Partisekreterarens ställningstaganden. Den 29 oktober 2006

Maarit Feldt-Rantas uttalanden i Sibbofrågan på de finlandssvenska socialdemokraternas kongress är huvudnyhet i dagens Hufvudstadsblad. Socialdemokraternas partisekreterare sade alltså på FSD:s kongress i Borgå igår att frågan om Sibbos framtid bör skjutas fram till efter riksdagvalet, eftersom det inte finns någon saklig eller juridisk koppling till valet. (Se Yle Internytt, Radio Vega, TV-Nytt.) Kopplingen till valet är enligt partisekreteraren Feldt-Ranta enbart politisk och har att göra med Helsingfors uppgörelse med några ministrar. Feldt-Ranta undrade med vilken rätt statsministern och kommunministern och eventuellt andra ministrar började kohandla med Helsingfors stad om annektering av delar av Sibbo. Hon säger vidare att Sibboprocessen på flera sätt fyller kriterierna för ett uruselt skött ärende och att demokratin fullkomligt åsidosatts i beredningen. Sibbofrågan borde enligt Feldt-Ranta avgöras av nästa regering och ministrar som inte bundit sina händer i frågan. Då skulle ingen behöva göra dåliga beslut bara för att rädda sittansikte.

Partisekreteraren Feldt-Rantas uttalanden i fallet Sibbo torde ge skäl till flera blogginlägg. Det kanske mest anmärkningsvärda med Feldt-Rantas ställningstagande är att hennes företrädare som socialdemokraternas partisekreterare Eero Heinäluoma uttalat sitt stöd för Helsingfors krav på att få annektera sydvästra Sibbo. Centerns partisekreterare undrade med fog om det finns meningsskiljaktigheter i Sibbofrågan mellan partisekreteraren Feldt-Ranta, partiordföranden Heinäluoma och de övriga ministrarna från Helsingfors. Centern är tydligt irriterad över Feldt-Rantas uttalanden. Centern undrar varför socialdemokraternas partisekreterare går aggressivt ut i en fråga som hennes egna partikamrater i Helsingfors mycket aktivt har drivit i motsatt riktning.

Finansninister Eero Heinäluoma har nog kvalicerat sig till gruppen "eventuellt andra ministrar" som idkat kohandel med Helsingfors. Till Heinäluomas och socialdemokraternas försvar kan dock noteras att Sibbofrågan åtminstone inte formellt hör till finansministerns ansvarsområde. Heinäluoma är även en Helsingforspolitiker, som naturligtvis även bör se till huvudstadens intressen, fastän han i likhet med Feldt-Ranta inte sitter i Helsingfors stadsfullmäktige. Man kunde även fråga sig varför Centerns ledning så tydligt tagit ställning i en fråga som Centerns medlemmar i Sibbo mycket aktivt drivit i motsatt riktning... Heinäluoma och socialdemokratiska stadsfullmäktigen i Helsingfors har nog stoppat sina fingrar i syltburken, men finansministern och SDP har inte bundit sina händer på samma sätt som centerministrarna.

Idag skall FSD-kongressen behandla motioner och ta ställning till bl.a. följande motion:

Finlands Svenska Socialdemokraters kongress uppmanar distriktsstyrelsen och distriktets riksdagsman att på alla sätt påverka de socialdemokratiska beslutsfattarna i regeringen att inte godkänna Helsingfors planer på att tvångsansluta en del av Sibbo med huvudstaden.

Inkorporera Nurmijärvi med Helsingfors! Den 28 oktober 2006

Statsminister Matti Vanhanen skriver i sin webbdagbok tidigare i veckan om bostadspolitik i Helsingforsregionen. Angående paret Försti, som vräktes ur sitt hem i Esbo, skriver statsministern:

Espoo elää välimuodossa, mutta sielläkin yhä muutetaan omakotipihoja kerrostalorakentamiseksi. Viimeisin tapaus, jossa eläkeläispariskunta häädettiin talostaan kaavan takia toivottavasti herättää miettimään eletäänkö tehokkuuden takia vai mikä on tavoitteemme....

Får Helsingfors annektera sydvästra Sibbo kan vi få se många liknande scener som i fallet Försti. Även i Sibbofrågan är det skäl att fråga sig vad vi lever för och vilka våra målsättningar är.

