Skuggutredningsmän. Den 24 oktober 2006

Sibbo har tillsatt hela två "skuggutredningsmän" (HS). Den ena är Bo-Erik Ekström, som är sakkunnig i kommunekonomi. Den andra utredaren är ingen mindre än Harri Harkimo. Nu är inte Hjallis ett dugg mindre opartisk än den officiella kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi. Harkimo bor själv i Gumbostrand, som hör till det område som Helsingfors gör anspråk på. Om Harkimo inte är så trovärdig i egenskap av jävig utredningsman, så garanterar han åtminstone att Sibbos egen utredningar får publicitet. Och det kan vara nog så viktigt.

Jag har själv på denna blogg förslagit eller förutspått att Sibbo eller föreningen För Sibbo gör egna utredningar. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Månne inte även minister Hannes Manninen kunde räkna ut att Myllyniemis utredning inte blir den enda utredningen. I själva verket har statens tekniska forskningscentral VTT redan gjort en utredning eller konsekvensbedömning, som stöder Sibbos egna planer, som centerministrarna Vanhanen och Manninen dock stämplat som orealistiska. Ändå misstänker jag att Sibbos senaste drag kan ta minister Manninen på sängen. Initiativet kan inte avfärdas som en provokation, men kan nog verka provocerande.

Ekström och Harkimo skall, trots att Helsingin Sanomat kallar dem skuggutredningsmän, inte utreda om "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." Istället skall de mera specifikt utreda alternativ finansiering, vilket i praktiken betyder att privata finansiärer skulle betalar en del av kostnaderna när nya bostäder, skolor och infrastruktur byggs i Sibbo. (Se Yle Internytt.) I själva verket byggdes Nordsjö, där jag själv numera bor, på 1960-talet på ett liknande sätt med privat finansiering av service och infrastruktur, fastän en del försvarare av Helsingfors annekteringsplaner felaktigt hävdat att Helsingfors ansvarade för byggandet av stadsdelen, som 1966 införlivades med huvudstaden.

Harri "Hjallis" Harkimo är inte minst känd för sin förmåga att hitta sponsorer och samarbetspartner. Månne inte Harkimos "utredning" kommer att resultera i en lista med villiga finansierer och en finansieringsplan som centerministrarna omöjligen kan beteckna som orealistisk. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordförande borde i egenskap av samlingspartister inte heller kunna ha några invändningar mot privata finansierer. Dess värre torde Helsingfors hellre se att Sibbo förblir glesbebyggt än att Sibbo själv bygger, men Helsingfors stads ekonomi duger inte som ett officiellt argument för en annektering.

Om reformen av kommun- och servicestrukturen och fallet Sibbo. Den 23 oktober 2006

Den aktuella reformen av kommun- och servicestrukturen har som mål att radikalt minska antalet kommuner i Finland. Den centerpartistiske kommun- och regionminister Hannes Manninen, som ansvarar för reformen, har intygat om att den nya ramlagen tjänar detta syfte. Ändå är Center eller åtmintone dess medlemmar starkt emot kommunsammanslagningar. Kommunsammanslagningar betyder att speciellt centerpartistiska politiker och kommundirektörer mister jobbet, att gamla kommuncentrum på landsbyggden tvinar bort och att landsorter förlorar sin identitet. Minister Manninens otacksamma uppgift har varit att driva igenom en reform som är föga populär bland hans potentiella väljare. Centern har haft skäl att frukta att om partiet inte själv ansvarat för en kommunreform, så hade nästa regering gått in för en betydligt radikalare reform, som skulle ha betytt tvångssammanslagningar och storkommuner.

Det har länge varit känt att socialdemokraterna allmänt förespråkar kommunsammanslagningar och stora kommunder. Förra hösten skrev jag ett blogginlägg Om kommunsammanslagningar. Den 10 september 2005, där jag kritiserade socialdemokraterna för att förespråka sammanslagningar och påtvinga sammanslagningar genom att driva igenom lagar som ruinerar kommunerna. Vad jag inte då hade klart för mig var att även Samlingspartiet anser att det i Finland finns "för många" kommuner.

