Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi besökte Sibbo i onsdags. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Enligt Borgåbladet berättade Sibbo kommunfullmäktiges samlingspartistiske viceordförande Eero Seppänen att man under utredaren Myllyniemis besök diskuterat hur huvudstadsregionen ser ut om 20 till 30 år. Seppänen noterade att "det är mycket troligt att huvudstadsregionens ekonomiska centrum då ligger runt Helsingfors-Vanda flygplats." Det skulle på ett annat sätt än idag göra (hela) Sibbo till en del av huvudstadsregionen. (Se Bbl.)

Utredningmannens uppgift är uttryckligen att utreda förutsättningarna för utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur, inte bara huvudstadens behov. Då Sibbo i framtiden torde vara en del av huvudstadsregionen, vore det synnerligen motsägelsefullt att för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" förstöra förutsättningarna till utveckling i Sibbo genom en tvångsanslutning av sydvästra Sibbo med Helsingfors.

Det talas mycket om Helsingfors metropolområde och utvecklingen av "metropolen" och metropolområdet har varit ett ofta upprepat argument för Helsingfors annekteringsplaner. Till metropolområdet räknas emellertid även Borgå, vilket betyder att Sibbo ligger innanför metropolområdet, vars utveckling just nu anses vara så viktig för hela Finland. Med tanke på hela metropolområdets ekonomiska utveckling borde HELI-banan byggas åtminstone till Borgå. Det skulle det vara oförnuftigt att bygga ut metrolinjen österut innan HELI-banans öde är avgjord, men Helsingfors annekteringsplaner förutsätter att metron dras till (nuvarande) Sibbo.

För en gynsam utveckling av huvudstadsregionens samhällsstruktur borde de centrala delarna av huvudstaden byggas tätare. Därtill borde Helsingfors och Helsingforsregionen ingå i ett nätverk av ekonomiskt vitala städer. Inkorporeras sydvästra Sibbo med Helsingfors finns det stora risker för att det tänkta bostadsområdet i Malm inte förverkligas på årtionden. (Se HS 7.7.2006.) Även andra byggnadsprojekt i Helsingfors skulle fördröjas. Det anses att Sibbo har bromsat utvecklingen i öster, men i verkligheten är största delen av området ytter om Ring III lika glesbebygt som i Sibbo. Undantaget utgör området kring huvudbanan från Helsingfors norrut. Vill man utveckla Helsingforsregionen i österled bör man inte satsa på att flytta metrons ändstation österut, utan bygga järnvägsförbindelse ända till den ekonomiskt så livskraftiga Borgå-regionen.

Tar Myllyniemi i sin utredning ställning för en justering av Helsingfors gräns österut, finns det risk för att regeringen gör ett synnerligen förhastat beslut. Månne inte ett av skälen till att det är så bråttom med utredningen är att en omsorgsfullt gjord utredning, som skulle ta i beaktande så väl framtidsutsiktena som metropolområdet i sin helhet, intre skulle ge Helsingfors annekteringsplaner några möjligheter. Helsingfors och stadsrådet har gett Sibbo chockterapi. Nu finns alla förutsättningar att utveckla metropolområdet i öster, om kommunindelningsutredaren och regeringen bara ger Sibbo en chans.

För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006

Utredningsman Pekka Myllyniemi har idag gjort ett officiellt besök i Sibbo. Juridiskt sett skall Myllyniemi bara göra en utredning, men regeringen kan knappast besluta om gränsändringar om inte utredningen noterar att det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". (Se Utredningsmannens sista utredning? Den 29 september 2006.) I Sibbo träffade Myllyniemi politiker och tjänstemän, men senare kan även besök vid invånarmöten bli aktuella. (Se HS.)

Kommunstyrelsens ordförande Christel Liljeström påpekade vid besöket att inrikesministeriet har gett alldeles för tydliga direktiv om hur utredningen ska göras, då det heter att Myllyniemi ska "bedöma metropolområdets behov av att växa". Liljeström anser att direktiven redan ger en fingervisning om en hurdan rapport inrikesministeriet vill ha. (Se Yle Internytt.) Myllyniemis objektivitet sätts verkligen på prov, inte minst med tanke på att han även efter att utredningen är klar har ett SDP-mandat i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, vars ordförande Tapani Mäkinen kraftigt har kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism". (Se Jävig utredningsman. Den 25 september 2006.) Hur skulle det vara om Sibbo anlitade en formellt oberoende konsult för att utreda om det finns ett behov av att bevara sydvästra Sibbo som en del Sibbo för att trygga kommunens och den kommunala självstyrelsens framtid?


I gårdagens Hufvudstadsblad ingick en artikel om Sibbo storskog, som på finska kallas Sipoonkorpi. Storskogens framtid har i sig föga med Helsingfors annekteringsplaner att skaffa, men skogens eller "ödemarken" har i medierna ändå kopplats samman med fallet Sibbo. Jag torde återkomma om Storskogen i ett senare inlägg.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Helsingfors vinst i Sibbo – en miljard". I artikeln påpekas att många sibbobor kan vänta sig tvångsinlösning av sin tomt, ifall Helsingfors planer förverkligas. Staden förväntas köpa billigt och sälja dyrt. En finskspråkig som intervjuats av Hbl noterar att "ett fult svenskhat har blossat upp och det uppmuntras av Helsingfors politiker".

Föreningen För Sibbo har öppnat en ny webbplas. Jag vet inte om den ännu är officiell. Åtminstone fungerar inte alla länkar. Med tanke på vilka förluster markägare i Sibbo har skäl att frukta, torde det finnas goda möjligheter för föreningen att få ekonomiskt stöd för sin verksamhet, som just nu inte torde handla om mycket annat än försvarskriget mot huvudstaden. Jag skulle rekommendera föreningen att anlita professionell hjälp, kanske speciellt mediekonsulter. Och varför inte låta göra egna utredningar?

Helsingfors pantar på mark i Sibbo. Den 11 oktober 2006

Helsingfors stadsstyrelse beslöt i måndags att inte sälja de marker som staden äger i Nickby i Sibbo. Helsingfors har inga egna planer för området som ligger mycket centralt i Sibbo, men man torde ha reserverat området som ersättning åt Sibbo om huvudstadens planer på att annektera sydvästra Sibbo förverkligas. Enligt Hufvudstadsbladet ansågs köpet av området klart för två år sedan, då fastighetsnämnden i Helsingfors plötsligt stoppade köpet. I själva verket handlar det om samma område som stadens ledning i våras erbjöd Sibbo som ersättning, ifall kommunen frivilligt avstod från sydvästra Sibbo. Även om området är viktigt med tanke på utvecklingen av samhällstrukturen i Sibbo, är den inte så värdefull, vilket naturligtvis helsingforsledningen var medveten om. Det hela leder tankarna till Stalins förslag att Finland skulle avstå Karelska näset och Hangö udd mot ett område i Karelen - efter att Sovjetunionen hade ingått Molotov-Ribbentrop-avtalet. (Jämför Skenbar utpressning. Den 15 september 2006.)
Tisdagens Hufvudstadsblad lyfter i form av en insändarartikel av Jonas Forsman fram en annan aspekt av Helsingfors markegendomar i Sibbo: Då Helsingfors för tjugo år sedan köpte 1000 hektar i västra Sibbo till ett högt pris var planerna att byta området mot Sandhamn, som ägs av staten och är i försvarsmaktenns användning. Jag har själv omnämnt denna bakgrund till Helsingfors markegendomar i Sibbo i ett tidigare blogginlägg. (Se Helsingfors marker i Sibbo. Den 15 augusti 2006.) Försvarsmakten var dess värre inte intresserad av att flytta från Sandhamn till Sibbo, så affärren blev mycket dyr för huvudstaden. Utan denna felinvestering skulle annekteringen av sydvästra Sibbo aldrig ha aktualiserats.
Genom att panta på mark i Sibbo har huvudstaden bromsat utvecklingen i Sibbo på ett motsvarande sätt till hur staden genom att panta på mark i Alberga i Esbo försenade bebyggandet där. Helsingfors fick aldrig inkorporera Alberga, fastän området ligger mycket närmare Helsingfors centrum än vad sydvästra Sibbo gör och fastän Alberga till skillnad från sydvästra Sibbo i tiden hade hört till Helsinge socken (Helsingin pitäjä). (Jämför Helsinge och Sibbo. Den 3 september 2006.)
Helsingfors stad borde naturligtvis själv ta ansvar för sina misslyckade markspekulationer, men då en gång Centern vill visa sig som huvudstadens stora vän undrar jag om inte den centerpartistiske försvarsministern Seppo Kääriäinen kunde komma partikamraten Hannes Manninen till mötes och frigöra Sandhamn för bostadsbebyggelse. Behöver försvarsmakten verkligen sin strandbastu på Sandhamn?

Ett Finland utan landsortskommuner. Den 10 oktober 2006

Helsingin Sanomat publicerade igår resultaten från en undersökning om influensområden, som gjorts av Finska Gallup och professorn i statistik Pentti Manninen. (Se HS.) Enligt Helsinginsanomats tolkning av undersökningen skulle antalet kommuner minska till 123, om kommungränserna drogs upp på basen av hur människor uträttar ärenden och anlitar tjänster. Om kommunsammanslagningen skulle göras på basen av marknadsområden skulle antalet kommuner bli endast 43. Speciellt noterar Helsinginsanomat att grankullaborna söker rikligt med tjänster från Esbo och sibboborna från Helsingfors. Tidningen presenterar även en lista enligt vilken Grankulla skulle sammanslås med Esbo och Sibbo med Helsingfors. Däremot skulle t.ex. Nurmijärvi, Vanda och Tusby inte fusioneras med någon annan kommun.

Det heter visserligen "lögn, förbannad lögn, statistik", men nog häpnar mig den vinklade tolkningen. Principerna som undersökningen följer för kommunindelningen går i samma riktning som den nya kommunindelningslagen, som torde träda i kraft vid årsskiftet. Med (potentiell) kommun tycks man nu förstå det samma som stad med omnejd. Skall vi i Finland i framtiden bara ha städer? Det är väl självklart att invånarna i landsortskommuner i stor utsträckning uträttar sina ärenden i (egentliga) städer. Det har man alltid gjort. Det är ju städernas ursprungliga funktion att man innanför städernas gränser får idka handel. Sibbobor har i alla tider handlat och idkat torghandel i så väl Helsingfors som Borgå. Det är ingen nyhet.

Ur finlandssvensk synvinkel är de förutsedda kommunsammanslagningarna speciellt problematiska. De flesta svenskdominerade kommunerna är ju landsortskommuner. Visserligen kan någon svekoman tilltalas av tanken på ett Stornärpes, men man skall komma ihåg att den språkfred som ingicks i början av Finlands självständighet i hög grad bygger på den kommunala självstyrelsen. En kränkning av sibbobornas kommunala självstyre är även ett brott mot språkfreden, mot samhällsfördraget. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Det är anmärkningsvärt att just Centern signalerar att man är villig att bryta mot språkfreden. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.) Svenska folkpartiet har ju varit Centerns trogna bundsförvant, speciellt då det gäller försvaret för landsbygden. Vad gäller förslaget till den nya ramlagen för kommunstrukturen är Centern, eller de traditionella centerväljarna, den stora förloraren. Centern är i likhet med Sfp stor i landsortkommuner, men svagt representerad i städer. Om Helsingin Sanomats visioner förverkligas blir ju landsortbefolkningen minoritet i de flesta kommuner, eftersom majoriteten av finländarna numera bor i (urbana delar av) städer. Så viktigt är det för Centern att vara med även i nästa regering att man inte bara sviker sin trogna bundsförvant, utan även driver igenom en reform vars mål är ett Finland utan landsortskommuner.

Landskapsförbund. Den 9 oktober 2006

I tisdags beslöt kommunstyrelsen i Sibbo att omedelbart ansöka om medlemskap i Nylands förbund. Detta beslut, som går emot kommunfullmäktiges beslut, motiverades med att Sibbo tydligt bör visa att man är beredd att ta ansvar för huvudstadsregionens utveckling. Sibbo och speciellt Sfp i Sibbo har gjort många eftergifter, vilket kan vara bra om man vill rädda kommunen. Det var dock endast en av Sfp:s styrelsemedlemmar som röstade för det vinnande förslaget. Det räckte för att förslaget skulle gå igenom med rösterna med rösterna 6-5. Sfp:s dilemma är som jag ser det att man inte vet om eftergifterna räddar kommunen. Jag undrar om man inte kunde ha ställt som krav på byte av landskapsförbund att Helsingfors planer på att annektera en del av kommunen inte förverkligas.

Om fallet Sibbo går till EG-domstolen kan det eventuellt vara en fördel att Sibbo inte hör till samma förbund som Helsingfors. (Se Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006.) Jag saknar juridiska insikter, men jag kan föreställa mig att Europeiska stadgan om lokal självstyrelse skulle ge ett säkrare skydd åt Sibbo så länge kommunen hör till Östra Nyland. Landskapsförbunden är förlängningar av den kommunala självstyrelsen och motsvaras i många europeiska länder av landskap eller regioner med politisk ledning som valts genom direkta folkval.

Sibbofullmäktiges beslut att dröja med byte av förbund har speciellt kritiserats av samlingspartisten Tapani Mäkinen, som är ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Mylliemi även är styrelsemedlem. Då man kritiserat Sibbos medlemskap i Östra Nylands förbund har man emellertid inte tagit landskapsförbundens ursprungliga syfte och tillkomsthistoria i beaktande. Landskapsförbunden är mycket mera än regionplaneförbund. Landskapsförbunden bildades visserligen delvis utgående från regionplaneförbund då Finland blev medlem i EU, men samtidigt överfördes en del av länens ansvar till landskapen. Länsslakten i mitten av 1990-talet hängde ihop med Finlands medlemskap i Europeiska unionen, fastän det inte sades rent ut. Statsstyrda län kan inte ansöka om ekonomska bidrag, vilket kommuner och samkommuner kan göra. Östra Nylands förbund, med dess gläsbygd och speciella språkförhållanden, var skräddarsytt för EU-biddrag. Åtminstone vittnar EU:s bidragspolitik om att unionen ger hög prioritet åt landskapens och kommunernas självstyre. Månne inte EG-domstolen gör det samma?


Rektorerna vid universitet, högskolor och yrkeshögskolor i Helsingforsregionen har idag framställt ett krav på att man i nästa regeringsprogram tar med en "metropolpolitik", vilket i praktiken skulle betyda ökade budjetanslag för högskolorna i regionen. (Se HS.) I och för sig innehåller kravet ingenting nytt. Helsingforsregionen, som har en central betydelse som "lokomotiv" för hela landets ekonomi, är förfördelad då det gäller statsanslag till forskning och utbildning. Det nya är att man tar till det magiska ordet metropol. I metropolens namn tycks ju vilka krav så helst kunna finna statsrådets stöd. Rektorerna ställer dock Centerns metropolpolitik på prov. Ökat stöd till huvudstadsregionen torde betyda mindre stöd åt högskolor i det övriga landet. Det finns ju inga högskolor i Sibbo varifrån man kunde flytta resurser.

Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006

Sfp:s partiordörande Stefan Wallin intervjuvades igår i programmet Lördagssällskapet. Naturligtvis togs även fallet Sibbo upp. Wallin noterade att Helsingfors även i framtiden kommer att ha Sibbo som grannkommun, varför goda relationer till Sibbo borde vara i stadens intresse. Se där någonting för stadsdirektör Pajunen att tänka på! (Jämför Vinstvarning. Den 5 oktober 2006.)

