Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006

Metropolområde är i högsta grad ett finländskt begrepp. Visserligen används motsvarande begrepp även i Tyskland, vilket framgår ur senaste nummer av Kuntalehti. Google ger 708 sidor med (det svenska) ordet metropolområde från Finland mot endast tre sidor från Sverige. På sidorna från Sverige nämner en sida "Helsingfors metropolområde"; ingen sida nämner något svenskt metropolområde. Idén Helsingfors metropolområde har på några år etablerats och fått officiell status, fastän begreppet inte är entydigt definierat.

I Förbundsrepubliken Tyskland har den tyska (förbunds)staten av förekommen anledning valt att hålla låg profil, vilket lett till att delstater, regioner och storstäder istället intagit rollen av internationella aktörer. Inflytandet från tyska "metropolområden" och nätverk av "Hansastäder" är lättare att acceptera än ett Berlincentrerat tyskt inflytande. Helsingfors och Finland har inte någon motsvarande historisk belastning, som skulle förklara varför idén om Helsingfors metropolområde blivit så populär. En förklaring är den svaga nationella självkänslan och mindervärdeskomplexen gentemot grannländer med verkliga storstäder och traditionell stadskultur. En annan förklaring till att man lanserat begreppet metropolområdet är att det hjälper invånarna i den omgivande regionen att identifiera sig med "metropolen" istället för att avundsjukt förakta Helsingfors.

Det är anmärkningsvärt att man med metropolområdet vanligen förstår ett område som inkluderar städer på över 100 kilometers avstånd från själva metropolen. I vissa fall används benämningen Helsingfors metropolområde lika väl som synonym till huvudstadsregionen, dvs Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Just begreppets inexakthet och töjbarhet kan vara en viktig orsak till att det används så frekvent.

En idé med metropolområden är att ge områdets centrum större tyngd. Helsingfors metropolområde kan ha närmare två miljoner invånare, medan huvudstadsregionen bara har en dryg miljon invånare och Helsingfors invånarantal endast är drygt en halv miljon. Storleken kan ha betydelse då Helsingfors skall konkurrera med andra städer och områden i den globala ekonomin, där nationalstaternas gränser har förlorat i betydelse. Överhuvudtaget är metropolområdet primärt ett ekonomiskt område eller centrum och inte ett administrativt område. Storstädernas och regionernas betydelse som självständiga aktörer har ökat i EU och i den globala ekonomin, men framför allt handlar betonandet av metropolområdets betydelse om ett nytt paradigm eller en ny modell.

Begreppet metropolområde användes redan i OECD:s metropolöversikt över Helsingfors, som blev färdig för fyra år sedan. I OECD:s översikt innefattar Helsingfors metropolområde Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland. (Se kartan ovan.) Begreppet metropolområde har sedermera används speciellt av Nylands förbund. Landskapsförbundet domineras ju av Helsingforsregionens städer, i vars intresse det naturligtvis ligger att lyfta fram Helsingfors och huvudstadsregionens betydelse för ekonomin i hela landet. Men även Östra Nyland har betonat att Borgå och t.o.m. Lovisa hör till Helsingfors metropolområde.

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen har som argument för att sydvästra Sibbo bör anslutas till Helsingfors angett att Helsingfors nu har en äkta chans att bli Östersjöns ledande metropol. (Se "Megalomani? Den 30 augusti 2006".) Överborgmästaren kan förefalla ha storhetsvansinne, men hans påstående har faktiskt stöd i Landskapsöversikt för Nyland 2030, där det heter att

Helsingforsregionens metropolställning som det starkaste centret för affärsverksamhet och logistik inom Östersjöområdet främjas. Ställningen baserar sig på att regionen är ett attraktivt investeringsobjekt för företag, kompetent personal och kapital samt på att området har kompetens inom affärsverksamhet, nätverksbildning och logistik.

När det gäller logistik torde Helsingforsregionen och speciellt Helsingfors och Vanda faktiskt ha goda chanser att bli en betydelsefull knutpunkt. (Se "Gateway-staden. Den 12 september 2006".) Metropolområdets ekonomiska betydelse och framtidsutsikter betyder dock inte att Helsingfors bör expandera österut. Tvärtom framgår det ur kartan ovan att Helsingfors metropolområde utvecklats starkt i öster. Borgå ligger närmare metropolens centrum än något annat lokalt centrum. Dessutom sträcker sig tätortsbebyggelsen i huvudstadsregionen praktiskt taget lika långt österut som västerut. Enligt OECD:s rapport lönar det sig med tanke på en hållbar miljö och de offentliga infrastrukturinvesteringarna samt metropolområdets beboelighet att i framtiden koncentrera tillväxten till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, till exempel Lahtis och Tavastehus. Metropolområdets utveckling bör inte förväxlas med utvecklingen av "metropolen" Helsingfors.

Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006

Valet av pol. mag Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare har ansetts problematiskt. Dels är han inte jurist, dels är han medlem i styrelsen för Nylands förbund och kan därför betraktas som jävig. Inrikesministeriet sökte uttryckligen en jurist, men det fanns ingen tillgänglig. Myllyniemi har uppgett att han lovats juridisk hjälp från så väl ministeriet som från Kommunförbundet. (Se HS 22.9.2006.) Om sitt styrelsemedlemsskap har han sagt att det inte har egentlig betydelse, då han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Landskapsstyrelsens möten är inte offentliga. Däremot har Myllyniemi i egenskap av medlem i fullmäktige för Nylands förbund gjort ställningstaganden som anknyter till den föreslagna förändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo.

Vid landskapsfullmäktigemötet 14.12.2004 föreslog Jussi Pajunen ett tillägg till förslaget till landskapsplan enligt vilket "området som avgränsas av landkapsgränsen, Österleden, Ring III och Borgåleden antecknas på kartan till landskapsplanen för Nyland som utredningsområde, som korsas av en alternativ sträckning av östmetron fram till den östra gränsen av planområdet." Pekka Sauri föreslog ytterligare "att förslaget godkänns så att landskapsstyrelsen dessutom förutsätter att utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter." Enligt protokollet understöddes Sauris förslag av Pekka Myllyniemi.

Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo har i hög grad motiverats av "metropolens" och "metropolområdets" behov. Många har först i samband med fallet Sibbo stött på begreppet metropolområdet och den förefallande megalomaniska idén att Helsingfors är en metropol. Även här har den socialdemokratiske utredningsmannen Myllyniemi haft ett finger med i spelet. Enligt protokollet från SDP:s partikongress den 9 -11 juni 2005 gjorde Pekka Myllyniemi följande ändringsförslag till ställningstagande:

Lisäysesitys kannanoton kolmanneksi kappaleeksi toiminnallisen metropolialueen luomiseksi sekä muutos- ja lisäysesitykset kannanoton kohtiin 2, 8 ja 9 metropolialueen edellytyksiksi, kuntarakenteen uudistamiseksi ja kuntien valtionosuusjärjestelmän uudistamiseksi.

Partikongressens slutliga ställningstagande, som kan läsas på SDP:s webbplats, lyder enligt följande:

Suomi tarvitsee tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti. Metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ylikunnalliselle elinkeino-, infra- ja liikenne-politiikalle, yhteiselle maankäytön suunnittelulle ja asuntotuotannon ohjaukselle sekä palveluiden järjestämiselle. Metropolialue tulee nähdä laajana käsittäen koko Uudenmaan ja ulottuen aina Hämeenlinnan ja Lahden seuduille. ...
2. Metropolialue on maamme ainoa monialaisesti kilpailukykyinen kaupunkiseutu. Sen kansainvälisen kilpailukyvyn turvaaminen edellyttää valtion ja alueen yhteistyön tehostamista edelleen erityisesti osaamisrakenteiden, mutta myös asunto- ja liikennepoliittisten ongelmien ratkaisemiseksi. Helsingin seudun kuntien ja valtiovallan välille tulee neuvotella yhteistoimintasopimus ja seudun sisällä on syvennettävä kuntien välistä yhteistyötä ja edettävä palvelu- ja toimialakohtaisesti seudullisiin toimintamalleihin. Asteittain tulee edetä koko metropolialueen käsittävään, alueen kaikkia kaupunkikeskuksia kattavaan yhteistoimintaan, jotta pääkaupunkiseutu pystyy turvaamaan kilpailukykynsä vastaavien metropolien rinnalla.

Låter argumenten bekanta? I kommun- och områdesutskottet, som utarbetade ovanciterade ställningstaganden, satt förutom Myllyniemi hans partikamrat och namne Pekka Korpinen. Pekka Korpinen, som är biträdande stadsdirektör för stadsplanerings- och fastighetsväsendet i Helsingfors, är den tjänsteman som bär huvudansvaret för Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo.

Till sist noterar jag att "metropolområdet" enligt SDP:s ställningstagande infattar Tavastehus och Lahtis. Månne inte i så fall även Borgå och Sibbo hör till metropolområdet? För övrigt anser jag att planerna på en metro till Sibbo bör jämnas med marken. Utvecklingen av metropolområdets östra del förutsätter istället att HELI-banan förverkligas.

Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006

Kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi träffade igår föreningen För Sibbo och Östra Nylands förbund. (Se Borgåbladet.) Borgåbladet noterar att Sibbos planer på att byta landskapsförbund till Nylands förbund inte diskuterades, emedan utredaren Myllyniemi i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund är jävig i frågan.

Vid träffen mellan För Sibbo och utredningsmannen lär föreningen även ha uttalat sitt stöd för byggandet av en järnväg från Helsingfors österut istället för den av Helsingfors förespråkade metrolinjen. Här har föreningen För Sibbo nog ett trumfkort. Helsingfors planer på att förlänga metron österut är ett hot mot HELI-banan och därmed mot möjligheterna till en hållbar utveckling i metropolområdets östra del, Östra Nyland och hela Finska vikens kust öster om huvudstaden. (Se Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006.) När det gäller HELI-banan torde För Sibbo ha Östra Nylands fulla stöd. Däremot är utredningsmannen, som råkar vara f.d. stadsdirektör och nuvarande stadsfullmäktigeledamot i Lojo, ironiskt nog även i denna fråga i en obekväm situation. Myllyniemi har i landskapsfullmäktige för Nylands förbund förespråkat ELSA-banan. (Se mötedprotokoll.) HELI-banan har setts som en konkurrent till ELSA-banan västerut via Lojo, fastän HELI och ELSA på inga sätt skulle ersätta varandra. Konkurrensen handlar om budgetanslag. När ELSA-banan nyligen förklarades inaktuell började Lojo lobba för en järnväg mellan Esbo och Lojo.

Svenska folkpartiet har förespråkat satsningar på HELI-banan och kustbanan till Salo via Karis framom ELSA-banan. Här drar SFP naturligtvis hemåt, men i detta sammanhang kan man åtminstone inte beskylla partiet för att bygga språkmurar. Christina Gestrin har just denna vecka tagit avstånd från en järnväg mellan Esbo och Lojo. (Se YLE internytt.) Gestrin anser att en järnväg från Esbo till Lojo inte är realistisk, eftersom det finns andra rälsprojekt i huvudstadsregionen som prioriteras högre än en eventuell järnväg mellan Esbo och Lojo och att dessa projekten tar tid att förverkliga. Det samma kan sägas om Sibbometron. HELI-banan är däremot ett framtidsprojekt. HELI-banan kunde dessutom förverkligas i flera steg.

Metro utanför Ring III. Den 18 oktober 2006

En central motivering till Helsingfors behov av att expandera österut har varit att Huvudstadsregionens utveckling skett enbart i nordlig och västlig riktning, men inte i ostlig riktning. Sibbo och speciellt Svenska folkpartiet i Sibbo har förhindrat en balanserad utveckling. Politiker väljer dock sina ord på retoriska grunder. Man väljer de modeller som bäst levererar argument för den egna målsättningen. En snabb blick på kartan avslöjar att halva Esbo är minst lika glesbebyggt som Sibbo. Endast i nordvästra Vanda fortsätter tätbebyggelsen utanför Ring III. I Vanda förhindras bebyggelse utanför Ring III delvis av flygrutter och bullerområden, men i norra Esbo är bullerområdet litet. Ingen skulle dock komma på tanken att beskylla Esbo för att förhindra utvecklingen i huvudstadregionen, inte ens fast många markägare i norra Esbo är svenskspråkiga.

Vad som är balanserad utveckling kan man ha många olika uppfattningar om. Ett av Helsingfors problem är Helsingfors stads geografiska obalans, som märkbart skulle förvärras om staden ytterligare expanderade österut. Östra Helsingfors är ett problematiskt område, emedan det här finns sovstäder men föga arbetsplatser. Med tanke på var arbetsplatserna finns är en expansion österut inte speciellt motiverad. Nordsjö hamn kommer när hamnen är färdig att tillföra arbetsplatser i Nordsjö. Dess värre gränsar hamnen i öster med ett Naturaområde, så alltför mycket arbetsplatser kommer hamnen inte att bidra med i den sydöstra delen av huvudstadsregionen. Istället medför Nordsjö hamn främst arbetsplatser vid den nya bangården i Kervo och längs Ring III i Vanda. Med tanke på var arbetsplatserna i framtiden kommer att finnas är det bättre att satsa på att arbetskraften från Sibbo och Borgå kommer med pendeltåg längs vanliga järnvägar som är förbundna med huvudbanan än att man förlänger metrolinjen österut.

