Språkpolitik. Den 23 september


Svenska folkpartiet har av Helsingfors stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori kritiserats för att bedriva språkpolitik i fallet Sibbo. På Sfp-håll har man dock upprepade gånger hävdat att man inte bedriver språkpolitik utan bara slår vakt om lagligheten. Det är klokt då finlandssvenskarna och svenska språket i det aktuella fallet tycks sakna den goodwill som man kanske räknat med. En utsatt minoritet gör klokt i att betona lagligheten. Sfp har en lång tradition som försvarare av lagen, även om denna tradition i någon mån förvanskades under Kekkoneneran. Det kan dock inte förnekas att fallet Sibbo har starka språkpolitiska förtecken.

En viktig bakgrundsfaktor i Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo är att Sibbo i årtionden planerat restriktivt och att skälen till den återhållsamma politiken av många anses vara en strävan att motverka inflyttning av finskspråkiga. Sfp har dominerat i Sibbo och Sfp är fortfarande det klart största partiet, fastän de finskspråkiga kommuninvånarna numera är i klar majoritet. På senare tid har dock Sibbo, trots att Sfp haft makten i kommunen, planerat för en snabb utveckling. Under de senaste åren har inflyttningen till Sibbo accelererat, fastän Helsingfors stad pantar på de bästa områdena för bostadsbyggande. Det är ingen överdrift att påstå att det främst är Helsingfors som nu bromsar utvecklingen. Därtill kommer Naturaområden och markreserveringar för Heli-banan. Det är dock i Helsingfors intresse att framställa Sibbo som en utvecklingsfientlig Sfp-styrd kommun. Helsingfors har nu bråttom att göra anspråk på sydvästra Sibbo, eftersom den klichéaktiga bilden av Sibbo håller på att förlora förutsättningar.

För att rikspolitiker skall kunna stöda Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo måste den allmänna opinionen godkänna inkorporeringen. Helsingfors saknar dock tillräcklig goodwill utanför stadens gränser. Om man inte kan göra sig själv populär är det lättare att göra sitt offer impopulärt. I sin medielobbning och opinionsbildning för annekteringsplanerna har Helsingfors utnyttjat hets mot finlandssvenskarna. (Se Demonisering. Den 10 september 2006, Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Chefredaktören för gratistidningen Helsingin Uuttiset Risto Hietanen skrev i en "nyhetsanalys" tidigare i veckan (se Framprovocerad "förhandlingsovilja". Den 20 september 2006) att "beslutfattarna i Sibbo har byggt en hög skyddsmur tjugo kilometer från Finlands enda metropolområdes centrum". Att Vanda inte planerat och utvecklat de östra delarna av staden skyller Hietanen likaledes på "Sibbos språkmur"!

Det är inte konstigt att finskspråkiga tidningsläsare får en skev bild av Sibbo och Sfp då en ckefredaktör i en påstådd analys kommer med dylika osakliga påståenden. Jag har själv i ett tidigare inlägg ("Sibbo" börjar i Helsingfors. Den 24 augusti 2006) noterat att stadsbebyggelsen inte alls tar slut först vid Sibbogränsen utan redan i Helsingfors. Att Vanda inte planerat Västerkullakilen torde främst bero på att man räknat med att avstå området åt Helsingfors samt att det funnits nog med mark att planera närmare stadens centra.

Jan-Erik Enestam, som konsekvent hävdat att Sfp inte bedriver språkpolitik i Sibbofallet, har påpekat att Sfp kunde behålla makten i Sibbo om kommunen avstod från det (åtminstone i framtiden) relativt finskspråkiga sydvästra Sibbo. Sfp motsäger sig dock en annektering, eftersom den strider mot lagen. Hietanen hävdar i sin analys i Helsingin Uuttiset något överraskande att socialdemokraterna i Sibbo motsätter sig Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo för att en inkorporering skulle stärka Svenska folkpartiets ställning i Sibbo! Hietanen hävdar alltså indirekt att det omvänt är profinsk språkpolitik som står bakom Sibbos ovilja att avstå en del av kommunen till Helsingfors.

Det är uppenbart att inte heller Sibbopolitikerna är eniga i "fallet Sibbo", fastän man enigt motsätter sig Helsingfors territoriella anspråk. Hietanens motsäger i sin analys sina egna beskyllningar mot Sfp då han i ivern även ger socialdemokraterna en känga. Hur som helst är fallet Sibbo en språkpolitisk fråga, men det är främst finskspråkiga som här bedriver språkpolitik.


Jag gjorde idag tillsammans med min fyraåriga son Andreas en cykeltur i sydöstra Helsinge (Vanda). Vi besökte Västersundom, Sottungsby och Westerkulla gård, där det var marknad. (Se bilder.) Eftersom så många talade svenska undrade Andreas om vi var i Sibbo. Det torde vara en rätt vanlig uppfattning även bland vuxna att landsbygden omedelbart öster om Helsingfors hör till Sibbo, fastän det inte har gjort det sedan 1826, då området även administrativt anslöts till Helsinge socken. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.) Åtminstone tror många att stadsbebyggelsen tar slut för att området öster om Helsingfors är svenskspråkigt. I verkligheten är det naturligtvis tvärtom: Sydöstra Helsinge är relativt svenskspråkigt, eftersom det har förblivit landsbygd. Finlands huvudstad befinner sig mitt innanför gammal svenskspråkig bygd. Därför är markägarna och hembygdsvännerna på landsbygden runt staden huvudsakligen svenskspråkiga. Otroligt nog är det allmänt att man inte inser dessa historiska samband. Jag hoppas att sydöstra Helsinge skall få förbli landsbygd, inte av språkpolitiska skäl, utan för att där finns fantastiska miljöer och landskap.

Google+ Followers