Politik handlar i ett demokratiskt samhälle i hög grad om kompromisser. Det gäller att finna kompromissförslag och paket av förslag, som en majoritet kan ställa sig bakom. I Sverige är det ordagrant en allians som har tagit över regeringsmakten. I Finland, var vi alltid har koalitionsregeringar, har det alltid behövts allianser mellan tegeringspartier, medan socialdemokraterna i Sverige har satsat på allianser med stödpartier, som står utanför regeringen. Emellertid har även regeringen Vanhanen i Finland skaffat sig ett stödparti utanför regeringen. I själva verket prioriterar Centern samarbetet med det största oppositionspartiet Samlingspartiet framom regeringspartnern Svenska folkpartiet. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.)
Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.
Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.
I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".
Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)
I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.
Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.
Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.
I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".
Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)
I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar