Geografi. Den 12 november 2006

Den geografiska obalansen är ett problem i Helsingfors. I östra Helsingfors finns det lite arbetsplatser. Arbetsplatserna i elektronikbranschen är koncentrerade till Esbo och de västligaste delarna av huvudstaden. Östra Helsingfors har förblivit en sovstad. Med tanke på var i huvudstadsregionen arbetsplatserna finns är det inte speciellt motiverat att tätortsbebyggelsen breder ut sig österut. En annan geografisk obalans är att huvudstadens centrum ligger i stadens sydvästra hörn. En annektering av sydvästra Sibbo skulle avsevärt förvärra situationen. En blick på kartan avslöjar att Helsingfors planer att inkorporera sydvästra Sibbo geografiskt sett är helt vanvettiga.

En annektering av sydvästra Sibbo skulle inte bara öka den geografiska obalansen i Helsingfors. Den skulle även rent geografiskt försvåra samhällsplaneringen i Sibbo. Sibbo är en avlång kommun i nordlig-sydlig riktning, men de huvudsakliga trafiklederna går i östlig-västlig riktning. Mitt genom Sibbo flyter Sibbo å, som i tiden var en viktig trafikled. Ännu på 1970-talet åkte vi med båt från Simsalö skola en bit längs Sibbo å till tandläkaren i Söderkulla. Fast orten kallades Kallbäck på den tiden.

Så väl Gamla Borgåvägen som järnvägen till Borgå går genom Nickby, som ligger nära Sibbo kyrka. Nickby är fortfarande Sibbos centrum, men under de senaste årtiondena har Söderkulla utvecklats till ett lokalt centrum i södra Sibbo. Söderkulla ligger lämpligt mitt i södra Sibbo invid Nya Borgåvägen och nära hela tre avtag till Borgå motorväg. Numera är även vägförbindelsen till Nickby god. I Söderkulla finns de flesta former av kommunal service. Om ett par år är det meningen att en ny finskspråkig högstadieskola skall öppnas i Söderkulla.

Ur Sibbos synvinkel har det varit högst ändamålsenligt att Söderkulla utvecklats innan ett tredje centrum byggts i Östersundom i sydvästra Sibbo. Förlorar Sibbo sydvästradelen av kommunen, saboteras utvecklingen av Sibbo i allmänhet och Söderkulla i synnerhet.

Svenskfinland är inte ett politiskt parti. Den 11 november 2006

Att fallet Sibbo har en stark språkpolitisk dimension kan inte förnekas. I konflikten med Helsingfors har det för Sibbo varit till nackdel att kommunen är starkt svenskspråkig, fastän majoriteten av invånarna har finka som modersmål. Dels är Center, vars ministrar visat beredskap att offra Sibbo, svagt representerad i kommunen, dels har det allmänna avoget mot finlandssvenskarna och Sfp utnyttjats för att stärka stödet för Helsingfors territoriella anspråk. (Se Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006, Språkpolitik. Den 23 september.) Å andra sidan har Sibbo fått stöd från hela Svenskfinland.

Då Svenska folkpartiet så väl i regeringen som i Helsingfors stadsfullmäktige ensamt försvarade Sibbo ville man tolka Sfp:s motstånd som språkpolitiskt, fastän partiet hävdade det motsatta. Sfp:s avvikande ställningstagande var ur Helsingfors synvinkel beklagligt, eftersom det fick fullmäktiges beslut att framstå som etiskt kontroversiellt. Det är lättare att handla omoraliskt då alla gör likadant.

Att andra partier kör över Sfp är i sig inte i sig så anmärkningsvärt. Däremot är det högst anmärkningsvärt när huvudstaden och landets regering kör över hela språkminoriteten. Efter de finlandssvenska socialdemokraternas kongress i Borgå för två veckor sedan står det klart att hela Svenskfinland kränkts i fallet Sibbo. Svenskfinland är inte ett politiskt parti som man kan spela ut och kritisera med sedvanlig politisk smutskastning.

Svenska folkpartiets dominerande ställning i Svenskfinland är på gott och ont. Finlandssvenskarna har laglit sett större rättigheter än de flesta motsvarande språkliga minoriteter i Europa. Detta kan delvis förklaras med att finlandssvenskarna i Sfp haft ett statsbyggande parti, som suttit med i de flesta regeringar. De jure är svenskan i Finland jämställd med finskan. De facto är de svenskspråkigas situation inte alltid så god. Man kan fråga sig i vilket EU-land som regeringschefen kunde ta ställning för en gränsjustering, där ett landskap och en stad som domineras av majoritetsbefolkningen skulle expandera i ett landskap och en kommun där språkminoriteten traditionellt har dominerat. Jag trodde inte att detta var möjligt i regionernas Europa, men Finland och Matti Vanhanen ser ut att vara undantag.

