Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006

Valet av pol. mag Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare har ansetts problematiskt. Dels är han inte jurist, dels är han medlem i styrelsen för Nylands förbund och kan därför betraktas som jävig. Inrikesministeriet sökte uttryckligen en jurist, men det fanns ingen tillgänglig. Myllyniemi har uppgett att han lovats juridisk hjälp från så väl ministeriet som från Kommunförbundet. (Se HS 22.9.2006.) Om sitt styrelsemedlemsskap har han sagt att det inte har egentlig betydelse, då han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Landskapsstyrelsens möten är inte offentliga. Däremot har Myllyniemi i egenskap av medlem i fullmäktige för Nylands förbund gjort ställningstaganden som anknyter till den föreslagna förändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo.

Vid landskapsfullmäktigemötet 14.12.2004 föreslog Jussi Pajunen ett tillägg till förslaget till landskapsplan enligt vilket "området som avgränsas av landkapsgränsen, Österleden, Ring III och Borgåleden antecknas på kartan till landskapsplanen för Nyland som utredningsområde, som korsas av en alternativ sträckning av östmetron fram till den östra gränsen av planområdet." Pekka Sauri föreslog ytterligare "att förslaget godkänns så att landskapsstyrelsen dessutom förutsätter att utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter." Enligt protokollet understöddes Sauris förslag av Pekka Myllyniemi.

Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo har i hög grad motiverats av "metropolens" och "metropolområdets" behov. Många har först i samband med fallet Sibbo stött på begreppet metropolområdet och den förefallande megalomaniska idén att Helsingfors är en metropol. Även här har den socialdemokratiske utredningsmannen Myllyniemi haft ett finger med i spelet. Enligt protokollet från SDP:s partikongress den 9 -11 juni 2005 gjorde Pekka Myllyniemi följande ändringsförslag till ställningstagande:

Lisäysesitys kannanoton kolmanneksi kappaleeksi toiminnallisen metropolialueen luomiseksi sekä muutos- ja lisäysesitykset kannanoton kohtiin 2, 8 ja 9 metropolialueen edellytyksiksi, kuntarakenteen uudistamiseksi ja kuntien valtionosuusjärjestelmän uudistamiseksi.

Partikongressens slutliga ställningstagande, som kan läsas på SDP:s webbplats, lyder enligt följande:

Suomi tarvitsee tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti. Metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ylikunnalliselle elinkeino-, infra- ja liikenne-politiikalle, yhteiselle maankäytön suunnittelulle ja asuntotuotannon ohjaukselle sekä palveluiden järjestämiselle. Metropolialue tulee nähdä laajana käsittäen koko Uudenmaan ja ulottuen aina Hämeenlinnan ja Lahden seuduille. ...
2. Metropolialue on maamme ainoa monialaisesti kilpailukykyinen kaupunkiseutu. Sen kansainvälisen kilpailukyvyn turvaaminen edellyttää valtion ja alueen yhteistyön tehostamista edelleen erityisesti osaamisrakenteiden, mutta myös asunto- ja liikennepoliittisten ongelmien ratkaisemiseksi. Helsingin seudun kuntien ja valtiovallan välille tulee neuvotella yhteistoimintasopimus ja seudun sisällä on syvennettävä kuntien välistä yhteistyötä ja edettävä palvelu- ja toimialakohtaisesti seudullisiin toimintamalleihin. Asteittain tulee edetä koko metropolialueen käsittävään, alueen kaikkia kaupunkikeskuksia kattavaan yhteistoimintaan, jotta pääkaupunkiseutu pystyy turvaamaan kilpailukykynsä vastaavien metropolien rinnalla.

Låter argumenten bekanta? I kommun- och områdesutskottet, som utarbetade ovanciterade ställningstaganden, satt förutom Myllyniemi hans partikamrat och namne Pekka Korpinen. Pekka Korpinen, som är biträdande stadsdirektör för stadsplanerings- och fastighetsväsendet i Helsingfors, är den tjänsteman som bär huvudansvaret för Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo.

Till sist noterar jag att "metropolområdet" enligt SDP:s ställningstagande infattar Tavastehus och Lahtis. Månne inte i så fall även Borgå och Sibbo hör till metropolområdet? För övrigt anser jag att planerna på en metro till Sibbo bör jämnas med marken. Utvecklingen av metropolområdets östra del förutsätter istället att HELI-banan förverkligas.

Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006

Kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi träffade igår föreningen För Sibbo och Östra Nylands förbund. (Se Borgåbladet.) Borgåbladet noterar att Sibbos planer på att byta landskapsförbund till Nylands förbund inte diskuterades, emedan utredaren Myllyniemi i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund är jävig i frågan.

