Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos. Den 28 juli 2013

Helsingin Uutiset 27-28.7 2013 s 5

I veckoslutets nummer av Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Rauhamäki yllyttää vantaalaisia kapinaan". I Vantaan Sanomat har artikeln publicerats under rubriken "Rauhamäki: Vantaalaiset kapinaan". I artikeln "förundrar" sig Helsingfors stadstyrelseordförande Tatu Rauhamäki (saml) över att vandaborna nöjer sig med sämre service än invånarna i grannkommunerna. Underförstått menar Rauhamäki att invånarna i Vanda borde kräva att staden slås samman med Helsingfors, så att de skulle få samma nivå av service som invånarna i Helsingfors. Eftersom det enligt Rauhamäki är Vandas socialdemokratiska beslutsfattare som är emot en sammanslagning, borde invånarna göra uppror mot beslutsfattarna. Rauhamäki "förundrar" sig speciellt över att socialdemokraterna i Vanda även är emot en utredning om en sammanslagning av huvudstadsregionen.

Vantaan Sanomat 27-28.7 2013 s 4-5

I verkligheten lär Rauhamäki inte alls förundra sig. Han antar att ett självständigt Vanda är en viktig plattform för socialdemokraterna. (Se "Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013".) Där till hoppas han på att en majoritet av invånarna i Vanda skulle rösta för en sammanslagning. Något annat "uppror" än ett ja till sammanslagning i en folkomröstning behövs inte heller för att ansluta Vanda till Helsingfors. Problemet har varit att få till stånd en utredning, en framställning till sammanslagning och en folkomröstning. Kommunreformen erbjuder en lösning på det problemet. Varken Vanda eller Helsingfors har hittat några frivilliga partners att utreda kommunsammanslagningar med. Detta ger finansministeriet anledning att mot Vandas vilja besluta att förrätta en särskild kommunindelningsutredning angående en sammanslagning av Vanda och Helsingfors. Vid en särskild kommunindelningsutredning kan utredningsmannen föreslå att det ordnas en folkomröstning.

Dess värre är det troligt att även Sibbo inkluderas i en kommunindelningsutredning med Helsingfors och Vanda, fastän Sibbo redan beslutat utreda sammanslagningar tillsammans med KUUMA-kommunerna och kommunerna i Östnyland. Helsingin Uutiset skriver följande:

Vantaa ei kannata Helsinki-Espoo-Kauniainen-Vantaa -liitoksen selvittämistä, eikä edes Helsinki-Vantaa-Sipoon -liitoksen selvittämistä.

– Helsingin mielestä koko pääkaupunkiseudun yhteenliittäminen olisi selvitysten ykkösvaihtoehto. Mutta jos länsipuolelle ollaan rakentamassa Espoo-Kirkkonummi-Vihti liitosta, silloin on selvitettävä myös Helsinki-Vantaa-Sipoon liitos, Rauhamäki arvioi.

Esbo, Kyrkslätt och Vihtis planerar i verkligheten ingen sammanslagning, utan bara en påtvingad utredning, men med tanke på symmetrin kan utredningsområdet väster om Helsingfors stöda Helsingfors krav på att även ta med Sibbo i en utredning med Helsingfors och Vanda. I övrigt är det inte speciellt konsekvent att kräva att Sibbo skall utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda) men inte Esbo. Det handlar om rå politisk realism. Regeringen kan inte köra över Esbo, men nog över Sibbo.

Ekonomiskt sett har Helsingfors ingenting att vinna på en sammanslagning med Vanda, men en sammanslagning skulle ge huvudstaden större politiska muskler, speciellt i förhållande till Esbo. Södra Sibbo vill Helsingfors ha dels för att kunna bygga attraktiva villaområden för goda skattebetalare, dels för att kunna vända utvecklingen och investeringarna i en riktning bort från Esbo.

Samhällsekonomisk miss. Den 21 juli 2013

HS 16.7 2013 s A 19

I tisdagens nummer av  Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Väljä kaupunki on kallis ja tehoton", som handlar om den nya generalplanen för Helsingfors. Inkorporeringsområdet, som hör till området för den gemensamma generalplanen för Östersundom, berörs inte direkt av generalplanen för Helsingfors, men i samma tidning ingår en annan artikel med rubriken "Uudisraivaus ei ole tiivistämistä", som handlar om Östersundom. I artikeln kan man bl.a. läsa följande:

Helsingin johdon pyynnöstä Matti Vanhasen (kesk) hallitus otti vuonna 2007 Östersundomin alueen Sipoolta ja antoi sen Helsingille. Hallitus perusteli päätöstä etenkin yhdyskuntarakenteen kehittämisellä. Sipoolaisten lisäksi kritiikkiä tuli myös niiltä, jotka olivat katsoneet karttaa.

Östersundomin rakentaminen ei eheytä kaupunkirakennetta, se hajauttaa sitä. Vastaavalla etäisyydellä Helsingin keskustasta alkaa maaseutu. Poikkeuksena on lähinnä pääradan varsi.

Med anledning av artiklarna i Helasingin Sanomat publicerade Borgåbladet följande dag en ledare med rubriken "När motorvägar blir gator", där man bl.a. kan läsa följande:

Plötsligt ser också Östersundom-manövern 2007 rätt så gammaldags ut, trots allt ont blod det väckte när Helsingfors fräckt tog en del av Sibbo. Nu visar det sig att det som då ansågs vara av riksintresse kan ha varit en samhällsekonomisk miss.

I måndagens nummer av tidningen ingår en artikel med rubriken "Muslimien hautausmaalta puuttuu yhä paikka". Här säger biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä att det kunde finnas plats för en begravningsplats för muslimer i Östersundom.

HS 15.7 2013 s A 24

I Östersundom finns det plats för begravniingsplatser för så väl muslimer som andra, så vida området inte exploateras för bebyggelse. Istället för att utvidga och grunda nya begravningsplatser i det egentliga Helsingfors kunde Helsingfors stad satsa på begravnimngplatser i Östersundom. Begravningsplatser skulle passa mycket bättre i kulturlandskapet än urban bebyggelse. I Östersundom kunde staden även låta bygga galplaner och koloniträdgårdar. För tillfället finns det fyra golfplaner i Helsingfors och man har planerat att utvidga en del av dem. Helsingfors stad planerar även att utvidga en del koliniträdgårdar, som ligger på gångavstånd från metro- och järnvägsstationer. Ekonomiskt sett skulle det löna sig för Helsingfors att satsa på förtätning av samhällstrukturen i det egentliga Helsingfors invid befintliga spårvägsförbindelser och bevara Östersundom för andra behov. För att bygga begravningsplatser, golfplaner och koloniträdgårdar var inkorporeringen emellertid helt onödig.

Expertutlåtanden. Den 14 juli 2013

I samband med grundlagsutskottets behandling av regeringens förslag till kommunstrukturlag bad utskottet om utlåtanden från ett flertal experter. I medierna har det noterats att juridiska experter ansåg att lagförslaget hade brister eller rentav stred mot grundlagen, men expertutlåtandena har inte publicerats i sig. Expertutlåtandena är offentliga och kan begäras från riksdagens grundlagsutskott, men riksdagen publicerar inte utlåtandena på Internet. Det går således inte att länka till utlåtandena, som skyddas av upphovsrätt. Däremot är det tillåtet att citera ur expertutlåtandena, vilket jag gör i detta blogginlägg. En del av utlåtandena gäller regeringens ursprungliga proposition, andra tillägget till regeringens förslag.


Olli Mäenpää

Toisaalta on otettava huomioon, että kunnalliseen itsehallintoon sisältyy myös kuntien oikeus toimia erilaisissa yhteistoimintajärjestelyissä ja -elimissä. Kuntien oikeus yhteistoimintaan on turvattu myös Euroopan paikallisen itsehallinnon peruskirjan 10 artiklassa. Kuntajakoa määrittelevällä lailla ei siten voida olennaisesti rajoittaa kuntien oikeutta yhteistoimintaan.

Kuntia ei myöskään voidaan yhteistoimintaan siten, että yksittäinen kunta saisi yhteistoiminnassa yksipuolisen määräämisvallan (PeVL 22/2006 vp; PeVL 37/2006 vp). Myöskään kuntien yhteinen toimielin ei siten voi perustua siihen, että yksittäisellä kunnalla olisi toimielimessä enemmistö tai tosiasiallisesti määräävä asema. Kun otetaan huomioon kunnallisen itsehallinnon perustuslainsuoja, on tuskin mahdollista, että kunnat myöskään keskinäisin sopimuksin voisivat pätevästi poiketa itsehallintonsa perusteista luovuttamalla päätösvaltansa yksittäisen kunnan käytettäväksi.

