Yle har publicerat en notis med rubriken "Kiviniemi: Sibbofrågan slutbehandlad". Kiviniemi har uttalat sig med anledning av Harry Bogomoloffs insändare i fredagens Hbl. (Se "Den slutliga lösningen. Den 8 februari 2008".) Bogomoloffs förslag att splittra Sibbo uppmärksammades även i dagens Helsingin Sanomat i en kort notis med rubriken "Harry Bogomoloff jakaisi Sipoon viiteen osaan". Rest-Sibbo kan tacka Bogo för kommunministerns besked. Det kan visa sig betydelsefullt. För min egen del är fallet Sibbo dock inte slutbehandlat.
På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.
Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:
Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.
Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:
Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:
Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.
Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.
På denna blogg använder jag mig så gott som uteslutande av skriftliga källor. Det beror dels på att jag är mån om bloggens trovärdighet, dels på att jag saknar kontakter som läcker information. I dagens inlägg skall jag göra ett undantag när det gäller en källa.
Helsingin Sanomat publicerade den 30 juli 2007 en artikel med rubriken "Lainlaatijat tulkitsevat tapausta eri tavoin". Artikeln berättar om olika tolkningar av begreppet "område" i kommunindelningslagen. Jag återger här valda bitar ur artikeln:
Mitä tarkoittaa suomen kielen sana alue?
Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.
Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.
"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.
Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...
Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.
Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.
"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...
Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.
Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.
Sitä korkein hallinto-oikeus (KHO) joutuu pohtimaan, kun se aikanaan käsittelee Sipoon valitusta Lounais-Sipoon pakkoliitoksesta Helsinkiin.
Lain mukaan kuntajakoa voidaan muuttaa, jos muutos parantaa alueella palveluita, elinolosuhteita, elinkeinojen toimintamahdollisuuksia tai edistää kuntien toimintakykyä ja toiminnan taloudellisuutta.
"Aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", Kuntaliiton lakiasiainjohtaja Kari Prättälä kertoo.
Hän oli mukana työryhmässä, joka laati vuonna 1998 voimaan tulleen kuntajakolain.
...
Kuntajakolakia kirjoittaneen työryhmän keskeiset jäsenet ovat eri mieltä siitä, kumpi on oikea tulkinta.
Työryhmää veti Pekka Myllyniemi. Hän toimi myöhemmin sisäministeriön selvitysmiehenä Sipoon ja Helsingin rajariidassa.
"Alueella ei missään tapauksessa tarkoiteta suppeasti Lounais-Sipoon aluetta", Myllyniemi sanoo.
...
Työryhmän pääsihteerinä toiminut Toivo Pihlajaniemi on täysin eri linjoilla.
Hänen mukaansa ensin on mietittävä, mitä rajansiirto merkitsee Lounais-Sipoon kannalta. Vasta sitten pohditaan Sipoon, Vantaan ja Helsingin näkökulmia.
Ur den ovanciterade artikeln framgår det även att oenigheten inte bara gällde tolkningen av begreppet "område". Enligt högsta förvaltningsdomstolens färska beslut gör Pekka Myllyniemis roll i beredningen av den tio år gamla kommunindelningslagen inte Myllyniemi jävig i Sibbofrågan. Den synpunkten kan jag lätt acceptera. Att Myllyniemi fungerade som ordförande i lagarbetsgruppen gjorde honom inte heller kompetent att på egen hand bedöma de juridiska förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen. Därför fick kommunindelningsutredaren juridisk hjälp fån Kommunförbundet. Att generalsekreteraren för den ovannämnda arbetsgruppen, Toivo Pihlajaniemi tog avstånd från Myllynimis tolkning av kommunindelningslagen tärde naturligvis på utredningens trovärdighet. Att Prättalä gav Myllyniemis tolkning sitt stöd, saknade därför knappast betydelse.
I blogginlägget "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" har jag noterat att det i själva verket var Kari Prättälä som bistod utredningsmannen med tolkningen av de juridiska förutsättningarna. Då Prättälä försvarade Myllyniemis tolkning av kommunindelningslagen försvarade han i själva verket sin egen tolkning av lagen. Frågan är hur Prättälä hade kommit fram till en tolkning som så starkt avvek från Pihlajaniemis tolkning.
