Förbjudet att överklaga. Den 14 april 2009

I dagens Helsingin Sanomat finns en ledarartikel med rubriken "Kirkkonummi on pystynyt pitämään päätösvallan itsellään". Indirekt upprepar tidningen här sin förklaring till inkorporeringen av Östersundom: Sibbo valde en annan väg än Kyrkslätt. (Jfr "Jäviga domare. Den 23 januari 2008" och "Guldmedaljer. Den 12 juni 2008".) Jag citerar:

Kirkkonummella on kuntarakenteen muutospaineessa vaihtoehtoja, koska se valitsi ajoissa toisen tien kuin Helsingin itäpuolella sijaitseva Sipoo. Toisin kuin Sipoon ruotsinkielinen hallinto Kirkkonummen ruotsinkieliset kuntapäättäjät oivalsivat, että kunta ei voi käpertyä vaan sen tulee avautua. Jo 1970-luvulla Kirkkonummella avattiin ovia muualta muuttaville ja teollisuudelle.

I flera blogginlägg har jag noterat hur fallet Sibbo präglar kommunindelningslagarbetsgruppens förslag till ny kommunindelningslag. Lagförslaget anpassas till ministeriets och HFD:s många gånger märkliga tolkning av den nuvarande kommunindelningslagen. Det är som om man hoppades att den nuvarande lagen skall vara bortglömd då man i framtiden bedömer lagligheten i statsrådets Sibbobeslut. Det finns många exempel på försök till retroaktiv legitimering i lagförslaget. Här ett exempel:

54 § Muutoksenhakukiellot
Kuntien yhteisen esityksen mukaiseen valtioneuvoston päätökseen kuntien yhdistymisestä ei saa hakea muutosta.
Edellä 15 §:ssä tarkoitettuun ministeriön päätökseen, joka koskee erityisen kuntajakoselvityksen määräämistä, ei saa erikseen hakea muutosta.

I sin promemoria refererar lagarbetsgruppen angående moment två i 15 § direkt till HFD:s beslut från den 12 december 2006 att inte låta Sibbo kommun skilt besvära sig över utnämnandet av Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare:

Pykälän 2 momentissa säädettäisiin muutoksenhakukiellosta ministeriön päätökseen, joka koskee erityisen kuntajakoselvityksen määräämistä. Päätökseen ei saisi erikseen hakea muutosta, koska kyse on kuntajaon muutosta koskevan asian valmistelusta. Säännös vastaisi voimassa olevasta laista oikeuskäytännössä (KHO 12.12.2006/3431) noudatettua tulkintaa.

Fallet Sibbo

Kartmaterial. Den 13 april 2009

Kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria "Ehdotus uudeksi kuntajakolaiksi" med förslaget till ny kommunindelningslag är intressant när man läser den i bakgrunden av fallet Sibbo och noterar vem som varit medlemmar i lagarbetsgruppen. Paragraf 37 i nuvarande kommunindelningslag lyder enligt följande:

>>Ministeriet kan verkställa ändringar av rättelsenatur i beslut som avser ändring i kommunindelningen och som utfärdats med stöd av denna lag.<<

Hur denna lagparagraf är tänkt att tillämpas visste jag inte från förut, men lagarbetsgruppen ger i sin promemoria följande tolkning av paragrafen:

>>Ministeriö voi kuntajakolain 37 §:n nojalla tehdä oikaisuluonteisia korjauksia kuntajaon muuttamista koskevaan päätökseen. Säännös mahdollistaa esimerkiksi osakuntaliitosta koskevaan päätökseen liitetyssä karttaaineistossa olevan virheen korjaamisen.<<

Exemplet är intressant med tanke på att inrikesministeriet efter strulet med kartbilaga och oklara gränser i samband med statsrådets Sibbobeslut hade haft behov av en korrigering. Vad jag kan se utnyttjade ministeriet dock inte möjligheterna till korrigering. I förslaget till ny kommunindelningslag är ministeriets rätt at göra en rättelse tydligare formulerad. Jag återger 55 §:

>>Oikaisunluonteinen korjaus
Sen lisäksi, mitä hallintolain (434/2003) 8 luvussa säädetään päätöksessä olevan virheen korjaamisesta, ministeriö voi tehdä oikaisunluonteisia korjauksia tämän lain nojalla annettuun päätökseen kuntajaon muuttamisesta.<<

I sin premoria tolkar lagarbetsgruppen lagparagrafen på följande sätt:

>>55 §. Oikaisunluonteinen korjaus.
Pykälän mukaan ministeriö voisi tehdä asiasisältöä muuttamattomia korjauksia kuntajaon muuttamista koskeviin valtioneuvoston tai ministeriön päätöksiin. Säännös vastaa voimassa olevan lain 37 §:ää. Kyseessä olisi erityissäännös, jonka lisäksi sovellettaisiin, mitä hallintolain 8 luvussa säädetään päätöksessä olevan virheen korjaamisesta.
Säännös mahdollistaisi esimerkiksi kunnan osan siirtämistä koskevaan valtioneuvoston päätökseen liitetyssä karttamateriaalissa tai päätöksessä mainituissa kiinteistörekisteriyksiköissä olevien teknisluonteisten virheiden korjaamisen ministeriössä ilman, että päätöstä tarvitsisi viedä uudestaan valtioneuvoston päätettäväksi.<<

Det förefaller mig som om man med det ovan citerade exemplet vill hävda att ministeriet redan på basen av 37 § i nuvarande kommunindelningslag hade kunnat rätta det tekniska felet i statsrådets Sibbobeslut som berodde på den felaktiga kartan. Enligt inrikesministeriets utlåtande eller förklaring till HFD ingick den felaktiga kartan i inrikesministeriets promemoria emellertid inte i statsrådets beslut. Det är intressant att lagarbetsgruppen nu lika väl talar om kartmaterial i anslutning till statsrådets beslut om ändring i kommunindelningen. Om det någonsin behövs en karta i ett dylikt beslut, så hade det behövts i Sibbobeslutet, eftersom själva beslutstexten inte specificerar vilka delar av t.ex. den mycket stora fastigheten Westerkulla som skulle överföras till Helsingfors.

Kartan ovan är kartan som ingick som bilaga till inrikesministeriets promemoria till statsrådets Sibbobeslut. Strängt taget hade just denna karta ingen juridisk betydelse före statsrådets beslut, eftersom kartan är en inofficiell, av ministeriet något förbättrad version av kartan i Pekka Myllyniemis utredning och framställning. (Se "Registerenheten 92-895-2-8. Den 28 juli 2008".)

Fallet Sibbo

Byggnadslov. Den 12 april 2009

I senaste nummer av Sipoon Sanomat ingår en artikel med rubriken "Uudet helsinkiläiset suhtautuvat skeptisesti metroon". Underrubriken lyder "Liitosalueesta on tehty sosiokulttuurinen selvitys". Ned de "nya helsingforsarna" syftas alltså på inkorporeringsområdets invånare. Om den aktuella utredningen "Lounais-Sipoosta Helsinkiä - Maaseudusta kaupunkia: Sosiokulttuurinen selvitys liitosalueesta" har jag skrivit bl.a. i blogginlägget "Sociokulturell utredning. Den 3 april 2009". Bilden ovan är en del av en karta som ingår i utredningen.

I Sipoon Sanomat ingår även en insändare som jag önskar kommentera. Insändaren är skriven av Orvokki Krogell och rubriken är "Miksi rakennuslupaa joutuu odottamaan niin pitkään". Jag återger här de inledande raderna:

>>Suurta ihmetystä herättää rakennuslupienkäsittely Sipoossa edelleen. Eikö ole vieiäkään tajuttu sitä asiaa, että Sipoota ei ole kohta ollenkaan, kun Helsinki ja muut kunnat rohmuavat Sipoota itselleen?<<