Aimo Ryynänen

Ehdotuksen 18 §:n 3 momentin mukaan valtioneuvosto voi päättää 16 a §:ssä tarkoitetusta kuntajakoselvittäjän esityksestä erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevaa kuntaa koskevasta kuntajaon muuttamisesta muutoksen kohteena olevan kunnan tai kuntien valtuustojen vastustuksesta huolimatta, jos muutos on tarpeen erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa olevan kunnan asukkaiden lakisääteisten palvelujen turvaamiseksi ja 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttyvät. ... Ehdotus on arveluttava myös sen vuoksi, koska voidaan katsoa, että Suomessa on hyvin harvassa sellaisia kuntia, jotka eivät olisi erityisen vaikeassa taloudellisessa asemassa ja joissa ei olisi vaikeuksia perusoikeuksien toteuttamisessa.

Kuntarakenteen radikaalin muutoksen, mihin ehdotus antaa mahdollisuuden ja mitä sillä tavoitellaan, seurauksena on väistämättä kunnan asukkaiden tosiasiallinen ja otaksuttavasti myös ideologinen etääntyminen kunnasta, lähinnä sen organisaatiosta. ... Kehitys olisi ristiriidassa sen perinteisesti hyväksytyn kannan kanssa, jonka mukaan Perustuslain 121 § merkitsee kunnan hallinnon perustumista luottamushenkilöiden määräävään asemaan. Tällainen kehitys merkitsee olennaista muutosta kunnan asemassa ja toiminnassa, erityisesti kunnan ja kunnan asukkaan välisessä suhteessa. Tällainen kehitys on myös ristiriidassa perustuslain 14 §:n 4 momentin kanssa, jossa julkisen vallan tehtäväksi asetetaan edistää yksilön mahdollisuuksia osallistua yhteiskunnalliseen toimintaan ja vaikuttaa häntä itseään koskevaan päätöksentekoon. Kun tiedetään tutkimusten perusteella, että näissä yksilön mahdollisuuksissa on jo nykyisin runsaasti puutteellisuuksia ja kehittämistarvetta, on uhkaava kehityssuunta kansanvallan kannalta vakava.

Perustuslain 121 §:n mukaisen kunnallisen itsehallinnon keskeinen lähtökohta on, että asukkaiden itsehallintoa toteuttaa valtuusto käyttämällä kunnan päätösvaltaa. Esityksen mukaan vastuukunnan kunnanhallituksella tai valtuustolla ei olisi toimivaltaa. Lisäksi perustason alueen yhteinen toimielin valitsisi alueen edustajan sote-alueen hallintoon, eivätkä siis suinkaan asianomaisten kuntien valtuustot. Jos alle 20 000 asukkaan kunta järjestää perustason yhteistoimintamallilla, kunnan edustajana laajan perustason hallinnossa toimii yhteisen toimielimen valitsema koko perustason alueen yhteinen edustaja tai edustajat. Esityksen mukaan alle 20 000 asukkaan kunnan perustaessa perustason alueen yli 20 000 asukkaan kunnan kanssa, ei tällä alle 20 000 asukkaan kunnalla ole oikeutta omaan edustajaan sote-alueella, vaan koko perustason alueen edustaja tai edustajat valitsee perustason yhteinen toimielin. Miten on perusteltavissa, että tällaisella kunnalla on rahoitusvastuu, mutta ei päätösvaltaa sen suhteen, miten kuntaa edustetaan ja miten kunnan puhevaltaa käytetään? Esitys on ainutlaatuinen suomalaisen kunnallisen itsehallinnon historiassa ja poikkeaa täysin aiemmin kuntayhteistyön toteuttamista koskevista periaatteista.

Suomen Hallitusmuodon ja nykyisen Suomen Perustuslain mukainen hallintorakenne perustuu kuntia suurempiin hallintoalueisiin (maakuntiin) ja niitä pienempiin kuntiin. Sama hallintorakenteen periaate ilmenee Euroopan neuvoston paikallisen itsehallinnon peruskirjasta ja suosituksista: on oltava erikseen kuntataso ja maakuntataso, joiden toiminta nojaa itsehallintoperiaatteelle. Ehdotetun sääntelyn toteutuminen veisi tosiasiallisesti tämän rakenteen mukaiselta sääntelyltä perustan. Kunnista tulisi itse asiassa maakuntia, joista perustuslain 121 §:n 4 momentissa edellytetään säädettäväksi erikseen.

