Skjuta fram eller inte? Den 31 oktober 2006

I sitt tal på FSD-kongressen i Borgå sade SDP:s partisekreterare Maartit Feldt-Ranta att avgörandet i Sibbofrågan borde skjutas framåt över nästa riksdagsval, eftersom utredningsmannen behöver mera tid och eftersom det inte finns någon saklig eller juridisk koppling till riksdagsvalet. Sfps ordförande Srefan Wallin var inte sen med att både välkomna Feldt-Rantas uttalande och meddela avvikande åsikt. Wallin vill, i motsats till Feldt-Ranta, inte skjuta fram frågan till efter riksdagsvalet, eftersom det är viktig väljarupplysning att partierna redan före valet visar var de står i synen på Sibbo och därmed hela den kommunala självbestämmanderätten. Dessutom påpekar Wallin att det finns en risk för att Sibbofrågan blir en spelbricka i förhandlingarna om följande regering, ifall frågan sjuts upp. (Se Yle Internytt.)

Ur Svenska folkpartiets synvinkel torde det vara bättre att Sibbofrågan avgörs av den sittande regeringen, men vad som är bäst för Sibbo är en annan sak. Sfp har oberoende av när frågan avgörs goda möjligheter att uttnyttja fallet Sibbo för att öka sitt stöd i valet. Jag ger naturligtvis riksdagskandidater som stöder Sibbos sak mitt fulla stöd, men åtminstone jag kommer att försöka granska kritiskt huruvida de prioriterar sina egna valframgångar framom Sibbos och den kommunala självstyrelsens sak. Denna granskning bör även gälla Wallin och Sfp. Ur Sibbos synvinkel vorde det kanske bra om Sfp lät socialdemokraterna och kanske även Centern och Samlingspartiet rädda sina ansikten på ett sätt som gynnar Sibbo.

Partisekreterare Feldt-Ranta har fått kritik för sitt utspel i Borgå från partikamraten Rakel Hiltunen, som är ordförande för Helsingfors stadsfullmäktige. Hon säger i gårdagens Hufvudstadsblad att hon inte från regeringen fått några signaler om att en senläggning skulle vara på gång. Speciellt hårt har Feldt-Rantas förslag att skjuta upp Sibbofrågan kritiserats av ordföranden för samlingspartiets partifullmäktige, riksdagsledamot Sari Sarkomaa, som anser att Helsingforsborna inte har råd att skjuta fram beslutet om Sibbo. Enligt Sarkomaa betalar stadens medelinkomsttagare som kämpar med höga boende- och levnadskostnader ett högt pris om ärendet skuffas fram. Det är svårt att tolka Sarkomaas uttalande som annat än ett erkännande av att allt handlar om Helsingfors stads ekonomi.

Istället för att kräva en förändring av en politik och ett system som missgynnar Helsingfors ekonomi, har Helsingforspolitikerna nöjt sig med ett engångsbidrag i form av sydvästra Sibbo. Nu riskerar staden att gå miste även om den biten, men det är verkligen inte Sibbos fel om huvudstaden är förfördelad. Sedan kan man fråga sig varför det är så bråttom med en annektering som först långt in i framtiden skulle börja ge avkastning. Sarkomaa torde frukta att annekteringen aldrig blir av om inte den sittande regeringen får ta ställning till huvudtadens territoriella krav.

Sarkomaa beskyller socialdemokraterna för att spela med dubbla kort, då Sdp:s partisekreterare säger att Sibbofrågan borde skjutas fram till efter riksdagsvalet samtidigt som ledande sdp:are varit initiativkraftiga och aktiva i frågan. Sarkomaa, som själv är stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors, borde dock kunna skilja på Sdp-politikers olika roller som rikspolitiker och lokalpolitiker i Helsingfors. Dessutom är det nog främst Centern som har haft behov av att idka kohandel med Helsingfors och därför gett löften om att stöda huvudstadens krav på ett område i Sibbo. Socialdemokraternas uttalade stöd torde vara av mera allmänn natur.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en debattartikel med rubriken "Eftertanke krävs i frågan" av en annan stor finlandssvensk socialdemokrat, Jacob Söderman. Söderman, som är uppstäld som riksdagskandidat i Helsingfors, är långt på samma linje som sin partikamrat Maarit Feldt-Ranta. Inte heller Söderman sparar på krutet mot "myglandet" i fallet Sibbo. Juristen Söderman menar att Sibbo har juridiken på sin sida, men liksom Feldt-Ranta och Paavo Lipponen förespråkar han en kompromiss i Sibbofrågan. Även ledaren i dagens Hbl berör Feldt-Rantas tal i Borgå. Liksom Söderman tar ledarartikeln inte direkt ställning till om frågan bör avgöras före eller efter valet, men redan rubriken "Sibbofrågan kan få mogna" antyder att det kan vara bra att beslutsfattarna tar tid på sig med beslutet:

Sfp var från början emot annekteringsplanerna. När Marit Feldt-Ranta nu försöker bromsa Helsingforsdirektör Jussi Pajunens (saml) odemokratiska blixtprojekt är sfp emot igen. Det är inte så dumt tänkt; ett Sibboval kan ge sfp valtaktiska fördelar i hela Svenskfinland.