Det är begripligt att folk blir frustrerade, då de inte beviljas byggnadslov. Att Sibbo kommun varit återhållsam i beviljande av undantagslov har dock föga med inkorporeringen att göra. Det är en populär feluppfattning att Sibbo har sig själv att skylla, då kommunen varit trög med att bevilja byggnadslov. Från Helsingfors sida önskar man minsann inte att Sibbo skall bli mera frikostig med undantagslov. I själva verket är det den höga andelen undantagslov som kritiserats från Helsingfors och statsmaktens sida. Det blev minsann inte lättare att få byggnadslov i Östersundom då området anslöts till Helsingfors. Tidningen Vartti publicerade den 25 mars en artikel med rubriken "Espoossa on maata, mutta rakentaa ei saa". Esbo stad beviljar inte byggnadslov i norra Esbo, fastän generalplanen skulle tillåta byggande. I artikeln noteras det att "Uudenmaan ympäristökeskuksen tulkintoja ohjaavat esimerkiksi maaliskuussa tarkentuneet valtakunnalliset alueidenkäyttötavoitteet, joiden mukaan irrallista hajarakentamista pitää ehkäistä." När det gäller regional betydelse kan största delen av Sibbo jämföras med norra Esbo.

Fallet Sibbo

Retroaktiv legitimering. Den 11 april 2009

I inläggen "Skiljeförfarande. Den 26 mars 2009", "Kommunindelningslagarbetsgruppens förslag. Den 28 mars 2009", "Behov av ändring i kommunindelningslagen. Den 29 mars 2009", "Domslut föregår lagen. Den 6 april 2009" och "Påtryckningar. Den 7 april 2009" har jag kommenterat förslaget till ny ny kommunindelningslag. Lagförslaget har i hög grad formats av fallet Sibbo. I sitt blogginlägg "Kuntajakolain muutosesityksestä" och i sin kolumn i Ilkka "Alueellinen eheys on yhteisen kuntarajan vaatimus" har Helena Tuuri-Tammela antytt att lagförslaget formats så att det anpassats till beslutet i fallet Sibbo. Detta var även mitt omedelbara intryck då jag bekantade mig med Kommunindelningslagarbetsgruppens promemoria. I sitt blogginlägg noterar Tuuri-Tammela även att samma person, förvaltningsrådet Arto Sulonen, som skrev motiveringarna till statsrådets Sibbosbeslut varit med och utarbetat lagförslaget. I själva verket har Sulonen varit arbetsgruppens ordförande. Själv vill jag tillägga att även Kari Prättälä, som är direktör för jurisiska ärenden vid Kommunförbundet, varit medlem i kommunindelningslagarbetsgruppen. Prättälä fungerade som utredningsman Pekka Myllyniemis juridiska rådgivare under Sibboutredningen. Dessutom är Prättälä förman till Heikki Harjula, som i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo. Revideringen av kommunindelningslagen förefaller vara ämnad att retroaktivt legitimera beslutet om inkorporeringen av fallet Sibbo.

I sin blogg och sin kolumn framhåller Tuuri-Tammela att kravet på en gemensam gräns mellan två kommuner (eller delar av kommuner) som sammanslås baserar sig på att den gällande lagen förutsätter att en kommun utgör ett sammanängande område och en funktionell helhet. Kommunsammanslagningen i Tavastehusregionen följer ur denna synvinkel inte lagen. Hattula fick mot kommunens vilja offra närmare 3 000 hektar för att man skulle kunna skapa en korridor mellan föredetta Kalvola och det övriga nya Tavastehus, men ingen kan väl hävda att den märkliga korridoren, som på sina ställen är under 50 meter bred, stämmer överens med lagens anda. (Se kartan ovan.) Fallet Hattula är ett exempel på hur statsmakten, när det gäller, inte behöver följa lagen i sina beslut. Då lagen förbrukas genom absurda tolkningar, stiftar man en ny lag.