Kaarlo Tuori

Lakiesityksessä kunnille asetettujen velvollisuuksien painopiste on selvitysvelvollisuudessa. Hallituksen esityksen perusteluissa tehdään kuitenkin selväksi, että tavoitteena on toteuttaa laaja kuntajaotuksen muutos, jonka yksityiskohdatkin selviävät esityksen yksityiskohtaisista perusteluista. Kuntien velvollisuudeksi säädettäisiin kuntarakennelain 4 b §:n 1 momentissa selvittää yhdessä muiden kuntien kanssa 4 §:ssä säädetyt kuntajaon muuttamisen edellytykset täyttävää kuntien yhdistymistä 4 c—4 f §:ssä säädettyjen selvitysperusteiden mukaisesti. Yhdistymisselvityksen tavoitteena on pykälän 4 momentin mukaan 6 §:ssä tarkoitettu esitys kuntien yhdistymisestä ja siihen liittyvä 8 §:ssä tarkoitettu yhdistymissopimus. ... Sen, että tarkoituksena on todella, että selvitys tuottaa yhdistymisesityksen, vahvistaa ehdotuksen 4 j §. Sen mukaan ”ministeriö voi, sen ohella mitä 4 i §:n 2 momentissa ja 4 luvussa säädetään, tarvittaessa määrätä erityisen kuntajakoselvityksen toimittamisesta 4 §:ssä säädetyt edellytykset täyttävällä alueella, jos kunta ei ole viimeistään 1 päivänä heinäkuuta 2014 tehnyt kuntien yhdistymisesitystä”. Kysymys ei siis ole vain selvitysvelvollisuudesta vaan yhdistymisesityksen tekemisvelvollisuudesta. Jo tämä hämärtää kuntien vapaaehtoisen yhteenliittymisen ja pakkoliitosten välistä rajaa.

Linjausten mukainen vastuukuntamalli on siis kahdessa keskeisessä suhteessa ristiriidassa perustuslain 121 §.n takaaman kunnallisen itsehallinnon kanssa. Ensinnäkään se ei takaa alle 20 000 asukkaan kunnille lainkaan edustusta sote-alueiden tai erva-alueiden huolimatta, vaikka kunnilla on rahoitusvastuu myös näiden tasojen palveluista. Myöskään 20-50 000 asukkaan kunnilla ei ole vaikutusmahdollisuuksia erva-tasolla, koska kuntayhtymän jäseninä ovat vain sote-alueiden vastuukunnat. Toiseksi niissäkin tapauksissa, joissa edustus yhteisessä toimielimessä, linjaus mahdollistaa perustuslakivaliokunnan tulkintakäytännön vastaisesti vastuukunnan yksipuolisen määräämisvallan. Myös tässä tilanteessa muiden kuin vastuukuntien asukkaat menettävät oikeutensa itse valitsemiinsa toimielimiin samoin kuin oikeutensa päättää kuntansa taloudesta.

Hallituksen ehdotus kuntarakennelaiksi ja siihen liittyvä sote-linjaus sisältävät useita sellaisia aineksia, jotka lähentävät menettelyä suoranaisiin pakkoliitoksiin. Voimakas yhdistymispaine kohdistuu erityisesti alle 20 000 asukkaan kuntiin ja niin sanottuihin kehyskuntiin.

Itäinen Helsinki. Den 7 juli 2013

I mitt senaste blogginlägg "Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013" noterar jag att Helsingin Uutiset och Vantaan Sanomat publicerat en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling förra veckan borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet, men att beslutet sköts upp till augusti, föra att de två största ministergrupperna inte kom överens. Även i förvaltningsutskottets betänkande över regeringens proposition till kommunstrukturlag kan man läsa att "Enligt uppgift till utskottet ska ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling i juni 2013 bestämma hur arbetet med metropolområdet ska gå vidare." Det var väl för den skull finansministeriet begärt ett utlåtande om förhandsutredningen över metropolområdet med bl.a. kommunernas förslag till utredningsområden redan före den 22 maj. I onsdagens ledaren i Helsingin Uutiset / Vantaan sanomat / Länsiväylä tar chefredaktör Risto Hietanen fasta på Samlingspartiets och socialdemokraternas svårigheter att komma överens om metropolområdet. Enligt Hietanen motsätter sig socialdemokraterna en sammanslagning (och en sammanslagnimngsutredning) av Helsingfors och Vanda för att Vanda är den enda strstaden där SDP styr och för att Antti Lindman behöver en "spelplan".

Vantaan Sanomat 3.7 2013 s 9

I sin ledare hävdar Hietanen att Vandas linje leder till tre stora städer: ett västligt Esbo, ett nordligt Vanda och ett ostligt Helsingfors. Det ostliga Helsingfors är naturligtvis inte dagens Helsingfors, utan skulle bestå av Helsingfors och Sibbo eller Helsingfors och södra Sibbo samt möjligen sydöstra Vanda. De politiska realiteterna gör det omöjligt att slå samman Esbo och Helsingfors (och Vanda) eller ens utreda en sammanslagning av Esbo och Helsingfors. Om det alls blir några sammanslagningar i "metropolområdet" så kommer Helsingfors - med finansministeriets stöd - att göra anspråk på (södra) Sibbo.

Helsingfors och i synnerhet stadsdirektör Jussi Pajunen har denna gång hållit låg profil, men statsmakten har gjort sitt bästa för att leverera argument för en sammanslagning av Sibbo med Helsingfors. I förvaltningsutskottets ovannämnda betänkande kan man för övrigt läsa följande:

Av kommunstrukturpropositionen framgår att de utredningsgrunder som avser själva försörjningsgraden i fråga om arbetsplatser samt pendling och samhällsstruktur inte är avsedda att tilllämpas [sic] inom metropolområden. I stället ska de fjorton kommunerna i metropolområdet med stöd av den föreslagna lagen utreda en sammanslagning på områden där det finns ett stort behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och trycket på att den ska växa.

Med tanke på huvudstadsregionen som helhet är det ingenting som säger att Helsingfors just borde växa mot Sibbo. Etapplandskapsplanen (eller förslaget till etapplandskapsplan) utgår visserligen från det vinnande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vison, enligt vilket Helsingfors och huvudstadsregionens utveckling skall koncentreras till södra Sibbo, East Coast Town, men "trycket" på Helsingfors att växa österut bygger på att huvudstaden måste kunna konkurrera med Esbo. Bidaget som blev tvåa i samma tävling utgår ifrån att en enhetligare samhällstruktur skapas genom att staden växer och förtätas norrut och västerut. (Se "Sibbo i metropolen. Den 15 december 2009" och nedan.)

Sibbo har genom att deltaga i den gemensamma generalplanen för Östersundom och genom planerna för "Sibbesborg" undergrävt kommunens förutsättningar att förbli självständigt. I Helsingfors har man just lyft fram planerna för Majvik och "Sibbesborg" samt metrolinjen till Söderkulla som argument för en sammanslagning av (södra) Sibbo med Helsingfors. (Se "Helsingfors anmäler intresse för södra Sibbo. Den 31 mars 2013".)

Om ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling, där för övrigt Jan Vapaavuori numera är med, bestämmer att Helsingfors och Sibbo skall bilda ett utredningsområde, så kommer man troligtvis att plocka fram de gamla bekanta argumenten förenhetligande av samhällsstrukturen och behov att utvidga samhällstrukturen. Och så kommer man att komma fram till att Sibbo saknar resurser att förverkliga planerna för södra Sibbo.

Kommunstrukturlagen. Den 30 juni 2013

Riksdagen hann i onsdags i sista stund godkänna kommunstrukturlagen, så att den kan träda i kraft i morgon den 1 juli 2013. I enlighet med förvaltningsrådets förslag bestäms ikraftträdandet av 4 h § 3 och 4 mom., 4 j § 2 mom. och 44 § 2 mom. genom skild lag. I praktiken betyder att de aktuella momenten kan träda i kraft först om och när social- och hälsovårdslagen godkänts, tidigast våren 2014.

De moment i kommunstrukturlagen som inte träder i kraft 1.7 2013 är följande:

Kommunerna ska göra en sammanslagningsutredning enligt 4 b § och med stöd av den en eventuell sammanslagningsframställning senast sex månader från det att detta moment har trätt i kraft. (4 h § 3 mom.)

Ministeriet kan på ansökan av en kommun förlänga den tidsfrist som avses i 3 mom. på grundval av att sammanslagningsutredningen är omfattande eller på annat sätt särskilt krävande. Ändring i ministeriets beslut kan sökas på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. (4 h § 4 mom.)

Ministeriet kan, utöver vad som föreskrivs i 4 i § 2 mom. och 4 kap., vid behov bestämma att det ska genomföras en särskild kommunindelningsutredning på ett område som uppfyller förutsättningarna i 4 §, om inte kommunen senast sex månader efter det att denna paragraf har trätt i kraft har gjort en sammanslagningsframställning. (4 j § 2 mom.)

För att ersättning enligt 1 mom. ska betalas vid kommunsammanslagningar som träder i kraft åren 2016 och 2017 förutsätts att kommunerna har gjort en sammanslagningsutredning enligt 6 § före den tidpunkt som avses i 4 h § 3 eller 4 mom. (44 § 2 mom.)