Vanhanen försvarar i sitt blogginlägg sin hemkommun Nurmijärvi och tar än en gång ställning för boende i egnahemshus, vilket fått biträdande stadsdirektör Pekka Korpinen att reagera med hård kritik. Oenigheten i bostadspolitiken är ett gott tecken för Sibbo. Vanhanen ifrågasätter det vettiga i att rengöra området vid Fiskhamnen för 260 miljoner euro för att kunna bygga ett nytt bostadsområde. För samma pris kunde man kunna köpa råmark till en yta som motsvarar halva Nurmijärvi. På en så stor yta skulle det rymmas mången stuga, noterar Vanhanen.

Jag kan inte motstå frästelsen att föreslå att halva Nurmijärvi inkorporeras med Helsingfors. Då skulle Pekka Korpinens inställning till egnahemshusboende i Nurmijärvi säkert förändras. Visserligen är Helsingfors och Nurmijärvi inte grannkommuner, men det problemet kunde lösas genom att Vanda avstod ett område som skulle utgöra en korridor mellan moderstaden och kolonin. Å andra sidan har man den senaste tiden diskuterat det ändamålseniga i lagen som säger att en kommun måste bestå av ett sammanhängande område.

Principen om ett sammanhängande landområde gör att Kalvola inte kan gå samman med Tavastehus, emedan grannkommunen Hattula beslutit att inte gå med i det planerade Stortavastehus. Åtminstone på Kommunförbundet är man beredda att pruta på den ovannämnda principen. (Se Hämeen Sanomat.) Man kan även fråga sig hur vettigt det är att Vanda skulle avstå sin havsstrand bara för att Helsingfors annekteringe av sydvästra Sibbo formellt skall uppfylla lagens krav. I praktiken skulle sydvästra Sibbo som en dela av metropolen i varje fall bli en koloni, lydstad och exklav.

Min hembygds heliga namn. Den 27 oktober 2006

Forskningscentralen för de inhemska språken säger att sammansatta kommunnamn absolut bör undvikas då kommuner slås ihop till följd av kommunreformen. (Se Vasabladet.) Motiveringen är den samma som till varför ett barn inte kan få till efternamn ett dubbelnamn bestående av båda föräldrarnas efternamn. Enligt forskningscentralens utlåtande över kommunnamnen bör vid en kommunsammanslagnimng det namn som har djupare historiska rötter bli gällande, men inkörda stadsnamn skall gå före gamla sockennamn. Forskningscentralen för de inhemska språken tar alltså, så som jag tolkar det, ställning för staden och den urbana identiteten framom landsorten.

Kommunens namn är inte en obetydlig fråga vid en sammanslagning. Stadsdelar, kyrkobyar och öar kan bevara sin identitet även efter en kommunsammanslagning eller ändring i kommunindelningen, men invånarna i landsortskommunens periferi förlora lätt sin lokala identitet och därmed även sin hembygd. Samtidigt faller lokalhistorien lätt i glömska. Ibland förefaller namnreformer rentav vara ämnade att förtränga ortens svenskspråkiga historia, som då Helsinge omdöptes till Vanda och Helsinge kyrka till Sankt Lars, på finska Pyhä Laurin kirkko. Namnet utgör en förmedlare av minnen, gemenskap och hembygdskänsla. När namnet utplånas förlorar orten även sin historia och kommuninvånarna sina rötter.

Namnet förenar, men ett kommunnamn kan lika väl betyda olika saker för olika människor. För min son, som nyss fyllt fem, betyder Sibbo framför allt farfars och farmors hem. Som lite yngre trodde han att Sibbo uttryckligen betydde huset där hans farföräldrar bor, men numera associerar han Sibbo även med landsbygd och svenskspråkiga människor. Att åka till Sibbo betyder lika väl fortfarande att åka till farmor. Tyvärr fick vi denna vecka besked om att farmors dagar är räknade. Farfars och farmors hus kommer ändå alltid att besjälad av farmor. Hela Sibbo är besjälat av henne. Namn bär liksom platser på minnen av tider som gått och människor som lämnat oss.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mig att även Sibbos existens är hotad. Jag var tacksam för att vara hemma från en kommun vars framtid föreföll tryggad. Ändå engagerade jag mig redan före sekelskiftet mot fusioner och gränsjusteringar, om än med glimten i ögat. Jag var medveten om att mina värderingar var otidsenliga, åtminstone i huvudstaden. I min doktorsavhandling, som publicerades 1998, använder jag mig medvetet av en arkaisk stil. Jag försöker efterlikna Runeberg och Topelius i dera patriotiska stil, men orden är uppriktiga och känslorna bakom mina ord är självupplevda:

Sibbo mihi patria est! Här har jag mitt heimat; här har jag min klippa, till vilken jag tager min tillflykt. Gud vare lovad att inga länsslakter eller tvångssammanslagningar, inga flyttanden av fädernas råmärken kan utplåna min hembygds heliga namn!

Folkomröstning. Den 26 oktober 2006

Enligt Yle Internytt torde Sibbo vänta med den planerade enkäten om en eventuell ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda tills kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi är klar med sin utredning i slutet av november. Det anses nämligen möjligt att Myllyniemi föreslår en folkomröstning. Utgången av så väl en enkät som en folkomröstning är klar. I själva verket gjorde tidningen Presso redan i somras en undersökning enligt vilken nästan alla Sibbobor var emot Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo. En fokomröstning skulle vara till stor fördel för Sibbos sak och en enket nu skulle åtminstone inte öka chanserna för att det blir en folkomröstning. Folkomröstningar brukar på det nationella planet ordnas då politikerna vill två sina händer och inte ta politiskt ansvar. Förhoppningsvis vill inte den sittande regeringen ta på sig skulden för att ha plundrat en kommun på dess bästa bitar.

Man kan fråga sig vilka alternativen skulle vara om en enkät skulle ordnas idag. Myllyniemi, som enligt minister Hannes Manninen började sin utredning från rent bor, kunde i princip t.ex. föreslå att hela huvudstaden eller hela Helsingfors förutom stamstaden inkorporeras med Vanda. Dessa alternativ skulle skapa balans och symetri i huvudstadsregionen. En annan hypotetisk möjlighet är att Myllyniemi föreslår att sydvästra Sibbo eller hela kommunen inkorporeras med Vanda. Mera sannolikt och politiskt realistiskt är det att utredaren Myllyniemi föreslår att hela Västerkullakilen eller en ännu större del av sydöstra Vanda införlivas med Helsingfors. Det skulle förändra en hel del. Dessutom kan Myllyniemi, speciellt ifall Vandas föreslagna förlust av område blir större, föreslå att även Vandaborna eller direkt berörda Vandabor får rösta.

Egentligen skulle det vara ojust av utredningsmannen att inte föreslå en folkomröstning. Det skulle även vara oljust av regeringen att inte respektera resultatet av en folkomröstning. Nonchalering av gallupundersökningar kan ses som ett uttryck för god karaktär, nonchalering av folkomröstningar tyder på bristande respekt för demokratin.

Det är många aspekter som utredningsmannen bör ta i beaktande i sin utredning. En intressant omständighet är att utredningen då den är färdig eventuellt redan är föråldrad. Hinner Myllyniemi ta i beaktande Sibbos egen utredning av en alternativ privat finansiering av generalplan 2025, som liksom Myllyniemis utredning skall vara klar i slutet av november?

Utredningsmannen Hjallis. Den 25 oktober 2006

"Utredningsmannen" Hjallis Harkimo intervjuvades i dagens Huomenta Suomi i MTV3. Liksom i dagens Borgåblad sade Harkimo i TV-intervjun att han tagit sig an uppdraget för att han tycker att det är intressant. Någon lön får han alltså inte, men Harkimo är faktiskt en person som kan ta utmaningar av andra än direkta ekonomiska motiv. Harkimo seglade inte ensam jorden runt för att bli rik, men han skaffade sig ett rykte genom sin bragd. Lika väl så har Hjallis nog denna gång även direkta materiella intressen att bevaka, eftersom han bor på det område som Helsingfors gjort anspråk på. Att man överhuvudtaget benämner Bo-Erik Ekström och Harri Harkimo utrednigsmän och inte bara betraktar dem som medlemmar i en kommitté skall väl närmast ses som en möjlighet för Sibbos egen utredning att få publicitet.

I intervjun i Huomenta Suomi frågades det hur Harkimo skall hinna få sin utredning klar till slutet av november. Ekström och Harkimo lär visserligen redan ha påbörjat sitt uppdrag, som offentliggjordes på måndag, men det väsentliga är nog att den av minister Hannes Manninen utnämnda officiella utredaren Pekka Myllyniemi, som skall göra en mycket mera omfattande utredning, likaså skall ha sin utredning klar före slutet av november. Harkimo kan även betraktas som jävig, fastän det knappast har någon betydelse var han bor då hans uppdrag närmast är att utreda finansieringsmodeller. Ivriga debattörer har de facto redan hunnit beskylla Harkimo för att vara jävig, men det är ur Sibbos synvinkel bara bra att jävighetsproblemet lyfts fram, då inrikesministeriet till officiell utredare utsett en person som är medlem i styrelsen för metropolens eget landskapsförbund.

Skuggutredningsmän. Den 24 oktober 2006

Sibbo har tillsatt hela två "skuggutredningsmän" (HS). Den ena är Bo-Erik Ekström, som är sakkunnig i kommunekonomi. Den andra utredaren är ingen mindre än Harri Harkimo. Nu är inte Hjallis ett dugg mindre opartisk än den officiella kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi. Harkimo bor själv i Gumbostrand, som hör till det område som Helsingfors gör anspråk på. Om Harkimo inte är så trovärdig i egenskap av jävig utredningsman, så garanterar han åtminstone att Sibbos egen utredningar får publicitet. Och det kan vara nog så viktigt.

Jag har själv på denna blogg förslagit eller förutspått att Sibbo eller föreningen För Sibbo gör egna utredningar. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Månne inte även minister Hannes Manninen kunde räkna ut att Myllyniemis utredning inte blir den enda utredningen. I själva verket har statens tekniska forskningscentral VTT redan gjort en utredning eller konsekvensbedömning, som stöder Sibbos egna planer, som centerministrarna Vanhanen och Manninen dock stämplat som orealistiska. Ändå misstänker jag att Sibbos senaste drag kan ta minister Manninen på sängen. Initiativet kan inte avfärdas som en provokation, men kan nog verka provocerande.

Ekström och Harkimo skall, trots att Helsingin Sanomat kallar dem skuggutredningsmän, inte utreda om "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." Istället skall de mera specifikt utreda alternativ finansiering, vilket i praktiken betyder att privata finansiärer skulle betalar en del av kostnaderna när nya bostäder, skolor och infrastruktur byggs i Sibbo. (Se Yle Internytt.) I själva verket byggdes Nordsjö, där jag själv numera bor, på 1960-talet på ett liknande sätt med privat finansiering av service och infrastruktur, fastän en del försvarare av Helsingfors annekteringsplaner felaktigt hävdat att Helsingfors ansvarade för byggandet av stadsdelen, som 1966 införlivades med huvudstaden.

Harri "Hjallis" Harkimo är inte minst känd för sin förmåga att hitta sponsorer och samarbetspartner. Månne inte Harkimos "utredning" kommer att resultera i en lista med villiga finansierer och en finansieringsplan som centerministrarna omöjligen kan beteckna som orealistisk. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordförande borde i egenskap av samlingspartister inte heller kunna ha några invändningar mot privata finansierer. Dess värre torde Helsingfors hellre se att Sibbo förblir glesbebyggt än att Sibbo själv bygger, men Helsingfors stads ekonomi duger inte som ett officiellt argument för en annektering.

Om reformen av kommun- och servicestrukturen och fallet Sibbo. Den 23 oktober 2006

Den aktuella reformen av kommun- och servicestrukturen har som mål att radikalt minska antalet kommuner i Finland. Den centerpartistiske kommun- och regionminister Hannes Manninen, som ansvarar för reformen, har intygat om att den nya ramlagen tjänar detta syfte. Ändå är Center eller åtmintone dess medlemmar starkt emot kommunsammanslagningar. Kommunsammanslagningar betyder att speciellt centerpartistiska politiker och kommundirektörer mister jobbet, att gamla kommuncentrum på landsbyggden tvinar bort och att landsorter förlorar sin identitet. Minister Manninens otacksamma uppgift har varit att driva igenom en reform som är föga populär bland hans potentiella väljare. Centern har haft skäl att frukta att om partiet inte själv ansvarat för en kommunreform, så hade nästa regering gått in för en betydligt radikalare reform, som skulle ha betytt tvångssammanslagningar och storkommuner.

Det har länge varit känt att socialdemokraterna allmänt förespråkar kommunsammanslagningar och stora kommunder. Förra hösten skrev jag ett blogginlägg Om kommunsammanslagningar. Den 10 september 2005, där jag kritiserade socialdemokraterna för att förespråka sammanslagningar och påtvinga sammanslagningar genom att driva igenom lagar som ruinerar kommunerna. Vad jag inte då hade klart för mig var att även Samlingspartiet anser att det i Finland finns "för många" kommuner.

Den främsta orsaken till kommunsammanslagningar är kommuners dåliga ekonomi. Den dåliga ekonomin kan bero på avfolkning och ofördelaktig åldersstruktur. Men kommunernas allmänna dåliga ekonomi beror nog i första hand på att riksdagen stiftat lagar som ökat kommunernas utgifter. Samlingspartisten Jan Vapaavuori påpstod för ett år sedan att "valtio on siirtänyt osan omista budjettiongelmistaan kuntien budjetteihin vähentämällä osuuttaan kunnille määräämiensä tehtävien kustannuksista." (Se Vapaavuoris webbplats.) En logisk lösningen på kommunernas dåliga ekonomi vore att staten bar ett större ansvar för tjänsterna. Kommunsammanslagningar löser inte nödvändigtvis de ekonomiska problemen. Det visar åtminstone en undersökning som den kommunala utvecklingsstiftelsen KAKS har låtit göra, som publicerades förra veckan.

Själv tycker jag att en av Ålands stora charm är det stora antalet kommuner och kommuncentra. På Åland fungerar landskapet som en demokratisk mellannivå mellan kommunerna och staten, men Samlingspartiet har motsatte sig Centerns förlag på motsvarande mellannivåer i Riket. Överhuvudtaget har oppositionspartiet Samlingspartiet kunnat pressa Centern i kommun- och servicestrukturformen, för att Samlingspartiet i denna centrala fråga står närmare socialdemokraterna än vad Centern gör. (Se Allianser. Den 14 oktober 2006.) Detta kan eventuellt förklara centerministrarnas märkliga ställningstagande i fallet Sibbo.

Formell har fallet Sibbo ingenting med kommun- och servicestrukturreformen att skaffa, men de facto torde det finnas ett starkt samband. Magnus Torsell skrev i Vasabladet den 29.6.2006:

Det har i politiska kretsar väckt uppmärksamhet att statsminister Vanhanen snabbt verkat acceptera Helsingfors inkorporering av Sibbomark. Det är möjligt att centern är trängd i kommunstrukturreformen. Blir det ingen lösning före riksdagsvalet är kanske nästa regering blåröd, alltså med samlingspartiet och socialdemokrater som bestämmande partier. I så fall betyder kommunstrukturreformen storkommuner eller storstäder, vilket avgående sfp-ordförande Jan-Erik Enestam noterat vid partidagen i Vasa tidigare i somras.

På sin spekulerade Sfp:s nya orförande Stefan Wallin nyligen om att Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Det finns andra beröringspunker mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. I remissdebatten om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen framhöll Nils-Anders Granvik i Sfp:s gruppanförande följande:

Jag kan inte undvika att ta upp risken med att regeringen urvattnar detta lagförslag om man som i Helsingfors-Sibbo fallet stöder den starkares krav på att annektera sina svagare grannar. Om detta sker enligt Helsingfors framställning kan hela kommun- och servicestrukturreformen falla platt till marken. Vad är det för idé att förhandla grannare emellan om den starke med hjälp av statsrådsbeslut får sin vilja igenom. Vi har ett flertal större städer som med stort intresse följer med Helsingfors-Sibbo fallet och som sannolikt kommer att åberopa en eventuell annektering som ett prejudikat som bör vara gällande även för andra svårtlösta fall.