Enligt det aktuella lagförslaget förutsätter en sammanslagning inte längre nödvändigtvis en gemensam gräns. Tuuri-Tammela, som är kommunalpolitiker och kommunfullmäktigeordförande i Storkyro, torde speciellt intressera sig för den nya lagens tillämpningsmöjligheter i Vasaregionen. Här är förslaget på att en kommun i undantagsfall inte behöver bestå av ett sammanhängande område särskilt intressant. Själv är jag speciellt intresserad av ett annat förslag till ändring som gäller kommungränserna. I lagförslaget ingår följande paragraf (§ 45):

Kuntajaon ja kameraalisen jaotuksen yhtenäistäminen kiinteistötoimituksessa Jos kuntajako ja kameraalinen jaotus ovat kiinteistötoimituksen vuoksi muodostumassa toisistaan poikkeaviksi, päättävät toimitusmiehet hallinnollisen kuntajaotuksen ja kameraalisen jaotuksen yhtenäistämisestä.
Hallinnollista kuntarajaa voidaan muuttaa kiinteistötoimituksessa, jos
1) kunnasta toiseen siirtyvän alueen pintaala on enintään 50 hehtaaria; ja
2) siirtyvällä alueella ei ole muita rakennuslupaa edellyttäviä rakennuksia kuin asemakaava-alueen ulkopuolella sijaitsevia yksittäisiä lomaasuntoja tai maa- ja metsätalouden harjoittamista varten tarpeellisia talousrakennuksia.

Den ovan citerade lagtexten är helt ny. Hur lagparagrafen skall tolkas har jag svårt att se direkt ur lagtexten, men lagarbetsgruppens promemoria gör följande uttydande:

Pykälän 2 momentissa säädettäisiin niist edellytyksistä, joilla hallinnollista kuntarajaa voidaan muuttaa kiinteistötoimituksessa. Toimitusmiehet voisivat tehdä päätöksen, jos 1) kunnasta toiseen siirtyvän alueen pinta-ala on enintään 50 hehtaaria; ja 2) siirtyvällä alueella ei ole muita rakennuslupaa edellyttäviä rakennuksia kuin asemakaava-alueen ulkopuolella sijaitsevia yksittäisiä lomaasuntoja tai maa- ja metsätalouden harjoittamista varten tarpeellisia talousrakennuksia. Toimitusmiesten toimivaltaan kuuluvaksiehdotetut tapaukset olisivat siten luonteeltaan teknisiä eikä niihin liittyisi esimerkiksi sellaista poliittista harkintaa, joka edellyttäisi päätösten tekemistä nykyiseen tapaan ministeriössä tai valtioneuvostossa.

Jag kände på förhand till att lagförslaget skulle innehålla ett dylikt förslag. Då jag i slutet av december ifjol kontaktade lantmäteriverket för att försöka ta reda på var den nya kommungränsen mellan Vanda och Helsingfors skulle gå invid Österleden, motiverade man lantmäteriverkets "tekniska" ändring av statsrådets gränsbeslut bl.a. med att en ny lag kommer att ge lantmäteriverket fullmakten att göra tekniska korrigeringar av den administrativa kommungränsen. Då det gäller området vid Österleden är avvikelsen cirka 10 hektar, medan lagförslaget ger möjligheter till korrigeringar på upp till 50 hektar. (Se t.ex. "Lantmäteriverket avviker från statsrådets beslut. Den 18 december 2008" och "Två skilda gränser? Den 22 december 2008".) Dess värre är den nya lagen ämnad att gälla kommunsammanslagningar som träder i kraft år 2011 eller senare. Lagstiftaren, riksdagen har ännu inte tagit ställning till lagförslaget.


Fallet Sibbo

Partipolitisk strategi. Den 10 april 2009

Jag skall gå lite utanför ämnet "fallet Sibbo" i dagens blogginlägg, eller åtminstone skildra ett större sammanhang. Igår publicerade HFD sitt beslut angående det misslyckade experimentet med elektronisk omröstning. Jag välkomnar beslutet att kommunalvalet måste tas om i tre kommuner, bland dem Grankulla. Dels finner jag det sunt att HFD, efter att ha agerat som en trasa i fallet Sibbo, nu vågar ta ett beslut som kan tolkas som ett pekfinger mot justitieministeriet. Dels gillar jag beslutet, för att jag förhåller mig kritiskt till att politiska val elektronifieras och flyttar till Internet. (Läs min artikel "Elektroniska valsedlar" från år 2000.) Den verkliga kicken att skriva ett blogginlägg i anknytning till omvalet ger emellertid en artikel med rubriken "'Skicka notan till staten'" i dagens Hbl. Jag återger här det sista stycket ur artikeln, som handlar om Grankulla:

>>Det senaste kommunalvalet ändrade inte på partikonstellationerna i staden. SFP behöll sina 17 plater, samlingspartiet har 14, KD 1, Gröna 2 och SDP 1. Det som ändrades var att Samlingspartiet bildade ett block med småpartierna för att få röstmajoritet i fullmäktige. Huruvida den konstellationen ändras återstår att se.<<

Trots att Sfp i valet som nu måste tas om i Grankulla fick 17 av 35 platser i fullmäktige, lyckades Samlingpartiet erövra stadsstyrelseposten. I detta sammanhanget är Grankulla inget unikt fall. Efter senaste kommunalvale gick Samlingspartiet i Nyland och Östra Nyland in för en enhetlig strategi. Man bjöd in andra partier än Sfp i en koalition, för att erövra kommunstyrelseordförandeposten åt Samlingspartiet. Mindre partier fick genom koalitioner med Samlingspartiet flera platser i nämnderna i utbyte mot att Samlingspariet fick den viktigaste posten, styrelseordförandeposten. Förlorare på Samlingspartiets strategi är många samlingspartistiska lokalpartierna, som gick miste om platser i nämnderna, som nu tillföll mindre partier i koalitionerna. Förlorare är även Svenska folkpartiet, som i flera kommuner förlorade styrelseordförandeposten, fastän partiet i valet behöll sin position som det största partiet. Så gick det även i Sibbo.

Det är helt uppenbart att initiativet till Samlingspartiets strategi kom uppifrån. Genom att erövra så många styrelseordförandeposter som möjligt kunde Samlingspartiet stärka sitt grepp på regional nivå, där det krävs koordinering och nätverk. Man kan fråga sig vem som ligger bakom strategin och initiativet till ett block, som i sista hand riktar sig mot Sfp och svenska intressen. Vem eller vilka är spindeln i nätverket?

I Sibbo lyckades Samlingspartiet inte erövra en hel styrelseordförandepost, utan bara en halv - eller kanske tre fjärdedelar. Men man lyckades i alla fall ta styrelseordförandeposten bort från Sfp. Att Sfp förlorade positioner i Sibbo har tolkats som ett resultat av inkorporeringen och den misstro mot Sfp:s traditionella politik som inkorporeringen föranledde. De facto är gruppen Vårt gemensamma Sibbo, som bildades som ett resultat av inkorporeringen, i nyckelposition i den av Samlingspartiet ledda koalitionen i Sibbo. Vårt gemensamma Sibbo hävdar att att gruppen inte vill ta hänsyn till partipolitiska intressen, men sett ur ett större perspektiv utgör gruppen en spelbricka i ett högst partipolitiskt spel.

Fallet Sibbo

Nya Helsinge. Den 9 april 2009

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Espoon Hertell: 'Voisimme jakaa Vantaan puoliksi Helsingin kanssa'". Hbl har publicerat en insändarartikeln av Lars Stormbom (Sfp, Vanda). Artikeln, som har rubriken "Bygg inte upp nya murar", har för några dagar sedan publicerats på Stormboms blogg. Storbom skriver att en sammanslagning av Vanda och Helsingfors inte skulle vara bra för de svenskspråkiga i regionen, eftersom en sammanslagning skulle medföra en mur mellan å ana sidan "nya Helsinge" (Helsingfors-Vanda) och å andra sidan Esbo och Grankulla. I en annan insändarartikel med rubriken "Hur skall konkurenskraften befrämja" förespråkar Gustav Tallqvist från Sibbo en tvåstegsförvaltning av Stockholmmmodell. Artikeln kan tolkas som den handsträckning som Tallqvist förespråkade i sin insändare "Hur bevara självständigheten?" den 25 mars. (Se "Vandas sak är Sibbos. Den 25 mars 2009".) Tallqvist poäng är att utan en tvåstegsförvaltning i Helsingforsregionen förlorar så väl Sibbo som Vanda sin självständighet.