Moment som genast träder i kraft är dock bl.a. följande:

En kommun ska tillsammans med andra kommuner i enlighet med utredningskriterierna i 4 c—4 f § utreda en kommunsammanslagning som uppfyller förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen enligt 4 §. (4 b § 1 mom.)
Varje kommun ska senast den 30 november 2013 anmäla till ministeriet med vilken eller vilka kommuner den utreder en kommunsammanslagning i enlighet med 4 b §. (4 h § 2 mom.)

Finansministeriet publicerade den 27 juli, dagen efter att riksdagen godkänt kommunstrukturlagen, ett pressmeddelande med rubriken "Kommunstrukturlagen i kraft 1.7.2013", där man understryker att "Kommunernas utredningsskyldighet börjar gälla genast att lagen trätt i kraft." [sic! ] Lagen säger dock ingalunda att kommunerna behöver börja utreda med det samma eller ens efter den 30 november. Enligt en del juridiska experter kan man egentligen inte ens kräva av kommunerna att de meddelar med vilken eller vilka kommuner de tänker utreda med innan sohä-lagen är klar. (Se "Polemiikki-uutiset - Kuntien ilmoitusvelvollisuus selvitysalueista ei olekaan sitova".) Om den planerade social- och hälsovårdslagen inte godkänns, behöver kommunerna i princip inte färdigställa några sammanslagningsutredningar.

Ytterligare ett moment i kommunstrukturlagen som träder i kraft redan i morgon är följande:

Kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt, Hyvinge, Borgnäs, Tusby, Kervo, Träskända, Nurmijärvi, Mäntsälä, Sibbo och Vichtis ska med avvikelse vad som föreskrivs i 4 d § utreda en sammanslagning på områden som har ett betydande behov av en enhetligare samhällsstruktur på grund av en gemensam central tätort och dess tillväxttryck och som bildar en funktionell helhet samt är motiverade med avseende på områdets helhet. (4 e § 1 mom.)

Härigenom har det mångtydiga och tvivelaktiga uttrycket Helsingfors metropolområde fått en officiell definition. Eftersom Sibbo hör till Helsingfors metropolområde skulle kommunen haft skyldighet att utreda en kommunsammanslagning även om Sibbo haft över 20 000 invånare. Även i övrigt behövs den tänkta sohä-lagen för att det alls skall bli någonting av regeringens kommunstrukturreform. Här är det även av avgörande betydelse att Sibbo till en följd av förlusten av Östersundom inte kommuner upp till ett invånartal på 20 000 invånare.

Helsingin Uutiset 29-30 6 2013 s 5

Helsingin Uutiset (och Vantaan Sanomat) publicerade i torsdags en artikel med rubriken "Helsinki–Vantaa-liitos hiertää kokoomusta ja demareita", där det berättas att ministerarbetsgruppen för förvaltning och regional utveckling på torsdagen borde ha tagit beslutet om utredningsområdena i metropolområdet - fastän kommunstrukturlagen som inte ens trätt i kraft. Eftersom Samlingspartiet och socialdemokraterna inte kom överens sköts beslutet, enligt tidningens uppgifter, dock upp till augusti. I artikeln kan man även läsa att kommunminister Henna Virkkunen önskar att ett utredningsområde skulle bestå av Helsingfors, Vanda och Sibbo. Fastän det är inkonsekvent att kräva att Sibbo men inte t.ex. Esbo skulle utreda tillsammans med Helsingfors (och Vanda), torde kommunstrukturlagen ge finansministeriet möjlighet att tvinga Sibbo med i en dylik sammanslagningsutredning.


I mitt senaste blogginlägg "Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013" påpekade jag att regeringen och oppositionen år 2006 tillsammans kommit överens om kommunreformen Paras och KSSR-ramlagen. Jag noterade även att det från centerhåll framhållits att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. Efter att jag publicerade mitt inlägg gick riksdagens talman Eero Heinäluoma (sdp) ut med åsikten att regeringen borde ta (eller borde ha tagit) med oppositionspartierna i beredningen av den aktuella kommunreformen. Frågan om en "parlamentarisk" beredning diskuterades livligt ännu under riksdagens plenum senaste onsdag då refgeringens förslag till ramlag godkändes. Nedan ett utdrag ur diskussionsprotokollet:

Rakel Hiltunen /sd (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Kyllä minä ihmettelen keskustapuolueen asennetta tällä hetkellä tähän kuntauudistukseen, koska muistan, että viime kaudella olen itse ollut Kuntaliiton edustajana vetoamassa pääministeri Vanhaseen ja sitten vielä seuraavana vuonna pääministeri Kiviniemeen siitä, että Paras-hanketta jatketaan kuntarakenneuudistuksella, johonka tarvitaan parlamentaarinen valmistelu. Ei tullut minkäänlaista reaktiota pääministeripuolueelta viime kaudella. Minulla on nämä vetoomukset tallessa, ja olen niitä nyt juhannuksen aikaan vielä lukenut uudelleen.
Sitten vielä keskustalle: Paras-hankkeeseen pohjautuu tämän hallituksen tämä rakennelakiesitys, jota käsitellään, eli vahva peruskunta, vaaleilla valitut valtuustot ja vaaleilla valittu eduskunta. Väliin ei tarvita hallintohimmeleitä. Tämä oli keskustan johdolla käynnistynyt kuntauudistus, ja sitä jatkaa nyt nykyhallitus, ja parlamentaarinen valmistelu on kuntalakityössä menossa.

Mari Kiviniemi /kesk (vastauspuheenvuoro): Arvoisa puhemies! Ihmettelen kyllä edustaja Rakel Hiltusen puheenvuoroa siitä, että keskusta olisi jollain tavalla vastustanut parlamentaarista yhteistyötä, koska Paras-hankkeessa lähdettiin aivan toiselta pohjalta kuin miltä tämä pääministeri Kataisen hallitus on lähtenyt. Pääministeri Kataisen hallitus heitti opposition syrjään. Keskustajohtoisessa hallituksessa kuntauudistukset tehtiin yhdessä opposition kanssa hyvässä yhteisymmärryksessä. Näin oli koko Paras-hankkeen ajan. Kun hallitus vaihtui täksi pohjaksi, joka se on nyt, niin meno muuttui: oppositio heitettiin syrjään.

Här talar Rakel Hiltunen (sdp) och Mari Kiviniemi (c) förbi varandra. Parar (KSSR) bereddes parlamentariskt med bl.a. Samlingspartiets medverkan fram till juni 2006, då man utanför protokollet och strukturgruppens officiella förhandlingar även kom överens om inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Hiltunen (sdp) förespråkade i egenskap av kommunsförbundets styrelseordförande en fortsatt kommunstrukturreform då socialdemokraterna redan var i opposition. Men Centern ville ju inte reformera kommunstrukturen, utan servicestrukturen. I själva verket tog kommunförbundet år 2010 - med Centerns stöd - ett initiativ till ett tillsättande av en parlamentarisk kommitté, som skulle ha berett en kommunlag och gått igenom servicestrukturen. Den nuvarande regeringen skrotade däremot planerna på en dylik parlamentarisk kommitté. (Se "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".)

Jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Parlamentarisk konsensus, där regeringspartier och opposition gör överenskommelser, kan leda till olagliga beslut, som ingen myndighet eller instans ingriper mot.

Grundlagsutskottets utlåtande. Den 23 juni 2013

I tisdags fick riksdagens grundlagsutskott äntligen sitt utlåtande över regeringens förslag till kommunstrukturlag färdigt. I offentligheten har utlåtandet tolkats som en kritik av regeringen och kommunreformen. Det har även framhållits att omröstningarna i utskottet inte följde indelningen i regering och opposition. Detta har tolkats som att grundlagsutskottet bevarade sitt anseende och sin trovärdighet. Lika väl lades till utlåtandet hela tre avvikande meningarna. Oppositionens representanter anser - i strid mot utlåtandet - i sin avvikande mening att lagförslaget borde behandlas i grundlagsordning. Här citerar man bl.a. ur Kaarlo Teoris utlåtande:

Jag anser att det strider mot grundlagen att skapa en kommunstruktur enligt regeringens förslag, som resulterar i att nästan 300 kommuner förlorar sin självständighet och den lokala självstyrelse och demokrati som de har genomfört, där kommunstorleken på många ställen närmar sig landskapsnivå enligt 121 § 4 mom. i grundlagen och där avståndet mellan kommunala beslut och invånare växer på ett sätt som står i konflikt med uppdraget att öka den kommunala demokratin enligt 121 § 1 mom. och 14 § 3 mom. Om avsikten är att skapa en ny kommunstruktur som inte längre motsvarar utgångspunkterna enligt 121 och 14 § så kräver genomförandet att grundlagen ändras.