Men för både nuvarande och framtida invånare i Sibbo och hela huvudstadsregionen kan det i alla fall vara bra att låta saken mogna över valet.

Kohandel kallas det. Den 30 oktober 2006

FSD-kongressen i Borgå under veckoslutet förefaller att kunna bli en vändpunkt i fallet Sibbo. På söndag godkände kongressen motionen som säger att "Finlands Svenska Socialdemokraters kongress uppmanar distriktsstyrelsen och distriktets riksdagsman att på alla sätt påverka de socialdemokratiska beslutsfattarna i regeringen att inte godkänna Helsingfors planer på att tvångsansluta en del av Sibbo med huvudstaden". Men det var framför allt Maarit Feldt-Rantas tal på lördag som öppnade nya möjligheter för Sibbo. Partisekreteraren stryker inte Sibbo medhårs, men kritiken mot centerministrarna är frän. Jag citerar valda bitar:

Om jag i fråga om kommunreformen utmanar aktörerna att sätta fart på processen, erbjuder jag det motsatta som medicin för fallet Sibbo. Sibboprocessen fyller på flere sätt kriterierna för uruselt skött ärende. Samtidigt som vi är väldigt upprörda över hur demokratin och medborgarsamhället annanstans fungerar, har vissa aktörer arrogant och utan någon som helst respekt för öppenhets- eller demokratiprincipen myglat med en process som direkt eller genom sitt symbolvärde påverkar väldigt många eller egentligen alla finländare. ...
Demokratin har fullkomligt åsidosatts i beredningen av ärendet. Det framgick i Helsingfors, att stadens organ inte har haft möjlighet att ta ställning till ärendet. Det argumenterar man med att det var fråga om ett anbud – och en deal med landets regering – som man måste hålla tyst om. ...
Utredningsmannen måste nu få utföra sitt arbete och han måste dessutom få ta den tid i anspråk som detta komplicerade ärende kräver. Det bästa vore, att medvetet skjuta avgörandet i frågan framåt över nästa riksdagsval. Det finns ingen saklig eller juridisk koppling till riksdagsvalet. Kopplingen är enbart politisk och har att göra med den uppgörelse som Helsingfors gjorde med några ministrar i regeringen. Ministrarnas uppgörelse, även om statsministern är delaktig, har ingen juridisk bindning. Tvärtom kan man fråga sig, med vilken rätt statsministern och kommunministern, och eventuellt andra ministrar har gett sig in på en dylik kohandel med Helsingfors stad, i synnerhet som innehållet i uppgörelsen, dvs. annekteringen av områden i Sibbo tydligen inte fyller lagens krav.

Med FSD- och Borgåmått mätt är Feldt-Ranta en megastjärna. Hennes position som SDP:s partisekreterare ger hennes uttalande stor tyngd. Ställningstagandet var kanske nödvändigt för henne med tanke på det kommande riksdagsvalet, men det gör inte hennes ställningstagande mindre heroiskt. På finskt socialdemokratiskt håll har partisekreterarens tal väckt en del kritik. Åtminstone förefaller socialdemokraterna vara splittrade i frågan (se Yle Internytt, TV-nytt), men genom att lyfta fram Centerns och Samlingspartiets (eller Helsingfors) kohandel i fallet Sibbo torde Feldt-Ranta ha gjort hela sitt parti en tjänst.

Jag förhåller mig inte okristiskt till Feldt-Rantas alla synpunkter på Sibbofrågan, men det väsentliga är att hon sprängde en skenbart enig allians för Helsingfors planer på att expandera österut. Det finns skäl att återkomma till FSD-kongressen och Feldt-Rantas uttalande i flera blogginlägg.



20:45
Dagens bästa nyhet kommer Helsingin Sanomats webbupplaga med på kvällen. Helsingfors tar efter Sibbo när det gäller planerna på privat finansiering av nya bostadsområden inom Helsingfors nuvarande gränser. Helsingfors egna resurser räcker inte till! Det är uttryckligen för att byggandet av sydvästra Sibbo ansetts kräva Helsingfors ekonomiska resurser som statsministern har stött Helsingfors planer på att annektera området.