Hbl har idag även publicerat en insändarartikel av Ulla-Stina Westman. Jag citerar ur artikeln, som har rubriken "Nu kan Samlingspartiet gnugga händerna":

>>Fram till måndagens fullmäktigmöte hade också SFP motsatt sig samgång. Men då framlades ett styrelseförslag med dubbla budskap, man ville dels utreda ett bättre organiserat samarbete inom huvudstadsregionen, dels konsekvenserna av en eventuell samgång mellan Helsingfors och Vanda. Vilketdera budskapet som var det viktiga var på måndagen ingen hemlighet. ...

nu gäller det att börja beställa den utredningen. Vanda stad får den utredning de beställer, likaså Helsingfors. Helsingfors har vanan inne sedan Sibbo. ...

enligt vad som hörs från stadshuskorridorerna i Vanda lär hotet om indragningen av Västersundom ha bestått såvitt SFP inte gått med samlingspartiet i utredningsfrågan.Västersundoms skola har alltså blivit ett vapen i kampen mellan Samlingspartiet och Socialdemokraterna som representerar motsatta ståndpunkter i samgångsfrågan.<<

Påståendena om påtryckningar har jag på denna blogg noterat i inläggen "Domslut föregår lagen. Den 6 april 2009" och "Påtryckningar. Den 7 april 2009". Angående utredningar, så har Helsingfors erfarenhet av beställningsarbeten. När det gäller Pekka Myllyniemis skandalösa Sibboutredning är det dock skäl att notera att beställaren var kommunminister Hannes Manninen och inte Helsingfors stad. "Ministeri Manninen sai mitä tilasi" var även rubriken på det pressmedelande som Sibbo kommun gav ut samma dag som Myllyniemis utredning offentliggjordes. En annan sak är att Jan Vapaavuori, enligt pålitliga källor, före offentliggörandet av Myllyniemis rapport kände till utredningsmannens förslag och att Myllyniemi utan att ange källa direkt kopierade Helsingfors egen opublicerade utredning.

Begreppet Helsinki är mera inklusivt än begreppet Helsingfors, vilket delvis torde bero på att den svenskspråkiga befolkningen har starkare lokala identiteter och känner bättre till den lokala historien. (Jämför "Sibbo mihi patria est. Den 21 juli 2006".) Ett regionalt Storhelsingfors av Stockholmmodell kunde väl på svenska heta Helsinge, medan namnet Helsingfors skulle reserveras för den mindre kommunen eller staden Helsingfors.

På bilden ovan ett annat nytt Helsinge, Helsinge Gymnasium i Helsinge Kyrkoby, i hjärtat av det historiska Helsinge socken och dagens Helsingforsregion. Den nya byggnaden är färdig i augusti.

Fallet Sibbo

Sibbobiten. Den 8 april 2009

Rubriken på huvudnyheten i dagens nummer av gratistidningen Vartti (Itä-Helsinki) är "Sipoo-pala alkaa rakentua reunailta". Tidningen skriver att Helsingfors, i strid mot tidigare uppgifter, börjar bygga i utkanterna av inkorporeringsområdet. Rubriken på artikeln inne i tidningen är "Helsinki jyrää 'Sipossaan'". Överrubriken lyder här "Liitosalueelle sekä ratikalla että metrolla?" Matti Visanti säger här att bebyggelsen kunde börja där dit metron inte kommer, det vill säga i områdets utkanter. Man kan fråga sig vad ett dylikt projekt har med förenhetligande av samhällstrukturen att göra, speciellt som Visanti härom veckan sade att man borde bygga för högst tusen nya invånare per år. Däremot kunde Helsingfors genom att börja med utkanterna skaffa sig goda skattebetalare i ett eget nurmijärvi. Det är inte sagt att det någonsin blir någon metro. Tidningen Vartti hävdar visserligen att en spårvagnslinje inte utesluter en metrolinje, men det är klart att man inte bygger en metrolinje från Östersundoms nuvarande centrum (Siwa) till Zachrisbacken, ifall det redan går en snabbspårvägslinje längs Nya Borgåvägen.

Fallet Sibbo