Den främsta orsaken till kommunsammanslagningar är kommuners dåliga ekonomi. Den dåliga ekonomin kan bero på avfolkning och ofördelaktig åldersstruktur. Men kommunernas allmänna dåliga ekonomi beror nog i första hand på att riksdagen stiftat lagar som ökat kommunernas utgifter. Samlingspartisten Jan Vapaavuori påpstod för ett år sedan att "valtio on siirtänyt osan omista budjettiongelmistaan kuntien budjetteihin vähentämällä osuuttaan kunnille määräämiensä tehtävien kustannuksista." (Se Vapaavuoris webbplats.) En logisk lösningen på kommunernas dåliga ekonomi vore att staten bar ett större ansvar för tjänsterna. Kommunsammanslagningar löser inte nödvändigtvis de ekonomiska problemen. Det visar åtminstone en undersökning som den kommunala utvecklingsstiftelsen KAKS har låtit göra, som publicerades förra veckan.

Själv tycker jag att en av Ålands stora charm är det stora antalet kommuner och kommuncentra. På Åland fungerar landskapet som en demokratisk mellannivå mellan kommunerna och staten, men Samlingspartiet har motsatte sig Centerns förlag på motsvarande mellannivåer i Riket. Överhuvudtaget har oppositionspartiet Samlingspartiet kunnat pressa Centern i kommun- och servicestrukturformen, för att Samlingspartiet i denna centrala fråga står närmare socialdemokraterna än vad Centern gör. (Se Allianser. Den 14 oktober 2006.) Detta kan eventuellt förklara centerministrarnas märkliga ställningstagande i fallet Sibbo.

Formell har fallet Sibbo ingenting med kommun- och servicestrukturreformen att skaffa, men de facto torde det finnas ett starkt samband. Magnus Torsell skrev i Vasabladet den 29.6.2006:

Det har i politiska kretsar väckt uppmärksamhet att statsminister Vanhanen snabbt verkat acceptera Helsingfors inkorporering av Sibbomark. Det är möjligt att centern är trängd i kommunstrukturreformen. Blir det ingen lösning före riksdagsvalet är kanske nästa regering blåröd, alltså med samlingspartiet och socialdemokrater som bestämmande partier. I så fall betyder kommunstrukturreformen storkommuner eller storstäder, vilket avgående sfp-ordförande Jan-Erik Enestam noterat vid partidagen i Vasa tidigare i somras.

På sin spekulerade Sfp:s nya orförande Stefan Wallin nyligen om att Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Det finns andra beröringspunker mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. I remissdebatten om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen framhöll Nils-Anders Granvik i Sfp:s gruppanförande följande:

Jag kan inte undvika att ta upp risken med att regeringen urvattnar detta lagförslag om man som i Helsingfors-Sibbo fallet stöder den starkares krav på att annektera sina svagare grannar. Om detta sker enligt Helsingfors framställning kan hela kommun- och servicestrukturreformen falla platt till marken. Vad är det för idé att förhandla grannare emellan om den starke med hjälp av statsrådsbeslut får sin vilja igenom. Vi har ett flertal större städer som med stort intresse följer med Helsingfors-Sibbo fallet och som sannolikt kommer att åberopa en eventuell annektering som ett prejudikat som bör vara gällande även för andra svårtlösta fall.

Metropolens eget landskapsförbund. Den 22 oktober 2006

I gårdagens blogginlägg noterade jag att ett metropolområde inte är en administrativ enhet, utan närmast ett ekonomiskt och funktionellt begrepp. Helsingfors och huvudstadsregionens ekonomiska inflytande sträcker sig naturligtvis långt över Helsingfors och huvudstadsregionens gränser. Därmed begränsas politikernas möjligheter att styra utvecklingen. Å andra sidan hänger begreppet metropolområde ihop med ett paradigm enligt vilket ekonomin är global och politiska gränser har förlorat i betydelse. De ekonomiska teorierna säger att den politiska makten inte skall och inte heller kan styra ekonomin, men nog stöda befintliga utvecklingsprocesser.

Begreppet metropolområde kan förefalla att representera en nyliberal idé. Det är därför anmärkningsvärt att socialdemokraterna i Finland tagit ställninmg för att Finland behöver "tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti", samtidigt som man framhåller att "metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ". (Se Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006.) Den aktuella kommun- och servicereformen kan å andra sidan sägas ha som mål att anpassa kommunindelningen till ekonomiska och funktionella områden.

Enligt den föreslagna kommunindelningslagen skall en kommun bestå av "ett pendlingsområde eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska eller på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för tillhandahållandet och finansieringen av servicen". Helsingfors metropolområde är dock alldeles för stort för att utgöra en enda kommun eller annan administrativ enhet. Kommunsammanslagningar och ändringar i kommunindelningen borde därför inte vara relevanta med tanke på metropolområdet som helhet. Det samma gäller förändringar i landskapsindelningen. Styrelser och fullmäktigen för enskilda administrativa enheter kan inte göra anspråk på den politiska makten över hela metropolområdet.
Utöver Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD är det främst Nylands förbund som ansvarat för utvecklingen av Helsingfors metropolområde. Nylands förbund betonar att hela landskapet Nyland hör till metropolområdet. Däremot ligger inte hela metropolområdet innanför landskapet Nylands gränser, fastän förbundet ibland använder benämningen Helsingfors metropolområde som en synonym till Nylands område. Även Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland hör enligt OECD:s definition till Helsingfors metropolområde. (Se Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006 .) Nylands förbund förefaller lika väl ha starka politiska ambitioner när det gäller metropolen.

Det är knappast en tillfällighet att just ordförandena i Nylands landskapsstyrelse och landskapsfullmäktige speciellt starkt kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism" och jämfört Sibbogränsen med Berlinmuren. Med facit i hand är det lätt att konstatera att Sibbos medlemskap i Östra Nyland var ett misstag. Hade Sibbo och övriga östnylänska kommuner varit med i Nylands förbund, hade inställningen till Sibbo varit en annan. Nu kan det vara för sent att byta förbund. Officiellt torde Nylands förbund inte ha tagit ställning för Helsingfors planer på att expandera österut eller ens för Sibbos medlemskap i Nylands förbund, men jag kan inte låta bli att än en gång notera det rättsvidriga i att minister Hannes Manninen till kommunindelningsutredare i fallet Sibbo utnämnt en medlem i landskapsstyrelsen för Nylands förbund. Vad har det för betydelse om förbundet officiellt gjort några ställningstaganden eller inte, då dess ledning i eget namn starkt och klart, ja rentav på ett odiplomatiskt markerande och t.o.m. osakligt sätt tagit ställning?

Det känns olustigt att Sibbo torde gå med i ett landskapsförbund som starkt, om än inofficellt, signalerar fiendskap gentemot kommunen. Jag tröstar mig dock med att Helsingfors planer på att expandera österut inte torde ingå i Nylands förbunds visioner och strategier. Tvärtom skall enligt Landskapsöversikt för Nyland 2030 (publicerad 2006) bebyggelsen i Sibbo koncentreras till området innanför triangeln Nickby-Korso-Kervo. Hela sydvästra Sibbo skall däremot ingå i en grönsfär. Även HELI-banan finns med. (Se kartan ovan.)

Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006

Metropolområde är i högsta grad ett finländskt begrepp. Visserligen används motsvarande begrepp även i Tyskland, vilket framgår ur senaste nummer av Kuntalehti. Google ger 708 sidor med (det svenska) ordet metropolområde från Finland mot endast tre sidor från Sverige. På sidorna från Sverige nämner en sida "Helsingfors metropolområde"; ingen sida nämner något svenskt metropolområde. Idén Helsingfors metropolområde har på några år etablerats och fått officiell status, fastän begreppet inte är entydigt definierat.

I Förbundsrepubliken Tyskland har den tyska (förbunds)staten av förekommen anledning valt att hålla låg profil, vilket lett till att delstater, regioner och storstäder istället intagit rollen av internationella aktörer. Inflytandet från tyska "metropolområden" och nätverk av "Hansastäder" är lättare att acceptera än ett Berlincentrerat tyskt inflytande. Helsingfors och Finland har inte någon motsvarande historisk belastning, som skulle förklara varför idén om Helsingfors metropolområde blivit så populär. En förklaring är den svaga nationella självkänslan och mindervärdeskomplexen gentemot grannländer med verkliga storstäder och traditionell stadskultur. En annan förklaring till att man lanserat begreppet metropolområdet är att det hjälper invånarna i den omgivande regionen att identifiera sig med "metropolen" istället för att avundsjukt förakta Helsingfors.

Det är anmärkningsvärt att man med metropolområdet vanligen förstår ett område som inkluderar städer på över 100 kilometers avstånd från själva metropolen. I vissa fall används benämningen Helsingfors metropolområde lika väl som synonym till huvudstadsregionen, dvs Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Just begreppets inexakthet och töjbarhet kan vara en viktig orsak till att det används så frekvent.

En idé med metropolområden är att ge områdets centrum större tyngd. Helsingfors metropolområde kan ha närmare två miljoner invånare, medan huvudstadsregionen bara har en dryg miljon invånare och Helsingfors invånarantal endast är drygt en halv miljon. Storleken kan ha betydelse då Helsingfors skall konkurrera med andra städer och områden i den globala ekonomin, där nationalstaternas gränser har förlorat i betydelse. Överhuvudtaget är metropolområdet primärt ett ekonomiskt område eller centrum och inte ett administrativt område. Storstädernas och regionernas betydelse som självständiga aktörer har ökat i EU och i den globala ekonomin, men framför allt handlar betonandet av metropolområdets betydelse om ett nytt paradigm eller en ny modell.

Begreppet metropolområde användes redan i OECD:s metropolöversikt över Helsingfors, som blev färdig för fyra år sedan. I OECD:s översikt innefattar Helsingfors metropolområde Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland. (Se kartan ovan.) Begreppet metropolområde har sedermera används speciellt av Nylands förbund. Landskapsförbundet domineras ju av Helsingforsregionens städer, i vars intresse det naturligtvis ligger att lyfta fram Helsingfors och huvudstadsregionens betydelse för ekonomin i hela landet. Men även Östra Nyland har betonat att Borgå och t.o.m. Lovisa hör till Helsingfors metropolområde.

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen har som argument för att sydvästra Sibbo bör anslutas till Helsingfors angett att Helsingfors nu har en äkta chans att bli Östersjöns ledande metropol. (Se "Megalomani? Den 30 augusti 2006".) Överborgmästaren kan förefalla ha storhetsvansinne, men hans påstående har faktiskt stöd i Landskapsöversikt för Nyland 2030, där det heter att

Helsingforsregionens metropolställning som det starkaste centret för affärsverksamhet och logistik inom Östersjöområdet främjas. Ställningen baserar sig på att regionen är ett attraktivt investeringsobjekt för företag, kompetent personal och kapital samt på att området har kompetens inom affärsverksamhet, nätverksbildning och logistik.

När det gäller logistik torde Helsingforsregionen och speciellt Helsingfors och Vanda faktiskt ha goda chanser att bli en betydelsefull knutpunkt. (Se "Gateway-staden. Den 12 september 2006".) Metropolområdets ekonomiska betydelse och framtidsutsikter betyder dock inte att Helsingfors bör expandera österut. Tvärtom framgår det ur kartan ovan att Helsingfors metropolområde utvecklats starkt i öster. Borgå ligger närmare metropolens centrum än något annat lokalt centrum. Dessutom sträcker sig tätortsbebyggelsen i huvudstadsregionen praktiskt taget lika långt österut som västerut. Enligt OECD:s rapport lönar det sig med tanke på en hållbar miljö och de offentliga infrastrukturinvesteringarna samt metropolområdets beboelighet att i framtiden koncentrera tillväxten till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, till exempel Lahtis och Tavastehus. Metropolområdets utveckling bör inte förväxlas med utvecklingen av "metropolen" Helsingfors.

Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006

Valet av pol. mag Pekka Myllyniemi till kommunindelningsutredare har ansetts problematiskt. Dels är han inte jurist, dels är han medlem i styrelsen för Nylands förbund och kan därför betraktas som jävig. Inrikesministeriet sökte uttryckligen en jurist, men det fanns ingen tillgänglig. Myllyniemi har uppgett att han lovats juridisk hjälp från så väl ministeriet som från Kommunförbundet. (Se HS 22.9.2006.) Om sitt styrelsemedlemsskap har han sagt att det inte har egentlig betydelse, då han inte i offentligheten tagit ställning i frågor som berör Sibbo. Landskapsstyrelsens möten är inte offentliga. Däremot har Myllyniemi i egenskap av medlem i fullmäktige för Nylands förbund gjort ställningstaganden som anknyter till den föreslagna förändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Vanda och Sibbo.

Vid landskapsfullmäktigemötet 14.12.2004 föreslog Jussi Pajunen ett tillägg till förslaget till landskapsplan enligt vilket "området som avgränsas av landkapsgränsen, Österleden, Ring III och Borgåleden antecknas på kartan till landskapsplanen för Nyland som utredningsområde, som korsas av en alternativ sträckning av östmetron fram till den östra gränsen av planområdet." Pekka Sauri föreslog ytterligare "att förslaget godkänns så att landskapsstyrelsen dessutom förutsätter att utvecklingsalternativen för det såkallade Västerkulla-området utreds via en etapplan eller en annan motsvarande process i samarbete med berörda myndigheter." Enligt protokollet understöddes Sauris förslag av Pekka Myllyniemi.

Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo har i hög grad motiverats av "metropolens" och "metropolområdets" behov. Många har först i samband med fallet Sibbo stött på begreppet metropolområdet och den förefallande megalomaniska idén att Helsingfors är en metropol. Även här har den socialdemokratiske utredningsmannen Myllyniemi haft ett finger med i spelet. Enligt protokollet från SDP:s partikongress den 9 -11 juni 2005 gjorde Pekka Myllyniemi följande ändringsförslag till ställningstagande:

Lisäysesitys kannanoton kolmanneksi kappaleeksi toiminnallisen metropolialueen luomiseksi sekä muutos- ja lisäysesitykset kannanoton kohtiin 2, 8 ja 9 metropolialueen edellytyksiksi, kuntarakenteen uudistamiseksi ja kuntien valtionosuusjärjestelmän uudistamiseksi.

Partikongressens slutliga ställningstagande, som kan läsas på SDP:s webbplats, lyder enligt följande:

Suomi tarvitsee tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti. Metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ylikunnalliselle elinkeino-, infra- ja liikenne-politiikalle, yhteiselle maankäytön suunnittelulle ja asuntotuotannon ohjaukselle sekä palveluiden järjestämiselle. Metropolialue tulee nähdä laajana käsittäen koko Uudenmaan ja ulottuen aina Hämeenlinnan ja Lahden seuduille. ...
2. Metropolialue on maamme ainoa monialaisesti kilpailukykyinen kaupunkiseutu. Sen kansainvälisen kilpailukyvyn turvaaminen edellyttää valtion ja alueen yhteistyön tehostamista edelleen erityisesti osaamisrakenteiden, mutta myös asunto- ja liikennepoliittisten ongelmien ratkaisemiseksi. Helsingin seudun kuntien ja valtiovallan välille tulee neuvotella yhteistoimintasopimus ja seudun sisällä on syvennettävä kuntien välistä yhteistyötä ja edettävä palvelu- ja toimialakohtaisesti seudullisiin toimintamalleihin. Asteittain tulee edetä koko metropolialueen käsittävään, alueen kaikkia kaupunkikeskuksia kattavaan yhteistoimintaan, jotta pääkaupunkiseutu pystyy turvaamaan kilpailukykynsä vastaavien metropolien rinnalla.

Låter argumenten bekanta? I kommun- och områdesutskottet, som utarbetade ovanciterade ställningstaganden, satt förutom Myllyniemi hans partikamrat och namne Pekka Korpinen. Pekka Korpinen, som är biträdande stadsdirektör för stadsplanerings- och fastighetsväsendet i Helsingfors, är den tjänsteman som bär huvudansvaret för Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo.

Till sist noterar jag att "metropolområdet" enligt SDP:s ställningstagande infattar Tavastehus och Lahtis. Månne inte i så fall även Borgå och Sibbo hör till metropolområdet? För övrigt anser jag att planerna på en metro till Sibbo bör jämnas med marken. Utvecklingen av metropolområdets östra del förutsätter istället att HELI-banan förverkligas.

Utredningsmannen träffade För Sibbo och Östra Nylands förbund. Den 19 oktober 2006

Kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi träffade igår föreningen För Sibbo och Östra Nylands förbund. (Se Borgåbladet.) Borgåbladet noterar att Sibbos planer på att byta landskapsförbund till Nylands förbund inte diskuterades, emedan utredaren Myllyniemi i egenskap av medlem i styrelsen för Nylands förbund är jävig i frågan.

