Kommunal självbestämmanderätt. Den 29 mars 2008

Kommunminister Mari Kiviniemi har igen igår i Uutispäivä Demari låtit förstå att en lagändring som skulle möjliggöra rådgivande folkomröstningar i samband med kommunalval inte är under beredning, för att "välitöntä tarvetta siihen ei julkisuudessa käytävästä keskustelusta huolimatta ole ilmennyt". Uttalandet visar hur opportionistiskt de tre Helsingforsministrarnas initiativ var. Man var ute efter att anpassa spelreglerna enligt vad som för tillfället passade Helsingfors, eller kanske handlade det även här bara om skrämseltaktik? Då de folkvalda i grannkommunerna är emot en en utredning om en sammanslagning ville man söka mandat i en rådgivande folkomröstning. Hade en rådgivande folkomröstning visat ett stöd för en utredning, skulle följande folkomröstning inte ha behöft vara endast rådgivande. Kommuner kan sammanslås fastän fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig en sammanslagning, så vida majoriteten i den aktuella kommunen i en folkomröstning röstar för en sammanslagning. I detta fall talar man dock inte om tvångssammanslagningar. Den enda möjligheten till tvångssammanslagningar är enligt nurådande lag att stifta en speciallag för en sammanslagning.

Sfp och speciellt partisekreterare Ulla Achrén har kritiserat Helsingforsministrarnas förslag till folkomröstning i huvudstadsregionen. Därför är jag lite överaskad över att Stefan Wallin igår talade för en folkomröstning i Vasaregionen om Vasaregionens framtid. (Se "Överväg folkomröstning i Vasa och grannkommunerna".) I meddelandet, liksom i Hbl:s notis "Wallin vill ha folkomröstningar", säger Wallin visserligen följande: "På en punkt kommer partiledningen alltid att vara mycket tydlig - precis som i Sibbofrågan: tvångslösningar är inget för detta parti, som fortsättningsvis håller sig till det alltmer sällsynta kulturbärande uppdraget att respektera den kommunala självbestämmanderätten." När det gällde Sibbofrågan handlade det emellertid om en kommundelssammanslagning, där även tvångslösningar i princip är möjliga. Man kan till och med hävda att vissa centerministrar var beredda att tänja på gränserna för kommundelssamanslagningar i Helsingforsregionen för att på annat håll i landet bevara den kommunala själbestämmanderätten då det gäller sammanslagningar av hela kommuner. Utan löften om sydvästra Sibbo till Helsingfor hade Hannes Manninen haft det betydligt svårare att i samband med KSSR bevara den självbestämmanderätten. Månne inte Wallin är medveten om det fula spel som försegick i förhandlingarna mellan Manninen och Rakel Hiltunen våren och försommaren 2006.

Överenskommelse. Den 28 mars 2008

Ett centralt påstående i flera besvär över statsrådets Sibbobeslut var att statsminister Matti Vanhanen var jävig att deltaga i beslutet. Påståendena om Vanhanens jäv byggde bl.a. på tanken att ministrarna agerar domare då de tar ställning till huruvida det finns lagliga förutsättningar för den föreslagna ändringen i kommunindelningen. Det var den föregående justitiekanslern Paavo Nikula som först jämförde statsrådets roll i det aktuella ärendet med en domstol, men före Nikula hade före detta justitieombudsman Jacob Söderman påpekat att ministrarna inte kunde ta ställning till frågan på förhand. Jämförelsen med en domstol är dock inte oproblematisk, eftersom ministrarna naturligtvis även har ett politiskt ansvar för beslut. I artikeln "Vanhanen ei halua vaarantaa Sipoo-päätöstä" hävdade Helsingin Sanomat den 14 juni att experterna Antero Jyränkiä, Kaarlo Tuoria ja Mikael Hidéniä var eniga om att statsrådet inte har rollen av en domstol då Sibbofrågan avgörs. Hildén säger här att "Osallistuminen keskusteluun ei voi merkitä sitä, että ministeri on jäävillinen", Medan Tuori om uppfattningen att statsrådet fungerar som domstol säger att "Se on täysin väärä tulkinta". Frågan huruvida statsrådet i den aktuella frågan fungerade som en domstol eller inte kan emellertid inte nödvändigtvis besvaras med ett enkelt ja eller nej.

En minister är inte bara beslutsfattande politiker, utan i viss bemärkelse även tjänsteman och domare. Vanhanen framhöll själv ännu i Helsingin Sanomat den 14 juni att regeringen är "tuomioistuimen asemassa". Ännu efter statsrådets beslut framhöll statsministern att beslutet i första hand var juridiskt, fastän han själv i praktiken förlitade sig på inrikesministeriets beredning. Det är klart att en minister har mycket större frihet att på förhand ta ställning till en fråga än en tjänsteman eller egentlig domare, men i vissa frågor kan man tänka sig att det är viktigt att inte heller förtoendet för ministrarnas opartiskhet äventyras av tidigare ställningstaganden. När Nikula jämförde statsrådet med en domstol förväntades väl alla förtså att skillnaderna är väsentliga. Jämförelsen borde inte ha behöft tas allt för bokstavligt för att budskapet skulle gå hem. Statsministern hade inte bara diskuterat och yttrat sin åsikt i frågan, utan även tagit initiativ, gett löften och gett detaljerade direktiv, som utredningsmannen även tog i beaktande. Nikulas diskreta varning i allmänna ordalag var i högsta grad befogad.

Liksom jag tidigare noterat i inlägget "HFD förvränger påståenden. Den 20 februari 2008" säger HFD i sitt beslut att Vanhanen inte blivit "jävig att delta i beslutsfattandet i statsrådet på den i besvären anförda grunden att han i förväg i offentligheten har deltagit i debatten om saken och i egenskap av partiordförande vid överläggningar med andra partiordförande har diskuterat hur områdesindelningen i Helsingforsregionen skall utvecklas". Här förefaller HFD avsiktligt missa poängen. Vanhanen hade minsann inte bara diskuterat, utan även förhandlat och lovat att stöda en inkorporering på vissa villkor. Sibbofrågan kunde på grund av frågans juridiska natur inte tas med i regeringförhandlingarna eller regeringsprogrammet, men i praktiken hade ministrarna kommit överens om frågan på förhand, vilket åtminstone en del av HFD:s domare måste vara medvetna om.

Rakennuslehti kunde redan den 18 maj i artikeln "Sipoo-liitos toteutuu" bekräfta att inkorporeringen förverkligas. Vanhanens första regering hade brottom med Helsingfors initiativ, inte bara för att man ville uppnå enighet om KSSR före slute av juni 2006, utan även för att den dåvarande regeringen skulle hinna ta beslutet om en inkorporering så som man lovat. Officiellt hette det att det var bråttom med tanke på kommunalvalet. När en ny regering med Vanhanen kvar som statsminister men med Mari Kiviniemi som ny kommunminister hade tagit över var det plötsligt inte längre bråttom med beslutet. Medlemmar i den nya regeringen hade i sin tur kommit överens om inkorporeringen. Jag citerar ur artikeln i Rakennuslehti:

Vapaavuori pitää täysin selvänä, että Sipoon liittäminen Helsinkiin etenee sovitulla tavalla. "Käsitykseni mukaan asia on varsin valmis päätettäväksi. Vaalien aiheuttamalla muutaman kuukauden hidastuksella ei ole tämän kokoluokan asiassa merkitystä. Osakuntaliitoksen on tarkoitus tulla voimaan vuoden 2009 alussa, jolloin alkaa uusi kunnallisvaalikausi. Tältä osin aikataulussa ei ole vielä mitään hätää", Vapaavuori sanoo.

Inaktuell metro aktuell. Den 27 mars 2008

I dagen nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Planeringsexpert hittar många svaga punkter i Sibboplan". Den Sibboplan som kritiseras i artikeln är i det stora hela en plan som motiverats av Helsingfors inkorporeringsinitiativ. Trots att Sibbo förlorat konflikten med Helsingfors, fortsätter Sibbo på sin nya sköna linje. Sibbosframtid är inte nödvändigtvis tryggad, men frågan är om de nya planerna förbättrar Sibbos chanser att förbli en självständig kommun. I morgondagens nummer av Borgåbladet torde det ingå en artikel med rubriken "Osäkerheten irriterar i Sibbo". Det är alldeles speciellt markeringen för behov av kollektivförbindelse, som oroar, eftersom markeringen tolkas som en metrolinje. Enligt Borgåbladet tror dock "ingen" på metro till Söderkulla:

Kommunen binds av Heli–banans reservationer och allmänna krav på kollektivtrafik. Men ingen tror att en metro ska dras till Söderkulla. – Inte ens med den nu planerade befolkningstillväxten kommer Sibbo upp till en folkmängd som räcker för en metro, intygade planerarna. Inte ens fast Hfors stadsdirektör Jussi Pajunen lovat metro ända till Borgå.

Helsingin sanomat har idag publicerat en notis med rubriken "Helsinki päätti metrojunien hankinnasta". Det är för västmetron som Helsingfors skall beställa metrovangnar, sammanlagt 20. Dessutom gör man en option på ytterligare 20 vagnar, bl.a. med tanke på en eventuell förlängning av metron österut:

Lisäoptio on tarkoitus käyttää nykyisen metron tulevien laajennusten, Kivenlahden ja Sipoon liitosalueen edellyttämää kaluston lisäystä varten.

Några vagnar för metro till Söderkulla är minsann inte aktuella i detta skede, men även förlängningen av metron till inkorporeringsområdet är högst ovisst. Detta framgår bl.a. av en notis med rubriken "Helsingin kokoomus haaveilee Pasilan-metrosta", som Helsingin sanomat publicerade igår kväll. Tidningen skriver att "Helsingin kokoomus haluaa, että kaupunki valmistautuu itämetron nopeaan toteuttamiseen, eli metrolinjan jatkamiseen Mellunmäestä tai Vuosaaresta itään." I samlingspartiets eget ställningstagande "Helsingin on varauduttava itämetroon", talas det visserligen bara om itämetro i allmänhet, men både Pekka Myllyniemi och Pekka Korpinen har nämnt en förlängning av Nordsjömetron som ett alternativ. (Se "Farsartade metrovisioner. Den 29 augusti 2007".) En förlängning av metrolinjen från Nordsjö är ännu mindre realistisk än en förlängning av linjen från Mellungsbacka. Att en förlängning av Nordsjömetron alls diskuteras beror på att det finns stora hinder i vägen för en förlängning av Mellungsbacka linjen. Ett av hindren heter Vanda. I artikeln "Itämetron suunnittelu alkaa Helsingin ja Vantaan yhteistyönä", som publicerades av Rakennuslehti den 24 januari, antyds även att det finns två alternativ. Här säger Matti Lahdenranta, som är VD för HST dock att "Ensisijainen vaihtoehto on metron jatko Mellunmäestä, joka on vähemmän kuormitettu kuin Vuosaaren haara." Att man inte ens vet vilken metrolinje som skall förlängas ser jag som ett tecken på ett de färdiga planerna på ett 6,3 km långt banavsnitt från Mellungsbacka österut, som Helsingfors hösten 2006 presenterade för inrikesministeriet i Ratasvuoris utredning, var en bluff. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".)

55A. Den 26 mars 2008

Helsingfors har idag för första gången på länge uppdaterat sina specialsidor om inkorporeringen. Nyheten har rubriken "Sydvästra Sibbo ett nytt röstningsområde i Helsingfors". Här berättas det att det nya röstningsområdet får beteckningen 55A, vilket även Hufvudstadsbladet har noterat i en notis med rubriken "Sydvästra Sibbo är område 55A". Invånarna i område 55A får alltså redan i kommunalvalet i höst rösta på Helsingforskandidater. HFD:s avgörande kom i god tid för att de blivande Helsingforsborna skulle kunna rösta på Helsingforskandidater i nästa val, fastän den förra regeringen inte hann ta beslutet och den nya regeringen dröjde med sitt beslut. Ändå var kommunalvalet ett centralt argument för att ta Helsingfors annekteringsinitiativ den 21 juni 2006 i brådskande ordning. Denna motivering var uppenbarligen ett svepskäl, fastän Helsingfors förvaltningsdomstolen håller med motiveringen. De verkliga skälen till att Helsingfors tog beslutet in brådskande ordning har förblivit outredda. Själv är jag övertygad om att den huvudsakliga orsaken hänger samman med förhandlingarna kring KSSR.