Timo Kalli, som är orförande för Centerns riksdagsgrupp, gav i samma program en intressant antydan. Han noterade att Sfp är en pålitlig regeringspartner och att partiet för skärgårdens och kustområdenas del bedriver en liknande politik som Centern. Han uttryckte dock sin "egen" åsikt, enligt vilken Svenska folkpartiet i framtiden inte längre har en rätt att på språklig grund vara regeringsparti. Det är inte sökt att från uttalandet dra slutsatsen att Centern har en dold agenda när det gäller svenskans ställning. Om statsminister Vanhanens involvering i fallet Sibbo är orsak till eller verkan av denna agenda kan jag inte bedöma.

Timo Kalli gjorde samtidigt ett uttalande som visar att Centern även i frågan om Vuotos-projektet är beredd att köra över så väl lagen som miljöministern, vare sig han heter Wallin eller Enestam. I varje fall borde alla nu ha insett att Centern är villigt att ge upp det mångåriga samarbetet med Sfp. Därmed kanske det vore dags för Henrik Lax och Sfp att ifrågasätta Centerns plats i den liberala gruppen i Europaparlamentet. Centern hör inte hemma i denna grupp. Ett liberalt parti låter inte diskutabla "nationella intressen" gå före lagen och individens rätt. Naturligtvis bör lagen fortgående ses över i en föränderlig värld, men i ett liberalt demokratiskt samhälle bör medborgarna kunna lita på att deras rättigheter inte hotas av skräddarsydda lagar eller undantagslagar för specifika fall .

Till sist noterar jag att Wallin på sin blogg har kommenterat remissdebatten i riksdagen om ramlagen för kommun- och servicereformen:

Intressant var att samlingspartiet kallade lagen för inget mindre än "humbug" - för att i nästa ögonblick s[t]älla sig till uppbackarna. Det var i sanning ett dubbelspel. Har man löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa?

Jag skall i ett senare inlägg återkomma till den oheliga alliansen mellan regeringspartiet Centern och oppositionspartiet Samlingspartiet.

Utlåtande. Den 7 oktober 2006

Sedan i torsdags finns Helsingfors planer på inkorporering av mark i Sibbo och Vanda till offentligt till påseende. Lantmäteriverket har gjort ett utlåtande om den av Helsingfors förslagna nya gränsdragningen mellan Helsingfors och Sibbo. Jag har tidigare noterat att Helsingfors inte bara ansökte om ett uppseendeväckande stort område, utan även har ritat gränserna utan att visa det minsta lilla hänsynstagande. (Se Brutal gränsdragning. Den 6 augusti 2006, Helgerån. Den 7 augusti 2006, Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006 och Barbarer eller klopare? Den 19 september 2006.)

Det förefaller inte speciellt intelligent att avslöja sin okunskap om det område som man gör anspråk på att få planera. Det är knappast smart att provocera fram största möjliga protester genom att dra gränserna så brutalt som Helsingfors har gjort. Därför har jag dragit slutsatsen att det är statsrådet eller centerministrarna som uppmanat Helsingfors att lämna in en oförskämd ansökan. Det skulle förmildra bilden av en brutal statsminister när regeringen gör ett beslut om att ansluta en (mindre) del av Sibbo till huvudstaden. (Jämför Den som gapar efter för mycket... Den 26 augusti 2006.)

Lantmäteriverkets utlåtande bekräftar att Helsingfors ansökan var ett dåligt förberett hastverk. För det första noteras att den i ansökan bifogade kartan inte tar ställning till gränsdragningen söder om Rönn. Därtill noteras att fastighetsgränserna för fastigheter i yttre skärgården inte på något sätt beaktats. Inte heller har terrängobjekten beaktats. Mera anmärkningsvärt är ändå att den föreslagna landgränsen skulle gå genom ett flertal fastigheter, genom gårdsplanen vid fyra fastigheter samt vid två fastigheter rentav genom byggnaderna.