Varför vill Helsingfors inte satsa på HELI-banan, som skulle kunna ge järnvägsförbindelse till den nu rätt isolerade statsdelen Jakobacka och som till största del skulle finansieras av staten? Metrolinjer bör byggas där vanlig järnväg inte lämpar sig, så som i färdig bebyggd tätbefolkad stadsmiljö och med korta avstånd melan stationerna. Förlängs metron österut, kommer den från Mellungsbacka i Helsingfors att gå tre kilometer genom obebyggda områden i sydöstra Vanda innan den kommer fram till den första stationen vid ett småhusområde i Östersundom i (nuvarande) Sibbo. Vad är det för en metro? Helsingfors metroplaner i öster torde handla mera om anfallsstrategi än om trafiksystem.

Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006

Fullmäktige för Huvudstadsregionens Samarbetsdelegation SAD skall i fredag behandla ett utkast för trafiksystemplanen PLJ 2007. I utkastet ordnas projekten i viktighetsordning enligt hur skyndsamma de är. De viktigaste projekten är Ringbanan (till flygplatsen), metron till Esbo och Ring I. Sibbometron nämns naturligtvis inte i rangordningen, fastän man på vissa håll förefaller ta det för givet att den förverkligas inom några år. Även metron till Sibbo skall utredas, men finansieringen blir knappast möjlig innan Esbometron och Ringbanan är avklarade.

Sibbometron är en förutsättning för Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. Argumenten för inkorporeringen har i hög grad handlat om en "hållbar utveckling", som förutsätter metroförbindelse. De Grönas Osmo Soininvaara har rentav krävt att metron skall vara färdig innan de första invånarna flyttar till området. (Se "Sipoosta kadehdittu mallialue".) Man kan fråga sig när de första nya invånarna kan flytta in, om de måste vänta på metron.

Helsingfors har gett sken av att staden har för avsikt att bygga Sibbometron i rask takt, för att låtsas ha bråttom med att bebygga Sibbo. I sin webbdagbok skrev statsminister Matti Vanhanen att en förutsättning för annekteringen av sydvästra Sibbo är att Helsingfors omedelbart börjar bygga området. Någon markreservering kan, enligt statsministern, inte komma i fråga. Speciellt förväntar sig statsministern att Helsingfors i det annekterade området bygger egnahemshus, men det är dess värre just familjer med två bilar som flyttar till egnahemshus. Uppfyller Helsingfors de krav som statsminister Vanhanen ställer, kommer en metrolinje aldrig att löna sig. Men byggs inte metron till (nuvarande) Sibbo, har Helsingfors samlingspartistiska ledning bedragit de gröna, socialdemokraterna och vänsterförbundarna.

I framtidsvisionen för huvudstadsregionen PKS 2025 finns förutom Sibbometron även järnvägsförbindelsen österut, HELI-banan med. (Se kartan ovan.) Sibbometron och HELI-banan är dock varandra uteslutande alternativ. För att trygga en hållbar utveckling och för "att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur" är HELI-banan ett mycket bättre altarnativ. Förhastade metro- och annekteringsbeslut hotar spårförbindelsen till Borgå och därmed utvecklingen av metropolområdets östra del.

Godtagbara skäl? Den 16 oktober 2006

Kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi har nu bara en och en halv månad kvar på sig att färdigställa sin utredning om huruvida det finns "ett behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur". Att utredaren bara fått två månader på sig beror på att kommunminister Hannes Manninen vill att stadsrådet skall hinna ta ställning till en eventuell gränsjustering under regeringen Vanhanens regeringsperiod. Varför måste redan den sittande regeringen ta ställning i frågan? Det finns naturligtvis skäl, men finns det några godtagbara skäl att riskera förhastade beslut?

Orsaken till att Helsingfors stad hade bråttom med sin ansökan om en gränsjustering är uppenbar. Stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori har själv påpekat att Helsingfors har en "once in a lifetime chance, en engångschans att få statsrådets stöd" när det gäller anspråken på sydvästra Sibbo. (Se Bråttom. Den 8 augusti 2006.) Men om Helsingfors nu har en engångschans och det endast är regeringen Vanhanen som kan tillfredställa Helsingfors behov av att expandera österut, så kan expansionen inte vara så nödvändig som man låtit påskina. Är det kanske så att endast en Centerdominerad regering är beredd att köra över lagen. Har kanske Centern i sin kohandel lovat offra Sibbo och ta det politiska och moraliska ansvaret för rovet? Minister Manninen borde ställas mot väggen med frågan varför redan den sittande regeringen bör behandla förslaget till en gränsjustering fastän tiden är på tok för knapp.