Pär Stenbäck har i dagens Hbl fått mothugg för sin artikel "En regering på glid". (Se "Kemijärvi. Den 16 mars 2008".) I sitt svar säger Stenbäck att "Kanske borde jag ha förlängt listan med exempelvis Sibbo-frågan." Visst kan det sätt på vilket Sibbo-frågan har skötts påskynda Matti Vanhanens slutliga fall, men Sibbo-frågan hade kanske aldrig aktualiserats om det inte var för en svag statsminister, som Helsingfors kunde idka påtryckningar mot.

Kommunindelningsutredning. Den 25 mars 2008

Yle har idag publicerat en notis med rubriken "Kemijärvellä pohditaan Stora Enson tehtaan pakkolunastusta". I notisen noteras det att "Kemijärven kaupunginhallituksen puheenjohtaja Heikki Nivala uskoo lunastusmahdollisuuteen ja vertaa sitä tuoreeseen Sipoon tapaukseen." Helsingin Sanomat har på kvällen i notisen "Kemijärven kaupunginhallitus esittää Stora Enson pakkolunastusta" noterat att enligt Nivala "tehtaalla on Kemijärvelle suurempi merkitys kuin Sipoon maa-alueen lunastuksella Helsingin kaupungille."

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis kommunindelningsutredning gällande Kemijärvi och Pelkosenniemi har i själva verket offentliggjorts i sin helhet redan den 27 mars. Finansministeriet har endast publicerat utredningsmannens förord eller följebrev (ehdotuskirje) till rapporten, men Kemijärvi har publicerat hela rapporten "Kemijärven kaupungin ja Pelkosenniemen kunnan Kuntajakoselvitys". Pdf filen med utredningen är skapad den 4 mars. Rapporten har även funnits på Internet i formatet MS Word som en bilaga till fullmäktigemötet den 17 mars. Liksom "förslagsbrevet" har båda dessa dokument den dolda rubriken "Sammatin ja Lohjan kunta- ja palvelurakenneselvitys". (Se "Itärata eller itämetro? Den 5 mars 2008".) Kommunindelningsutredarens förslag är i detta fall riktat till Kemijärvi stadsfullmäktige och Pelkoseninemis kommunfullmäktige och är tydligen inte att betraktas som ett initiativ eller en framställning till ministeriet. Av rubrikerna att döma förefaller kommunindelningsutredningen i sin helhet vara att betrakta som utredningsmannens förslag, men liksom i Myllyniemis Sibborapport ingår det i denna utredning ett skilt kapitel med rubriken "Kuntajakoselvittäjän ehdotus".

Borgåbladet har idag på tidningens webbplats under rubriken "Just nu" publicerat en puff för visningen av ett dokumentär om Helsingfors tvångsannektering av Sibbo. (Se "Vemodig dokumentär. Den 21 mars 2008".) Jag återger texten här:

En pinfärsk dokumentär om Helsingfors tvångsannektering av Sibbo sydvästra hörn visas idag i Topeliussalen i Nickby (vid biblioteket). Sibbofilmen är Yle-redaktören Hanna Myllys' slutarbete. Dokumentären visas kl. 13, 16 och 18 (vid den sista visningen är också Myllys själv på plats)