Kanske är det just Sfp:s stadsbyggande och finlandssvenskarnas statsbärande roll som gör det möjligt att köra över finlandssvenskarna i fallet Sibbo. Svenskans ställning i Finland tryggas endast på Åland av en regional autonomi. I det övriga riket har de svenskspråkigas ställning tryggats av språklagen och den kommunala självstyrelsen. Svenskfinland är en social konstruktion utan land. Det förhindrar inte att den kommunala självstyrelsen och kommungränserna utgör viktiga element i det finländska samhällskontraktet, på vars grund samhälls- och språkfreden bygger. (Se Samhällskontrakt. Den 1 augusti 2006.)

Svenska folkpartiets dominerande roll torde göra att Folktinget lätt uppfattas som partiets förlängda arm. Folktinget publicerade 27.9.2006 ett pressmeddelande, där man krävde att de språkliga rättigheterna i Sibbo måste respekteras och indirekt tog avstånd från en gränsjustering. I ett annat pressmeddelande publicerat 26.10 kräver Folktinget angående service- och kommunreformen att Svenskfinland och de svenskspråkiga förvaltningsområdena inte splittras. I samband med det senare pressmeddelandet gav Folktinget på begäran av riksdagens förvaltningsutskott ett utlåtande gällande regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en kommun- och servicestrukturreform samt om ändring av kommunindelningslagen. Vilken tyngd Folktingets uttalanden och utlåtande får återstår att se. I medierna har Folktinget åtminstone inte fått någon större publicitet. Kanske borde man som Folktingets nästa ordförande välja en representant för ett annat parti än Sfp.

Till sist undrar jag vad Borgå stift gjort för Sibbo i den aktuella marktvisten. Fallet Sibbo berör ju i högsta grad de evangelsikt lutherska församlingarna och Sibbo svenska församling i synnerhet. (Se Sorg och bedrövelse. Den 18 augusti 2006.) Kanske borde stiftet göra ett uttalande innan Borgå får en biskop som varit Sfp-minister.

Metropolområdet - ett förbrukat begrepp. Den 10 november 2006

Ordet metropol kommer från grekiska och betyder ordagrant moderstad. Då de grekiska stadsstaterna grundade kolonier längs medelhavets kust kom moderstäderna att kallas metropoler. Under den romerska tiden kom metropol att betyda huvudstad i en romersk provins och senare ett säte för en metropolit. Med en metropol förstår man idag även en storstad som har betydande ekonomiskt inflytande över mindre städer i periferin. Oftast förstår man med metropol en världsstad, av vilka det globalt sett endast finns ett tiotal. Så inte i Finland. Här betraktar man även Helsingfors som en metropol.

I den globala, gränslösa ekonomin har metropoler blivit ledande agenter på bekostnad av nationalstaterna. Åtminstone har det skett ett paradigmskifte, som innebär att regioner och storstäder lyfts fram. Föreställningen att även Helsingfors är en metropol torde kunna härledas till OECD:s metropolöversikt över Helsingfors från 2002. (Se "Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006".) Ironiskt nog talar man inte här om Helsingfors som en metropol, men man har väl dragit slutsatsen att ett metropolområde även måste inbegripa en metropol. Det är dock ingen självklarhet. Med ett metropolområde eller metropolitan area förstår man allmänt en större stad med dess omgivande influensområde, som inte nödvändigtvis är av urban karaktär. Enligt OECD:s definition är Helsingfors metropolområde ett ekonomiskt influensområde som är betydligt större än så väl huvudstadsregionen (SAD-området) och Helsingforsregionen, dit även de s.k. kranskommunerna räknas. Enligt OECD:s definition hör Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland till Helsingfors metropolområde. Enligt SAD inbegriper Helsingfors metropolområde inte hela Päijänne-Tavastland, men istället töjer SAD begreppet ännu längre österut:

Metropolområdet innebär SAD:s pendlingsområde som sträcker sig ungefär hundra kilometer ifrån Helsingfors. I väster begränsar området sig till Hangö och Ekenäs, i norr till Hauho och Hollola och i öster till Kotka och Kouvola. Området innebär 72 kommuner.

Metropolområdet är uttryckligen ett funktionellt och ekonomiskt begrepp, men det har även en ideologisk dimension. Dess ideologiska betydelse ligger främst där i att idén om ett metropolområde är ämnat att främja samarbete och motverka avog mot metropolområdets centrum. Samtidigt lyfter det fram stadens betydelse framom landsbygdens. I Finland har det ju utanför Ring III funnits ett förakt för "Helsingfors herrar" och de snorkiga helsingforsarna. Helsingforsmediernas dominerande roll har tidvis föranlett bitterhet och ren fientlighet.

Begreppet metropolområde är mycket töjbart. Nylands förbund använder metropolområdet som synonym till Nyland. (Se Metropolens eget landskapsförbund. Den 22 oktober 2006.) Metropolområdet används även som synonym till huvudstadsregionen. Just nu tycks metropolens och metropolområdets utveckling prioriteras mycket högt. Dels torde det handla om Helsingfors ekonomi, dels om nationellt självhävdelsebehov. Helsingfors skall göras till Östersjöområdets ledande metropol, fastän det kan ifrågasättas om Helsingfors överhuvudtaget är en metropol.

I ingen händelse är eller kan Helsingfors metropolområde vara identiskt med "metropolens" område, Helsingfors stads område. Metropolområden sträcker sig ofta över nationella gränser; Tallin kunde väl räknas till Helsingfors metropolområde. Utvecklingen av metropolområdet betyder inte att Helsingfors måste växa eller gränser justeras. I OECD:s översikt betonas tvärtom att tillväxten bör koncentreras till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, så som Lahtis och Tavastehus.

Användningen av begreppet Helsingfors metropolområde och metropolen har varit ämnad att öka samarbetsviljan mellan huvudstadsregionen och dess ekonomiska influensområde, var man än väljer att dra områdets gränser. Betonande av att Helsingfors är Finlands enda metropol och Helsingfors metropolområde är Finlands enda metropolområde är även ämnat att lyfta fram Helsingfors betydelse för nationalekonomin. Tidigare har man närmast talat om Helsingfors som ett lokomotiv. I Helsingfors och i Nylands förbund har man dess värre använt begreppen på ett arrogant sätt. I metropolens och metropolområdets namn vill man så väl slå ihop Nylands och Östra Nylandsförbund som ansluta Sibbo eller en del av Sibbo till Helsingfors.

Helsingfors aggressiva och arroganta bruk av begreppet metropolområde motverkar sitt syfte. Istället för att uppmuntra till samarbete och väcka finländarnas nationella känslor torde talet om metropolens betydelse främst väcka förakt, om Helsingfors ledning inte upphör med sin arroganta stil. Begreppet metropolområde har missbrukats och kanske redan förbrukats.

Sibbofrågan får mycket medieutrymme. Den 9 november 2006

Även dagens Borgåblad tar fasta på sambandet mellan fallet Malms flygfält (se Malm eller Sibbo? Den 8 november 2006) och Sibbofallet. Jan-Erik Andelin inleder sin ledarartikel enligt följande:

År 2006 tycks sonsonen Jussi snarast handla med kommunhalvor än med kolonialvaror. Igår fick utredningsman Pekka Myllyniemi säkert lov att skriva om några stycken i sin snabbutredning om metropolen och Sibbo. Högsta förvaltningsdomstolen förkastade nämligen generalplanen för Malms flygfält i Helsingfors. Det ökar ytterligare trycket på huvudstaden att önska sig bostadsmark i Sibbo. I själva verket hann stadsstyrelsens ordförande Jan Vapaavuori (saml) redan signalera det.

Fallet Sibbo har även i övrigt fått mycket utrymme i medierna denna vecka. I dagens Helsinginsanomat intervjuas "skuggutredningsamannen" Harry Harkimo, som tror att Sibbo med egna krafter kan växa med 40 000 invånare. Det kan Sibbo naturligtvis, men frågan är hur mycket tid som vore lämpligt för en dylik tillväxt. Det vore bättre att en större reserv för bebyggelse sparades för framtiden. Just nu är det speciellt omotiverat att förbruka den reserven. Harkimo menar dock att Sibbo bör bebyggas i rask takt. Jag delar inte hans syn, men det goda med Hjallis är att Helsingfors samlingspartistiska ledning kommer att få det mycket svårt att argumentera emot Harkimos och Ekströms utredning, som skall vara klar före månadsskiftet.

I måndags stod det klart att 1287 anmärkningar mot Helsingfors annekteringsanhållan hade lämnats in i Sibbo. Det är ett överlägset finländskt rekord. (Se Bbl.) Jag väntar ännu på att Vanda och Helsingfors skall meddela hur många anmälningar som har lämnats in dessa två övriga berörda kommuner.

Helsingin Sanomat satsade i måndags en hel sida på Sibbofrågan. Jag har tidigare kommenterat att man här valde fel karta. (Se Samarbete är styrka. Den 7 november 2006.) Texterna i måndagens Helsinginsanomat handlar huvudsakligen om markägarna i sydvästra Sibbo. I en kommentar säger Merja Salmela att "mahdollisuudet saada lähitulevaisuudessa kohtuuhintaisia, maanläheisiä asuntoja tuntuvat katoavan mustaan aukkoon." Hon undrar därför om det inte vore enklast att ansluta hela Sibbo på en gång till Helsingfors.

I en kolumn i gårdagens Hufvudstadsblad skriver professor Bo Lönnqvist om förföriska ord i allmänhet och ordet nationell i synnerhet: "När minister Rajamäki med terrorism som skräckskenario motarbetar invandring och flyktingar och minister Manninen ser Helsingfors annektering av det kulturellt svenska Sibbo som en nationell fråga, kallas saken på annat håll för passiv etnisk utrensning.

Malm eller Sibbo? Den 8 november 2006

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen har Helsingfors nuvarande stadsdirektör Jussi Pajunen varit jävig när han i egenskap av stadsstyrelseordförande och fullmäktigeledamot deltog behandlingen av förslaget till stadens generalplan 2002. Enligt generalplanenen skall flygfältet i Malm göras till bostadsområde. Dess värre hade Pajonen ekonomiska intressen i planerna för Malms flygfält. Pajunen borde ha jävat sig, men det ansågs inte nödvändigt av stadens jurister. Nu är generalplanen ogiltig för Malms del. När man kunde ha börjat bygga flygfältet skulle ha berott på när man hittat en plats för ett ersättande flygfält. Box i Sibbo har varit aktuellt för ett nytt flygfält. Nu måste generalplanen först tas till ny behandling.

Anmärkningsvärt är att Helsingfors enligt den nuvarande styrelseordföranden Jan Vapaavuori tänker vänta på ett avgörande i Sibbofrågan innan man tar upp området vid Malms flygplats till ny behandling. (Se Hbl.) Malm är delvis ett alternativ till sydvästra Sibbo. Visst är det ironiskt att Pajunens jäv och Helsingfors juristers inkompetens i princip kan föranleda en tomtbrist som ur stadens och kommunministerns synvinkel gör annekteringen av sydvästra Sibbo nödvändig. Centerministrarna har tidigare velat ta ansvar för Helsingfors misslyckade markaffärer i Sibbo. (Se Helsingfors pantar på mark i Sibbo. Den 11 oktober 2006 .) Tänker de även ta ansvar för att staden använder sig av inkompetenta jurister? I själva verkligheten gjorde Hannes Manninen det redan en gång då han utsåg en utredningsman, eftersom Helsingfors ansökan om att få annektera sydvästra Sibbo ansågs vara juridiskt ohållbar. Även i detta fall skyllde Helsingfors ledning på att man litade på staden jurister.

Ikväll tolkar även Yle Internytt Malms flygfält som "ett slagträ i kampen om Sibbo".

Samarbete är styrka. Den 7 november 2006

I en insändare i dagens Hufvudstadsblad betonar Sdp:s partisekreterare Maartit Feldt-Ranta betydelsen av att Sfp samarbetar med andra partier. När det gäller Sibbofrågan bör man tänka på att unvika gräl, skriver Feldt-Ranta. Jag tror att de som vill rädda Sibbo borde låta FSD och socialdemokratrena spela rollen som Sibbos och finlandssvenskarnas vän. Det stundande riksdagsvalet kan dock frästa en och annan SFPare att gå till angrepp mot Sdp angående fallet Sibbo.

Feldt-Ranta påpekar att det inte är socialdemokraterna, utan den centerpartistiske kommunministern Manninen som lovade Helsingfors att driva Sibboärendet i regeringen. Hon noterar att Sfp tidigare haft goda relationer till Centern och att "något sådant besked skulle en centerminister knappast ha gett under till exempel Christoffer Taxells tid som sfp-minister".