Vid träffen mellan För Sibbo och utredningsmannen lär föreningen även ha uttalat sitt stöd för byggandet av en järnväg från Helsingfors österut istället för den av Helsingfors förespråkade metrolinjen. Här har föreningen För Sibbo nog ett trumfkort. Helsingfors planer på att förlänga metron österut är ett hot mot HELI-banan och därmed mot möjligheterna till en hållbar utveckling i metropolområdets östra del, Östra Nyland och hela Finska vikens kust öster om huvudstaden. (Se Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006.) När det gäller HELI-banan torde För Sibbo ha Östra Nylands fulla stöd. Däremot är utredningsmannen, som råkar vara f.d. stadsdirektör och nuvarande stadsfullmäktigeledamot i Lojo, ironiskt nog även i denna fråga i en obekväm situation. Myllyniemi har i landskapsfullmäktige för Nylands förbund förespråkat ELSA-banan. (Se mötedprotokoll.) HELI-banan har setts som en konkurrent till ELSA-banan västerut via Lojo, fastän HELI och ELSA på inga sätt skulle ersätta varandra. Konkurrensen handlar om budgetanslag. När ELSA-banan nyligen förklarades inaktuell började Lojo lobba för en järnväg mellan Esbo och Lojo.

Svenska folkpartiet har förespråkat satsningar på HELI-banan och kustbanan till Salo via Karis framom ELSA-banan. Här drar SFP naturligtvis hemåt, men i detta sammanhang kan man åtminstone inte beskylla partiet för att bygga språkmurar. Christina Gestrin har just denna vecka tagit avstånd från en järnväg mellan Esbo och Lojo. (Se YLE internytt.) Gestrin anser att en järnväg från Esbo till Lojo inte är realistisk, eftersom det finns andra rälsprojekt i huvudstadsregionen som prioriteras högre än en eventuell järnväg mellan Esbo och Lojo och att dessa projekten tar tid att förverkliga. Det samma kan sägas om Sibbometron. HELI-banan är däremot ett framtidsprojekt. HELI-banan kunde dessutom förverkligas i flera steg.

Metro utanför Ring III. Den 18 oktober 2006

En central motivering till Helsingfors behov av att expandera österut har varit att Huvudstadsregionens utveckling skett enbart i nordlig och västlig riktning, men inte i ostlig riktning. Sibbo och speciellt Svenska folkpartiet i Sibbo har förhindrat en balanserad utveckling. Politiker väljer dock sina ord på retoriska grunder. Man väljer de modeller som bäst levererar argument för den egna målsättningen. En snabb blick på kartan avslöjar att halva Esbo är minst lika glesbebyggt som Sibbo. Endast i nordvästra Vanda fortsätter tätbebyggelsen utanför Ring III. I Vanda förhindras bebyggelse utanför Ring III delvis av flygrutter och bullerområden, men i norra Esbo är bullerområdet litet. Ingen skulle dock komma på tanken att beskylla Esbo för att förhindra utvecklingen i huvudstadregionen, inte ens fast många markägare i norra Esbo är svenskspråkiga.

Vad som är balanserad utveckling kan man ha många olika uppfattningar om. Ett av Helsingfors problem är Helsingfors stads geografiska obalans, som märkbart skulle förvärras om staden ytterligare expanderade österut. Östra Helsingfors är ett problematiskt område, emedan det här finns sovstäder men föga arbetsplatser. Med tanke på var arbetsplatserna finns är en expansion österut inte speciellt motiverad. Nordsjö hamn kommer när hamnen är färdig att tillföra arbetsplatser i Nordsjö. Dess värre gränsar hamnen i öster med ett Naturaområde, så alltför mycket arbetsplatser kommer hamnen inte att bidra med i den sydöstra delen av huvudstadsregionen. Istället medför Nordsjö hamn främst arbetsplatser vid den nya bangården i Kervo och längs Ring III i Vanda. Med tanke på var arbetsplatserna i framtiden kommer att finnas är det bättre att satsa på att arbetskraften från Sibbo och Borgå kommer med pendeltåg längs vanliga järnvägar som är förbundna med huvudbanan än att man förlänger metrolinjen österut.

Varför vill Helsingfors inte satsa på HELI-banan, som skulle kunna ge järnvägsförbindelse till den nu rätt isolerade statsdelen Jakobacka och som till största del skulle finansieras av staten? Metrolinjer bör byggas där vanlig järnväg inte lämpar sig, så som i färdig bebyggd tätbefolkad stadsmiljö och med korta avstånd melan stationerna. Förlängs metron österut, kommer den från Mellungsbacka i Helsingfors att gå tre kilometer genom obebyggda områden i sydöstra Vanda innan den kommer fram till den första stationen vid ett småhusområde i Östersundom i (nuvarande) Sibbo. Vad är det för en metro? Helsingfors metroplaner i öster torde handla mera om anfallsstrategi än om trafiksystem.

Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006

Fullmäktige för Huvudstadsregionens Samarbetsdelegation SAD skall i fredag behandla ett utkast för trafiksystemplanen PLJ 2007. I utkastet ordnas projekten i viktighetsordning enligt hur skyndsamma de är. De viktigaste projekten är Ringbanan (till flygplatsen), metron till Esbo och Ring I. Sibbometron nämns naturligtvis inte i rangordningen, fastän man på vissa håll förefaller ta det för givet att den förverkligas inom några år. Även metron till Sibbo skall utredas, men finansieringen blir knappast möjlig innan Esbometron och Ringbanan är avklarade.

Sibbometron är en förutsättning för Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. Argumenten för inkorporeringen har i hög grad handlat om en "hållbar utveckling", som förutsätter metroförbindelse. De Grönas Osmo Soininvaara har rentav krävt att metron skall vara färdig innan de första invånarna flyttar till området. (Se "Sipoosta kadehdittu mallialue".) Man kan fråga sig när de första nya invånarna kan flytta in, om de måste vänta på metron.

Helsingfors har gett sken av att staden har för avsikt att bygga Sibbometron i rask takt, för att låtsas ha bråttom med att bebygga Sibbo. I sin webbdagbok skrev statsminister Matti Vanhanen att en förutsättning för annekteringen av sydvästra Sibbo är att Helsingfors omedelbart börjar bygga området. Någon markreservering kan, enligt statsministern, inte komma i fråga. Speciellt förväntar sig statsministern att Helsingfors i det annekterade området bygger egnahemshus, men det är dess värre just familjer med två bilar som flyttar till egnahemshus. Uppfyller Helsingfors de krav som statsminister Vanhanen ställer, kommer en metrolinje aldrig att löna sig. Men byggs inte metron till (nuvarande) Sibbo, har Helsingfors samlingspartistiska ledning bedragit de gröna, socialdemokraterna och vänsterförbundarna.

I framtidsvisionen för huvudstadsregionen PKS 2025 finns förutom Sibbometron även järnvägsförbindelsen österut, HELI-banan med. (Se kartan ovan.) Sibbometron och HELI-banan är dock varandra uteslutande alternativ. För att trygga en hållbar utveckling och för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" är HELI-banan ett mycket bättre altarnativ. Förhastade metro- och annekteringsbeslut hotar spårförbindelsen till Borgå och därmed utvecklingen av metropolområdets östra del.

Godtagbara skäl? Den 16 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har nu bara en och en halv månad kvar på sig att färdigställa sin utredning om huruvida det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att utredaren bara fått två månader på sig beror på att kommunminister Hannes Manninen vill att stadsrådet skall hinna ta ställning till en eventuell gränsjustering under regeringen Vanhanens regeringsperiod. Varför måste redan den sittande regeringen ta ställning i frågan? Det finns naturligtvis skäl, men finns det några godtagbara skäl att riskera förhastade beslut?

Orsaken till att Helsingfors stad hade bråttom med sin ansökan om en gränsjustering är uppenbar. Stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori har själv påpekat att Helsingfors har en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd" när det gäller anspråken på sydvästra Sibbo. (Se Bråttom. Den 8 augusti 2006.) Men om Helsingfors nu har en engångschans och det endast är regeringen Vanhanen som kan tillfredställa Helsingfors behov av att expandera österut, så kan expansionen inte vara så nödvändig som man låtit påskina. Är det kanske så att endast en Centerdominerad regering är beredd att köra över lagen. Har kanske Centern i sin kohandel lovat offra Sibbo och ta det politiska och moraliska ansvaret för rovet? Minister Manninen borde ställas mot väggen med frågan varför redan den sittande regeringen bör behandla förslaget till en gränsjustering fastän tiden är på tok för knapp.

Gränsjusteringar kräver politiska förutsättningar. Den 15 otober 2006

Delegationen för huvudstadsregionen beslöt i februari att Helsingfors och Vanda skulle byta områden så att Helsingfors skulle få den s.k. Västerkullakilen i utbyte mot Nedre Dickursby. I en utredningen vars namn är Reformen av kommun- och servicestrukturen: riktlinjer för huvudstadsregionen daterad 14.2.1006 tog delegationen samtidigt ställning för att "de västra områdena i Sibbo" skall införlivas med huvudstadsregionen.