Gränsjusteringar kräver politiska förutsättningar. Den 15 otober 2006

Delegationen för huvudstadsregionen beslöt i februari att Helsingfors och Vanda skulle byta områden så att Helsingfors skulle få den s.k. Västerkullakilen i utbyte mot Nedre Dickursby. I en utredningen vars namn är Reformen av kommun- och servicestrukturen: riktlinjer för huvudstadsregionen daterad 14.2.1006 tog delegationen samtidigt ställning för att "de västra områdena i Sibbo" skall införlivas med huvudstadsregionen.

En samhällsstruktur enligt principen för hållbar utveckling i regionen förutsätter att stadsstrukturen smidigt fortsätter österut och ansluts med spårtrafikförbindelser. I syfte att utvidga bosättningen kommer Helsingfors och Vanda att byta områden i Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. De västra områdena i Sibbo skall införlivas med huvudstadsregionen.

En administrativ införlivning av de västra områdena i Sibbo kan naturligtvis inte ske utan en inkorporering, såvida inte hela Sibbo införlivas med huvudstadsregionen, vilket visserligen en del förespråkare för inkorporeringen av sydvästra Sibbo kontradiktoriskt förespråkat. (Jämför Risk för förhastade beslut. Den 13 oktober 2006.) Planerna på att byta ut Nedre Dickursby mot Västerkullakilen har Helsingfors visserligen gett upp, emedan det visade sig att invånarna i Nedre Dickursby inte ville bli Vandabor. Istället beslöt stadsfullmäktige Helsingfors i juni att ansöka om att få inkorporera endast de sydligaste delarna av Västerkullakilen tilsammans med en stor del av västra Sibbo. Detta lilla område av Vanda har Helsingfors ingen användning av annat än som en korridor till Sibbo, då lagen inte tillåter en exklav. Området har inte så stort ekonomiskt värde för Vanda, men nog ett stort symboliskt och historikt värde, då det inbegriper Vandas enda havstrand. Skulle Helsingfors ha fått hela Västerkullakilen upp till Borgå motorväg, hade Helsingfors kunnat bebygga även området mellan Sibbo och Helsingfors nuvarande östrgräns.

Personligen är jag nöjd med att Helsingfors inte längre gör anspråk på området mellan Österleden (Nya Borgåvägen) och Borgå motorväg i Vanda. Svenska kommittén i Vanda tog även i mars avstånd från bytet av Västerkullakilen mot Nedre Dickursby. Motiveringen var att områdesbytet skulle vara dåligt och oekonomiskt för Vanda och dess invånare, att Västerkullakilen är ett område med stor framtida potential för Vanda stad och dessutom en kulturbygd väl värd att bevara. Vanda kommer knappast inom en nära framtid att börja planera och bygga Västersundom och Västerkulla gårds marker, vilket Helsingfors torde göra om området tillfaller huvudstaden. Då områdesbytet med Vanda inte blev av vågade Helsingfors inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, fastän en anslutning av området med Helsingfors med tanke på "utvecklingen av samhällstrukturen i Helsingforsregionen" borde vara att föredra framom en anslutning av sydvästra Sibbo. Helsingfors valde att inte göra anspråk på hela Västerkullakilen, för att staden samarbetar med Vanda och eftersom det hade varit mycket svårare att köra över Vanda än Sibbo.

Då kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi skall starta från rent bord då han utreder "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur", borde han inte kunna negligera att det i själva verket är mera motiverat att ansluta hela Västerkullakilen än en del av Sibbo till Helsingfors. Det är inte Sibbo utan Vanda som utgjort ett hinder för "utvecklingen av samhälsstrukturen" i öster. Västerkullakilen torde dessutom kunna anslutas till Helsingfors utan att lagen kringås. Om Manninen i sin utredning kommer fram till att hela Västerkullakilen bör anslutas till Helsingfors, kommer utredningen emellertid att resultera i att det i Helsingforsregionen och regeringen inte längre finns en enig allians bakom Helsingfors krav på att få expandera österut. (Jämför Allianser. Den 14 oktober 2006.)

Kommer utredningsmannen att ta hänsyn till de politiska förutsättningarna? Myllyniemi, som representerar Socialdemokratiska partiet i landskapsstyrelsen för Nylands förbund, skulle göra sitt parti en stor tjänst om han saboterade samarbetet mellan Centern och Samlingspartiet genom att i sin utredning medvetet förbise de politiska förutsättningarna för huvudstadens expansion österut. Formellt borde kommunindelningsutredaren inte kunna beakta de politiska betingelserna för eventuella gränsjusteringar.