Partisekreterarens ställningstaganden. Den 29 oktober 2006

Maarit Feldt-Rantas uttalanden i Sibbofrågan på de finlandssvenska socialdemokraternas kongress är huvudnyhet i dagens Hufvudstadsblad. Socialdemokraternas partisekreterare sade alltså på FSD:s kongress i Borgå igår att frågan om Sibbos framtid bör skjutas fram till efter riksdagvalet, eftersom det inte finns någon saklig eller juridisk koppling till valet. (Se Yle Internytt, Radio Vega, TV-Nytt.) Kopplingen till valet är enligt partisekreteraren Feldt-Ranta enbart politisk och har att göra med Helsingfors uppgörelse med några ministrar. Feldt-Ranta undrade med vilken rätt statsministern och kommunministern och eventuellt andra ministrar började kohandla med Helsingfors stad om annektering av delar av Sibbo. Hon säger vidare att Sibboprocessen på flera sätt fyller kriterierna för ett uruselt skött ärende och att demokratin fullkomligt åsidosatts i beredningen. Sibbofrågan borde enligt Feldt-Ranta avgöras av nästa regering och ministrar som inte bundit sina händer i frågan. Då skulle ingen behöva göra dåliga beslut bara för att rädda sittansikte.

Partisekreteraren Feldt-Rantas uttalanden i fallet Sibbo torde ge skäl till flera blogginlägg. Det kanske mest anmärkningsvärda med Feldt-Rantas ställningstagande är att hennes företrädare som socialdemokraternas partisekreterare Eero Heinäluoma uttalat sitt stöd för Helsingfors krav på att få annektera sydvästra Sibbo. Centerns partisekreterare undrade med fog om det finns meningsskiljaktigheter i Sibbofrågan mellan partisekreteraren Feldt-Ranta, partiordföranden Heinäluoma och de övriga ministrarna från Helsingfors. Centern är tydligt irriterad över Feldt-Rantas uttalanden. Centern undrar varför socialdemokraternas partisekreterare går aggressivt ut i en fråga som hennes egna partikamrater i Helsingfors mycket aktivt har drivit i motsatt riktning.

Finansninister Eero Heinäluoma har nog kvalicerat sig till gruppen "eventuellt andra ministrar" som idkat kohandel med Helsingfors. Till Heinäluomas och socialdemokraternas försvar kan dock noteras att Sibbofrågan åtminstone inte formellt hör till finansministerns ansvarsområde. Heinäluoma är även en Helsingforspolitiker, som naturligtvis även bör se till huvudstadens intressen, fastän han i likhet med Feldt-Ranta inte sitter i Helsingfors stadsfullmäktige. Man kunde även fråga sig varför Centerns ledning så tydligt tagit ställning i en fråga som Centerns medlemmar i Sibbo mycket aktivt drivit i motsatt riktning... Heinäluoma och socialdemokratiska stadsfullmäktigen i Helsingfors har nog stoppat sina fingrar i syltburken, men finansministern och SDP har inte bundit sina händer på samma sätt som centerministrarna.

Idag skall FSD-kongressen behandla motioner och ta ställning till bl.a. följande motion:

Finlands Svenska Socialdemokraters kongress uppmanar distriktsstyrelsen och distriktets riksdagsman att på alla sätt påverka de socialdemokratiska beslutsfattarna i regeringen att inte godkänna Helsingfors planer på att tvångsansluta en del av Sibbo med huvudstaden.

Inkorporera Nurmijärvi med Helsingfors! Den 28 oktober 2006

Statsminister Matti Vanhanen skriver i sin webbdagbok tidigare i veckan om bostadspolitik i Helsingforsregionen. Angående paret Försti, som vräktes ur sitt hem i Esbo, skriver statsministern:

Espoo elää välimuodossa, mutta sielläkin yhä muutetaan omakotipihoja kerrostalorakentamiseksi. Viimeisin tapaus, jossa eläkeläispariskunta häädettiin talostaan kaavan takia toivottavasti herättää miettimään eletäänkö tehokkuuden takia vai mikä on tavoitteemme....

Får Helsingfors annektera sydvästra Sibbo kan vi få se många liknande scener som i fallet Försti. Även i Sibbofrågan är det skäl att fråga sig vad vi lever för och vilka våra målsättningar är.