En samhällsstruktur enligt principen för hållbar utveckling i regionen förutsätter att stadsstrukturen smidigt fortsätter österut och ansluts med spårtrafikförbindelser. I syfte att utvidga bosättningen kommer Helsingfors och Vanda att byta områden i Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. De västra områdena i Sibbo skall införlivas med huvudstadsregionen.

En administrativ införlivning av de västra områdena i Sibbo kan naturligtvis inte ske utan en inkorporering, såvida inte hela Sibbo införlivas med huvudstadsregionen, vilket visserligen en del förespråkare för inkorporeringen av sydvästra Sibbo kontradiktoriskt förespråkat. (Jämför Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006.) Planerna på att byta ut Nedre Dickursby mot Västerkullakilen har Helsingfors visserligen gett upp, emedan det visade sig att invånarna i Nedre Dickursby inte ville bli Vandabor. Istället beslöt stadsfullmäktige Helsingfors i juni att ansöka om att få inkorporera endast de sydligaste delarna av Västerkullakilen tilsammans med en stor del av västra Sibbo. Detta lilla område av Vanda har Helsingfors ingen användning av annat än som en korridor till Sibbo, då lagen inte tillåter en exklav. Området har inte så stort ekonomiskt värde för Vanda, men nog ett stort symboliskt och historikt värde, då det inbegriper Vandas enda havstrand. Skulle Helsingfors ha fått hela Västerkullakilen upp till Borgå motorväg, hade Helsingfors kunnat bebygga även området mellan Sibbo och Helsingfors nuvarande östrgräns.

Personligen är jag nöjd med att Helsingfors inte längre gör anspråk på området mellan Österleden (Nya Borgåvägen) och Borgå motorväg i Vanda. Svenska kommittén i Vanda tog även i mars avstånd från bytet av Västerkullakilen mot Nedre Dickursby. Motiveringen var att områdesbytet skulle vara dåligt och oekonomiskt för Vanda och dess invånare, att Västerkullakilen är ett område med stor framtida potential för Vanda stad och dessutom en kulturbygd väl värd att bevara. Vanda kommer knappast inom en nära framtid att börja planera och bygga Västersundom och Västerkulla gårds marker, vilket Helsingfors torde göra om området tillfaller huvudstaden. Då områdesbytet med Vanda inte blev av vågade Helsingfors inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, fastän en anslutning av området med Helsingfors med tanke på "utvecklingen av samhällstrukturen i Helsingforsregionen" borde vara att föredra framom en anslutning av sydvästra Sibbo. Helsingfors valde att inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, för att staden samarbetar med Vanda och eftersom det hade varit mycket svårare att köra över Vanda än Sibbo.

Då kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi skall starta från rent bord då han utreder "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur", borde han inte kunna negligera att det i själva verket är mera motiverat att ansluta hela Västerkullakilen än en del av Sibbo till Helsingfors. Det är inte Sibbo utan Vanda som utgjort ett hinder för "utvecklingen av samhälsstrukturen" i öster. Västerkullakilen torde dessutom kunna anslutas till Helsingfors utan att lagen kringås. Om Manninen i sin utredning kommer fram till att hela Västerkullakilen bör anslutas till Helsingfors, kommer utredningen emellertid att resultera i att det i Helsingforsregionen och regeringen inte längre finns en enig allians bakom Helsingfors krav på att få expandera österut. (Jämför Allianser. Den 14 oktober 2006.)

Kommer utredningsmannen att ta hänsyn till de politiska förutsättningarna? Myllyniemi, som representerar Socialdemokratiska partiet i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, skulle göra sitt parti en stor tjänst om han saboterade samarbetet mellan Centern och Samlingspartiet genom att i sin utredning medvetet förbise de politiska förutsättningarna för huvudstadens expansion österut. Formellt borde kommunindelningsutredaren inte kunna beakta de politiska betingelserna för eventuella gränsjusteringar.

Allianser. Den 14 oktober 2006

Politik handlar i ett demokratiskt samhälle i hög grad om kompromisser. Det gäller att finna kompromissförslag och paket av förslag, som en majoritet kan ställa sig bakom. I Sverige är det ordagrant en allians som har tagit över regeringsmakten. I Finland, var vi alltid har koalitionsregeringar, har det alltid behövts allianser mellan tegeringspartier, medan socialdemokraterna i Sverige har satsat på allianser med stödpartier, som står utanför regeringen. Emellertid har även regeringen Vanhanen i Finland skaffat sig ett stödparti utanför regeringen. I själva verket prioriterar Centern samarbetet med det största oppositionspartiet Samlingspartiet framom regeringspartnern Svenska folkpartiet. (Se Centern beredd att bryta med Sfp. Den 8 oktober 2006.)