Våren 2006 fick en Sibbobo, som inte är politiker, höra rykten om att Helsingfors planerade inkorporera sydvästra Sibbo, vid behov emot Sibbo kommuns vilja. Sibbobon ringde till Kommunförbundet, där man förenade till direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä. Enligt Sibbobons vittnesbörd underströk Prättäla kraftigt att det inte fanns juridiska förutsättningar för en dylik inkorporering. Några månader senare var Prättäläs uppfattning av allt att döma en helt annan.
Liksom jag tidigare noterat hade Kommunförbundet en central roll i beredningen av ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen. För att genomdriva reformen räckte det dock inte med att Kommunförbundet, som representarar städerna och kommunerna, var på samma linje som inrikesministeriet och kommunministern. Det gällde även att få riksdagens och speciellt socialdemokraternas stöd för lagförslaget. Att socialdemokraternas huvudförhandlare Rakel Hiltunen var första viceordförande för Kommunförbundets styrelse räckte inte, då hon även var stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors och SDP krävade bättre möjligheter till tvångssammanslagningar. Reformen försenades och ännu den 21 juni 2006 såg det ut som om det inte fanns förutsättningar att uppnå enighet. En vecka senare lyckades man lika väl uppnå enighet. Att det var just kommunminister Hannes Manninens och partiordförandenas stöd för en inkorporering av sydvästra Sibbo som räddade reformen och ramlagan har jag redogjort för bl.a. i inläggen "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007", "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" och "KSSR. Den 1 augusti 2007". Jag vill ändå passa på att återge de sista raderna i Jan Vapaavuoris tacktal vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006:
Aivan erityisesti haluan kuitenkin kiittää teitä arvoisa rouva valtuuston puheenjohtaja. Asian etenemistä läheltä seuranneena olen tullut täysin vakuuttuneeksi siitä, että ilman teidän aktiivista ja pyyteetöntä panostanne, ilman teidän suurta uhrautumistanne tämänkin asian edistämiseksi ja ilman teidän valtakunnan poliittisesti merkittävää asemaanne ja siihen liittyviä hyviä henkilösuhteitanne emme olisi tänään niin pitkällä kuin mitä nyt olemme.
Allt tyder på att inte bara kommunministern och inrikesministeriet, utan även Kommunförbundet gick in för att offra Sibbo för att driva igenom PARAS-reformen. Kommunförbundet har ju dessutom de senaste åren starkt drivit Helsingfors stads intressen. Helsingfors, som i samband med kommunreformen passade på att kräva en anslutning av sydvästra Sibbo till "huvudstadsregionen", fick inte Sibbo-frågan med i kommun- och servicestrukturreformen, men Hiltunen hade ändå skäl att vara nöjd med förhandlingsresultatet. Att Sibbofrågan sköttes som en separat fråga, som enligt Manninens egen utsaga inte hade någonting att göra med PARAS, hade mindre betydelse. Bilden ovan är från Kuntalehti 12/2006. Bildtexten lyder enligt följande:
Sopimus puitelaista syntyi 28. kesäkuuta pitkän ja vaikean väännön jälkeen. Loppumetreillä keskeiset neuvottelijat olivat kuntaministeri Hannes Manninen (kesk.) ja kansanedustaja Rakel Hiltunen (sd.).
Då man inte lyckades hota Sibbo att frivilligt avstå från ett 3 000 hektar stort område, krävdes det särskilt vägande skäl. Eftersom det inte fanns något prejudikat, behövdes det ingen lagändring. Det räckte med att de juridiska auktoriteterna ändrade sin tolkning.
Att jag lyfter fram kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR beror på att en av domarna som deltog i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut, t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula även deltog i beredningen av ramlagen. Harjula har tillsammans med Prättälä författat Kommunallagen - bakgrund och tolkningar. Då Prättalä dessutom är Harjulas förman på Kommunförbundet, bör det vara uppenbart att han var jävig att deltaga i avgörandet av Sibboärendet. Tydligen har HFD dock behöft Harjulas insikter i de nya tolkningarna av kommunindelningslagen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar