Kiviniemis regering. Den 14 juni 2010

Efter valet av Mari Kiviniemi till ny ordförande för Centern har Arbetarbladet publicerat en kolumn av Jacob Söderman med rubriken "Kan SFP gå med i Kiviniemis regering?". Jag återger här de inledande raderna.

Centerns partikongress utsåg Mari Kiviniemi till partiets ordförande. Snart blir hon statsminister för en ny regering. Det kan bli förändringar på ministerposterna och den måste ha ett nytt regeringsprogram. Två saker gör det betänkligt för SFP att medverka i den nya regeringen.

Kiviniemi gick i tiden ut mot Sibbosvenskarna inför Helsingfors illa motiverade tvångsinkorporering av Sibbo. Därtill har hon hänsynslöst drivit på att Karleby-svenskarna skall lösgöras från det svenska Österbotten och underställas regionförvaltningsbyrån och näringslivsbyrån i Uleåborg.
Detta trots att grundlagsutskottet och JK har uttalat sig för det södra alternativet.

Frågan om Karlebys orientering är liksom Sibbofrågan intressant även ur ett principiellt perspektiv. Igen handlar det om lagens tyngd och regeringens möjligheter att köra över lagen. I sin insändarartikel "Bästa alternativet bör avgöra ödet" i Hbl den 11 maj hittar Söderman en liten koppling mellan Karlebyfrågan och Sibbo:

Den pågående manövern för det norra alternativet låter påskina ett intresse för svensk service. Hade man verkligen velat garantera en god svensk service skulle man säkert ha börjat med utnämningen av överdirektören vid regionförvaltningsverket i Uleåborg. Man hade möjlighet att välja den tvåspråkige Markku Luoma, kommundirektör i Sibbo och tidigare kanslichef vid Vasa länsstyrelse och med en framgångsrik karriär som tjänsteman

I stället valde man Terttu Savolainen, med politiska meriter från Centerns partikansli och som bland annat varit statssekreterare för minister Kiviniemi. Hur statsrådet kunde förbigå Luoma är oförklarligt, men det visar vilka de verkliga intentionerna är - att tillvarata ett partis intressen.

Den 22 december gav FNB ut en notis enligt vilken Markku Luoma utnämnd till överdirektör för Regionförvaltningsverket i västra och inre Finland, men enligt statsrådets pressmeddelande från samma dag valdes Jorma Pitkämäki till tjänsten.

Opportunism. Den 13 juni 2010

Min blogg är ingen moraliskt uppbygglig läsning. Studiet i fallet Sibbo handlar om hur mygel, fusk, lögn, förtal och opportunism lönar sig och belönas. Själv har jag i fallet Sibbo förvarat förlorarna, eller de som kom att bli förlorare. Sibbo förlorar Östersundom, Östra Nylands förbund slås samman med Nylands förbund, Sfp körs över och förlorar sina maktpositioner. I samtliga rättsprocesser har jag stått på den förlorande partens sida. De vars korruption, mygel och fusk jag har försökt avslöja och uppmärksamma har varit betydligt framgångsrikare. Jan Vapaavuori och Mari Kiviniemi blev ministrar som en direkt följd av fallet Sibbo, Mika Rossi blev statsministerns rådgivare och senare kommunministerns politiska statssekreterare, Risto Rautava blev ny stadsstyrelseordförande i Helsingfors, Otto Lehtipuu blev ny stadsfullmäktigeordförande, Kari Prättälä belönades med uppdrag på finansministeriets kommunavdelning, Arto Sulonen valdes till ny direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet.

Det heter att historien skrivs av segrarna och det torde även gälla i fallet Sibbo. Historieskrivare är liksom journalister och tjänstemän ofta opportunister som ställer in sig eller bara anpassar sig till uppdragsgivarens förväntningar. Troligtvis kommer min blogg att glömmas och negligeras. I bästa fall avfärdas mitt studium i fallet Sibbo som en konspirationsteori i mängden av konspirationsteorier, som det finns i överflöd av på nätet. Konspirationsteoretiker har för övrigt en tendens att stämplas som bittra förlorare, som kanske hoppats på inflytande, men som får nöja sig med att dela sin kritik med andra förlorare i samhällets marginaler.

Om Mauri Pekkarinen valts till ny ordförande för Centern, hade Finland fått en statsminister som inte varit införstådd i metropolpolitikens kärna, att Helsingfors gynnas på bekostnad av grannkommunerna och andra städer i utbyte mot att Helsingforspolitikerna (och Jyrki Katainen) stöder Centerns krav i kommunreformen. Vad valet av Pekkarinen hade betytt för synen på metropolpolitiken och fallet Sibbo får vi aldrig veta. Mari Kiviniemi är i egenskap av kommunminister en inkarnation av metropolpolitiken och den oheliga alliansen mellan Centerledningen och Helsingfors.