Vanhanen försvarar i sitt blogginlägg sin hemkommun Nurmijärvi och tar än en gång ställning för boende i egnahemshus, vilket fått biträdande stadsdirektör Pekka Korpinen att reagera med hård kritik. Oenigheten i bostadspolitiken är ett gott tecken för Sibbo. Vanhanen ifrågasätter det vettiga i att rengöra området vid Fiskhamnen för 260 miljoner euro för att kunna bygga ett nytt bostadsområde. För samma pris kunde man kunna köpa råmark till en yta som motsvarar halva Nurmijärvi. På en så stor yta skulle det rymmas mången stuga, noterar Vanhanen.

Jag kan inte motstå frästelsen att föreslå att halva Nurmijärvi inkorporeras med Helsingfors. Då skulle Pekka Korpinens inställning till egnahemshusboende i Nurmijärvi säkert förändras. Visserligen är Helsingfors och Nurmijärvi inte grannkommuner, men det problemet kunde lösas genom att Vanda avstod ett område som skulle utgöra en korridor mellan moderstaden och kolonin. Å andra sidan har man den senaste tiden diskuterat det ändamålseniga i lagen som säger att en kommun måste bestå av ett sammanhängande område.

Principen om ett sammanhängande landområde gör att Kalvola inte kan gå samman med Tavastehus, emedan grannkommunen Hattula beslutit att inte gå med i det planerade Stortavastehus. Åtminstone på Kommunförbundet är man beredda att pruta på den ovannämnda principen. (Se Hämeen Sanomat.) Man kan även fråga sig hur vettigt det är att Vanda skulle avstå sin havsstrand bara för att Helsingfors annekteringe av sydvästra Sibbo formellt skall uppfylla lagens krav. I praktiken skulle sydvästra Sibbo som en dela av metropolen i varje fall bli en koloni, lydstad och exklav.

Min hembygds heliga namn. Den 27 oktober 2006

Forskningscentralen för de inhemska språken säger att sammansatta kommunnamn absolut bör undvikas då kommuner slås ihop till följd av kommunreformen. (Se Vasabladet.) Motiveringen är den samma som till varför ett barn inte kan få till efternamn ett dubbelnamn bestående av båda föräldrarnas efternamn. Enligt forskningscentralens utlåtande över kommunnamnen bör vid en kommunsammanslagnimng det namn som har djupare historiska rötter bli gällande, men inkörda stadsnamn skall gå före gamla sockennamn. Forskningscentralen för de inhemska språken tar alltså, så som jag tolkar det, ställning för staden och den urbana identiteten framom landsorten.

Kommunens namn är inte en obetydlig fråga vid en sammanslagning. Stadsdelar, kyrkobyar och öar kan bevara sin identitet även efter en kommunsammanslagning eller ändring i kommunindelningen, men invånarna i landsortskommunens periferi förlora lätt sin lokala identitet och därmed även sin hembygd. Samtidigt faller lokalhistorien lätt i glömska. Ibland förefaller namnreformer rentav vara ämnade att förtränga ortens svenskspråkiga historia, som då Helsinge omdöptes till Vanda och Helsinge kyrka till Sankt Lars, på finska Pyhä Laurin kirkko. Namnet utgör en förmedlare av minnen, gemenskap och hembygdskänsla. När namnet utplånas förlorar orten även sin historia och kommuninvånarna sina rötter.

Namnet förenar, men ett kommunnamn kan lika väl betyda olika saker för olika människor. För min son, som nyss fyllt fem, betyder Sibbo framför allt farfars och farmors hem. Som lite yngre trodde han att Sibbo uttryckligen betydde huset där hans farföräldrar bor, men numera associerar han Sibbo även med landsbygd och svenskspråkiga människor. Att åka till Sibbo betyder lika väl fortfarande att åka till farmor. Tyvärr fick vi denna vecka besked om att farmors dagar är räknade. Farfars och farmors hus kommer ändå alltid att besjälad av farmor. Hela Sibbo är besjälat av henne. Namn bär liksom platser på minnen av tider som gått och människor som lämnat oss.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mig att även Sibbos existens är hotad. Jag var tacksam för att vara hemma från en kommun vars framtid föreföll tryggad. Ändå engagerade jag mig redan före sekelskiftet mot fusioner och gränsjusteringar, om än med glimten i ögat. Jag var medveten om att mina värderingar var otidsenliga, åtminstone i huvudstaden. I min doktorsavhandling, som publicerades 1998, använder jag mig medvetet av en arkaisk stil. Jag försöker efterlikna Runeberg och Topelius i dera patriotiska stil, men orden är uppriktiga och känslorna bakom mina ord är självupplevda:

Sibbo mihi patria est! Här har jag mitt heimat; här har jag min klippa, till vilken jag tager min tillflykt. Gud vare lovad att inga länsslakter eller tvångssammanslagningar, inga flyttanden av fädernas råmärken kan utplåna min hembygds heliga namn!