Korvfenomenet. Den 24 mars 2008

I lördagens blogginlägg ""Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008" skrev jag om Henrik Hägglunds rättsfallskommentar i Finlands kommuntidning 2/2008. I samma nummer av tidningen ingår ett par andra artiklar som har relevans för fallet Sibbo. I ledaren med rubriken "Korvfenomenet hotar stadsregionen" skriver Kristina Wikberg om "korvfenomenet", som enligt Wikbergs definition går ut på att "den gamla stadskärnan lämnas ensam, medan de omkringliggande kommunerna finner varandra och bildar en korv runt – och mot – den gamla staden". Fenomenet är speciellt påtagligt i Åboregionen, men det kan även iaktas i Vasaregionen. Wikberg karakteriserar fenomenet vidare enligt följande:

Målet är att skapa en struktur där stadens inflytande minskar och de ofta växande, omkringliggande kommunerna har en autonom position som staden inte rår på. Så är det både i Vasa och i Åbo. Kommunerna vill undvika den gamla stadens kulturella dominans och visa att de klarar sig och sin service på egen hand.

Man kan hävda att ett av målen med kommun- och servicestrukturreformen (KSSR/PARAS) är just det motsatta, det vill säga att motverka korvfenomenet. Wikberg inleder även sin artikel med att konstatera att "ett av målen för kommun- och servicestrukturreformen är att se de olika stadsregionerna som pendlingsområden eller funktionella helheter när det gäller markanvändning, trafik och boende." Wikberg noterar även att områden i Svenskfinland som berörs är huvudstadsregionen, Borgå, Västra Nyland, Karleby, Vasa och Åbo med omkringliggande kommuner. Däremot förbigår Wikberg en specifik språkpolitisk aspekt: De omgivande kommunerna ibland till skillnad från "den gamla staden" en starkt svenskspråkig profil. Den finskspråkiga inflyttningen till kusten har främst skett till städerna, medan omringande landsortskommuner förblivit och vill förbli relativt svenskspråkiga.

Wikberg skriver om korveffekten allmänt att den på sikt kan "resultera i att den nödvändiga dynamik och framtidstro som skapar tillväxt uteblir". Här kan man, om man så önskar, se en "språkmur" som förhindrar eller förhindrat utvecklingen så väl i Vasaregionen som i Helsingforsregionen. Om man drar resonemanget till sin spets, kan man dra slutsatsen att Svenskbygden och hela Svenskfinland är ett hot mot nationens ekonomiska utveckling... På det nationella planet är dock Centern och Kepulandia ett större hinder för städernas strävande att utöka sitt inflytande.


Det är skäl att notera att korvfenomenet inte alls är speciellt påtagligt i Helsingforsregionen. Staden Helsingfors har här en mycket stark ställning, fastän man i huvudstaden avundsjukt sneglar på grannen Esbo. Sibbo, som betraktats som en språkmur i öst, har inte haft det lätt att finna allierade i Helsingforsregionen. Om korvfenomenet är ett metropolprolem, så är det snarare Åbo och Vasa än Helsingfors som behöver en metropolpolitik.

KSSR har inte ett huvudsyfte, eftersom olika partier och olika kommuner har olika intressen, men ett viktigt intresse bakom reformen är utan tvivel målsättningen att motverka korveffekten och stärka "metropolernas" (moderstädernas) ställning. Målsättningen att skapa ökad kostnadseffektivitet ser jag närmast som ett svepskäl. Syftet att motverka korveffekten kan förverkligas enligt det av KSSR påbjudna samarbetet, men även genom kommunsammanslagningar. För Helsingfors del kom det att visa att staden inte alls drar några fördelar av de kommunsammanslagningar som KSSR föranleder. Det kunde dock ha gått på annat sätt, om Samlingspartiet eller SDP hade fått bestämma.

I senaste nummer av av Finlands kommuntidning inår även en intervju av utredningsmannen Harry Bondas. Intervjun, som är skriven av Maria Brommels, har rubriken "En utredningsmans funderingar - Som i Danmark". Jag citerar ur intervjun:

När Harry Bondas tecknar kommun- och strukturreformens historia finns där ett ledande tema. Hans bedömning är att ramlagen ursprungligen skulle innehålla bara ett alternativ: kommunsammanslagning. Orsaken till att det inte gick så var politisk. För centerns partifält var det omöjligt att acceptera en så drastisk omorientering och därför kom samarbetsalternativet med. Alltså antingen kommunsammanslagning och 20 000 invånare eller ett samarbetsområde med 20 000 invånare.

