Arkiverat: Plagiat. Den 7 augusti 2009

nyckelord: plagiat

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis Sibborapport och framställning var på många sätt undermålig, trots att han fick högklassig utomstående hjälp med utredningen. Det kanske mest kontroversiella med utredningen är att den till stora delar är ett plagiat. Att andra än Myllyniemi skrivit delar av rapporten gör den ännu inte till plagiat. Dess värre ar en del av de texter som Myllyniemi, utan citationstecken och referenser, kopierat och infogat i sin rapport även publicerats i andra sammanhang. Så gott som hela Helsingfors stads utlåtande över Helsingfors egen framställning från juni 2006 återfinns i Myllyniemis rapport; vissa avsnitt har infogats två eller tre gångar i rapporten. Myllyniemi har dock inte kopierat texten direkt ur Helsingfors utlåtande, utan istället ur Helsingfors förvaltningscentrals eller Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Efter att jag på denna blogg avslöjat plagiatet hävdades det i flera medier att den plagierade texten inte återfinns i rapportens "förslagsdel", men detta stämmer inte. En pikant och juridiskt sett inte obetydlig detalj i sammanhanget är att tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula, som deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo, i Hufvudstadsbladet förringade betydelsen plagiatet redan i december 2006. Som en ironisk prick på i:et har HFD i sitt Sibbobeslut återgett plagierade textavsnitt ur förslagsdelen i Myllyniemis rapport.

Myllyniemi har i sin rapport plagierat flera olika texter. Ett spektakulärt men mindre betydelsefullt plagiat är plagieringen av ett flertal sidor ur internetencyklopedin Wikipedia. Myllyniemis kopiering strider i detta fall mot upphovsrätten, eftersom Myllyniemi inte uppgett källa. Ur Wikipedia har Myllyniemi kopierat ett antal felaktiga uppgifter. Speciellt komiskt är det att länkmarkeringarna lämnats kvar i rapporten och även återfinns som understräckningar i den svenska översättningen av Myllyniemis rapport.

Att Myllyniemi kopierade Ratasvuoris utredning, som även utgjorde grunden för Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen, torde ha fått avgörande betydelse för fallet Sibbo. Helsingfors stadsfullmäktige antog stadens utlåtande kvällen innan Myllyniemis rapport publicerades. Knappast var det en ren tillfällighet att Helsingfors stadsfullmäktige bekräftade sitt ursprungliga förslag på 5 000 hektar dagen före utredningsmannens framställning och förslag på 3 000 hektar formellt överlämnades till kommunministern. Nu lät Hannes Manninen samma kväll som Helsingfors antog sitt utlåtande till Hufvudstadsbladet säga att utlåtandet saknar betydelse. Hade Myllyniemi inte kopierat Helsingfors utlåtande, torde Helsingfors ursprungliga framställning ha getts en helt annan roll.

Arkiverat: Pekka Myllyniemi. den 6 augusti 2009

nyckelord: Pekka Myllyniemi

Eftersom beslutsfattarna i Sibbo sommaren 2006 inte ställde sig bakom den utlovade inkorporeringen av ett 3 000 hektar stort område blev det nödvändigt med en kommunindelningsutredare för en framställning. Pekka Myllyniemi var inte det första alternativet, men nog på många sätt ett ur kommunminister Hannes Manninens synvinkel tillförlitligt alternativ. Utnämningen av utredningsmannen ledde omedelbart till kontrovers. Inrikesministeriet gav inte Sibbo kommun skälig tid att höras om utnämningen av Myllyniemi, men det stod från första stund klart att Myllyniemis medlemskap i styrelsen för Nylands förbund och kända åsikt i frågan utgjorde ett jävsproblem.

Utredningsman Pekka Myllyniemi fick bara ett par månader på sig att utreda behovet av en ändring i kommunindelningen och de lagliga förutsättningarna för en ändring, men han utlovades hjälp med utredningen. Dess värre klarade Myllyniemi inte av att utnyttja hjälpen, utan kopierade och infogade tiotals sidor direkt i sin rapport. Trots att Myllyniemi själv skrev bara en liten del av sin rapport, visade sig rapporten även frånsett plagiatet vara synnerligen bristfällig. Myllyniemis utredning var en total katastrof. Lika väl utnämnde kommunminister Mari Kiviniemi Myllyniemi till kommunindelningsutredare för en ny utredning dagen efter att HFD publicerade sitt avgörande i fallet Sibbo.

