Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006

Sfp:s partiordörande Stefan Wallin intervjuvades igår i programmet Lördagssällskapet. Naturligtvis togs även fallet Sibbo upp. Wallin noterade att Helsingfors även i framtiden kommer att ha Sibbo som grannkommun, varför goda relationer till Sibbo borde vara i stadens intresse. Se där någonting för stadsdirektör Pajunen att tänka på! (Jämför Vinstvarning. Den 5 oktober 2006.)

Timo Kalli, som är orförande för Centerns riksdagsgrupp, gav i samma program en intressant antydan. Han noterade att Sfp är en pålitlig regeringspartner och att partiet för skärgårdens och kustområdenas del bedriver en liknande politik som Centern. Han uttryckte dock sin "egen" åsikt, enligt vilken Svenska folkpartiet i framtiden inte längre har en rätt att på språklig grund vara regeringsparti. Det är inte sökt att från uttalandet dra slutsatsen att Centern har en dold agenda när det gäller svenskans ställning. Om statsminister Vanhanens involvering i fallet Sibbo är orsak till eller verkan av denna agenda kan jag inte bedöma.

Timo Kalli gjorde samtidigt ett uttalande som visar att Centern även i frågan om Vuotos-projektet är beredd att köra över så väl lagen som miljöministern, vare sig han heter Wallin eller Enestam. I varje fall borde alla nu ha insett att Centern är villigt att ge upp det mångåriga samarbetet med Sfp. Därmed kanske det vore dags för Henrik Lax och Sfp att ifrågasätta Centerns plats i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centern hör inte hemma i denna grupp. Ett liberalt parti låter inte diskutabla "nationella intressen" gå före lagen och individens rätt. Naturligtvis bör lagen fortgående ses över i en föränderlig värld, men i ett liberalt demokratiskt samhälle bör medborgarna kunna lita på att deras rättigheter inte hotas av skräddarsydda lagar eller undantagslagar för specifika fall .

Till sist noterar jag att Wallin på sin blogg har kommenterat remissdebatten i riksdagen om ramlagen för kommun- och servicereformen:

Intressant var att samlingspartiet kallade lagen för inget mindre än "humbug" - för att i nästa ögonblick s[t]älla sig till uppbackarna. Det var i sanning ett dubbelspel. Har man löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa?

Jag skall i ett senare inlägg återkomma till den oheliga alliansen mellan regeringspartiet Centern och oppositionspartiet Samlingspartiet.

Utlåtande. Den 7 oktober 2006

Sedan i torsdags finns Helsingfors planer på inkorporering av mark i Sibbo och Vanda till offentligt till påseende. Lantmäteriverket har gjort ett utlåtande om den av Helsingfors förslagna nya gränsdragningen mellan Helsingfors och Sibbo. Jag har tidigare noterat att Helsingfors inte bara ansökte om ett uppseendeväckande stort område, utan även har ritat gränserna utan att visa det minsta lilla hänsynstagande. (Se Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006, Helgerån. Den 7 augusti 2006, Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006 och Barbarer eller klopare? Den 19 september 2006.)

Det förefaller inte speciellt intelligent att avslöja sin okunskap om det område som man gör anspråk på att få planera. Det är knappast smart att provocera fram största möjliga protester genom att dra gränserna så brutalt som Helsingfors har gjort. Därför har jag dragit slutsatsen att det är statsrådet eller centerministrarna som uppmanat Helsingfors att lämna in en oförskämd ansökan. Det skulle förmildra bilden av en brutal statsminister när regeringen gör ett beslut om att ansluta en (mindre) del av Sibbo till huvudstaden. (Jämför Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006.)

Lantmäteriverkets utlåtande bekräftar att Helsingfors ansökan var ett dåligt förberett hastverk. För det första noteras att den i ansökan bifogade kartan inte tar ställning till gränsdragningen söder om Rönn. Därtill noteras att fastighetsgränserna för fastigheter i yttre skärgården inte på något sätt beaktats. Inte heller har terrängobjekten beaktats. Mera anmärkningsvärt är ändå att den föreslagna landgränsen skulle gå genom ett flertal fastigheter, genom gårdsplanen vid fyra fastigheter samt vid två fastigheter rentav genom byggnaderna.

Taktlöst och tanklöst uttalande av stadsdirektören. Den 6 oktober 2006

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen kommenterar i dagens tidningar sin vinstvarning, som han gav i sitt blogginlägg i onsdags. Istället för att tala om "när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors", uttalar han sig nu om vad som skulle hända med bostadspriserna om sydvästra Sibbo amnsluts till Helsingfors. Pajunens "vinstvarning" var inte bara taktlös, den var även tanklöst otaktisk. Enligt blogginlägget växer stadens utbud på tomtmarker kraftigt oberoende av om sydvästra Sibbo inkorporeras. Därmed löser utbudet på tomtmark innanför stadens eget område problemet med de höga bostadspriserna, som har varit huvudargumentet för annekteringen. I gratistidningen Metro säger Pajunen "kun Vuosaaren satama valmistuu kahden vuoden päästä ja mukaan otetaan ehkä Sipoon läntiset rantaalueet, voimme lisätä tonttitarjontaa merkittävästi". I det ökade utbudet på tomter tas alltså Sibbos västra strandområden nu endast kanke med.

I samma artikel i Metro kommenterar OP-gruppens chefsekonom Timo Lindholm Pajunens uttalande: "Tontit ovat suhteellisen kalliita pääkaupunkiseudun uusilla alueilla, ja kun kalliille tonteille tehdään uusia taloja, eivät ne ole kovin halpoja". Lindholms kommentar kan man tolka så att inte ens inkorporeringen av sydvästra Sibbo skulle medföra en "balansering av bostadsmarknaden i huvudstadsregionen", vilket har varit stassminister Matti Vanhanens huvudargument för annekteringen. Slutsatsen är att antingen så behövs inte inkorporeringen av strandområdena i västra Sibbo eller så löser inte inkorporeingen de problem som den officiellt är ämnad att lösa.

Vinstvarning. Den 5 oktober 2006

Stadsdirektör Jussi Pajunen ger igår i sin blogg en "vinstvarning": priserna på bostäder i Helsingfors kommer att sjunka inom de närmaste åren. Det är dåliga nyheter för oss som under det senaste årtiondet köpt bostad. I minne har vi prissänkningen i början av 1990-talet, men så drastiskt torde inte priserna sjunka denna gång. Som orsak till de sjunkande priserna anger Pajunen att Helsingfors utbud på tomter inom de närmaste åren ökar kraftigt. Nya områden som frigörs för bostadsbebyggelse är Busholmen, Fiskhamnen, Mellersta Böle och Degerö oljehamn. Det råder alltså ingen brist på tomtmark!

Pajunen kunde ha tillagt Malms flygfält med omnejd, men istället nämner han "Sibbos västra strandområden": "Kun Sipoon läntiset ranta-alueet liitetään Helsinkiin, voidaan niiden rakentaminen aloittaa pikaisesti, jolloin pääasiallisena talotyyppinä ovat kaupunkimaiset pientalot." Pajunen skriver alltså inte "om", utan "när" . Just i går betonades det i ett aktualitetsprogram i TV att en stadsdirektör måste behärska diplomati, men Helsingfors stadsdirektör skriver alltså på stadens webbplats om när Sibbos västra strandområden ansluts till Helsingfors.

Allt handlar om Helsingfors stads ekonomi. Den 4 oktober 2006

Riksdagen förde igår remissdebatt om kommunreformen. Så mycket debatt blir det inte när Centern ansvarar för en reform som initierats av de två andra stora partierna, av vilka det ena är oppositionsparti. Däremot uttrycktes entusiasm över de möjligheter som reformen ger att slå ihop kommuner. Under riksdagens debatt framlades även åsikter enligt vilken "hålkakemodellen" Esbo-Grankulla måste bort, eftersom "Grankulla bromsar utvecklingen." (Jämför "Esbos Sibbo". Den 1 oktober 2006.) Det går ett drev mot kommuner med Sfp-dominans.

Även Sibbofallet diskuterades. Svenska folkpartiets något tandlösa kritik kan bero på att partiet själv sitter med i regeringen och att man inte vill bränna broar. Enligt Hbl försvarade Manninen Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo med att "ett starkt allmänt intresse kan kräva att en kommuns åsikt förbises." Dess värre sägs det inte ut vilket detta "allmänna intresse" är. Det enda ärliga vore att medge att det handlar om Helsingfors stads ekonomi, men det kan centerministern naturligtvis inte medge. Minister Manninen sade även att annekteringen av Sibbo skulle vara en helt vanlig fortsättning på Helsingfors historia, som innefattar flera inkorporeringar under århundradets gång. (Se YLE24.)

Manninens tolkning av Helsingfors historia är fullständigt ohållbar. Men liksom andra uttalanden som minister Manninen gjort i Sibbofrågan återger han bara vad andra Centerpolitiker tidigare sagt. Den Centerpartistiske stadsfullmäktigeledamoten Laura Kolbe, som råkar vara professor i historia, har jämfört anslutningen av sydvästra Sibbo till Helsingfors med tidigare anslutningar och hävdat att ”Sipoo-osaliitos toisi jatkuvuutta pääkaupungin kehityshistoriaan.” (Se Historien som legitimerande myt. Den 2 september 2006.) Professor Kolbes tolkning av Helsingfors historia är dock en förvrängning av historien i politiskt syfte. Sydvästra Sibbo har ju på inget sätt vuxitihop med Helsingfors och kommer inte heller att göra det enligt Helsingfors aktuella planer. Annekteringen av sydvästra Sibbo skulle i högsta grad vara en anomali i Helsingfors historia - och inte bara i Helsingfors historia. Det är speciellt skäl att notera att Helsingfors (på finska Helsinki) hittills alltid har vuxit innanför Helsinge sockens eller Helsinge landskommuns (Helsingin pitäjä respektive Helsingin maalaiskunta) gränser. (Se Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)

Jag har själv tolkat regeringens stöd av Helsingfors annekteringsplaner som "benmjöl åt mjölkkon". Vare sig Helsingfors är en mjölkko eller inte så är det uppenbart det hela handlar om huvudstadens ekonomi. Föreningen För Sibbo r.f. har uttryckt det klart i sitt senaste pressmeddelande:

HELSINGFORS RÖVARTÅG

Helsingfors arroganta och lagvidriga planer på en annektering av sydvästra Sibbo skulle ha oerhört omfattande konsekvenser för demokratin och den kommunala självbestämmanderätten i vårt land. Planerna, som är ett exempel maktpolitik i dess värsta form, skulle vara ödesdigra för inte bara Sibbos, utan för hela landets, framtid. Helsingfors skulle göra en astronomisk vinst på kapet genom att bebygga sin egen, och efter en snabb tvångsinlösning även andras, mark. Samtidigt görs Sibbo till en krympling, såväl strukturellt som ekonomiskt. Man kan fråga sig om det egentligen är frågan om att helt utplåna Sibbo från kartan, vilket skulle leda att Helsingfors skulle få ännu mer billig mark att bygga på, efter ett snabbt och effektivt tvånginlösningsförfarande?

I detta fula maktpolitiska spel, där den större dikterar sina villkor för den mindre, ligger alla finländska kommuners öde i vågskålen. Den lagstadgade kommunala självbestämmanderätten skulle förlora sin betydelse i och med detta prejudikat. Anmärkningsvärt är även att detta sker med stöd av statsministern och kommunministern, som båda representerar centerpartiet.

Helsingfors lagvidriga planer gör narr av den demokratiska rättsstat vi lever i. Om de förverkligas innebär det grönt ljus för större kommuner eller städer att var som helst i landet och utan att desto mer motivera det, godtyckligt stycka mindre kommuner – för att inte tala om tvångssammanslagningar. Helsingfors ledning talar vackert om "landets väl" och hur viktigt det är att utveckla huvudstadsregionen. Vad är det egentligen frågan om? Inte kan väl hela landets utveckling vara beroende av att Helsingfors på ett lagvidrigt och omoraliskt sätt stjäl 20 % av Sibbos marker och mer än 25 % av kommunens skatteintäkter? Knappast kräver

Finlands framtida välfärd att resten av landet långt töms på unga, arbetsföra människor, då sydvästra Sibbo skall ta emot ca 50.000 människor utöver de redan inplanerade 230.000 tilläggsinvånarna i huvudstadsregionen under de kommande 30 åren?

KLEPTOKRATINS PRIS FÖR ÖVRIGA SIBBO

Att förlora sydvästra Sibbo skulle försätta den återstående delen av Sibbo i djup ekonomisk kris. Området som Helsingfors ansökt om att tvångsinlösa utgjorde i 2005 års beskattning ca 27 % av kommunens totala skatteintäkter. Ännu väsentligare är ändå att området har väldigt små kommunala kostnader. De löpande kostnaderna orsakas främst av tre lågstadier, fyra daghem, underhåll av Landbos gatubelysning och de fyra linjepumpstationerna i centralavloppssystemet.

Den resterande delen av Sibbo skulle alltså att bära ansvar för hela hälso- och åldringsvården, största delen av skolverksamheten samt nästan all idrottsservice. Uppskattningar visar att övriga Sibbos skatteprocent skulle bli ca 25-27% med de nuvarande statsandelarna. Det skulle vara finländskt rekord – ingen kommun i Finland har i modern tid haft så hög skatt! Om Helsingfors kleptokratiska avsikter förverkligas, förlorar såväl kommunallagen som demokratin sin betydelse – inte bara i Sibbo, utan i hela landet.

