräns österut, finns det risk för att regeringen gör ett synnerligen förhastat beslut. Månne inte ett av skälen till att det är så bråttom med utredningen är att en omsorgsfullt gjord utredning, som skulle ta i beaktande så väl framtidsutsiktena som metropolområdet i sin helhet, intre skulle ge Helsingfors annekteringsplaner några möjligheter. Helsingfors och stadsrådet har gett Sibbo chockterapi. Nu finns alla förutsättningar att utveckla metropolområdet i öster, om kommunindelningsutredaren och regeringen bara ger Sibbo en chans.

För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006

Utredningsman Pekka Myllyniemi har idag gjort ett officiellt besök i Sibbo. Juridiskt sett skall Myllyniemi bara göra en utredning, men regeringen kan knappast besluta om gränsändringar om inte utredningen noterar att det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". (Se Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.) I Sibbo träffade Myllyniemi politiker och tjänstemän, men senare kan även besök vid invånarmöten bli aktuella. (Se HS.)

Kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström påpekade vid besöket att inrikesministeriet har gett alldeles för tydliga direktiv om hur utredningen ska göras, då det heter att Myllyniemi ska "bedöma metropolområdets behov av att växa". Liljeström anser att direktiven redan ger en fingervisning om en hurdan rapport inrikesministeriet vill ha. (Se Yle Internytt.) Myllyniemis objektivitet sätts verkligen på prov, inte minst med tanke på att han även efter att utredningen är klar har ett SDP-mandat i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, vars ordförande Tapani Mäkinen kraftigt har kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism". (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) Hur skulle det vara om Sibbo anlitade en formellt oberoende konsult för att utreda om det finns ett behov av att bevara sydvästra Sibbo som en del Sibbo för att trygga kommunens och den kommunala självstyrelsens framtid?


I gårdagens Hufvudstadsblad ingick en artikel om Sibbo storskog, som på finska kallas Sipoonkorpi. Storskogens framtid har i sig föga med Helsingfors annekteringsplaner att skaffa, men skogens eller "ödemarken" har i medierna ändå kopplats samman med fallet Sibbo. Jag torde återkomma om Storskogen i ett senare inlägg.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors vinst i Sibbo – en miljard". I artikeln påpekas att många sibbobor kan vänta sig tvångsinlösning av sin tomt, ifall Helsingfors planer förverkligas. Staden förväntas köpa billigt och sälja dyrt. En finskspråkig som intervjuats av Hbl noterar att "ett fult svenskhat har blossat upp och det uppmuntras av Helsingfors politiker".

Föreningen För Sibbo har öppnat en ny webbplas. Jag vet inte om den ännu är officiell. Åtminstone fungerar inte alla länkar. Med tanke på vilka förluster markägare i Sibbo har skäl att frukta, torde det finnas goda möjligheter för föreningen att få ekonomiskt stöd för sin verksamhet, som just nu inte torde handla om mycket annat än försvarskriget mot huvudstaden. Jag skulle rekommendera föreningen att anlita professionell hjälp, kanske speciellt mediekonsulter. Och varför inte låta göra egna utredningar?

Helsingfors pantar på mark i Sibbo. Den 11 oktober 2006

Helsingfors stadsstyrelse beslöt i måndags att inte sälja de marker som staden äger i Nickby i Sibbo. Helsingfors har inga egna planer för området som ligger mycket centralt i Sibbo, men man torde ha reserverat området som ersättning åt Sibbo om huvudstadens planer på att annektera sydvästra Sibbo förverkligas. Enligt Hufvudstadsbladet ansågs köpet av området klart för två år sedan, då fastighetsnämnden i Helsingfors plötsligt stoppade köpet. I själva verket handlar det om samma område som stadens ledning i våras erbjöd Sibbo som ersättning, ifall kommunen frivilligt avstod från sydvästra Sibbo. Även om området är viktigt med tanke på utvecklingen av samhällstrukturen i Sibbo, är den inte så värdefull, vilket naturligtvis helsingforsledningen var medveten om. Det hela leder tankarna till Stalins förslag att Finland skulle avstå Karelska näset och Hangö udd mot ett område i Karelen - efter att Sovjetunionen hade ingått Molotov-Ribbentrop-avtalet. (Jämför Skenbar utpressning. Den 15 september 2006.)
Tisdagens Hufvudstadsblad lyfter i form av en insändarartikel av Jonas Forsman fram en annan aspekt av Helsingfors markegendomar i Sibbo: Då Helsingfors för tjugo år sedan köpte 1000 hektar i västra Sibbo till ett högt pris var planerna att byta området mot Sandhamn, som ägs av staten och är i försvarsmaktenns användning. Jag har själv omnämnt denna bakgrund till Helsingfors markegendomar i Sibbo i ett tidigare blogginlägg. (Se Helsingfors marker i Sibbo. Den 15 augusti 2006.) Försvarsmakten var dess värre inte intresserad av att flytta från Sandhamn till Sibbo, så affärren blev mycket dyr för huvudstaden. Utan denna felinvestering skulle annekteringen av sydvästra Sibbo aldrig ha aktualiserats.
Genom att panta på mark i Sibbo har huvudstaden bromsat utvecklingen i Sibbo på ett motsvarande sätt till hur staden genom att panta på mark i Alberga i Esbo försenade bebyggandet där. Helsingfors fick aldrig inkorporera Alberga, fastän området ligger mycket närmare Helsingfors centrum än vad sydvästra Sibbo gör och fastän Alberga till skillnad från sydvästra Sibbo i tiden hade hört till Helsinge socken (Helsingin pitäjä). (Jämför Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)
Helsingfors stad borde naturligtvis själv ta ansvar för sina misslyckade markspekulationer, men då en gång Centern vill visa sig som huvudstadens stora vän undrar jag om inte den centerpartistiske försvarsministern Seppo Kääriäinen kunde komma partikamraten Hannes Manninen till mötes och frigöra Sandhamn för bostadsbebyggelse. Behöver försvarsmakten verkligen sin strandbastu på Sandhamn?