Folkomröstning. Den 26 oktober 2006

Enligt Yle Internytt torde Sibbo vänta med den planerade enkäten om en eventuell ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda tills kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi är klar med sin utredning i slutet av november. Det anses nämligen möjligt att Myllyniemi föreslår en folkomröstning. Utgången av så väl en enkät som en folkomröstning är klar. I själva verket gjorde tidningen Presso redan i somras en undersökning enligt vilken nästan alla Sibbobor var emot Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo. En fokomröstning skulle vara till stor fördel för Sibbos sak och en enket nu skulle åtminstone inte öka chanserna för att det blir en folkomröstning. Folkomröstningar brukar på det nationella planet ordnas då politikerna vill två sina händer och inte ta politiskt ansvar. Förhoppningsvis vill inte den sittande regeringen ta på sig skulden för att ha plundrat en kommun på dess bästa bitar.

Man kan fråga sig vilka alternativen skulle vara om en enkät skulle ordnas idag. Myllyniemi, som enligt minister Hannes Manninen började sin utredning från rent bor, kunde i princip t.ex. föreslå att hela huvudstaden eller hela Helsingfors förutom stamstaden inkorporeras med Vanda. Dessa alternativ skulle skapa balans och symetri i huvudstadsregionen. En annan hypotetisk möjlighet är att Myllyniemi föreslår att sydvästra Sibbo eller hela kommunen inkorporeras med Vanda. Mera sannolikt och politiskt realistiskt är det att utredaren Myllyniemi föreslår att hela Västerkullakilen eller en ännu större del av sydöstra Vanda införlivas med Helsingfors. Det skulle förändra en hel del. Dessutom kan Myllyniemi, speciellt ifall Vandas föreslagna förlust av område blir större, föreslå att även Vandaborna eller direkt berörda Vandabor får rösta.

Egentligen skulle det vara ojust av utredningsmannen att inte föreslå en folkomröstning. Det skulle även vara oljust av regeringen att inte respektera resultatet av en folkomröstning. Nonchalering av gallupundersökningar kan ses som ett uttryck för god karaktär, nonchalering av folkomröstningar tyder på bristande respekt för demokratin.

Det är många aspekter som utredningsmannen bör ta i beaktande i sin utredning. En intressant omständighet är att utredningen då den är färdig eventuellt redan är föråldrad. Hinner Myllyniemi ta i beaktande Sibbos egen utredning av en alternativ privat finansiering av generalplan 2025, som liksom Myllyniemis utredning skall vara klar i slutet av november?

Utredningsmannen Hjallis. Den 25 oktober 2006

"Utredningsmannen" Hjallis Harkimo intervjuvades i dagens Huomenta Suomi i MTV3. Liksom i dagens Borgåblad sade Harkimo i TV-intervjun att han tagit sig an uppdraget för att han tycker att det är intressant. Någon lön får han alltså inte, men Harkimo är faktiskt en person som kan ta utmaningar av andra än direkta ekonomiska motiv. Harkimo seglade inte ensam jorden runt för att bli rik, men han skaffade sig ett rykte genom sin bragd. Lika väl så har Hjallis nog denna gång även direkta materiella intressen att bevaka, eftersom han bor på det område som Helsingfors gjort anspråk på. Att man överhuvudtaget benämner Bo-Erik Ekström och Harri Harkimo utrednigsmän och inte bara betraktar dem som medlemmar i en kommitté skall väl närmast ses som en möjlighet för Sibbos egen utredning att få publicitet.

I intervjun i Huomenta Suomi frågades det hur Harkimo skall hinna få sin utredning klar till slutet av november. Ekström och Harkimo lär visserligen redan ha påbörjat sitt uppdrag, som offentliggjordes på måndag, men det väsentliga är nog att den av minister Hannes Manninen utnämnda officiella utredaren Pekka Myllyniemi, som skall göra en mycket mera omfattande utredning, likaså skall ha sin utredning klar före slutet av november. Harkimo kan även betraktas som jävig, fastän det knappast har någon betydelse var han bor då hans uppdrag närmast är att utreda finansieringsmodeller. Ivriga debattörer har de facto redan hunnit beskylla Harkimo för att vara jävig, men det är ur Sibbos synvinkel bara bra att jävighetsproblemet lyfts fram, då inrikesministeriet till officiell utredare utsett en person som är medlem i styrelsen för metropolens eget landskapsförbund.