Arkiverat: Jyrki Katainen. Den 5 augusti 2009

nyckelord: Katainen

Jyrki Katainen förblev länge en doldis i fallet Sibbo. I januari 2007 avslöjade Katainen "Samlingspartiets" eller sin egen åsikt i Sibbofrågan, men först efter statsrådets beslut i juni 2007 avslöjade stadsdirektör Jussi Pajunen Katainens centrala roll i den politiska överenskommelsen över ett år tidigare. Katainens motiv för att ge efter för Helsingfors krav är inte svårt att gissa sig till. I själva verket har han medgett att Samlingspartiet i Helsingfors var allt för starkt för att han i Sibbofrågan skulle ha kunnat gå emot Helsingfors. Katainens roll är ändå högst anmärkningsvärd. Speciellt anmärkningsvärt är det att han vid statsrådets sammanträde den 28 juni 2007 gick emot föredragande minister Mauri Pekkarinen och föreslog att en ändring i kommunindelningen förverkligas i enlighet med kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag. Utredningen och beredningen som förslaget grundade sig på var så bristfälligt och kontroversiellt att Katainen måste ha haft mycket starka personliga motiv till att gå emot den föredragande ministern.

Finansministeriet meddelade i måndags att förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi (c) får en ny statssekreterare i början av oktober. Den nya statssekreteraren heter Mika Rossi. Jag har skrivit ett blogginlägg om honom, "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008".

Arkiverat: Eero Heinäluoma. Den 4 augusti 2009

nyckelord: Heinäluoma

År 2006 var Eero Heinäluoma finansminister och ordförande för SDP. Tillsammans med statsminister Matti Vanhanen och oppositionsledare Jyrki Katainen hade Heinäluoma kommit överens om en lösning på Sibbofrågan. Trots att det utlovade stödet till en inkorporering i första hand skall ses som en del av en uppgörelse mellan de två stora regeringspartierna Centern och SDP, förefaller Katainen i efterhand ha varit en säkrare garant för inkorporeringen än Heinäluoma. Heinäluoma hade inte på samma sätt som Hannes Manninen eller Vanhanen bundit sig till en bestämd överenskommelse. Istället torde Heinäluoma gett grönt ljus för SDP:s huvudförhandlare Rakel Hiltunen att gå med på en bestämd koppling mellan Sibbofrågan och kommunreformen. Heinäluoma pressades i Sibbofrågan även av Finlandssvenska socialdemokrater och speciellt av partisekreterare Maarit Feldt-Ranta. Heinäluoma föreslog således även alternativa möjligheter för staten att ersätta Helsingfors och lösa bristen på tomtmark för småhusbebyggelse innanför Helsingfors stads gränser.

Eero Heinäluoma verkar som gammal förhandlare ha gått med på en överenskommelse utan att ha insett de juridiska problemen. Heinäluomas eget bidrag var i första hand att han ordnade statlig finansiering av ringbanan för att få Vanda att gå med på att avstå från en del av Västersundom.

Arkiverat: Matti Vanhanen. Den 3 augusti 2009

nyckelord: Vanhanen

När Helsingfors stad lade fram sin framställning till ändring i kommunindelningen var det bara en dryg vecka kvar tills Finland skulle bli EU:s ordförandeland och statsminister Matti Vanhanen "Europas president", så som han uttryckte sin position i ett textmeddelande till sin dåvarande flickvän. En regeringskris förorsakad av oenighet om kommureformen hade kommit synnerligen olägligt för Finland och för Vanhanen i synnerhet. Som tur var hade Vanhanen och Hannes Manninen ett kort på handen med vilket man kunde pressa SDP till en kompromiss om KSSR. Redan tidigare under våren 2006 hade det stått klart att kommunminister Manninen under vissa förutsättningar skulle ta sig an Sibbofrågan. Av förekommen anledning ljög statsministern, enligt citat i medierna, att Centerns riksdagsgrupp stöder Helsingfors initiativ, men utpressningsförsöket misslyckades lika väl och man blev tvungen att ta till en juridiskt synnerligen tvivelaktig tvångsannektering. Mycket gick fel i fallet Sibbo. Ändå var det en liten bagatell, avsaknaden av svenska namn på kartorna i utredningsmannens rapport och framställning, som föranledde att regeringen Vanhanen I inte hann ta ett avgörande i Sibbofrågan. Sättet på vilket Sibbofrågan sköttes är inte precis meriterande för Vanhanen, men paradoxalt nog torde fördröjningen av beslutet ha ökat Vanhanens förutsättningar att fortsätta som statsminister efter riksdagsvalet.

För Vanhanens del handlade stödet av inkorporeringen inte bara om att rädda kommunreformen. Från första början då Vanhanen tillträdde som statsminister hade han problem med relationerna till Helsingfors stad. Detta inte minst som han under sin mycket korta period som försvarsminister hann äventyra överenskommelsen mellan staten och Helsingfors att frigöra flygfältet i Malm för bostadsbebyggelse. I samband med fallet Sibbo försökte Vananen sig även på bostadspolitik. Han höll bl.a. tal vid bostadsmässan i Esbo och gav en intervju för Rakennuslehti. Vanhanens uttalanden i detta sammanhang avslöjade att han egentligen inte alls förstår sig på stadsplanering, men ändå lyckades han ganska väl med att i medierna ge den felaktiga bilden av att fallet Sibbo i första hand just handlade om bostadspolitik.

Arkiverat: Kai Kalima. Den 2 augusti 2009

nyckelord: Kalima


En av de många bisarra episoderna i fallet Sibbo är professorn i juridik Kai-Erik Kalima, som inte kunnat behärska sina antipatier mot korvkiosken Sibbo. Då det begav sig i juni 2006 var ännu stadsplaneringsnämndens dåvarande ordförande Maija Anttila ordförande för den socialdemokratiska fullmäktigegruppen i Helsingfors, men på hösten valdes av någon märklig anledning Kalima till ny gruppordförande. Vid fullmäktigemötet den 29 november 2006 då Helsingfors skulle konfirmera sitt stöd för stadens egen framställning till ändring i kommunindelningen hade man kommit överens om att hålla en låg profil, men SDP:s nya gruppordförande kunde inte hålla sig, utan höll ett känsloladdat anförande där han yttrade sina bevingade ord om korvkiosken (nakkikioski) Sibbo. Både före och efter de ovannämnda fullmäktigesammanträdena har Kalima hotat Sibbo med den starkares rätt. Att en professor i juridik visar ett direkt förakt för juridiken är minst sagt förbryllande, men ett och annat ögonbryn har även höjts när samma professor på insändarsidorna i Helsingin Sanomat fantiserat om Helsingfors rätt till sina återstående "901 hektar" i Sibbo. Insändarna har inte haft huvud eller fötter, fastän Kalima i egenskap av viceordförande i fastighetsnämnden borde ha haft tillgång till korrekta uppgifter.

I sin artikel i Helsingin Sanomat den 17 februari 2008 "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" gjorde professorskollegan Kaarlo Tuori på ett allvarligt sätt narr av Kalimas argumentation. Tuori lyfte fram de principiellt viktiga frågeställningarna i fallet Sibbo och avslutade artikeln med att konstatera att de är "Nakkikioskia paljon isompia." Kalima tycks dock inte ha tagit till sig kritiken mot sitt sätt att hetsa upp sig och sprida felaktig information. I Helsingin Sanomats valmaskin inför kommunalvalet upprepade Kalima påståendet om de återstående 901 hektaren och passade samtidigt på att ännu en gång skrika ut att Sibbo är en korvkiosk.

Arkiverat: Otto Lehtipuu. Den 1 augusti 2009

nyckelord: Lehtipuu

Efter att de gröna gått förbi SDP som det näststörsta partiet i Helsingfors stadsfullmäktige och Osmo Soininvaara fått mest röster av alla i kommunalvalet var posten som fullmäktigeordförande som vigd för Soininvaara. Soninvaara, som "avslutat" sin politiska karriär gav dock ordförandeposten vidare till sin adept och före detta specialmedarbetare Otto Lehtipuu. Tidigare har Soininvaara - med föga framgång - försökt testamentera sina röster åt Lehtipuu. Till Lehtipuus politiska meriter hör även att han är och även under föregående mandatperiod var medlem i Kommunförbundets styrelse. Man kan fråga sig hur han fått denna post. Eftersom Lehtipuu inte är eller varit riksdagsledamot var han, trots styrelseposten i Kommunförbundet, inte medlem i Hannes Manninens strukturgrupp, som förhandlade om kommunreformen. Det uppdraget skötte Soininvaara personligen. Lehtipuu hade i egenskap av ordförande för den gröna fullmäktigegruppen i Helsingfors lika väl en ganska synlig roll i förhandlingarna om Sibbofrågan i juni 2006. Själva förhandlingarna var visserligen allt annat än synliga och Lehtipuu torde ha informerat fullmäktigegruppen först samma dag Helsingfors framställning till en ändring i kommunindelningen landade på stadsfullmäktiges bord, men jämfört med andra gruppordföranden höll Lehtipuu hög profil. Även utåt marknadsförde Lehtipuu inkorporeringen som en möjlighet att grunda en nationalpark i Sibbo storskog. Det var inte minst med detta argument som Lehtipuu och Soininvaara lurade De gröna i Vanda att stöda inkorporeringen.

På sina webbsidor har Lehtipuu publicerat en tematext med rubriken "Sipoonkorvesta kansallispuisto". Textens huvudtema är inte alls Sibbo storskog, utan inkorporeringen. Här kommer Lehtipuu även med ett intressant avslöjande om bakgrunden till Helsingfors framställning, som lades fram i brådskande ordning. Det var inte Helsingfors, utan staten som var långsam i sin "beredning", alltså före Helsingfors lade fram sitt förslag. Jag citerar:

Miksi asia valmisteltiin niin kiireellisesti?

Hallituksen tuki alueliitokselle varmistui vasta kesäkuussa. Valtuustolla oli enää yksi kokous jäljellä ennen pitkää kesätaukoa, ja esitys haluttiin tehdä mahdollisimman nopeasti, jotta Vanhasen hallitus ehtisi tehdä päätöksen. Se, että näin ei ehdi käydä, ei ole johtunut Helsingistä vaan valtion valmistelun hitaudesta.