Det är en intressant fråga varför just regeringen Vanhanens centerpartistiska ministrar på ett inte tidigare skådat sätt kör över sin trogna samarbetspartner Sfp. Det torde finnas många förklaringar allt från Vanhanens dåliga språkhuvud till Centerns pressade situation i kommunreformen. En avgående partiordförande är alltid svag. Sfp:s nya ordförande, Stefan allin sitter inte i regeringen. Enestam har kanske varit personligen beroende av statsminister Vanhanen för sin kandidatur för posten som Nordiska ministerrådets generalsekreterare. Nu när Enestam inte valdes till generalsekreterare och Vanhanen enligt Hbl lade sig platt kunde Enestam kanske efter att han avgår som minister tala ut om centerministrarnas myglande i fallet Sibbo. Åtminstone kunde han sätta lite press på ministerkollegerna. Däremot borde Wallin naturligtvis satsa på goda relationer till så väl Centern som Sdp - utan att offra Sibbo.

Gårdagens Helsinginsanomat offrar en hel broadsheet-sida på Sibbofrågan. Jag torde återkomma till sidan i ett senare inlägg. Nu nöjer jag mig med att notera att tidningen istället för kartan med det officiella förslaget till gränsdragning i misstag ritat ut markegendomar på kartan som Helsingfors i våras använde sig av i utpressningssyfte.

Samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen. Den 6 november 2006

I en insändare i dagens Hufvudstadsblad skriver Bo Holmberg om sammankomsten som huvudstadsregionens kommuner höll i Finlandiahuset den 22 maj. Holmberg påpekar att endast Ulf Johansson och Pontus Molander motsatte sig att Sibboärendet togs med i behandlingen. Det kan noteras att Molander och speciellt Johansson har varit i konfliktr med Sfp:s grupp i Esbo fullmäktige. Johansson har rent av bildat en egen grupp, Vårt Esbo, så det verkar ha varit skralt med Sfp:s kritik vid sammankomsten i Finlandiahuset. I verkligheten torde även Sfp i Helsingfors ha motsatt sig att Sibboärendet inkluderades, men det är möjligt att det inte synns i protokollet. Enligt det i Finalndiahuset ingådda samarbetsavtalet mellan städerna i huvudstadsregionen heter det att

För att regionens samhällsstruktur ska harmoniera med en hållbar utveckling måste vi österut ha en enhetlig stadsstruktur som är kopplad till spårvägsförbindelserna. För att utvidga bosättningen går Helsingfors och Vanda in för områdesbyten i fråga om Nedre Dickursby och den s.k. Västerkullakilen. Sibbos västliga områden bör fogas till huvudstadsregionen.

Man kan fråga sig vilket intresse Esbo och Grankulla har av att Sibbos västliga områden "fogas till huvudstadsregionen", då andemeningen är att "Sibbos västliga områden" skall tvångsanslutas till Helsingfors. Månne det inte även här handlade om kohandel. Hur skulle Esbo och Helsingfors reagera om utredningsmannen Myllyniemi föreslår att sydvästra Sibbo istället ansluts till Vanda?
I Finlandiahuset kom man även överens om att Nylands och Östra Nylands landskapsförbund bör sammanslås och att Sibbo (i sin helhet) skall anslutas till Helsingforsregionen:

Indelningen i ekonomiska regioner bör ändras så att den motsvarar de 14 kommunernas samarbetsområde inom Helsingforsregionen. Det här betyder att Sibbo och Vichtis ansluts till Helsingforsregionen. Den därigenom uppkommande indelningen i ekonomiska regioner stödjer uppkomsten av en effektiv samhällsstruktur och ett samarbete som utgår från nätverk i Helsingforsregionen, likaså skapas en naturlig geografisk helhet.

Fastän Grankulla godkände samarbetsavtalet tycks man i Grani förhålla sig kritiskt till åtminstone en del av avtalet. På stadens webbplats kan man läsa följande:

Samtidigt som Grankulla stadsfullmäktige godkände samarbetsavtalet meddelade fullmäktige att man anser det viktigt att stadens tidigare ståndpunkter gällande sammanslagningsplanerna för Nylands och Östra Nylands förbund, tvångsanslutningen av Sibbos västra delar och förverkligandet av närhetsprincipen inom den svenskspråkiga servicen skall beaktas i det kommande beredningsarbetet. Grankulla har tidigare detta år framfört att ovannämnda förbund inte skall sammanslås utan att deras samarbete skall intensifieras och utvecklas.