Tulen Siposta. Den 3 oktober 2006

Eftersom jag talar dålig finska, har det många gånger hänt att folk frågat mig varifrån jag är hemma. När jag svarat att jag kommer från Sipo har man ofta påpekat att jag lärt mig bra finska. (Sibbo heter på finska Sipoo.) Kanske föreställer man sig att Sipo är en stad i Estland eller ett land i Östeuropa. De helsingforsare som insett att jag i själva verket är finlandssvensk har ibland glatt nämnt att de hört om Sibbo-Vargarna. Kunskapen om var Sibbo ligger har varit skral, men att orten ligger på andra sidan varggränsen har man haft klart för sig. Föreställningen att Sibbo skulle utgöra ett Östberlin eller Nordkorea omgivet av en hög språkmur har jag aldrig stött på förrän Helsingfors i somras startade sin medielobbning och förtalskampanj mot Sibbo.

Det är inte medvetet som jag uttalat eller böjt Sibbos finska namn fel. I själva verket har jag varit mycket mån om att folk skall veta att Sibbo är Helsingfors grannkommun, fastän det kanske inte riktigt är sant. Min härstamning från Sibbo har gett mig hemortsrätt i Finland och därmed även hemortsrätt i landets finskdominerade huvudstad. Att båda mina föräldrar är födda i Helsingfors har mindre betydelse. När jag berättat att jag är född på Simsalö i Sibbo skärgård har jag nog fått mera sympati än om jag hade sagt att jag är uppvuxen i Brunsparken eller på Brändö (i Helsingfors). Som finländare vill man inte betraktas som utlänning, vare sig svensk eller östeuropeisk. Det är i sig inget fel i att, liksom min hustru, betraktas som utlänning eller invandrare, men de flesta vill nog betraktas av andra så som man själv betrakar sig. Vår identitet bestäms inte bara av hur vi betraktar oss själva och hur vi önskar bli betraktade, utan även av hur andra de facto betraktar oss.

Min Sibboidentitet torde vara speciellt viktig för mig för att jag talar dåligt finska. Finska språkets dominans i huvudstaden har åtminstone stärkt min hemlängtan till Sibbo. Det var nog även delvis med tanke på min svenska Sibboidentitet som Helsingfors planer på att annektera ett område som innefattar Simsalö gjorde mig så upprörd. Hemortens betydelse för individen handlar ändå inte bara om identitet. Min egen identitet skulle heller aldrig vara ett tillräkligt skäl för mig att försvara existerande gränser. I vår postmoderna tid kan vi utan större dramatik växla identiteter under livets gång och från sammanhang till sammanhang. Identiteten bör i sig inte vara helig, även om vi borde respektera andra människors identitet. Jag känner själv även en viss hembygdskärlek till andra orter, t.ex. min frus hemort i Italien, även om jag på inget vis uppfattar mig eller vill uppfattas som italienare.

Hembygdskärleken förutsätter en ort eller bygd. Bygden är någonting subjektivt som vi själva skapar. Vi väljer minnen, miljöer och landskap som vi placerar innanför en ram. Det som vi placerar innanför ramen väljer vi att betrakta som ett objekt, ett kärleksobjekt, som vi även ger ett namn. I själva verket är hembygdens namn ett essentiellt innehåll i vår hembygdskärlek. Hembygdens konturer blir speciellt tydliga för oss då vi en tid vistas utanför vår hemorten. Även kärleken till hembygden växer ofta med den hemlängtan eller nostalgi som vi känner då vi en längre tid befinner oss borta hemifrån.

Det innehåll som vi placerar innanför ramarna varierar från individ till individ, men det är delvis även gemensamt då vi har samma hembygd med samma ramar och samma namn. Vi väljer inte heller fritt innehållet, utan det är i hög grad bestämt av delvis gemensamma traditioner. Speciellt är det inte vi själva som väljer namnet och ramarna. Namnet utgörs vanligen av hemkommunens namn, ramarna av kommungränsen.

Min hembygd Sibbo har förändrats mycket under några årtionden. Språkförhållandena har förändrats, bybutiker har stängts, glesbygd har förvandlats till tätort, skolor har dragits in och nya skolor har grundats. Sibbo har ändå förblivit Sibbo och kommer så att förbli så länge ramarna består, så länge ramarna får bestå.

Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006

Centern har varit på 100-årskryssning. Dagens Hufvudstadsblad kan berätta att kommunminister Hannes Manninen under kryssningen fick utstå hård kritik för kommunreformen och för centerministrarnas agerande i Sibbofallet i synnerhet. Centern som parti behöver inte nödvändigtvis dömas för centerministrarnas ageranden, men om Centern återväljer Matti Vanhanen till ordförande så är det nog hela partiet som får ta ansvar för ett fult politiskt spel.

Kritiken mot Manninen var naturligtvis väntat. Överraskande är däremot Manninens svar på kritiken. Jouko Tikkanen vädjade om att Sibbos egna planer skulle tas på allvar. Manninens svar var att Sibbos egna utvecklingsplaner inte är realistiska och att Sibbo kommit igång för sent. Visserligen har statsminister Matti Vanhanen tidigare sagt precis det samma, men det var före beslutet om att utse en utredningsman. Det är faktiskt minister Manninen som utnämnt utredningmannen, vars opartiskhet redan ifrågasatts. (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) Manninen har intygat att utredaren Pekka Myllyniemi börjar från rent bord då han skall utreda "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." (Se Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006.) Manninens ställningstaganden under pågående utredning borde vara tillräckliga för att ogiltigförklara hela utredningen. Åtminstone tär Manninens senaste klavertramp ytterligare på utredningens och utredningsmannens trovärdighet.

Minister Manninens uttalande står i strid med en utredning som gjorts av Statens tekniska forskningscentral VTT. Man kan fråga sig om hur utredaren Mylliniemi på två månader utöver allting annat som skall utredas skall kunna motbevisa VTT. Han skall ju även bl.a. hinna motbevisa den juridiska expertisen. Den enda förklaring till att Manninen kan betrakta Sibbos planer som orealistiska är att centerministrarna redan bestämt att Sibbo inte skall få inlösa den mark som Helsingfors äger i Sibbo. Dess värre har Manninen själv uppmanat kommuner att utnyttja den rätt som lagen ger kommuner att inösa mark. Manninen har dock redan hunnit kalla Sibbos ansökan om att få inlösa Helsingforsägd mark till råmarkspris (eller beslutet om en ansökan) en provokation. (Se Hur rädda centerministrarnas ansikten? Den 17 augusti 2006.)

Hur är det om utredaren Mylliniemi kommer fram till att en något långsammare utveckling av sydvästra Sibbo räcker och att Sibbo därför med säkerhet klarar av att bygga det aktuella området? Då torde annekteringsplanerna inte kunna legitimeras. Då förblir sydvästra Sibbo relativt gläst bebyggt, om Helsingfors fortsättningsvis vägrar att sälja sina marker. En möjlighet är att Sibbo trots allt får köpa eller inlösa stadens marker, men det alternativet skulle vara ytterst pinsamt efter Manninens alla uttalanden i Sibbofallet.

Vad innebär det att Sibbo kommit igång för sent med sina planer? För sent för vad? För vem? Om behovet att bygga i Sibbo är så skriande som man låtit förstå, borde Manninen ha noterat behovet genast när han för över tre år sedan blev region- och kommunminister samt minister med ansvar för bostadsärenden. Varför uppmanade han då inte Sibbo att omedelbart planera sydvästra delen av kommunen samt att ansöka om att få inlösa Helsingfors markområden i kommunen? Frågan är naturligtvis retorisk. Dels torde det vara hela poängen med centerministrarnas stöd av Helsingfors planer att Centern får visa sitt stöd för huvudstaden. Dels är det knappast så bråttom att bygga ut sydvästra sibbo med tanke på "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att ministerns planerade territoriella gåva till huvudstaden kunde ha en viss gynsam effekt i egenskap av ekonomiskt engångsbidrag är en annan sak. Ekonomiska bidrag bör dock finansieras på andra sätt än genom rov och stöld.

Det finns inga garantier för att Helsingfors prioriterar "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" framom stadens egna ekonomiska intressen. Det finns inte heller några garantier för att Helsingfors skulle bygga sydvästra Sibbo enligt framlagda planer. I själva verket är Helsingfors egna planer inte speciellt realistiska. De hittills framlagda planernas mål har varit att berättiga annekteringen samt att få så många partier som möjligt att stöda initiativet. Om annekteringen förverkligas kan Helsingfors naturligtvis ändra sina planer. I verkligheten torde Helsingfors inte alls ha bråttom att bygga sydvästra Sibbo, fastän "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" så skulle kräva. Sibbo skulle däremot ha kniven på strupen. Manninens fortsatta stöd för Helsingfors planer visar att han inte alls prioriterar huvudstadsgerionens bästa. Centerministrarna har helt andra mål och motiv.