Tuori är inte den enda juridiska experten som gett ett utlåtande som delvis står i konflikt med grundlagsutskottets utlåtande. Det finska systemet med ett grundlagsutskott där majoritetsregeringen alltid är i majoritet är synnerligen problematiskt. Ändå torde systemet fungera bättre då det är regeringen som mot oppositionens vilja driver en reform eller ett lagförslag än då alla riksdagspartier deltar i beredningen. Då grundlagsutskottet i november 2006 gav sitt utlåtande över "Regeringens proposition med förslag till lagar om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen och av lagen om överlåtelseskatt" tillfogades det inga avvikande meningar. Regeringen och oppositionen hade redan i juni 2006 tillsammans kommit överens om KSSR-ramlagen - och (utanför protokollet) inkorporeringen av sydvästra Sibbo. (Se t.ex. "Konklav. Den 20 juni 2009".) Då fanns det ingen instans som på juridiska eller andra grunder kunde stoppa den överenskomna reformen.

Efter att grundlagsutskottet denna gång gav sitt utlåtande framhölls det från centerhåll att men efter nästa riksdagsval igen börjar en ny kommunreform, som drivs "parlamentariskt", så att alla riksdagspartier är med. (Se t.ex. "Oppositio vetoaa kuntiin: Älkää hötkyilkö!".) Denna typ av parlamentarisk konsensus eller överenskommelser mellan regering och oppositionspartier leder dock lätt till att lagligheten blir lidande. Den olagliga inkorporeringen av Östersundom var möjlig just tack vare en överenskommelse mellan regering och opposition i samband med förhandlingarna om den förra kommunreformen KSSR (Paras). Om "parlamentarismens" risker har jag skrivit i inläggen "Talmannen föreslår parlamentarisk grupp. Den 19 oktober 2011", "Parlamentarism? Den 1 november 2011" och "Parlamentarisk beredning. Den 21 april 2012".

Område belagts med byggförbud. Den 16 juni 2013

Gränsen för området där Helsingfors stadsfullmäktige beslutit att "förlänga" byggnadsförbudet fram till 23.6.2018.

Helsingfors stadsstyrelse beslöt på sitt möte i tisdags att förlänga byggnadsförbudet i nästan hela inkorporeringsområdet med 5 år från 23.6.2013 fram till 23.6.2018. Byggförbudet är pinsamt för bl.a. Helsingfors förvaltningsdomstol och högsta förvaltningsdomstolen, som ansåg att behandlingen av förslaget till ändring i kommunindelningen i Helsingfors stadsfullmäktige i brådskande ordning var berättigat med tanke på hur brådskande det var att bygga Östersundom. I juni 2018 har det gått 12 år sedan Helsingfors initiativ.

Gränsen för området för byggnadsförbud som Helsingfors utlyste 2008.

Området där byggförbudet förlängs är i det stora hela identiskt med området för vilket Helsingfors för fem år sedan utlyste byggförbud. Det finns dock en väsentlig skillnad. Området mellan Östersledens gamla och nya sträckning beläggs med byggförbud först nu. För fem år sedan hade inkorporeringen ännu inte förverkligats och på Helsingfors stad räknade man med att det var inrikesministeriets tolkning av statsrådets beslut som gällde. Det var ju inrikesministeriet som hade berett beslutet. På lantmäteriverket kom man dock fram till att statsrådets beslut inte tog ställning till exakt var gränsen går och beslöt att dela fastigheten Westerkulla och rita ut gränsen enligt Österledens nya sträckning. (Se t.ex. "Bara en gräns. Den 29 december 2008" och "Korrigerad gräns. Den 6 januari 2009".)

I sig är det kontroversiellt att Helsingfors för fem år sedan tog ett beslut om byggförbud på ett område som ännu hörde till Sibbo och Vanda, men det är långt mera problematiskt att Helsingfors nu bestämt om att det skall råda byggförbud på ett område, som det saknas beslut på att skall överföras till Helsingfors. Det aktuella område hör fortfarande inte heller till något röstningsområde i Helsingfors (se t.ex. "Gränsen för röstningsområdet 54G. Den 7 april 2010"), men av någon anledning har Helsingfors stad gått in för att uppdatera området som är belagt med byggförbud. Till saken hör att oklarheten var den nya gränsen går var en av besvärsgrunderna i minst ett par besvär till HFD angående statsrådets Sibbobeslut.

Helsingfors stad publicerade i fredags en kungörelse med rubriken "Byggförbud inom det gemensamma generalplaneområdet Östersundom" (Rakennuskieltoalue Östersundomin yhteisen yleiskaavan alueella). Månne valet av rubrik påverkats av att man inte exakt vet var inkorporeringsområdets gräns går? För övrigt hittar man ritning nr 12203 (Rakennuskieltokartta nro 12203/21.5.2013) endast som en bilaga till stadsplaneringsnämndens och stadsstyrelsens föredragningslistor.