Jag kan inte förneka att det känns olustigt att se Kiviniemi väljas till ny ordförande för Centern. Följande steg är kanske att Mika Rossi (se "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008" och "Sudetområde. Den 6 januari 201o") blir ny kommunminister. Men jag är ändå inte enbart missnöjd över partikongressens val. Valet av Kiviniemi var kanske den enda möjligheten för Centern att sitta med i regeringen efter nyval. Jag bävar vid tanken på vad som kunde hända med kommunerna i Finland, ifall Centern inte sitter med i regeringen då Paras-ramlagen upphör att gälla.



Kanske var majoriteten av delegaterna på partikongressen i Lahtis realistiska nog att inse den nakna sanningen att Kiviniemi var partiets enda chans att förbli salongsfähigt och hålla sig kvar i makten. Detta är kanske ändå att överskatta delegaterna. Men det faktum att metropolpolitikern Mari Kiviniemi valdes till ordförande kräver en förklaring. Senaste gång dög hon inte ens som viceordförande.

Medierna i söder har under våren gång på gång överdrivit Kiviniemis möjligheter att väljas till ordförande. Positiva prognoser har emellertid en tendens att bli självuppfyllande. När kongressen i Lahtis närmade sig och Kiviniemis understöd föreföll öka uttryckte allt flera centrala opinionsbildare sitt stöd för Kiviniemi. Väljare tenderar i allmänna val att rösta på partier och kandidater som har vind i seglet och förutspås bli vinnare, men inom ett parti handlar det även om att gynna sina egna möjligheter genom att satsa på rätt häst. Även detta är en form av opportunism.

Valet av Kiviniemi tolkades som ett steg mot förnyelse. Kiviniemi är inte nödvändigtvis mera korrumperad än övriga kandidater i ordförandevalet, men så mycket förnyelse torde hon inte föra med sig. Kiviniemi var ursprungligen Matti Vanhanens ekonomiska rådgivare och hennes politiska karriär är helt beroende av att hon backats upp av Vanhanen. När det gäller metropolpolitiken i allmänhet och Sibbofrågan i synnerhet är Kiviniemi en av Vanhanens få betrodda.

Helsinkiläinen taiteilija. Den 12 juni 2010

I mitt blogginlägg "Hakanen. Den 29 maj 2010" citerade jag ur Yrjö Hakanens anförande vid Helsingfors stadsfullmäktiges möte den 5 maj. Diskussionsprotokollet från mötet finns nu på Internet. Här kan man även läsa biträdande Hannu Penttiläs svar:

Valtuutettu Hakanen tiedusteli liitosalueella, Östersundomin alueella noudatettavia maanhankinnan ja maankäyttösopimusten periaatteita. Ne ovat tällä hetkellä valmistelussani, ja kaupunginhallitus ei ole vielä niitä käsitellyt, eli siinä mielessä on ennenaikaista vielä tarkkoja arvioita tehdä, mutta kaikkien asiantuntija-arvioiden mukaisesti ero sille, että hankimme raakamaata perinteiseen hintaan tai teemme maankäyttösopimuksia, on kaupungin tappioksi useita kymmeniä miljoonia.

Även diskussionsprotokollet från följande fullmäktigemöte den 19 maj har publicerats. Maija Anntila, som år 2006 var ordförande för stadsplaneringsnämnden och socialdemokratisk fullmäktigegruppordförande, föreslog i sitt anförande att staden av imageskäl borde ordna ett ställe för Miina Äkkijyrkkä i Sibboområdet (Sipoon alue), så att Äkkijyrkkä kunde förbli konstnär från Helsingfors. Bilden ovan av Äkkijyrkkäs kor har jag tagit i augusti 2006.

Arvoisa puheenjohtaja.

Olen edellisten puheenvuorojen käyttäjien kanssa samaa mieltä, että minusta oli valitettavaa, että taiteilija Äkkijyrkän ja Helsingin kaupungin välit tällä tavalla tulehtuivat. Ja se on tarkoittanut kyllä kaupungille paljon negatiivista mainetta. Ja tuen myös Kimmo Helistön pontta, niin että nyt tämä kyyttöjen laiduntaminen ainakin ensi kesänä olisi mahdollista. Ja nyt kun tällä hetkellä Helsingissä esimerkiksi sitä Sipoon aluetta, joka nyt kaupungilla tuli, suunnitellaan, niin miksi ei nyt voisi ottaa huomioon, että kun siellä on paljon sellaista luonnontilaistakin maa-aluetta, niin jos Miina Äkkijyrkkä haluaisi sinne tätä taiteilijareviiriänsä pystyttää, niin kaupunki voisi sitä olla tukemassa myös niin, että hän voisi edelleenkin olla niin kuin helsinkiläinen taiteilija. Ja toivottavasti jatkossa, kun tämän tyyppisiä asioita Helsingissä varmaan tulee olemaan, niin silloin olisimme ehkä paremmin hyväksymässä sellaista erilaisuutta, joka kuitenkin synnyttää positiivista kierrettä ja positiivista imagoa kaupungille.

Västmetron och Ringbanan. Den 11 juni 2010

'

De fyra kandidaterna i Centerns ordförandeval deltog i onsdags i en debatt som ordnades av Hellsingin Sanomat. Mitt intryck av diskussionen var att metropolpolitiken försvarades av Mari Kiviniemi och med ovidkommande kommentarer av Helsingin Sanomats redaktör Hanna Kaarto, medan metropolpolitiken kritiserades av Mauri Pekkarinen och speciellt av Paavo Väyrynen. Vem som blir Centerns nästa ordförande kan ha stor betydelse för hur man i framtiden kommer att se på inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Väyrynen konstaterade bl.a. att situationen för befolkningen i Helsingforsregionen inte förbättas av inkorporeringen ("Sipoon liitos"). Väyrynen kom även med kritiska och intressanta synpunkter på statens extraordinära finansiering av västmetron och Ringbanan. Vad Väyrynen inte nämner är att besluten om en finansiering av så väl Västrmätron som Ringbanan hänger samman med fallet. Det var först efter att Matti Vanhanen och Hannes Manninen uttalat sitt stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som beslutsfattarna i Esbo var mogna att ta beslutet om en metrolinje. Statens finansioering av Rinbanan var igen den ersättning som regeringen Vanhanen I betalade Vanda för att avstå från Västerkullakilen. Vanhanen nämnde även metrolinjen i riktning mot Sibbo. Lyssna på klippet ovan!

Väyrynens kritik av de ovannämnda spårvägsprojekten har föranlett ett blogginlägg av Tuija Brax. I inlägget "Uudenmaan raideliikenne tarvitsee puolustajia" skriver Brax att "Kehäradan ja Länsimetron jälkeen tarvitsemme Lohjan radan, Pisara-radan ja Rantaradan kunnostuksen." Däremot nämner Brax inte metrolinjen till Östersundom.

Fingermodell A. Den 10 juni 2010

I mitt blogginlägg "Strukturmodeller. Den 23 maj 2010" skrev jag om "Strukturmodeller för Nyland och Östra Nyland 2035". Helsingfors stadsplaneringsnämnd skall på sitt möte idag ta ställning till modellerna. I förslaget till utlåtande kan man bl.a. läsa följande:

Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan rakennemalleissa ei ole mallien muodostamisperiaatteista johtuen otettu sitovaksi lähtökohdaksi valtioneuvoston päätöstä ja päätöksen perusteluja Östersundomin alueen liittämisestä Helsinkiin, eikä valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden Helsingin seudun erityiskysymyksiin kuuluvaa eritystavoitetta, jonka mukaan alueidenkäytössä on turvattava edellytykset metroverkoston laajentumiselle länteen ja itään. Näitä lähtökohtia on kuitenkin pidetty sitovina Helsingin seudun liikennejärjestelmäsuunnitelman (HLJ 2011) valmisteluaineistoksi laaditussa MARA-työssä (Maankäyttö- ja raideverkkoselvitys), jota on tehty Helsingin seudun liikenne kuntayhtymässä samanaikaisesti liittojen rakennemallien kanssa.

I förslaget förespråkas fingermodell A. Dess värre förutsätter denna modell, i motssats till vad som hävdades i samband med Sibbofrågan, inte en förlängning av metron eller samhällstrukturen till Östersundom. I förslaget till utlåtande säges dock följande:

Arviointien perusteella Sormimalli A, jonka vahvuuksia ovat nykyisen yhdyskuntarakenteen hyödyntäminen ja rakenteen tiiveys ilman suuria liikenneinvestointeja, on hyvä jatkotyön pohjaksi. Sormimallissa A joukkoliikenteen, kävelyn ja pyöräilyn osuus lisämatkoista on suurin ja vastaavasti henkilöauton arvioitu käyttö asukasta kohti pienin, vaikka liikenneinvestoinnit ja joukkoliikenteen operointikustannukset ovat Sormimalli A:ssa malleista pienimmät. Sormimalli A:n jatkokehittäminen maakuntakaavaluonnokseksi edellyttää kuitenkin ehdottomasti Östersundomin alueen liittämistä raideliikenneyhteyksineen osaksi pääkaupunkiseudun ydinaluetta MARA-strategiankin mukaisesti ensimmäisessä toteutusvaiheessa (2010–2020).

Som bilaga till föredragnongslistan finns även dokumentet "Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan rakennemallien arviointi".