Vid träffen mellan För Sibbo och utredningsmannen lär föreningen även ha uttalat sitt stöd för byggandet av en järnväg från Helsingfors österut istället för den av Helsingfors förespråkade metrolinjen. Här har föreningen För Sibbo nog ett trumfkort. Helsingfors planer på att förlänga metron österut är ett hot mot HELI-banan och därmed mot möjligheterna till en hållbar utveckling i metropolområdets östra del, Östra Nyland och hela Finska vikens kust öster om huvudstaden. (Se Sibbometron blir knappast av. Den 17 oktober 2006.) När det gäller HELI-banan torde För Sibbo ha Östra Nylands fulla stöd. Däremot är utredningsmannen, som råkar vara f.d. stadsdirektör och nuvarande stadsfullmäktigeledamot i Lojo, ironiskt nog även i denna fråga i en obekväm situation. Myllyniemi har i landskapsfullmäktige för Nylands förbund förespråkat ELSA-banan. (Se mötedprotokoll.) HELI-banan har setts som en konkurrent till ELSA-banan västerut via Lojo, fastän HELI och ELSA på inga sätt skulle ersätta varandra. Konkurrensen handlar om budgetanslag. När ELSA-banan nyligen förklarades inaktuell började Lojo lobba för en järnväg mellan Esbo och Lojo.

Svenska folkpartiet har förespråkat satsningar på HELI-banan och kustbanan till Salo via Karis framom ELSA-banan. Här drar SFP naturligtvis hemåt, men i detta sammanhang kan man åtminstone inte beskylla partiet för att bygga språkmurar. Christina Gestrin har just denna vecka tagit avstånd från en järnväg mellan Esbo och Lojo. (Se YLE internytt.) Gestrin anser att en järnväg från Esbo till Lojo inte är realistisk, eftersom det finns andra rälsprojekt i huvudstadsregionen som prioriteras högre än en eventuell järnväg mellan Esbo och Lojo och att dessa projekten tar tid att förverkliga. Det samma kan sägas om Sibbometron. HELI-banan är däremot ett framtidsprojekt. HELI-banan kunde dessutom förverkligas i flera steg.

Metro utanför Ring III. Den 18 oktober 2006

En central motivering till Helsingfors behov av att expandera österut har varit att Huvudstadsregionens utveckling skett enbart i nordlig och västlig riktning, men inte i ostlig riktning. Sibbo och speciellt Svenska folkpartiet i Sibbo har förhindrat en balanserad utveckling. Politiker väljer dock sina ord på retoriska grunder. Man väljer de modeller som bäst levererar argument för den egna målsättningen. En snabb blick på kartan avslöjar att halva Esbo är minst lika glesbebyggt som Sibbo. Endast i nordvästra Vanda fortsätter tätbebyggelsen utanför Ring III. I Vanda förhindras bebyggelse utanför Ring III delvis av flygrutter och bullerområden, men i norra Esbo är bullerområdet litet. Ingen skulle dock komma på tanken att beskylla Esbo för att förhindra utvecklingen i huvudstadregionen, inte ens fast många markägare i norra Esbo är svenskspråkiga.

Vad som är balanserad utveckling kan man ha många olika uppfattningar om. Ett av Helsingfors problem är Helsingfors stads geografiska obalans, som märkbart skulle förvärras om staden ytterligare expanderade österut. Östra Helsingfors är ett problematiskt område, emedan det här finns sovstäder men föga arbetsplatser. Med tanke på var arbetsplatserna finns är en expansion österut inte speciellt motiverad. Nordsjö hamn kommer när hamnen är färdig att tillföra arbetsplatser i Nordsjö. Dess värre gränsar hamnen i öster med ett Naturaområde, så alltför mycket arbetsplatser kommer hamnen inte att bidra med i den sydöstra delen av huvudstadsregionen. Istället medför Nordsjö hamn främst arbetsplatser vid den nya bangården i Kervo och längs Ring III i Vanda. Med tanke på var arbetsplatserna i framtiden kommer att finnas är det bättre att satsa på att arbetskraften från Sibbo och Borgå kommer med pendeltåg längs vanliga järnvägar som är förbundna med huvudbanan än att man förlänger metrolinjen österut.

Varför vill Helsingfors inte satsa på HELI-banan, som skulle kunna ge järnvägsförbindelse till den nu rätt isolerade statsdelen Jakobacka och som till största del skulle finansieras av staten? Metrolinjer bör byggas där vanlig järnväg inte lämpar sig, så som i färdig bebyggd tätbefolkad stadsmiljö och med korta avstånd melan stationerna. Förlängs metron österut, kommer den från Mellungsbacka i Helsingfors att gå tre kilometer genom obebyggda områden i sydöstra Vanda innan den kommer fram till den första stationen vid ett småhusområde i Östersundom i (nuvarande) Sibbo. Vad är det för en metro? Helsingfors metroplaner i öster torde handla mera om anfallsstrategi än om trafiksystem.