I den mån Centern och kommunminister Hannes Manninen var initiativtagare till reformen var tvångssammanslagningar knappast det enda alternativet, men bland Helsingforspolitiker fanns det säkert förhoppningar om att kommunreformen skulle omöjliggöra kommuner med mindre än 20 000 invånare. Det är ingen hemlighet att att socialdemokraterna i Helsingfors ursprungligen önskade ansluta hela Sibbo till Helsingfors, fastän en dylik kommunsammanslagning skulle ha sett vansinnig ut på kartan. Kommunreformen kunde ha skapat förutsättningar för en dylik sammanslagning, eftersom Sibbo hade under 20 000 invånare. Då Manninen föreslog samarbetsområden som ett alternativ till tvångssammanslagningar var det främst socialdemokraterna i Helsingfors med huvudförhandlaren Rakel Hiltunen som strätade emot. Först när Manninen i offentligheten lovade stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo gick Hiltunen med på Manninens förslag till ramlag.

En inkorporering av sydvästra Sibbo löser på inget vis de problem som kommun- och servicestrukturreformen var ämnad att lösa. Tvärtom innebär inkorporeringen att invånartalet i Sibbo under några års tid kommer att ligga under det av ramlagen påbjudna 20 000. Inte heller löser inkorporeringen problemet med korveffekten på andra håll i landet. Helsingfors hade dock andra målsättningar bakom KSSR än de officiella. Fastän Hiltunen i strukturgruppen representerade SDP, drev hon i praktiken huvudsakligen Helsingfors intressen. Med tanke på de möjliga följderna av att Manninens förslag till ramlag inte vunnit stöd, är det inte konstigt att även Sfp, enligt Matti Vanhanens utsaga, fram till den 21 juni förhöll sig "konstruktivt" till förslaget på en ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Östersundom var priset som krävdes för att rädda Sibbo och övriga Svenskfinland. Förslaget på ett område fram till Sibbo å, som Helsingfors med Manninens uttalade stöd tog den 21 juni 2006, var dock oacceptabelt för Sfp, fastän enighet om KSSR officiellt nåddes först en vecka senare.

Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008

Den 8 december 2006, dagen efter att Rundradion hade gått ut med nyheten att Pekka Myllyniemi hade kopierat Helsingfors utlåtande i sin rapport, publicerade Hufvudstadsbladet en artikel med rubriken "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport". I artikeln, som har den överslätande överrubriken "'Inte ovanligt med lånade formuleringar'" omnämns varken min blogg eller Yles nyhetsinslag, men i artikeln noteras "uppståndelsen om de kopierade delarna i kommunindelningsutredningen". Hbl:s artikel bygger direkt på avslöjandena i min blogg, men man har även begärt kommentarer av två experter på förvaltningsjuridik.

Den ena juristen som Hbl talade med var rektorn för Soc & kom Henrik Hägglund, vars rättsfallskommentar över fallet Sibbo jag behandlade i gårdagens blogginlägg "Rättsfallet Sibbo. Den 22 mars 2008". Hägglund anser här att faktumet att Myllyniemi kopierat delar av texten inte betyder att utredningen kan underkännas. Jag citerar ur artikeln:

- Myllyniemi kunde ha nämnt källan. Men hans utredning kan inte underkännas med argument om att han lånat delar av texten. Han har bland dokumenten troligen hittat formuleringar som han kan omfatta, säger rektorn och juristen Henrik Hägglund vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.
Han säger också att utredningen är en del av beredningen av ett beslut.
- Den allmänna principen om utredningar är att de skall vara opartiska. Myllyniemis förslag om att delar av Sibbo borde överföras till Helsingfors leder inte till att hans opartiskhet kan ifrågasättas, säger Hägglund.