Fastän Centern gör anspråk på att vara ett centerparti mellan vänster och höger och fastän Centern i Europaparlamentet hör till den den liberala gruppen, står Samlingspartiet och Socialdemokraterna närmare varandra än Centern i många viktiga frågor. Det räcker inte med att i regeringen bilda majoritet med Sfp. Speciellt när det gäller synpunkterna på kommun- och servicestrukturreformen står regeringspartern Socialdemokratiska partiet närmare oppositionspartiet Samlingspartiet. Fastän Centern innehar kommunministerposten kan partiet inte driva partiets linje när det gäller kommunstrukturen. Samlingspartiet har liksom socialdemokraterna krävt en radikalare kommunreform än den föreslagna. Kommun- och regionminister Hannes Manninen har haft den otacksamma rollen att ansvara för en reform som inte är populär bland centerfolk.

Kommunminister Manninens agerande i fallet Sibbo har inte formellt något samband med kommunreformen. Det kan förefalla synnerligen egendomligt att minister Manninen inte bara driver igenom en kommunindelningslag som strider mot partiets linje, utan även tar ställning för en annektering som hotar den kommunala självstyrelsen, bara för att det är i Helsingfors intresse. Låt vara att Manninen även är bostadsminister vid miljöministeriet. Manninens märkliga ställningstaganden, som uppbackats av statsminister Matti Vanhanen, har föranlett spekulationer. Jag har själv spekulerat i flera olika förklaringsmöjligheter. (Se t.ex. City-Centern. Den 3 augusti 2006, Statsministern offrar Sibbo för att polera sin och Centerns image? Den 5 augusti 2006, Den mobbade Centern. Den 9 augusti 2006 och Benmjöl åt mjölkkon. Den 30 september 2006.) Jag fortsätter att spekulera.

I Finland har vi ingen oppositionspolitik att tala om. Dels kan oppositionspartier åtminstone i vissa frågor fungera som de facto-stödpartier, dels vill de flesta partier vara med i nästa regering och riskerar därför inte att bränna några broar. Centern samarbetade helt öppet med Samlingspartiet i senaste presidentval, men även när det gäller kommunpolitiken samarbetar partierna. Efter att riksdagen mycket lamt debatterat ramlagen för kommun- och servicestrukturreformen undrade Sfp:s ordförande Stefan Wallin på sin blogg om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa".

Formellt har Centerministrarna Manninen och Vanhanen i fallet Sibbo inte samarbetat med Samlingspartiet, utan med Helsingfors stad. Så väl Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen som styrelseordförande Jan Vapaavuori är emellertid samlingspartister. Vapaavuri är dessutom riksdagsledamot och viceordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. Vapaavuori är därtill ordförande för delegationen för Huvudstadsregionen och ordförande för Helsingforsregionens samarbetsmöte. Dessutom är samlingspartisten Tapani Mäkinen orförande för stadsstyrelsen i Vanda och ordförande för landskapsstyrelsen för Nylands förbund, där utredningsmannen Pekka Myllyniemi även är styrelsemedlem. Det förefaller uppenbart att Helsingfors kommit överens om sitt förslag till gränsjusteringar med den samlingspartistiske styrelseordföranden Tapani Mäkinen, men inte förhandlat med Vandas stadsdirektör Juhani Paajanen. Långt efter att statsstyrelseorföranden uttalat Vandas stöd för Helsingfors annekteringsplaner uttryckte Vandapolitiker och stadadsdirektör Juhani Paajanen sin bestörtning över att Helsingfors agerat bakom Vandas rygg samt brutit mot samarbetsavtal. (Se Att legitimera ett rån. Den 25 augusti 2006.)

I januari tog Samlingspartiet vid ett extra fullmäktigemöte, där frågor som berör kommun- och servicestrukturreformen behandlades, starkt ställning för en fussion av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Jan Vapaavuori förespråkade vid mötet att även västra Sibbo skulle anslutas till storstaden. (Se HS.) I fallet Sibbo har Samlingspartistiska politiker utnyttjat Centerns behov av att säkra goda relationer med Samlingspariet. En fussion av huvudstadsregionens städer har centerministrarna inte vågat ta ställning för, kanske speciellt för att Esbo motsäger sig en fussion (se HS), men stödet för Helsingfors planer att annektera sydvästra Sibbo borde tillfrädställa Samlingspartiet.