Ställningstaganden under pågående utredning. Den 2 oktober 2006

Centern har varit på 100-årskryssning. Dagens Hufvudstadsblad kan berätta att kommunminister Hannes Manninen under kryssningen fick utstå hård kritik för kommunreformen och för centerministrarnas agerande i Sibbofallet i synnerhet. Centern som parti behöver inte nödvändigtvis dömas för centerministrarnas ageranden, men om Centern återväljer Matti Vanhanen till ordförande så är det nog hela partiet som får ta ansvar för ett fult politiskt spel.

Kritiken mot Manninen var naturligtvis väntat. Överraskande är däremot Manninens svar på kritiken. Jouko Tikkanen vädjade om att Sibbos egna planer skulle tas på allvar. Manninens svar var att Sibbos egna utvecklingsplaner inte är realistiska och att Sibbo kommit igång för sent. Visserligen har statsminister Matti Vanhanen tidigare sagt precis det samma, men det var före beslutet om att utse en utredningsman. Det är faktiskt minister Manninen som utnämnt utredningmannen, vars opartiskhet redan ifrågasatts. (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) Manninen har intygat att utredaren Pekka Myllyniemi börjar från rent bord då han skall utreda "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." (Se Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006.) Manninens ställningstaganden under pågående utredning borde vara tillräckliga för att ogiltigförklara hela utredningen. Åtminstone tär Manninens senaste klavertramp ytterligare på utredningens och utredningsmannens trovärdighet.

Minister Manninens uttalande står i strid med en utredning som gjorts av Statens tekniska forskningscentral VTT. Man kan fråga sig om hur utredaren Mylliniemi på två månader utöver allting annat som skall utredas skall kunna motbevisa VTT. Han skall ju även bl.a. hinna motbevisa den juridiska expertisen. Den enda förklaring till att Manninen kan betrakta Sibbos planer som orealistiska är att centerministrarna redan bestämt att Sibbo inte skall få inlösa den mark som Helsingfors äger i Sibbo. Dess värre har Manninen själv uppmanat kommuner att utnyttja den rätt som lagen ger kommuner att inösa mark. Manninen har dock redan hunnit kalla Sibbos ansökan om att få inlösa Helsingforsägd mark till råmarkspris (eller beslutet om en ansökan) en provokation. (Se Hur rädda centerministrarnas ansikten? Den 17 augusti 2006.)

Hur är det om utredaren Mylliniemi kommer fram till att en något långsammare utveckling av sydvästra Sibbo räcker och att Sibbo därför med säkerhet klarar av att bygga det aktuella området? Då torde annekteringsplanerna inte kunna legitimeras. Då förblir sydvästra Sibbo relativt gläst bebyggt, om Helsingfors fortsättningsvis vägrar att sälja sina marker. En möjlighet är att Sibbo trots allt får köpa eller inlösa stadens marker, men det alternativet skulle vara ytterst pinsamt efter Manninens alla uttalanden i Sibbofallet.

Vad innebär det att Sibbo kommit igång för sent med sina planer? För sent för vad? För vem? Om behovet att bygga i Sibbo är så skriande som man låtit förstå, borde Manninen ha noterat behovet genast när han för över tre år sedan blev region- och kommunminister samt minister med ansvar för bostadsärenden. Varför uppmanade han då inte Sibbo att omedelbart planera sydvästra delen av kommunen samt att ansöka om att få inlösa Helsingfors markområden i kommunen? Frågan är naturligtvis retorisk. Dels torde det vara hela poängen med centerministrarnas stöd av Helsingfors planer att Centern får visa sitt stöd för huvudstaden. Dels är det knappast så bråttom att bygga ut sydvästra sibbo med tanke på "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att ministerns planerade territoriella gåva till huvudstaden kunde ha en viss gynsam effekt i egenskap av ekonomiskt engångsbidrag är en annan sak. Ekonomiska bidrag bör dock finansieras på andra sätt än genom rov och stöld.

Det finns inga garantier för att Helsingfors prioriterar "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" framom stadens egna ekonomiska intressen. Det finns inte heller några garantier för att Helsingfors skulle bygga sydvästra Sibbo enligt framlagda planer. I själva verket är Helsingfors egna planer inte speciellt realistiska. De hittills framlagda planernas mål har varit att berättiga annekteringen samt att få så många partier som möjligt att stöda initiativet. Om annekteringen förverkligas kan Helsingfors naturligtvis ändra sina planer. I verkligheten torde Helsingfors inte alls ha bråttom att bygga sydvästra Sibbo, fastän "utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" så skulle kräva. Sibbo skulle däremot ha kniven på strupen. Manninens fortsatta stöd för Helsingfors planer visar att han inte alls prioriterar huvudstadsgerionens bästa. Centerministrarna har helt andra mål och motiv.