Mylleniemi har bevisligen inte självständigt "hittat" de "formuleringar" som han kopierat i sin rapport. Istället har han begärt motiveringar, som han sedan direkt kopierat ord för ord. Samma dag som Hufvudstadsbladet publicerade den aktuella artikeln medgav Myllyniemi i Helsingin Sanomat i en artikel med rubriken "Oliko sisäministeriön asettama selvitysmies Pekka Myllyniemi puolueeton vai Helsinkiin päin kallellaan esittäessään Sipoon osien liittämistä Helsinkiin?" att han begärt motiveringarna för en annektering från Jussi Pajunen och Eila Ratasvuori. (Se "Även förslagsdelen innehåller plagiat. Den 8 december 2006".) Först i inlägget "Ratasvuoris utredning. Den 31 juli 2007" kunde jag emellertid avslöja att Myllyniemi kopierat den aktuella texten ur opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som är daterat 18.10.2006. (Denna utredning har inget massmedium ännu noterat.)

I Hufvudstadsbladets artikel uppmärksammas speciellt att Myllyniemi plagierat stadsirektörens tal, medan Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen inte alls omnämns direkt. I artikeln konstateras bara att "i utredningen finns också en del andra formuleringar som antyder att upphovsmannen eller upphovsmännen finns i stadshuset i Helsingfors". Plagiatet av Pajunens tal utgör endast en obetydlig del av den text som Myllyniemi plagierat. Hbl påstår i artikeln vidare att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag" och att "de finns upptagna i den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position".

Myllyniemi har utan att uppge källa kopierat hela avsnitt 3.1 "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat" ur Helsingfors utlåtande eller utredning. Hela kapitel 3, "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat ja tehdyt ehdotukset rakenteen kehittämiseksi" kan betraktas som en beskrivning av "helheten och Helsingfors stads position", men Myllyniemi låter påskina att texten är hans egen med undantag av de textavsnitt som han markerat med citationstecken. De delar av kapitel 3 som inte är kopierade från Ratasvuoris utredning baserar sig på de bilagor med följebrev som Pajunen den 30 juni 2006 på eget bevåg lade till Helsingfors ursprungliga framställning. (Se "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007".)

Kapitel 3 i Myllyniemis Sibborapport är inte bara en "beskrivande del", eftersom det är i detta kapitel som Myllyniemi föreslår att Östra Nylands förbund slås samman med Nylands förbund. I inlägget "Framställning. Den 22 februari 2008" har jag visat att rapporten i sin helhet är att betraktas som kommunindelningsutredarens framställning eller förslag. Att Hbl hävdar att "de kopierade formuleringarna" inte finns med i "utredningsmannens förslag" är dock speciellt märkligt med tanke på att även kapitel 5 "Kuntajakoselvittäjän ehdotus perusteluineen" innehåller text som återfinns i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen. I blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag noterat att avsnittet 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" inte bara innehåller textavsnitt som är kopierade från Ratasvuoris utredning, utan till råga på allt inleds med ett stycke som är ett plagiat av Pajunens tal! Varifrån Hufvudstadbladet hade fått för sig att den kopierade texten inte fanns med i utredningsmannens förslag vore intressant att veta. Var det någon av juristerna som Hbl talade med som hade gett den felaktiga informationen?

Den andra experten som Hbl hade talat med är ingen mindre än ledande juristen vid Kommunföbundet Heikki Harjula, som senare i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd skulle deltaga i HFD:s avförande i fallet Sibbo. Det är Harjula som står bakom den överslätande formuleringen "Inte ovanligt med lånade formuleringar". Jag citerar ur artikeln:

- Visst. Utredningsmannen kunde ha satt ut citationstecken i de delar av texten som plockats från någon annan källa. Men samtidigt var det hans uppgift att höra alla parter och att sätta sig in i allt som skrivits och sagts i ärendet, säger Heikki Harjula, ledande jurist vid Finlands kommunförbund.
- I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar, säger Harjula.

Hur visste eller trodde sig Harjula veta att plagieringen av Helsingfors dokument endast gällde de "beskrivande delarna"? Kanske för att han visste att det var hans förman på Kommunförbundet Kari Prättälä som huvudsakligen står bakom kapitel 5 i Myllyniemis rapport?