Svårbegripligt avgörande. Den 31 mars 2012

http://www.kulturfonden.fi/sv/om/aktuellt/article-14960-14095-vem-ser-till-att-ratt-ar-ratt

Keskisuomalinen publicerade igår på tidningens webbplats FNB:s notis med rubriken "Ranskalainen tulee tarkastamaan Suomen kuntauudistusta". I notisen kan man läsa att "Euroopan neuvosto epäilee, ettei Suomen valmisteilla oleva kuntajakouudistus ole Euroopan paikallisen itsehallinnon peruskirjan mukainen, kirjoittaa Keskisuomalainen." Det var alltså Keskisuomalainen själv som kunde berätta att Europarådet misstänker att kommunreformen strider mot europeiska stadgan om lokalt självstyre. Det är möjligt att kommunreformen även strider mot Finlands grundlag, men det lär vi aldrig få veta eftersom Finland saknar en författnings- eller grundlagsdomstol. De tolkningar av grundlagen som görs av riksdagens grundlagsutskott är ofta politiskt betingade.

Det har även hävdats att inkorporeringen av sydvästra Sibbo strider mot såväl europeiska stadgan om lokalt självstyre som Finlands grundlag. Efter HFD:s avgörande i fallet Sibbo hävdade professor Kaarlo Tuori att HFD:s beslut kränker Sibbobornas grundlagsenliga rättigheter, eftersom den kommunala självstyrelsen hör till invånarnas grundrättigheter. HFD hävdar för sin del i sitt beslut att inkorporeringen inte strider mot den kommunala självstyrelsen och hänvisar till ett ställningstagande av grundlagsutskottet från år 1998. I sin artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanmat den 16 februari 2008 låter Tuori förstå att fallet Sibbo blottlägger behovet av en författningsdomstol. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".)

I mitt inlägg "Behov av författningsdomstol. Den 29 mars 2012" har jag noterat diskussionen om behovet av en förvaltningsdomstol vid Svenska kulturfondens seminarium, som ordnades i anslutning till Paulina Tallroths utredning "Vem vakar över våra rättigheter?" (Thors uttalande om HFD:s avgörande i fallet Sibbo motsvarar för övrigt det hon gjorde i sitt blogginlägg "Dagen dominerad av musik" den 16 januari 2009.) I utredningen "Vem vakar över våra rättigheter? De finska institutionerna och diskussionen om en författningsdomstol" omnämns även fallet Sibbo. Jag citerar:

Tanken på en författningsdomstol tilltalar i synnerhet medborgare och organisationer. Även sådana rättslärda som principiellt motsätter sig en författningsdomstol i Finland konstaterar att de "i svaga ögonblick har saknat en författningsdomstol". Sådana ögonblick uppstår då de institutioner som man i regel är nöjd med fattar juridiskt tvivelaktiga beslut.

Ett exempel på ett juridiskt svårbegripligt avgörande är statsrådets och senare förvaltningsdomstolens beslut i det så kallade Sibbofallet, som gällde ändringen i kommunindelningen så att delar av Sibbo anslöts till Helsingfors. Statsrådets beslut ansågs i debatten problematiskt med tanke på kommuninvånarnas grundtryggade självstyrelse när Sibbo kommun motsatte sig ändringen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock att statsrådets beslut inte var lagstridigt, eftersom det fanns dels sådana allmänna juridiska förutsättningar, dels sådana särskilt vägande skäl som avses i kommunindelningslagen.

Det är eventuellt så att Tuori i allmänhet inte efterlyser en förvaltningsdomstol, utan att HFD:s avgörande i fallet Sibbo föranledde ett "svagt ögonblick". Åtminstone refererar Tallroth i det aktuella sammanhanget till Tuori. Själv skulle jag efterlysa en förvaltningsdomstol, men jag är inte helt säker på att en förvaltningsdomstol hade ansett att inkorporeringen av sydvästra Sibbo strider mot grundlagens bestämmelse om kommunalt självstyre. Vad som skulle behövas och vad som skulle ha behövts i samband med fallet Sibbo är i första hand en politiskt oberoende och okorrumperad domstol, till vilken man kunde överklaga statsrådets beslut. En närmare analys av HFD:s beslut i fallet Sibbo visar inte bara att argumentationen är kontroversiell, utan att HFD i sitt avgörande negligerar och förringar påståenden om formella fel i samband med beredningen och beslutet om ändringen i kommunindelningen. Någon större skillnad är det inte om institutionen kallas förvaltningsdomstol eller författningsdomstol, så länge institutionen är regeringens förlängda arm och dess domare har ett beroendeförhållande till den verkställande makten.

Om beslutet om en inkorporering av sydvästra Sibbo tagits genom lagstiftning av riksdagen, hade det inte gått att besvära sig mot beslutet, eftersom Finland saknar en förvaltningsdomstol. Enda utvägen att föra ärendet vidare hade då varit att vända sig till europeisk instans. Från Sibbos sida hävdade man dock just att beslutet om en inkorporering borde ha tagits av riksdagen, eftersom regeringen saknade laglig rätt till det aktuella beslutet. Nu när beslutet togs som ett förvaltningsbeslut av regeringen gick det att besvära sig över beslutet till högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen visade sig dock i det aktuella fallet vara värdelös som en rättsinstans.


Google+ Followers