Trots att Helsingfors fick sydvästra Sibbo vill man fortfarande flytta flygverksamheten från Malm. Osmo Soininvaara skrev igår ett blogginlägg där han kommenterade förslaget till utlåtande bl.a. enligt följande:

Helsinki asettuu kannattamaan raskaimmin keskittävää mallia eli asutuksen keskittämistä nykyisten tai päätettyjen ratojen varrelle + Östersundomiin. Niin sanottu lyhyiden uusien ratojen malli on mielestäni myös harkitsemisen arvoinen.

Lausunnossa valitetaan myös, ettei Malmin lentokenttää ole sijoitettu mihinkään. Hei haloo! Tämä ei ole kaava vaan rakennetarkastelu.

Malmin lentokenttä muuten kannattaa sijoittaa Kärkölään.

Prättäläs efterträdare. Den 9 juni 2010

Valet av regeringsdrådet Arto Sulonen till tjänsten som direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet känns förbryllande. Sulonen sökte för två år sedan tjänsten som överdirektör för kommunavdelningen vid finansministeriet (se "Olika slag av korruption. Den 17 juni 2008"), men han blev inte vald. (Se "Sulonen huvudskyldig. Den 23 september 2008".) I och för sig var det ingen nyhet att Sulonen har vänner vid Kommunförbundet. Det är fortfarande Rakel Hiltunen (sdp) som i egenskap av styrelseordförande fungerar som ordförande för Kommunförbundet. Det känns dock absurt att en person som skrivit beredningen till statsrådets Sibbobeslut skall leda den juridiska enheten vid Kommunförbundet. Oberoende av Sulonens skelett i garderoben kommer jur kand Arto Sulonen inte att bli samma auktoritet på kommunallagen som hans föregångare Kari Prättälä är eller varit.

I egenskap av direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet och författare till Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar (tillsammans med Heikki Harjula) har Prättäläs tolkning av kommunallagen och kommunindelningslagen varit lag. Att Prättälä ändrade sin tolkning av kommunindelningslagen när det gällde fallet Sibbo (se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008") var av avgörande betydelse. Enligt min gissning har Prättälä haft en mycket stor roll i beredningen av statsrådets Sibbobeslut (se "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008"), men redan de många uttalanden som Prättälä gjorde i offentligheten hade betydelse.

Ett uttalande som jag inte tidigare noterat är från september 2006. I Yles notis "Utredningsman kan utses" kan man läsa följande:

Kari Prättälä - direktör för den juridiska avdelningen vid Finlands kommunförbund - säger att det i lagen står, att det är ministeriet som utser utredningsmannen efter det att kommunerna är hörda. ...

Kari Prättälä ser inte heller det som ett problem, att Pekka Myllyniemi sitter i styrelsen för Nylands förbund. Juridiska hinder finns inte att utse Pekka Myllyniemi till utredningsman.

Jag finner det anmärkningsvärt att Prättälä här så klart tar ställning i en så kontroversiell fråga. Är inte direktörens uppgift i första hand att bevaka kommunernas - i detta fall Sibbos intresse? Jag trodde att Prättäläs agerande i fallet Sibbo kunde ha skadat förtroendet för honom på kommunfältet. Jag rent av undrade om detta kunde vara en av orsakerna till att han lämnar direktörsposten. Valet av Prättäläs efterträdare visar att så knappast är fallet.

Ny direktör för Kommunförbundets juridiska enhet. Den 8 juni 2010

Efter mina studier i fallet Sibbo har jag haft svårt att föreställa mig någon mera korrumperad statlig tjänsteman än ett visst regeringsråd på kommunavdelningen vid finansministeriet. Jag har dock kanske varit naiv och därigenom orättvis mot regeringsdrådet Arto Sulonen. Kanske handlar all statlig förvaltning i grunden om att tjänstemän skall mygla så mycket som möjligt för att den vägen främja sin egen karriär.

I mitt inlägg "Direktör för juridiska ärenden. Den 14 mars 2010" berättade jag att tjänsten som direktör för juridiska ärenden vid Kommunförbundet, som för närvarande innehavs av Kari Prättälä, var lediganslagen. I inlägget "Jaettavissa. Den 30 april 2010" kunde jag berätta att tjänsten sökts av så väl Sulonen som Heikki Harjula. Att Prättälä skall avstå från direktörstjänsten fastän han skall förbli kvar i Kommunförbundets tjänst har jag svårt att förstå. Jag har frågat mig om syftet är att bereda plats för Harjula, men nu är det klart att Harjula inte blir ny direktör. Istället är det Arto Sulonen som har valts till direktör för juridiska enheten vid Kommunförbundet! Kommunförbundet förmedlade nyheten via ett pressmeddelande med rubriken "Arto Sulonen utsedd till direktör för Kommunförbundets juridiska enhet" redan den 24 maj.